NY T T - SWEA International

EN KVäLL MED BARBRO OSHER
a mi r ådström d itzel
En regntung kväll i februari
samlades ett femtiotal Sweor
hemma hos vår generalkonsul,
Barbro Osher, för att
höra henne berätta om filantropi.
Från hennes lägenhet på 26:e
våningen hade vi en underbar utsikt
över San Francisco med omnejd. Det
fick mig att återigen inse att vi bor
så otroligt vackert i denna del av
världen! Efter sedvanlig mingling, då
våra styrelsemedlemmar serverade oss
vanliga medlemmar vin och tilltugg på
professionellt sätt, blev vi bjudna till
bords. Mycket gott, speciellt med det
trevliga sällskapet runt bordet.
Sedan var det dags för Barbro att ta
till orda. Hon började med att citera en
väninna som en gång sagt ”att livet är
en liten scen, utan Barney är du absolut
ingenting”. Detta väckte ett gott
skratt. Vi vet ju alla vilka förmågor,
talanger och kapaciteter Barbro har i
sig själv. Däremot betonade Barbro att
Barney har försett henne med många
möjligheter.
Barbro träffade Bernard i Kennebunkport,
Maine 1962. Hon återvände
till Sverige och gifte sig med
en annan man. Många år senare korsades
deras vägar igen. Barbro flyttade
till Barney i San Francisco-området.
Hennes 15-åriga dotter tyckte att de
ingick en ohelig allians och vägrade
16 SWEA NYTT Sommar 2009
följa med till det “förfärliga landet”.
Idag säger dottern att Barbro borde ha
tagit henne med sig...
Barbro kände en djup ensamhet i
det nya landet. Hennes behov av att
få prata svenska, få omge sig med
svenskor och svensk kultur var stor.
Hon kände Agneta Nilsson, Moder
SWEA, som grundat SWEA i Los Angeles.
Kunde det vara något för San
Francisco? Hon hörde talas om Lisa
Wiborg, som var lokal representant
för föreningen Svenskar i Världen och
dessutom en spindel i det svenska
SF-nätet. Barbro ville inte konkurrera
med andra svensk-amerikanska föreningar.
Vågade hon satsa på SWEA? En
förening där man som första generation
svenskor pratar svenska? Hon fick
dock stöd från Lisa, och 1982 startades
SWEA SF, and the rest is history. Hon
sa uttryckligen, att utan SWEA hade
hon inte varit något och tackade alla
Sweor varmt.
Bernard är från en liten stad i Maine.
Hans pappa flyttade dit från Ryssland
och hans mamma var från Litauen.
Familjen hade en järnaffär i den lilla
staden. Föräldrarna inpräntade i sina
fem barn att utbildning var den viktigaste
inträdesbiljetten till framgång.
De tre äldre pojkarna utbildade sig till
läkare, systern blev analytiker på Wall
Street och Barney affärsman.
Barbro började undra över vad
det var för fel på det amerikanska
samhället, där många (institutioner)
endast kan överleva genom filantropi.
Sättet att förhålla sig till filantropi
varierar stort i Sverige och USA.
Synen på givandet i Sverige förändrades
i och med införandet av det
Svenska Folkhemmet. Allmosefilosofin
togs bort och ersattes av skatter som
fördelades till utbildning och kultur. Vi
fick ett rättvisare samhälle. De statliga,
kommunala och de olika länens policy
är vägledande i hur man förhåller
sig till kultur. Gåvobenägenheten är
ändå stor till de stora etablerade välgörenhetsorganisationerna
t.ex. Rädda
Barnen, Röda Korset, Frälsningsarmén,
trots att avdragsrätten för välgörenhet
inte finns i Sverige. Däremot, påpekade
Barbro, har man vare sig arvs-,
förmögenhets- eller gåvoskatt där.
I USA skulle symfoni, opera, teater,
forskning och universitet inte kunna
existera utan donationer. Gåvobenägenheten
är stor genom att donationerna
är avdragsberättigade. Förhållningssättet
är att ingen blandar sig i.
Här finns inget kulturministerium som
övervakar och kontrollerar. Det är ett
ansvar för styrelserna. Barbro nämnde
att i San Francisco finns det ett undantag
till den ”regeln”. En kommunal
fond som byggs på hotellskatt. En del
av den delas ut till olika kulturinstitutioner
i staden.
När Bernard läste en artikel för ett
antal år sedan, fick han upp ögonen