Effekter och resultat av sjuklönereformen karensdagen och sankta ...

fåtal svarar att det aldrig förekommer om man har kännedom om de rätta
förhållanden.
Verket har också frågat om sjuklön betalas för följande sjukfrånvarodagar
när karensdagen uttagits i form av semester eller kompensationsledighet.
En enda svarande anger att detta är mycket vanligt och nästan 15 % svarar
att det förekommer undantagsvis. Det övervägande flertalet svarar emellertid,
att detta aldrig förekommer.
På frågan hur vanligt det är att anställda sjukanmäler sig på nytt inom fem
dagar från föregående sjukperiodens slut, svarar så gott som alla, att detta
förekommer aldrig eller endast undantagsvis.
I enkätsvarens fria kommentarer till sjuklöneperiod och karensdag dominerar
helt två ämnen. Dels påpekas både från arbetsgivar- och arbetstagarhåll
att karensdagen slår mycket hårt mot anställda med koncentrerade arbetstider,
dels anses det genomgående att sjuknärvaron har ökat kraftigt. Som
exempel för kommentarerna kan följande citeras.
Ett TCO-förbund skriver: Koncentrerad deltid innebär för arbetstagaren ett
högt kvotavdrag som vållar stort ekonomiskt avbräck. Exempelvis förlorar
den som går på 3 veckorsschema och arbetar natt (9 arbetspass) ersättningen
för 2,33 dagar vid sjukdom.
En kommun påpekar: Karensdagen tas allt mer ut i del av arbetsdag.
Karensdagen har drabbat framförallt kvinnor inom fysiskt och psykiskt
tunga arbeten hårt. Man har tidigare kunnat stanna hemma för att vila och
samla krafter, men vi märker att personalen slits mer nu och risken för
utbrändhet är i många fall överhängande. Vi arbetar dock med att underlätta
arbetssituationen men ser att t ex den rygg man tidigare kunde vila
1-2 dagar nu blir en allvarligare och långvarigare åkomma.
I enkäten ombads slutligen organisationerna att bifoga eventuell statistik
över sjukfrånvarons utveckling till enkätsvaret.
Utformningen av den statistik som verket erhållit varierar kraftigt både vad
som avser detaljeringsgrad och redovisade tidsperioder. Det som framgår
entydigt är att sjukfrånvaron från år 1992 till år 1993 gått ned kraftigt i
sjukfall med en varaktighet på upp till en vecka. I genomsnitt rör det sig
om en minskning med omkring 35 %. Men även sjukfall som varar upp till
en månad har minskat betydligt. För sjukfrånvaron i sjukfall över en månad
är bilden oenhetlig och svårtolkad. Under 1994 finns i regel ytterligare en
mindre sänkning av den korta sjukfrånvaron redovisad.
12