You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>SWEA</strong> SaN fraNciSco<br />
Och så var det<br />
gullvivorna...<br />
BarBrO OsH er<br />
Nog för att det kommit<br />
rapporter om vårens<br />
språngmarsch in i de<br />
nordiska landamären...<br />
andäktiga sagor om vitsipporna<br />
som efterträtt de blå, om<br />
björkens musöron och koltrastens<br />
rusiga sång, om ljusa kvällar och<br />
sol över isfria fjärdar... Men man må<br />
uppleva det med egna sinnen för<br />
att förstå den djupare innebörden<br />
av majmånadens ljus och löften för<br />
djupfrysta, mörklagda nordbor. En<br />
regnig morgon med plus 7 C landade<br />
man så mitt i undret - det var<br />
GRÖNT - överallt! Björkarna hade<br />
passerat det smärtsamma knoppstadiet,<br />
vitsipporna var på upphällningen,<br />
tussilagon ett minne blott,<br />
lindar och lönnar blommade, kastanj<br />
och hägg stod på tur. Nu gällde det<br />
att idogt suga i sig av allt det “göttaste”<br />
- en ynka, packad vecka mitt i<br />
vårens famn var det som gavs - den<br />
första på flera år. Och som sanningsenlig<br />
ursäkt angavs ett femtioårigt<br />
studentjubileum! Raka spåret ut i<br />
naturen för att avnjuta varje trädslag<br />
för sig - innan hela lövskogen blir<br />
till sommarens bredbladiga spenat.<br />
Se där står björken, linden, lönnen,<br />
almen, asken, alen, rönnen och<br />
boken och kastanjeljusen håller på<br />
att tändas. I en glänta, där eken kör<br />
sin makliga väg mellan knopp och<br />
lövverk, står fång av förgätmigej<br />
och minsann kan man inte skönja<br />
embryon till konvaljer i snåren<br />
också. Detta är den heligaste av alla<br />
årets tider - den försvinnande korta<br />
stunden mellan hägg och syren och<br />
18 <strong>SWEA</strong> <strong>NY</strong>TT Sommar 2009<br />
Barbros Ruta<br />
såsom en vidunderlig<br />
ynnest fick vi uppleva<br />
just den! Vi bad om sol<br />
och blommande fruktträd<br />
till utomhuslunchen<br />
med den gamle professorn<br />
och fick just detta.<br />
Vi önskade oss utslagna<br />
liljekonvaljer till dukade<br />
middagsbord och blev<br />
bönhörda. Vi hoppades<br />
på näktergalens drillar<br />
och så sjöng den just<br />
för oss.<br />
Vid solig middagstid tog vi vägen<br />
genom det förunderliga landskapet<br />
till den lilla stad där man skulle stå<br />
öga mot öga med “studentkamrater”<br />
man inte sett på de senaste fem<br />
decennierna. Den lilla staden har<br />
farit illa av kommunalpolitikers illasinnade<br />
planering och några okänsliga<br />
stadsarkitekters framfart genom<br />
den ursprungliga stadsplanen. Ut<br />
med vackra trähus och det solfjäderformade<br />
gatunätet runt sjöbukten<br />
- och in med<br />
betongförtryck,<br />
motorleder och<br />
citronprisnomineradekommunalhus.<br />
De gamla<br />
industrierna hade<br />
fallit för strukturrationaliseringarna<br />
och blivit<br />
stoff för ett museum.<br />
Somligt var<br />
ansiktslyft till det<br />
bättre: hamnens<br />
bråte och förfall<br />
hade blivit till<br />
stiliga renoverade<br />
byggnader med<br />
gästfaciliteter för<br />
båtfolket och hamnkrog för hungriga.<br />
Och stadsparken var med tusentals<br />
blommande tulpaner försedd<br />
- detta för att möjligen balansera<br />
De daggvåta<br />
gräsmattorna<br />
en mycket arla<br />
majmorgon<br />
överströdda av<br />
det mjukaste gula:<br />
primula veris - den<br />
svenskaste gullvivan<br />
gånger hundra.<br />
busstorgsförödelsen ett<br />
kvarter bort.<br />
I ett av de få bevarade<br />
vackra hyreshusen från<br />
förra sekelskiftet bor en<br />
av arrangörerna för studentjubileet<br />
och tillika<br />
före detta klasskamrat<br />
på dåtidens latinlinje.<br />
Där skulle en mycket<br />
liten skara halvklassiker<br />
samlas – sex damer av<br />
tretton. Kerstin, Gunilla,<br />
Sol-Britt, Karin, Mona och Barbro.<br />
Försystringen var total - vi såg ju<br />
ändå NÄSTAN ut som för femtio år<br />
sedan! Så slöt vi oss till den övriga<br />
samlingen av grånade män och kvinnor<br />
- Anne-Charlotte och Per och<br />
Torgny och Björn och Bengt och<br />
Ingela och Lennart och Leif och<br />
Inger och Margareta... - 37 inalles av<br />
de cirka femtio som en gång skrålat<br />
studentsången tillsammans. Det blev<br />
vandringar i minnets trädgårdar och<br />
fjolårsgräs, långsittning framemot<br />
en tidig gryning,<br />
nostalgibesök<br />
i uppfräschade<br />
skolkorridorer<br />
och ensam vandring<br />
genom<br />
barn- och ungdomslandskapet.<br />
Välbekant och så<br />
oändligt fjärran!<br />
Kvar på näthinnan<br />
blir alla nygamla<br />
ansikten,<br />
lätt uppdaterade.<br />
Men mest och<br />
närmast ligger<br />
den prunkande<br />
svenska våren.<br />
De daggvåta<br />
gräsmattorna en mycket arla majmorgon<br />
överströdda av det mjukaste<br />
gula: primula veris - den svenskaste<br />
gullvivan gånger hundra.
Change language