apologetik - Kristoffersen
apologetik - Kristoffersen
apologetik - Kristoffersen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
APOLOGETIK :<br />
============<br />
A. VÄRLDSLIG, OCH<br />
B. KRISTEN.<br />
ETT MOMENT I DEN KRISTNA<br />
PASTORAL TEOLOGIEN.<br />
FÖRFATTAD AV<br />
ARNE-JACOB KRISTOFFERSEN<br />
DR. TEOL. / LEKTOR em./ O. P. ©<br />
1
FÖRORD :<br />
========<br />
Under sommaren 1960 inviterades jag av<br />
Sydsvenska Avdelningen av Sveriges Kristliga<br />
Gymnasist rörelse att leda en studiegrupp i kristen<br />
<strong>apologetik</strong>. Kursen varade från 12:te augusti till 22:dre<br />
augusti 1960. De aktuella studiedagarna hölls på<br />
Kronobergs Folkhögskola nära Växjö.<br />
Vid den tiden tjänstgjorde jag vid Kommunala<br />
Gymnasiet, Älmhult. Jag undervisade i<br />
kristendomskunskap och filosofi, som var<br />
ämneskombinationens namn på lektoratet i det gamla<br />
gymnasiets organisation.<br />
Till dessa studiedagar gjorde jag ett grundligt<br />
studium av <strong>apologetik</strong>ens problem. Vidare fick jag tänka<br />
igenom <strong>apologetik</strong>ens praktiska tillämpning bland<br />
tänkande ungdomar, som kämpar med trons problem i<br />
gymnasierna. Det var givande och stimulerande dagar<br />
tillsammans med intresserade ungdomar.<br />
Följande personer tillhörde gruppen, som jag fick<br />
arbeta med och tillsammans med: Gunnar Andersson,<br />
Kerstin Nivenius, Anna - Lena Olsson, Bo Lannerstad,<br />
Axel Ruhe, Eva Thomell och Fredrik Olsson.<br />
De resultat gruppen kom fram till lades fram i ett<br />
offentligt runda bords samtal under mottot :<br />
” K A G : medlemmar i blåsväder ”<br />
En livlig diskussion utvecklades med medverkande<br />
av medlemmar i auditoriet.<br />
Det visade sig att det fanns stor brist på kunskap i<br />
<strong>apologetik</strong> ute i skolorna. Detta förstår vi då problemen,<br />
som gymnasisterna sysslar med, är så levande och<br />
2
aktuella ibland människorna både i gymnasierna och ute i<br />
samhällslivet. Vår tids människor har många frågor av<br />
existentiell natur att brottas med i dagens samhälle.<br />
Jag har arbetat vidare med problemen i <strong>apologetik</strong>en<br />
i mer vetenskaplig form. Några av de resultat, som jag<br />
har kommit fram till, föreligger i detta arbetet.<br />
Arne – Jacob <strong>Kristoffersen</strong><br />
Dr. Teol. / Lektor. em./ O. P.<br />
3
I. APOLOGETIKEN I HISTORISK BELYSNING :<br />
§ 1. APOLOGETIK.<br />
Apologetik finner vi både bland filosofer och<br />
teologer genom historien. Det finns många olika<br />
kombinationer av det grekiska ordet apologeomai,<br />
απολογεοµαι, som ger ordet ett stort<br />
användningsområde. Ordet betyder att försvara sig själv<br />
mot en anklagelse. Det kan också betyda att hålla ett<br />
försvarstal:<br />
”Men när man drager eder fram inför synagogor och<br />
överheten och myndigheter, så gör eder icke<br />
bekymmer för huru eller varmed I skall försvara<br />
eder, eller vad I skall säga: ty den helige Ande skall<br />
i samma stund lära eder vad I skall säga”.<br />
(Luk.12:11-12.Se Luk.21:14).<br />
Apologia, απολογια, betyder ett ord för ord försvar. På<br />
detta sättet har det använts av Paulus i<br />
Apostlagärningarna:<br />
”Bröder och fäder, hören vad jag inför eder vill<br />
tala till mitt försvar.” (Acta 22: 1. Se också<br />
25:16. I båda fallen står det απολογιας).<br />
Apologia kan vara en sammansättning av orden apo<br />
och logos, απο & λογος. Prepositionen apo betyder att<br />
frambringa. Det kan också ange riktningen bort ifrån.<br />
Ordet ” logos ” kommer av ordet lego, λογος, ou, ” ´o<br />
av lego” som betyder ett ord eller ett profetiskt påstående<br />
eller en lära:<br />
” Då sade Jesus till de judar som hade satt tro<br />
till honom: ” Om I förbliven i mitt ord, så är I,<br />
i sanning mina lärjungar; och I skal då förstå<br />
sanningen, och sanningen skall göra eder fria.”<br />
4
(Joh. 8: 31- 32). ”Jag vet att I är Abrahams<br />
säd; men I står efter att döda mig, eftersom mitt<br />
ord inte får någon ingång i eder.” (Joh.8:32).<br />
Ordet logos kan också betyda FÖRNUFT. I denna<br />
betydelse har det använts i Apostlagärningarna :<br />
” När då Paulus ville öppna sin mun och tala,<br />
sade Gallio till judarna : ”Vore något brott eller<br />
något ont och arglistigt dåd begånget, då kunde<br />
väl vara skäligt att jag tålmodigt hörde på eder,<br />
I judar”. ( Acta 18: 14).<br />
Logos kan också betyda att frambringa ett<br />
gudomligt ord, genom att predika på ett speciellt sätt.<br />
Exemplet kan vara att vi predikar :<br />
1) profetiskt,<br />
2) undervisande enligt läran, eller<br />
3) förnuftigt.<br />
Det finns också en annan sammansättning av ordet<br />
logos. Vi finner denna sammansättning i ordet logion,<br />
λογιον , som betyder ett orakel, ett gudomligt samtal<br />
eller en uppenbarelse. Av detta ord kan vi också få<br />
sammanställningen logia, λογια , som betyder en<br />
samling, t.ex. samlingen av materialet i en bok.<br />
Så kan vi ta det grekiska ordet logos, ′ο λογος , i<br />
bestämd form. Detta ord står för Guds ord, och används i<br />
Johannes evangeliets prolog. Låt oss citera<br />
inledningsversen i logos prologen:<br />
” I begynnelsen var Ordet, och Ordet var Gud.<br />
Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det<br />
har allt blivit till, och utan det har intet blivit<br />
till, som är till. I det var liv, och livet var<br />
människornas ljus”. ( Joh.1:1-4).<br />
Hela prologen kan du läsa i de 18 första verserna i<br />
Johannes evangeliet.<br />
5
APOLOGETIK INGÅR I SYSTEMATISK TEOLOGI<br />
------------------------------------------------------------------<br />
Apologia och <strong>apologetik</strong> har kommit att utvecklas<br />
mer och mer som en integrerad del av den kristna<br />
systematiska teologin. I detta sammanhang kan vi säga<br />
att läran är både ett försvar för den kristna läran eller<br />
teologin, men också en presentation av det kristna<br />
evangeliska budskapet i den aktuella missionssituationen.<br />
Apologetiken är inte enbart en presentation och ett<br />
försvar för det Gudomliga Ordets uppenbarelse i tiden,<br />
utan också ett försök till en intelligent presentation av<br />
hela det kristna budskapet.<br />
Apologetiken vill ge en så klar och enhetlig,<br />
sammanhängande och giltig framställning av det kristna<br />
budskapet, som det är möjligt. Vidare vill den försöka<br />
komma så nära verkligheten som vi kan komma. Läran<br />
vill försöka ge en intelligent presentation av vad som<br />
händer, när den gudomliga verkligheten möter<br />
människan i en värld där det materiella och andliga har<br />
ingått en funktionell enhet i den mänskliga<br />
personligheten.1)<br />
§2. FILOSOFI OCH APOLOGETIK<br />
===========================<br />
Här skall vi presentera Sokrates och hans<br />
<strong>apologetik</strong>, eller försvarstal, som han höll inför<br />
domstolen i Aten. Platon var påverkat av Sokrates´<br />
vädjan till förnuftet, som vägledare i den individuella<br />
religionen, när Platon säger att det är bättre att lida ont än<br />
att göra det onda. 2)<br />
6
Den grekiska filosofin, sådan den representerades<br />
av Sokrates, Platon och Aristoteles, kämpade mot den<br />
traditionella religionen och tron genom att underkasta<br />
den förnuftets test. 3)<br />
Det är Platon som har skrivit boken om Sokrates´<br />
apologia och därigenom bevarat Sokrates´ minne till<br />
eftervärlden. 4)<br />
Sokrates hade anklagats för flera olika saker. Det<br />
var en beskyllning bl.a. för att han undervisade felaktigt i<br />
naturvetenskap 5), och att han tog betalning för sin<br />
undervisning 6). Vidare gällde beskyllningen att han<br />
förvillade ungdomen i Aten 7), och att han var ateist.<br />
SOKRATES SYSSLAR MED ETIK OCH LOGIK<br />
---------------------------------------------------------------<br />
Mot Aristophanes´ anklagelser, visar Sokrates<br />
åhörarna att fysiska spekulationer är inte en del av hans<br />
filosofi 9). Sokrates var mest intresserad av etik och<br />
logik, och speciellt i det goda. På dessa områden<br />
appellerar han till sina elever och till alla antingen de är<br />
unga eller gamla. Lyssna inte enbart på lösa rykten, men<br />
gör ett studium av sakförhållanden, och därefter kan ni<br />
döma. Detta var hans uppmaning till atenarna. Sokrates<br />
menar att han ej kan räknas bland Atens lärare. Orsaken<br />
till sitt påstående är det faktum att han ej tar betalt för sin<br />
undervisning, som sofisterna och de andra filosoferna<br />
gör. Han undervisar gratis i Aten, medan de andra<br />
filosoferna tar betalt för sin undervisning. 10)<br />
7
ORAKLET I DELFOI FINNER ATT SOKRATES<br />
ÄR DEN VISASTE MÄNNISKAN I ATEN.<br />
--------------------------------------------------------------<br />
Oraklet i Delfoi hade förklarat Sokrates för att vara<br />
den visaste människan i Aten, 11). Sokrates var<br />
bättre än de andra atenarna, därför att de vet<br />
ingenting, men tror sig veta något; medan Sokrates<br />
varken vet eller tänker om sig själv att han vet något<br />
12).<br />
Sokrates är den verkliga filosofen därför att<br />
han söker och älskar visdomen medan sofisterna<br />
menar sig redan vara visa, och de tror sig ha funnit<br />
sanningen. Sokrates var för sanning och rätt, och<br />
mot lögn och förtal. Han berättade sanningen för<br />
folket, och han fick därigenom fiender. Genom detta<br />
upplevde han att ovetande styrde världen. Många<br />
atenare, som var dugliga yrkesmän, trodde att de<br />
kunde allt. Sokrates bevisar följande med hjälp av<br />
sin logik, inför sina åhörare: Att vara en duktig<br />
hantverkare, är ej det samma som att vara en<br />
mästare i de högre intellektuella disciplinerna 13).<br />
Sokrates undervisar sina åhörare. Han säger:<br />
Visdomens begynnelse är att lyda Gud. 14) På<br />
grund av att Sokrates talar sanningen, och folket<br />
inte är av sanningen; så framkallar sanningen hat<br />
hos dom. Här ligger orsaken till att Sokrates har fått<br />
opponenter bland poeter, hantverkare, politiker,<br />
retoriker och nationalister 15).<br />
Sokrates anklagades för att han förvillade<br />
ungdomen. Till sitt försvar hävdar han att de goda<br />
människorna gör gott, och de onda människorna gör<br />
det som är ont. Om Sokrates är den enda vilse -<br />
8
ledaren bland de goda innevånarna i Aten, vad kan<br />
han då göra mot så många goda människor? Skulle<br />
inte de många goda människorna i Aten kunna<br />
påverka ungdomen? Men kanske han själv var den<br />
enda goda människan som undervisade ungdomen<br />
om det godas väg? Skulle det kanske vara så att de<br />
övriga innevånarna i Aten påverkade ungdomen i<br />
riktning mot det onda? Om detta var fallet, varför<br />
skulle medborgarna då förvåna sig över resultatet?<br />
SOKRATES TROR PÅ GUDARNA<br />
---------------------------------------------<br />
Ateismen, som de anklagar Sokrates för, har<br />
ingen grund i verkligheten! Tror inte Sokrates på<br />
gudarna? 17) De som tror på existensen av<br />
mänskliga saker, tror de inte på att mänskliga<br />
varelser är till? Sokrates som tror på det som<br />
Skaparen har framkallat och på gudomliga ting,<br />
skulle han då inte tro på Skaparen och den som<br />
Frambringar? 18) Sokrates går här in på<br />
motståndarens område och tillintetgör hans<br />
argument och anklagelser 19). Sokrates fullgör<br />
filosofens mission. Han har fått sin missions kallelse<br />
från Gud. Han utför sitt uppdrag med mod och utan<br />
fruktan. 20)<br />
Atenarna har skrämd Sokrates med döden.<br />
Men han tar fruktan bort från döden. Tänk om<br />
döden är det största goda istället för det största<br />
Onda? Om nu atenarna berövar honom livet, så har<br />
de ju gjort honom den största tjänsten istället för att<br />
straffa honom.<br />
9
Sokrates är villig att lyda Gud mera än han är<br />
villig att lyda människorna. Sokrates lyssnar på den<br />
inre rösten, och lyder den. Rösten, som han lyssnar<br />
till, är Gud i honom. 21) Aposteln Petrus och de<br />
övriga apostlarna är i linje med Sokrates, när Petrus<br />
och apostlarna sade:<br />
”Men Petrus, och de andra apostlarna<br />
svarade, och sade: ”Man måste lyda Gud<br />
mera än människor” (Acta 5: 29).<br />
Orden i Apostlagärningarna är ekot från profeten<br />
Daniel :<br />
” Om vår Gud, den som vi dyrka, förmår<br />
rädda oss, så skall han och rädda oss ur<br />
den brinnande ugnen och ur din hand, O<br />
Konung. Men om han inte vill det, så må<br />
du veta, O Konung, att vi ändå inte dyrka<br />
dina gudar, och att vi inte vilja be till den<br />
gyllene bildstod som du har låtit ställa<br />
upp.” ( Dan.3:18).<br />
Under reformationstiden återupplivades denna<br />
starka guds trohet av dr. Martin Luther genom de<br />
berömda orden:<br />
”Här står jag och kan icke annat, Gud vara<br />
min hjälpare!”<br />
SOKRATES APOLOGETISKA METOD<br />
---------------------------------------------------<br />
Sokrates metod i <strong>apologetik</strong>en var att övertala.<br />
Metoden att övertala är också kyrkans metod i predikan,<br />
som står i <strong>apologetik</strong>ens tjänst. Sokrates uppmanar<br />
folket, gamla och unga, till att först och främst sörja för<br />
10
själens förbättring och därefter att förbättra dygden. Efter<br />
detta kommer arbetet för personens förbättring , och sist<br />
kommer arbetet med egendomens förbättring och<br />
pengarnas utökning.<br />
Sokrates lära om dygden kan ju inte förstöra<br />
ungdomen. Om någon ber Sokrates om att han skall<br />
förändra sin undervisning och därigenom svika det<br />
högsta goda, så skall han inte svika det högsta, om han så<br />
skall lida döden flera gånger om. Dr. Martin Luther<br />
påminner om Sokrates, när han säger :<br />
” Tron är en övertygelse så stark att jag kunde<br />
dö för den, om så tusen gånger !”<br />
Sokrates påpekar att det är dumt av atenarna att<br />
döda en god människa. Denna synpunkt hävdar han<br />
därför att atenarna gör sig själva illa, inte Sokrates. 22)<br />
Här ser vi Sokrates metod i verksamhet genom att han<br />
gör sin egen sak till sina motståndares problem. Detta ser<br />
vi tydligt, när Sokrates säger:<br />
” Jag skall inte argumentera för min egen<br />
sak, utan för deras, så att ni inte skall<br />
synda mot Gud genom att döma mig som<br />
är en Guds gåva till er ” 23).<br />
Här ser vi att Sokrates hade ett profetiskt eller<br />
filosofiskt självmedvetande, om att Gud hade sänt honom<br />
på hans mission i världen. Beviset på denna hans mission<br />
var hans fattigdom. 24)<br />
SOKRATES SÖKER INTE POLITISK MAKT<br />
----------------------------------------------------------<br />
Politikerna behövde heller inte vara rädda för<br />
honom; ty han var mest intresserad av den individuella<br />
människan eller personen. På grund av att Sokrates<br />
11
lyssnade på och följde den inre rösten, som tog sin början<br />
i honom redan som barn, är han säker på sin sak och har<br />
harmoni i sin själ. Denna rösten säger alltid till honom<br />
vad han inte skall göra, men aldrig vad han skall göra.<br />
Av denna orsak har han hållit sig borta från politiken.<br />
Han har ju sett att när vi säger sanningen, så blir<br />
resultatet att vi förlorar livet 25).<br />
Av denna orsak kan vi inte låta oss skrämmas, så att<br />
vi avhåller oss från att tala sanningen och därmed svika<br />
vår kallelse. Sokrates kallelse att undervisa folket har<br />
givits honom av Gud 26).<br />
SOKRATES kan därför inte göra som atenarna vill,<br />
utan han måste följa Guds röst. Hans tunga måste tala<br />
Guds lära, och han kan inte binda sin tunga. Här möter vi<br />
likheter med profeten Jeremia, som levde ungefär 100 år<br />
innan Sokrates; och som säger :<br />
” Men när jag sade: ” Jag vill icke tänka<br />
på honom eller vidare tala i hans namn”,<br />
då blev det i mitt hjärta såsom brunne där<br />
en eld, innestängd i mitt innersta; jag<br />
mödade mig med att uthärda den, men jag<br />
kunde det icke” (Jer.20:9).<br />
Sokrates måste tänka över livsproblemen ; ty ett liv<br />
som inte blir utsatt för granskning eller självprövning är<br />
inte värd att leva 27).<br />
SOKRATES LYSSNAR PÅ DEN INRE RÖSTEN<br />
--------------------------------------------------------------<br />
Sokrates lyssnade till den inre röstens orakel. 28)<br />
Han är redo att ta konsekvensen av sitt handlande. Han<br />
fruktar inte döden; ty den kan liknas med sömnen eller<br />
med en resa till en annan ort. Om verkligheten är, som<br />
12
han säger, då är döden en vinning. 29). På den nya orten<br />
skall han få ställa frågor och samtala med män och<br />
kvinnor, och få svar på många olösta problem. Inget ont<br />
kan vederfaras en god människa i detta livet, i döden<br />
eller hädanefter. Av denna orsak är Sokrates inte rädd.<br />
Han är inte arg på sina domare eller sina åklagare. Hans<br />
sinne påminner om Jesu sinne, då Jesus bad :<br />
” Men Jesus sade: ” Fader, förlåt dem: ty<br />
de veta icke vad de göra” (Luk.23: 34).<br />
Sokrates har en tröst, och det är i förvissningen om att<br />
den Gud älskar den tuktar han. Atenarna lever vidare.<br />
Sokrates dör, och vad som är bäst vet endast Gud 30).<br />
Men i det ögonblicket Sokrates tömde giftbägaren<br />
blev han odödlig. Han dog för sanning och rätt, och för<br />
det högsta goda som hade fått tillstånd att inkarneras i<br />
honom. Sokrates är den person bland filosoferna, som<br />
påminner oss mest om Jesus Kristus.<br />
VAD KAN DEN KRISTNA<br />
APOLOGETIKEN LÄRA AV SOKRATES ?<br />
-------------------------------------------------------<br />
Den kristna <strong>apologetik</strong>en kan lära av Sokrates att<br />
söka sanningen med en intellektuell ärlighet och en<br />
hängivenhet till det allra högsta, som har uppenbarats för<br />
oss människor. Sokrates kan också lära oss att tänka<br />
klart, och att undersöka förutsättningarna för vår<br />
kunskap.<br />
Sokrates kan också ge oss en föreläsning i mod.<br />
Vidare kan han peka på ett hopp, som ligger utanför det<br />
nuvarande livet. Hoppet om DET EVIGA LIVET är<br />
större än fruktan för döden. Han kan mycket väl vara ett<br />
exempel för vår tids människor. Exemplet går ut på att<br />
13
vara villig att låta godheten, sanningen, det sköna, det<br />
heliga och det rätta få ha en plats i människans själ.<br />
Vägleds människan enligt de sokratiska normerna<br />
och det inneboende Ordet, så vill <strong>apologetik</strong>ens metoder<br />
ge sig själv i den stunden det behövs. Det är Faderns<br />
Ande, som skall tala i eder enligt Matteus evangeliet<br />
(Matt.10:16-20). Apologetikens uppgifter åligger alla<br />
kristna, som skall vara villiga att ge skäl till alla, som<br />
begär det, för det hopp som de kristna har i Kristus Jesus<br />
( 1 Pet.1: 3-5; 1 Pet.3: 15-16).<br />
§ 3 JESU APOLOGETIK<br />
====================<br />
Jesus Kristus är det gudomliga Ordet ( ′ο λογος),<br />
som har uppenbarats i tiden (Joh.1: 1). Han är<br />
kontaktpunkten mellan Gud och människorna.<br />
(Joh.1: 14) Han är Ordet, som blev kött. I Honom ser vi<br />
hurudan Gud vill att människorna skall vara. Han är<br />
människornas rättfärdighet, och i Honom möter<br />
människorna Gud, och får av nåd delaktighet i det<br />
gudomliga livets alla välsignelser.<br />
Jesus Kristus behöver ingen <strong>apologetik</strong> för sig själv,<br />
eftersom Han är det gudomliga Ordet. Han är den som är<br />
bäraren av det hemlighetsfulla namnet. Han är den<br />
kommande. Guds namn, som ingen vet hur det skall<br />
uttalas, ⎤⎤ ⎤⎤ ⎤ ∼, och som i Septuaginta. LXX, skrivs<br />
⎤⎤ ⎤ ⎤⎤ ≈. Ordet har översats med Kyrios, ΚΥΡΙΟς , i NT,<br />
och detta namn Kristus har Han blivit bärare av. Han är<br />
den kommande, ′ο ϖν και ′ο ην , som det har<br />
uppenbarats i Johannes apokalypsen, där Jesus säger:<br />
”Jag, jag är alfa och omega; ′Εγω ειµι το αλφα και<br />
το ϖ ” (Joh. Upp. 1:8 ).<br />
14
JESUS ÄR HERRE<br />
--------------------------<br />
Jesus Kristus är Herren. Han behöver därför inte att<br />
vittna om sig själv eller försvara sig; ty han är vad han är<br />
i kraft av sin egen gudomliga existens. Det är en annan<br />
som vittnar om Honom, och dennes vittnesbörd är sant.<br />
Det är också de kristnas glädje att genom sina<br />
vittnesbörd peka på Kristus. Det är också all <strong>apologetik</strong>s<br />
uppgift att visa på Honom, som är Ordet, det gudomliga<br />
Ordet (Joh.5: 31-47).<br />
Jesus Kristus är det sanna vittnet från Gud :<br />
”Nåd vare med er, och frid från honom som är,<br />
och som var, och som skall komma. Så också<br />
från de sju andar, som stå inför hans tron, och<br />
från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den<br />
förstfödde bland de döda, den som är härkaren<br />
över konungarna på jorden. Honom som älskar<br />
oss, och som har löst oss från våra synder med<br />
sitt blod” (Uppenb.1: 4b-5).<br />
Den, som tror på Guds Son, har vittnesbördet inom<br />
sig själv:<br />
” Den som tror på Guds Son, han har<br />
vittnesbördet inom sig själv: den som icke tror<br />
Gud, han har gjort honom till en ljugare,<br />
eftersom han icke har trott på Guds vittnesbörd<br />
om sin Son. Och detta är vittnesbördet: att Gud<br />
har givit oss evigt liv; och det livet är i hans<br />
Son. Den som har Sonen, han har evigt liv; den<br />
som icke har Guds Son, han har icke livet”<br />
(1 Joh.5: 10-12).<br />
15
Den troende behöver därför ingen annan <strong>apologetik</strong>.<br />
Jesu goda gärningar vittnar också om vad som bor i<br />
Honom. Dessa är också ett försvar eller en Kristi<br />
<strong>apologetik</strong> för Honom själv. Drivkraften till hans goda<br />
gärningar kommer inifrån hans gudomliga kärlek,<br />
αγαπη.<br />
Kristi gärningar vittnar om Honom ( Joh.5: 30-38).<br />
Han är Kungen i Andens rike:<br />
” Men Jesus ställdes fram inför<br />
landshövdingen. Och landshövdingen frågade<br />
honom och sade: ”Är du judarnas konung?”<br />
Jesus svarade honom: ” Du säger det själv”<br />
(Matt.27:11).<br />
”Och på sin mantel, över sin länd, har han detta<br />
namn skrivet: ”Konungarnas konung, och<br />
herrarnas herre”. (Uppenb. 19: 16).<br />
Jesus är bäraren av det underbara namnet, och han<br />
är Gud i Kristus:<br />
” Ty det var Gud som i Kristus försonade<br />
världen med sig själv; han tillräknar icke<br />
människorna deras synder, och han har betrott<br />
oss med försoningens ord. Å Kristi vägnar äro<br />
vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar<br />
genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten<br />
försona eder med Gud ( 2 Kor.5:19-20).<br />
Jesus Kristus har den gudomliga auktoriteten i sig<br />
själv. Han är identisk med namnet. Han är Gud.<br />
Kristus motsade rabbinernas tolkning 31); ty<br />
Skriften måste förstås i Kristus annars går inte Guds sol<br />
upp över den som läser Skriften. Paulus förklarar det på<br />
följande sätt:<br />
” Ty den Gud som sade: ” Ljus skall lysa fram<br />
ur mörkret”, han är den som har låtit ljus gå<br />
16
upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds<br />
härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte,<br />
skall kunna sprida sitt sken” (2 Kor.4: 6).<br />
Kristus är givaren av den nya lagen, som är i<br />
verksamhet i det nya förbundet ( Matt.5: 1-12;<br />
Matt.7: 6-13).<br />
I Bergspredikan sätter Jesus sin auktoritet över de<br />
gamlas tradition och traditionella skrifttolkning:<br />
” Men jag säger eder”,<br />
sa Jesus enligt evangelierna (Matt.5: 22,25, Se också<br />
Matt 5-7). Jesus satte sig över kommentarerna som hade<br />
utarbetats till Skrifterna; ty Han är själv Skriftens<br />
innehåll.<br />
Jesus Kristus är Ordet från Gud. Han är orsaken till<br />
att Jesus inte behöver någon <strong>apologetik</strong> för sig själv. Han<br />
är sitt eget försvar.<br />
Eftersom Jesus Kristus är Ordet från Gud, ′ο λογος,<br />
så är han vår apologia. Han är vårt försvar och vår<br />
advokat inför Gud. Han är den som talar gott för oss hos<br />
Fadern, och den som beder för oss ( Joh.16:9-26).<br />
KÄRLEKEN FRAMKALLAR<br />
KRISTUSLIKHET I VÅRA LIV<br />
----------------------------------------<br />
Kristi kraft, som är kärlekens Ande, framkallar<br />
Kristuslikhet i våra liv. Denna Ande är i verksamhet i<br />
världen i dag. Denna kärlekens Ande kallas också för den<br />
Helige Ande. Han är den gudomliga närvaron i våra liv i<br />
dag.<br />
Hans uppgift är också av apologetisk karaktär<br />
( Hebr.10: 15), eftersom han skall övertyga oss om synd<br />
och död samt om rättfärdighet och liv. Han skall leda<br />
17
människorna till Kristus som är klippan som<br />
människorna skall bygga sina liv på. Det är en klippa<br />
som skall bestå i liv och död (Matt.16: 13-28). Den<br />
Helige Andes vittnesbörd och apologetiska uppgift får vi<br />
kunskap om i Johannes evangelium. Hela historien kan<br />
vi läsa i kapitlen 14 till och med 16 hos Johannes.<br />
Men också du människa, som har mött Kristus, som<br />
din Frälsare skall vara hans vittne i denna världen enligt<br />
Skrifterna ( Acta 1: 8; 22:15; Matt.28: 16-20). Både dina<br />
ord och ditt liv och leverne skall vara ett försvar för att<br />
Kristus och Hans livsväg är den bästa. Går du på denna<br />
Livsväg, så mottar den mänskliga personen det högsta<br />
hopp för tid och evighet. En bättre <strong>apologetik</strong> än det<br />
kristna troslivet i tankar, ord och gärningar ges inte.<br />
Det är de kristnas hopp att den dag skall komma då<br />
<strong>apologetik</strong>en inte skall behövas mera. Orsaken till detta<br />
hopp ligger i förvissningen att tron, som vi här har levd<br />
av, skall i tidens fullbordan bytas ut mot åskådning:<br />
” Nu ser vi på ett dunkelt sätt, såsom i en<br />
spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte.<br />
Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall<br />
jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit<br />
till fullo känd. Så bliva de då bestående, tron,<br />
hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland<br />
dem är kärleken ” ( 1 Kor.13: 12-13).<br />
När den nya tidsåldern, som tron vittnar om här, har<br />
fullbordats, då har <strong>apologetik</strong>en gjort sin tjänst; men inte<br />
förr.<br />
18
§4. PAULUS APOLOGETIK<br />
=====================<br />
Apologetiken ligger som ett frö i evangeliet, när det<br />
aktualiseras i förkunnelsen, i läran eller den systematiska<br />
teologin, i det kristna troslivet och i den kristna<br />
missionen. Genom proklamationen av det kristna<br />
kerygma eller Kristus ordet växer <strong>apologetik</strong>en fram som<br />
ett naturligt hjälpmedel i kommunikationen för att få<br />
evangeliets sanning över till de som icke är troende.<br />
Apologetiken blir en bro vi bygger mellan de<br />
troendes rike och de icke- troendes värld. Över denna<br />
bron kan det kristna budskapet förmedlas.<br />
När vi har fått kontakt med de människor, som är<br />
utanför Guds rike, så blir det Den Helige Andes uppgift<br />
att övertyga människans själ om hennes förtvivlade<br />
situation skild från Gud. Vidare att människor kan bli<br />
medvetna om synd och död; men också om rättfärdighet,<br />
nåd och frälsning genom Guds kärlek i Kristus Jesus. I<br />
mötet med människorna i världen blir det också<br />
nödvändigt att <strong>apologetik</strong>en kan presenteras och försvara<br />
kristendomen på ett sådant sätt att den blir så attraktiv<br />
som möjligt. Vi kan därför säga att <strong>apologetik</strong>en är<br />
kyrkans egentliga kampteologi och missionsteologi för<br />
evangeliets utbredande i denna världen.<br />
PAULUS MÖTER NYA KULTURER<br />
OCH ICKE JUDISK FILOSOFI<br />
-----------------------------------------------<br />
Då Paulus tog evangeliet på dess mission från<br />
Jerusalem på vägen intill jordens ändar, ( Acta 1: 8) så<br />
mötte han många olika filosofiska system, kulturer och<br />
19
eligioner. När han presenterade evangeliet i de nya<br />
miljöerna, så upplevde han att den kristna religionen fick<br />
motståndare.<br />
Det finns alltid en viss tröghet i accepterandet av<br />
något radikalt nytt. Evangeliet kom med ett radikalt nytt<br />
budskap och fick uppleva trögheten i mottagandet.<br />
Motståndet mot evangeliet kom från flera håll. Det var<br />
dels ett motstånd, som kom inifrån Paulus egen<br />
kulturmiljö, judendomen; och dels ett yttre motstånd från<br />
de människor som hade en annan andlig och kulturell<br />
tradition. Paulus måste ta upp en andlig kamp på båda<br />
dessa frontavsnitt, och kampen utfördes med<br />
<strong>apologetik</strong>ens medel. Detta innebar att han måste känna<br />
till motståndarnas filosofi. Genom sin kunskap kunde<br />
han påvisa deras åsikters svagheter samt påpeka att de<br />
filosofiska systemen inte duger som vägledare på<br />
livsvägen eftersom de är ofullkomliga och endast<br />
mänskliga konstruktioner. På den andra sidan måste<br />
Paulus ha ingående kännedom om evangeliets<br />
hemligheter.<br />
Evangeliet måste också kunna presenteras på ett<br />
sådant sätt att lyssnarna kunde höra och se att den nya<br />
läran gav dem en bättre och fullkomligare livsväg än den<br />
de hade valt. Den nya läran måste kunna hålla i liv och<br />
död. Paulus måste visa att de kristna hade något, som var<br />
från Gud, och som leder fram mot evigheten. Det eviga<br />
livet varar från eon till eon, som har översatts med orden<br />
från evighet till evighet..<br />
Fyra av de system Paulus mötte på sin väg med<br />
evangeliet, skall vi helt kort presentera här. Det är<br />
judendomen, agnosticismen, epikureismen och<br />
stoicismen, som vi tar upp till en kort diskussion. Vi skall<br />
20
vidare se hur Paulus försvarar kristendomen i relation till<br />
dessa filosofiska system.<br />
JUDARNA HÅLLER MOSES LAG<br />
---------------------------------------------<br />
JUDARNA presenterade sin frälsningsväg som<br />
byggde på kravet att medlemmarna måste hålla lagen,<br />
som var identisk med Moses lag:<br />
”Men från Judèen kom några män dit ned och<br />
lärde bröderna så: ” Om I icke låten omskära<br />
eder, såsom Moses har stadgat, så kan I icke<br />
bliven frälsta ” (Acta 15: 1,24).<br />
Det var i Galatia att judarna framträdde och försökte<br />
riva ner Paulus andliga byggverk:<br />
” Alla de som eftersträva ett gott anseende här i<br />
köttet, de vilja nödga eder till omskärelse, detta<br />
endast för att de själva skola undgå att bli<br />
förföljda för Kristi kors skull. Ty inte ens dessa<br />
omskurna själva hålla lagen. Nej, det är för att<br />
kunna berömma sig av edert kött som de vilja<br />
att I skall låta omskära eder” ( Gal.6: 12-13).<br />
Nedbrytningen startade de genom att sprida tvivel i<br />
galaternas hjärtan. Tvivlet gick ut på att tron på Kristus<br />
skulle inte vara tillräckligt för att uppnå frälsning 32).<br />
Judarna menade att Gud hade utvalt Israel, och givit<br />
Israels folk löfte genom Abraham. De människor, som<br />
föddes utanför Israel, måste komma in i Israel genom att<br />
ympas in i Abrahams ätt. Endast genom denna handling<br />
kunde de få del i löftet, nåden och välsignelsen, som kom<br />
med Kristus 33).<br />
Judarna var, som vi uppfattar det, konservativa<br />
kristna med judisk bakgrund. De höll fast på en sträng<br />
21
judisk religionsuppfattning. För att få del i frälsningen,<br />
som utlovades Abraham, krävde de lydnad mot Moses<br />
lag. Symbolen för att människan underordnade sig och<br />
visade lydnad mot denna lag, var att människan lät sig<br />
omskäras, höll de religiösa festdagarna och speciellt att<br />
anhängarna firade sabbaten. 34)<br />
AGNOSTISK RELIGIONSFILOSOFI<br />
-----------------------------------------------<br />
AGNOSTICISMEN är en attityd till verkligheten<br />
och dess natur som är spridd vida omkring. Den<br />
agnostiska realismen, som filosofisk lära, är ganska ung<br />
och går tillbaks till Herbert Spencers (1820-1903) bok<br />
”First Principles”, som utkom 1862. Författaren hävdar<br />
här att Gud är den okända källan till all existens. Denna<br />
sofistikerade agnostiska synpunkt är mycket ung som<br />
filosofi, men som attityd är den agnostiska inställningen<br />
mycket gammal. Den agnostiska positionen är en bra väg<br />
att ta, om människan vill komma ut ur en svår situation.<br />
Denna attityd är speciellt praktisk, om vi inte vill ta<br />
ställning till en filosofisk eller religiös position.<br />
Paulus hade mött den agnostiska andan i Aten. Det<br />
är tillräckligt att påminna om hans upplevelse, då han<br />
gick runt i staden och fann inskriften på en altare till en<br />
okänd Gud :<br />
” Ty medan jag har gått omkring och betraktad<br />
edra helgedomar, har jag funnit ett altare. På<br />
det var inskrivit: ”Åt en okänd Gud”. Om just<br />
detta väsendet, som I sålunda dyrkar utan att<br />
känna det, är det jag nu kommer med budskap<br />
till eder ” (Acta 17: 23).<br />
22
Ordet agnosticism kommer av det grekiska ordet<br />
agnoeo, αγνοεο, som betyder att vara ovetande eller att<br />
inte förstå. Det är ju en lättvindig väg att bli av med det<br />
religiösa problemet genom att säga att vi inte förstår<br />
Gud. Men, som religiös position är agnosticismen<br />
ohållbar, om vi inte kan veta om Gud är god eller ond,<br />
vis eller dum, andlig eller materiell.<br />
Denna position är en utmaning till forskning för att<br />
ta reda på hur den Gud är, som vi väljer att tro på. 35)<br />
EPIKURÉERNAS NJUTNINGSFILOSOFI<br />
------------------------------------------------------<br />
EPIKURÉERNA, som Paulus mötte i Aten, räknar<br />
sin lära tillbaks till Epikurus (342-270 f. Kr.):<br />
” Också några filosofer, dels av epikuréernas<br />
skola, dels av stoikernas, gav sig i ordskifte<br />
med honom. Några sade: ” Vad är det för<br />
visdomskorn den där har snappat upp? Vart<br />
vill han komma? ” Och andra: ”Han är tydligen<br />
en som vill införa främmande gudar.” Paulus<br />
predikade ju budskapet om Jesus och<br />
uppståndelsen. ( Acta 17: 18).<br />
Epikurus var från ön Samos utanför Mindre Asiens<br />
kust. Han var grundaren av en av de tre berömda filosof<br />
skolorna i Aten.<br />
Den första filosof skolan var Platons Akademi, den<br />
andra var Aristoteles Lyceum och den tredje var<br />
Epikurus´ trädgård 36).<br />
Epikurus var en grekisk hedonist. Hedonismen var<br />
en etisk lära, som sökte uppnå njutning och hålla sig<br />
23
orta från smärta. Dessa två saker borde vara målet för<br />
all mänsklig aktivitet enligt denna filosofi. 37)<br />
Epikurus begränsade njutningen genom att påpeka<br />
att tankens njutning är en högre och bättre form än<br />
kroppens njutningar 38).<br />
Den epikuréiska filosofin, sådan den<br />
representerades både av Epikurus samt den latinska<br />
poeten Lucretius (99-55 f. Kr.) i hans bok ” De Rerum<br />
Natura”, om tingens eller universums natur; är en<br />
ersättning för religionen. Vi kan därför räkna<br />
epikurismen som en frälsningsfilosofi. Människans mål<br />
är enligt denna filosofi NJUTNING.<br />
Lärans filosofiska njutning är i huvudsak befrielse<br />
från smärta. Epikurus definierar njutningen som befrielse<br />
från begärelse, befrielse från fysiska obehag och befrielse<br />
från mentala skador. Njutningen ger han namnet<br />
ATARAXIA. 39)<br />
Både Epikurus och Lucretius menade att religionen<br />
hade sin rot i FRUKTAN. Av denna orsak var religionen<br />
ovärdig människan. Båda filosoferna var, trots den<br />
nämnda synpunkten, villiga att erkänna att där fanns<br />
gudar, men dessa levde ett liv fullt av glädje i det<br />
interstellara rummet. De var därför ur stånd att gripa in i<br />
händelsernas förlopp i historien 40).<br />
Lucretius förnekade läran om odödlighet. Han<br />
avvisade det gudomliga styret av världen. 41) I sin<br />
materialism, som Epikurus hade mottagit från<br />
Demokritos, fanns det ingen användning för gudar.<br />
Människorna hade inget att hoppas på och heller inget att<br />
frukta från gudarna. På den andra sidan förnekade han<br />
inte deras existens; ty drömmar och visioner, där de<br />
förekom, var bevis nog för deras existens.<br />
24
Det är inte gudarna utan människan själv, som<br />
bemästrar sin egen framtid och sitt eget öde. Lucretius<br />
avvisar därför läran om den absoluta nödvändigheten och<br />
determinismen som rådande i personvärlden. På denna<br />
punkt är han en motståndare till Leukippus och<br />
Demokritos filosofi som postulerar nödvändigheten och<br />
determinismen som filosofisk princip. Denna princip<br />
hade de två filosoferna infört i sina atom läror 42).<br />
Den epikureiska etiken kom att bli en klosteretik<br />
eftersom den är giltig skilt från allt som är obehagligt och<br />
upprörande i den mänskliga existensen. Detta var ingen<br />
filosofi för det politiska livet, men snarare för den<br />
epikureiska gemenskapen och brödraskapet där<br />
medlemmarna visar kärlek för varandra. 43)<br />
DEN STOISKA DYGDEFILOSOFIN<br />
----------------------------------------------<br />
STOICISMEN, som lära, kom Paulus i kontakt med<br />
mycket tidigt. Mötet med stoicismen aktualiserades, då<br />
Paulus kom ut, som missionär, i den grekisk romerska<br />
världen.<br />
Zeno ( 350- 258 f. Kr.) från Cypern, räknas som<br />
stoicismens fader. Det är emellertid många tänkare, som<br />
har tagit del i utformningen av den stoiska filosofin, och<br />
varit med att sprida den till länderna runt Medelhavet.<br />
Stoicismens läroutveckling indelas i tre perioder:<br />
1. Den gamla stoa, med de grekiska grundarna.<br />
Denna perioden går fram till ca. år 150 f.Kr..<br />
2. Den mellersta perioden, som kallas medel<br />
Stoa, börjar där föregående period slutar.<br />
3. Den tredje perioden är sen stoa, eller den<br />
romerska stoicismen, som kejsaren Marcus<br />
25
Aurelius tillhörde.<br />
Stoicismen fick sitt namn från den dekorerade<br />
pelarhallen där Zeno höll sina föreläsningar. 44)<br />
Zeno efterträddes av Cleanthes från Assos i Troas,<br />
som blev efterträdd av sin egen elev Chrysippus ( f. 280<br />
f.Kr.), som kom från Kilikien.<br />
Zeno föddes inte långt från Tarsus. Paulus var själv<br />
från Tarsus, så det är trolig att Saulus från Tarsus, som<br />
Paulus hette som icke- kristen; fick kännedom om den<br />
lärde och inflytelserika stoikern, Chrysippus tankar, då<br />
han gick i skolorna i Tarsus. I Tarsus skolor hade nog<br />
Paulus också fått lära känna tankarna till Epimenides från<br />
Kreta ( ca: 600 f. Kr.). Att jag menar att denna filosof<br />
tillhörde Paulus klassiker grundar jag på det faktum att<br />
han citeras i brevet till Titus (Tit.1: 12). Det samma<br />
gäller diktaren Arátos (310-240 f. Kr.) från Kilikien, ett<br />
distrikt nära Tarsus. Det är denna diktaren Paulus citerar<br />
i sitt tal i Aten ( Acta 17:28) 45).<br />
Stoicismen var liksom epikureismen, först och<br />
främst en livsväg. I moralen representerade stoicismen<br />
också en typ av hedonism. Stoikerna kommer fram till en<br />
annan lösning på hedonismen än epikuréerna.<br />
För stoikerna är moralisk godhet det samma som att<br />
vara lycklig, och att vara lycklig är att vara moralisk god.<br />
Däremot har stoikerna en annan inställning till det onda<br />
och till smärta än vad vi finner i epikuréernas filosofi.<br />
Medan epikuréerna gör vad de kan för att undvika det<br />
obehagliga, så möter stoikerna det obehagliga med en<br />
absolut indifferent, likgiltig, attityd. Attityden till de<br />
mänskliga livsproblemen kallar stoikerna för APATIA.<br />
All mänsklig aktivitet är riktad mot denna livsinställning.<br />
APATIA är livets mål. Denna attityd är inte ett medel för<br />
att uppnå något efter livet på jorden, utan den är ett mål i<br />
26
sig själv. Stoikerna visar en vilja till liv oavsedd hur livet<br />
här i tiden behandlar människan.<br />
Antingen styrs människan av förnuftet, och då är det<br />
moraliskt gott, eller så är det inte förnuftet som styr, och<br />
då är resultatet moraliskt ont. I stoicismens system kunde<br />
det inte förekomma någon plötslig omvändelse från<br />
ondska och dumheter till rättfärdighet och vishet. Den<br />
mänskliga rasen var, enligt deras filosofi, fullständigt<br />
förlorat tillstånd. Motivet för denna läran fann de i<br />
människans eget liv, som karakteriseras av fullständig<br />
dumhet och olyckliga förhållanden.<br />
Frälsningen reserverades de stoiska vismännen.<br />
Cleanthes hävdade att när en människa en gång var frälst,<br />
så kunde hon inte åter falla från nåden. Denna läran<br />
förekom i protestantismen, speciellt i vissa<br />
calvinistiska kretsar. Chrysippus däremot hävdade att de<br />
visa männen kunde falla från frälsningen, och de kunde<br />
aldrig vara helt säkra på att de inte kunde bli avfällingar.<br />
Dessa två antika positioner påminner oss om vår tids<br />
kalvinistiska predestinations lära. I dag är det läran om<br />
människans förut bestämmelse på den ena sidan, och på<br />
den andra sidan metodismens lära om Guds fria nåd i<br />
Kristus, som är tillgänglig för alla som tror. Metodismen<br />
är den enda religionen som har en klar lära om att<br />
människan kan bli en avfälling; men att hon åter kan<br />
införlivas i Kristi försoningsrike.<br />
Stoikerna utvecklade en panteism och en logos lära.<br />
Den stoiska filosofin övertog ordet ” LOGOS” från<br />
Heraclitus och gjorde logos till en förnuftig styrande<br />
princip i sin filosofi.<br />
Logos, Λογος , som stoikerna tolkade som en<br />
kosmisk själ eller tanke, var immanent, inneboende, i den<br />
alltid levande elden. Dessa två realiteter var blandad till<br />
27
ett enkelt, levande och tänkande världsstoff.<br />
Världsstoffet kallade de GUD, eter, eld, natur eller<br />
universum. Världsprocessen kallades förnuft, tanke, själ,<br />
försyn eller öde.<br />
Allt, som händer i livet, dikteras av ett kosmiskt<br />
förnuft. Det dirigeras av gudomligt försyn, som bestäms<br />
av en viss mening. Eftersom universums natur är<br />
förnuftig, så är allt som sker i universum till det bästa.<br />
Gud är universum, och universum är Gud.<br />
Panteismen uppfattar sålunda Gud, som hela<br />
verkligheten, där naturen och människan ingår som delar<br />
i helheten. Det onda tycks existera därför att vi<br />
människor har en ofullständig kunskap om det helas<br />
natur. Det religiösa värdet ligger, för panteisten, i det<br />
helas natur. 46)<br />
Stoikernas attityd till religionen var skeptisk och<br />
likgiltig precis som epikuréernas. Den verkliga guds<br />
tjänst bestod för stoikerna i att leva ett liv i förnuftig<br />
överensstämmelse med världens förnuftiga uppbyggnad.<br />
Tar vi för oss stoikernas odödlighetstro, så lär Zeno<br />
frågan om själens odödlighet stå öppen. Chrysippus<br />
begränsade odödligheten till endast att gälla de stoiska<br />
vismännen. Cleanthes däremot, lät överlevnaden, gälla<br />
alla människor. 47)<br />
Den stoiska livsvägen byggde upp ett universellt<br />
brödraskap av alla som sökte vägledning av förnuftet på<br />
vägen mot APATIA.<br />
Problemet om kristendomens lära i relation till<br />
judarna, tar Paulus upp i Galaterbrevet under temat :<br />
”Lag och Nåd”. Brevet har kallats: Den kristna frihetens<br />
”MAGNA CHARTA”.<br />
Mot judarnas stränga efterlevnad av Moses lag som<br />
frälsningsväg, påvisar Paulus att den kristna och<br />
28
hedningen ( 1 Kor.15: 3 fl.), är inte bunden av<br />
ceremonilagarna ( Gal.2: 3; Col.2: 16) . Den kristna har<br />
frihet från lagens slaveri ( Gal.6: 12). Den kristne har fått<br />
en ny frihet, som innebär att han är bunden till Kristus,<br />
som hans slav ( Gal.2: 4). Den kristne behöver inte den<br />
yttre omskärelsen ( Gal.5: 6). Den kristne är på den andra<br />
sidan inte löst ifrån lagen i betydelsen av den mosaiska<br />
uppenbarelsen av Guds vilja eller av Israels livsordning,<br />
som Paulus uttrycker med orden lag eller lagen, ′ο νοµος<br />
eller bara νοµος. 48)<br />
Denna Guds lag har fått sin fullbordan i Jesus<br />
Kristus. I tron på Kristus får människan del i lagens<br />
utlovade rättfärdighet, nåd och välsignelse. Paulus<br />
kommer med en ny tolkning av lagen. Han ser den i<br />
ljuset av Kristus. Kristus blir den nya Skrift principen för<br />
honom. Jesus är Gudamänniskan, som har uppfylld<br />
lagens krav. När människan genom tron är i Kristus, så<br />
får hon av Guds fria nåd, del i alla de välsignelser som<br />
flödar ut från Guds kärlek.<br />
Det gamla testamentet får sin fullbordan i Jesus<br />
Kristus, som binder G T och NT samman. Kristus är<br />
förbindelselänken mellan de två. I gemenskap går G T<br />
och NT fram mot den slutliga fullbordan i Guds rike där<br />
alla löften uppfylls ( Hebr. 7: 18; 8: 13).<br />
I Kristus har vi nyckeln till förståelsen av<br />
Skrifterna; ty Jesus är den nya TORAN. Jesus Kristus är<br />
Guds sol, som lyser fram i mörkret ( 2 Kor.4: 6), och i<br />
Honom finner vi den frälsande nåden, som GT har<br />
förberett genom sin förberedande nåd. Enligt denna<br />
filosofi kan vi säga att Kristus är lagens slutpunkt, ϑελος<br />
( 2 Kor.1:20).<br />
Genom tron, eller rättare sagt, KRISTUSTRON, får<br />
den kristna av nåd, rättfärdighet och inte genom<br />
29
omskärelse eller andra laggärningar ( Gal.3: 9-14).<br />
Abraham är för de kristna alla troendes fader ( Gal.3:16).<br />
Det är sålunda KRISTUSTRON och inte Moses lag,<br />
som är det centrala i Guds löfte till Abraham. 49)<br />
PÅ AREOPAGEN PROKLAMERAR<br />
PAULUS DEN LEVANDE GUDEN<br />
---------------------------------------------<br />
I Paulus tal på Areopagen ( Acta 17: 22-34) eller<br />
Marskullen får vi veta något om hur Paulus möter de<br />
olika filosofiska riktningarnas Guds bild, religion och<br />
praktiska levnadssätt. Paulus tar sin utgångspunkt i den<br />
gudsuppfattning som var rådande i Aten. Hieronymus<br />
( + 420 e. Kr.) säger. Att det fanns en inskrift i Aten med<br />
följande ordalydelse :<br />
” För gudar i Asien, Europa och Afrika;<br />
okända och främmande gudar” 50).<br />
Paulus kommer inte med panteism, polyteism eller<br />
agnosticism utan med en personlig teism. Gud har<br />
skapat, ποιησαι av ποιεω , format och konstruerat<br />
kosmos, Κοσµον. Här möter vi den aktiva Guden, som<br />
är Herre både i himlen och på jorden.<br />
I detta sammanhang använder Paulus ordet Kyrios,<br />
Κυριος , och knyter därmed an till ⎤⎤ ⎤ ⎤⎤`, Jahùe. Dessa<br />
namn är identiska med Jahve i GT. Det är den samma<br />
kraftfulla Guden i GT som i NT (v.24). Det är Han som<br />
ger liv, ξωην , och ande , πνοην , till alla människor<br />
(v.25).<br />
På grund av enheten i Skapelsen presenterar Paulus<br />
ett broderskap grundad på Guds skapelse och inte på ett<br />
exklusivt filosofiskt sällskap eller en mystisk gemenskap.<br />
30
Eftersom Gud är vår Fader, så är vi alla bröder. Gud är<br />
inte endast Skaparen, utan Han har också den gudomliga<br />
kontrollen över universum. Gud är aktiv och griper in i<br />
kosmos, men Han har också intresse av människornas<br />
liv. Detta personliga intresset framkommer i Guds<br />
FÖRSYN för människorna i motsats till filosofins<br />
ödestro (v26).<br />
Gud är, det är sant, dold för våra mänskliga ögon,<br />
men han är nära alla människor, ja, han är närvarande<br />
över allt (v.27). I Gud lever vi, och rör oss och är till. Det<br />
är HAN som ger oss förutsättningarna för livet. Han<br />
uppehåller livet och kämpar för att bevara det. Han ger<br />
oss sin gudomliga hjälp för att vi skall kunna leva våra<br />
liv här på jorden (v.28). Gud är en ANDE, och eftersom<br />
människan är skapat i Guds avbild, så är människan<br />
också andlig. Det är en verklighet att ANDE KAN<br />
MÖTA ANDE och ANDAR KAN KOMMUNICERA<br />
MED VARANDRA. Av denna orsak kan inte falska<br />
gudar hjälpa människan (v.29). Det finns en omvändelse<br />
från hedningarnas gudar till den levande Guden, och<br />
vägen till denna omvändelsen går genom ånger, bättring<br />
och tro (v.30).<br />
Det finns en universell dom. Domen förutsätter att<br />
det finns ett personligt ansvar hos människan för hennes<br />
egna handlingar. Människan har ansvar inför en<br />
personlig moralisk Gud, och inte inför sitt förnuft. I sitt<br />
sökande efter lyckan, kan människan icke klara sig utan<br />
Gud.<br />
Mot materialismen sätter Paulus upp Guds<br />
dynamiska handlande. Vidare hävdar han att<br />
människorna är personligt ansvariga för sina gärningar<br />
inför en personlig Gud, som människorna kränker genom<br />
31
sitt icke moraliska beteende; men som de gläder genom<br />
sina kristna liv och leverne (v.31).<br />
Den universella domen skall ske genom Kristus,<br />
som Gud har utsedd till domare över hela den<br />
ekumeniska eller bebodda världen. Detta finner Paulus<br />
styrkt genom att Gud uppväckte Jesus från de döda<br />
(v.32)<br />
UPPSTÅNDELSEN finns i kristendomen, som en<br />
möjlighet, därför att de kristna tror på en levande Gud.<br />
Hans kärlek och godhet är de starkaste bevis på att HAN<br />
menar allvar med att ge människorna en livsform, som<br />
det är värd att leva i under eon efter eon. Den evighet,<br />
som detta eviga liv skall levas i, blir ett eoniskt liv i tid.<br />
Det blir också ett liv med kvalitet. Gud vill göra trons<br />
hopp till verklighet i Kristus 51).<br />
§ 5 DE APOLOGETISKA FÄDERNA<br />
============================<br />
ALL MISSIONSTEOLOGI är till sin natur<br />
<strong>apologetik</strong>. Den teologiska <strong>apologetik</strong>en har betonats<br />
olika i kyrkans historiska epoker. Här skall vi ta för oss<br />
de apologetiska fäderna och betrakta deras teologi. Först<br />
presenterar vi dem helt kort, och därefter kommer en kort<br />
framställning av deras problematik.<br />
JUSTINUS MARTYREN<br />
--------------------------------<br />
JUSTINUS MARTYREN, föddes år 100 eller 165<br />
efter Kristus. Han var en lärare i filosofi från Samaria i<br />
Palestina. Han konverterade till kristendomen. Han led<br />
32
martyrdöden i Rom år 165 efter Kristus. Justinus<br />
Martyren var en av de tidigaste och betydelsefullaste<br />
kristna apologeterna. 52) Han provade övertyga<br />
hedningarna om kristendomens sanningar. Genom sina<br />
böcker ville han få bort de feltolkningar av kristendomen<br />
som han menade var orsaken till förföljelserna av de<br />
kristna. Han försökte övertyga hedningarna om den<br />
kristna religionens och filosofins överlägsenhet över den<br />
filosofi som den hedniska världen kunde erbjuda.<br />
Kristendomen hade också en bättre kunskap, γνωσις , än<br />
den hedniska filosofin. Hemligheten till detta faktum låg<br />
i inkarnationens uppenbarelse. 53) Hans apologetiska<br />
arbeten tillägnades Antonius Pius. I tillägg till Justinus<br />
Martyrens apologetiska arbeten finns en dialog mot<br />
judendomen. Denna skrift finns i tysk översättning 54).<br />
ATHANAGORAS<br />
-----------------------<br />
ATHANAGORAS var en kristen platonsk filosof<br />
som levde under den senare hälften av det andra<br />
århundradet efter Kristus. Han var en av lärarna vid<br />
Kateket skolan i Alexandria. Genom sina skrifter kom<br />
han att betyda mycket för den kristna <strong>apologetik</strong>en. Han<br />
skrev en försvarsskrift för kristendomen och en skrift om<br />
uppståndelsen. 55)<br />
TATIANUS<br />
----------------<br />
TATIANUS var en syrisk teolog från den senare<br />
delen av det andra århundradet efter Kristus. Han besökte<br />
Rom år 160. Han bearbetade den grekiska boken<br />
33
evangelieharmonin eller diatessáron. Här framställdes de<br />
fyra evangelieberättelserna som en sammanhängande<br />
helhet. Omkring år 70 efter Kristus översattes boken till<br />
syriska och användes där till dess att biskop Rabula av<br />
Edessas översättning av de fyra evangelieberättelserna<br />
var färdig utarbetade. De grekiska och syriska texterna<br />
av diatessáron har förlorats, men genom kommentarer på<br />
arameiska samt en arabisk översättning kan vi få en god<br />
förståelse av denna skrift. Tatianus förklarades som<br />
kättare, och hans evangelieharmoni förstördes 56).<br />
TERTULLIANUS<br />
-----------------------<br />
QUINTUS SEPTIMUS FLORENS TERTILLIANUS<br />
Levde mellan åren 160- 220 efter Kristus. Han<br />
utvecklades till att bli en av den gamla kyrkans främste<br />
och betydelsefullaste skriftställare. Han föddes i Kartago,<br />
som son till en romersk centurion, befälhavare, i den<br />
romerska legionen.<br />
Han var utbildad jurist och livnärde sig som<br />
kringvandrande filosof innan han omvändes till<br />
kristendomen. Han kämpade mot den hellenistiska<br />
synkretismen, religionsblandningen, som försökte tränga<br />
in i kyrkan genom gnosticismen, hävdar dualism mellan<br />
ande och materia. Det var han som formade slagordet:<br />
” Vad har Aten med Jerusalem att göra;<br />
akademin med kyrkan och heretikerna<br />
med de kristna att skaffa ?”<br />
Han försvarade den kristna trosläran, och han fann<br />
att läran kunde uttryckas i de tre kristna lärosatserna :<br />
1. Gud är himlens och jordens skapare.<br />
2. I inkarnationen blir Gud människa i Jesus<br />
Kristus.<br />
34
3. Tron på köttets uppståndelse 57).<br />
Tertullianus fick betydelse för kristologin med<br />
Formuleringen om Kristi två naturer, substanser, och för<br />
treenighetsläran, som handlar om tre ”personer”, i en<br />
Gudom. 58)<br />
Tertullianus fick också betydelse för den romersk<br />
katolska kyrkans lära om askesen och förtjänstläran.<br />
Vidare gav han sitt bidrag till läran om arvsynden och<br />
botens sakrament. Runt år 200 e. Kr. bröt han med den<br />
romersk katolska kyrkan och anslöt sig till Montanus lära<br />
och blev denna rörelsens ledare. 59) Montanismen hade<br />
ett stort inflytande, som en spirituell eller karismatisk<br />
rörelse inom kyrkan, och den kom att konkurera med<br />
kyrkan om popularitet bland folket 60).<br />
ARISTIDES<br />
----------------<br />
ARISTIDES tillhör också <strong>apologetik</strong>ens fäder. Hans<br />
författarskap härrör också från tiden kring mitten av det<br />
andra århundradet efter Kristus. Aristides sammanfattar<br />
apologeternas grundtankar, när han säger :<br />
” De kristna har funnit sanningen; ty de<br />
erkänner Gud som Skaparen och alla tings<br />
verkmästare, och de dyrkar ingen annan Gud.<br />
De har Jesu Kristi bud skrivna i sina hjärtan,<br />
och de följer dessa bud medan de väntar på de<br />
dödas uppståndelse och livet i den kommande<br />
världen”.<br />
De apologetiska fädernas förkunnelse samlades<br />
kring tron på Gud, det etiska livet och odödlighetstron.<br />
På detta område speglade de något av det karakteristiska<br />
i den tidens intellektuella och andliga klimat. 61)<br />
35
§ 6 DE APOLOGETISKA FÄDERNAS APOLOGETIK<br />
========================================<br />
Apologetiken har sin historia, som all annan<br />
vetenskap. Den kristna <strong>apologetik</strong>ens fäder är Aristides,<br />
Justinus Martyren, Tatianus, Tertullianus och<br />
Athanagoras. Dessa teologer har fått en kort presentation<br />
i det föregående avsnittet.<br />
Apologetiken räknas som en gren av teologin.<br />
Disciplinen definieras olika av de teologiska<br />
skolbildningarna. Några teologer anser att <strong>apologetik</strong>ens<br />
uppgift är att försvara och bevisa sanningen i den kristna<br />
läran 62).<br />
Det riktades många angrepp på den kristna tron i det<br />
andra århundradet efter Kristus. Det var inte endast den<br />
kristna trosläran som angreps utan också de kristna<br />
personligheterna. Dessa angrepp kom i form av skrifter<br />
som smädade de kristna. Några arbeten var mer<br />
avancerade och filosofiskt genomtänkta och<br />
genomarbetade skriftliga alster. Ett intressant angrepp<br />
kom omkring år 170 och var författat av Celsus. De<br />
kristna apologeternas arbeten framkallar den kristna<br />
dogmatiken eller den systematiska teologin, som i dag<br />
går under namnet tros- och livsåskådning vid vissa<br />
universitet.<br />
TEOLOGINS TVÅ SÄTT ATT MÖTA<br />
FRÄMMANDE TANKERIKTNINGAR<br />
-------------------------------------------------<br />
När den kristna läran proklamerades, kom den i<br />
kontakt med olika religionstyper och filosofiska system,<br />
36
De kristna teologerna måste ta ställning till dessa<br />
riktningarnas trosinnehåll.<br />
Bland <strong>apologetik</strong>erna kan vi skilja mellan två olika<br />
riktningar. Den ena riktningen hade en positiv inställning<br />
till filosofin medan den andra riktningen hade en negativ<br />
inställning till hedningarnas tankearbete.<br />
Justinus Martyren hade en positiv inställning till<br />
filosofin eftersom han framställde kristendomen som den<br />
fullkomliga och högsta filosofin. Han såg på filosofin<br />
som en förberedelse för kristendomen eller som en<br />
stödvetenskap för teologin.<br />
Helt annorlunda var det med Tatianus och<br />
Tertulianus, som betraktade kristendomen som brottet<br />
med filosofin. Vi kan kanske säga att redan här möter vi<br />
prototypen på de två moderna riktningarna inom<br />
religionsfilosofin.<br />
På den ena sidan har vi den av Barth påverkade<br />
dialektiska teologin, som uppfattar kristendomen som<br />
brottet med den etiska idealismen.<br />
På den andra sidan har vi den mer positiva liberalt<br />
orienterade teologin, som ser kristendomen som den<br />
etiska idealismens fortsättning. 63)<br />
Justinus Martyren kan betraktas som föregångaren<br />
till de moderna rationalisterna inom teologin, medan<br />
Tatianus och Tertullianus påminner om de så kallade<br />
objektiva teologerna eller irrationalisterna inom mellan<br />
krigstidens teologi.<br />
37
§7 DE APOLOGETISKA<br />
FÄDERNAS PROBLEMATIK<br />
=======================<br />
Även om det var olika nyanseringar i uppfattningen<br />
av relationen mellan kristendomen och filosofin bland<br />
fäderna inom <strong>apologetik</strong>en, så var grundsynen den<br />
samma. Deras grundsyn gick ut på att kristendomen var<br />
den fullkomliga filosofin, som byggde på den<br />
fullkomliga uppenbarelsen i Jesus Kristus. Det är<br />
speciellt fyra grundtankar, som upptar <strong>apologetik</strong>en, i det<br />
andra århundradet efter Kristus. Dessa är:<br />
1. Sanningsfrågan.<br />
2. Gudsbegreppet.<br />
3. Logos kristologin.<br />
4. Kristus och det kristna livet.<br />
Kring dessa fyra huvudpunkter kretsar de apologetiska<br />
tankarna.<br />
SANNINGSFRÅGAN<br />
---------------------------<br />
SANNINGSFRÅGANS HUVUDTANKE uttrycks<br />
av Aristides i förra avsnittet. Här kan vi understryka att<br />
sanningen fann <strong>apologetik</strong>en i Gud och i kunskapen,<br />
γνωσις, som handlar om Honom som Skapare och den<br />
som uppehåller alla ting. Denna kosmiska verklighets<br />
sanning har de kristna tillgång till i inkarnationen i Jesus<br />
Kristus. Sanningen bor i de kristna genom Jesu bud som<br />
är skrivna i deras hjärtan. Sanningen inkarneras i de<br />
kristna och demonstreras i deras leverne. De kristna lever<br />
ett bättre liv än de icke- kristna. Orsaken till detta faktum<br />
är att de kristna har en bättre kunskap och en större del<br />
38
av sanningen än de icke- kristna. De kristna har också ett<br />
bättre hopp än de icke kristna, och detta hoppet uttrycks i<br />
tron på de dödas uppståndelse och livet i den kommande<br />
världen.<br />
GUDSBEGREPPET<br />
-------------------------<br />
GUDSBEGREPPET provar <strong>apologetik</strong>en få klarhet<br />
i genom en filosofisk, kosmologisk och teleologisk<br />
argumentering. Gud är den upphöjda, den osynliga, den<br />
eviga, den oföränderliga och den absoluta existensen i<br />
överensstämmelse med den platonska stoiska filosofin.<br />
Den kristna kappan, som slängs över denna filosofiska<br />
grundsynen, är den kraftfulla betoningen av den kristna<br />
traditionen som räknar med Gud som den all mäktiga<br />
Skaparen av världen.<br />
LOGOS KRISTOLOGIN<br />
-------------------------------<br />
LOGOS KRISTOLOGIN har fått sitt klassiska<br />
uttryck i den fjärde evangelieberättelsen. Genom<br />
<strong>apologetik</strong>en får läran sin fasta plats i den gammal<br />
kyrkliga teologin. Tatianus säger:<br />
” Vid den tiden, då skapelsen ännu inte hade<br />
börjat, var Gud allena. Logos vilade ännu som<br />
förnuftskraft i Gud.”<br />
Vi kan inte här gå in på den långa rad av kristologiska<br />
strider, som blåste genom kyrkans första<br />
39
århundraden; men vi skall ta fram några fakta om logos<br />
kristologin:<br />
a) Genom LOGOS, Λογος , fick kristendomen<br />
kontakt med den värld, som var före<br />
kristendomen och utanför dess råmärken. Det<br />
gudomliga förnuftet, det samma logos, som<br />
tidigare hade låtit några av sina strålar lysa fram<br />
hos den grekiska filosofins stormän och i<br />
stoicismen; lyste nu med klart och fullt ljus i<br />
Kristus. Det är enligt denna kunskap, vi kan säga<br />
att: ”de människor som hade levd enligt Logos”<br />
innan Kristus, hade i verkligheten varit kristna.<br />
Detta gäller personer som Sokrates, Platon,<br />
Abraham och profeten Elias med flera personer.<br />
b) KRISTENDOMEN var på trots av den nämnda<br />
övertygelsen om Logos närvaro innan Kristi<br />
uppenbarelse, av högre karaktär och absolut i<br />
relation till de filosofiska systemen och de andra<br />
religionerna.<br />
Varför kan vi ha denna synpunkt? Orsaken är att<br />
Guds Logos hade blivit kött och blod i Kristus.<br />
Härigenom var det fullkomliga på kristendomens sida.<br />
Inkarnationen och det i samtiden väl kända logos<br />
filosofien var nyckeln som öppnade dörrarna för<br />
kristendomen in till den grekisk – romerska kultur<br />
världen 64).<br />
Johannes evangeliet underordnade idén om Logos<br />
till idén om Guds Son. Apologetiken däremot vände upp<br />
och ner på faktorernas ordning. Härmed tog de, vad<br />
Harnack har kallat för:<br />
” Det viktigaste steget, som någonsin har tagits<br />
i den kristna dogmatikens rike” 65).<br />
40
Genom att <strong>apologetik</strong>en med de apologetiska<br />
fäderna identifiera Kristus med Logos, gav de Honom en<br />
rationell status, som den inte hade haft tidigare. Härmed<br />
lyfte de den pre- existerande och upphöjde Kristus ut ur<br />
det judiska fantasiriket. De omformade Kristus – Logos<br />
från att vara en halv – mytisk ärkeängels varelse till en ”<br />
rationell kraft ”, en kraft eller en varelse som hade sin<br />
givna plats i den filosofiska världsbilden i samtiden.<br />
Några av <strong>apologetik</strong>ens fäder hävdade att Logos<br />
hade en absolut utgångspunkt. Justinus Martyren gjorde<br />
denna synpunkten tydlig genom att säga :<br />
” Potentiellt var Logos evigt i Gud ”.<br />
Det faktum att han var Guds förnuft, och att Gud<br />
aldrig var utan förnuft, tycks peka i denna riktning. 66)<br />
RELATIONEN mellan KRISTUS och DET<br />
KRISTNA LIVET, genomtänktes också av <strong>apologetik</strong>ens<br />
fäder. Kristus sätts i relation till människolivet i dessa<br />
kristnas filosofi.<br />
Den till människa blivna Logos främsta uppgift blir,<br />
enligt <strong>apologetik</strong>ens fäder, att ge människorna<br />
information om Gud och Hans vilja.<br />
I överensstämmelse med anti – stoisk filosofi<br />
hävdade <strong>apologetik</strong>ens fäder den mänskliga viljans<br />
valfrihet i motsats till religiös determinism och grekisk<br />
fatalistisk ödestro.<br />
Tron på att de kristna har givits förvissning om<br />
odödlighet genom Jesus Kristus betonas mycket starkt av<br />
de apologetiska fäder.<br />
Tron på kroppens uppståndelse understryks enligt<br />
den kristna traditionen och i opposition till gnosticismen,<br />
som var en stark motståndare till denna kristna läran 67).<br />
41
§ 8. ANSELMS APOLOGETIK<br />
========================<br />
Ärkebiskop Anselm av Canterbury (1033 – 1109)<br />
föddes i Piemonte i Italien. Han valdes till Abbot i ett<br />
Benediktin kloster i Normandie 1078. Han utsågs till<br />
ärkebiskop i Canterbury 1093. Anselm har fått<br />
hedersnamnet ” Skolastikens Fader”.<br />
På teologiens område kom han att påverka<br />
utvecklingen genom sitt gudsbevis , det ontologiska<br />
gudsbeviset, och sin försonings lära, satisfaktions lära ,<br />
som han presenterade i en liten bok, som hade titeln :<br />
” Cur Deus homo”, ”varför blev Gud människa ?”<br />
Sitt gudsbevis, som är känt under namnet: Det<br />
ontologiska guds bevis, tog han sin utgångspunkt i det<br />
faktum att Gud är den fullkomligaste varelsen. En<br />
fullkomlig varelse måste också ha existens 68).<br />
Anselm utnämndes till ärkebiskop av Canterbury<br />
under William II: s eller William Rufus: s regeringstid.<br />
Under Henry I: s regering, Henry var Williams bror,<br />
tvingades Anselm gå i landsflykt. Anselm var ingen<br />
politiker, men däremot en stor teolog. Kungen och<br />
ärkebiskopen försonades 1107. Anselm<br />
helgonförklarades 1494, och 1720 fick han värdigheten<br />
genom titeln: ”Doctor Ecclesiae” eller kyrkans lärare.<br />
Han slår fast i sin bok att det är omöjligt för en<br />
människa att frälsas utan genom Kristus. Han säger<br />
vidare att den mänskliga naturen skapades för<br />
odödlighet, men att denna inte kan uppnås utan Kristi<br />
försoning; ty Kristus är Gud – Människan.<br />
Anselm söker efter en gemensam grund för<br />
samtalen mellan den troende och den icke- troende. Han<br />
finner denna grunden i det mänskliga förnuftet, som blir<br />
42
on där kommunikationen mellan de två trosformerna,<br />
kan passera fram och åter.<br />
Anselm presenterar en teologi för de enkla<br />
människorna. I denna sin <strong>apologetik</strong> eller evangeliska<br />
filosofi prövar han övertyga människorna genom deras<br />
eget förnuft, att de är i behov av Guds hjälp i Jesus<br />
Kristus. På den andra sidan försöker han ge de teologiskt<br />
oskolade troende en förnuftig förklaring och förståelse<br />
för den tro som finns både i den skolade och oskolade<br />
människan.<br />
Genom sin satisfaktions teori vill han översätta<br />
teologin till ett språk som hans samtids människor kunde<br />
förstå. Hans idé var att påvisa för människorna att<br />
försoningen var en naturlig följd och konsekvens av<br />
Guds egen natur och vilja. Hemligheten med och<br />
grunden för försoningen finner Anselm ligga i<br />
inkarnationen och jungfrufödelsen. Här finner vi nyckeln<br />
till förståelsen av försoningen, som Gud - Människan har<br />
kommit med till människorna. Försoningen är den punkt<br />
i den kristna uppenbarelsen där Guds handlande möter<br />
människans behov. I sin försoningslära gör han<br />
NATTVARDEN till det centrala sakrame7nt i den<br />
Medeltida kyrkan istället för DOPET, som kyrkofäderna<br />
hade hävdat. 69)<br />
§ 9. MODERN TEOLOGISK APOLOGETIK<br />
=================================<br />
Apologetiken, som modern teologisk vetenskap,<br />
utformades först av Schleiermacher ( 1768 - 1834). Vi<br />
upptäcker, när vi studerar <strong>apologetik</strong>ens historia, att det<br />
finns ett märkbart skilje mellan <strong>apologetik</strong>en före och<br />
efter Immanuel Kant (1724- 1804). Detta beror på Kants<br />
43
verklighetsuppfattning och rationalism. Vi skall diskutera<br />
detta längre fram i denna presentation av <strong>apologetik</strong>en.<br />
Det är emellertid en sak, som både Kant och<br />
Schleiermacher är eniga i, och det är att det enda sättet på<br />
vilket vi kan genomtänka den religiösa visshetens<br />
giltighet på; är att ge en klar framställning av vad<br />
religionen är. Den tankeutveckling, som framställer<br />
religionens väsen, är också den tankeutveckling som tar<br />
ställning till religionens sanning. Dessa två linjer för<br />
tankeutveckling förs samman i Kants postulat teori, samt<br />
i Schleiermachers teori om den absoluta<br />
beroendekänslan. 70) Schleiermachers tankar på detta<br />
område kommer att tas upp till förnyat genomtänkande<br />
längre fram i detta arbete.<br />
§ 10 LUNDATEOLOGINS APOLOGETIK –<br />
EKOT FRÅN IMMANUEL KANT.<br />
==========================<br />
Kant påstod att den enda <strong>apologetik</strong>en, som har<br />
berättigande, är den som ger en klar framställning av vad<br />
religion är för något.<br />
Ekot från Kants teori kan vi höra och se i Lund<br />
teologin. Sanningen i denna tes förstår vi när vi<br />
uppmärksammar att den främste representanten för Lund<br />
teologin på det systematisk - teologiska området,<br />
professor Gustaf Aulén, inte har något utrymme för<br />
<strong>apologetik</strong>en i sin framställning av den kristna trosläran.<br />
Han säger:<br />
” Den systematiska teologin vet inte av något<br />
annat ”kristendomsförsvar" än det som finns i<br />
klarläggandet av den kristna trons karaktär och<br />
44
innebörd; den äger icke någon uppgift, som<br />
icke skulle kunna inordnas under uppgiften att<br />
– så verklighetstroget som möjligt – utreda den<br />
kristna trons mening”. 71)<br />
Medan Schleiermacher lät det systematisk –<br />
teologiska arbetet stå i ”kyrko- regementets tjänst”, så<br />
försöker Aulén att göra objektiviteten och sakligheten till<br />
ledstjärna i den systematiska teologin. Han lägger<br />
därmed den rena forskningssynpunkten på det teologiska<br />
läroarbetet. Det enda, som det religiösa livet och kyrkan<br />
skulle kunna begära av teologin, är att teologin inriktar<br />
sig på att förstå tron, hävdar Aulén. 72)<br />
LUND TEOLOGIN ÄR NEGATIV<br />
TILL APOLOGETIKEN<br />
---------------------------------------------<br />
Lund teologins egendomliga och negativa<br />
inställning till <strong>apologetik</strong>en, är karakteristisk för den<br />
Skandinaviska negativa och kritiska inställningen. Denna<br />
attityd gäller både teologin, filosofin, metafysiken och<br />
andra axiologiska frågor, samt till livsproblemen. Detta<br />
teologiska beteende är inte naturligt för den skandinavisk<br />
födda andan, utan den är en importvara. Den negativa<br />
inställningen till livsproblemen har fötts i Tyskland och<br />
har importerats till Fenno- Skandia. Aulén säger:<br />
” Teologins historia överflödar av s.k. apologetiska<br />
försök, vilka företer lika bristande blick för trons art<br />
och livsvillkor, som de från teologisk vetenskaplig<br />
synpunkt sett äro suspekta”. 73)<br />
45
Denna negativa inställning till <strong>apologetik</strong>en från de<br />
systematiska teologernas sida är oförståelig, när vi tänker<br />
på att Aulén säger i sin ” Dogmhistoria ” att <strong>apologetik</strong>en<br />
driver fram dogmatiken 74).<br />
DOGMATIKEN- ETT BARN AV APOLOGETIKEN<br />
-------------------------------------------------------------------<br />
Detta innebär att dogmatiken eller den systematiska<br />
teologin har växt fram ur <strong>apologetik</strong>en; men så snart<br />
dogmatiken har blivit en självständig vetenskapsgren vill<br />
den inte kännas vid sin mor, <strong>apologetik</strong>en. Detta<br />
påminner om ett barn som växer upp och som inte vill<br />
kännas vid sin mor; när det har blivit vuxet.<br />
Det rent passivt och objektivt ” Beskådande ” av<br />
tron och dess innehåll är kanske förståeligt om vi tar den<br />
som en teologins välfärdsfilosofi, som i sitt intellektuella<br />
” beskådande ” av den ” Allmänna kristna tron ” anar<br />
fred och ingen fara. Men sanningen är att medan denna<br />
”beskådande” inställningen fortgår, så utvisas tron från<br />
det ena livsområdet efter det andra av fiender till den<br />
”Allmänneliga kristna tron”. Tidigare har det härskat en<br />
annan inställning inom den lutherska teologin, speciellt i<br />
dess kamptid, då både Martin Luther och Philip<br />
Melanchthon kom ut med sina apologetiska<br />
kampskrifter. Det är tillräckligt att nämna ”Den<br />
augsburgska bekännelsens försvar, Apologia”. Den<br />
skrevs av Melanchthon som försvar mot den så kallade<br />
”Confutatio Pontifica”. Denna lutherska<br />
bekännelseskrift trycktes 1531 och undertecknades på<br />
mötet i Schmalkalden 1537. Vidare kan vi nämna de<br />
46
apologetiska skrifterna, De schmalkaldiska artiklarna,<br />
som utarbetades av Martin Luther 1537. Dessa skrifter<br />
skulle läggas fram på ett kyrkomöte som Påven Paul III<br />
( 1524 – 1550 ) hade sammankallats att mötas i Mantua.<br />
§ 11 NYVÄCKT INTRESSE FÖR APOLOGETIKEN<br />
========================================<br />
Mot bakgrund av den negativa inställningen till<br />
<strong>apologetik</strong>en i skandinavisk teologi, så är det intressant<br />
att lägga märke till vilket intresse som finns för detta<br />
ämne bland de kristna ungdomarna. Detta gäller<br />
ungdomar både i intellektuella och kyrkliga kretsar.<br />
Samma sak kan vi konstatera är fallet bland de<br />
människor, som står mitt uppe i livsströmmen, där de<br />
kristna får kämpa med livsproblemen. Det är i<br />
livsströmmen där de olika livsåskådningarna möts, att<br />
behovet för en förnuftig kristen tro är störst. När jag har<br />
varit tillsammans med studerande ungdom och varit<br />
handledare i kurser i kristen <strong>apologetik</strong>, har jag funnit att<br />
det är ett stort intresse för ämnet bland ungdomarna.<br />
Den kristna människan är i behov av ett vapen, som<br />
hon kan använda i dagens situation, för att försvara det<br />
hopp som bor i henne.<br />
I <strong>apologetik</strong>en kan den kristna få hjälp av en<br />
rationell och naturlig teologi; en teologi, som har intresse<br />
för försvaret av den kristna tron.<br />
Om vi skall finna en sådan hjälp i det kristna<br />
troslivet, så måste vi vända oss till den anglo -<br />
amerikanska teologin. I denna kulturkrets finner vi ett<br />
större intresse för <strong>apologetik</strong>en än i Norden.<br />
47
Inom religionsfilosofin i Norden kan vi finna ett<br />
visst intresse för <strong>apologetik</strong>en, eftersom den är medveten<br />
om att religionsfilosofin har uppkommit ur <strong>apologetik</strong>en,<br />
som professor Eduard Geismar vid Köpenhamns<br />
Universitet påpekar. 75)<br />
Längre än så kommer inte den Nordiska teologin,<br />
och därför är det nödvändigt för de intresserade att<br />
orientera sig mot teologin i väst.<br />
§ 12 APOLOGETISKA IMPULSER<br />
FRÅN ENGLAND OCH USA.<br />
--------------------------------------<br />
Vi kan nämna två teologer från England, som har<br />
betydd mycket för den kristna <strong>apologetik</strong>en. Det är dr.<br />
W. W. Sangster och dr. Donald Soper, som jag tänker på<br />
i detta sammanhang. Båda har tagit evangeliets glada<br />
budskap ut till det engelska folket. Genom detta arbete<br />
har stora delar av den engelska allmänheten kallats att ta<br />
ställning i sitt tänkande till kristendomen och Kristus.<br />
Därefter till en praktisk tillbedjan av Gud i gudstjänsten,<br />
samt att leva kristendomen ut i det dagliga livet.<br />
När vi studerar universitetskatalogerna i England, så<br />
finner vi att <strong>apologetik</strong>en har sin givna plats i<br />
studieplanerna för de teologiska studierna både för<br />
graden S. Th., which means Scholar of Theology, och<br />
för graden B. D., Bachelor of Divinity. 76) Detta gäller<br />
både för Oxford University och för London University.<br />
Intresset för <strong>apologetik</strong> är också stort i Amerika. 77)<br />
Vid Drew University, Madison, New Jersey, gav<br />
professor Stanley Romain Hopper kurs i kristen<br />
<strong>apologetik</strong> med utgångspunkt i existentiell teologi. Det är<br />
speciellt Paul Tillichs ”correlation ” av det kristna<br />
48
kerygmat, budskapet, riktad till den mänskliga<br />
situationen tillsammans med kommunikationsproblemet,<br />
som speciellt intresserar i detta sammanhang.<br />
Ett par exempel till från USA kan tas fram här. Det<br />
gäller den nya liberalism, som har renats, fördjupats och<br />
blivit mer evangelisk, utan att den därför har övergivit<br />
sin anda av fri forskning och sin tro grundad på förnuftet.<br />
78)<br />
Vidare kan vi nämna en av de främsta kvinnliga<br />
teologerna, dr. Georgia Harkness. Hon har varit professor<br />
i tillämpat teologi vid Pacific School of Religion,<br />
Berkeley, Kalifornien. Dr. Harkness har givit ett rikt<br />
bidrag till en fördjupat syn på hurudan vi skall låta den<br />
kristna läran inkarneras i människans dagliga liv. Vidare<br />
hur vi skall tillämpa teologin i de mänskliga situationer,<br />
som uppkommer i det moderna samhällslivet.<br />
Vi kan också nämna en av representanterna för<br />
Boston intellektualismen eller Personalismen. Här tänker<br />
jag på dr. L. Harold DeWolf. Han var professor i<br />
systematisk teologi vid Boston University, men<br />
utnämndes senare till rektor vid Wesley Theology<br />
Seminary, American University, Washington DC.. Han<br />
har plats för både uppenbarelse och förnuft i sin teologi.<br />
Han har vidare en positiv användning för den naturliga<br />
teologin i sitt arbete. Den naturliga teologin är för honom<br />
ett hjälpmedel i kommunikationen med de människor<br />
som står utanför och främmande för den kristna teologin.<br />
Denna form av teologi är nödvändig i sådana<br />
internationella sammanhang som vi möter i De förenade<br />
nationerna. 79)<br />
49
VARFÖR ÄR DET NÖDVÄNDIGT<br />
MED APOLOGETIK I DAG ?<br />
--------------------------------------<br />
Att <strong>apologetik</strong>en är nödvändig i våra dagar förstår<br />
vi när vi uppmärksammar alla rivaler som den kristna<br />
tron möter i ideologierna och alla ismerna. Alla dessa<br />
riktningarna kallar på människornas lojalitet i dag.<br />
Innan vi kan ta upp till diskussion alla de olika<br />
tävlande ideologierna och problemen, som möter den<br />
kristna tron i dagens situation, så är det nödvändigt att vi<br />
tar lärdom från historien. Med detta menar jag att vi<br />
måste lära oss mycket från tidigare tiders och epokers<br />
mänskliga erfarenheter på det teologiska området. Ju<br />
starkare förankring vi har i det förflutna, ju säkrare kan<br />
vi orientera oss i nuet och ha ett finger med i framtiden.<br />
§ 13. APOLOGETIKEN FÖRE OCH EFTER KANT<br />
-----------------------------------------------------------------<br />
Apologetiken har varit en livsnödvändighet för det<br />
kristna livet och den kristna läran under historiens gång.<br />
Den har varit nödvändig för den kristna tron i mötet med<br />
världen och de problem, som uppkommer i samlivet med<br />
icke- troende människor. Redan apostlarna hade detta<br />
klart för sig, då en av dem sade :<br />
” Och I skall alltid vara redo att svara var och en<br />
som av eder begär skäl för det hopp som är i eder,<br />
dock med saktmod och fruktan ” ( 1 Pet. 3:15 ).<br />
50
Denna apostoliska beredskap, att de kristna skulle<br />
vara redo att rycka ut till kristendomens försvar genom<br />
en tankeklar presentation av den kristna tron, var<br />
speciellt aktuellt i urkyrkan. Vi har ögonen öppna för<br />
detta faktum, när vi vet att främmande religionselement,<br />
filosofiska system, mysterieläror och läror om själv -<br />
frälsning försökte tränga in i den unga kristendomen.<br />
Eftersom kristendomen, som Nietzsche sade, är<br />
omvärderingen av alla antika värden; så var det<br />
nödvändigt att kyrkan hade en tankeklar utformning av<br />
läran, som kunde säkerställa kristendomens existens i<br />
världen.<br />
Att vi sätter ett skilje i <strong>apologetik</strong>en med Immanuel<br />
Kant, och räknar med <strong>apologetik</strong>en före och efter Kant,<br />
har sin grund i verklighetsuppfattningen.<br />
VERKLIGHETSUPPFATTNINGEN FÖRE KANT<br />
---------------------------------------------------------------<br />
Verklighetsuppfattningen före Kant kan rent<br />
schematiskt framställas på följande sätt :<br />
O = objektet<br />
S = subjektet O ---------------------------- S<br />
Enligt denna uppfattning skulle verkligheten,<br />
objektet, avsätta sina intryck på subjektet, och därmed<br />
skulle den skapa verklighetsuppfattningen. Subjektets<br />
verklighetsuppfattning var därför exakt kongruent med<br />
objektvärlden. Ju närmare objektet och subjektet kommer<br />
51
varandra ju närmare kommer vi verkligheten. Målet<br />
uppnås när objektvärlden och subjekt världen blir<br />
sammanfallande.<br />
Denna verklighetssynen påverkar <strong>apologetik</strong>en, så<br />
att den uppfattar sig själv och sin uppgift på följande sätt:<br />
Apologetiken skulle genom förnuftet, ratio, bevisa<br />
Guds existens och kristendomens sanning och giltighet.<br />
Det var enligt denna filosofi att det ontologiska, det<br />
teleologiska , det kosmologiska, det estetiska och det<br />
moraliska gudsbeviset uppkom.<br />
Denna uppfattning var ett naturligt resultat av<br />
upplysningstiden. Under denna epok härskade en nästan<br />
religiös optimism i samband med det inneboende<br />
förnuftets möjlighet att lösa alla mänskliga problem. Det<br />
är därför att vi kan säga att <strong>apologetik</strong>en före Kant<br />
karakteriserades av människans försök att finna tankens<br />
väg till Gud.<br />
I tillägg till förnuftsbevisen för Guds existens och<br />
kristendomens sanning, så försökte <strong>apologetik</strong>ens män<br />
också att finna bevis för kristendomens sanning med<br />
utgångspunkt i berättelserna om Jesu undergärningar<br />
sådan de är nedskrivna i Bibeln. 80)<br />
§ 14 IMMANUEL KANTS APOLOGETIK<br />
================================<br />
Med Immanuel Kant ( 1724- 1804) från<br />
Köningsberg, kom en annan och delvis ny<br />
verklighetsuppfattning. Denna fick betydelse för<br />
<strong>apologetik</strong>en. Kant räddade på en gång både<br />
<strong>apologetik</strong>en och det kristna tänkandet från de till synes<br />
olösliga tankesvårigheterna som tänkandet hade hamnat<br />
i. På samma gång gav han kontinuitet åt tankesystemet.<br />
52
I boken ”Stora tänkare”, säger författaren dr. Will<br />
Durant, att Kant räddade det kristna tänkandet, och gav<br />
det respekt och giltighet utåt. Vi skall inte företa någon<br />
detaljanalys av Kants kritik av det teoretiska förnuftet. Vi<br />
lägger däremot märke till att han spärrar det teoretiska<br />
förnuftets väg till Gud.<br />
Vidare finner vi att han postulerar evighetstron och<br />
tron på Gud. Genom paradox, det praktiska förnuftet och<br />
viljan, söker han att ge den protestantiska filosofin nya<br />
utgångspunkter, möjligheter och vyer.<br />
Låt oss helt kort betrakta Kants uppfattning av<br />
verkligheten och dess betydelse för <strong>apologetik</strong>en.<br />
Schematiskt kan vi framställa den på följande sätt :<br />
Personligheten:<br />
O = objektet<br />
------------------- S = subjektet<br />
O >------- S<br />
-------< Subjektet formar objektet<br />
------------------- genom sin skapande<br />
aktivitet.<br />
Enligt denna framställning ser vi att varje punkt i<br />
objektet motsvaras inte av varje punkt i subjektet.<br />
Objektet är inte en självständig verklighet, som<br />
befinner sig skild från personligheten, utan det befinner<br />
sig inom personligheten. Detta beror på att objektet<br />
skapas av en aktivitet från subjektets sida. Härigenom<br />
blir både objektet och subjektet realiteter inom<br />
personligheten. Vi måste också på ett sätt ta hänsyn till<br />
objektvärlden utanför personligheten och dennas<br />
verklighet. För att lösa de svårigheter, som uppstår i detta<br />
sammanhang, inför Kant begreppen ” das Ding an sich”<br />
53
och ”Das Ding für mich”. Han markerar med dessa två<br />
uttrycken:<br />
1) Tinget sådant som det är i och för sig själv, och<br />
2) sådant tinget ter sig för mig eller som jag<br />
uppfattar det.<br />
Efter denna tolkning har <strong>apologetik</strong>en fått en ny<br />
medvetenhet om sig själv och sin uppgift. Apologetikens<br />
män övergav den gamla vetenskapsprincipen, som de<br />
byggde på.<br />
Den vetenskapliga <strong>apologetik</strong>en, som ville bevisa<br />
kristendomens sanning med utgångspunkt i kausaliteten,<br />
var nu omöjliggjord. Denna väg till lösning av<br />
sanningsproblemet var nu inte längre gångbar. Istället för<br />
den gamla uppfattningen måste nu <strong>apologetik</strong>en söka sig<br />
nya vägar för att lösa sin uppgift. Det sker nu en<br />
nyvärdering av de religiösa värden genom värdedomar.<br />
Det avgörande i den nya relationen till sökandet<br />
efter sanningen blir tron, som förutsättning för det<br />
personliga förhållandet till religionen.<br />
TRON blir ett våghalsigt beteende på samma sätt<br />
som otron. När det gäller tron i kristendomen, så går vi<br />
tillbaks till kristendomens grundare, Jesus Kristus. Vi<br />
bygger upp tron runt det personliga. Orsaken till detta är<br />
att Jesus inte konstruerade något lärosystem, dogmatik<br />
eller filosofiskt tankesystem. Han gav människorna liv<br />
och gjorde sig själv till föremål för tillbedjan.<br />
I <strong>apologetik</strong>ens nyorientering kommer det<br />
personliga förhållandet till Kristi person och hans<br />
gärningar, att bli det avgörande faktum. Det är tron som<br />
frigör eller feller.<br />
54
§ 15 SCHLEIERMACHERS APOLOGETIK<br />
=================================<br />
Friedrich Schleiermacher (1768 – 1834) räknas som<br />
den moderna teologiska vetenskapliga <strong>apologetik</strong>ens<br />
fader. Det avgörande för honom i religionen blir känslan<br />
av ett fullständigt BEROENDE av det gudomliga. Denna<br />
känsla utgör en viktig komponent i människonaturen och<br />
i hans religionsuppfattning. Denna känslan är vidare<br />
grunden för all kunskap och vilja 81).<br />
Schleiermacher definierar religionen som:<br />
” Att ta allt individuellt, som en del av det hela,<br />
allt begränsade som en representation av det<br />
icke - begränsade; - det är religion. Vi är<br />
medvetna om att vi står i relation till Gud.” 82)<br />
Schleiermacher utvecklar i sin bok ”Der Christliche<br />
Glaube” vad han menar med känslan av absolut<br />
beroende. Vi kan schematiskt framställa hans idé på<br />
följande sätt:<br />
Världen : Jaget :<br />
---------- ------beroende<br />
av:<br />
>----------------------------------------------<br />
X< -------------------------------------------< X<br />
Frihet från :<br />
Figuren här ovan vill illustrera att världen påverkar<br />
jaget, och jaget påverkar världen. När världen påverkar<br />
jaget, så framkallar detta en känsla av beroende. När<br />
55
jaget påverkar världen, så får vi en känsla av frihet<br />
gentemot världen.<br />
Denna känslan av beroende och frihet i relationen;<br />
jaget och världen, står i en växelverkan till varandra och<br />
ingen av dessa faktorer är absoluta. Det finns ingen<br />
känsla av absolut frihet, men däremot en känsla av<br />
absolut beroende. Denna känslan har sitt självständiga<br />
ursprung. Låt oss framställa denna relation på följande<br />
sätt :<br />
Jaget : Världen :<br />
------- ----------frihet<br />
från :<br />
X >------------------------------------ X<br />
-----------------------------------<<br />
↑ beroende av : ↑<br />
↑ ↑<br />
----------------- X----------------------↑<br />
Woher<br />
Jaget står i ett relationsförhållande till världen. Det<br />
innebär att Jaget och Världen påverkar varandra<br />
ömsesidigt, så att Jaget har frihet gentemot världen och<br />
är relativt beroende av världen. Men i tillägg till dessa<br />
två faktorerna måste vi räkna med ett okänd “X” , som<br />
Schleiermacher kallar “ Woher “. Den absoluta känslan<br />
av beroende blir då ett relativt beroende av världen plus<br />
känslan av beroende genom det transcendentala , Woher ,<br />
som delvis verkar instrumentalt genom världen och<br />
delvis direkt genom Jaget. För Schleiermacher kommer<br />
denna känslan av absolut beroende att komma istället för<br />
alla bevis på Guds existens. Denna känslopsykologi gör<br />
56
också Kants postolatsteori onödig. Känslan av absolut<br />
beroende läggs in i personligheten som en mycket viktig<br />
del av den mänskliga naturen 83).<br />
§ 16 ALBERT RITSCHELS APOLOGETIK<br />
=================================<br />
För Albert Ritschel ( 1822 – 1889 ) var människan<br />
medborgare i två riken. Denna uppfattningen måste vi<br />
räkna med i vårt tankearbete enligt Ritschel. I detta<br />
system finner vi att den ena världen påverkar och<br />
bestämmer den andra. Vi kan framställa hans uppfattning<br />
på följande sätt :<br />
M =<br />
Människan<br />
P = Personvärlden, som<br />
Utgör värdenas och<br />
Personernas värld.<br />
( Transcendent )<br />
V = Den materiella<br />
världen, som är<br />
kausal (Imanent).<br />
Här ser vi att människan är medborgare i två<br />
världar; personvärlden och den materiella världen. Den<br />
streckade linjen i illustrationen visar oss att<br />
57
materievärlden skall omskapas och vägledas från<br />
värdenas värld.<br />
Ritschel menade att han fullbordade grundtanken i<br />
Luthers teologi, när han uppfattade tron som en<br />
förtröstan på Gud och inte som ett försanthållande av<br />
kyrkans lärosatser. Ritschel gjorde ett försök att frigöra<br />
teologin från metafysiken. Vidare ville han lägga<br />
teologins grund på den historiska uppenbarelsen allena<br />
84).<br />
Ritschel formade sina apologetiska grundtankar i<br />
enlighet med Kants filosofi sådan som den hade uttryckts<br />
i “ Kritik der Urteilskraft”. Det är speciellt kantianismen<br />
i Rudolf Lozes ( 1807 – 1881 ) tolkning som vi återfinner<br />
hos Ritschel. Det finns emellertid en skillnad mellan<br />
dessa två filosofer. Ritschel hade en negativ inställning<br />
till metafysiken. På grund av denna attityd utelämnade<br />
han Lotzes metafysiska tankelinjer i sitt system. 85)<br />
Schleiermachers tankar kom in i Frankrike genom<br />
Sabatiers religionsfilosofi, men den fick också en<br />
renässans genom Rudolf Otto och hans filosofi 86).<br />
§ 17 RUDOLF OTTOS APOLOGETIK<br />
==============================<br />
Rudolf Otto ( 1869 – 1937 ) återvände i sin filosofi<br />
till Schleiermacher. Han tar sin utgångspunkt i<br />
Schleiermachers hypotes; att religionen är en absolut<br />
känsla av beroende av det gudomliga. Här finner vi en<br />
reaktion mot den starka ställning som förnuftet hade fått i<br />
religionen, och mot det faktum att tron hade gjorts till en<br />
förnuftssak. Rudolf Otto kallar denna känslan av<br />
beroende gentemot det absoluta eller det gudomliga för<br />
en typ av “ Kreaturgefühl “. Det var denna känslan, som<br />
58
Abraham måste ha upplevd, då han talade med Gud; och<br />
sade :<br />
“ Se, jag har dristad mig att tala till Herren,<br />
fastän jag är stoft och aska “ ( Genesis 18:27 ).<br />
Vi upplever Gud , som den som är helt annorlunda<br />
än denna världen, eller som han uttrycker det, när han<br />
använder uttrycket; “ Das Ganz Andere “-<br />
I sin bok “ Das Heilige “ beskriver Rudolf Otto<br />
denna animaliska helighet som det numinösa.<br />
EN PERSONLIG EXISTENTIELL<br />
RELATION TILL RELIGIONEN<br />
------------------------------------------<br />
Här kommer vi in på den personliga relationen till<br />
religionen, som upplevs, som ett “ mysterium tremendum<br />
et fascinosum “. Detta innebär att vi upplever på en och<br />
samma gång en stark fruktan och bävan inför det Heliga<br />
och en mäktig dragning mot det Heliga, samt en glädje<br />
över att vara i det Heligas omedelbara närhet. Det är en<br />
upplevelse av fruktan och bävan inför Gud, men<br />
samtidigt en upplevelse av frälsningsglädje. Dessa<br />
motsatta känslorna verkar in på verandra och ger det<br />
andliga livet en dynamisk rörelse, innehåll och<br />
riktningsbestämmelse. Figurligt kan vi framställa denna<br />
relation så här :<br />
59
- ∞ negativ + ∞ positiv<br />
religiositet religiositet<br />
DOM : HELIGHET :<br />
--------- ----------------<br />
---------------------------------------------------<br />
^<br />
---------- -----------------<br />
⎥ ⎥<br />
⇓ ⇓<br />
Känslan av Känslan av<br />
avstånd. Närhet.<br />
TREMENDUM ET FASCINOSUM<br />
-------------------- ----- --------------------<br />
_______<br />
TRO<br />
====<br />
Tron är den bärande och<br />
Livgivande principen. Tron<br />
Är förutsättningen för det hela.<br />
60
Religiositeten består här av en negativ och en<br />
positiv upplevelse. Den negativa mystiska upplevelsen är<br />
under domen, där fruktan och bävan är det<br />
karakteristiska i sammanhanget. Domen framkallar en<br />
känsla av avstånd mellan Gud och Jaget. Detta avstånd<br />
framkommer som resultat av en viss idealitet .<br />
Jesus sade: ”Följ efter mig!”.<br />
Denna uppmaning ger oss en känsla av att vi är så<br />
oändligt långt från detta ideal. Den framkallade<br />
spänningen inom känslolivet, ger förhållandet till Gud<br />
värme. Samtidigt tar tron språnget och kastar sig ut på de<br />
70000 famnars Djup, eller trons våghalsiga experiment,<br />
som Søren Kierkegaard, säger. Därefter kommer<br />
människan över till den mystiska och positiva religiösa<br />
upplevelsen av glädje eller fascinosum. 87) Rudolf Otto<br />
har genom sin filosofiska teologi utövat ett starkt intryck<br />
och inflytande på den moderna religionsfilosofin, och<br />
härigenom på <strong>apologetik</strong>en. ”Det Heliga” är för honom<br />
religionens innersta väsen. Människan upplever det<br />
Heliga, som något numinöst. Inför detta står människan<br />
med en känsla av bävan och upphöjdhet. 88)<br />
SANNINGSKRITERIET ÄR AVGÖRANDE<br />
FÖR APOLOGETIKEN<br />
------------------------------<br />
Vi ser att <strong>apologetik</strong>en eller religionsfilosofin, som<br />
den moderna riktningen kallar sig, på ett sätt bestäms<br />
utifrån den kunskapsteoretiska uppfattningen eller det<br />
sanningskriteriet, som <strong>apologetik</strong>ens män har satt upp<br />
som utgångspunkt för sin filosofi. Utgångspunkten kan<br />
ge flera olika former av religionsfilosofi, som i våra<br />
61
dagar kan leva sida vid sida med varandra. De olika<br />
riktningarna kan samlas under följande två<br />
huvudformer :<br />
1) Rationalism och<br />
2) Irrationalism.<br />
Jag gör uppmärksam på att det i vår tid har varit ett<br />
utbredd uppror mot förnuftet 89).<br />
Dr. Albert C. Knudson har , i sina Quillian<br />
Foundation Föreläsningar vid Emory University, Atlanta,<br />
Georgia, analyserad irrationalismen i våra dagar. I dessa<br />
föreläsningar påvisar han att tron och förnuftet står och<br />
faller tillsammans. 90)<br />
IRRATIONALISMEN ÄR UTAN APOLOGETIK<br />
---------------------------------------------------------------<br />
Irrationalismen har inte plats för metafysik eller<br />
<strong>apologetik</strong> i sitt system. Detta faktum är ödesdigert för<br />
den kristna teologin därför att vägen bort från<br />
metafysiken går i riktning mot positivism och<br />
pragmatism. 91)<br />
Dr. Knudson tar fram irrationalismen inom<br />
naturalismen, samt i Karl Barth´ s och Emil Brunners<br />
teologi. Vidare finner han den i klyftan mellan<br />
uppenbarat och naturlig teologi, i Gustaf Aulén´s och<br />
Nels F. S. Ferre´s teologi. De två just nämnda teologerna,<br />
gör som barthianismen och thomismen; de drar en skarp<br />
linje mellan förnuft och filosofi på den ena sidan och<br />
mellan tro och teologi på den andra sidan.<br />
I irrationalismens system räknas tro och teologi,<br />
som mer värdefull än förnuft och filosofi.<br />
Irrationalismens negativa inställning till förnuftet är<br />
farligt; ty om vi inte kan lita på det upplysta mänskliga<br />
62
förnuftet i den religiösa tron, så finns det inget annat vi<br />
kan förlita oss på som vägledare i trosfrågor. Det är<br />
därför jag hävdar att om förnuftet rasar, så försvinner<br />
tron. Den kristna uppenbarelse måste prövas inför<br />
förnuftets och samvetets domstol innan vi kan acceptera<br />
tron som sann och gudomlig. 92)<br />
För <strong>apologetik</strong>en är frågan inte den gamla Pilatus<br />
frågan: ”Vad är sanning?”, utan frågan är: ”Vad leder<br />
sanningen till?”<br />
Enligt det profan - filosofiska sanningskriteriet, som<br />
bygger på det matematiska axiomet att A = A, finner vi<br />
att filosofins uppgift är begränsad till den logiska<br />
begreppsanalysen och till de filosofiska språkvetenskapliga<br />
grundfrågorna inom betydelseläran eller<br />
semantiken. Denna skola inom filosofin är så upptagen<br />
av att vässa sina redskap, att den får inte tid att skära i<br />
filosofins stek; långt mindre att smaka på de saftiga<br />
filosofiska rätterna, som dukas fram.<br />
TVÅ VERKLIGHETSVÄRLDAR<br />
------------------------------------------<br />
Några filosofiska system har genom diskussioner<br />
och genom vetenskapliga analyser kommit fram till att<br />
där finns två världar av verklighet :<br />
1. En kausal eller orsaks verklighet, och<br />
2. En kvalitativ verklighet.<br />
På basis av denna kunskap har de varit tvungna att<br />
ta det som befrämjar livet , som utgångspunkt och<br />
kriterium för sitt filosofiska system.<br />
Sanning blir för dessa filosofer; det som befrämjar<br />
och berikar livet antingen vi nu lägger vikt vid personens<br />
63
eller statens liv. Här möter vi två begrepp om sanningen,<br />
om vi väljer att gå den väg, som denna filosofi anvisar.<br />
Gör vi det, så påverkar också detta den <strong>apologetik</strong> vi<br />
konstruerar.<br />
Enligt den teologiska uppfattningen eller<br />
kunskapsteori, som inriktar sig på det som skall<br />
uppfattas, så får vi en annan typ av <strong>apologetik</strong> än den<br />
traditionella. I den ställning, som <strong>apologetik</strong>en nu<br />
befinner sig i, så har den en tredubbel uppgift :<br />
1. Apologetiken skall klargöra den idealitet,<br />
som bor i människan , i relation till det<br />
religiösa livet.<br />
2. Apologetiken måste finna klarhet i<br />
relationen mellan uppfattningen av<br />
kristendomen, som dom över allt mänskligt<br />
liv på den ena sidan, och den egna inre<br />
religionens hjälplöshet , att förlösa och frälsa<br />
människan på den andra sidan.<br />
3. Apologetiken skall presentera kristendomen,<br />
som en livskraft. Denna livskraft kan förlösa<br />
och frälsa människan .<br />
§ 18 APOLOGETIKEN I<br />
KRISTENDOM OCH IDEALISM<br />
=========================<br />
Här skall vi börja med en presentation av idealismen<br />
eftersom idealismen måste ses utifrån kristendomen.<br />
Detta innebär att kristendomen är det verklighets -<br />
kriterium, som skall överordnas allt annat. För att förstå<br />
idealismen och få det ideologiska perspektivet på denna<br />
tankeriktningen, är det viktigt att nämna Platon och<br />
64
Plotinos, som båda har medverkat till idealismens<br />
teoretiska grundtankar.<br />
PLATONS SKUGGVÄRLD OCH IDE VÄRLD<br />
----------------------------------------------------------<br />
För Platon var världen, som vi ser med våra ögon,<br />
endast en skugga av den verkliga världen. Den verkliga<br />
världen kallar han för idéernas värld eller rike.<br />
Platons grottmänniska är karakteristisk i<br />
sammanhanget.<br />
Inne i en grotta sitter en människa och tittar på<br />
bergväggen med ryggen mot grottans öppning.<br />
Människor går förbi utanför grottan och skuggorna<br />
projiceras på grottväggen. Skuggan är av den människan,<br />
som går förbi utanför grottan , medan den verkliga<br />
människan , idén , är människan som orsakar skuggan.<br />
Människor och djur utvecklas, men det finns något<br />
som inte kan förändras. Detta något är människans och<br />
djurets idé. Idén är konstant och oföränderlig.<br />
Människans sökande efter sanning, verklighet och<br />
det oföränderliga, blir enligt Platons filosofi ett sökande<br />
efter idéernas värld. När människan har funnit denna<br />
värld, så blir sökandet koncentrerad till idéernas värld .<br />
Detta sökande är av religiös natur, och uttrycks i längtan<br />
efter att skåda idéernas absoluta värld.<br />
Kraften och förlossningsprincipen i denna<br />
filosofi är eros. Eros är människans väg upp mot<br />
idéernas värld, som samtidigt är det skönas absoluta<br />
värld. Att människan har denna längtan och kraft i sig<br />
beror på att hon en gång i tidernas morgon har skådat det<br />
skönas värld. Genom en emanation har den ursprungliga<br />
bilden förvanskats. I den absoluta idévärlden skall<br />
65
människan leva i ett ständigt skådande av det absolut<br />
sköna, det absolut sanna, det absolut goda och det<br />
absolut rättfärdiga. Den högsta kunskap finner vi i det<br />
godas idé. Alla andra saker blir användbara och<br />
fördelaktiga endast i den mån de används av det goda,<br />
säger Platon i boken ”Republiken”. 94)<br />
Den människa, som en gång har skådat den absoluta<br />
världen, kommer aldrig att begära något annat.<br />
Rättfärdighet är inbakat i godheten. På detta sätt blir<br />
det en tredubbel sanningsprincip istället för en fyrdubbel<br />
princip för sanning, skönhet och godhet. Denna tredubbla<br />
princip kan illustreras genom tre linjer, som skär<br />
varandra i idéernas absoluta värld. Detta ger<br />
sammanhang i tänkandet och en känsla av trygghet. Så<br />
här kan illustrationen se ut :<br />
EVIGHETEN = DEN ABSOLUTA IDÉVÄRLDEN<br />
O<br />
---------------------------------------------------= tidens gräns<br />
TIDEN :<br />
Det goda Det sanna Det sköna<br />
(Rättfärdighet)<br />
FÖRLOSSNINGEN GENOM EROS<br />
---------------------------------------------<br />
Religiositeten och förlossningsprincipen, eros, som<br />
66
är invävda i idealismen, har blivit kultur optimistisk och<br />
självtillräcklig. Detta är ett naturligt resultat av att<br />
människan genom att utveckla det goda, som bor i henne<br />
och som är rester från ett tidigare betraktande av<br />
idéernas värld , kan förlösa och frälsa sig själv.<br />
Eros fromheten utgör en linje från människan till<br />
Gud, medan kristendomen representerar agapefromheten.<br />
Detta är linjen från Gud till människan.<br />
Tankar har utvecklats av biskop Anders Nygren. Idéerna<br />
om eros och agape har behandlats i hans två berömda<br />
böcker, som handlar om: ”Den kristna kärlekstanken<br />
genom tiderna. Eros och agape”. De två<br />
frälsningsvägarna kan framställas schematiskt på<br />
följande sätt:<br />
GUD: GUD = Det skönas<br />
Idé.<br />
Kristen- Idealismen,<br />
Domen, ερος<br />
αγαπη<br />
Människan Människan<br />
Enligt denna framställning ser vi att eros är den<br />
förlossningsprincip, som leder fram till den Gud, som är<br />
identisk med det skönas idé. På den andra sidan är<br />
agape, kristendomens eller Guds förlossningsväg till<br />
människan.<br />
Att det i illustrationen har dragits en linje ifrån Gud<br />
till människan, som befinner sig på idealismens väg, vill<br />
endast visa att Gud är också Herre över idealisterna och<br />
kan låta sig finnas också av dem.<br />
67
Vi finner också i kristendomen en inneboende<br />
idealitet eftersom Kristus har givit människorna ett<br />
exempel att följa efter :<br />
” Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit<br />
edra fötter, så är och I pliktiga att två<br />
varandras fötter ” ( Joh. 13: 2-17, v.14 ) .<br />
KRISTENDOMEN SOM KONTINUITET<br />
OCH BROTT MED IDEALISMEN<br />
--------------------------------------------<br />
Skall kristendomen ta ställning till idealismen , så<br />
måste vi ha klart för oss :<br />
” Vad som menas med kristendomen ”.<br />
Det är kristendomens egenart och inre karaktär, som<br />
vi måste ha kännedom om. Om den organiserade<br />
kristendomen skall kalla sig kristendom, så måste den<br />
överensstämma med urkristendomens anda. Många yttre<br />
saker har ändrats sedan urkristendomens tid, men andan<br />
och det inre livet måste vara det samma i dag, så att<br />
kristendomen kan inverka bestämmande på omvärlden.<br />
Det har i tolkningen av kristendomen framkommit flera<br />
synpunkter på kristendomen som avviker från varandra.<br />
Några tänkare har gjort ett skilje mellan kristendom och<br />
paulinsk teologi, eller Jesu enkla lära och Paulus teologi.<br />
Det är emellertid inte nödvändigt att det skall finnas ett<br />
motsatsförhållande mellan kristendomens utgångspunkt<br />
och dess fortsättning, om vi tänker oss relationen på<br />
följande sätt:<br />
68
KRISTUS: PAULUS:<br />
Kontinuitet<br />
X = ----------------------------------------------------- +<br />
Krav Dom<br />
Vi får, som synes, kontinuitet i kristendomen, när vi<br />
ser budskapet om det absoluta kravet ifrån Kristus i<br />
samband med Paulus förkunnelse om domen från korset.<br />
Utifrån resonemanget om att efterfölja, kravet och domen<br />
från korset, får vi två synpunkter på kristendomen i<br />
relation till idealismen eller rättare sagt idealismens<br />
förhållande till kristendomen.<br />
Idealismen : Kristendomen :<br />
(I) ------------------------- - - - - - - - - - - - - - - - - -<br />
Här är det förlängningen av idealismen<br />
Idealismen : Kristendomen :<br />
(II) ---------------------------- + -----------------------------<br />
Här visas kristendomen som brottet med<br />
idealismen, eller som domen från korset.<br />
I det första exemplet (I) uppfattar vi<br />
Kristendomen, som förlängningen av idealismen. I det<br />
andra exemplet (II), uppfattar vi kristendomen som<br />
69
domen också över idealismen. Den senare uppfattningen<br />
av kristendomen representeras av Karl Barth och Emil<br />
Brunner. Båda två bygger sina system på Sören<br />
Kierkegaards existentialism. Det är speciellt i<br />
Kierkegaards tidiga arbeten att han framsätter tanken på<br />
den absolut kvalitativa skillnaden mellan Gud och<br />
människan. Han har emellertid själv modifierad denna<br />
princip. 95)<br />
Eduard Geismar menar att denna synpunkten<br />
representerades också av Martin Luther i hans<br />
”theologia crucis” , och att Kierkegaards betydelse för<br />
religionsfilosofin låg i att han återupptäckte denna<br />
princip i en tid då kyrkan eller kristendomen var i behov<br />
av denna läran.<br />
DOMS TEOLOGIN FRÅN JESU KORS.<br />
---------------------------------------------------<br />
Betraktar vi dr. Martin Luthers THEOLOGICA<br />
CRUCIS, så kan vi överskådligt framställa den på<br />
följande sätt:<br />
+<br />
Theologicum et Exemplum<br />
70
= Domen från = Domen och<br />
Jesu kors. Smädelsen på<br />
grund av Kristi<br />
efterföljelse<br />
Det är här två linjer som utgår från Kristi kors. Det<br />
är domen från korset, och domen över våra liv genom att<br />
vi tror på Kristus. Dessa fakta skapar spänning i själslivet<br />
i människorna. Denna spänning för fram till ett<br />
MYSTERIUM TREMENDUM ET FASCINOSUM. Här<br />
Ser vi att kristendomen blir också domen över idealismen<br />
eller, som Emil Brunner säger, att den är Guds nej till<br />
ja och nej från människans sida. 96) Enligt denna<br />
uppfattning upplevs det mänskliga ansvaret stort.<br />
Orsaken är att det etableras ett förhållande mellan<br />
en rättfärdig och kärleksfull Gud på den ena sidan, och<br />
människan på den andra sidan. I denna relation<br />
lägger vi märke att Guds kärlek också innehåller dom.<br />
Hos människan framkallar detta förtvivlan, tremendum,<br />
och vi frågar oss själva:<br />
”Var skall jag fly från Guds vrede? ”<br />
Den enda plats vi kan fly till är till domen under<br />
korset, där Gud tar makten och ger Livet, fascinosum.<br />
Kritiken av den nu presenterade uppfattningen av<br />
kristendomen, är att kristendomen blir på detta sätt kultur<br />
fientlig och kultur pessimistisk. Det enda svaret, som den<br />
kristna kan ge på denna kritik är, att kristendomen är<br />
kultur kritisk, men inte kultur fientlig. Kristendomen<br />
71
måste så få vara om den skall vara i överensstämmelse<br />
med sin egen natur. Ingen kan neka kristendomen att ha<br />
denna kritiska livsinställning.<br />
Domen från korset ger högmodet och allt mänskligt<br />
dödsstöten. Den hjälper kristendomen att undvika<br />
formalism och passivitet. Den ger kristendomen ett nytt<br />
pulsslag och en knuff framöver. Domen ger med andra<br />
ord kristendomen LIV. Det är också domen, som<br />
kristendomen har fått att förmedla till människorna.<br />
Varken domen över idealismen eller förlängningen<br />
av idealismen ger den fullständiga bilden av<br />
kristendomens sanna natur. Härav följer att lösningen på<br />
problemet måste bli en syntes mellan de två synpunkten<br />
på relationen mellan den etiska idealismen och<br />
kristendomen.<br />
KARL BARTH ´S APOLOGETIK<br />
=========================<br />
Karl Barth ( 1886 – 1968) är ledaren för den så<br />
kallade dialektiska teologin i modern tid. Riktningen går<br />
också under namnet KRISTEOLOGIN, den objektiva<br />
teologin eller den kontinentala teologin. Barth är i<br />
opposition mot den ”ny protestantiska teologin”, som tar<br />
sin utgångspunkt i Schleiermachers teologi. I sin<br />
opposition har han tagit starka intryck från Søren<br />
Kierkegaards existentialism.<br />
Barth ´s positiva mål med sitt intellektuella arbete är<br />
att komma fram till en förnyelse av reformations teologin<br />
97).<br />
Barth har mycket starkt framhävd Guds<br />
transcendens i relation mellan Gud och det andliga liv<br />
72
hos människan. Gud är allt och människan är inget eller<br />
en nolla, "0". Med Jesus Kristus skär en linje det<br />
mänskliga plan ”senkrecht von Oben ” . Resultatet av<br />
denna teologi blir också att all idealism avvisas.<br />
---------------- Med Kristus,<br />
↓ linjen ”senkrecht<br />
von Oben”.<br />
↓<br />
--------------- Det mänskliga<br />
↓ planet där<br />
idealismen avvisas.<br />
Barth ´s teologi betraktar alla former av <strong>apologetik</strong><br />
som ett attentat mot Guds Majestät. Detta gäller alla<br />
former av <strong>apologetik</strong>, som har som mål att leda<br />
människorna fram till Gud. Barth fäller ner bommen över<br />
vägen, som leder från människan till Gud, antingen<br />
försöket kommer från rationalismen, romantiken,<br />
sentimentalismen eller från fariseismen. Rationalismen<br />
representerar tankens väg till Gud. Romantiken och<br />
sentimentalismen presenterar känslans väg till Gud<br />
medan fariseismen representerar viljans väg till Gud 98).<br />
I sin dogmatik säger Barth att<br />
” alla försök till <strong>apologetik</strong><br />
har…….ofrånkomligt och uppenbart<br />
blivit en ineffektiv handling” 99).<br />
73
BARTH VILL INTE HA EN<br />
VETENSKAPLIG APOLOGETIK<br />
------------------------------------------<br />
Barth avvisar med andra ord <strong>apologetik</strong>ens<br />
vetenskapliga uppgift. Motiveringen är att den kristna<br />
människan endast kan tala till de som är av trons hushåll.<br />
Apologetiken kan inte bli effektiv därför att de<br />
människor, som står utanför tron, kan inte förstå<br />
förkunnelsen av Guds Ord, om människorna inte får del<br />
av den genom tron. Barth´ s kerygma - teologi kan<br />
endast höras av de troende. Med denna filosofi har han<br />
begränsat sin publik. I valet mellan att avskriva sig sin<br />
kerygma- teologi eller <strong>apologetik</strong>en, så har han valt att<br />
avsäga sig <strong>apologetik</strong>en. Valet motiveras med att<br />
evangeliet klarar sig utan <strong>apologetik</strong>. Evangeliet är i<br />
själva verket budskapet om de goda nyheterna, som<br />
genom sina frukter, har visat människan hurudan hon<br />
skall vara och vad hon skall göra. Att be om ursäkt för<br />
evangeliet, skulle vara det samma som att utplåna<br />
evangeliet effektivare än en dålig <strong>apologetik</strong> skulle<br />
åstadkomma. 100)<br />
PAUL TILLICH ´S APOLOGETIK<br />
===========================<br />
Paul Tillich (1886 – 1965), som var professor vid<br />
Harvard University, var en protestantisk teolog. Han<br />
presenterar ett annat och mera positivt syn på<br />
<strong>apologetik</strong>en än Karl Barth. Paul Tillich är en mycket<br />
kraftfull och högst originell religiös existentialist. Han<br />
74
sysslar mycket med ångesten och det existentiella<br />
medvetandet om icke- varandet, som en del av personens<br />
egen upplevelse av varandet. Han karakteriserar vår tid<br />
som en ”ångestens tidsepok”. Det skall större mod till för<br />
att leva i vår tid med alla hot mot varandet, än det skall<br />
till för att dö och därmed uppnå icke- varandet. Vi finner<br />
mänsklig ångest i hela den kulturella historien. I den<br />
klassiska tiden var människan gripen av ångest inför ödet<br />
och döden. I medeltiden var det skuldkänslan och<br />
dödsångesten som behärskade människan. I vår tid är det<br />
känslan av tomhetens och meningslöshetens ångest, som<br />
håller sitt strypgrepp om människan 101).<br />
BARTH ´S OCH TILLICH ´S<br />
DILEMMA I APOLOGETIKEN<br />
----------------------------------------<br />
Tillich´ s inställning till <strong>apologetik</strong>en är olik<br />
Barth´ s, men i slutskedet närmar de sig varandra. De<br />
båda filosofiska riktningarna, som utgår från dessa två<br />
tänkarna, befinner sig i ett dilemma i relationen till<br />
<strong>apologetik</strong>en.<br />
Tillich säger att :<br />
” Mitt mål, och jag tror att det kan rättfärdigas,<br />
har varit att presentera metoden och strukturen<br />
i ett teologiskt system, som har skrivits med<br />
utgångspunkt i ett apologetiskt synsätt och<br />
förverkligat i ett kontinuerligt förhållande till<br />
filosofin ”. 102)<br />
Medan Barth avvisar <strong>apologetik</strong>en, så vill Tillich<br />
göra all sin förkunnelse apologetisk i sin natur. Barth<br />
talar enbart till de troende medan Tillich däremot också<br />
talar till de människor som står utanför den kristna tron.<br />
75
Han menar att han skall kunna övertala, övertyga och<br />
omvända sina lyssnare till den kristna tron. Den stora<br />
frågan är om hans teologi kan bemästra denna stora<br />
uppgift.<br />
EXISTENTIELL OCH KERYGMATISK<br />
TEOLOGIS BEGRÄNSNING<br />
------------------------------------<br />
Tillich´ s lära, som en existentiell apologetisk<br />
teologi, kan endast finna gensvar hos de människor som<br />
lever på djupet i sin livssituation. Hans djupteologi är<br />
begränsad till de människor, som lever på djupet i sin<br />
personlighet, antingen de är troende eller de lever utanför<br />
trons rike.<br />
I Tillich´ s apologetiska teologi ligger en existentiell<br />
begränsning. På samma sätt finns det i Barth ´s<br />
kerygmatiska teologi en begränsning eftersom den endast<br />
riktar sig till de troende. Tillich har inte övergivit<br />
<strong>apologetik</strong>en, som Karl Barth, men det är få som kan<br />
följa med Tillich på hans filosofiska väg. Orsaken är att<br />
Tillich´ s filosofi är intellektuellt svårförståelig och<br />
psykologisk krävande. Där vill alltid vara några<br />
människor, som vill komma till Kristus, enligt hans<br />
filosofisk - teologiska program.<br />
Tillich´ s dilemma uppstår, då människans situation<br />
inte är som den existentiella <strong>apologetik</strong>en förutsätter; ty<br />
då kan hon inte komma fram på den vägen. När den<br />
existentiella <strong>apologetik</strong>en provar att övertyga människan<br />
om att en nedärvd och inneboende del i hennes situation<br />
och problem, är att hon är skild från sitt väsens grund ; så<br />
76
har vi ett problem. Vidare säger människan i denna<br />
situation, att hon inga problem har eller i bästa fall att<br />
hennes problem kan lösas om hon arbetar tillräckligt<br />
hårt, länge nog och tillräckligt intelligent på sina<br />
problemlösningar. De nämnda fakta gör att det uppstår<br />
problem för <strong>apologetik</strong>en.<br />
APOLOGETIK GER EJ TRO - UTAN<br />
NATURLIG TEOLOGI<br />
-----------------------------<br />
Både Barth och Tillich har visat oss, att den teologi<br />
och <strong>apologetik</strong> som försöker bevisa den kristna tron,<br />
leder endast fram till en naturlig teologi och inte till den<br />
kristna tron. Båda filosoferna är eniga i att <strong>apologetik</strong>en<br />
är endast en prolog till den Helige Andes verk, snarare än<br />
en disciplin som kan omvända människorna till den<br />
kristna tron. Barth har gjort klart inför världen att<br />
<strong>apologetik</strong>en är farlig i den meningen att människorna<br />
kan förlita sig så mycket på <strong>apologetik</strong>en att de glömmer<br />
bort evangeliet.<br />
Tillich har på den andra sidan gjort världen<br />
uppmärksam på att <strong>apologetik</strong>en kan övertyga vissa<br />
människor, som står utanför den kristna tron, om<br />
nödvändigheten av att tro på Gud i Kristus. Hans filosofi<br />
kan åtminstone få en del människor att stanna upp och<br />
lyssna på budskapet, så att den Heliga Ande kan få ta<br />
över uppgiften och utföra sitt arbete att övertyga<br />
människan om trons nödvändighet. Konklusionen av<br />
denna undersökning av Barth ´s och Tillich ´s teologi<br />
Är; att evangeliet självt klarar sig utan <strong>apologetik</strong> för att<br />
överleva. Evangeliet kan däremot möjligtvis möta en<br />
77
större förståelse hos människorna, om vi har en effektiv<br />
teologisk <strong>apologetik</strong> 103).<br />
SYNTESEN I APOLOGETIKEN<br />
========================<br />
Det står helt klart för oss, att det finns två vägar att<br />
gå i samband med uppfattningen om <strong>apologetik</strong>ens<br />
berättigande. I Kants uppfattning, och också i de övriga<br />
irrationella systemen, uppfattas <strong>apologetik</strong>en som<br />
människans väg till Gud medan kristendomen tolkas som<br />
Guds väg till människorna. 104)<br />
Om vi tänker igenom problemet, så kan vi fråga oss<br />
om det verkligen är nödvändigt med denna starka<br />
antagonism och dualism; som de irrationella teolog -<br />
skolorna skapar, i relationen mellan <strong>apologetik</strong>en och<br />
kristendomen ? Professorn och sedermera Biskop<br />
Anders Nygren ger oss ett exempel på denna tendens i<br />
teologin. I sin analys ger oss intrycket av att eros och<br />
agape är oförenliga och representerar var sin livsstil.<br />
105) Det är frågan om inte medelvägen eller syntesen<br />
mellan de två vägarna i <strong>apologetik</strong>en, representerar ett<br />
förnuftigt och tilltalande lösningsförsök? Denna tanken<br />
kan illustreras på följande sätt:<br />
X = GUD = 0 0<br />
X<br />
A M K<br />
78
A= <strong>apologetik</strong>en M= människan K= kristendomen<br />
Figuren, som tar sin utgångspunkt i Gud, vill visa<br />
oss att Gud har sin väg till människan genom<br />
kristendomen. Människan utsätts för Guds handlingskraft<br />
och skapande aktivitet med henne. Som ett uttryck för<br />
livsvärden eller gudsupplevelsen, som människan har<br />
mottagit efter att Gud har utfört sitt verk i henne, uppstår<br />
<strong>apologetik</strong>en som människans svar på Guds handlande<br />
med henne. Apologetiken är ett försök, att på ett<br />
förnuftigt sätt presentera, de värden som människan har<br />
upplevd i sitt möte med Gud i kristendomen. Det står<br />
klart att skall en kommunikation åstadkommas, så måste<br />
de andliga livsvärden som människan har upplevd,<br />
presenteras i de mänskliga symboler vi kallar ord och<br />
tankar. Detta tankearbetet leder oss då genom de<br />
mänskliga kategorierna fram till Gud, eftersom det är<br />
Guds värden som människan genom <strong>apologetik</strong>en ger<br />
uttryck för.<br />
FINNS DET EN VÄG FRÅN<br />
MÄNNISKAN TILL GUD ?<br />
-----------------------------------<br />
Hur kan vi påstå att där inte finns någon väg från<br />
människan till Gud?<br />
Att erkänna Gud, även om det endast är i en mindre<br />
grad, så är detta en verksamhet från människans sida på<br />
samma sätt som att säga att det inte finns någon väg från<br />
människan till Gud. Att jag just nu skriver ”Gud” är ju<br />
min egen aktivitet. Den symbol, som nyss skrevs, står för<br />
79
en verklighet som vi endast delvis kan erkänna. Orsaken<br />
till att vi inte fullständigt kan behärska symbolen beror<br />
på att vi inte är ”Gud” och att vi därmed är begränsade.<br />
Vi kan endast fastslå att vi kan bilda oss en viss<br />
föreställning om en transcendental och immanent<br />
verklighet. Att Guds verksamhet har föregått människans<br />
verksamhet bortförklarar inte den verklighet, som vi här<br />
försöker presentera. I den teologiska ivern efter att döma<br />
människan, beskriva hennes maktlöshet, säga att hon inte<br />
kan nå Gud eller tänka Hans tankar efter Honom ; så får<br />
vi aldrig glömma att människan är skapat till Guds<br />
avbild! Är människan skapat till Guds avbild, så skulle vi<br />
förvänta oss att finna att människan är en intelligent<br />
varelse. Vi skulle därför förvänta oss att finna att<br />
människan skulle kunna svara på intelligens; både<br />
gudomlig och mänsklig! Detta är också vad vi finner<br />
bevittnat i människans erfarenhet.<br />
Hur fördärvad människan än är, så blir hennes<br />
avbild av Gud på det andliga området inte helt utplånat. I<br />
tillägg till detta, så har ju Kristus skingrat det andliga<br />
mörkret och upplyst människans förnuft. Detta är<br />
orsaken till att vi kan framhålla att människan är i en<br />
bättre position i dag än hon var i innan Kristus kom till<br />
jorden. Här passar den norska författaren Henrik Ibsens<br />
ord:<br />
” Människa, glöm inte att du är stoft; glöm<br />
heller inte att du är för mera än stoft! ”<br />
80
KAN MÄNNISKAN NÖJA SIG<br />
MED DEN DOLDA GUDEN ?<br />
---------------------------------------<br />
Gud kan aldrig dö, men Han kan dölja sig för<br />
människorna. Gud kan bli den dolda Guden för de<br />
människor som vill försöka bevisa hans existens. Detta<br />
kan också de människor uppleva, som förnekar Guds<br />
existens. Gud kan fylla en människa med ångest, tomhet<br />
och en känsla av ensamhet, när människan vill stå ensam<br />
och klara sig utan Gud i världen. Men ensamheten måste<br />
vi tolka som Guds språk och kallelse till människan.<br />
Det, som Gud vill säga människan genom<br />
tomhetens och ensamhetens språk, är att Gud kallar<br />
människan att söka hans gemenskap. Detta är en<br />
gemenskap, som inte döden, kan upplösa; ty<br />
gemenskapen med Gud fortsätter i ett liv efter detta .<br />
Han, som sitter på tronen i höjden ler, när<br />
människorna säger att där finns ingen Gud, och när de<br />
framhärdar i sin tro att de kan klara sig utan HONOM.<br />
MÄNSKLIGT OCH GUDOMLIGT FÖRNUFT<br />
----------------------------------------------------------<br />
Människan får inte av rädsla avhålla sig från att<br />
använda sig av sitt förnuft, så långt som det är möjligt; ty<br />
om människan är skapat till Guds avbild, så är förnuftet<br />
gudomligt. På grund av denna kunskap, kan vi säga: att<br />
det upplysta förnuftet och det upplysta samvetet, har<br />
genom uppenbarelsen i Kristus Jesus blivit den enda<br />
domstol, som människan kan appellera till, när hon vill<br />
pröva om andarna är av Gud eller ej. Det genom Kristus<br />
upplysta förnuftet måste vi också använda oss av i<br />
81
eligionen; ty en religion som inte har något tänkande att<br />
erbjuda, är som en båt utan roder. 106)<br />
II. FÖRNYELSE AV APOLOGETIKEN :<br />
===============================<br />
Låt oss först ge en översikt över den kristna<br />
<strong>apologetik</strong>en innan vi går vidare i vår framställning.<br />
§ 19 KRISTEN APOLOGETIK<br />
---------------------------------------<br />
Det stora intresset, som i våra dagar finns för en<br />
filosofisk teologi, religionsfilosofi och tillämpad teologi,<br />
tillsammans med en mer praktisk presentation av<br />
evangeliet i vittnesbördets och väckelsens form, kan inte<br />
betyda något annat än en förnyelse av <strong>apologetik</strong>en.<br />
När vi talar om den kristna <strong>apologetik</strong>en, så har den<br />
en biblisk motivering. I tillägg till den bibliska<br />
motiveringen, så har den tvingats fram av ett praktiskt<br />
behov i mötet med andra tankelinjer och trosformer.<br />
Kristendomen möter många trosformer, ideologier och<br />
filosofiska system inom FN: s ramar. Här måste<br />
kristendomens representanter kommunicera med de<br />
andra religionernas representanter.<br />
Profeten Jesaja kommer faktiskt med det påståendet<br />
att Herren själv vill gå till rätta med människorna eller<br />
tala förnuftigt med dom för att de skall kunna ta emot<br />
den försoning som Han erbjuder dom. I den engelska<br />
översättningen kommer förnuftet mer till sin rätt, när det<br />
står skrivit :<br />
” Come now, and let us reason together,<br />
says the Lord” (Jes.1: 18).<br />
82
Det kan vara tillräckligt att ta ett exempel från NT<br />
för att belysa denna bibliska metod. Det är nedtecknat ett<br />
vittnesbörd från en, som räknas vara en stödjepelare i<br />
Jesu Kristi kyrka på jorden. Det är aposteln Petrus , jag<br />
tänker på, när han säger :<br />
”…….Och I skall alltid vara redo att svara<br />
var och en som av eder begär skäl för det hopp<br />
som är i eder, dock med saktmod och i<br />
fruktan” (1 Pet. 3: 15).<br />
I den norska översättningen står det :<br />
” og vær alltid rede til å forsvare eder for<br />
enhver som krever eder til regnskap for det håp<br />
som bor i eder”.<br />
I den nye amerikanska översättningen läser vi :<br />
”……Always be prepared to make a defense to<br />
any one who calls you to account for the hope<br />
that is in you…..”.<br />
Dessa utsagor är helt i överensstämmelse med NT :s<br />
grekiska text. Där står det skrivit :<br />
” ´ετοιµοι (δε) α`ει προς α`πολογιαν παντι`<br />
τϖ ( απαιτ-) αιτουντι ′υµας λογον περι της<br />
εν` ´υµιν `ελπ´ιδος ”.<br />
Petrus säger att den kristna skall vara redo att<br />
försvara sin tro. Detta innebär att vi måste ha plats för<br />
<strong>apologetik</strong>en i vårt kristna tankearbete.<br />
Apologetiken växer inte fram enbart av att den<br />
kristna tron angrips utifrån de icke troende, utan den<br />
kommer också inifrån den kristnas egen önskan om att få<br />
klarhet i sitt tänkande.<br />
83
VAR FINNER VI KRISTEN APOLOGETIK?<br />
---------------------------------------------------------<br />
Varhelst vi finner en agitation eller propaganda för<br />
den kristna tron och livsvägen, där finns den kristna<br />
<strong>apologetik</strong>en.<br />
Propaganda uppkom i den kristna förkunnelsen; ty<br />
ordet betyder att framställa den kristna läran. Sedan det<br />
kristna kampordet övertogs av politikerna har det fått en<br />
negativ laddning.<br />
Av det, som har sagts här, så förstår vi att en stor del<br />
av den kristna predikotraditionen, om än inte all<br />
predikan, är <strong>apologetik</strong>. I våra dagar har det växt fram ett<br />
korståg för den kristna tanken genom en förnyelse av den<br />
kristna bildningstraditionen. Detta gäller speciellt den<br />
högre vetenskapliga utbildningen 107).<br />
Alla kyrkor bygger ut sina institutioner för högre<br />
bildning. Tillsammans med detta byggande pågår ett<br />
intensivt forskningsarbete runtom i hela den kristna<br />
världen. Av detta förstår vi att det finns, både inom och<br />
utom kyrkan, en predikans och utbildningens <strong>apologetik</strong>.<br />
DEN BÄSTA KRISTNA APOLOGETIKEN<br />
------------------------------------------------------<br />
Här skall vi endast understryka att den bästa<br />
<strong>apologetik</strong>en är det kristna livet, som levs och praktiseras<br />
enligt Kristi lära. Det enklaste och kraftfullaste<br />
vittnesbördet, som <strong>apologetik</strong>en kan avge , är helt enkelt<br />
att berätta för människorna vad Jesus Kristus betyder för<br />
dig i dag.<br />
Ordet om Kristus är det verkningsfullaste budskapet<br />
och den kraftfullaste <strong>apologetik</strong>en. Det är därför jag kan<br />
84
säga att den bästa <strong>apologetik</strong>en är Kristuslivet levd och<br />
praktiserad. På detta område kan de kristna göra<br />
kristendomen verklig genom studier, genom tänkande,<br />
genom läsning och genom bön. De kristna kan vidare<br />
göra kristendomen levande genom att be till Gud i<br />
gudstjänsten, genom att leva ett kristet familjeliv, genom<br />
vänskap, genom att ge de behövande av sin tid och av<br />
sina medel. De kristna kan till och med representera<br />
<strong>apologetik</strong>en som vittnen genom att lida för Kristi skuld<br />
108).<br />
En sak bör vi vara uppmärksamma på när vi arbetar<br />
med <strong>apologetik</strong>en, och det är att det finns en stor fara för<br />
att vi kan bli dogmatiska i vår framställning av det<br />
kristna budskapet. Genom en dogmatisk stelhet kan vi<br />
göra kyrkan och kristendomen en björntjänst. Det är<br />
därför vi bör vara uppmärksamma på att det är bättre att<br />
tänka om Gud, som uppenbarande sig själv snarare än att<br />
Gud uppenbarar speciella sanningar. Det har varit tider i<br />
kyrkans historia, då kyrkans representanter har kämpat<br />
för sina speciella dogmatiska synpunkter istället för att<br />
sätta den uppenbarade Guden i Kristus i relation till<br />
livsproblemen.<br />
På den andra sidan har det också funnits tecken,<br />
som tyder på att inom kyrkan finns sundhet. Detta har vi<br />
sett när kyrkan har haft en inre makt att rena och<br />
reformera sig själv. Ett av sundhetstecknen i kyrkan har<br />
visat sig när kyrkan har kunnat förändra sina synpunkter.<br />
Denna upptäckt visar oss att de kristna behöver en bättre<br />
förståelse av hurudan Gud arbetar i denna världen. Det är<br />
en värld, som visar sig för oss, som en ström av ständiga<br />
förändringar. Vi är tröga att registrera förändringarna och<br />
ta lärdom av dom.<br />
85
§ 20 STÖD FÖR DEN KRISTNA APOLOGETIKEN<br />
========================================<br />
Den kristna <strong>apologetik</strong>en kan få stöd från många<br />
olika källor. Detta sker under förutsättning av att<br />
<strong>apologetik</strong>en inte gör sig skyld i den stängda hjärnans<br />
synd, som går ut på att vi tror att vi inte har något att lära<br />
av andra livsområden än vårt eget. Där finns faktiskt gott<br />
i världen som inte har utgått från kyrkan. På den andra<br />
sidan måste vi bekänna att i sista hand kommer det goda<br />
från Gud ; ty allt gott kommer från Honom (Matt.19: 17 ;<br />
Mark 7: 37).<br />
VAD KAN ANDEN LÄRA DE KRISTNA ?<br />
-------------------------------------------------------<br />
Den Helige Ande är den gudomliga närvaron i de<br />
troendes liv. Anden kan lära de kristna att ställa sig helt<br />
och fullt till förfogande i Guds tjänst (Rom.8 :9;<br />
1 Kor.3: 16 ). Om den Helige Ande får bo i de kristna, så<br />
utrustas de kristna för tjänsten i Guds rike (Apgj.1: 18 ).<br />
Den Helige Ande ger de troende förvissning om att de är<br />
Guds barn. De troende får Andens vittnesbörd att de är<br />
adopterade som Guds barn (Rom.8: 16; Gal.4: 6 ).<br />
Andens vittnesbörd ger de troende styrka och kraft i<br />
prövningens tider. Den Helige Ande i de kristnas liv är<br />
också en mäktig lärare i de gudomliga tingen ; och Han<br />
är de kristnas hjälpare i det ögonblicket <strong>apologetik</strong>en<br />
behövs ( Luk.12: 12 ).<br />
Anden är också den som tröstar de kristna. Han<br />
påminner de kristna om Jesus, och Han gör Jesu<br />
gärningar och ord levande för de kristna ( Joh.14: 26 ).<br />
86
Den Helige Ande är den största kraften, som arbetar för<br />
att befrämja sanning, rätt och rättfärdighet i världen i<br />
dag. Han vill leda den kristna in i all sanning ( Joh.16:<br />
13). Han vill lära den kristna att inse sitt totala beroende<br />
av Gud på alla områden. Alla människor, som står i<br />
barnets relation till Gud, lyder och lyssnar till den Helige<br />
Andes vägledning också i de frågor som uppstår i<br />
<strong>apologetik</strong>en<br />
( Rom.8: 14).<br />
LOGIKEN SOM ETT HJÄLPMEDEL<br />
I APOLOGETIKEN<br />
-------------------------<br />
Den kristna <strong>apologetik</strong>en kan finna stöd i och lära<br />
av LOGIKEN. Logiken hör med till axiologin eller<br />
värdefilosofin. 109) I sin natur är logiken därför inte<br />
emot de kristna värden, utan snarare för dom. Logiken<br />
kan lära de kristna att presentera den andliga sanningen<br />
synoptiskt. Vidare kan den få de kristna att framställa de<br />
kristna sanningarna som en sammanhängande organisk<br />
helhet. 110) Logiken hjälper de kristna att tänka korrekt<br />
och välgrundat i sin <strong>apologetik</strong>. Logiken säger däremot<br />
inte till tänkarna att konklusionen, som de drar, är sann<br />
eller falsk. 111) Det som har sagts här ovan gäller<br />
sakinnehållet och inte satsanalysen, predikats analysen<br />
eller relationsanalysen där sanningsvärdestabellerna<br />
gäller enligt tankelagarna.<br />
Logiken kan lära de kristna tänkarna analys, en god<br />
språklig form, argumentationsanalys och ge dem en<br />
förståelse för språkets symboliska kraft. 112) Här måste<br />
jag komma in med ett ord av varning. De kristna<br />
tänkarna får inte använda så mycken tid och kraft på att<br />
87
vässa den logiska kniven ; att den religionsfilosofiska<br />
köttbiten aldrig blir skuren i skivor, långt mindre blir<br />
utdelad till de som skall äta av den. 113 ) Den<br />
filosofiska metoden för sanningssökandet kan lära oss att<br />
söka efter den teori som ger det bästa sammanhang och<br />
den klaraste meningen ; när vi tar hela<br />
erfarenhetsklaviaturen med i sökandet efter sanningen.<br />
114)<br />
PSYKOLOGIN I APOLOGETIKENS TJÄNST<br />
----------------------------------------------------------<br />
PSYKOLOGIN kan hjälpa <strong>apologetik</strong>en att tänka i<br />
personliga kategorier både i mikrokosmos och i<br />
makrokosmos. Att detta är nödvändigt förstår vi när vi<br />
inser att det är endast personer som kan göra räkenskap<br />
för identitet genom alla förändringarna i historien och<br />
den mänskliga erfarenheten.<br />
Det är endast personerna, som kan ge oss en<br />
förståelse av minnet. Det är endast personer, som kan<br />
tänka. Det är endast personerna, som kan göra räkenskap<br />
för värden och värdeupplevelser.<br />
Personlighetsstudierna och människans sökande<br />
efter verkligheten, pekar för oss i riktning mot en<br />
personlig kosmisk verklighet. Erfarenheten pekar på en<br />
enande upplevelse, som sätter data i relation till varandra.<br />
Denna analys presenterar till varje tid en helhetsbild av<br />
den del av verkligheten som utgör erfarenhetens<br />
intresseområde.<br />
Om vi har en kosmisk PERSON, så kan Gud bevara<br />
varje person i sitt medvetande, även når personerna<br />
88
sover, och Gud kan återge dom sitt medvetande när de<br />
vaknar. På detta sätt bevaras enheten och kontinuiteten i<br />
personens medvetande hos Gud. Den stora kosmiska<br />
PERSONEN gör räkenskap för den mänskliga personen<br />
genom de intervall av omedvetenhet, som de mänskliga<br />
personerna upplever i sömnen och andra perioder i sina<br />
liv. Den kosmiska Personen gör alltså räkenskap för<br />
kontinuitetens lag. 115)<br />
NATURVETENSKAPENS METODIK<br />
TILLÄMPAS I APOLOGETIKEN<br />
------------------------------------------<br />
NATURVETENSKAPEN kan lära <strong>apologetik</strong>en att<br />
använda de naturvetenskapliga metoderna i sitt<br />
forskningsarbete. Detta gäller både den rationalistiska<br />
eller deduktiva metoden, den experimentella metoden,<br />
den induktiva metoden och den analytiska metoden.<br />
Det är inte tillräckligt att stanna vid dessa metoder.<br />
Den synoptiska metoden får inte glömmas. I denna<br />
metoden söker vi att finna fram till en helhetsbild av<br />
erfarenheten och verkligheten.<br />
Apologeten kan lära sig ärlighet i sitt sökande efter<br />
sanning från naturvetenskapen. Naturvetenskapen kan bli<br />
ett stöd för <strong>apologetik</strong>en. Orsaken till detta utlåtande är<br />
att vetenskapen är neutral i relation till ämnesvalet. Det<br />
vill säga att vi kan forska på vilket område som helst, om<br />
vi använder vetenskapliga metoder. Vetenskapen är<br />
neutral i ämnesvalet. Om naturvetenskapen är trogen sina<br />
intentioner, så är den vänlig inställd till religionen och<br />
värdeforskningen. Är vetenskapen däremot avvisande<br />
89
gentemot de djupandliga livsproblemen, så är den inte<br />
längre naturvetenskaplig, utan dogmatisk. 116)<br />
MILITÄRSTRATEGI GER SITT<br />
BIDRAG TILL APOLOGETIKEN<br />
--------------------------------------------<br />
DET MILITÄRA FÖRSVARET kan också bidraga<br />
med kunskap till <strong>apologetik</strong>en. Den kan lära sig<br />
pliktuppfyllelse och trohet mot det, som har överlämnats<br />
till <strong>apologetik</strong>en, och som skall försvaras Medan de<br />
militära försvarsgrenarna gör sin plikt mot<br />
fäderneslandet, så gör <strong>apologetik</strong>en sin plikt mot det<br />
kristna evangeliet. I denna uppgift är det inte säkert att<br />
passiviteten är den bästa strategin. Det bästa försvaret<br />
brukar däremot vara anfallet. I detta anfallskrig får den<br />
kristna <strong>apologetik</strong>en presentera den kristna läran så<br />
förnuftig och strategiskt som möjligt. Här kommer<br />
överraskningsmomentet in i bilden. Detta betyder att<br />
<strong>apologetik</strong>en måste rycka in på motståndarens område<br />
och sätta in den största möjliga kraft på de svagaste<br />
punkterna hos motståndaren. Den kristna <strong>apologetik</strong>en<br />
får inte vara rädd för att använda elektroniken i sin tjänst<br />
för att förmedla det kristna budskapet till världens folk.<br />
Det är en värld, som är skapat för att ha gemenskap med<br />
Gud, och för att leva ett liv inte enbart i utsträckning i<br />
tid; utan också ett kvalitativt liv som är värd att leva.<br />
Människorna får inte frid förrän de får kontakt med<br />
den kosmiska värdekällan. Denna källa är också den som<br />
bevarar värdena. Människan är av det största värdet i<br />
världen (Matt.10: 28; Matt.16: 26). Om <strong>apologetik</strong>en<br />
kunde hejda människorna på deras flykt bort från Gud,<br />
90
och istället visa dom den rätta vägen mot målet enligt<br />
evangeliet; så har <strong>apologetik</strong>en nått sitt mål.<br />
Verkligheten är en Person. Den kosmiska Personen<br />
sade:<br />
” Jag är vägen, sanningen och livet! ”<br />
§ 21 APOLOGETIKENS METODER<br />
===========================<br />
Apologetiken, som jag ser det i detta arbete, är ett<br />
systematiskt försvar för kristendomens auktoritet.<br />
Apologetikens arbete vänder sig både till de som har<br />
funnit tron , till de som söker efter tron, och till de som<br />
ännu inte har funnit tron.<br />
I detta sammanhang skall vi endast ta fram tre olika<br />
metoder, som alla tre siktar mot samma mål. Dessa<br />
metoderna använder också Gud sig av i sitt arbete i<br />
samhället i de olika processerna.<br />
ÖVERTALNING SOM METOD I APOLOGETIKEN<br />
--------------------------------------------------------------------<br />
ÖVERTALNINGENS PROCESS är den första<br />
metoden, som vi skall uppmärksamma här. På samma<br />
sätt som Gud drar människorna till sig genom att övertala<br />
dem ( Matt.11: 28), så vill <strong>apologetik</strong>en använda sig av<br />
samma metod. Det är inte säkert att vi alltid lyckas med<br />
att övertala människorna. På samma sätt som<br />
91
människorna kan stå emot övertalningens kallelse från<br />
Gud, så kan de också motstå <strong>apologetik</strong>ens övertalning .<br />
Vi kan säga att närhelst och varhelst sanningens ljus<br />
går upp för människornas tanke och samvete, där är Gud<br />
i arbete. Biskop Ambrosius predikningar, som han höll i<br />
Milano, var apologetiska i denna bemärkelse. Det förstår<br />
vi när vi hör St. Augustin berättar om Ambrosius retorik:<br />
”Då jag öppnade mina öron för att höra hur vackert<br />
han talade, så blev jag övertygad om hur sant han<br />
talade”.<br />
Vi kan säga att detta var övertalningens process i<br />
funktion. Gud och sanningen är alltid på samma sida i<br />
livet. Det är ett faktum, som ger människorna hopp, att<br />
det tycks vara ett släktskap mellan det mänskliga<br />
tänkandet och den objektiva sanningen. Denna insikt och<br />
kunskap talar till fördel för <strong>apologetik</strong>en. Orsaken till<br />
denna optimistiska syn beror på att när sanningen<br />
presenteras för tänkaren, så övertygas han och så<br />
accepterar han sanningen. Vi behöver endast presentera<br />
sanningen för människorna därför att sanningen har kraft<br />
i sig själv. Denna sanning är kanske lättast att inse, när vi<br />
rör oss med den matematiska och naturvetenskapliga<br />
sanningen. På dessa vetenskapliga områden har segrarna<br />
varit stora på samma sätt som framstegen på<br />
vetenskapens område.<br />
När vi rör oss med den moraliska sanningen, den<br />
religiösa sanningen och den sociala sanningen, så<br />
kommer vi fram till sanningen genom större svårigheter.<br />
När segern har vunnits , finns där alltid möjligheter för<br />
återfall.<br />
Guds övertalning, också i form av <strong>apologetik</strong>,<br />
kommer starkast till uttryck genom att sanningen<br />
92
inkarneras i de personers liv, som genom tro och kärlek,<br />
har berörts av Gud. Det som har sagts här ovan om<br />
<strong>apologetik</strong>en gäller också den kristna predikan. Phillips<br />
Brooks säger det på följande sätt :<br />
” Predikan är att förmedla sanning genom<br />
personlighet, eller en förmedling av sanning<br />
genom en människa till människor” 117).<br />
De kristna personer och grupper av personer måste<br />
genom sitt exempel och sin påverkan av andra personer<br />
förändra massornas tänkande och vända deras tankar och<br />
liv till Gud. Vidare måste de påverka institutionerna<br />
effektivt i riktning mot kristendomen genom politiska<br />
metoder.<br />
Om de kristna personligheterna skall bli skapande i<br />
historien, och få uppmärksamhet för sin <strong>apologetik</strong>, så<br />
måste de kombinera realism med galenskap, och<br />
illusioner med hopp. 118) Övertalningens konst har ett<br />
överskott av energi, som den hämtar från tron. När tron<br />
blandas med den så kallade kristna illusionen, så är den<br />
närmare sanningen än alla hindren och förbuden, som går<br />
under namnet realism. Trons energi vill ge seger i<br />
framtiden för de kristna idealen, om de endast kan<br />
inkarneras i personer som är villiga att ikläda sig den<br />
kristna galenskapen. 119)<br />
ÖVERTYGELSEN SOM RESULTAT<br />
AV APOLOGETIKEN<br />
----------------------------<br />
ÖVERTYGELSENS PROCESS är den andra<br />
metoden i <strong>apologetik</strong>en, som vi skall uppmärksamma.<br />
Det är en universell företeelse att majoriteten av<br />
människorna i världen bekänner att de tror på Guds<br />
93
existens. Men det är beklagligt att ett stort antal av dessa<br />
”troende” lever, som om Gud inte skulle vara verklig<br />
eller som om att han skulle vara död. Det är ett<br />
bedrövligt faktum, att Gud i Kristus endast är potentiell<br />
för dessa ”troende” personerna, medan Han kunde ha<br />
varit en kraft i dom i dag.<br />
Övertygelsens process behövs för att de nämnda<br />
troende personerna skall få öppnade ögon för Guds<br />
närvaro i världen i Kristus och i Hans Ande. Ett av de<br />
starkaste bevisen för Guds närvaro i världen finns i det<br />
kristna hoppet, som strålar fram från Guds efterföljare i<br />
Kristus. Detta hopp är ett resultat av Jesu uppenbarelse<br />
efter uppståndelsen. Detta hopp var levande hos Maria<br />
av Magdala, de elva apostlarna, Stefanus, Paulus, de 500<br />
bröderna, som var församlade, och som såg den levande<br />
och segrande Frälsaren, Kristus Victor. Detta gäller<br />
också alla andra kvinnor och män som i den första<br />
kristna kyrkan levde på detta hopp. Mötet med den<br />
levande Kristus efter att han uppstod från de döda är en<br />
verklighet, som de kristna har upplevd ner genom<br />
historien. Mötet med Kristus har satt ett sådant intryck på<br />
själen att de kristna aldrig har kunnat glömma det. De<br />
måste därför dela upplevelsen med andra människor ; ty<br />
om de tiger med detta vittnesbörd så förgås de .<br />
Övertygelsens process inom <strong>apologetik</strong>en hade en<br />
mäktig talesman i aposteln Paulus, som varje sabbat, höll<br />
samtal i synagogan och övertygade både judar och greker<br />
(Acta 18: 4). Detta hände i Korint, efter att han hade varit<br />
i Aten, där han hade haft filosofisk disputation både med<br />
epikuréer och stoiker, då han höll sitt apologetiska tal till<br />
atenarna på Areopagen (Acta 17 ). Den samma metoden<br />
av <strong>apologetik</strong> använde Paulus i världsmetropolen Rom,<br />
då han talade både för judar och hedningar, och<br />
94
predikade om Guds rike samt undervisade om Jesus<br />
Kristus (Acta 28: 31). Resultatet var inte så storartat.<br />
Men på den andra sidan var det inte helt utan frukt; ty<br />
några blev övertygade av det Paulus talade, medan andra<br />
trodde icke på det han sade ( Acta 28: 24 ).<br />
I sin pastorala teologi och rådgivning till den unga<br />
pastor Timoteus, säger Paulus ; att all Skrift, som har<br />
skrivits genom den Helige Andes inspiration, är nyttig<br />
till undervisning och övertygelse ( 2 Tim.3: 16 ).<br />
Det tycks vara viktigt för Paulus att förmedla<br />
<strong>apologetik</strong>ens tradition till Timoteus, då han i sitt andra<br />
brev säger till honom att han skall predika Ordet. Han<br />
skall alltid vara redo att övertyga de, som han har ansvar<br />
för ( 2 Tim. 4: 2 ).<br />
Övertygelsen är ett mycket viktigt element i den<br />
kristna tron. Hebreer brevets författare ger också uttryck<br />
för denna tanken, när det sägs i brevet :<br />
” Men tron är en fast tillförsikt ( Full visshet , i<br />
norsk översättning) om det som man hoppas,<br />
en övertygelse om ting som man icke ser ”<br />
( Hebr.11: 1 ) .<br />
När denna övertygelsens process var så utbredd i<br />
urkyrkan, så bör våra dagars kristna inte vara rädda för<br />
att ta denna METODEN I SIN TJÄNST I DEN<br />
KRISTNA APOLOGETIKEN.<br />
95
OMVÄNDELSEN - BÅDE METOD<br />
OCH RESULTAT I APOLOGETIKEN<br />
------------------------------------------------<br />
OMVÄNDELSENS PROCESS är den tredje<br />
metoden, som den kristna <strong>apologetik</strong>en använder sig av.<br />
Detta innebär att <strong>apologetik</strong>en prövar omvända sina<br />
motståndare till den kristna tron och livsvägen.<br />
Apologetiken talar därför både till de troende och de<br />
icke troende människorna. De troende uppmuntras av<br />
<strong>apologetik</strong>en att fortsätta, och att hålla ut på den kristna<br />
livsvägen. Vidare vill den hjälpa de kristna att komma<br />
närmare Gud och få delaktighet i en större och rikare<br />
andlig välsignelse och erfarenhet.<br />
APOLOGETIKEN FÖRMEDLAR<br />
KRISTUSSANNINGEN<br />
------------------------------<br />
Apologetiken vill förmedla och presentera de<br />
kristna sanningarna till de icke- troende. Den prövar<br />
också att upprätta en möjlighet för kommunikation med<br />
de icke- troende. Detta är viktigt för att vi skall få de<br />
kristna tankarna över till de som skall övertygas om trons<br />
sanning och omvändas till ett liv med Gud i Kristus.<br />
Apologetiken utför det kristna ingenjörsarbetet och<br />
bygger den bro, som människorna kan använda sig av,<br />
för att gå över till den kristna tron. Denna bro kan den<br />
kristna andan också använda för att gå över och möta de<br />
människor som kommer <strong>apologetik</strong>en till mötes. Anden<br />
kan så utföra omvändelsens och reningens process, och<br />
så önska människorna välkomna till Kristus och den<br />
kristna gemenskapen. Apologetikens uppgift och metod<br />
96
lir att gå före och bereda väg för Herren sådan som<br />
profeten Jesaja sade, och som döparen Johannes<br />
praktiserade, då han sade :<br />
” Jag är rösten av en som ropar i öknen : ”Jämn<br />
vägen för Herren”, såsom profeten Esaias<br />
sade ”.<br />
Omvändelsens process var mycket central i<br />
apostlarnas liv och lära. Deras apologetiska förkunnelse<br />
fick resultat därför att Herrens kraft var med dem :<br />
”Och Herrens hand var med dem, och en stor<br />
skara kom till tro och omvände sig till Herren”<br />
( Acta 11: 21 ).<br />
APOLOGETIKEN INTAR ANDREAS ROLLEN<br />
------------------------------------------------------------<br />
Apologetikens uppgift blir något av samma roll som<br />
Andreas intog, då han vittnade för sin bror Simon Petrus,<br />
och sade :<br />
” Vi hava funnit Messias”, det betyder det<br />
samma som Kristus ” ( Joh.1: 41 – 42 ) .<br />
Detta blir också <strong>apologetik</strong>ens metod ; ty det är<br />
endast Gud i Kristus som kan omvända och fullkomligt<br />
frälsa en människa.<br />
När <strong>apologetik</strong>en har fört människan fram till<br />
Kristus, så har den fullgjort sin uppgift, och dess metod<br />
har då varit användbar. Efter detta kan <strong>apologetik</strong>en<br />
fröjda sig över alla de människor som Kristus får<br />
förvandla och omvända, omskapa eller föda på nytt. När<br />
detta sker, så visar det sig att <strong>apologetik</strong>en inte har varit<br />
utan betydelse i den kristna kyrkan och dess teologi.<br />
97
§ 22 APOLOGETIKENS MÅL<br />
=======================<br />
Den naturliga teologin eller filosofin, som också<br />
innefattar <strong>apologetik</strong>en, har gjort den kristna teologin<br />
stora tjänster. Den har gjort klart för oss att det centrala i<br />
det kristna budskapet inte är rester av en för –<br />
vetenskaplig övertro, utan ett budskap som gäller alla<br />
människor i alla tider. Vi ser detta klart, när den förvetenskapliga<br />
dräkten, har tagits av den gudomliga<br />
sanningen. Den nakna sanningen gäller för människan i<br />
vår naturvetenskapliga tidsålder lika mycket, som den<br />
hade giltighet för människorna, som levde i den för<br />
vetenskapliga tidsåldern.<br />
FILOSOFER SOM VÄGVISARE<br />
------------------------------------------<br />
Det är många filosofer i våra dagar, som visar oss<br />
fram till Gud och hans verklighet. Det kan vara<br />
tillräckligt att som exempel ta Frederick R. Tennant,<br />
Borden Parker Bowne, Albert C. Knudson, Edgar<br />
Sheffield Brightman, Charles Hartshorn, Peter A.<br />
Bertocci, Mack B. Stokes, William R. Cannon och L.<br />
Harold DeWolf. Detta är endast ett axplock i den långa<br />
raden av kristna filosofer och teologer. När dessa har fått<br />
människorna intresserade för Guds budskap, så sänder de<br />
stora skaror av intresserade mänskliga lyssnare in i<br />
kyrkorna för att lyssna på det fullkomliga evangeliet om<br />
Jesus Kristus. Följande fråga inställer sig nu :<br />
” Hur tar kyrkan emot dessa människor, som<br />
rationellt vet och tror att där finns en Gud?<br />
Dessa intellektuellt troende har fått sin kunskap<br />
98
om Gud från andra källor än från kyrkan. Kan<br />
inte kyrkan bygga vidare på denna kunskap<br />
och leda människorna fram till ett möte med<br />
Herren Jesus Kristus? ”. 120)<br />
KUNSKAP FRÅN ANDRA KÄLLOR ÄN BIBELN<br />
-----------------------------------------------------------------<br />
Apologetiken eller den naturliga teologin, som<br />
många kallar den, måste försöka sätta den kristna läran i<br />
samband med kunskaper, som vi har hämtad från andra<br />
källor, än uppenbarelsen i Bibeln.<br />
Apologetiken måste försöka rätta till de fel och<br />
brister, som har framkommit som ett resultat av den<br />
ensidiga bibliska och traditionella teologin. Vidare måste<br />
den bygga upp ett forum för kommunikation och<br />
intellektuellt samarbete mellan den kristna teologin,<br />
naturvetenskapen, de sociala vetenskaperna och<br />
beteendeforskningen.<br />
Den kristna teologin måste räkna med att dess<br />
representanter måste samarbeta med icke- kristna i<br />
gemensamma arbetsuppgifter. Här kan vi nämna de<br />
uppgifter som lösas genom FN. Vidare måste den kristna<br />
teologin ta <strong>apologetik</strong>en och den naturliga teologin till<br />
hjälp, om den skall kunna tala i ett språk som blir<br />
förstådd av dagens människor. I samtalen med de ickekristna<br />
människorna kan teologin inte klara sig utan<br />
<strong>apologetik</strong>en. 121)<br />
99
APOLOGETIKEN SOM INTELLEKTUELLT<br />
FÖRSVAR ELLER TYSTNAD ?<br />
-----------------------------------------<br />
Om den kristna teologin skall följa Sören<br />
Kierkegaard och Karl Barth, som hävdar att ett<br />
intellektuellt försvar för den kristna tron, är det samma<br />
som att förråda kristendomen. Följer kristendomen denna<br />
filosofi, så kommer den kristna teologin att överlåta stora<br />
områden av livet till andra tankeformer än den kristna.<br />
Den enda kristna inställningen, som kan accepteras, är<br />
den bekännande och aggressiva inställningen som<br />
profeterna har demonstrerat för världen, menar<br />
irrationalisterna; och därför skall all kristen<br />
försvarsstrategi sopas bort. Istället för <strong>apologetik</strong>en skall<br />
vi ständigt komma fram med det angrepp som finns i<br />
evangeliets kerygma eller proklamation. 122) Frågan är<br />
om inte också detta är <strong>apologetik</strong>?<br />
Om de kristna skulle böja sig för den förrädiska<br />
uppmaningen till vapenvila, då ligger kristendomen illa<br />
till. Landet, kulturen, civilisationen, kristendomen och<br />
Guds rike ligger då öppet för den marxistiska<br />
materialismen, den nazistiska nationalismen,<br />
diktaturerna, den naturalistiska humanismen och den<br />
logiska positivismens intrång i det kristna tänkande. Om<br />
det sker, som hypotetiskt har antytts här, så kan de<br />
omnämnda tankeriktningarna komma att kontrollera<br />
filosofin och naturvetenskapen eftersom de kristna helt<br />
enkelt har lagt ner vapnen frivilligt utan att lossa ett enda<br />
intellektuellt skott till sitt försvar. Passivitetens synd vill<br />
jag kalla denna inställningen i kyrkans liv.<br />
Den bästa <strong>apologetik</strong> är den, som har kommit till<br />
insikt om, att det starkaste försvaret är angrepp. Det är av<br />
100
denna orsak att <strong>apologetik</strong>en måste ta det intellektuella<br />
initiativet för att få den kristna tron ut till alla områden<br />
av det mänskliga livet. Om de kristnas tro att den kristna<br />
läran är sann i sin innersta kärna, så är det den kristnas<br />
plikt att säga detta till människorna över allt där män och<br />
kvinnor är angelägna att söka sanningen. Om det kristna<br />
budskapet är sant i kyrkan, så är det också sant i<br />
naturvetenskapens laboratorier och i klassrummen där<br />
filosofin och teologin diskuteras. 123)<br />
Målet för <strong>apologetik</strong>en är i korthet att bygga en bro,<br />
över vilken kommunikation mellan kyrkan och de som<br />
står utanför, kan åstadkommas. Vidare måste den söka<br />
skapa kontakt och gemenskap mellan människorna, så att<br />
den Helige Ande kan få ta över och föra människorna<br />
fram till det avgörande att de kan förhärliga Kristus, som<br />
är den Helige Andes uppgift i denna världen.<br />
III. ATT KOMMA TILLRÄTTA MED<br />
BUDSKAPET I APOLOGETIKEN :<br />
============================<br />
Vi skall försöka komma till rätta med problemen<br />
och budskapet i <strong>apologetik</strong>en under fyra överskrifter.<br />
§ 23 PROBLEMEN I APOLOGETIKEN<br />
==============================<br />
Varje tid har sina problem. Det är därför nödvändigt<br />
att få tag i vår tids problem. Vidare måste vi komma till<br />
rätta med problemen genom att effektivt tala till<br />
problemen. Det är <strong>apologetik</strong>ens uppgift som<br />
aktualiseras här.<br />
101
I den problemsituation som <strong>apologetik</strong>en befinner<br />
sig i just nu, måste vi avstå från att be om ursäkt för<br />
evangeliet. Evangeliet i sig själv behöver varken teologi<br />
eller <strong>apologetik</strong>. Evangeliet är från Gud. Det är de goda<br />
nyheterna från Gud, som genom sina frukter har lärt<br />
människorna hurudan de borde vara och skulle vara,<br />
samt vad människorna skulle göra. Teologin och<br />
<strong>apologetik</strong>en däremot är en produkt av människorna för<br />
människorna. Gud behöver inte dessa två disciplinerna,<br />
men de är däremot nödvändiga för de tänkande<br />
människorna.<br />
I MÖTET MED MÄNNISKORNA<br />
BEHÖVS EN EFFEKTIV APOLOGETIK<br />
----------------------------------------------------<br />
När vi möter människorna och skall presentera<br />
evangeliet för dom, så är det trots allt behov för en<br />
effektiv <strong>apologetik</strong>. Vi måste proklamera eller presentera<br />
evangeliet för vår tids människor, så att de kan höra och<br />
förstå det försonande budskapet. Det är alltså en<br />
intellektuell uppgift att presentera den kristna för<br />
människorna. Apologetiken kan öppna människornas<br />
sinnen och tankar för trons möjlighet som en livsväg.<br />
När <strong>apologetik</strong>en möter de olika<br />
problemen i livet, så måste den presentera den kristna<br />
tron med mod, och därefter sätta den kristna tron i<br />
relation till de aktuella problemen. I denna situation<br />
måste <strong>apologetik</strong>en predika eller framställa Guds<br />
rättfärdig- görande nåd , och heller inte glömma bort<br />
Guds helgande nåd, som båda två tas emot i tro.<br />
Den radikala protestantismen understryker i<br />
102
Apologetiken, att människan blir rättfärdig genom tro.<br />
Detta gäller både troende och icke- troende. För de<br />
troende presenteras läran så att de kan befästas i sin tro.<br />
För de icke- troende presenteras den för att de kan förstå<br />
tron och om möjligt få uppleva den i sina egna liv. Peter<br />
Böhler´ s råd till John Wesley är värd att citeras här:<br />
” Predika rättfärdighet till dess du har den,<br />
och när du har tagit emot den, så predika<br />
den därför att du har den”.<br />
AXIOLOGI OCH METAFYSIK I<br />
APOLOGETIKENS TJÄNST<br />
--------------------------------------<br />
I en effektiv <strong>apologetik</strong> måste vi, när vi sysslar med<br />
livsvärden, ta den axiologiska vetenskapen till hjälp.<br />
Axiologi är vetenskapen som undersöker värdena och<br />
deras relation till existensen eller verkligheten. Denna<br />
vetenskapsgren är med andra ord en värdeteori eller<br />
värdefilosofi.<br />
Apologetiken måste vidare ta hjälp av metafysiken<br />
eller läran om verkligheten. Det senare namnet är i<br />
modern forskning använt om metafysiken. Metafysiken<br />
är ett vetenskapligt arbete som försöker ge en<br />
sammanhängande och förnuftig beskrivning av<br />
verkligheten.<br />
Det är många problem som <strong>apologetik</strong>en ställs inför,<br />
och som tron måste vara beredd att ta ställning till , och<br />
därefter försvara sig mot angrepp.<br />
103
VARDAGSPROBLEM SOM<br />
APOLOGETIKEN MÖTER<br />
-----------------------------------<br />
Här skall vi ta upp några problem, som <strong>apologetik</strong>en<br />
möter i sin vardag. Vi nämner problemet Gud, godhetens<br />
problem, det ondas problem och lidandets problem.<br />
Vidare har vi de problem, som möter oss i vissa<br />
uttryck, som tidsandan medför. Här möter vi den<br />
sekulära läran, som försöker bygga upp livet, som om<br />
Gud inte finns. Vidare har vi agnosticismen, som inte<br />
kan ta några avgörande beslut, och som inte kan ge något<br />
utlåtande om den tror på Gud eller inte. I sammanhanget<br />
stöter vi också på ateismen, som förnekar Gud. Ibland<br />
har ateismen sökt gemenskap med materialismen, som<br />
hävdar att allt som existerar består av materia. Ibland är<br />
de två nyss nämnda mentala positionerna kombinerade<br />
med en politisk och ekonomisk teori. Ett exempel på<br />
denna kombination finner vi i den marxistiska dialektiska<br />
materialismen. Vidare finner vi de problem, som möter<br />
den kristna tron i etiken och i natur vetenskaperna. Flera<br />
naturvetenskapliga grenar har medverkat till att skapa<br />
den biologiska etikens filosofi 124), och den biologiska<br />
evolutionsläran som tar sin utgångspunkt i darwinismen.<br />
Många andra metafysiska problem möter den<br />
kristna <strong>apologetik</strong>en. Dessa problem må genomtänkas.<br />
Jag nämner här problem som uppkommer i samband med<br />
förändring och identitet, orsak och verkan; och inte att<br />
förglömma problemen om enhet i mångfalden. Ett annat<br />
problem, som är av stor betydelse för det kristna<br />
tänkandet; är att komma till rätta med hur vi skall tänka<br />
om relationen mellan kropp och själ. På detta området får<br />
vi inte reducera den själsliga skapande principen till<br />
104
någon del av kroppen eller till någon form av själlös<br />
materia.<br />
Människan upplever genom sin erfarenhet att hon<br />
lever i en andlig värld, och denna erfarenhet måste hon<br />
underbygga rationellt. Vi får aldrig glömma att ande kan<br />
möta ande. Ande är det enda som utgör den sanna<br />
verkligheten. Ande utgör livets mål. 125) Ande tillhör<br />
de högsta värden i livet. Den danske filosofen Harald<br />
Höffding talade om Gud; som den som skapar och<br />
bevarar värdena. I överensstämmelse med denna<br />
filosofiska kunskap säger den amerikanska filosofen<br />
Edgar Sheffield Brightman:<br />
” Om värdena bevaras i detta universum, så må<br />
de bevaras som en aktuell andlig erfarenhet av<br />
aktuella existerande personer. Ande är sålunda<br />
den högsta synpunkt och funktion, som kan<br />
tilläggas personligheten. Ande är en symbol för<br />
personlighetens rätt att överleva kroppens död<br />
och utveckla sig för all tid ”. 126)<br />
§ 24 PROBLEMET GUD<br />
===================<br />
Det är endast de dogmatiska troende och de<br />
dogmatiska tvivlarna, som har problem med Gud och<br />
tron på Gud. Naturvetaren behöver inte reflektera över<br />
hurudan Gud är, men filosofen och teologen måste<br />
kämpa med denna fråga. Vi kan inte räkna med att finna<br />
hela sanningen om Gud, men vi kan förvänta oss att<br />
sättas på rätt väg mot Gud. Livet är en kontinuerlig<br />
växling mellan flod och ebb. Ebb går mot kaos och<br />
barbari, medan flod i tänkandet går mot enhet,<br />
105
civilisation och sanning. Tänkandet kan föra människans<br />
liv från kaos och motsägelser fram mot enhet,<br />
sammanhang och helhet.<br />
ATEISTER SÖKER VÄRDEN<br />
--------------------------------------<br />
Ateisterna tvivlar inte så mycket på Gud, som de<br />
tvivlar på de, som tror på Gud. Den stora frågan är om<br />
det finns några ateister i det hela taget? Det är endast de<br />
som tror att det inte finns något av värde i denna världen,<br />
som är de verkliga ateisterna. Verkligheten säger oss<br />
däremot att för varje normal människa, som lever, finns<br />
där något som de sätter värde på, och som de räknar med<br />
har värde.<br />
Om vi i detta sammanhang definiera Gud, som<br />
källan till alla värden, den som bevarar värden och den<br />
som ger värden en fortsättning; så går det upp för oss att<br />
där kan inte vara många ateister i denna världen. Har vi<br />
denna filosofi klart för oss, så blir frågan:<br />
”Finns där en Gud?”,<br />
en orealistisk fråga. Den verkliga frågan måste istället<br />
bli:<br />
”Hurudan är Gud?”<br />
GUD ÄR VÄRDENAS KÄLLA<br />
---------------------------------------<br />
Gud är den objektiva källan till alla värden både i<br />
och hos människan. På samma sätt som det är i<br />
människornas värld, så är det också i världen inom<br />
universum. Hurudan är då denna Gud; som skapar och<br />
uppehåller och bevarar värden? GUD ÄR EN PERSON,<br />
106
ja, Han är DEN HÖGSTA PERSON i en värld av<br />
personligheter. Personen blir därför NYCKELN till<br />
VERKLIGHETEN 127).<br />
HAR DET NÅGON BETYDELSE ATT GUD FINNS ?<br />
Ja, om Gud är, så har det den största betydelsen. Då<br />
är frågan om Gud, och vem Han är; den viktigaste frågan<br />
som människan kan ställa och som hon kan söka svar på!<br />
Det är den sekulära andans filosofer, som hävdar att<br />
frågan om Gud, inte har någon betydelse. Alla människor<br />
kan däremot förstå att om Gud är i Kosmos, så har Han<br />
en plan för Universum. Vidare är Han HERRE över<br />
händelserna i naturen och i historien. Om Gud är, så kan<br />
vi vidare vara övertygade om att Han bevarar<br />
människornas liv, så att de får en medveten personlig<br />
existens efter livet på jorden .<br />
Hur människan lever sitt liv här i tiden, kommer då<br />
att få betydelse för livet härefter. Om verkligheten är,<br />
som den i korthet har skisserats här, då är frågan om<br />
Gud; den största och betydelsefullaste frågan en<br />
människa kan ställa sig. Det är därför viktigt att<br />
människan lär sig förstå Guds vilja, och därefter leva i<br />
lydnad mot den. Ett liv som levs enligt detta mönster blir<br />
ett liv som levs i den djupaste dimensionen. Detta är att<br />
vara människa och en person.<br />
HUR SKALL VI FÅ KUNSKAP OM GUD ?<br />
--------------------------------------------------------<br />
Hur skall vi få kunskap om Gud? Gud uppenbarar<br />
sig själv i Jesus Kristus, och i kyrkan i de heligas<br />
gemenskap. Vi kan också få kunskap om Gud på egen<br />
107
hand genom bön och experiment på den kristna<br />
livsvägen.<br />
Vi kan se Gud i arbete i:<br />
1. Världsordningen, som visar intelligens,<br />
skönhet, planenlighet och teleologi.<br />
2. Den universella tron på Gud. Där finns inte<br />
ett folk, som inte tror på Gud i en eller annan<br />
form. Det är detta som vi kallar koncensus<br />
eller samstämmighet.. Gud har sålunda inte<br />
låtit sig vara utan vittnesbörd i människornas<br />
hjärtan.<br />
3. Den moraliska människans existens i denna<br />
värld. Kravet att vi ”borde” göra det och det,<br />
har en stark auktoritativ makt över<br />
människan. Vi känner oss dömda, när vi gör<br />
fel , och välsignad när vi lyckas att göra det<br />
goda, som Gud vill att vi skall göra.<br />
4. Kravet på sanning i världen. Sanningen får<br />
mening endast, om där finns en varelse i<br />
Universum, som kräver sanning i det<br />
mänskliga livet, och mot vem en lögn är en<br />
kränkning och förolämpning.<br />
Alla människor vet av erfarenhet att godhet är bättre<br />
än grymhet, att vi önskar sanning hellre än lögn och att<br />
kärleken visar oss en bättre väg än hatet.<br />
§ 25 RELIGIONEN<br />
==============<br />
Nu kommer religionen in i denna <strong>apologetik</strong>s<br />
framställning. Det finns mycket, som vi kan säga om<br />
108
eligionen, men i detta sammanhang skall fem fakta om<br />
religionen presenteras.<br />
FEM FAKTA OM RELIGIONEN<br />
------------------------------------------<br />
Det första faktum är att religionen är en verklighet.<br />
Den blir föremål för en vetenskaplig, filosofisk, historisk,<br />
psykologisk och social undersökning och analys. Vi<br />
måste räkna med att religionen är en verklighet, annars<br />
skulle vi inte kunna syssla med religionen, som det har<br />
framhållits i den föregående språkliga satsen.<br />
För det andra, så kan religionen bäst förstås, om den<br />
framställs som en upplevelse av värden. Gud är värdenas<br />
källa, den som uppehåller värden, bevarar dem, och ger<br />
värden en fortsättning. Religionen förmedlar den nämnda<br />
värde upplevelse. Enligt denna filosofi, så kan vi säga, att<br />
endast värdenihilisten är den verkliga ateisten.<br />
Det tredje faktum om religionen är att den<br />
presenterar sig för människorna som förmedlaren av<br />
frälsningsupplevelsen och av odödlighetens hopp.<br />
Människan är genom sin kunskap medveten om att<br />
hennes kropp kan död. Genom denna kunskap<br />
uppkommer hennes existentiella ångest. Hon har också<br />
en kunskap, som gör henne medveten om att det är<br />
genom Guds godhet, barmhärtighet och kärlek, att hon<br />
har garantin för uppståndelsen och sin odödlighet.<br />
För det fjärde så står religionen och<br />
naturvetenskapen inte i något motsatsförhållande till<br />
varandra. De behöver därför inte att vara i konflikt med<br />
varandra. Den verkliga konflikten på värdeområdet<br />
utkämpas inte mellan naturvetenskapen och religionen,<br />
109
utan mellan en filosofi som inte räknar med religionen,<br />
och en filosofi som innesluter religionen i sitt system.<br />
Den femte sanningen om religionen är att den är<br />
teleologiskt orienterad. Den ingjuter hopp hos<br />
personligheten, och ger den en känsla av att där finns ett<br />
mål för personligheten, och att personen är på väg mot<br />
detta mål.<br />
FEM VÄGAR TILL VISSHET OM GUDS NÅD<br />
--------------------------------------------------------------<br />
För att få visshet, om Guds nåd i den enskildes<br />
trosliv, så erbjuder den kristna religionen minst fem olika<br />
vägar som människan kan gå för att uppnå denna visshet.<br />
Dessa vägar representeras av olika kyrkor. Alla de<br />
nämnda fem vägarna kan föra fram till en större visshet i<br />
trosfrågorna. Jag tar fram fem riktningar inom den<br />
kristna religionen. Dessa är:<br />
1. Den romersk katolska kyrkan, som bygger<br />
på auktoritet.<br />
2. Kväkarna som lägger vikt vid intuitionen<br />
eller det inre ljuset.<br />
3. Metodistkyrkan, som bygger på<br />
omvändelsens och frälsningens<br />
erfarenhet och förnuftet.<br />
4. Den lutherska kyrkan, som bygger på<br />
frälsning genom tron allena, sola fide.<br />
5. De liberala tänkarna som lägger vikt vid<br />
förnuftet. Inför det upplysta förnuftets<br />
domstol skall våra dogmer prövas för att se<br />
om de ger mening. Detta gäller riktningarna<br />
i både punkt 2 , 3 och 4.<br />
Alla människor har sin auktoritet, som de lever av.<br />
110
Var enda människa väljer sin auktoritet. Läkaren är<br />
auktoritet på medicinens och kirurgins område, kaptenen<br />
är auktoritet på båten eller flygplanet och prästen och<br />
profeten är auktoritet i religionens värld. I den kristna<br />
religionen är det kyrkan som är bärare av auktoriteten.<br />
Även om det finns många kyrkosamfund inom den<br />
Heliga Allmänna kyrkan, så är de eniga på många viktiga<br />
punkter. Det är endast en fråga av djupgående karaktär<br />
där kyrkan är delad, och det är i frågan om de kristna<br />
skall deltaga i krig eller ej.<br />
Intuitionen är också en verklighet, som kan ge<br />
människan, som tror, en fördjupad visshet i de religiösa<br />
frågorna. Vi måste se verkligheten från inner sidan. Om<br />
inte, kan vi inte se den. Det är här intuitionen kan hjälpa<br />
den kristna och religionens anhängare. Genom<br />
intuitionen får vi ögonen upp för att :<br />
a. Kärleken är bättre än hatet.<br />
b. Godhet är bättre än ondska.<br />
c. Skönhet är bättre än det osköna och fula.<br />
d. Sanning är bättre än lögn.<br />
e. Vänlighet är bättre än hat.<br />
Erfarenhetens upplevelse säger oss, att vi kan få en<br />
personlig kunskap om Gud genom ett privat och<br />
personligt empiriskt möte med Gud genom Hans Ande<br />
(Rom. 8: 14 – 16 ). De ärliga tänkarna kan inte smita<br />
ifrån den sanning att erfarenheten är en verklighet också<br />
på religionens område. Det enda som människan, som<br />
person, kan ha en omedelbar erfarenhet av, är hennes<br />
eget självmedvetande. De empiriska data visar med<br />
tydlig klarhet att erfarenheten är en verklighet i det<br />
personliga mänskliga livets kontinuitet. Här kan vi dra<br />
fram vittnesbörden från de människor, som har upplevt<br />
Guds närvaron i ett personligheterna möte. Det är mötet<br />
111
mellan Gud och människan. Vi kan räkna upp följande<br />
erfarenheter :<br />
A. Helgonens erfarenheter talar sitt tydliga<br />
språk, om erfarenheter i kontakten med<br />
Gud. Här möter vi de geniala<br />
personligheterna på religionens område.<br />
Dessa är människor med erfarenheter som<br />
ligger utanför det vanliga i religionen.<br />
B. De vanliga människornas erfarenheter<br />
vittnar också om möten med Gud.<br />
C. Det stora antalet av vittnen och vittnesbörd ,<br />
gör att vi måste lyssna och ta detta<br />
bevismaterialet på allvar.<br />
D. De stora välgörarna i världen talar för<br />
godhetens sak. Det goda i världen måste<br />
komma från en god Gud och inte från en<br />
ond djävul.<br />
E. De förvandlade mänskliga personerna<br />
vittnar om vad Guds kraft kan göra med en<br />
stackars människa.<br />
F. Rapporterna från de mänskliga personernas<br />
vittnesbörd är samfällda när de säger att de<br />
har mött Gud i sin erfarenhet.<br />
FÖRNUFTET har också sin givna plats i religionen.<br />
Genom förnuftets hjälp kan människan föras fram till<br />
övertygelse; men inte till visshet. Förnuftet skapar inte<br />
verkligheten, men det visar människan en väg fram till<br />
sanningens Gud. Förnuftet sopar vidare bort spindelnätet,<br />
som hindrar och spärrar vägen till Gud. Spindelnätet<br />
döljer sikten, så att människorna inte kan se och tro. Att<br />
religionen och dess lära är förnuftig innebär att den ger<br />
sammanhang och mening. Det är ju en meningsfull<br />
112
eligion, som människorna vill ha, och då måste vi ta<br />
förnuftet till hjälp för att förverkliga denna drömm.<br />
Förnuftet i detta sammanhang innebär ett av Gud i<br />
Kristus upplyst förnuft. Enligt denna filosofi, så behöver<br />
människan i denna irrationalismens tid , tro på förnuftet,<br />
och så bör den troende ha förnuft i tron.<br />
En form av irrationalism möter oss i dag i de två<br />
agnostiska utformningarna. Den ena positionen säger oss<br />
att vi inte alls kan ha kunskap om Gud. I verkligheten är<br />
ju detta också en form av kunskap om Gud, och<br />
utlåtandet är en motsägelse i terminologi. Den andra<br />
agnostiska positionen framkommer när agnostikern säger<br />
att Gud kan inte bli känt av honom personligen.<br />
ATT HANDLA ENLIGT<br />
PRINCIPEN ” SOM – OM ”<br />
-----------------------------------<br />
I religionen kan människan inte vara passiv och tro<br />
att hon skall få kunskap om Gud genom att vara<br />
åskådare. Nej, människan måste göra som Jesus av<br />
Nasaret lärde henne. Hon måste handla ”som – om” Gud<br />
är en verklighet. Gör hon detta då skall hon finna att Gud<br />
är där :<br />
” Den som vill göra min vilja, han skall känna<br />
om jag talar av mig själv, eller om läran är av<br />
Gud”,<br />
sa Jesus. Pröva Gud! Gör som Sören Kierkegaard sade :<br />
” Kasta dig ut på de 70.000 famnars djup”.<br />
Du skall uppleva att Guds hav av barmhärtighet, nåd och<br />
kärlek, skall hålla dig uppe. Här kan vi ta fram en<br />
parallell mellan fisken i havet och den mänskliga<br />
113
personen. Om vi tar fisken ut ur havet, så dör den. Om vi<br />
tar människan ut ur nådens hav, så dör hon en djupare<br />
död. Du skall snart upptäcka att det är inget<br />
önsketänkande att leva i denna världen.<br />
GUDS KRAFT ÄR EN MORALISK KRAFT I DIG<br />
----------------------------------------------------------------<br />
Den moraliska impuls eller kraft i dig är inget<br />
önsketänkande, utan en verklighet. Du erfar att Gud i dig<br />
är något stort, som är helt annorlunda än det mänskliga i<br />
dig. Du erfar att den kristna positionen ger dig mening.<br />
Varifrån kommer kärlek, skönhet, rättfärdighet,<br />
sanning och godhet i denna världen, om inte från en<br />
kärleksfull och god Gud? På denna punkt blir ateisten,<br />
som är värdenihilist, ställt inför ett av sina svåraste<br />
problem. Den kristne, på den andra sidan, förtröstar på<br />
den levande och aktiva Guden, som hon har lärt känna<br />
genom Jesus Kristus. Tillsammans med Gud i Kristus ,<br />
som sin ledare, går hon framöver mot det slutliga målet<br />
för det mänskliga livet.<br />
Är det inte våghalsigt av den troende<br />
att antaga det skisserade programmet ?<br />
Detta är den fråga du ställer. Ja, det är det; men tron är<br />
nödvändig för livet. Vi kan inte leva utan tro. Religion är<br />
liv, och därför skulle vi vänta oss att finna tro i<br />
religionen. Det enda, som återstår, är att pröva troslivet.<br />
Genom detta test vill du själv finna ut om religionen har<br />
något att ge dig. Pröva Jesu lära genom att göra Hans<br />
vilja! Sök gemenskap med Gud och Hans barn genom<br />
Jesus Kristus, och du skall uppleva Guds närhet.<br />
114
DEN MODIGA MÄNNISKANS EXPERIMENT<br />
------------------------------------------------------------<br />
När vi experimenterar, så kommer vi till vägskäl<br />
där vi måste göra modiga val. Det gäller att ha mod att<br />
välja i denna situation. Nu är det naturligt att vi i den<br />
värld, som Gud har skapat, skulle finna kärlek,<br />
förståelse, meningsfullhet, målinriktning, frid, glädje,<br />
planenlighet och mönster i universum ; och det är vad vi<br />
finner i vår erfarenhet. Men agnostikern har också rätt,<br />
när han gör oss uppmärksamma på att där finns hat, kaos,<br />
meningslöshet, krig, ondska, smärta och sorg i världen.<br />
Det är på denna punkt att vi måste välja alternativ. Vi<br />
måste väga alternativen mot varandra. Därefter måste vi<br />
ge de högsta och bästa alternativen vårt stöd. När vi gör<br />
detta; så upplever vi att de högsta alternativen stadfästs<br />
av ditt eget inre, eller av ditt samvete. 128) Den<br />
personliga religiösa erfarenheten framkallar kvalitet i den<br />
mänskliga karaktären. Människan går över från<br />
egocentriskt beteende till Teo- centriskt eller Kristuscentriskt<br />
tänkande. Apologetiken vill säga till oss :<br />
” Pröva religionen! ”<br />
Den kommer att kosta dig något i pengar, i<br />
uppoffring, i disciplin och i tid. Under livsvägen tar du<br />
dig tid till att be, och att tillbe Gud i gudstjänsten. Vidare<br />
tar du dig tid att studera, samt till att odla gemenskap i<br />
vänskapen ; och du skall finna något av religionens<br />
verklighet i dessa aktiviteter!<br />
115
§26 DET SEKULÄRA<br />
==================<br />
För att få en klar bild, i tänkandet om det sekulära<br />
och dess lära, är det nödvändigt att göra en distinktion<br />
mellan det sekulära och sekularismen.<br />
Det sekulära är skapat av Gud. Det är därför gott<br />
och nödvändigt, som en förutsättning och bas för det<br />
andliga livet. Kung David ger uttryck för denna tanken,<br />
när han säger :<br />
” Jorden är Herrens och allt vad därpå är,<br />
jordens krets och de som bo därpå ” (Ps.24: 1) .<br />
SEKULARISMENS FARA<br />
----------------------------------<br />
Det, som är en fara för det kristna tänkandet, är<br />
sekularismen, som är en filosofisk lära. Den säger att om<br />
Gud finns eller inte finnes, så spelar det ingen roll. Vi<br />
kan också definiera sekularismen enligt professor dr<br />
Georgia Harkness, som säger, att sekularismen<br />
organiserar det mänskliga livet som om Gud icke<br />
existerar. 129) Hon säger vidare att sekularismen har<br />
trängt in i vår kultur, och den försöker svälja våra kyrkor<br />
och våra själar. Sekularismen är, enligt dr Harkness, en<br />
av kristendomens kraftfullaste rivaler i den västliga<br />
världen. 130) Detta förhållande har uppmärksammats av<br />
världsreligionerna. Vid världsmissions konferens i<br />
Jerusalem 1928 stod världsreligionerna, och bland dem<br />
kristendomen, på samma sida i kampen mot en<br />
gemensam fiende, som de ansåg vara sekularismen. Vi<br />
bör också vara uppmärksamma på att det i den västliga<br />
världen finns andra ideologier som också utmanar<br />
116
kristendomen. Det kan kanske vara tillräckligt att nämna<br />
kommunismen, som en av de tävlande ideologierna. Den<br />
är i dagens samhälle inte så farlig som likgiltighetens<br />
anda från sekularismen, som inte framkallar heroiska<br />
människor. Likgiltigheten från sekularismen får<br />
människorna att handla ”som – om” Gud inte finns.<br />
Den ryska statskommunismen har däremot<br />
förkunnats död i och med Sovjetunionens fall.<br />
Marxismen har inte många helgon, men den erbjuder<br />
människorna ett religionssurrogat. Det är med<br />
marxismen, som filosofen Reinhold Niebuhr har påpekat,<br />
att:<br />
” Marxistisk utopisk lära har ´ infört nya<br />
former av orättvisor ` i historien för att försöka<br />
avskaffa de gamla orättvisorna ”. 131)<br />
Den kommunistiska etiken rättfärdigar lögn och<br />
dråp, om det kan påskynda det klasslösa samhällets<br />
framväxt i denna världen. 132)<br />
Det blir inte plats för någon ingående analys av<br />
sekularismen i föreliggande arbete. Istället hänvisar jag<br />
till Georgia Harkness bok : ” The Modern Rivals Of<br />
Christian Faith ” . I boken analyseras sekularismen<br />
tillsammans med vetenskapsismen, humanismen och<br />
kommunismen.<br />
SURROGAT FÖR DEN KRISTNA TRON<br />
----------------------------------------------------<br />
De moderna surrogaten för den kristna tron<br />
presenterar tilltalande och till synes prisvärda mål och<br />
värden både för kristna och icke- kristna. Mot dessa<br />
surrogaten sätter dr Georgia Harkness upp den kristna<br />
befallningen:<br />
117
” Sök först efter Hans rike och Hans rättfärdighet,<br />
så skall också allt detta andra tillfalla eder”<br />
( Matt.6: 33).<br />
När människorna har glömt denna Jesu befallning<br />
och istället följt med ”tidsandan”, så har det blivit ett folk<br />
med inre osäkerhet och ångest. Detta har blivit resultatet<br />
även om vi har haft materiellt välstånd och<br />
naturvetenskapliga framsteg.<br />
Ett folk, som det skisserade, bryts mellan begärelser<br />
i konflikt. Av denna orsak plågas de av hopp som inte<br />
går i uppfyllelse. Dr Harkness visar emellertid på en väg<br />
ut ur detta moderna dilemma. Hon visar på det faktum att<br />
om Guds vilja med vår tid skall förverkligas genom<br />
människorna, så måste Guds vilja först förverkligas i<br />
människan. Utan återuppbyggda personer kan det inte<br />
åstadkommas någon återuppbyggd värld. De kristna är<br />
oövervinneliga, om de har NT: s hopp i sina hjärtan (<br />
Rom 8: 35-39 ). Det är detta hoppet, som lyser, när dr<br />
Harkness säger:<br />
” Gud regerar. Jesus Kristus är Herre. Om Nya<br />
Testamentets tro får brinna i de kristnas själar i<br />
våra dagar, om det endast skulle brinna i en<br />
liten majoritet av dom , så är sekularismen<br />
dömd att förlora”. 133)<br />
I motsats till sekularismen, så kan den kristna säga :<br />
” Om Gud finns, så är frågan om Gud , den<br />
viktigaste av alla frågor människan kan söka<br />
svar på ”.<br />
118
§ 27 NATURVETENSKAPEN<br />
=======================<br />
I våra dagar finns ett världsomfattande fenomen,<br />
som vi har givit namnet ateism. Denna riktning har sökt<br />
stöd för sina teorier i naturvetenskapen. Ateismen har<br />
uttryckts i en vetenskaplig positivism och ”vetenskapsism<br />
”, som har växt fram vid några universitet runtom i<br />
världen. När kirurgerna genom dissektion vid de<br />
medicinska fakulteten inte har funnit någon själ eller<br />
själsligt organ, så har representanterna för riktningen ,<br />
sagt:<br />
” Se här bröder, där finns ingen själ! ”<br />
På detta sätt har det skapats en psykologi, som har<br />
förlorat sin själ. Denna psykologi har framkallat den<br />
moderna människan, som söker efter sin själ.<br />
Genom en form av pragmatism har ateismens<br />
representanter gjort den ideologiskt neutrala<br />
naturvetenskapen till en andlig dogmatism. Denna<br />
dogmatism har framkallat en typ av ateister, som måste<br />
bygga sin lära på trosbevis. I en diskussion med en<br />
person, som trodde sig vara ateist, sade han :<br />
” Vi tror på en evig materia! ”<br />
Frågan är om det är lättare att tro på en evig materia<br />
än det är att tro på en evig skapande Gud? I båda fallen<br />
måste vi ta tron till hjälp. Erfarenheten visar oss också<br />
att materien är förstörbar och i en ständig förändring<br />
medan ande är evig och oförstörbar.<br />
Vi kan konstatera att inga människor kan leva utan<br />
tro i en eller annan form. Alla människor lever av tro<br />
119
inklusive ateisterna. Ateisten måste ju åtminstone tro att<br />
hans ateism är riktig, eller tvivlar han?<br />
TVIVLA PÅ TVIVLET OCH TRO PÅ TRON<br />
---------------------------------------------------------<br />
Frågan är om inte tiden är mogen för människorna<br />
att börja tvivla på tvivlet och tro på tron ? De sekulära,<br />
materialistiska och ateistiska kulturerna, som<br />
människorna har skapat, har fyllt de psykiatriska<br />
klinikerna både med emanciperade kvinnor och män,<br />
som inte har kunnat stå ut med presset och stresset från<br />
den moderna världen.<br />
Naturvetenskapen kan inte lösa de andliga frågorna<br />
i vår tid eller svara på de problem , som de skapar.<br />
Naturvetenskapen är genom sin bundenhet till framstegsfilosofin<br />
eller progressiv filosofi begränsad till den<br />
fenomenala världen medan den ontologiska världen<br />
ligger utanför dess erfarenhetsområde. Det är endast de<br />
värden, som inte varar, som kan komma under<br />
naturvetenskaplig analys. De värden, som är varaktiga i<br />
människolivet, kan inte bevisas eller läggas under<br />
mikroskop av naturvetenskapen. Vi kan här nämna några<br />
av de andliga värden, som ligger utanför det<br />
naturvetenskapliga kompetensområdet.<br />
Naturvetenskapen kan inte undersöka och analysera<br />
och mäta lycka, frihet, likhet och broderskap, viljans<br />
frihet, ett världsomspännande samarbete, tro, hopp och<br />
kärlek. Vilka mått skall naturvetenskapen använda sig av<br />
för att mäta dessa enheter och storheter med ? De<br />
uppräknade eviga värden kan endast demonstreras<br />
genom tro och mänskliga aktiviteter. Naturvetenskapen<br />
120
kan beskriva hur atomerna beter sig, men inte varför de<br />
beter sig som de gör.<br />
I mötet med den innersta kärnans mysterium måste<br />
naturvetenskapen stanna upp och stå i beundran av<br />
naturens verklighet. 135) Här knackar religionen på och<br />
öppnar dörren till verklighetens värld. Den erbjuder en<br />
personlig kamp, som är ett mänskligt och gudomligt<br />
drama, antingen det utspelar sig i form av tragedi eller<br />
komedi. Religionen uppmanar dig att pröva Gud och<br />
kämpa med Honom likt Jakob vid Jabboks vad<br />
( 1 Mos. 32: 22 – 32 ) , så skall också du välsignas av<br />
Gud och få se Hans ansikte.<br />
Ditt ”Jag” skall där möta Guds ”Du”. Vägen till<br />
målet går från kamp genom erfarenhet till liv. 136) Du<br />
får en medveten gemenskap och kommunikation med<br />
Gud.<br />
Metafysikerna ropar ut att det är fantastiskt att du<br />
som är skapat i Guds avbild, kan ha en medveten<br />
gemenskap med Gud.<br />
”Naivt ”, säger den sofistikerade intelligensen med<br />
en axelryckning.<br />
” Ett absurd maskeradspel ” snyftar den<br />
positivistiska logiken och det ateistiska förnuftet.<br />
I religionen har människan däremot upplevd det<br />
som är icke- människligt. Hon har kämpat med<br />
livsproblemen, kämpat med Gud och vunnit gemenskap<br />
med Honom. I den personliga gemenskapen mellan Gud<br />
och människan har människan en ständig kommunikation<br />
med Gud. Detta är ett faktum, som ingen kan<br />
bortförklara. 137) Den personliga kampen där människan<br />
kastar sig ut i livet, kan framkalla en segrande tro. Det,<br />
som människan på livsvägen, har kämpat sig fram till i<br />
ett personligt möte med Gud, kan inte bortförklaras av de<br />
121
människor som sitter och betraktar livskampen från sin<br />
balkong. Frågan är om du är en balkongmänniska eller en<br />
kämpande trosmänniska på livsvägen ?<br />
§ 28 DET ONDAS PROBLEM<br />
=======================<br />
Det är inte förnuftigt att säga till en människa, som<br />
har förlorat ett öga eller någon kroppsdel, att där finns<br />
inget ont. Vi kan heller inte säga som medlemmarna i<br />
Christian Science, att det onda är endast en illusion. Nej,<br />
vi måste enligt den bibliska realismen vara tillräckligt<br />
modiga, och säga det onda rakt i ansiktet, att det är ont.<br />
Tron måste möta ormen och det ondas verklighet, och i<br />
denna situation, sträcka sig ut efter möjligheten till<br />
frälsning från det onda. I spänningen, som uppstår mellan<br />
det onda och möjligheten till frälsning från det onda ;<br />
upptäcker vi att vi lever i ett moraliskt universum 138).<br />
MOTSÄGELSERNA RYMS<br />
INOM PERSONLIGHETEN<br />
-----------------------------------<br />
Livet är fyllt med konflikter och motsägelser. Tron<br />
måste möta livets motsägelser, och låta dem rymmas<br />
inom personligheten. Människan har möjlighet att lyfta<br />
sig upp till en sådan höjd att hon kan göra rätt för<br />
påståendet att hon är skapat i Guds avbild. På den andra<br />
sidan kan hon falla så djupt att hon hamnar på ett lägre<br />
plan än rovdjuren. 139)<br />
Motsägelserna finns över allt i livet, och tron måste<br />
möta dom på ett konstruktivt sätt. I teologin framträder<br />
122
motsägelserna i form av att den mänskliga naturen har<br />
fördärvats. I historien möter vi motsägelserna i det som<br />
är obarmhärtigt och fylld av ondska.<br />
I religionen har det onda fått namnet synd. I etiken<br />
kallas det för det onda. I filosofin sysslar vi med<br />
motsägelserna i form av det ondas ursprung och existens.<br />
I psykologin ser vi det uttryckt i rundgång kring det egna<br />
jaget. I det dagliga livet framträder denna motsägelse<br />
som nedbrytningen eller förstörelsen av personligheten.<br />
140)<br />
DET ONDA FINNS INOM MÄNNISKAN<br />
-----------------------------------------------------<br />
Vi kan summera det onda som en verklighet först<br />
och främst i människans sinne. Detta har fastslagits i<br />
UNESCO : S CONSTITUTION:<br />
” Eftersom kriget börjar i människans sinne, så<br />
är det i människans sinne att försvaret för<br />
freden måste byggas upp”. 141)<br />
Det ondas synliga uppträdande är endast en<br />
manifestation av det fördärvade mänskliga hjärtat.<br />
Människan prövar att vara moraliskt och reformera sin<br />
miljö, men hon klarar det inte i egen kraft. Hennes ångest<br />
är uttryck för fruktan. Denna fruktan är av det onda, och<br />
den leder till förtvivlan och hopplöshet. Människan kan<br />
inte frälsa sig själv. Hon begår de gamla synderna på det<br />
modernaste sättet, och med de modernaste metoderna.<br />
Denna verklighet leder människan fram till förtvivlan.<br />
Människan har utvecklat sinnlighet, som inte får<br />
förväxlas med sexualitet. Sinnligheten är en förvrängning<br />
av själv- kärleken. Genom förvrängningen finner<br />
människan sina nya goda mål i en obegränsad hängivelse<br />
123
till rena timliga mål. 142) Många människor tar revansch<br />
genom att fly in i det undermedvetna, men det leder inte<br />
till något positivt resultat.143) Flykten leder till en känsla<br />
av personlighetens förintelse inför meningslöshetens<br />
avgrund. Det var detta Jesus såg i Gehennas dal utanför<br />
Jerusalem, där alla sopor brändes. 144)<br />
Känslan av förintelse förstör till och med<br />
personligheten, som är den mest gudalika varelsen, som<br />
vi har kunskap om. Detta är en fruktansvärd känsla, som<br />
kan lägga sin svettiga hand över människan, ja , till och<br />
med över Guds tjänare i denna världen. Känslan av att<br />
vara utestängd och inte ha någon möjlighet eller någon<br />
utmaning och därmed vara obrukbar trots en god<br />
utbildning; är en fruktansvärd upplevelse. Detta är<br />
resultat av ett omoraliskt organiserat samhälle, både<br />
inom kyrkan och utanför hennes murar.<br />
Det onda är ett faktum. Människan är flätat in i det<br />
hela, så det är svårt att komma ut ur nätet, som det onda<br />
har fångat människan i. Det har provats många vägar för<br />
att komma bort från det onda. Genom aktivismen har<br />
människan provat att ignorera det onda, och tänkt att det<br />
skulle försvinna härmed. Andra har prövad att förneka<br />
det onda genom att enbart tro; ty det onda finns kanske<br />
inte där. Genom en liten bit moral har många inbjudit det<br />
onda att delta i hopp om att det onda skulle uttömmas.<br />
Genom en falsk intellektualism har människan börjat<br />
diskutera med det onda. Genom denna diskussion kunde<br />
det onda blandas med hennes höga ideal. 145) Alla de<br />
nämnda försöken att komma tillrätta med det onda; har<br />
varit utan resultat.<br />
124
DET ONDAS PROBLEM FINNER SIN LÖSNING<br />
----------------------------------------------------------------<br />
Finns där någon, som kan lösa det ondas problem?<br />
Om det skulle vara så, vem är då denna?<br />
Ja, det finns ett svar på frågan. Verkligheten säger<br />
att det är endast en PERSON, som kan ta upp kampen<br />
mot det onda. Det är därför att människan inte har givit<br />
upp sitt sökande efter PERSONEN, som kan lösa<br />
mysteriet med motsägelserna.<br />
Det är i religionen att människan möter en sådan<br />
PERSON. Människan både hatar och föraktar religionen<br />
på en gång, men innerst inne fruktar de att religionen<br />
skall vara sann. Människan kan inte komma bort från<br />
längtan och sökande efter det goda, som i djupaste<br />
mening är ett sökande efter GUD.<br />
Detta sökande efter Gud, är ett sökande efter en<br />
PERSON, som kan ge svaret på kaos och förintelse i<br />
universum. De kristna bekänner att de har mött denna<br />
PERSON, som på sin sida har sökt efter människorna.<br />
Det är Gud i Kristus, som är historiens och universums<br />
centrum, och som med detta är<br />
VÄRLDENS FRÄLSARE.<br />
---------------------------------<br />
Jesus Kristus måste bli utgångspunkten för<br />
människans sökande, om hon skall komma till rätta med<br />
sig själv och tiden hon lever i. Människan måste sätta<br />
Kristus i relation till hela livet och historien. Kristus är<br />
svaret på människornas frågor och grubbelfrågor. Genom<br />
Jesus Kristus, som har uppenbarats i historien, finner<br />
människan historien nu som en försonad historia.<br />
125
Människan upptäcker att genom Kristus, är DEN<br />
STORA PERSONEN i arbete i historien i dag 146).<br />
§ 29 KULTURPROBLEMEN<br />
======================<br />
Kulturen har sitt starka grepp om alla människor.<br />
Den överlämnar sina rasfördomar, sina idéer om<br />
överlägsna nationer och överlägsna kulturer ; till alla<br />
människor.<br />
Här kan det vara tillräckligt att hänvisa till den<br />
anglosaxiska myten, som innebär att engelskmän skall ha<br />
det precis som hemma i England varhelst de befinner sig<br />
i världen. Detta kan göra det svårt att samarbeta med<br />
dom på det internationella planet.<br />
Den amerikanska ”know how”- mentaliteten och<br />
idén om Amerika, som Guds land, kan också skapa<br />
problem. Denna filosofi tillsammans med den höga<br />
amerikanska ekonomiska kulturen stänger amerikanen<br />
ute från kontakten med de mindre ekonomiskt utvecklade<br />
folken. Antagonismen har fått sitt klassiska uttryck i<br />
relationen USA och Iran, Irak.<br />
Den tyska önskan om att stå högre och över alla<br />
nationer i vår värld (Deutschland, Deutschland über alles<br />
in der Welt), skapar en ohållbar nationalism och<br />
imperialism.<br />
Kommunisternas dröm om världsrevolutionen som<br />
skall föra fram till ett globalt klasslöst samhälle i den<br />
marxistiska andan, är en utopi som endast skapar<br />
konflikter.<br />
Den skandinaviska mindrevärdeskänslan, som tar<br />
sig uttryck i att endast det, som är nationellt<br />
skandinaviskt, accepteras, som fullvärdigt. Denna anda,<br />
som inte vill ta lärdom från utomstående, kan vi kalla<br />
126
”den stängda hjärnans ” synd. Denna anda har tyvärr<br />
också trängt sig in i kyrkorna.<br />
Allt, som har omnämnts här ovan, är principiella<br />
tendenser, som genom erfarenheten har upplevts i<br />
gemenskapen med olika människor och i olika kulturer.<br />
När vi ser kulturens örn, som vakar över människorna<br />
och som är redo att dyka ner på människan när som helst,<br />
så ropar den vakna människan ut med Friedrich<br />
Nietzsche:<br />
” Var är den fria andens hem? ” 147)<br />
Människorna är fångar i den tusenåriga kulturen,<br />
som utgör det västerländska kulturmönstret. Olika sidor<br />
av denna kultur förnyas från tid till tid. Det är då det<br />
uppkommer gamla riktningar i förnyad dräkt, och vi ser<br />
framväxten av nyrationalism, nyreformation,<br />
nyindustrialism, nynationalism, nymaterialism,<br />
nyandlighet, nynazism, nyfascism och så vidare i det<br />
oändliga. På denna vägen har olika tänkare försökt skapa<br />
en ny människa för en ny tid.<br />
I Nietzsches filosofi förlorade samvetet sin kraft. I<br />
Freuds psykologi utplånades samvetet som källan till ett<br />
förnuftigt liv. I Karl Marx´ s ekonomiska filosofi<br />
fullkomnades denna människosyn; ty hos honom<br />
förlorade personligheten sin mening. 148)<br />
Sedd mot denna bakgrund, så är det inget att undras<br />
över att människorna i dagens samhälle är fyllda av oro<br />
och fruktan. Människan fruktar tystnaden och lugnet, och<br />
därför skapar hon buller och oväsen kring sig. Det är<br />
tillräckligt att , som exempel på mekaniskt störande ljud ,<br />
nämna jukeboxar , motorer på land och hav och i luften,<br />
transistorradio, TV och rock och popmusik med volymer<br />
uppemot smärtgränsens 140 decibel.<br />
127
För att slippa ensamheten, så lever människan i<br />
stora grupper, kollektiv eller som massmänniskor. Av<br />
fruktan för arbetslöshet och friställning, så arbetar<br />
människan sig själv till döds genom att påta sig ett stort<br />
antal extra arbetsuppgifter, som vi kallar extraknäck.<br />
Skrämd av arbetsuppgifterna blir människan slav under<br />
maskinerna. Upptäckten av faran med isolering skaffar<br />
hon sig många kontakter och blir medlem i många<br />
organisationer, men hon får ingen verklig gemenskap.<br />
Förskräckt över ålderdomens kännetecken, kamouflerar<br />
hon dessa med hjälp av make upp. I sökandet efter vila<br />
och ro, och parkeringsplatser driver hon sig själv till<br />
panik. 149)<br />
Det, som har nämnts här ovan, gör att människans<br />
själ fylls av hemlängtan. I denna situation behöver<br />
människan ett fast ord från Gud, och en inbjudan att<br />
återvända hem. Gud kan tala till oss genom människor.<br />
Vi kan höra Guds röst i folkets röst. Här finns orsaken till<br />
att den falska kristendomen är så dödlig rädd för kritik.<br />
150)<br />
KULTUREN OCH FÖRSONINGEN<br />
---------------------------------------------<br />
Kulturen behöver försoning både med Gud och<br />
människor. Denna försoning kan förmedlas till kulturen<br />
från Gud genom försonade personer. Personerna, som<br />
har upplevd försoning, måste vara villiga att bli<br />
medlemmar av den mänskliga rasen för att göra en<br />
kulturinsats i denna världen. Personerna måste överlåta<br />
sig själva till Gud, och ta upp sitt kors och följa efter<br />
Kristus. Överlåtelsen till Gud är det Jesus framhöll, som<br />
den nya födelsen. Personerna måste ångra sig och söka<br />
128
försoning både för sina egna synder och för det onda i<br />
tiden.<br />
Hela den mänskliga kulturen behöver försoning. Det<br />
finns i våra dagar en kallelse till att gå med det<br />
försonande budskapet från Kristus till alla områden av<br />
kulturlivet och civilisationen. Här bör vi vara<br />
uppmärksamma på den stängda hjärnans synd , som<br />
innebär att vi inte kan se något gott i andra trosformer<br />
och kulturmönster, än i de som vi själv representerar.<br />
Människorna måste lära sig att förstå att kärleken är<br />
en, och den samma, varhelst den framträder på jorden,<br />
men att trosformerna kan vara i konflikt med varandra.<br />
Människorna måste lära sig den sanna ekumeniska<br />
andan. John Wesley har givit ett bra uttryck för den<br />
ekumeniska andan. Han sade:<br />
” Är ditt hjärta rätt inför Gud, som mitt, så ge<br />
mig din hand till gemenskap ”.<br />
Denna inställning och anda borde människorna ha,<br />
därför att det finns endast en tro, ett hopp, ett dop, en<br />
försoning och en odelad kärlek som flödar ut från en<br />
Fader, en Frälsare och en Helig Ande. Denna kärlekens<br />
ande gör alla, som svarar ja på Guds kallelse, till barn av<br />
en levande och sann GUD. När detta går upp för<br />
personen, då ser vi att alla människor är bröder och<br />
systrar i tron på Jesus Kristus, som är människornas<br />
Herre och Frälsare.<br />
129
§30 DÖDSPROBLEMATIKEN<br />
=======================<br />
Det har sagts om människorna, att det enda säkra<br />
som kan sägas om dom. Är att de skall dö en dag. Vi har<br />
försökt göra dödens fruktansvärda verklighet mildare<br />
genom att kalla döden för en sömn. Men döden är tyngre,<br />
mörkare och djupare än sömn, ja, den är personlighetens<br />
fiende nummer ett! Döden kan besegras, sägs det ofta,<br />
genom den kontinuerliga födelsen och fortplantningen av<br />
släkten. Men detta är också en illusion, så länge som<br />
segern över döden icke blir en individuell personlig seger<br />
och egendom.151)<br />
Att söka det eviga livet i släktens fortsättning är inte<br />
någon säker garanti; ty många människor är inte med i<br />
fortplantningen och dessutom kan hela den mänskliga<br />
rasen samt hela mänskligheten utplånas när som helst. Vi<br />
måste erkänna att döden är det slutliga och det egentliga<br />
onda, som hotar människornas personligheter. Att<br />
syndens lön är döden, är en verklighet eller en gudomlig<br />
dom, som står orubblig fast. Döden kan endast<br />
övervinnas genom liv och över nog av liv. Det är denna<br />
verklighet, som möter människorna i inkarnationen i<br />
Jesus Kristus.<br />
MÄNNISKAN ÄR POTENTIELL<br />
-------------------------------------------<br />
Människorna föds in i denna världen, inte som fullt<br />
färdiga personer, utan med möjlighet att bli något eller<br />
att gå fram mot det fullkomliga. Det finns en kontinuerlig<br />
skapelse på det personliga planet genom historien.<br />
Människan är inte enbart vad hon är, utan hon är också<br />
130
en rad möjligheter eller en person i vardande. Dessa<br />
möjligheter finns i samarbete mellan den mänskliga<br />
personen och den gudomliga Personen. Det är här att<br />
Jesus Kristus kommer in i bilden. Hans funktion i<br />
historien blir att möta de halvt födda människorna med<br />
Guds kraft, så att de kan födas på nytt till hela<br />
människor. Människan är alltså vävd in i en process av<br />
att skapas på nytt och en förvandling, som skall hjälpa<br />
henne att bli vad hon inte är. Det är som aposteln<br />
Johannes säger :<br />
” Men åt alla dem som tog emot honom gav<br />
han makt att bli Guds barn, åt dem som tro på<br />
hans namn” (Joh.1: 12).<br />
I de personer, som tar emot Jesus Kristus, utlöser<br />
Gud kraften till en fortsatt likhet med Gud.<br />
Personerna är i en process av vardande. Det är tron<br />
på denna Guds kraft, som övervinner döden. Tron säger<br />
helt enkelt att döden är en del av vardandets process.<br />
152) I Jesus blir personen fött på nytt till ett nytt liv, som<br />
döden inte har makt med. Jesus har kommit för att<br />
människorna skall ha liv och över nog av liv.<br />
MÄNNISKAN ERBJUDS VÄGEN TILL LIVET<br />
------------------------------------------------------------<br />
Gud är i historien i Jesus Kristus. Syftet med Gud i<br />
historien är att visa människorna vägen till LIVET.<br />
Vidare vill han ge människoliv ett mål, en mening samt<br />
den oövervinneliga tron. 153) Jesus gick med tro genom<br />
döden; och genom honom kom livet in i världen.<br />
Människorna måste följa Jesus genom världen, och i tro<br />
möta döden , som är en genomgång till LIVET.<br />
131
Genom tro lever människorna här i världen, och<br />
utan tro vill de dö. Tron ger människorna liv här och nu,<br />
och det skall tron också göra i fortsättningen i Guds rike.<br />
IV. KRISTNA TEOLOGISKA<br />
FRÅGOR FÖR APOLOGETIKEN<br />
=========================<br />
Vi skall här ta upp några teologiska frågor, som ger<br />
material till den kristna <strong>apologetik</strong>en, som har växt fram<br />
ur den systematiska teologin.<br />
§31 JESU DÖD<br />
============<br />
Bibeln beskriver Jesu död, som ett offer för<br />
människornas synder. Med utgångspunkt i<br />
försoningsmysteriet kan vi ofta få följande fråga från<br />
kristendomens kritiker:<br />
” Vad är det för en Gud de kristna har, som<br />
kräver fysisk smärta, blod och mord innan Han<br />
vill förlåta människorna deras synder ?”<br />
På denna fråga kan vi inte svara annat än att den<br />
Gud de framställer är inte Bibelns Gud. Det är en Gud<br />
som de själva har konstruerat. Bibelns Gud hatar<br />
människooffer (Se 5 Mos.12: 31; 18: 10; 18: 21 och<br />
20: 2).<br />
132
PRAKTISERA RÄTT OCH RÄTTFÄRDIGHET<br />
------------------------------------------------------------<br />
Offret, som Gud kräver av människorna, är att de<br />
praktisera rätt och rättfärdighet. Offret skall utföras i<br />
lydnad mot Guds bud. (1 Sam.15: 21flj.; Ordspr.21: 31;<br />
Mika 6: 6-8). Gud kräver ett rent hjärta och en rätt anda<br />
av människorna, och detta är något som den syndaren<br />
inte har. Det människan har och som hon kan offra till<br />
Gud är synd, en förkrossat ande och ett förkrossat och<br />
bedrövligt hjärta (Ps.51: 9 – 10 och<br />
v. 18 – 19 ). Nya testamentet beskriver Kristus, som ett<br />
nytt och bättre offer, än det som människorna kan ge för<br />
sina synder. Jesus upprättar gemenskapen med Gud och<br />
människan. Jesu inkarnation och inträde i denna världen<br />
kostade honom livet, och därför kan vi säga att det var ett<br />
offer.<br />
Jesus är försoningen för människornas synder<br />
( 1 Joh.2: 2 ) . Det var inte för att förändra Gud att Jesus<br />
kom till världen; ty vägen från Gud till människorna har<br />
alltid varit öppen. Gud har alltid varit, är och skall förbli<br />
kärlekens Gud (Joh.1: 29; Rom. 3: 25; Joh.3: 16 ). Kristi<br />
död för människornas skuld övertalar inte Gud att älska<br />
människorna, utan det bevisar snarare hur mycket Han<br />
älskar människorna ( Rom.5: 8). Kristus har fullbordad<br />
och upphävd alla andra offer. Han offrade sig själv för<br />
andras skuld. Genom detta offer på korset ger Jesus<br />
människorna kraft och hjälp att ta det första steget till<br />
försoning och gemenskap med Gud och människor.<br />
133
§ 32 ARVSYNDEN<br />
===============<br />
En annan intern teologisk fråga, som <strong>apologetik</strong>en<br />
måste ta upp till behandling, är frågan om arvsynden.<br />
Många människor kämpar med frågan om hur och varför<br />
människor som lever i dag kan klandras för Adams och<br />
Evas överträdelser av Guds lag ?<br />
Det är flera saker, som läran om arvsynden, vill ge<br />
uttryck för. Den säger att alla människor är solidariska<br />
med den värld som har fallit i synd. Alla människor föds<br />
in i en syndens och dödens värld, men också i en värld<br />
där Gud har varit före människorna. I denna värld är<br />
Guds nåd större än synden. Det är därför att vi frimodigt<br />
kan säga att inga människor går förlorade på grund av<br />
arvsynden. Kristus har nämligen försonat också<br />
arvsynden ; så den behöver inte vara något hinder för<br />
människornas frälsning.<br />
Den kristna erfarenheten lär oss åtminstone två<br />
saker i samband med arvsynden. Dessa är :<br />
1. Läran om arvsynden säger att alla människor<br />
har syndat och behöver Guds nåd. Ju mer en<br />
människa blir medveten om sin situation och<br />
får se något av Guds härlighet, ju mer<br />
upptäcker hon hur syndig hennes egen<br />
varelse är.<br />
2. Från läran om arvsynden lär vi oss vidare att<br />
all frälsning är ett Guds handlande med<br />
människan. Vi lär oss att människan kan<br />
icke bringa sig själv tillbaks till Gud. Skall<br />
människan frälsas, så måste Gud frälsa<br />
henne ; och det är vad Han gör i Jesus<br />
Kristus.<br />
134
MÄNNISKANS ARV<br />
---------------------------<br />
Människan har tagit emot ett arv från släkten. Det är<br />
tillräckligt i sammanhanget att peka på att språket,<br />
tankeformerna och handlingsmönstren, som icke är<br />
produkter av den individuella personens nyskapande<br />
aktivitet, är ett arv övertagit från tidigare generationer.<br />
Människorna förstår icke alltid varandra fastän de talar<br />
samma nationella språk.<br />
Att människorna inte förstår varandra är ett uttryck<br />
för att gemenskapen mellan människorna är bruten.<br />
Logiken hjälper inte alltid människan. Vi kan<br />
nämligen köra fast i de logiska formerna, och då<br />
upptäcker vi att bokstaven slår ihjäl medan anden gör<br />
levande. Här måste vi söka oss fram till en andlig<br />
verklighet. På detta område kan människan få hjälp av<br />
erfarenheten, det upplysta förnuftet och uppenbarelsen i<br />
Jesus Kristus. Genom dessa faktorer kan människan få en<br />
verklig förståelse av den andliga värld, som hon lever i.<br />
På samma sätt som människorna kan förstå varandra<br />
och behöver gemenskap med varandra, så kan de få<br />
kontakt med Gud och få gemenskap med Honom genom<br />
Jesus Kristus. Det är i denna skärningspunkt att Jesu<br />
kärlek ger människorna ett bättre kommunikationsmedel<br />
än vilket som helst nationellt språk.<br />
Resultatet blir att läran om arvsynden gör<br />
människorna uppmärksamma på det släktskap de har till<br />
det kulturfolk de tillhör.<br />
Svaret på arvsyndens problem finns i Guds nåd. Det<br />
har uppenbarats för människorna genom Jesus Kristus. I<br />
mötet med Kristus får de se att här finns möjligheterna<br />
135
till en ny solidaritet. De kommer i släktförhållande till de<br />
försonade människorna, och den nya mänskligheten<br />
öppnas för alla som tror.<br />
§ 33 GUD OCH DET ONDA<br />
=====================<br />
Många människor tycker att det onda i Guds värld<br />
är ett stort problem. De ställer följande fråga till de<br />
kristna :<br />
” Varför tillät en god Gud det onda<br />
att ta sin början i denna världen ?”<br />
På den frågan måste vi svara både, som kristen och<br />
människa, att vi har ingen absolut kunskap om detta.<br />
Orsaken är att vi, som människor, inte har någon<br />
uttömmande kunskap om Gud eller om Hans universum.<br />
Det har gjorts många försök att lösa detta problem, men<br />
vi har inget tillfredsställande svar att ge. I svaret har vi<br />
sökt skilja mellan moraliskt ont och naturligt ont.<br />
MORALISKT ONT ÄR ETT RESULTAT<br />
AV MÄNNISKANS FRIA VILJA<br />
------------------------------------------<br />
Det moraliska onda har, enligt denna tolkning, sitt<br />
ursprung i att Gud gav människorna fri vilja. Genom<br />
denna handling öppnade Gud möjligheten till synd i<br />
människornas värld. Utan möjlighet till synd, så ville det<br />
heller inte ha varit någon möjlighet till att göra det goda.<br />
Gud hade alltså valet mellan att skapa icke moraliska<br />
maskiner eller icke moraliska varelser. De senare skulle<br />
endast kunna reagera positivt på Guds vilja.<br />
136
Mot denna möjlighet sattes så upp levande<br />
moraliska varelser, som frivilligt kunde välja att göra<br />
Guds vilja, eller att motstå den. Varför Gud valde att<br />
skapa den senare typen av personer, och genom denna<br />
handling begränsa sin egen makt, vet vi inte något med<br />
säkerhet. Men eftersom Gud hade skapat ett moraliskt<br />
universum, som hade släktskap med Hans egen<br />
moraliska natur , så var det kanske naturligt att han<br />
skapade moraliska personer som kunde leva i Guds<br />
moraliska universum ?<br />
MED DET ONDA FÖLJDE SMÄRTA OCH LIDANDE<br />
---------------------------------------------------------------------<br />
Ett annat lösningsförsök finner vi i teorin om att<br />
smärta och lidande följde i spåren efter det onda eller<br />
synden. Det onda kan då uppfattas som straff eller ett<br />
resultat av synden, men det kan också vara oförtjänt<br />
lidande. Vi bör i detta sammanhang vara uppmärksamma<br />
på att det är inte all smärta som är ond.<br />
Smärtan kan vara en impuls som driver<br />
människorna till att söka upphäva smärtan och dess<br />
orsak. Smärtan kan ibland vara nödvändig som ett<br />
övergångsstadium till det normala livet. Här skall vi<br />
endast peka på kirurgens ingrepp. Det tillför människan<br />
en tillfällig smärta, som blir övergången till liv och hälsa,<br />
om operationen lyckas.<br />
En del av det naturliga onda kommer in i bilden här,<br />
som en utmaning till den mänskliga andan. Vi kan räkna<br />
upp jordskalv, storm, vulkanutbrott , skyfall med<br />
översvämningar och andra naturkatastrofer , som<br />
människan inte är ansvarig för.<br />
137
Vi måste med en gång slå fast att allt som slår efter<br />
det mänskliga livet är ont och måste bekämpas. Det<br />
naturliga onda är ont endast i den mån människan är<br />
inblandat i händelseförloppet. En storm på ett öppet tomt<br />
hav är inte ont, men så snart människan är inblandat och<br />
kämpar för sitt liv, så blir det ont.<br />
MÄNNISKAN ÄR ANSVARIG FÖR<br />
ATT ANVÄNDA SIN KUNSKAP<br />
------------------------------------------<br />
När människan har fått kunskap om naturen och de<br />
krafter som är verksamma i den , så måste hon använda<br />
sin kunskap på rätt sätt.<br />
Om människan har kartlagt jordytan och känner till<br />
alla svaga punkter på den, varför skall hon då bygga sina<br />
hus på vulkanens brant och den gungande grunden? Om<br />
hon mot sitt vetande bygger på den sviktande grunden,<br />
och katastrofen kommer, ger hon ofta Gud skulden för<br />
olyckan. Hon är i detta fallet själv orsak till det dåliga<br />
resultatet, och hon får då själv ta skulden.<br />
Om människorna i sitt ovetande utsätter sig själva<br />
och sina medmänniskor för fara, har hon då rätt att<br />
förvänta sig att Gud skall gripa in för att rädda henne?<br />
Skall vi kräva att Gud skulle ha skapat universum<br />
annorlunda? Ibland kan vi säga att smärta är en<br />
nödvändig funktion för livet.<br />
Andra tänkare söker förklaringen till det onda i<br />
Adams fall eller i ett fall i änglavärlden. (Jud. v.6 ).<br />
Denna förklaring ger kanske inte någon tillfredsställande<br />
lösning på det ondas problem. Däremot kan vi förstå det<br />
syndiga valet, som ansvariga personer tar, och att<br />
resultatet av detta valet leder fram till det onda.<br />
138
Det, som har sagts här ovan, visar att smärta och<br />
synd är en verklighet här i denna världen. Men frågan om<br />
varför det onda är nödvändigt i människornas värld och<br />
hur det började, är fortfarande ett mysterium för den<br />
mänskliga tanken.<br />
De kristna säger att om det onda blir skilt från<br />
Kristus och Hans försoning, så blir det ett stort problem ;<br />
men i ljuset av Kristus förstår vi det bättre.<br />
Det onda, som nu finns i Guds värld, är inte ett så<br />
stort problem som det goda ville ha varit i en värld, som<br />
en god och kärleksfull Gud inte hade skapat. Vi kan<br />
summera våra tankar om Gud och det onda genom att<br />
säga att en smärtsam, syndig värld är bättre än en<br />
smärtfri syndig värld.<br />
§34 GUD OCH SJUKDOM<br />
====================<br />
Ibland kan vi höra folk kritisera Gud och Hans<br />
skapelse. De säger att den Gud, som har skapat<br />
blommorna, skapade också cancer. Därefter ställer de<br />
frågan :<br />
” Vad slags Gud är detta? ”<br />
I denna kombination kan det tyckas vara ett<br />
problem, som kritikerna har kommit på. Här får vi<br />
emellertid göra en revision. Vi människor vet inte hur<br />
Gud skapade, utan endast att Han skapade. Resultatet av<br />
skapelsen känner vi till i stora drag. Vi får från år till år<br />
ökade detaljkunskaper om naturen, och vi kan därigenom<br />
få en bättre förståelse av problemet.<br />
De kristna har på den andra sidan tron att det<br />
skapade upprätthålls av Guds kärlek och kraft. Vi kan<br />
139
vidare konstatera att smärta och sjukdom är invävda i det<br />
skapade.<br />
DET ONDA SOM EN ILLUSION<br />
------------------------------------------<br />
Vissa människor säger att smärta och sjukdom är<br />
endast en illusion. Denna filosofi överser smärtans<br />
verklighet och gör det kristna korset, som symbol ,<br />
oförnuftigt.<br />
Andra säger att sjukdom är endast den mörka<br />
bakgrunden, som gör livet till ett drama.<br />
Representanterna för denna synpunkten tar inte smärta<br />
och sjukdom tillräckligt allvarligt.<br />
Åter andra säger att sjukdom är en utmaning riktad<br />
till den mänskliga andan, och den skapar självuppoffring<br />
och gudomlig karaktär bland människorna. Det ger också<br />
inspiration till att söka lösningar på problemet.<br />
Dessa synpunkter överser helt det oskyldiga<br />
lidandet och oförtjänt smärta som människorna kan<br />
utsättas för i denna världen.<br />
Vidare har vi de tänkare, som säger att smärta och<br />
sjukdom, är endast uttryck för en negativ känsel skala.<br />
Genom detta resonemang blir smärta nödvändig för att vi<br />
skall kunna känna lycka och uppleva den.<br />
DET ONDA SOM PEDAGOG<br />
--------------------------------------<br />
Smärta har också den funktion att den skall varna<br />
människan för fara; ty smärtan gör människan medveten<br />
om att något är fel. Smärta och sjukdom har också ett<br />
pedagogiskt mål, sägs det ofta, men vi kan ju inse att<br />
140
Gud är god utan träningen i smärtans och sjukdomens<br />
konst. Människorna ser därför fram mot en ny skapelse<br />
där de kan vara moraliska utan att måste uppleva smärta<br />
och sjukdom.<br />
Några människor personifierar smärta och sjukdom<br />
i Djävulen, eller någon form av ond makt, som står<br />
ansvarig för det onda. Det är här att hela historien om<br />
Lucifer kommer in i bilden.<br />
Om vi nu behöver Djävulen för att förklara<br />
människans fall, så behöver vi en annan kraft eller person<br />
för att förklara Djävulens fall och så vidare ad infinitum,<br />
i det oändliga. Att gå tillbaks i en oändlig regression<br />
förklarar ingenting. Det gör heller inte den synpunkten<br />
som säger att smärta och sjukdom är straff för<br />
människornas synder. Det kan ibland vara så att<br />
människan själv påför sig smärta och sjukdom genom sin<br />
oförsiktiga levnad. Detta lösningsförsök på smärtans och<br />
sjukdomens problem kan vi inte göra till någon allmän<br />
regel.<br />
MÄNNISKAN ÄR ANSVARIG FÖR DET ONDA<br />
--------------------------------------------------------------<br />
Jakob , Herrens broder, säger i sitt brev till de tolv<br />
stammarna i Guds nya Israel (Jak.1: 1), att varje<br />
människa frestas genom att hon lockas och dras av sina<br />
egna begärelser (Jak.1: 13 – 14 ).<br />
När vi följer lockelsen, så blir resultatet synden och<br />
dess följder:<br />
”Sedan, när begärelsen har blivit havande,<br />
föder hon synd, och när synden har blivit<br />
fullmogen, framföder hon död” ( Jak.1: 15 ).<br />
141
Människorna kan alltså själva bli kausala faktorer,<br />
orsaksfaktorer, som framkallar smärta, sjukdom och allt<br />
det som är ont. Har människan gjort fel, så får hon med<br />
Guds hjälp rätta till misstagen, så att den värld, som nu<br />
är, kan bli en bättre plats att leva på för människorna.<br />
När det gäller orsaken till cancer, så vet vi ännu inte<br />
tillräckligt för att uttala oss med bestämdhet om<br />
sjukdomen. Några medverkande orsaker tycks komma<br />
från det mänskliga beteendet. Cigarettrökning kan vara<br />
en medverkande orsak till lungcancer. Detta visar den<br />
medicinska statistiken och vetenskapen för oss. På<br />
samma sätt kan en ständig återkommande solbränna, och<br />
att vi utsätter oss för mycket solljus vara en medverkande<br />
faktor vid uppkomsten av hudcancer 154).<br />
Detta är inte hela sanningen om cancer, men allt detta<br />
tillsammans med strålning från den okontrollerade<br />
kärnkraften, som vi upplevde med Kärnobyl olyckan,<br />
visar oss några riktlinjer när vi brottas med problemet om<br />
cancerns uppkomst.<br />
Forskningen pågår på detta området, och i framtiden<br />
kan vi nog få en bättre förståelse av problemet.<br />
Från en kristen synpunkt kan vi hänvisa till Jesus<br />
Kristus. Se på Jesus, Han är beviset på att Gud varken<br />
vill eller sänder smärta och sjukdom. Han kämpade mot<br />
smärta och sjukdom. Han har visat oss riktningslinjerna<br />
för kampen mot dessa ondskans makter.<br />
Vi måste ta smärtan och problemen till Jesus; ty<br />
Han kan förvandla dem och ge oss kraft att möta dessa<br />
problem. Jesu korsfästelse tyder på att vi vill komma att<br />
förstå smärtan och sjukdomen, när vi får en bättre<br />
kunskap om Gud. De människor, som lider mest, börjar<br />
ofta se på tingen på ett nytt sätt. Det händer ofta att de tar<br />
142
Gud med genom sina smärtor och sjukdomar, och<br />
härigenom kommer de renade, förädlade och med ett<br />
heligare liv ut ur prövningarna. De människor , som lider<br />
mest, är oftast de som klagar minst, och har den starkaste<br />
tron.<br />
§ 35 GUD OCH FÖRSYNEN<br />
======================<br />
Det finns människor som tvivlar på Guds försyn. De<br />
har inte kommit fram till denna position enbart genom en<br />
naturvetenskaplig mekanistisk världsbild eller på grund<br />
av en deistisk livsfilosofi, utan också genom att de på<br />
empirisk väg har studerat livet. De ger de kristna en<br />
mycket svår fråga, när de säger :<br />
” Kan vi tro på Guds försyn, när vi ser alla de<br />
mentalt svaga och mentalsjuka människorna, som<br />
finns i denna världen?”<br />
Som kristna kan vi endast svara att det är en av de<br />
svåraste sjukdomarna, som Gud tillåter i denna världen.<br />
Många av de människor, som har drabbats av denna<br />
sjukdom, har aldrig möjlighet att förstå evangeliet här i<br />
tiden. Denna svaghet delar de med de människor som dör<br />
en för tidig död. Dessa människor har heller ingen<br />
möjlighet att utveckla sina fulla möjligheter här i tiden,<br />
utan får hoppas på livet efter detta.<br />
143
DET ONDA KOMMER ICKE FRÅN GUD<br />
------------------------------------------------------<br />
Vi kan med en gång slå fast att Gud sänder varken<br />
sinnessjukdom eller någon annan sjukdom över<br />
människorna. Sjukdom är inte från Gud! Men på den<br />
andra sidan lär vi av erfarenhet att Gud tillåter sjukdom i<br />
denna världen. Jesus har demonstrerat för alla människor<br />
i alla tider att Gud var och är mot mentala sjukdomar<br />
genom att Han gjorde de sjuka friska. Kan vi inte nu tro<br />
på Guds försyn, när Jesus visar människorna att Gud har<br />
omsorg om dom? Jesus är ju Guds mänskliga ansikte i<br />
denna världen.<br />
Gud bryr sig om människorna, och överlåter dom<br />
inte till sig själva och sin egen ensamhet. Jesus ger<br />
människorna hopp också i denna förtvivlade situation!<br />
Han kom för att göra människan till en hel och frisk<br />
människa. Det innebär att Jesus gör människan frisk till<br />
kropp och själ. Den själsliga friskheten omfattar<br />
medvetandet och det mänskliga sinnet. Gud väntar sig<br />
inte tro från de människor som inte kan tro. Dessa<br />
människor måste Gud frälsa utan deras tro. Det finns<br />
hopp både för de som dör som barn, och de som dör som<br />
mentalt handikappade och sinnessjuka. I Guds rike skall<br />
barnen växa till mognad och de sinnessjuka bli friska, så<br />
att de kan ta emot Guds frälsning genom att de själva i<br />
medvetandet kan öppna sig för Gud i Kristus , och ta<br />
emot Honom som sin personliga Frälsare.<br />
Det är på grund av denna tro att kyrkan kan döpa<br />
barn och sinnessjuka. Deras framtid är i Guds hand. Det<br />
talas här om den Gud, som är Jesu Fader och<br />
människornas Frälsare genom Kristus. Alla kristna<br />
måste, medan de väntar på den stora dagen, göra allt vad<br />
144
de kan för att hjälpa de sjuka och förmedla Guds<br />
försoning, så att Gud genom sina redskap kan få göra de<br />
sjuka friska.<br />
§ 36 GUD OCH DET OSKYLDIGA LIDANDET<br />
====================================<br />
Här möter den kristna ett problem, som inte enbart<br />
har teoretiskt intresse, utan har också praktiska<br />
konsekvenser för hur vi skall bedriva själavård på detta<br />
området.<br />
I det starkt motoriserade och mekaniserade<br />
samhället, som människorna lever i idag, kan vi ofta<br />
komma i kontakt med oskyldigt lidande och invaliditet.<br />
Under sådana omständigheter kommer ofta frågorna till<br />
de kristna:<br />
” Hur kan en rättfärdig Gud tillåta att<br />
en oskyldig människa måste lida? ”<br />
Här möter vi smärtans problem satt på sin spets!<br />
VI HAR JOB´ S PROBLEM MED OSS<br />
------------------------------------------------<br />
Bibeln ser realistiskt på problemet. Denna slutsats<br />
kommer vi fram till som resultat av studierna både i G T<br />
och i NT . Redan hos Job, finner vi att människorna<br />
kämpar med detta problemet.<br />
Job, den goda människan, lider. Detta är en gåta och ett<br />
problem, så länge vi ser den goda och den onda<br />
människan skild från Gud. Lidandet driver Job till Gud,<br />
145
och i gemenskapen med Gud förvandlas problemen till<br />
uppgifter.<br />
Hos profeten Jesaja möter vi Herrens Lidande<br />
Tjänare, Ebed Jahve, som genom smärta och självutgivande<br />
blir ett oskyldigt offer, som kommer med<br />
försoning till människorna ( Jes.53: 1-12 ).<br />
Här får människorna veta att försoningen är dyrbar.<br />
Den som vill frälsa andra människor, måste vara villig att<br />
ta emot hån, vanära, smärta och oanad sorg. Detta är<br />
också NT: s djupa mening med korset. I Kristi villighet<br />
att utstå ensamhet och smärta på korset för människornas<br />
skuld, uppenbarar Gud sin kärleks innersta natur. Gud<br />
inbjuder människorna att träda in i Hans gemenskap av<br />
lidande och smärta för att frälsa världen..<br />
MÄNSKLIGT LIDANDE HÖR<br />
MED TILL KROPPSLIGHET<br />
-------------------------------------<br />
Både den skyldige och den oskyldige lider på grund<br />
av människornas kroppslighet. Allt vad människorna gör<br />
påverkar andra människor. Det är på grund av denna<br />
verklighet att människorna kan lida oskyldigt för andras<br />
skuld. I detta sammanhang får vi inte glömma att<br />
människorna också blir oskyldigt välsignade på grund av<br />
andras godhet. Om den värld, som människorna lever i,<br />
skulle vara en värld där varje människa bär sin egen dom<br />
och njuter av sina egna frukter och välsignelser; då skulle<br />
det bli en isolerad och fruktansvärd ensam värld utan<br />
kärlek. I en sådan värld skulle den mänskliga andan icke<br />
kunna leva.<br />
I den mänskliga erfarenheten finns det rum både för<br />
kärlek och barmhärtighet, likaså för smärta och ont. I en<br />
146
sådan värld kommer den oskyldige att ibland få lida tills<br />
det barmhärtigt försonande arbete är slutfört.<br />
Smärta och ont, och allt oskyldigt lidande, ställer<br />
människorna inför stora uppgifter. Genom Jesus Kristus<br />
kallar Gud alla människor till att vara lidande tjänare,<br />
som i Herrens kraft, tar det första steget för att komma<br />
med försoning och återupprätta gemenskapen med Gud<br />
och människorna.<br />
§37 GUD OCH BÖNENS PROBLEM<br />
============================<br />
Några människor ställer följande fråga till de<br />
kristna:<br />
” Varför skall vi be till Gud? ”<br />
Därför att bön är samtal med Gud, och därför att ett<br />
fullvärdigt kristet liv, kan inte levas utan bön. I bönen<br />
söker människorna Guds hjälp, vägledning och förlåtelse.<br />
Det kan finna många motiv varför vi ber. Vi kan här<br />
nämna en plötslig fruktan, en ihållande ångest och<br />
lidande, som kan driva en människa till att be.<br />
Under krig och vid fara på land och hav får Gud<br />
böner. Det visar Henrik Ibsen oss i bokem ”Per Gynt”<br />
där den skeppsbrutna beder till Gud .<br />
Att be är att vara i Guds närhet. Det är denna<br />
gemenskap med Gud, som är bönens största belöning. I<br />
Guds närhet tar den troende emot Guds tillrättavisning,<br />
söker Guds förlåtelse och ställer sig till Guds förfogande<br />
och tjänst i Guds rike. Människan ser sitt ansvar, när hon<br />
är i Guds närhet. Bön är att bedja, leta och klappa på<br />
( Luk.11: 1 – 13) 155).<br />
147
A. KAN BÖN FÖRÄNDRA ALLT ?<br />
---------------------------------------------<br />
Kan bön verkligen förändra saker och ting ? Detta<br />
är en fråga som vi ofta hör människor ställer. Ja, bönen<br />
kan förändra de människor, som ber.<br />
Vad världen behöver mer än något annat i dag, är ett<br />
nytt släkte av män och kvinnor, som liknar Kristus.<br />
Kan bönen hjälpa till att framkalla den nya rasen, så<br />
är bönens resultat den bästa förändringen som kan<br />
åstadkommas i världen.<br />
Gud svarar alltid på bön, men ibland måste Gud,<br />
liksom en vis Fader, säga :<br />
” Nej!”<br />
Vi får inte glömma att ett nej. Är också ett svar!<br />
Mycket av det som människan ber om i sin oförståelse, i<br />
sitt ovetande och i sin själviskhet; skulle kunna bli<br />
skadligt både för dom själva och för andra människor.<br />
Att begära att Gud skulle upphäva eller växla om<br />
naturlagarna efter människornas önskningar skulle<br />
betyda kaos i naturen. I sådana frågor är ett ”nej” ett gott<br />
svar, även om den som beder icke skulle tycka om ett<br />
sådant svar.<br />
Ibland kan Gud sätta andra faktorer i rörelse som<br />
samverkar för att förverkliga Hans mål, och för att svara<br />
på Hans barns rop. Den kristna kallar ett sådant svar för<br />
ett under; medan de otrogna kallar det för en märklig<br />
tillfällighet eller en lyckosam tilldragelse.<br />
Gud har satt människan in i en farofylld värld, som<br />
på samma gång är förvånansvärd gott tillämpad för<br />
människornas behov. Översvämningar, torka, jordskalv,<br />
stormar, sjukdomar och död lurar på människorna. I<br />
sammanhanget är bönens mål inte enbart att förhindra att<br />
148
människorna skall utsättas för dessa faror, utan den skall<br />
hjälpa dom att visa uthållighet och uthärda lidanden.<br />
Människorna, som ber, reser sig upp ifrån bönen<br />
med en ny syn på livet. Deras mål är att de vill göra Guds<br />
vilja, även om det skall kosta dom hårt arbete,<br />
långtidsstudier och personliga offer. På detta sätt kan<br />
människorna bli Guds instrument, som kan kontrollera<br />
översvämningar, torka och sjukdomar. Detta sker genom<br />
att människorna använder intelligensens gåva och<br />
karaktärens gåva, som Gud har givit dom.<br />
Bönen lär människorna att samarbeta med Gud ; ty<br />
Han kan arbeta i och genom människorna.<br />
B. ÄR BÖN SJÄLVSUGGESTION ?<br />
---------------------------------------------<br />
För att kunna svara på denna frågan, så måste vi få<br />
Kunskap om vad självsuggestion är för något. Denna<br />
suggestion föreligger när människan upprepar vissa<br />
tankar och idéer till dess att de accepteras av själens djup<br />
eller det undermedvetna hos människan.<br />
En god självsuggestion kan hjälpa en människa att<br />
stärka sitt självförtroende och sitt självmedvetna.<br />
Härigenom skapar hon en förtröstansfull livshållning hos<br />
de nervösa människorna. Med denna information i<br />
tankarna, så förstår vi att bön inte är självsuggestion. När<br />
vi ber, så talar vi däremot med Gud, och inte med oss<br />
själva. Bön är däremot ett samtal och ingen monolog.<br />
I bönen finns ingen okritisk upprepning av<br />
uppmuntrande suggestion till oss själva ( Luk.18: 11<br />
följande). I bönen ser vi oss själva och vår egoism , vår<br />
smuts, vår falskhet och vi söker Guds förlåtelse i bönen<br />
( 1 Joh.1: 9).<br />
149
Förlåtelsen har sina betingelser. Vi inser detta därför<br />
att en kristen kan inte ha det rätta förhållandet till Gud,<br />
och en felaktig relation till sina medmänniskor<br />
( Matt.6: 15; 18: 35).<br />
Några kritiker av bönen, säger att bön, är att arbeta<br />
sig själv upp till ett tillstånd av passivt mottagande, så att<br />
den kristne kan uthärda det, som vi möter i livet. Detta är<br />
en halvsanning och inte hela sanningen. Det är sant att<br />
bön kan hjälpa människan att utstå och kontrollera<br />
förhållanden, som annars skulle få henne att bryta<br />
samman. Men bönen är något mera. Den som älskar Gud<br />
ställer sig till Guds förfogande. Han litar på Guds vishet,<br />
söker att få veta Guds vilja och ber om kraft att få utföra<br />
den.<br />
Bön är inte en metod, som vi kan använda oss av,<br />
för att fly bort från livet; utan det är en väg vi kan gå på<br />
för att möta verkligheten med dess lidande och problem.<br />
Här visar helgonen dagens människor en väg att gå på.<br />
Den högsta bönen människan kan be, blir Jesu bön:<br />
” Ske inte min vilja, utan din o, Gud ”.<br />
Den bittra verkligheten blir sålunda på bönens väg<br />
genomsyrat av Guds närhet.<br />
C. KAN BÖN PÅVERKA GUD ?<br />
------------------------------------------<br />
En annan fråga, som uppkommer, när vi studerar<br />
bönen , är :<br />
” Kan bön påverka Gud, så att Han ger människorna<br />
ting, som han annars inte skulle ge dem utan bön ?”<br />
150
På denna fråga måste vi svara, nej, därför att bön är<br />
icke magi! Det är inte Gud som skall göra människornas<br />
vilja, utan människan som skall göra Guds vilja. Bönen<br />
placerar människorna ansikte mot ansikte med<br />
verkligheten, därför att Gud är grunden för människans<br />
existens.<br />
Utan Gud kunde människan inte existera, eftersom<br />
det är i Honom att människan lever och rör sig och är till.<br />
Gud ger människorna livet och alla välsignelser, utan att<br />
de ber Honom om det. Guds nej , kan också vara ett gott<br />
svar, som vi tidigare har påpekat.<br />
Bönen framkallar en starkare kristen tro, en djupare<br />
frid, ett större tålamod, en klarare livssyn, och en<br />
fullkomligare kärlek. De egenskaper, som har uppräknats<br />
här, visar ett Kristuslikt liv framkallat av ett disciplinerat<br />
liv i bön, i sökande och i att klappa på hos Gud ( Luk.11:<br />
13 ).<br />
GUD HAR INGA BARNBARN, ENDAST BARN<br />
--------------------------------------------------------------<br />
Här framkommer en annan fråga, som många<br />
föräldrar ofta ställer :<br />
” Är Gud vänligare inställd mot ett barn, som<br />
det bedjas för, än mot ett barn som ingen ber<br />
för ?"<br />
Det enda, som jag kan svara på den frågan, är:<br />
Gud har inga favoritbarn! På den andra sidan kan bönen<br />
öppna välsignelsens dörrar, som annars skulle ha varit<br />
stängda för människan, om ingen bad för henne. I ett<br />
hem där det förekommer bön skapas en atmosfär som är<br />
god för barnet eller barnen i det hemmet.<br />
151
På grund av denna erfarenhet kan vi säga att<br />
föräldrar, som inte ber, stänger barnen ute från<br />
välsignelser som Gud skulle vilja ge dom i bönens<br />
atmosfär. Det är i så fall dessa föräldrar vi måste beklaga<br />
och inte Gud.<br />
Det finns kraft i bön och förbön. Detta är Monica,<br />
St. Augustins mor, ett klassiskt exempel på. Förbönen<br />
kan betyda ett samarbete med Gud ; ty när vi reser oss<br />
från bönen, kan vi själva vara svaret på bönen vi har bett<br />
inför Gud.<br />
En betydlig svårare fråga kommer från kristna<br />
föräldrar, som jämför sina upplevelser med andra<br />
föräldrars, då de säger:<br />
” Det barn, som det bads för, dog medan barnet<br />
från det icke- kristna hemmet, som ingen bad<br />
för, fick leva. Är detta rätt ?<br />
Först får vi tacka Gud för det barnet, som blev<br />
friskt, och så får vi se Guds storhet i detta.<br />
Det har tidigare påpekats, i detta arbete, att<br />
människorna inte alltid får det, som de ber om. I denna<br />
situation får vi påpeka att den kristna tron säger att allt<br />
tjänar dom till godo, som älskar Gud ( 1 Kor.12: 9 ).<br />
Bönen framkallar en godhetens och<br />
offervillighetens anda hos dem som ber. Guds vilja är att<br />
människorna skall lära sig att kontrollera sjukdom. Det är<br />
sant att sjukdom kan föra lidande med sig. Sjukdom och<br />
lidande kan också framkalla forskning och uppoffring ,<br />
och få människorna att påta sig ansträngningar, som de<br />
annars inte skulle bry sig om.<br />
Medicinska resultat har vunnits på denna vägen, och<br />
millioner ofödda barn kommer på detta sättet att räddas<br />
från sjukdomens plågor i framtiden. Den kristna läkaren<br />
kan ha förlorat sitt barn, men han har den förtröstansfulla<br />
152
tron, som säger, att barnet är alltid i Guds hand och snart<br />
skall föräldrarna vara tillsammans med barnet för aldrig<br />
mera att skiljas från varandra.<br />
Det kan också ge läkaren inspiration att söka svar på<br />
den medicinska frågan. Vidare vet han att den Gud som<br />
ger och tar, är samma kärleksfulla Fader och Gud.<br />
D. HÖR GUD MIN BÖN ?<br />
--------------------------------<br />
En själavårdare kan ibland få höra följande fråga :<br />
” Kan vi tro på att Gud hör bön? ”<br />
Det bästa sättet att få svar på denna frågan, är att<br />
Vi fortsätter att be. Den säkraste vägen att ta reda på om<br />
Det är någon hör ens rop är att hålla ut i bön. Bön är en<br />
överlåtelse av personligheten till Gud.<br />
Människan kan ha perioder då hon upplever att Gud<br />
inte är nära. Jesus upplevde detta i Getsemane och på<br />
Golgata kors. Det kan också hända att upphöjda stunder<br />
av välsignelse kan följas av en känsla av tomhet och<br />
depression i själslivet. Det kan hända att vi kommer in i<br />
en våg i själslivet, men att finna en balans, hör med till<br />
den andliga disciplinen. Vi skall därför inte endast be när<br />
vi känner oss väl till mods. Den kristna bönen är ett liv i<br />
tro, och inte ett liv som följer känslornas svängningar.<br />
Disciplin är att kunna be under alla livets<br />
förhållanden. Detta är ett liv i tro.<br />
E. HUR TALAR GUD TILL MIG?<br />
-------------------------------------------<br />
Det är många som har kämpat med denna frågan.<br />
De säger följande:<br />
”Hur skall vi kunna veta att Gud talar till oss?”<br />
153
I detta sammanhang bör den kristna ha klart för sig<br />
att i förtröstan och förväntan på Gud skall hans starkhet<br />
vara. Ibland kan Guds röst höras klart och tydligt tala till<br />
oss. Det bästa exemplet på detta är Saulus´ upplevelse på<br />
vägen till Damaskus. Men som regel talar inte Gud till<br />
oss på det sättet.<br />
Guds tal kan komma i bilder och symboler, som<br />
förmedlar kommunikationen mellan Gud och<br />
människorna, och som därmed ger människorna<br />
budskapet.<br />
Gud kan tala till oss i ensamheten, i skönheten i<br />
naturen, i sång och musik, genom människors<br />
gemenskap, i historien, i kyrkan och i Guds ord läst eller<br />
predikat.<br />
Vilken metod Gud än använder sig av, så kan det<br />
komma ett ögonblick då människans hjärna fyllas av en<br />
idé eller ett tankemönster, som inte var där tidigare. I ett<br />
sådant ögonblick anar vi att detta är vad Gud vill säga till<br />
människan. Men vi kan kanske frukta att de egna<br />
tankarna blandas upp med Guds ord. Detta innebär<br />
endast att Gud ber människorna att använda sin<br />
intelligens och det ljus, som Gud har givit dom :<br />
” Det sanna ljuset, det som lyser över alla<br />
människor, skulle nu komma i världen”<br />
( Joh.1: 9 ).<br />
Bön är sålunda inte en ersättning för tänkande, utan<br />
en stimulans till ett ännu klarare tänkande. Gud vill att<br />
människan skall mognas i sitt tänkande och i sitt ansvar.<br />
Han vill att de skall lära sig att förstå den andan som var<br />
i Jesus Kristus.<br />
Bön är sålunda tacksägelse, önskningar,<br />
medvetande om synd och bön om förlåtelse för<br />
överträdelser av Guds lag och vilja. Bön i Jesu namn är<br />
154
att förlåta. På detta sätt har vi varit Guds sändebud, som<br />
har förverkligat det mönster som inte var vårt eget<br />
( Apgj.9: 10 – 18 ).<br />
Här kommer Den Helige Ande människornas<br />
svagheter till hjälp. Han leder och dirigerar människornas<br />
tankar. Han arbetar i människorna för att framkalla en<br />
Kristuslik karaktär i dom. Han kontrollerar den nya<br />
födelsen, som gör människorna till Guds verkliga barn.<br />
§ 38 GUD OCH DEN KRISTNA<br />
========================<br />
Den kristna har inte löst alla problemen i denna<br />
världen, som är i en ständig process av varande. Det vill<br />
säga att Gud fortsätter att skapa i denna världen. Den<br />
kristna är inte så dogmatisk att han tror att Gud har<br />
uppenbarat alla hemligheter i universum för honom.<br />
Däremot har den kristna klart för sig att Gud har<br />
uppenbarat sig själv och sin kärleks natur för honom i<br />
Jesus Kristus, snarare än speciella sanningar. De<br />
speciella sanningarna överlåter Gud till människorna att<br />
upptäcka. Det är därför att det finns grenar av<br />
naturvetenskap i denna världen. En stor del av<br />
detaljsanningarna kan uppenbaras för människorna på<br />
denna väg. Den kristna tror att den STORA<br />
PERSONLIGA GUDEN givit honom nyckeln till en<br />
bättre förståelse av verkligheten genom den mänskliga<br />
personligheten. Det är i personligheten att motsägelserna<br />
ryms, och det är också i personligheten att lösningarna på<br />
problemen måste sökas.<br />
Den kristna är en människa, som är på väg genom<br />
världen i Guds sällskap. På denna vandring är han öppen<br />
för växande kunskap, och han har ögonen öppna för nya<br />
155
sanningar. På detta sätt blir den kristna heuristisk, öppen<br />
mot framtiden, i sin livsinställning. Genom denna attityd<br />
blir den kristna villig att revidera sina arbetshypoteser i<br />
takt med att Gud uppenbarar nya sanningar för honom<br />
genom erfarenheten.<br />
Om vi är öppna för nya erfarenheter och kunskaper,<br />
så vill vi inte göra oss skyldiga till ”Den stängda hjärnans<br />
synd ”; utan upptäcka att kärleken är en fastän<br />
trosformerna kan vara i konflikt med varandra. På detta<br />
sättet kan den kristna gå framöver i Guds sällskap mot<br />
nya och rika höjder i kunskap i framtiden.<br />
V. LITTERATUR OCH FOTNOTER<br />
===========================<br />
1) Nestle, Novum Testamentum Graese (stuttgart 1949);<br />
The Analytical Greek Lexicon ( Samuel Bagster &<br />
Sons Limited, London ) ; The New Chain Refernce<br />
Bible. Thomsons ( B.B. Kirkbridge Bible Co., Inc.,<br />
Indianapolis); Bibeln eller den heliga skrift<br />
( Stockholm, S.K.D., 1922) ; Bibelen eller den hellige<br />
skrift ( Oslo, Det Norske Bibelselskaps Forlag, 1943) .<br />
2) E. S. Brightman , A Philosophy Of Religion, s.59.<br />
3) Ibid., s. 60.<br />
4) Det refereras i denna framställningen till Irwin Edman<br />
( The Jowett Translation), The Philosophy of Plato<br />
(Modern Library), ss. 59 – 88.<br />
5)Ibid., s.61. 6) Ibid., s.62. 7) Ibid., ss.68-69.<br />
8) Ibid., s.70. 9) Ibid., s.61. 10) Ibid., s. 62.<br />
11) Ibid., s.63. 12) Ibid., s.64. 13) Ibid., s. 65.<br />
14) Ibid., s. 66. 15) Ibid., s. 67. 16) Ibid., s. 69.<br />
17) Ibid., s. 70. 18) Ibid., s. 71. 19) Ibid., s. 72.<br />
156
20) Ibid., s. 73. 21) Ibid., s. 74. 22) Ibid., s. 75.<br />
23) Ibid., s. 76. 24) Ibid., s. 76. 25) Ibid., s. 77.<br />
26) Ibid., s. 79. 27) Ibid., s. 84. 28) Ibid., s. 86.<br />
29) Ibid., s. 87. 30) Ibid., s. 88.<br />
31) Ragnar Bring, Galaterbrevet ( Stockholm, S.K.D.,<br />
1958) , s.11.<br />
32) Ibid., ss.4-5.<br />
33) G. Refstie, Retferdiggjörelsen ved tro alene ( Bergen,<br />
Lunde & Co., 1926), ss.19-21.<br />
34) Albert E. Barnett, The new Testament Its Making<br />
and Meaning ( Abingdon Press, 1946), s.29.<br />
35) E.S.Brightman, A Philosophy Of Religion ( N.Y.,<br />
Prentice-Hall, Inc., 1950), ss.142-143.<br />
36) B.A.G.Fuller, A History of Philosophy ( Henry Holt<br />
& Co., N.Y., 1951), vol. I, s.236.<br />
37) C.H.Whiteley, An Introduction to Metaphysics (<br />
London, Mehuen & Co., Ltd., 1955), s. x.<br />
38) E.S.Brightman, An Introduction to Philosophy,<br />
(N.Y., Henry Holt and Company, 1956), s. 325.<br />
39) Fuller, AHP, vol.I, ss.237-239.<br />
40) Brightman, APR, ss.461-464.<br />
41) Op.cit., s.240. 42) Ibid., ss.240-244. 43) Ibid., s. 239.<br />
44) στοα , pelarhall, en gångstig med tak över. Taket<br />
hölls uppe med hjälp av pelare.<br />
45) Nils R. Brun, Religiøse Lesestykker ( Oslo,<br />
Cappelen, 1946) , s. 129. Norsk Tidsskrift for Misjon,<br />
1948, Dr.Theol. Erling Danbolt, Apostelen Paulus´ Tale i<br />
Aten, s.20.<br />
46) Brightman, APR, ss.141-142.<br />
47) Fuller, SHP, ss.247-271.<br />
48) Se Lyder brun, Paulus´Kristelige Tanker ( Oslo, H.<br />
Aschehoug & Co., 1945), ss.71-76.<br />
157
49) Se Ragnar Bring, Galaterbrevet, ss.1-17; G.Refstie,<br />
Retferdiggörelse ved tro alene ; Lyder brun, Paulus<br />
kristelige tanker; Albert E. Barnett, The New testament.<br />
Its Making and Meaning. För Paulus´missionsförkunelse,<br />
se Alf kristoffersen: Åpenbaringstanke og<br />
Misjonsforkynnelse hos Paulus.<br />
50) Norsk Tidsskrift for Misjon, 1948, ss.18-19.<br />
51) För en annan exegetisk utläggning, se Dr. Erling<br />
Danbolt´s provföreläsning för den teologiska<br />
doktorsgraden i Norsk Tidsskrift for Misjon, 1948, ss.16-<br />
33.<br />
52) Se, The First Apology of Justin, the Martyr, in The<br />
Library of Christian Classics, vol.I, Edited by Cyril C.<br />
Richardson. Se också Arne-Jacob <strong>Kristoffersen</strong>,<br />
Teologer Rekommenderade av John Wesley, eget<br />
offsettryck, 246 sidor, om Justinus Martyren, se ss.66-78.<br />
53) Se, Robert S. Paul, The Atonement and the<br />
Sacraments, ( Abingdon Press, 1960).<br />
54) Se, ” Bibliothek der Kierchenväter”, 12, 1913 och<br />
33, 1917. Se univ.bibl. i Lund, Signe Nessemarks artikel<br />
i svensk Uppslagsbok, Band 15, 1950, sp.334.<br />
55) Se, svensk Uppslagsbok , Band 2, 1948, sp.676. Se<br />
också Athanagoras´Plea regarding Christians in The<br />
Library of Christian Classics, vol.I, edited by Cyril C.<br />
Richardson.<br />
56) Se, svensk Uppslagsbok, Band 28, 1954, sp.1071,<br />
och band 7, 1950, sp.343.<br />
57) Se Robert S. Paul, The Atonement and the<br />
Sacraments ( Abingdon Press, 1960), ss.47-53 och s.<br />
178.<br />
58) Se Anders Nygrens artikel i svensk Uppslagsbok,<br />
Band 29, 1954, sp.88. Se vidare Selections from<br />
158
Tertullian in the Library of Christian Classics, vol.V.,<br />
Edited by S.L.Greenslade.<br />
59) Dagobert D. Runes, Dictionary of Philosophy ( New<br />
Students Outline Series. Littlefield, Adams & Co., 1960),<br />
s. 316.<br />
60) Se Lilla Uppslagsboken, 1959, Band 9, sp.794.<br />
61) Se Gustaf Aulén, Dogmhistoria ( Stockholm,<br />
Svenska Bokförlaget, 1946), ss.16-19.<br />
62) Lilla Uppslagsboken, vol.I, s. 265. Se också<br />
Dictionary of Philosophy, No.119, s. 15.<br />
63) Se Eduard Geismar, Religions Filosofi (Köbenhavn,<br />
G. E. C. Gad´ s Forlag, 1945), ss.299-300.<br />
64) Gustaf Aulén, Dogmhistoria, ss.16-20.<br />
65) Harnack, What is Christianity, ss.217 flg..<br />
66) Albert C. Knudson, The Doctrine of God (Abingdon<br />
Press, 1930), ss.396-398.<br />
67) Gustaf Aulén, Dogmhistoria, ss.20-21.<br />
68) Rudolf Johannesson, Kristendomens grundtankar<br />
( Stockholm, S.K.D.,1957), ss.12-13.<br />
69) Se Robert S, Paul, The Atonement and the<br />
Sacraments ( Abingdon Press, 1960), ss.65-80.<br />
70) Eduard Geismar, Religions Filosofi, ss.10-11<br />
och s. 245.<br />
71) Gustaf Aulén, Den allmänneliga Kristna tron<br />
( Stockholm, S. K. D. B., 1943), ss5-6.<br />
72) Ibid., ss.32-33. 73) Ibid., s.123.<br />
74) Gustaf Aulén, Dogmhistoria, s. 16.<br />
75) Eduard geismar, Religions Filosofi,s.1.<br />
76) Som exempel kan nämnas Wolsey Hall, Oxford och<br />
London University. Se Wolsey Hall, Oxford, ss.53-55.<br />
77) Se artikeln i ” The New Christian Advocate”,<br />
October 1958, unde överskriften ” Apologetics Is Still<br />
159
Needed ” av Robert V. Smith vid Colgate University,<br />
Hamilton, N.Y..<br />
78) Georgia Harkness, The Modern Rival of Christian<br />
Faith ( Abingdon Press, 1952), s.21.<br />
79) Se L. Harold DeWolf, The Case For Theology In<br />
Liberal Perspective ( Philadelphia, The Westminster<br />
Press, 1959), s.206.<br />
80) Eduard Geismar, Religions Filosofi, ss.2-5.<br />
81) Lilla Uppslagsboken, vol.8., sp.586.<br />
82) Edgar Sheffield brightman, APR, ss.15-16.<br />
83) Eduard Geismar, Religions Filosofi,ss.10-11;s.245.<br />
84) Lilla Uppslagsboken, vol.8, sp.228.<br />
85) För en översikt av Lotxe´ s filosofi, se B. A. G.<br />
Fuller , AHMP, vol. II, ss.436-439.<br />
86) E. Geismar, Religions Filosofi, ss.18-21.<br />
87) Ibid., s. 22.<br />
88) Lilla Uppslagsboken, vol.7, sp. 577.<br />
89) Albert C. Knudson, Basic Issues In Christian<br />
Thought ( Abingdon Press, 1950), s.7.<br />
90) Ibid., s.41. 91) Ibid., s.38. 92) Ibid.,ss.29-44.<br />
93) The Philosophy of Plato (Modern Library),<br />
Introduction by Irwin Edman, ss.xxxvii.<br />
94) Ibid., ss.469- 470.<br />
95) E. Geismar, Religions Filosofi, s. 25.<br />
96) Ibid., s.27.<br />
97) Lilla Uppslagsboken, vol. I, sp. 551-552.<br />
98) Op.cit., ss. 24-26.<br />
99) Karl Barth, The Doctrine of the Word of God<br />
(Scribner $ 12,50 ) , vol. II.<br />
100) The New Christian Advocate. October 1958,<br />
Apologetics Is Still Needed, by Robert V. Smith,<br />
ss.58-62.<br />
160
101) B. A. G. Fuller, A History of Modern Philosophy<br />
(N.Y., Henry Holt & Company, 1955) vol. II, ss. 609-<br />
610.<br />
102) Paul Tillich, Systematic Theology ( University of<br />
Chicago Press, $ 5,50).<br />
103) The New Christian Advocate, October 1958,<br />
ss.58-62.<br />
104) E. Geismar, Religions Filosofi, s. 30.<br />
105) Se Anders Nygren, den kristna kärlekstanken<br />
Genom Tiderna ( Stockholm, S. K. D. B., 1947),<br />
vol. I och II.<br />
106) E. S. Brightman, A P R, s. ix.<br />
107) Bishop Fred Pierce Corson, The Methodist Crusad<br />
for a Christian Mind ( Methodist Commission on<br />
Higher Education ).<br />
108) Nels F. S. Ferré, Making Religion Real ( N.Y.,<br />
Harper & Brothers Publisher,1955), 157 sidor.<br />
109) Brightman, A P R, s. 10. 110) Ibid., s.46.<br />
111) Ibid., s.45. 112) Ibid., s.310. 113) Ibid., s.s.312.<br />
114) Ibid., ss. 68-73. 115) Ibid., ss. 202- 211.<br />
116) Ibid., ss. 25- 73.<br />
117) Andrew W. Blackwood, The preparation of<br />
Sermons ( Abingdon Press, 1948), s. 13.<br />
118) Se Reinhold Niebuhr ´s omdiskuterade bok: Moral<br />
Man and Immoral Society.<br />
119) John C. Bennett, Social Salvation. A Religious<br />
Approach to the Problem of Social Change ( N.Y.,<br />
Charles Scribners´s Sons, 1948), ss.200-204.<br />
120) L. Harold DeWolf, The Case for Theology in<br />
Liberal Perspective, s. 36.<br />
121) Ibid., ss. 31-34. 122) Ibid., s.187. 123) Ibid., s.188.<br />
124) Se Julian Huxley, Evolution og Etik ( Oslo, J. W.<br />
Cappelens Forlag, 1949), s. 71.<br />
161
125) Se Edgar Sheffield Brightman, The Spiritual Life<br />
( Abingdon Press, 1942).<br />
126) Ibid., s. 48.<br />
127) E. S. Brightman, A P R, ss.196 – 239.<br />
128) W. E. Sangster, Give God a Chance ( The Epwort<br />
Press, Wyern Books, 1959), ss.14 – 33.<br />
129) Georgia Harkness, The modern Rivals of Christian<br />
Faith, s.11.<br />
130) Ibid., s.17.<br />
131) Reinhold Niebuhr in The Worlds Great Religions<br />
( Life), s. 249.<br />
132) Leslie Davison, The Christian Replies ( London,<br />
The Epworth Press, 1960), s. 28.<br />
133) Georgia Harkness, TMRCF , s. 220.<br />
134) Carlyle Marney, Faith In Conflict ( Abingdon Press,<br />
1957), s. 24.<br />
135) Ibid., s.25. 136) Ibid., ss.34-35. 137) Ibid., s.40.<br />
138) Ibid., ss.46-47. 139) Ibid., s.48. 140) Ibid., s. 49.<br />
141) Reader´ s Digest, September 1961, s. 211.<br />
142) Op.cit., s.59. 143) Ibid., ss.59-61. 144) Ibid., s.61.<br />
145) Ibid., s.65. 146) Ibid.,ss.71-73. 147) Ibid., s.88.<br />
148) Ibid., s.93. 149) Ibid.,ss.101-102. 150) Ibid., s.105.<br />
151) Ibid., s. 133. 152) Ibid., ss.137-141.<br />
153) Ibid., ss.149-151.<br />
154) What You Should Know About Cancer<br />
( Metropolitan Life Insurence Company), ss.3-4.<br />
155) Leslie Dawson, The Christian Replies, ss.145-158.<br />
Dessa sidorna handlar om bönen. I denna boken finner vi<br />
antydan om det kristna svaret på 76 viktiga och<br />
betydelsefulla frågor, som dagligen ställs till de kristna.<br />
162
FRÅGOR FÖR FORTSATT TÄNKANDE<br />
===============================<br />
Här följer några kritiska frågor, som utmanar den<br />
kristna att brottas med problemen genom en förnuftig<br />
<strong>apologetik</strong>. Som kristen skall du vara redo att försvara<br />
din heliga tro för alla som kräver att du redogör för vad<br />
din kristna tro innebär.<br />
GUD<br />
-------<br />
1. Finns där någon Gud i det hela taget?<br />
2. Har det någon betydelse att Gud finns?<br />
3. Vad är Gud och vem är Han?<br />
4. Hur skall vi få kunskap om Gud?<br />
RELIGIONEN<br />
------------------<br />
5. Kan vi inte tro på Gud utan religionens hjälp?<br />
6. Var kommer kyrkan in i bilden?<br />
7. Är det inte bäst att vara agnostiker?<br />
JESUS KRISTUS<br />
----------------------<br />
8. Har Jesus någon betydelse för mitt liv?<br />
9. Kunde Jesus utföra under?<br />
10. Hur blir Kristus en Frälsare för människorna?<br />
11. Kan Kristus förändra allt?<br />
12. Behöver de goda människorna en Frälsare?<br />
163
13. Kan Jesus hjälpa människorna att gå från själviskhet<br />
och egoism till att sätta Gud i centrum eller till en<br />
teocentrisk livssyn?<br />
14. Är det nödvändigt att vi tror på jungfrufödelsen för<br />
att uppnå salighet?<br />
15. Vad innebär en växande uppenbarelse ?<br />
16. Är det en kristen plikt eller ett kristet privilegium att<br />
få be?<br />
DET ONDAS PROBLEM<br />
--------------------------------<br />
17. Kan Gud tillåta smärta i denna världen?<br />
18. År det sant att det betydelsefulla i människans liv, är<br />
inte det, som händer med människan, utan det som<br />
händer i människan?<br />
19. Varför äter djur andra djur?<br />
20. Varför finns där fel och inte tillräcklig tjocklek på<br />
Jord ytan, som tillåter jordskalv att uppträda? Dessa<br />
dödar människor och djur och förstör vackra hem<br />
och kulturprodukter.<br />
21. Varför finns där cancer i människornas värld?<br />
22. Är inte bön självsuggestion?<br />
DET SKAPADE<br />
--------------------<br />
23. Vem eller vad står bak världen?:<br />
a. En blind naturkraft?<br />
b. En ond djävul?<br />
c. En kärleksfull Fader?<br />
24. Är det sant att tanken på Gud ger mening och<br />
sammanhang i det mänskliga tänkandet inklusive<br />
kosmologin?<br />
164
25. Vad innebär det att Gud är alfa och omega, den<br />
första och den sista?<br />
26. Är det sant att sanningen får mening endast om där<br />
finns en PERSON eller en VARELSE i universum<br />
som kräver sanning hos människorna, och mot vem<br />
en lögn är en kränkning?<br />
********<br />
165
FÖRFATTARENS MERITFÖRTECKNING:<br />
Dr. Arne-Jacob <strong>Kristoffersen</strong> avlade examen artium,<br />
naturvetenskaplig linje, vid Harstad högre kommunala<br />
almenskole i Harstad, Norge. Han avlade också<br />
merkantil examen i Harstad.<br />
Han graduerade 29:de maj 1953 med Diplom i<br />
teologi, honours degree, från Metodistkyrkans<br />
Teologiska Seminarium för Skandinavien och Finland,<br />
Göteborg, Sverige.<br />
I juli 1953 avlade han muntlig och skriftlig examen<br />
för graden B. D., Bachelor of Divinity, vid Burton<br />
College & Seminary, Manitou Springs, Colorado. Bland<br />
hans tutors återfanns Dr. Fred E. Stemme och Biskop<br />
Odd Hagen, som då var rektor vid Teologiska<br />
Seminariet, Göteborg.<br />
I augusti 1954 försvarade han sin M. A.- grad ,<br />
Master of Arts, vid Emory University, Atlanta, Georgia,<br />
USA. Graden var i systematisk teologi och filosofi. Hans<br />
avhandling i systematisk teologi hade titeln:<br />
”THE THEOLOGY OF BISHOP ODD<br />
HAGEN OF THE NORTH EUROPEAN<br />
CENTRAL CONFERENCE OF THE<br />
METHODIST CHURCH WITIN THE<br />
LUTHERAN TRADITION IN<br />
SVANDINAVIA”.<br />
Under tiden vid Emory University deltog Dr.<br />
<strong>Kristoffersen</strong> i praktisk pedagogisk seminarium för<br />
College Professors under två terminer.<br />
Redan två år senare försvarade han sin doktorsgrad,<br />
Th. D., Doctor of Theology, på en avhandling, som han<br />
hade arbetad på i flera år.<br />
166
Doktorsgraden gavs i filosofisk teologi vid Burton<br />
College & Seminary. Avhandlingen som ingick, som en<br />
del av slutexamen, hade titeln:<br />
PERSONALISM- THE SOUNDEST<br />
POSITION IN THEISM TODAY.<br />
Dr. <strong>Kristoffersen</strong> har vidare avlagt examen i<br />
teoretisk filosofi, psykologi med pedagogik vid<br />
Humanistiska fakulteten vid kungliga universitetet i<br />
Lund. Han tilldelades s. t. b. för filosofie ämbetsexamen.<br />
I december 1964 avlade han teologie<br />
licentiatexamen vid Teologiska fakulteten, Universitetet i<br />
Lund. Hans vetenskapliga avhandling i religionsfilosofi<br />
hade ämnet:<br />
”BOSTON PERSONALISM”.<br />
Dr. <strong>Kristoffersen</strong> har också genomgått praktisk<br />
pedagogisk seminarium i ämnena kristendom och filosofi<br />
vid lärarutbildningsblocket i Västerås, samt den<br />
förberedande lärarkursen vid Lärarhögskolan i<br />
Linköping.<br />
Dr. <strong>Kristoffersen</strong> har också genomgått<br />
fortbildningskurser i filosofi med logik vid universitetet i<br />
Lund, experimentell psykologi vid universitetet i<br />
Uppsala och vetenskapsteori vid universitetet i Umeå.<br />
I juni 1973 tilldelades han Certificate in Pastoral<br />
Theology, C. P. T., från Cambridge Theological<br />
Colleges. Det var en efterdoktoral kurs, som varade i tre<br />
terminer. Under tiden var han medlem av Fitzwilliam<br />
College och Wesley College.<br />
Titeln på hans avhandling vid Cambridge University<br />
var:<br />
167
”HOLY LAND FOR THREE<br />
RELIGIONS”.<br />
I det efterdoktorala programmet deltog följande<br />
Colleges; Cheshunt College, Ridley Hall, Westcott<br />
House, Wesley House och Westminster College. Det<br />
första College är Congregational, nr. 2 och nr. 3 utbildar<br />
anglikanska präster, nr. 4 är Metodistkyrkans<br />
utbildningsseminarium och nr. 5 år presbyteriansk<br />
seminarium.<br />
Dr. <strong>Kristoffersen</strong> har tjänstgjort som<br />
fältprästassistent vid Luftkommando Östlandet i Norge.<br />
Han har haft utnämning i Metodistkyrkan i Elverum,<br />
Norge, i två år; och i Svartå - Åtorp krets i Sverige i ett<br />
år och i Härnösand i 2 år.<br />
I undervisningsarbetet har Dr. <strong>Kristoffersen</strong><br />
undervisat ½ år vid Centralskolan i Svartå. Under två år<br />
undervisade han vid Högre tekniska läroverket i<br />
Härnösand, och i 3 år var han huvudlärare i<br />
kristendomskunskap och filosofi vid kommunala<br />
gymnasiet i Älmhult.<br />
Från höstterminen 1962 utnämndes han till samma<br />
tjänst, som han hade haft i Älmhult, men nu vid Högre<br />
Allmänna läroverket, St. Eskils gymnasium i Eskilstuna.<br />
Dr. <strong>Kristoffersen</strong> var i Eskilstuna tills han utnämndes av<br />
Kungl. Skolöverstyrelsen i Stockholm till lektor i<br />
kristendom och filosofi från och med 1/7 1965 vid<br />
Kommunala gymnasiet i Ulricehamn. Från 1970<br />
överfördes han till Tingsholmsgymnasiet i Ulricehamn<br />
där han var huvudlärare i Religionskunskap, Filosofi och<br />
Psykologi.<br />
Dr. <strong>Kristoffersen</strong> har också undervisat vid<br />
Metodistkyrkans Teologiska Seminarium, Göteborg.<br />
168
Seminariet står under tillsyn av Universitets- och<br />
Högskoleämbetet i Sverige. Vid seminariet undervisade<br />
Dr. <strong>Kristoffersen</strong>, som tutor i följande ämnen:<br />
1974-1975 Religionsfilosofi,<br />
Hösten 1975 Kristen idéhistoria.<br />
Våren 1976 Kurs III, Allmän<br />
kyrkohistoria.<br />
1976- 1977 Barn- och ungdomspsykologi<br />
Hösten 1977 Religionsfilosofi.<br />
Ht-93 – Vt. 94 Allmän idéhistoria.<br />
Dr. <strong>Kristoffersen</strong> har tjänstgjort som etisk rådgivare<br />
vid Lindängens behandlingscentrum i Ulricehamn.<br />
Behandlingscentret drevs av Göteborgs Kyrkliga<br />
Stadsmission. Han ansvarade för delmomentet 5:te steget<br />
i behandlingsprogrammet enligt Anonyma Alkoholister<br />
(AA) där patienten tillsammans med en etisk rådgivare<br />
gör en ”Genomgripande och oförskräckt självrannsakan”.<br />
Dr. <strong>Kristoffersen</strong> hade ansvar för behandlingsmomentet<br />
nr. 5 under tiden 870302 - 901230. Varje patient har<br />
behövt ca 2,5 timmar och antalet patienter har varit 310.<br />
Sedan pensioneringen 1992 är Dr. <strong>Kristoffersen</strong><br />
verksam som frilans föreläsare och skribent.<br />
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.<br />
169
F Ö R O R D S. 2<br />
I. APOLOGETIKEN I<br />
HISTORISK BELYSNING ” 4<br />
§ 1 APOLOGETIK ” 4<br />
Apologetik ingår i systematisk teologi ” 5<br />
§ 2 FILOSOFI OCH APOLOGETIK ” 6<br />
Sokrates sysslar med etik och logik ” 7<br />
Oraklet i Delfoi finner att Sokrates<br />
Är den visaste människan i Aten ” 8<br />
Sokrates tror på gudarna ” 9<br />
Sokrates apologetiska metod ” 10<br />
Sokrates söker inte politisk makt ” 11<br />
Sokrates lyssnar på den inre rösten ” 12<br />
Vad kan den kristna <strong>apologetik</strong>en<br />
lära av Sokrates ? ” 13<br />
§ 3. JESU APOLOGETIK ” 14<br />
Jesus är Herre ” 15<br />
Kärleken framkallar<br />
Kristuslikhet i våra liv ” 17<br />
170
§ 4 PAULUS APOLOGETIK ” 19<br />
Paulus möter nya kulturer<br />
och icke judisk filosofi ” 19<br />
Judarna håller Moses lag ” 21<br />
Agnostisk religionsfilosofi ” 22<br />
Epikuréernas njutningsfilosofi ” 23<br />
Den stoiska dygdefilosofin ” 25<br />
På Areopagen proklamerar Paulus<br />
den levande Guden ” 30<br />
§ 5 DE APOLOGETISKA FÄDERNA ” 32<br />
Justinus Martyren ” 32<br />
Athanagoras ” 33<br />
Tatianus ” 33<br />
Tertullianus ” 34<br />
Aristides ” 35<br />
§ 6 DE APOLOGETISKA<br />
FÄDERNAS APOLOGETIK ” 36<br />
Teologins två sätt att möta<br />
171
främmande tankeriktningar ” 37<br />
§ 7 DE APOLOGETISKA<br />
FÄDERNAS PROBLEMATIK ” 38<br />
Sanningsfrågan ” 38<br />
Gudsbegreppet ” 39<br />
Logos Kristologin ” 39<br />
§ 8 ANSELMS APOLOGETIK ” 42<br />
§ 9 MODERN TEOLOGISK APOLOGETIK ” 43<br />
§ 10 LUNDATEOLOGINS APOLOGETIK –<br />
EKOT FRÅN IMMANUEL KANT ” 44<br />
Lundateologin är negativ<br />
till <strong>apologetik</strong>en ” 45<br />
Dogmatiken – ett barn av <strong>apologetik</strong>en ” 46<br />
§ 11 NYVÄCKT INTRESSE<br />
FÖR APOLOGETIKEN ” 47<br />
§ 12 APOLOGETISKA IMPULSER<br />
FRÅN ENGLAND OCH USA ” 48<br />
Varför är det nödvändigt med<br />
<strong>apologetik</strong> i dag ? ” 50<br />
172
§ 13 APOLOGETIKEN FÖRE<br />
OCH EFTER KANT ” 50<br />
Verklighetsuppfattningen före Kant ” 51<br />
§ 14 IMMANUEL KANTS APOLOGETIK ” 52<br />
§ 15 SCHLEIERMACHERS APOLOGETIK ” 54<br />
§ 16 ALBERT RITSCHELS APOLOGETIK ” 56<br />
§ 17 RUDOLF OTTOS APOLOGETIK ” 58<br />
En personlig existentiell<br />
relation till religionen ” 59<br />
Sanningskriteriet är<br />
avgörande för <strong>apologetik</strong>en ” 61<br />
Irrationalismen är utan <strong>apologetik</strong> ” 61<br />
Två verklighetsvärldar ” 63<br />
§ 18 APOLOGETIKEN I<br />
KRISTENDOM OCH IDEALISM ” 64<br />
Platons skuggvärld och idévärld ” 64<br />
Kristendomen som kontinuitet<br />
och brott med idealismen ” 67<br />
173
Domsteologin från Jesu kors ” 70<br />
KARL BARTH ´S APOLOGETIK ” 72<br />
Barth vill inte ha en<br />
vetenskaplig <strong>apologetik</strong> ” 73<br />
PAUL TILLICHS APOLOGETIK ” 74<br />
Barth ´s och Tillichs dilemma<br />
i <strong>apologetik</strong>en ” 74<br />
Existentiell och kerygmatisk<br />
teologis begränsning ” 75<br />
Apologetik ger ej tro –<br />
utan naturlig teologi ” 76<br />
Syntesen i <strong>apologetik</strong>en ” 77<br />
Finns det en väg från<br />
människan till Gud ? ” 79<br />
Kan människan nöja sig med<br />
den dolda Guden ? ” 80<br />
Mänskligt och gudomligt förnuft ” 80<br />
II FÖRNYELSE AV APOLOGETIKEN ” 81<br />
§ 19 KRISTEN APOLOGETIK ” 81<br />
Var finner vi kristen <strong>apologetik</strong> ” 83<br />
174
Den bästa kristna <strong>apologetik</strong>en ” 83<br />
§ 20 STÖD FÖR DEN KRISTNA<br />
APOLOGETIKEN ” 85<br />
Vad kan Anden lära de kristna ? ” 85<br />
Logiken som ett hjälpmedel<br />
i <strong>apologetik</strong>en ” 86<br />
Psykologin i <strong>apologetik</strong>ens tjänst ” 87<br />
Naturvetenskapens metodik<br />
tillämpas i <strong>apologetik</strong>en ” 88<br />
Militärstrategi ger sitt bidrag<br />
till <strong>apologetik</strong>en ” 89<br />
§ 21 APOLOGETIKENS METODER ” 90<br />
Övertalning som metod i <strong>apologetik</strong>en ” 90<br />
Övertygelsen som resultat<br />
av <strong>apologetik</strong>en ” 92<br />
Omvändelsen – Både metod<br />
och resultat av <strong>apologetik</strong>en ” 94<br />
Apologetiken förmedlar<br />
Kristussanningen ” 95<br />
Apologetiken intar Andreas rollen ” 96<br />
175
§ 22 APOLOGETIKENS MÅL ” 96<br />
Filosofer som vägvisare ” 97<br />
Kunskap från andra källor än Bibeln ” 97<br />
Apologetiken som intellektuellt<br />
försvar eller tystnad ? ” 98<br />
II. ATT KOMMA TILLRÄTTA MED<br />
BUDSKAPET I APOLOGETIKEN ” 100<br />
§ 23 PROBLEMEN I APOLOGETIKEN ” 100<br />
I mötet med människorna<br />
behövs en effektiv <strong>apologetik</strong> ” 101<br />
Axiologi och metafysik i<br />
<strong>apologetik</strong>ens tjänst ” 102<br />
Vardagsproblem som<br />
<strong>apologetik</strong>en möter ” 102<br />
§ 24 PROBLEMET GUD ” 104<br />
Ateister söker värden ” 104<br />
Gud är värdenas källa ” 105<br />
Hur skall vi få kunskap om Gud ? ” 106<br />
176
§ 25 RELIGIONEN ” 107<br />
Fem fakta om religionen ” 107<br />
Fem vägar till visshet om Guds nåd ” 109<br />
Att handla enligt principen ”som- om” ” 112<br />
Guds kraft är en moralisk kraft i dig ” 113<br />
Den modiga människans experiment ” 113<br />
§ 26 SEKULARISMEN ” 114<br />
Sekularismens fara ” 115<br />
Surrogat för den kristna tron ” 116<br />
§ 27 NATURVETENSKAPEN ” 117<br />
Tvivla på tvivlet och tro på tron ” 118<br />
§ 28 DET ONDAS PROBLEM ” 120<br />
Motsägelserna ryms<br />
inom personligheten ” 121<br />
Det onda finns inom människan ” 122<br />
Det ondas problem finner sin lösning ” 123<br />
177
Världens Frälsare ” 124<br />
§ 29 KULTURPROBLEMEN ” 124<br />
Kulturen och försoningen ” 127<br />
§ 30 DÖDSPROBLEMATIKEN ” 128<br />
Människan är potentiell ” 129<br />
Människan erbjuds vägen till livet ” 130<br />
IV. KRISTNA TEOLOGISKA<br />
FRÅGOR FÖR APOLOGETIKEN ” 130<br />
§ 31 JESU DÖD ” 131<br />
Praktisera rätt och rättfärdighet ” 131<br />
§ 32. ARVSYNDEN ” 132<br />
Människans arv ” 133<br />
§ 33 GUD OCH DET ONDA ” 134<br />
Moraliskt ont är ett resultat<br />
av människans fria vilja ” 135<br />
Med det onda följde smärta och lidande ” 135<br />
Människan är ansvarig för att<br />
använda sin kunskap ” 136<br />
178
§ 34 GUD OCH SJUKDOM ” 138<br />
Det onda som en illusion ” 138<br />
Det onda som pedagog ” 139<br />
Människan är ansvarig för det onda ” 140<br />
§ 35 GUD OCH FÖRSYNEN ” 141<br />
Det onda kommer icke från Gud ” 142<br />
§ 36 GUD OCH DET OSKYLDIGA LIDANDET” 143<br />
Vi har Job´s problem med oss ” 144<br />
Mänskligt lidande hör<br />
med till kroppslighet ” 144<br />
§ 37 GUD OCH BÖNENS PROBLEM ” 145<br />
A. Kan bön förändra allt ? ” 146<br />
B. Är bön själv suggestion ? ” 147<br />
C. Kan bön påverka Gud ? ” 149<br />
Gud har inga barnbarn, endast barn ” 150<br />
D. Hör Gud min bön ? ” 151<br />
E. Hur talar Gud till mig ? ” 152<br />
§ 38 GUD OCH DEN KRISTNA ” 153<br />
179
V LITTERATUR OCH FOTNOTER ” 155<br />
FRÅGOR FÖR FORTSATT TÄNKANDE ” 161<br />
Gud ” 161<br />
Religion ” 162<br />
Jesus Kristus ” 162<br />
Det ondas problem ” 162<br />
Det skapade ” 163<br />
FÖRFATTARENS MERITFÖRTECKNING” 166<br />
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ” 170<br />
180