religiösa friheten - Murberget CollectiveAccess System

DEN 

RELIGIÖSA FRIHETEN 

EDOUARD LABOULAYE, 

STOCKHOLM, 

T" J. IIIl:ltTAB FÖlILAO. 

16,0. 

•

INNEHÅLL. 

"id. 

Företal .. l 

Samveblfrihet

yÖRETAL. 7 

skola lära känna h>arandra, tAgar fmmll.t utan att hejdas 

al nKgol Denna svällande ,-Ag rycker allt med sig. Mot 

henne stranda dOll mCllskligll. vishoten och statsmiiullons 

finhet Mall forleder snillet, man köper egoismen, maD 

skrAmmer \inningslrstnaden. men man h\'arkcn fOrleder 

eller köper eller skrämmer tron; det sker henne som hon 

vill, och s1Iundll blir det möjligt, att obemärkte ad>etal'e 

fullborda dessa underbara verk, h'dlka väcka vår fÖl'tviflall. 

Roms Cesar gäckas med en Catos dJgd och eu Ciceros vlU· 

talighet, mon all Cesarcrncs makt dukar nnder för tolf 

fiskare, utgAngno från Galilecll för att omskapa verldf'n, i 

det de kalla till sig don goda \'iljans måu. 

Allt det der är blott allt för sant, skall man säga; 

det fills ingen tAnkande mennisklh som icke inser orsaken 

till vlr 'svaghet; Dlon beror vill U:On på ens fria vilja? När 

man förlorat honne, kan mILn dll ll.tervillna benne endast 

derigenom, ntt mILn saknILr honno OCJl att mau inser hennes 

nyUa? Eller r1l.dcr ni oss att q\-äfva \.1l.rt förnuft, är er 

politik. densamma som Montaignes i ett aJ bans infall? 

Tanker ocks& ni, att ffi m3,u bli/m dumml för aU bli/ro 

fI;U och glira ou blitida fl'r flU .t,mna t:iigleda ou l,sl - Nej; 

jag vet att man icke ll.tervinner bondens tro, lika litet som 

barna1Iderns oskuld, och uppriktigt sagdt, si. är dellna nain, 

okunnighet blott för dem af \'lLrdc; hl-all åter hctrMfar 

vll.rt förstånds frivilliga förblillllelsc, sll. tror jag icke derpll.; 

mn.n dödnr icke sitt medvetande. MOll det atersth en vag, 

eburu allt fOr litet banad, ncmligeu att på nytt studera 

evangelium och att der söka, om man icke genom förnuftet 

kan återkomma till tron. 

Detta fLr, sasom man skalJ fl\. se i denna bok, hvnd 

Cbanning och Bunsen baJva försökt; det är II.t detta arbete, 

• Eutm. Ii". U. eho Xll,

FÖRETAL. 9 

dogmen ocb som llvarken tro på s)'mboJa. ('ller k)'Tkomöten. 

De hafva brutit med traditionen, de tala aldrig bvarkell om 

treenigheten eller om ll.terlösningcn eller om Kristi försoningsoffer. 

Del kunde tyckas, att tic nedsätta. FtiUsaroll, dl 

de beröfvo. bonom hans sekelgamla gloria. Ingnlunda. I 

det dc till oss närma mrmniskones son, bonom som burit 

vira lidanden och vha sorger, göra dc )Jonom sannare och 

större. Denna bild af den korsfllste., &Om rli.ckcr oss sina 

b1ödando armar, har aldrig varit mera ljof eller mera tillbedjansvärd. 

Kristi gudom väcker vår htLllnad, hans mellskligbet 

drager oss till sig ocli fängslar oss; Olll "i ock voro 

hedningar såsom höfviLsmanncn, måste vi. med honom utropa; 

Denne mnn är sannerligen Gnds son! 

81l.dana forskningar öppna ett nytt tidehvnrf. Dessa 

undersÖKningar, fullföljda från alla h1l.1l med dc 'gest olika 

syftemlI, uppröra redan själarncs djnp; måhll.nda skall det 

som ännu endast ar ett försuk af några lårda snart blifva 

kristenbetens gemensamma arbete. Det är icke en s[\rskild 

kyrka som tager siu början, det är icke on ny reformation 

som ror på sig, det li.r ID)·clwt m"era, det är en ny 

anSlringning för att kommll till sanningen. Den dag lir 

innt:', dl!. kritiken gör UPI) sin räkning med evangelium, det 

är en rörelse som mall icke skall kunna hejda. Dör mao 

frukta benne? Nej, om man tror på sanningen, om man 

är öfl,crtygad, att Iw /jtutt. fader mgm rorrmuJling är, 

elkr /jNl odi ",iir/ar, ()m,kijtdu I. l religionen framför allt 

gäcka revolutionocna i ideerua alla mCllskliga beräkningar; 

sanningen är till den grad menniskalls lif, aU llIan icko 

kan nalkas henDe utan gagn; bOD fr.lIsar till och med dem 

som bekämlla henne. En cnda sak fir 'iss, och del år, att 

hvarje gAng, S()m man genomforskat evangelium för alt der 

, Jakobs tpi.tel kap. 1••• 11.

FÖRETAL. IS 

ingificr oss alla våra handlingar. För en sann kristen fin· 

Des religionen i allt Bon fir ett renare och mera strA· 

lando ljus, som npplysor alla ,·ara tankar. Konsten, litteraturen, 

filosofien, allt som rör don inro mennisknn f1I.r ett 

annat utseendo under detta inflytande, som sjeUva. politiken 

icke kan undandraga sig. Inom tankarncs och k!Lnslornas 

hierarki intager religionen frlI.msta rummet; det är hon 

10m ger ton åt allt det ömga.. I a1Ia tider, i alla liinder 

lider ett nära samband mellan ett folks regering och dess 

tro. Det är koran som !Jettrar Österlandet; och hvad som 

gör Indiens svaghet lir, att det aldrig fönitått att frigöra sig 

frin den panteism, som h1llcr det i triUdom. 

Om det gilics n&got land, der den religiösa friheten 

Ar nödvändig, sA lir det Frankrike. Huru kommer det till, 

att alla. vära försök med politisk frihet misslyckas ·och att 

vi det oaktadt euppbörligt återkomma. till detta ideal utan 

att IAta. ncdslA oss af dra. motgangar? Det Ar derför, att 

en olycklig disblU'IIloni rnder inlCllan v5ra hohof och vha 

seder. Vi bchöfva fria institutioner. men vi förstå linnu 

icke att begagna oss ar dem. Vi snkna sedlig bilililing, 

aktning för det rätta, kitrlek till vära likar, allt saker som 

religionen \liena. kan gifva oss. "i harva friheten i för· 

st1l.ndet, men vi harva henne icke i hjertat; hon har icke 

slagit rot i djupet al ,-årt, moo'l'ctande, och det lir derför, 

som hon, i sUUJet för att '1lI1L en vålgmuing för alla, allt 

för ofta endast lir ott w!rl.--tyg för uppror och förstörelsc. 

Dot oaktadt må man icko föreställa sig, att dou kristnn. 

politiken nödvändigt för med sig en viss styrelseform; evangelium 

lir ingen grundlag, det lir något vida bliUre, det Ar 

en lifgifvande ande., frihetens egen ande. Fnin Aristoteles 

inda till Mont.csqnien, och Crån Montc8

• 

16 FÖRETAL. 

IAngt ifrin ett ideal, som man. aldrig skall hinna, det med· 

gifycr jag; Ulcn hrnd jag vidh!'lllcr, det är, att ett samhlillo, 

som !ir grundadt på aktningen för individen, är ett i botten 

kristet snmhällo. ett folk som lcfvcr och hvilkct framtidon 

tillhör. 

H\'artill ljonar det aU anföra det romcrs.kr& vlildct, skall 

man knnskc tilnka; tinnes det någonting gemensamt mellan 

en utsliten vorld och dessa stora moderna. mOllilrkior, Ostet. 

rike, Ryssland, Frankrike, for ll\'ilka. oolltrnlisatiouCII Ur cn 

llixh'l1ndighct? Liknar \'li1 admil!istratiOllell i dessa stator 

den romerska annat än till utseendet? Jn, jag erkänner 

det, det. finnes mer än en olikhet. Industrien spelar en ny 

roi i "åra samMllcn; om ock dc kristna idOOrnll. lirO min· 

dre Jifliga än pli. Konstantins tid, så lire do åtminstone mera 

spridda och hafva djupare inträngt i själm'no; i vara sooor 

och "ara institutioner finnes en frisinnrW mildhet, som man 

icke kllnde till i forntideIl; slutligen lir Europas delning i 

si\rsl..ilda stater ett stort hinder för despotismen. Icke blott 

att don botade sanningen alltid finner ell tillfly),:t, utan genom 

omstAndighetcrnas tvång lIPIlstår mellan alla folk cn 

viss id60fllD.S jelllllvigt, en viss europeisk opinion, som icko 

tål n&gon öfvcrtra.dcl!io. Detta är fördelar, hvitko. jag lir 

lÄngt irrnn att förneka, och jag mcdgifver gcTna, att furstarna 

i dra dagar ll.ro lif'I"adc llf de bäsla afsigtcr. Det 

är till exempel ett ädelt skådespel, denne Rrsslands uoge 

kejsare som kallnr trillarno till frihet. Icke desto mindro 

skall det alltid vara godt att harva för sina ögon oxcmplot 

af ett rikc, som det hvarken felades nl.raktighet eller rikedom 

eller snille, ett rike, som hade stora furstar och som 

Iil...ål Il! ett ömkligt si\tt gick under, när administrationen, 

den enda leh'nude, steg för steg och omärkbart i1ulUlit derhän, 

n1t ilon q\·rrfde sjclfva det folk, som 11.011. trodde sig 

beskyddn. Kristendomcn sjelf, man glömmer det alltid, for-

FÖRETAL. 17 

midde icke alt rädda verlden frin denna olycksbringande 

omfamning; det styrclseslut, som uppfunnits af Augustus 

och ut,·ecldats af Hadrianus, krossade under sina ruiner ett 

kristet samMllc. Nu för tiden lutar man mer An nJigonsin 

it detta h!UJ; det är till administrationen som mnn vädjar; 

det är således en pligt att vii.cka uppmil.rksamllet Il1l. detta 

itervändande till de hedniska förestllllningarna, att bekfimpa 

iItt så väl för individen som för staten lika farligt system. 

Den olyckligaste gåfvll, som man kan gifva DlClloiskan, 

ar att hos henne fOrnaga känslan af hennes kraft och hen· 

net ansnrighet. l religionen liksom i politiken, i industrien 

liksom i ,'e1enskaperna uppnII. vi intet utom genom viljan; 

men viljan har bebof af en sporre; af alla vår själs krafter 

Ar det hOll, som hastigast rostar, om man icke begagnar 

honne. Ett folk, som mall styr för mycket, af"llnjer sig 

frlI.n sjelfverksamhet; det räknar icke längre på sig sjelf, 

atan faller i en dödlig vanmakt. Jemför Europas natio 

Der; deras tro, derns industri, deras liUerattll', deras makt, 

deras rikedom h1lla. jemua steg med deras politiska frihet; 

bvarför? Det lir icke endast dcrför, att lagen kallar mcdborgarnc 

att deltaga i styrelsen; styrclscn är endast ett 

modeloch ett värn för friheten; det !ir dorför, aU fria 

institutioner öppna ett fält utan grllnser för mannens och 

medborgarens verksamhet. 

När ett folk åt administrationen öl\·erl!l.ter omsorgen 

om sina egna angelägenheter, är dl detta öfverdrifna för· 

troende lhminstonc för staten en onak till storhet och vllgång? 

Nej, dc faderliga styrelserna Aro de svagaste af alla, 

och skälet dertill är bclt enkelt. Man talar ständigt 001 

staten, sllsom hnde han cn tillvaro i och för sig, man gör 

honom till cn person, do svages beskyddare, de okunniges 

ledare; staten är intet af allt detta; han är ingen person, 

han är föreningen af ett visst antal tjcnstemlln, som for- 

,

24 DEN RELIGIÖSA fRIIII:Tf.S. 

giska konstitutionen och att det 1nda dittills' visat undseende 

för friheten, af hvilkcn det vetat nU draga. synnerlig 

fördel. Då lG &ciiU liltlrtli,., i GeDl, som IU,'eolooes blifvit 

anklngadt af biskoparne, med anledning dera! villt vidja 

till allma.nna opinionen, blof det mr Jnlcs Simon, som det 

utslg till sin mMsman. Det ,-ar cn rlUvis hyllning lt. en 

man, hvilkcD fastheten i hans åsigter och lldclhctcn i bans 

karakter hade ställ högt i allmAnheoons aktning. Mr Si· 

mon mots,-arade sina vänners förtroende genom att med 

\'l1rmc förfäkta den skönaste bland saker; hans anföranden 

llll.fva vl1.ckt lifl.iga sympatier hos våra graunnr. I Frank· 

rike skola dc icke hlifv{l, mindre väl emottagmI., Såsom varo.ndo 

främling i .Belgien har mr Simon fattat de pligtcr 

som gästfriheten ålägger; han bar nekat sig all llersonlig 

polemik för att ondast hålla sig inom principernas klara 

rt'gion. Jag vet icke, om ballS ord lIerigenom förlorat i lifligbet, 

mc.n dc harva "unnit i lugn och i inflytande; del Ar 

icke endast till belgierna han ,'änder sig, utan till alla fri· 

hetens vAnner; mllindll. Aro dessa ord af den beskaffenhet, 

att do kunna. bringa dem till eftertanke, bvilka icke skilja 

mellan frilictcn och c\'angelium och som ,'iljo. undvika cn 

bry'tning, hvars första offer religionen skullc blir"a. 

Det är till historiell, som mr Simon vänder sig Rlr att 

visa "nidets vanmakt, dA det riktar sina anfllll mot sam· 

vetet; det är filosofien, som han åberopar för att ådagalägga 

fÖI'fOljolsolls orättvisa; det !tr i liberala Inga!', som han 50ker 

ott botemcrlel mot denna ofördragsMl.hotcns sjukdom, 

bVDraf kristenheten i olika grad lidit sedan mor An femtonhundra 

llr. Historia, filosofi, lagstiCtning äro de tro auktaritelcr, 

pK b,i1ka talaren stödjer sig; lyssnorn med honom 

till erfarenhetens och förnuftets röst 

Hvaraf kommer oRlrdragsamhctcn? Hon är icke cn 

uppfinning af n!gra Irogiriga sinnen, ty man ser henne

28 UJo:N RELIGIÖSA l'RIIIETEN. 

• 

som den allmänna rOsten angaf sisom ateister. Skall man 

kanske sAga, aU fanatismen vilseleddo judarna? HYad hjcJ.. 

J}U det? De hade Ingen på sin sida; sjcU,'a deras villfarelse 

r1ttfllrdigar deras ul,pfOrnnde. Vill man säga, att. 

hedniDgarne icke längre trodde p1 sina gudar? Detta il 

mindre sant än man f'örestållcr sig, för att döma efter fOrfliljclscrnas 

popularitet. och hedendomens långvariga mot· 

stånd pl landsbygden. MOll om ock fi]oso(crllcs åsigt varit 

mängdens, så är lihäl cn sak viss., den Ilcmligell, att romarllo 

förknill!)ll(\c kejsardömets sjclfva l>cstAnd med den 

gudomliga karaktor som dc tillade kejsaren. Denna helgd, 

som vi knappt kUli u(\, fattn, val' hos uc galIIla l'iLltsgrulldcn 

för don enda makt, som hindrade samhället från upplösning. 

När de förste kristne \'ägradc att tända rökoffer för 

kejsaren, hvad gjorde do "JU då annat lln öppet uppreste 

sig mot en religiös och borgerlig log? Att dc hade sklI 

alt göra det, att de bade rätt alt förklara, att det Ar bAttre 

att lyda Gud än mcnniskor, det erkiinner jag, och det lir derför 

jag beundrar dem; men om man s1ledcs mcdgifl'er, aU 

dc hade rätt all göra motstånd, så må man ock erkAuua, att 

denna rlltt tillkommer alla mcnniskor, nAr trOll Ar förtryckt 

Om do kristnes blod har "arit fruktbärande, sa är det derför, 

att det offrats för dOll heligasto och rllttvisaste bland 

saker; det Ar emedan martyrerno dött for sitt samvetes fri 

Ilet, 80m do gjort mellniskosjälcll fri. Det är dc som hafva 

störtat don religiösa despotismon ; dem ilnfva "i att tacka 

för hvad vi firo i dag. 

S! långe Iolwljclscn varade, ser mall icko att dc kristne 

begärt annat ån friheten; men väl komne i besittning af 

makten och i sin ordning vordne förföljare haha de skiljt 

mellan sanningens rittigbctcr och villfarolsens rättigheter. 

Enligt deras 1sigt hade de förste martyrerncs motstå.Dd ,.. 

rit berättigadt, cmcda.n de befunno sig inom k}Tkan, IDel

• 2 DEN RELJGIÖSA PRIIIETf,N. 

knappt s.locknade aska mild fara att mot honom uppkalla 

män, hvilkas rittsinthet man lika litet kan misskänna SOII 

deras ttllang? Ser man då icke., att man IUssIllpper el 

storm, för h\ilken man skall förskrlckas, nllr det lir flir 

sent? Fördömen det fOrflutna, (]gillen dessa 6l'ckful1a odI 

grymma. lagar, som behandlade eaJ.vinisterna slsom stateal 

fiender, orkänucll i denna dag friheten för alla, si. baren I Ii 

lAngre ansvaret hl'arken Rlr edra. fMcrs fel eller för deru 

l'illfarclser; genom att kasta öl....cr bord denna olycksbringande 

last förblir katolicismen cvnngelii religion. Men Ol)ll lher· 

börden detta blodiga arf, om r förlåten Katarina af Mcdicis' 

förräderi, om I frikallcll Ludvig den 14:do från lIans ed, 

,om J med Bossuct uppropen, att kättarncs utrotande llr ett 

en stor konung värdigt verk" så liten på, att allmänna 

opinionen öfvergif,'cr er, och sagen di till or Sjc1fVR, att om 

religionen lider af detta öh'orgif,'andc, så Ilr det I, som genom 

aU. göra henne till medbrottsling i våldet och oriUtvisaa 

blottstält och af'"äpnat benne. 

1 denna ofördragsamhetens länga historia, htilken II" 

vcrldens, sisom mr Simon riktigt. sliger, finnes ett CörtrAfligt 

och nytt kapitel, som jag ej kan nog m)'eket berömma. 

För att fördöma inqvisitionen fordras i vm dagar ingen 

stor ::mstMingning af rättskänslan, men man föreställer sig 

gerna, att sedan 1789 samvetsfriheten vunnit en fullstll.ndig 

seger och att vi i detta afseende hunnit civilisationens böjdpunkt, 

Det är mot denna fördom författaren protesterar; 

att hdva sönderslitit dOll slöja, bakom hvilken vår makligbot 

6Ökq ett skydd, är ieko den minsta tjenst, som han 

gjort dt den sak han fl:Irsvarar. Den religiösa frihet, som 

den konstituerande församlingen beviljade protestanterna, var 

icke samvetsfrihet; hnd katolikerna bctrifar, si utgjorde

JUU;S SIMON, 37 

mr de Donald; efter denna definition tillade han, att det 

vore lika orimligt att fordra frihet att t!lnka som att fordra 

frihet för blodet att kringlöpa. ,Det är klart, att dellna.. 

definition icke uttömmer tiumet och att sa.mvetsfrihetens ,'Un 

Der (Inska någonting mera; men, jag ber mr Bon3ld om 

Dl'8äkt derför, det är icko sant, att sam"etsfrihcten till och 

med inom dessa gränser alltid varit erkänd enDr ens att ____ 

bon Ir det öfvDrallt i närvarande stund. 

Hado dc frillet att tro oc1} att täuka, desso judar, 

hvilka den spanska inqvisitionon, i slutet af sjuttonde århundradet 

och i konungens närvaro, skickade på g31ererna 

eller bålet, emedan dc i djupet af sitt hjcrta tillbådo sina 

flders Gud? I 

Hade de frihot att tro och att tänka, desse fr:l.nske 

protestanter, efter hvilka mr de Basville höll skall, desse 

flder, hvilka man frånryckte deras barn, desse kristne, 

hvilka man genom hotet med fUIlgelse dref i kyrkans sköte, 

desse doondc, hvilka man påtrugade saknllneutcll OCll hvilkas 

motsträfvighet man straffade genom att utarma deras 

familjer, brännmUrka deras minne och strö derns aska för 

l'inden?2 

Halva de friiJet att tro och att tänka, desse polske 

katoliker 80m med möda undgått förföljelsen, desse italienare 

80Dl man förjagar från Florens, emedan dc i bibelu söka rättesnöret 

för sin tro, desse svenskar som Jllan straffar såsom 

brottslingar, om de tänka på att lelllllU st.'l.tskyrkan? Är själen 

sin egen herre, då man böjer honne under fruktan? 

l Se Relacio" M&/oric" del A../o fJeneral de re 1"< le a!eb,'& "" 

J/ll4lrid elle a.. O de 1680, con ".ilt,nd" del,"!! Car/Ol Il, "lnc1rid, 

1860. 

I De B...,viHes promemorin finncs blaml Bos.uet. brd, efter bref 

'fet CCXXXV. Oellore. de Bon..el, Cdit. Ldcnc, t. XI, ]l. 213. 

JlIlu 8''''0'', I'. 32.

33 DEl' ItELIGliiSA I'lmn;TJi:N. 

Således finnos icke ens i våra dag:u' och i dc !tinder, 

som kalla sig civiliserade, den inre flihctCll, Irosfrillctclli 

och dc som fÖl'kusla llCllllC äro starlmrc j sin lugik och 

konscqvcntare i sin politik än nu' dc Bonaid. Dc känna 

nr instinkt) att medgifvandct af denna frihet yore att störta 

]lC!a s)'stomct, och dc hafva rAtt deri. För att åstadkomma 

enhet i religion är det icke Jlog med att Illgga kaflc i mun 

Ilon på dem som tala, utan IIlUIl måste tränga linda till 

djupet af mClllliskans sjlll OC]I der lJ\'äfvl\ tanken. 

Låtolll oss se till, hvart trosfriheten i sjclh'u verket 

leder, och undersöka, om det är möjligt att stanna, då 

man en gållg beträdt denna viig. Det ilr ett alll'arligt 

studium, mon nllr det gUller mensklighctens högsta interesse, 

iiI' det då for mycket att räkna llå en stunds uppmärksamhet? 

McnniSkan hal' ,ett kall att uppfylla häl' nerc; tor 

henne inskränker sig icke allt till det sinliga \ifvet. En 

oöfvervinnelig instinkt drifvcl' hennc att i allt söka det 

sauna, det sköna, (Jet goda, det rätta, I sUlten liksom i 

familjen, i kOllsten liksom i litteraturcn och vetenskaperna 

skönja vi en hemlighetsfull lag som reglerar allt; det finnos 

ett ideal, som vi söka utan att veta det och ofta till 

och med mot vår vilja, .Mer iln en gång hejdar utan tvif 

.el passionen individen i detta ädla sökande; då hänför han 

allt till sig sjeJf och gÖl' sig till mrldens medelllUnkt; Jnen 

i samhället slutar alltid det allmlinna, det oegennyttiga sträfvandet 

med att vinna segel' ofver h\'U!'s och ens egoism, 

och det är sålunda som en osynlig Iland, utan att våldföra 

de enskilda viljonIU, drifvcl' generationerna mot ett mål 

som för dem är en hemlighet. ' 

Denna sannitIg, dellua rättvisa, donna skönhet, efter 

hvilka vi törsta, måste vi stödja på någonting fast för att 

dcri se naget :lI111at än en hägring ur vår egell själ. Yi

42 DEl< IlE"'OIÖSA PRlIIETEl'1. 

dem i strid med hmralldra sedan trehundra fu: tillbaka, 

utan att dc kUllnat Jl\'llrkcn behinga eller 'lnoa u5gon 

fördel öher IJvarandrn.. Och ,i kunna icke bct\ifla, aU 

det i Imuje religionssamfund finnes stora snillen, frolllIlla 

hjcrtall, som redligt söka ljusel Kardinal dc la Luzcme, 

Neander, Vinet, Ch.o.nning, se der för ,-i.sso fartr-Jtrliga sjä. 

lar, som utgöra en !lm lUr l'år tid, men bland dessa brinnande 

och Ullplysta kristna finnas dock icke två som tillhÖI'a 

sunUlla kyrka. Hmr skall man likl'lLl linna mera förstånd, 

mera redbarhet, ml!rtl. kärlek till sanningen? 

:Munne detta vill stiga, att harjn kyrka innehåller en 

bllllllillillg af villfarelse och sanning, och att i sjclfva verket 

Jworjc religion, sÄsom icke ,'aronde uunal än en produkt 

nr den religiösa känslan, Ur lika god eller lika dålig? Kl'j, 

sådan iii- icke mh: tanke. Det fir icke relib,;ollCn, det är 

icke kyrkan, utan det är IDCnuifikosjiiJen, &Om lir en blandning 

af ljus och &kugga, oclJ det !'ir dcrfijr &Om den re1igiÖSa 

sanningen icke undgår alla moraliska sanningars öda 

l religionen liksom i filosofien, liksom i .politiken, finnes 

icke sanningen till för indh'iden anllat än i mån af bans 

CörstAnd och bans andliga förmögenheter, En själ, som 

misstror sig sjelf, känner bchoh"ct af en synlig auktoritet, 

som !'It henne bo"31-ar tmtlitionclis anförtrodda gods, "men 

ell djerfnue själ vill icke mellan sig och Gud \"eta af n!'lgon 

annan lILe

46 DEN RELIGIÖSA FRTIIETEN. 

skall hon gro, till båtnad till och med för dem som nu 

förkasta henne. 

TIct finncs intet föremål för betraktelse, som går UJlP emot 

historien om en ide. Att. gifva akt på en sanning, då hon 

först börjar 1,,'1'0, att följa hennes mödosamma tillväxt midt 

under hinder af alla slag, hvillm omständigheterna och mClIniskOl'Illl. 

uppresa mot henne, ilr ett skådespel, som genom 

att visa oss Försynens ocmot'ståndliga ledning gifyer oss på 

samma gång tålamod och mod. McnskligllCtcll tågar liksom 

isrllclitcrnc i öknen. I spetsen glI don kfvande .Gudens 

tjollar(', sanningens "11nnol', någon gl'mg äfwHl de tillspillogiflle 

stridsmännen; i eftcltruppon befinna sig do rlidda 

själarua, dn som b.'i.fva för det okända och som framför alla 

framtidens löften fÖl'cdruga tråldomen ocll grifterna i Egypten. 

I midten ar härens hufvudst.yrko., delad mellan do 

förres ifW)r och do senares räddhåga. Truppen rycker 

framåt, men långsamt, allt.id fardig ntt stanna, så framt 

icke djerfva röster uppmuntra och nödga honom att taga 

ett steg till mot det förlofvade landet. Detta är de sköna 

sjfilarnas 1'01, en OtMkSlUIl 1'01 för dell som icke finner sin 

belölling i samvetets fröjder, ty för dem, som hängifva sig 

der/h, illbJingar den vanligh'is icke annat än hopens likgiltighet 

och dc vC'rldsklokes förakt. Folket lyssnar ondast 

till dell närvarande stundens passioner och interesscn, och 

verldens \iso kasta sig i armarna på opinionen; hvad be· 

tyder det, om bon styr hän mot villfarelsen eller sanuingen, 

endast bOll, till och mod i sina omkastningar, leder till 

lyckan? 

Samvetsfriheten befinner sig hos oss på sitt första rast.stlille, 

och redan ser man sig tillbaka 001 förskräckes för 

deu väg man tillryggalagt. Man talar med en stolt mod· 

ömkan om Hysslalld, Italien, Spanien 8..lisom efterblcfllll. lliuller, 

llVilka ällUU icke kommit sig i gång, hvilka förkasta

VEI' ltELlOlÖSA I'IUIJET!:S, 

riCI' till förem/i1 och som, grundade på det gudomliga ordet, 

Ofvergå vårt förstånd. Dessa nplK!nbarc.lscr om Guds 

person och egenskaper, om de förbindelser, som dcn himmelske 

fadenl underhAUer med dc troende, An> för du 

trogne det som Ar mest. Icf\'ande i religionen; dct 11' geD()fII 

dem, som han nalkas skaparen, som han beundrar det gudomliga 

majestätets och den gudomliga godhetens hemligheter; 

men dct är &.\'årt att inse, huru trosläran skulle kunn. 

röra staten, som icke Ar en person, icke har nlgon själ att 

frl1lsa och som, inrfiltad för jorden, icke har n§gon direkt 

domsriltt öfvcr annal Un gerningarna. Man säger väl att 

tl'OS\ilI'llll iiI' sedelllrans vilkor och stadfustelsc; dotta är sant 

i don mening, alt vÄrn moraliska öfvertygclscr kräfva ett 

stöd, som finnes i Gud; eljest skulle vi vara vb egen lag, 

ocll IlassiOllen skulle "ara lagstiftaren; men moralen beror 

icke på en särskild lroslfira, ty sedan trehundra Kr tillbab 

haffa dc kristna religionssamfnnden skilt sig Kt i oändlig. 

het, utall att \'cxlingarna i tron hafva Cördndrat Jesu Kristi 

sodclll.ra, Greker, anglikalICI", lutheraner, r.ah'illistcr, tiB 

ocl1 med arialler liro ense med katolikerna om aU i öf· 

\'eronsstllmmelse med evangelium bestämma medborgarens 

förbindelser till öf"erhetell, menniskornas pligter sinsimellan. 

Staten Ilt1r således h\"arkcn n§gon rätt eller någon flir· 

del förbunden med trosUiran, och himmelen gifvc, att de 

kristno furslarne uPIIfatlat den lärdom, som en hedning 

gifvel' dem i biboln! ])11. jndarnc i Korint sllLpade don 

hclige Paulus inför IJrokousulu Gallion, anklagande aposteln 

för Ilvarjc rcfonnators brott: _DenliC manncn gil"el' menniskorna 

in att dyrka Gud emot lagen_, s\'aradc dem böf· 

dingen: .Vore någon orätt skedd, eller någon stor ogcrning. 

vore ,.Al tillbörligt, att jag hörde eder, I judar; men ar nlgot 

spOrjsnm.1 om on! och namn och om eder lag, der migen 

I sje1f\-e se eder om; ly denif,'er \ill jag ingen do-

JlJl.ES SU1CJN. '7 

eofien och historien han,ll. Yisa.t oss dldets or:ltl.lllltighct 

och vanmakt, frihetens r!l.ttmätighet och kraft. Lll.tom oss 

DU jemföra priucipcl'nil mod vAra Ing::lr; l:1tom oss tillse, om 

de mots,"ara Rirnuftcts fordringar och tideh\-arf'fCts bchof. 

Bar påtriiffa "i nra fönlomil.r; konkordatet så "il! som Code 

ein"l är CIl IICIf::cdom, som mall fruktar att rubba; do 1.10· 

kasta mlln och mr Simon sjeJf s1iga oss, att intet llr att 

göra i detta. afsccllde och att. det lin till och med skulle 

urs vådligt att rörn lid denna. Arofullll. traktat, som bestämt 

lämpliga b""llnSCI" mellan kJ'rkan och staten. 

Jag lir af en anllaD tanke; icke dcrwr att jag miss· 

kinner \isbeteu i konkordatet, byarifrån jag kke skiljer 

de organiska artiklarna; mell det synes mig, att man går 

för långt, då mall drömmel' om oförllllderliga lagar för men 

Riskorna, h\ilka hnrje dag fOIilndlll s.ig. En traktat, som 

l"3.l1lt fcmtioSCJ: Ar, Ar utan tvihel ett förtriftligt dokumeDt, 

mOll det är möjligt, att 11011 eftt!r ett halfi Il.rhundrades förlopp 

förlorat all sin kraft. Om kyrkoordningen för'dndrats, 

om det religiösa uppvaknandet framkallat nra behof, om å 

andra sidan friheten inträngt i sederna och om man bättre 

insett hennes IlOdviindighot, s1l. kan dot Itända, att konkol'datet, 

så "öl det lln mottagits vid sin tillkomst, dock nu 

för tiden bvarkcn t.illfrcdsstlller kyrkan eller staten; då är 

det tilllltligt att undersöka, hvilken lag som skall blifva 

framtidens. FrRgan 111' af til1rncklig vigt för att pdkalla 

uppmärksamhcl 

Innan vi framställa deD regim, som dc organiska artikIarne 

hafva infört, så låtom oss kasta en blick på de 

olika lligen, i in"ilka kyrkan och staten befunnit sig; det är 

rAlta medlet att förvissa. oss om, att inl.ct i dessa förhAllan· 

den lir ofOrJ.ndcrligt. Kyrkan har haft mer ellor mindre 

privilegier, staten har haft mer eller mindre makt, allt efi

JULES SDION. 79 

_ har ett bestämdI. ändamål, men det är icke att med 

MIa ett privilegium, cmedan det ickc finnes någon mcdborpre, 

110m icke är eller kan blifva medlem af en kyrka. 

Au: nppskjllta dc särskilda friheterna ända till det ögon 

Mick, då man skall skänka den allmiLnnn. friheten att göra 

• och att säga allt., är deremot just misstaget hos en 

Ikola. som, oaktadt sina redliga afsigtcr, aldrig bragt. oss 

lIlDat än revolutionen. Ett folk, åt bvilket man på ell g-:tng 

kkAnker friheten, tål icke gerna vid denna plötsliga berus 

Bing, under det att de särskilda friheterna uppfostra ett 

land genom att småningom gifva detsamma vana vid och 

llIllIk för sina egna angc1ägenheter. I detta hänseende går 

iqentiug upp emot den religiösa friheten. En oberoende 

kyrka är den bästa skola för bildande af medborgare. Det 

Il' j reformationens k)Tkor, som detta politiska sinne, hvilkct 

IltgOr amerilmnernes och engelsmännens st.yrka, grott Oell 

YUit UPI). 

Jag går ännn längre. Till och med om kyrkans frihet 

skulle vara ett monollol, borde lllan ändock mottaga 

densamma, ty friheten är smittsam till sin natur; OUllpbörligt 

ser man i historien, huru privilegiet slutar med att 

htifva on allmän rättighet. För att dettn. monopol skulle 

blifva orättvist och farligt måste det i sig gömma ett ingrepp 

i andras rättigheter, och i sådant fall ställor jag mig 

pi. mr Simons sida. 1\1ell om livad man beviljar åt kyrkan 

endast Ur frihetcns utöfning, på hmd grund skullo jag dll. 

bestrida denna förmån? Utan tvifvel kan jag känna mig 

bedröfvad öfver, att lagen förbjuder mig Iwad han tillåter 

en bättre lottad korporation; men så länge jag icko år förorittad, 

synes det mig att det fir en gagnlös nfundsjuka att 

missunna kyrkan en fördel, som icko gör mig något men 

och som till och med en dag kan lända mig till båtnad. 

Lilm litet kan jag medgifva, att dc,t icke finnes någon

JULES SI"MON. 85 

IImt i trots af våra gnmla fri- och rättigheter och do af 

Perialisl fOrfil.ktade sntserna. Har staten trott, att han 

icke hade något direkt intcresse i denna fråga? Jag ,'et 

4et icke; men nU uuder Ludvig den 14;do införa. i Frankrike 

Gregorii den 7:des kyrkoceremolliel skulle llafva betraktats 

såsom ett ingroPll i kronans rättigheter, och parlamentet 

skulle måhända deri hafva sett ett majestätsbrott. 

Hvad fäster man för afseen«e vid den ryktbara förklaringen 

af år 1682 och den förbindelse att undervisa. i 

denaamma, som den tjugondefjerde af dc organiska artiklarna 

ålägger professorerna vid dc högre scmina.rierna? 

Detta påbud har icke blifvit vCl'ksUlldt af det enkla. skälet, 

au. det Ar en omöjlig sak. 1682 års biskopar proklamerade 

fil opinion, men icke en dogm. llossuct förfaktade alltid, 

au denna. opinion, frln urminnes tider omfattad i Prankrike, 

ntgjordo en del af våra fri- och rättigheter, men aldrig 

hade han för afsigt att deraf göra. en trosartikel. Huru 

Ikall man då kunna tvinga en prest att uteslutande under· 

1isa i en fri opinion, som dertill för närl'al'aude är föga. 

omhuldad inom kyrkan? 

I sjclfva verket Imr staten icke mycket att skaffa med 

förklaringen af år 1682. Den enda artikel, som skulle 

kunna röra honom, är den som proklamel'al' konungarnes 

oberoende, men lIlUll inser nog, utt lIlun i det afseendot 

klw längre hal' något att frukta af Rom. Det "[Il' den 

111mäDna opinionen, som i medeltiden förHl.nade en förfarlig 

makt åt kyrkans viggar; i vll.ra. dagar låter pUfval'llos ldokhet 

ett onyttigt vallon lIvila. De äro nu slöa, dessa viggar, och 

halva för långe sedan förlorat all sill luaft. Pius den 9:do 

bar förklarat för ogiltiga de PicmOllts oclt Spaniens lagar, 

80m upphäfde klostren och påbjödo kyrkogodsclls förSälj • 

I Di,courl, raPlJorls, p. 265. •

Jt>LI!S SIMON. 

93 

har vexclvis ,-arit fri och förföljd, herrskande och 

arItIjande, bcherrsknd och styrd af konungarna; det AterlIIr 

henna ntt försöka on llIera evangelisk och mera säker 

ftI8im, nemligcn den ostörda och fullständiga frihetens. 

Staten skulle vinna 11& afstll.ondct af mera skenbara än 

tatiiga företrildesrättighetcr. Detta besk}'ddarekall, hvarp:1 

Ila gW ansprlk, utsat.ter honom för fordringar och ldagG 

.... som icke lAngro tillliörn vårt tideh,'arf. Det sker icke 

• framsteg i undervisningen, utan alt man bestrider ,-c 

IilDakapens och sanningens rättigheter; det öppnas icko en 

protestantisk skola eller ett 111"otestantiskt kallell, utan att 

.an skriker Mver f1atllet och orättvisa. Om ·staten icko 

1DIe vara annat än \'orldslig, skulle ban göra sig q,'itt alla. 

..... obehag; utan au fOrlors något af det stöd, som alla 

Qrkor gll\'a åt styrelsen, skulle ban med ens göra. ett sInt. 

pl dessa ständiga yttringar af afundsjuka, hvilka alltid lemna 

.. sig en bitter jäsning i sinnena. 

Frankrike skulle dorigcnom komma i en klar ställning, 

Dilket alltid varit i dess smak; det finnes ingen natioll, som 

II' men ömt&lig i frAga om den borgerliga. friheten_ I 

_piet lyssnar hnr och en '-ördnadsfulll till ordets tjenarn, 

... det Ar alltid med misstroende och ledsnad man ser 

)IftlJten blanda sig i politiken, och dctla har man mer än 

eD gång lidn.galagt. Denna sjelfständigJlet är ett nrf från 

loma tider, hon är en dol af viir nationalkaraktl.'r, och so 

der orsaken, hvarför det icke finnes n&got folk, som Ar 51 

111 förbered l för skilsmossan mellan kyrkan och staten. Om 

del gifves nlgot laud i Elltopa., som kan inviga denna nya 

odI fruktbringande politik, 51 llr det just Frankrike. 

Jag har icke gjort annat nn antydt alla dessn frAgor, 

It bvilka hvar och en skulle kräfva en l1lng undersökning; 

Jas har ondast velat piikallll läsarens uppmärksamhet för 

ett lmne, hvars betydenhet ökas med hvarje dag; jag skall

• 

STAlIL oell BUNUS. 99 

Inftfp. arve n!gon gång hllmmas och icke längre går att 

... lif i den minsta qnst, så förtvinar allt och dör allt. 

".. beböhcr intl'(. llnllat cxcm)C\ dOll)!\. ån den romerska 

_.Men

100 

DEN 'RELIGIÖSA FRIHETEN. 

1\1an ser således huru ,'iglig frågan Ur, och man' lir 

icke frukta att skärsk&la henno. Om det religiösa upp 

"akllundo, hvartill vi äro ,'jUllen, är alh'afsa1nt mcnadt, om 

det icke är ett mod, hitfördt af söderns vindar och som 

skall förflyga för första fläkt från norden, så måste man 

med all den aktning, mOll också med all dOll frimodighet, 

som ett sådant ämne kräfvcr, gå don religiösa frågan pi 

lifvct. 

Mot slutet af den romerska rClJUblikcll, då skepticismen 

gnagde själarna, ville Varra, att filosoferne och statsmännen 

skulle beM.lIa sin 00:0 för sig, men att man skulle ,ara. 

mån om att visa aktning för dOll officiella religionen för att 

bevara den onda tygel, som IlölIe folket i styr. Under det 

senaste århundradet räsOllllcrade mor än en fritänkare pi 

samma sätt som Varre, men j våra dagar vill mall, Glid 

vare tack, ickc mor veta af denna hycklande försigtighet, 

som icke lir annat än en ateism med inställsamt skick. Om 

Bunsen å nyo inlåter sig i striden, om hnn oförskrlkkt trotsar 

de förolämpande och falska beskyllningar, hvilka en si 

grannlaga undersökning vanligh'is har i sitt följe, så lir dit 

derför att hnn tror, att religionen är sann och att hon behöfver 

friheten. Låtom oss icke hafva mindre mod. Nar 

det gäller kristendomen, så bruka i Frankrike allt för många 

med förskräckelse rygga tillbaka för en stunds betrakto1ge 

och föreställa sig, att ett uppskof med frågan är detsamma 

som att lösa henne. Om den religiösa friheten är en rättvis 

och nödvändig sak, så tåtom oss påyrka henne såsom 

en helig r'.tttighet; om deremot fördragsamheten endast Ar 

en politisk efwrgjft, som man gör åt villfarelsen, om fri· 

heten är religionens förderf, så l1itom oss försvara ofördrag. 

samheten och bekämpa frihetelI. Yårt valspråk är i detta 

hänseende detsamma som Goethes. Hvarje villfarelse lI.r ett 

ondt som växer till med tiden, och vi säga i likhet mod 

•

IU DES Rt:LI(lIÖS.\ rKIllf.Tr.S. 

gång meddela henne åt hela jorden. Till \'årdande af deltl 

gudomliga depositum har .Jesus Kristus, enligt den romersktkatolska 

Iäl'nu, inl'lltt3t on hierarki, hl'ars öfvcrhufvud Ar 

påf'"CIl. Kyrkan ilr ett IlCligt samfund, som omfattar hcI& 

\"crldell, bon har sina cm!>ctsmllll, sin furste och sina lagar, 

lagar som icke aro något annat nn don af cn ofelbar auk· 

toritet bestiimtia sanningen. Det lir Ilimlls clIllct som gifvor 

k)'rkslI hennes karnktcl', alt ullllriitthlilla denna euhet är 

hennes pligt och hennes knUclsc. 

Hos katolicismen har således den roligiös.'l sanningen 

eu karnktcl', som icke ar dCIlS:lUUlla SOUl do Illcnsklign san· 

lLillgarUD.s. Dessa tillhöra OBS endast (l1\. det sätt vi uppfatta 

dem. l det allmänna linet fordrar man icke, att \1 

skola tro b,'ad \"ärt förstlnd förkastar, eller att vi skola. ritts 

våm halldlingflr efter. öfvcrt.ygclscf som vi icke hysa. Det 

iir 11lgtJl1 allcna, som befaller lydnad utall att bekymra sig 

om vart samt,rcke; det är han CllSIUll, som utan vårt med· 

gif\"3nde åliiSb"CI' oss Ior'}Jligtclscr. Men denna. ätskiluad 

mellan Sllllllillgtm och l((gell förefinnes icke inom den katolska 

k)'rkan; den sanning hon I:Ir, ell ofelbar och evigt 

bcstllondo sanning, llr en lag, som IIllLlI med ott barDS lydnad 

måste underkasta-sig. -Att vara sinnad att tro hvad 

k}Tkan tror - säger BosSlICl I - lir att uttryckligt afsäga 

sig sina egna åsister, Olll dc iiro stridande mot kyrkans. 

0011 som fOl'cdl'agcl' sitt omdömo [!'[Imför kyrkans är en 

högmodig och brottslig lllcnniska, som genom att bryta trons 

enbet uPllfcscr sig mot det heliga samfundets lag; han lir 

en S3mhliUets fiend(', som förderfvar sjltlarna och som mAste 

straffas, Kyrkan försvarar sig }lå samma slUt som staten, 

1\:\ han qväf"cr ett uppror; att fördraga anarkielI vore att 

afsäga sig sill makt.

ST.\HL OCH DIiKSEX. 135 

bättrad genom en mnugsidigaro och Sllkraro uIJIlfattning, 

haft ädla representanter i den lärda Gicscler och den snillrika 

HaSc. 

Det ,'ar icke från cn kritisk skola och en negatif teologi, 

som det religii:isa UIII"·o.knandet kunde ntgl; s1 dJ i 

Tyskland som i Frankrike och England mr dct icke vetenskapen, 

utan händelserna, som föranledde detsamma. 

Det l\r bekant, hvilka lidnndell som for ''yskI3nd bleh'o 

en följd aJ dess underkufvande. Det "al' just dessa olyckor, 

som llteruppviickw dell rC'ligiösa kllnslan. He\'olutioncr 

och krig framkalla en djup uedröfvelsc, SOlll tvingar mCIluiskan 

att gå iu i sig sjelf, och hOIl kan icke se sig Olllkring 

i sill själ utl1U att tler fiuna Gud. Vllldets triumf, 

hAndelscrnas hån, kl1mpcn llIot olyckan äro llröfningar, som 

ncdt}'uga s\'aga sinnen; men dc kraftfulla sinllcna räta ullll 

sig under lidandet, och dA do på jorden icke finna rattvisan, 

haka dc sig anda in i döden fast ,id dellna gudomliga 

hantl, som till sluts alltid !l.terstlUler ordllingcll i tingen 

och i sinnellB. Framgångarna under åreu 1813 och 1815 

stegrade denna fromma entusiasm, och nlir mmt !lr 1817 

firade ro(onnation

150 DEN IU:LJOlÖSA FRIUETF.:>:. 

thct'illlcrna, och sedan ar 1815 utgöra kalolikcrnc tredjedelen 

af befolkningen. Att Magalilgga att dessa trenne 

kyr\;:or liro "ön\nadS\'ärtla fil' ett o.rbctc, som Stahl, så lutheran 

h:m än !lr, fullgjort pIl tlet för tic bcggc bekännel· 

se)', SOIll lian icke tillilOl', mest hedrande slUt; men att be 

"is.'l, att dessa trellllC kJrkor liro do enda \'Ördnads"lI.rda 

och att, oaktadt deras uppcnoora. motsågclscr, h,-ar och CD 

af dem iuncllwlcr den kristn:. sanningen, är någonting omöj· 

ligt; all "orldeus skicklighet skulle misslyckas dcrllti. Af 

dessa trenne k)Tkor är det en, Olll icke Lvå, som fördömer 

dc öfrib'a, deras )lrincipcr tlro oförenliga. Om dell religifisa 

sanningen lir n!gouting absolut, såsom katolik('rnc påstå, 

lir det uppenbart, att det blott finnes en entla kyrka som 

kan mra sann, tlell ncmligcn, SOUl har detta heliga deposi 

'tum i sitt filn'ar. Om tvärtOUl, enligt rcfonnationcns lån, 

hmr och cn har rätt att i bibeln söka Guds oro, om med 

andra oro sanningen endast i olika. grad blif\it nppenbanul. 

för h\-arje troende, h,'cm skall d& \'åga säga, att två eller 

tre tros1x'kAnnelS(lr nttömma menniskO:Ul(leus oräkneliga kombinationer? 

Genom omständigheternas l,'äug finner sig såloocs Stahl 

strax i början nppfororad att "älja mellan katolicismen oc8 

protestantismen, mellan den objektiva, yttre, af traditionen 

berocndc, af auktoritcten upprätthållna sanningen och den 

snbjckth-a, inre, genom tankens fria. \'erksamhet fön'ärfvade 

sanningen" Mellan dCSSl'l. bcggc gellom en aIgrund åtskilda 

syst

STAlIL OCH BUSSEN. 153 

Detla stycke kan gifva en föreställning om den spetsludiga 

dialektik, hvari Stabl är oöfvortrMflig och som 00.reder 

honom hans framgångar i Berlin. Hans teori bar 

IkeDet mr sig, nwn i sjelfva l'orket kan intet mra mera 

iWJjgt. Denna definition pli. auktoriteten kunna alla kristna. 

Ilebunclscr antaglL Dell som kallar sig kristen erkänner 

• an.ktoritet, som ban förlägger i kJTkan eller i bibeln; 

6l&ta erkannande Ar det kännetecken, som åtskiljer den 

kriet.ne frin dcisten. Men denna auktoritet kan icke ql'arl&IDna 

inom idöcrnas verld; för att kuuna tala till IOOnnilIltna 

mbte hon antaga en kroppslig gestalt, u&tc hon 

bila sig p31\'e, furste eller synod. Se der tre former för 

IUtoritctcn; bvilkcn är den rätta? Sprider Stahl n!got 

.,u ljus Mver denna fråga., som sedan lro tlrbundradcn 

tillbaka söndrar kristenheten? Har han funnit den lösning, 

lODl skall lugna själarna? Nej, och tvärtom slutar ({otta 

idealiska systom mod något del mest jordiska, med förbulIdet. 

mellan do tro erkända kyrkorna eller, rättare sagdt, 

med statOIIS allmakt. Det fir herrskn.rell, som vl1Jjer do 

kyrkor iJan skall beskydda; det lir mod andra ord herr 

Ikaron, som bostl:lmmcr iJvad som !1r sanning; det lir han, 

IOID fördrager eller landsfOrvisar villfarelscJl. HUr lmfva vi 

tlIedes !l.tcrfallit i do hedniska lärorna, i den teori som 

Bobbes och Thomasius togo undor sitt beskydd, en teori 

... g(ir föga beder åt kristna och lit filosofer. Stahls .al 

IIp'ik lir det sjuttonde lrbundradcts lutheraners; OujIU tå 

,..:o tjtu ut rti,fio. 

Då man en gång kommit ut på t1ettll lutande plan, 

m maD icko stanna; fr!I.n den stund man gör fnrsten till 

.. religiösa sanningens väktare, gor man lillfarclsen till 

• brott eller en politisk förbrytelse, går man raka \·ä.gen 

tiR förföljelsen. StahI liksom Gladstone protesterar mot en 

dJtik tanke. Att anklaga honom för oförtlrngsamhet, honom

164 DES RELIGiÖSA I'kIHETltS. 

Dunsen ingenting allDat ön den religiösa demagogiens chef; 

han är en man som vill utrota kristendomen, han ör cn 

panteist I. Alla dessa stora ord äro det vanliga kännetecknet 

på. den sjukdom, som man kallar det teologiska ha· 

tet och med hvilken man måste han'a örrcrseendc. Men· 

niskaD bar ett slidant hellol af den gudomligo. sanningen, 

hon är så lycklig när bon tror sig ega heDno, att hon lätt 

betraktar dem som icke tAnka lika med henne såsom blinda 

eller missfoster. Bland alla de flirbrytol5cr, som Stahl till· 

vitar sin fiende, är det ondast on enda som synes mig uppenbar, 

ncmligcn att Bunsen prodikar en ytUrlig 001, hädm 

fOrdraglamkt 2, Han, ett utmll.rkt bufvud ocll som 

grånat under de vigtigaste diplomatiska V'J.rf, tror pA. san· 

ningen liksom ett barn; han Ar nog flirmlLten att p&yrka 

den religiösa friheten, och dock är ban icke okunnig om, 

nej livad säger jag, han erkänner, att själen är ett sammanhängande 

lJclt och att den religiösa friheten alltid slutar 

med att framkalla. den politiska.. Stabl har rll.tt; sA framt 

man har sitt förnuft i bch!ll, förfilktar man icko år 1856 

dylika lltror, när man vill giira sig hörd i Berlin. 

Lcmnom nu dessa polemikens ömkligheter; UllUSCllS 

och Stabls tvist är ingenting egendomligt för Prcnsscn, och 

dOll förre bar ganska ritt, då han den ser ett af u'iktu 

tuktn; denna. tvist återfinner mall jjf,'orallt undol' olika 

namn. Sedan det religiösa uppvaknandet åtcrgifvit do kristna 

k}Tkorna känslan af deras styrka och medvetandet af deras 

kallelse, fOrsöka do öf..erallt, i ÖSterriko liksom i England, 

i Belgien liksom i Tyskland, aU återtaga ett oinskrinkl 

vlllde öfvcl' själarna. Dertill bchöfva. do framfUr am under· 

visningen, vetenskapon, allmänna 0llinionen, De bcliöfva 

lI'id" B.. , }l. 4, 10, 50, 154, 

lVidf" B"",", I'. 91.

S'l'AIIL OCII BUKSEK, 167 

åt oss eröfrade den religiösa friheten, Vi återvlluda till 

evangelium på grund af samma. princip, som aflägsnude dom 

från de stillastående kyrkorna, dessa framåtskridundets förklarade 

fiender, I hatet till det komentionellu, i don brinnande 

kärleken till sanningen låg just förtjellsten hos I..cssing, 

GootllO och ulla dessa stora män, h"ilka af Stahl behandlas 

med on utomordentlig högdragenhet. Goethes sista 

ord äro i våra dagar "orIdens valspråk; Gl! mig, sade han 

döende till sina vänner, gi! 'IIIig mera ljus. Mera ljus! lir 

monniskosjälens rop, oell detta rop skall ingen kunna nedtysta, 

ty ljuset är för sjlllen mer än ett behof och en rättighet, 

det är lih'et, 

Rvad som öfverraskar mig hos Dunsen, hvad som utgör 

det egendomliga i hans hok, det är just att han af det 

förra århundradets otro lånar denna kärlek till sanningen, 

som är en till sitt "åsende kristlig dygd, Allt för ofta är 

det for att hafva rätt att icke tro, som man fordrar friheten, 

också lider friheten af sina försvarares passioner; häl' 

åter är det i evangelii namn, som en bcpröfvad kristen 

lterbördal' denna samvetots suveränetet, som utgjorde apostlames 

och martyrernes styrka, 

För min del tror jag med BUllsen, att ell kYJ:kas lJögsta 

lnt6resso och hennes första. pligt är att försvara dCIl rcligiösa 

frihcten. Att bära aktning för nästans rätt, till och 

med när hon misstager sig, iiI' det enda medlet att be· 

trygga sanningens rättigheter, 

Så snart kyrkan afviker från denna aktning, försvagas 

hon, ty hon bryter mot sin princip, Evangelium har all: 

deles icke förQSkrifyit förföljelsen; don helige Paulus kilnue 

eodast GudfJ harm härliga jt'f7ut I. Religionen har grundligts 

genom fyra århundradens martyrskap, det "ili säga. 

I PBnli cp. till de rGJllare, kap, 8, I", 21.

DEN Oar.l'l.ÄCK.\I)E .H'I.EI.!ltN. 175 

mAnhet drager otill&tliga slutsntser, Har icke ootraktandct 

af naturell, har icke natun'etclIskapernas studium förändrat 

menniskoandens ,'anor och inskränkt slutledningen inom 

dess rätta grilnscr? Jag vet dock icke, huru det kommer 

till, mcn den af fader ])erTQne följda metoden liknar allt 

fOr mycket medeltidens skolastik för att kunna godkAnnas 

al vlr tid. I ,.&ra dagar I'llSOnncrar man icke mera bort 

ett faktum, man kan icke mtt genom en hYI)()tes slingra 

låg ifrnn ett afgörandc intyg, man fOruts."ttcr icke längre 

mlIjlighctcr och annu mindre hnrleder man lir dem en ,"isshet; 

detta är missbruk nf logikoII, hvilka skulle blottställa 

den bästa sak, och i h\'arjo aUlIan vetenskap skulle ett dylikt 

slUt att gå till vllgll, langt ifrån att bringa motstålldame 

att vackla., komma lill ocll med om saken öf\'ertygade 

penoner att tviOa. Det 11.1' icke Ilå det sli.ltet man Ixwisar 

IlDaingen, 

Utom oss nu g1 till sakelI; läsan'n ar förbcrctld, han 

• att vi komma. att tala teologi. Om han har en oöf"cr 

't'iDnclig "ooenilja för dellu3 underliga 'l'"etcnskap, sa gånge 

... icke langre; vi "ilja icke öf,·crtala honom att på en 

Mlf timme inbcmta. had han blir tro i hela sitt lif. Om 

Illa bar on smula mod, så följe Imn oss; både i historien 

och i politiken finnas mll.ngn kapitel, SOUl äro mindre lärorib 

och mindre vigtigo. ltn dotta. Frllgan lir temligon kinkig 

lit framstlUla., men tC

176 DEN RELIOIÖSl\ I'RIiIETEN. 

melscDs 1ll)'St.er; det är en kristendomens huf,'uddogm, att 

Jesus Kristus genom dcn Helige Audcfi ,'crkan blifvit aflad 

af en jungfru och utBn synd. Det Ar slledcs icke om 

denDB undcrbam och obeflllckade afielse, som det DU lir 

frIga. 

Innan ,'i gA alt afbandla jllllbofru Marias aflelse i den 

SOnare bemlirkelsen, kan det harva sin nytta mod sig att 

SlI.ga ll[gra ord om hellncs födelsofest, som mun firar dell 

8 september !I,'arje är. Jungfru Marias födelscfest är sedan 

längt tillbaka en högtid inom den katolska kyrkan; 

man firar den;d icke blott Kristi moders lyckliga födelse, 

utan man prisar iLf\'eu Marias renhet och syndfrihet. K:rrkan 

bAller för sant, att jungfru Maria var helgad allt itråD 

moderlil\'et, liksom den helige Johannes Dö)W'Cn ,'ar, och 

hon tror bll följd (lumf, att Maria aldrig S)'Udat. .om. hOD 

blott llegll.tt sä mycket som en s\'nghctssYlld - sliger den 

hcligc Thomas - så. skulle llon icke "ant värdig att vara 

Guds moder, ty moderns skam skulle bafva återfallit pi 

sonelI.» Det hal' \'tU funnits några kYl'kofrtder, som betviflat 

detta privilegium, såsom TCl'tulliDnus, den helige Hasillu!, 

den helige Johannes Chrysostomus, men do åra slI.lIsynta 

undantag, traditionen talar till fönnån för den motsatta 

meningen, Kyrkomötet i Trident har dessutom bestämt 

dogmen i detta hänseende, sa. att (och jag JIgger ,igt 

,Kl. denna anmärkning) i alla katoliken tanko jungfru Marit. 

aldrig felat och att bOll i denna mening är okjliitl;ad" Det 

lir en allmän och obestridd tro, 

H\'f1d är det.'d1l. som hindrar att lJrokllllllOrtL dOll obef1l1.ckado 

aflolsclI, och iJval'på skall den romOl'Skll. bcstlimmelscn 

gå ut? Jo p1l. att få ,"eta, om jungfru Maria biet' 

bevarad för dou llrftliga f111c.1wll i SaJlllila ögonblick hou b1eC 

aflad eller OUl hOll endast blif"it rellad från densamma i 

sill moders !if. Det Ar hela frågan. Om dl't galler att fira

193 

dOll obefläckado nllclscn ocJ_ som dOll scmliskc läl'al"cn för· 

kastar henne, hvilkct gör det tillåtligt att tro, au dotta sätt 

att göra slutsnlscr lll' Qiga tillföl'IHligt. 

hnclJortid iir det p! denua så bräckliga &'l"Ulldnal, som 

den moderna skolan h)"gt största delen af sin bmisnillg, 

och detla gir'"Cr i dpllna frlga ät den nJn toologicn CIl 

m)"Stisk filrg, som bC'lt och hållet skiljer henne rr5.n den 

gamla skolastiken. Den helige Thomas tUg\)r icke ett steg 

fram§t utan att å ('Ila sidan stödja sig Illi Aristoteles, som 

för honom ro)lrescutcrar det mCllskliga förnuftet, ociJ å andra 

sidan pi Skriften eller traditionell, i hvilka ban ser 

Guds ord fön-arndt; men i ,-åra dagar lir man dristigare. 

H,'ar enda af dc ärofulla benämningar, med hvilka kyrkan 

öfverhollor jungfru lITaria, hmr euda af de titlar, byar ('mIa 

af do jemförclscr, hvilka kyrkans lUrare och fndcr i sin 

kärlek till henne hafra ullPtänkt, blil' gellom sannolikhets· 

II'gumentCl'ingoll ett formligt be\'is för dOll oboflilclmde afle1scn. 

Kulins Murin ollglarnes drottning, sa förklarar man, 

att drottuingen icke kUll vRl:n mindre rOll Ull sina lllldereltar, 

och det'af slutcr mall, att det är en orimlighet att 

ens för ctt onda ögonblick ställa hOllllo und(lr djefvuleus 

tIldc. ()(:h likväl, livad \'eta vi om meningen med oell \'i1mrcn 

för en dylik titel? Det förnämsta lIamn som jungfru 

lIaria bÅr, det som i sig inbcgripcl' alla dc öfriga, llalllllet 

Oads moder, hnr icke hindrat krrkofUdernn att förkasta den 

o1le8&ckade nfleisell. Räsollllernde dc mindre riktigt .!in nyare 

IideDs Lärare, nllr do r-Jsonner::u:le annorlundA li.1l dessa? 

Den ledsammaste följden af donua metod är, alt man 

.-om denS3lJllnlL efter sitt tycke omstöper alla IIX"ningar. 

Dea helige Augustinus, den helige Bcmhard, don helige 

'ftomas, den 11Cligo Bona,-entum Iulf,'a 111 Guds moder slö· 

lit alla de beull.mningar, hvilka en brinnande tillgih·cllhct 

iIpf dem; men genom detta bcvisningssil.t1 gör llIall dem 

"

Ilf.S OBEl'LÄCKADE .HU:I.SRS. 203 

8Mo ban, att man d:'idallcfier icke mer skulle p n5got 

liftande Sllll1k fil sk1if"(l om deuna granulaga f1ilga och 

.. man ickc hellcr skulle ffi "idlilra henne i lllwikningar 

oda vid Sllmmllnkelllstel'. Diskussion tIOl'om, ,'al'C sig i dell 

.. eller andra s)'ftnillgcn, tilläts dercftcl' cudnst "id offellt· 

... disputationer 'id akadcmier och domklll)itel; dCll hk.f 

.. andra on! en toolog('I' ex professo ffirbcb!.llcn sak. 

Denna så förståndiga bulla ha.do olyckligtvis föga verbD. 

I början af sjuttonde årllUndradet fl:JIlllnadc elden 

..... npp i Spanicn till följd af en miuoritcrlllunks Ill'odik. 

-,ar. Domilliksllorue, alltid fiirdib'O :!tl )111. nytt inlåta 

__ i striden, fUllllo der doulla gången t"eIlIlC nya 1ll0tSUllI 

M, b'-ilka icke kunde göra segern Q\-iss; de ,-oro jt'5ui. 

lImo ocb Spaniens kOlluugllr. 

Jesuiterno harva, sasom lilan \'ot, alltid sagt sig I'ara 

... orden, som företrädesvis vore juugfrLl Maria tilJgif\"Cll; 

I lI1a tider har dell obefläckade afldscn för d{'1II \"llrit h\"lld 

ftIIeDkransen varit fOr predikarebrödem3, eller Imfvudmedlel 

.. OID'I'Alldclso och framgång. Att fOrs\'ara dcnna lära \"ar 

1Medl!fl att UPllfyllu. deros förnämsta ordellslöfte, och det 

.... ocksll att pi on "fil ,'ntd mar1r bekämpa dominikanerna, 

iDq\isitiollens hennr, rom icke gel'na förlåto sina mcdtliflaro 

• teologi och en moral, I.\"ilka den helib'O Thomas icke 

.-e godkänt Understödde af det spanska folket, för h,-ilbl 

tron på deu obcfll1ckade afle!scn allt sedan \'arit eu 

trosartikel och en uationel hcdcrs5ak, funno jcsuitcruo ett 

Icte mindre kraftigt stöd IlaS konuugamaktell. Från slutet 

al • 

det fjorlonde Il.rhulldradC't hadt\ Aragollicns kOllungm' 

_ landsflJkt hotat hnr och 011 som djcl'fdes Ilrcdika mot. 

.. obcfl!dmdo afIclscn; dcn stora drottning Isabella, Carl 

.. 5:00 och Filip dell 2m'c hade icke IJcUcr ådagalagt en 

ådro Iiflig tillsifwuhet eller "isnt ett mindre brinnande 

DIt. Filip den 3:dje, som I,Hnde sig bekJlllrad öfnw ocuig-

206 Des RELIGiÖSA FIUUilTI:X. 

rom icke Huit tron på den ollefl:i.ckade aflclsen 00\så 

kan man lika litet bland dem finna någon enda, 

tänkt på att upphöja honue till dogm ellor som ens lilltrolt 

sig rllttigbeten alt förldUra 011 mening, fOr hvilkcn kl_ 

mötet i Trident ,isat nJ..1Iling. Kände dc trnditionen mindre 

\":'11, lln man känner Ilelllle i vara dagar, och kRlI mall anföra 

något nytt skäl fUl' att hryta mot sådana llrejudiknt? 

lmelIertid får mIm icke tro, att det fattades bo\'ekande 

skäl fOr att bestämma. ll:1f\-amc an följa sin bOjeiso. Far 

:ltt ickc tala cm Spaniens politiska infl}'1andc, dref\'Os cIll 

:'it detta håll af on nIltid väldig makt, d(m allmiilIna opinionell. 

Nl\st:\ll alla andliga ordnar, största delen af unh-ersilCtcn, 

ett oändligt antal skriCtställare uttalade sig till förmån 

för dell obcllllckade aflelsen. För Mrigt ilade toologils 

icke försummat nllgot fOr att genom dessa omskrnfningar, 

:tf hvitka lion allena eger hemligheten, gifva ou anllall betydelse 

åt den helige Bcl'llhart.ls och den helige Thoma' 

\-igtiga invllndningar. För dett:l ändamål hade man uppfunnit 

en klori, som dct ll.r bra att känna., ty i våra dagar 

riider llOn ell\'il.ldigt, dQll 1cori Ilcmligeu, som sätter kyr. 

kans IlIrare i stI\nd att fönåna I

l'E!' OHEPI,ÄCKAOY. AFLEI,SKN. 211 

MItorien, såsom cn station ll& mCllniskoandcllS "lIg, har man 

Jtart ett idl'al icke blott lör civilisationen, ulan li.fnln lör 

ftl«ktncn, Då man IIl.sCr ,issa mera kll.nslovarma än upplJIla 

skrifLstll.1lare, ser det ut som om kristendomcn cndast 

antrcf"e Eig från Gregorius don 7:de och lunoccntills den 

... Demf dessa teorier om påfvarncs "crldslign makt 

.. ofelbarhet, hvilka man lör oss framstaller sllsom de der 

lIItid utgjort en dcl af den kristna tron; dernf den förelIIIlning 

som man gör sig om cn alltid omfaUad tro på 

.. obefllLCkade a,flelson, onktaJt hon icke ens 111 dOll he 

)fp Ludvigs tid var dOll helTskande meningon, Del lir en 

1IlIlig villfarcise att tänka, att "(lrldCll alltid har varit bvad 

_ Ar i dag, och att tnga tidchvarfvcts opinion för d(ln 

erip sanningen; hvad likall det då icke vara, när lilan 

tIOdjer sig p.t gru.llder som räkna siua fem- eller sexblIudra 

.., Kär man ser våta. förfaders vördnad för Maria, ror 

-sar man icke, att det n!l.gonsin inom kyrkan funnits en 

lDaIl. tanke om hvad man betraktar såsom Guds moders 

tMaute prerogativ_ Denna villfarelse lir fOrl!l.Uig i Frank4 

.., der v&ra katedraler ,isa oss religionen i medeltidens 

......; men är hon det också. i Rom, och är det icke till 

JIå1i«t att der öllpna ögonen, för att ljuset genast skall 

..... fOr dem? Dessa thermer, dessa basilikor och dessa 

"'peI som bliflit kristna helgedomar, denua Trnj311i ko 

IoDn som lyfter mot skyn eu apostels StfLty, c1cssa kata 

_bet som öfverallt tala om martyrornes dcrVlll'O och blod, 

je tro der för att Lära vittne om cn kristendom, som ål' 

lIdre In medeltidens och SOlD llfvcn strålar mera klar och 

... ren, Det lir af denna kristna forntid, det lir af dessa 

lian lirare, hvilka triwnfera. Ofver ett skeptiskt, förfinadt 

.. otroget samhålle, SOlD man måste bcgll.ra den rena 

ldIbaa Iron och lärdomar f()r "lUt tidehvarf. Det är der 

_ &lIDer sanningen i sjelfva bonnes kAlla och traditionen

212 DEN RELIGIÖSA FRUlETES. 

i benDcs vagga. ?lIen denna forntid kll.nner ingenting om 

den obetläclmdo aflolsen; b1do dess begrepp och dess namn 

lI.ro honom lika frll.mmande. Kyrkofäderna veta icke mer än 

en sak, som de harva af den Ilelige Paulus, nemligeD att Jesus 

Kristus bar dött för alla menniskor ocll att han allena 

är utan s)'ud. Vore det icko klokt att smnna dcnid? 

Den andra orsaken till In'ad vi nu se, den lära som 

i hög grad fOrlndrat teologien och inledt henoe på en oy ocll 

fOga säker viig, är hvad mao kallar utveckliugsteorien. För 

Vincent dc Urins, h,'llrS mening gäldo s1som lag för den 

gnmln skolan, är dell katolska sanningen någonting lika 

absolut och oföränderligt som den matematiska sanningen. 

Hon är öfverallt 0c11 alltid densamma för alla. Redan tio 

digt insåg man hvilken öfmn:lrift. som låg i framsUl.llningen 

af denna !nemng, och, för att tala med Hossuet, tillät maD 

ett visst framskridande inom den religiösa sanningen, i den 

bcmllrkelsen att hon 111' mera känd pi\. don ena tiden li.D. 

pi den amIra, att hon lir det mera klart, mera bcstämdt, 

room allm!lnt. HOIl förtludras icke, mon hon klarnar, mall. 

SOl' heDno blLttre och Im lällgre nfstånd. Af delma riktiga 

anmärkning har doktor Ncwman i "åra dagar skapat ett 

system, som mottagits med en utomordentlig ,'lI.lvilja; hu 

bar i dc religiösa angelägenheterna erkänt cn fortgleDde 

uh'eckling, som just lI.r k)Tkans lif, och ban har framsdlt 

päf,"en s&som ledaren af denna ut,'eckling. Grunden filr 

denM teOl; lir icke ny för filosoferna; do igenkänna i deusalllma 

sjelf\'D. principen för historiens filosofi; men öfyerflyttad 

Ilä katolicismen är den en Illra, som, för att de 

vilseleda, krä!"er mer än eu jemkning, 

Filosofcn, som studerar rnensklighetcns gdng och lila 

vet, att döden är vilkorot för lif\'et, förltlras icke, dl hII. 

SOl' gamla trossatser falla och nya ideer fOdas; lian vet alC 

i sanningoll för i dag det finnes en del, som i morgon skall

214 OEN MI':LIO'ÖS.\ FRIUETl.:'i. 

samma traditionell och styrkan i den motsatta under 

langa mellantiden från det nionde ti!1 det fjortonde 3rh 

dradet lire fruktallsvltnla motskäl, In'ilka man be 

med skicklighet, men som man l'oligt ,-är åsigt alldeles . 

rubbat. I1ncllertid kan mIlli icke, utan att hnh'a slfte 

bevis, kungöra" eu dogm, ty kyrkan mcdgiIvcr ingen D 

uppenbareL"(l; hon tror icke DUllal ån h'l1d Kristi Hlrjun 

trodde., alla nu lcfl'lllldo katolikers bifall skulle icke v 

tillräckligt för att UPIlstlllla en ny h·OSlll'til'cL Det lir i 

dc kristna tillåtet att pllågga sina barn ett ok, som dc it.b 

sjelf,'o lim af sina fäder; tron Ar ett gudomligt dcpositull, 

som åt oss (l{"crlcmuats af apostlarna och som, gående fril 

mall till mUll genom tidc.ll\'arfvcll, bör i s:unma skick herfinnas 

bos den sista generation, som skall upptrJda pi j0rdens 

)'ta• 

.Dessa vigtiga invliudningar tlro icke dc cuda, för hvlla 

fader Pcrronc råkat ut. .Det. gili"(>S teologer, bvilka det 

förefaller h3.rdt, nU m:'l.n nu, "id straff Msom för Utter!. 

ocil under IlOtc1se med bannlysning, pabjuder att tro hvad 

som under så mlinga ärbundraden och under 51 många meningsstrider 

varit tillåtet att icke erkAnna, DcUa är otal 

exempel, det kan icke jemföras med Irrad som försiggltt 

inom kyrkan hvarjo gång en dogm blifvit proklamerad. 

Utan h'if"cl har del, linda tills kyrkan meddelat sitt beslut. 

rådt någon oslkel'bet i de trognes tro, någon ebcsUi.mdbet 

i deras sutt att uttrycka sig; men kyrkan sjclf bar aldrii 

nekat, aldrig bar hon, så \;dt jng vet, tillåtit ('n dubbel 

mening om hvad iJon scdenucra crkAnt för en trosartikel 

Fore k)Tkomötct i Nic:ea hade k)Tkan icke tillåtit att draga 

Jesu Kristi gudom i hif\'elsmål, före kyrkomötet i TridoDt 

skall man icke finna. ulgon enda påf,'c som förklarat, att 

mall bade frihet att lro eller icke tro på Kristi lekamens 

och blods verkliga nån'n.t'o i u:lUVUrdoll. Här dCr

226 DE:.' nUlGlOSA I'RIIlF.TEI', 

sida; ocil mig synes, att jag, efter ett 51 besUl.mdt yttra" 

"ä! hade nagon rlltt att ställa. honom bland dem, som, mt 

all sin ,·önlil3d lur jungfru Marin, icke }ul,h·o. gillat lärall 

om den obe-fHlckado nfle1S('u, emedan de betraktade henn 

sdsom en nyhet. 

Dcnno. brist ]lå tl'adilion, ndagalagd af fader Petau i 

fråga om dc första nrhundradell" SfImt llt'visad af dOll il 

lige Bernhard föl' det tolfte och af den helige Thomas 

den helige Bona\·entura. fUr del trettonde seklet, följer 

s.l\.ledes ända till DUlls 8cotus, och "i "unna vidhålla el 

mening, som fader Gagnrin icke CIIS fl,yktigt vidröl1, n 

ligcu att, om man äh'en omkring det nionde !l.rhnn 

finner ungl'a sp.l\.r af trOll på don obdlackade nflclscll, d 

likviiI ioke \'111" fön' lin IIudoI' deL fjortonde, SQlIl hon inom 

kyrkan omfattades med en \'iilvilja, som sedan dess, dd 

måste mcdgih'as, icke gjort annat lin ökats. Bchöf\'er jas 

tillägga, att delta icke 51' en min pcrsolliiS'''' mening? Mil 

sinnrike motståndare går ifrdn llmnet och döljer frågaDS 

betydenhet, när han med en tillgjonlhet, som icke ,ift. 

nar om god smak, ända. liJI leda gycklar med teologen i 

JrJIINutl du dihau, Han vet allt föl' \'ål, att dominikanerDe 

ltllda till ({fln S{'nastll tiden !lafm förlliktllt dellnll 11Ira ock 

att dc derl'id icke stOt1fl Ollsnlllmc inom kFkllll, Man insJ, 

så \'ål alt traditionen sakuaues, ntt nu i h"ållllndl'lI. :il' aIJI 

påfmr ryggat tillbaka för dogmens I)roklamerandc; hnuir.r 

gifyer oss icke fader Gagnrin CD sinnrik fUrklaring ön'er dou& 

t,-ekan, som enligt ,-år llsigt h'ärt afklippcr frågan? 

Bctriilfllllde dell fonn, som m.ll.n ämnar iakttaga. di 

dogmens bestlimmandc, liar jag sllf,'l, nU p§.f"cll skulle Cllo 

sam besluta ocli att detta. vore det \'igtigastc steg, SOUl mil 

sedan langt tillbaka tagit i Bom. Fa{lrr Gagllrill, SOII 

finner allting naturligt och som kko studsar fOr något, fattar 

icke "ar fördning,

, 

230 

ClLAN i'iIKG OCIT II AliS LÄRA. 

Chollniug lir nästan obekallt i Frnl1krikc, mcn i FÖN'DtI 

Staterna, bans flidemesl::md, lItlljlltl'r hall stor ryktbarhet, 

ocb dter hnus död, för tio tir sedan, Itnfva hans namn

246 DES" IlZLIOlÖSA r.mElE". 

llingell, som !l'lll icko fullstAndigt skall llira känna förr än 

i en bättre "orId, och det lir dnnör hon mtt ett förstånd, 

som ingenting kan hejda och ingenting kan trötta. Men 

dessutom bar Gud gjort mcnniskan till en sIllskaplig \"lrclsc; 

och dl ban "cla!, att alla menniskor, genom att stOdja 

sig den ena Ilå den andra, skulle ömsesidigt tjcma hvarandra 

till Btöd, s1l. har han i våra själar nrolagt deDnll 

sympatiens makt, som håller tillhopa samhället i trots af 

lsigter,nB.S olikhet, interessenas. stridiglJct och lidelsernas 

egoism. Denna det menskliga samhällets )lriocip, kirlcken, 

(tr också principen för k)Tkllll, 80m icke är Rnllat All ett 

fullkomligare samhälle, i hvilket v!'lm naturliga känslor finoa 

on fllllst!i.ndigarc tmrmlsställclsc. Det som förenar i d{'S51 

tK-ggc samhiillCll år icke enigheten i lära., cn omöjlig enighet 

(i IlOlitikcn åtminstone, dera! bafva vi gjort en bitu>r 

orfarenhet), utau symll:lticn, dcn inbördes kärleken. Såle· 

des bör IUlln lika litet i religionen som i allt annat fordra, 

att man s:kaJ1 tAnka och rAsonnlT.l. på samma sitt, t)' olik· 

heten iförstAndskrafter liggC'r utan tYih'el i försynens af· 

sigter; men af alla mennisker mllste man begära, att de 

lUska Gud och sina likar, emedan en gudomlig hand ned· 

lagt. deuna böjelse i alla hjertan. Deri, och allenast deri, 

ligger den endrtlgt:ens princip. som man så. fifingt 5ÖklI" 

på aDllllt hlll. Med ett ord, tankens oillSkrllnkta frihet 

ocll dell outtömliga kärleken liro meuniskans och den kristnes 

bcgge rurnä.msta bebor. Fullkomligheten består i .u 

gifva fritt lopp åt d.rt lOnlUft och att Ilska Gud och lira 

br6

CKASSISG_ 247 

han fDrflIJ.'1adcj i honom finnes intet af sektanMngan>u, 

intet hOgmod, ingen bitterhet, intet af detta stolta IOrakl, 

som, när skäloel. kwis tryta, förbannar och fOrdömor sina 

motståndare; om han icke fallar alla meningar, så ursäktar 

han åtmiustonc dem alla, och han Ar kristen ända till den 

grad, att han lUskar till och med dem som icke tänka lika 

med honom. Nagollting sällsamt ar, att det i synnerhet :lr 

för katolikerna som hallS sympati gifvor sig tillkänna. .Medan 

de evangeliska trossamfuuden under alla sina misshäl· 

ligheter stAdso lLro ense i atl såsom en gemensam fu:>:llde 

bemöta denna kyrka, hl"llM; fortfarande best1nd förefaller 

slsom ett underkännande af rcfonlllltiouen och sasom en 

It densamma ständigt slungad utmaning, liar (''iJaIming icke 

tillräckligt med lofor

CIIA1':s'ING. 261 

tir att endast tänka Ilå sin Iljcltc. Han beundrar, han 

lIIbr Channing och ås'yftur blott att bibringa andra sin 

t.Ddran. Det !il' for öfrigt IllL (let sättct som goda böc 

Dr lllcrif\'as; &lana åro nemlib'Cn dc, i hvilka vi inlägga 

lIeIa lir sjl1l, och i bvilka dcn tjusUl allmänhcten finner, 

Icb en lekando stil, men en kraftig Of\·crtygelsc. Denna 

Wterncsbeskrifning öf\'cr Cbanlling är ett \'Crk af fromhet, 

I Hilket man icke tänkt Il! annal än att förs\llra stora 

.. belign id6er, :ow dl't llr just denna enkelhet som skall 

lereda dess frmngilng. 

Jag tror icke att det i ,'1rt tidch\'arf funnits någon 

MJipro eller \'örtinadsviirdare pcrsonlighet nn Cbanning. 

Bana lefnad är ett sanunanhällgandc helt, dcn llr en kri· 

ae. bvnrs fOrstånd ltr verksamt, lIvars tro är brinnande, 

MIn hjerto. är ädelt; Chanlling leder sig genom förnuftet 

dU llin tro och rättar sitt Icf\"cl'llo efter hvad han tror. 

Det finnes mycket kristna llll fOr tiden, mCIl få som äro 

det pi. detta sillt. Man är kristen på sinn Lcst1\mda timmar, 

i kyrkall, nnllcr pt'Cdikan, hvilJ{()t icko hindrar att 

lIIn pil. nudrn tider lir vcrldsmnn, bilrsvinglarc, äregirig, 

fIOlst; Challuiug är kristen öfrcraJlt och alltid. Liksom 

tRDgelium för honom är förnuftets fullkollluing, så lir det 

.. denna gudomliga bok Ilan hemtar rättesnöret för hela 

lIItt lif, sil. dr det der han gill' alt söka lösningen af alla 

.. problem, som i v.!lra d:lgar uppröra staterna och sam- 

-.. Se der hvad som utgör originalitctcn och fUrtriiffligbotill 

bos dCDua förtrlUfliga moralist. Nar man vill göra 

Dom till CD teolog, så förundrar man sig öC\'cr att icke 

... honom finna dessa präktiga och länta s}"stcm, som roa 

.... tidch\'llIf uUln att. lära detsamma nligot; men Cbanning 

lQr sig fOga om toologieD; han döljer b\'ad hau ,-et med 

Ib mycken omsorg, som andra a1U'ällda fOr att Illgga det

BUNSEN OCH IIIPPOL\"TUS. 273 

Midt under' dess& sysselsättningar, som skuUo \'ara till 

JIckliga fOr att helt och bAllet upptaga en vanlig mCllniskas 

If. finner man BuuS('u inblandad i alla do religiösa frågor, 

Milb nu i trettio ll.rs tid haf\'a upprört Prousscn. Han 

.... haft sin andel i dcn lndlosa frågan om -:lgeHJa: det är 

• man kallar det liturgiska fonnulär, medclst h\ilket man 

ledan I1ngt tillbaka söker förena de begge stora protcstan 

Ma ookännelserna. Sll.som ambassadör i Rom var det han, 

lllIII, vid tiden fOr tvisten meUan erkebiskopcn nr Köln och 

deIl preussiska regel"ingen, har hela bördan af en kinkig 

lDderhandling, som slutado med en diplomatisk brytning, 

Ban har naturligtvis haft mern lycka mod sig i England, 

pi en mindre svår och mera bekant terriing. Hans toolo 

..... skrifter, bans protosUlnliskn iv..cr, bvilka i Rom betedde 

honom hinder, hnl\'a gif\'it honom en fast stllllning 

I London; inolIV kort tid har han der ut\'erkat o-enDe l'(}lIItat, 

som Iiro bet)-dando fOr den som vet, horn exklnsif 

.. ridande l ..yrkans anda Ilr och b\ilket politisl.-t inftytIDde 

religionen eger i England. Det är Bunsen som bi 

....t till att tyske missionärer blifvit antagne af ClrvrtA 

..:..Mary locitl!l; det lir lian som uh'crkat Ullprilttandet 

If det protestantiska biskopscmbctet i Jerusalem, IniIket 

Uottningcn nr England och konungen af Proussen vexehis 

UJJsAtta. Man har icke sparat Im gyckel öhcr biskop Aleunder, 

som landstiger i Orienten med Sill hustru; det iir 

lme1lertid ett betydande vm'k att för ett gemensamt och der· 

Ull religiöst interesse Imfva förenat de begge länder och do 

bege kyrkor, som st!\. i sJletsen för protestantismen. 

Man inser nu \igWu af do religiösa IlirQr som Unnsen 

1IrfIktar. Dessa. ideer kUllna icke ,-ara likgiltiga fOr andra 

.. dem, som, Icfvando i det adertonde &rhundradets tradi· 

doa, lunu betraJ.:ta roligionen slsom en förlldrad ndskopeIge, 

en fOr samhället frl1mmande sak, och som icke göra

• 

, 

nU:SSEI' 0011 1II1'POLYTUS. 275 

llll11an roligionen och filosofien, mellan fOrnuftct och tron 

qncs varn oöfvcfvinuclig och till följd dom! naturlig för 

llbtJt. upplysta sinnell. Tmcllmiid bur det icke alltid varit 

.a; denna higt, in'urmcd llreslcrskujlct väpnar sig för att 

Jih'a filosofien ett hugg, utan Mt se att det pil. samma gång 

War rclif,rioncu, timma u.sigt förkastas i Tyskland, Englind, 

Förenta Statcl'llu. Der cl'kliuucr mall icke dessa begge 

Ihg af sanningar, som motsäga hWIl'l:mdra eller som åtmilllIIone 

föga tillfredsstillla det lllcllskliga förnuftet, ty det fråpr 

hvarfor det skall vara två slags undervisning och två 

lI1ags lärosystem i fråga om en Ocll samma sanning. Man 

liJlar lika litet det föraktliga undseende, bakom hvilket filoden 

förskansar sig. Liksom man är öfvcrtygad, att den 

religiösa sanningen icke skiljer sig från den sannillg, som 

vetenskapen afslöjar ocll historien bekräftar, så fordrar man, 

att bvarje allvarligt sinnad monniska mr, studera religionen 

och dess minnesmärken för att slutligen utröna, hvaruti hon 

Mverensst.tlmmer eller icko öf\'erensstilmmer med filosofien. 

Om kristendomen är sann, säger man, bör lilan erkiinnll. 

honom och efter hOllom rätta sitt lehel"lle; om iJall är falsk, 

al bekåmpen öppet villfal'elsen som alltid fil' skadlig, daglingen 

icko med llcllne geJlom att- åt hcnlle öfyerlåta folket, 

pl det att hon i st.iillet må visa aktning för de upplysta. 

andarna. Se der utan tvifvel ett ovederläggligt rllsonllCmang, 

mOll om det är lätt att angifva ]lroulcmcts u!ljJgift, 

bYar finna lösningen? 

Det III' detta hellOf att förlika religionen och filosofien, 

80JD föriiiIlar så mycket interessc åt nutidens strafl'anden, 

tf fr1gan är den vij:,'tigaste man någonsin företagit sig. Det 

JIIler att skänka lugn åt menniskans hjerta och förstånd, 

att gifva 08S detta rättcsnöre för tanke och handling, Itvaraf 

'Ii baf\'ll. så stort hehof på en tid, da hvarje samvete är 

8lnatt i oro( då man börjar att tveka om hvad som är

HUXSEX OCH lIJPPOLYTliS. 279 

Den tyska. skolan lorkastar med if,'cr dcn 11I.ra, som 

ear religionen, fjetlrad j sakramentcrliga fomller, till något 

JUre och för mcnniskan främmande, till ctt slags matematiIk 

sanning,.till något lbsOlut; ilon betraktar tvärtom relilianen 

såsom "llscndtligcn subjcktif och skapad for indhi· 

... Religionen finnes i oss och fOr hnr och en al oss 

.... af \'5rt försdl,nd, enkel hos de andeligt svaga, sublim 

.. do starka; och liksolll Illeuniskoanden befinDer sig i ott 

ItIndigt framåtskridandc, så lämpar ock hOll sig cfter alla 

tider. Den helige Paulus anbefallcr siltfvoll att lyda sin 

Mrre; i nittonde lI.rhundl1l.det förkastar kristendomen slafwiet; 

religionon har icke förändrat sina princiJMlr, mon 

Ilon fordrar Illora af menniskor, som hOIl under aderton 

Irbundradcn ammat och uppfostrat. YiII dll. detta &lga, 

att den oviga salIningen cller Gud sjeJ( fir ungat för 

IDdcrligt och tillfälligt? Nej, Gud och sanningen förändras 

icko; mcn hlir nCJ'O ser D1Clllliskan dcm aldrig allsigto 

.:lt ansigtc, hOllDes insJ..T!nb.-ta förstånd skulle icke l.""lUlna 

fatta dem i deras fullkomlighet; dct ar steg för steg som 

Ilon nalkas det eviga Ijusct g

BUNSEN OCH IIIPPOLYTUS. 281 

111 Dunsen nu i dem påvisa frihetens princip; man skulle 

IlaD att göra sig skyldig till en paradox kunna säga, att 

... som interesserar honom i de gamla liturgierna och i 

.. gamla kanoniska rAtten Ilr lida mindre hvad som fin 

.., In hvad som icke finnes i dem. 

Man kan nn fatta det intercsse, som Ar förknippadt 

... dessa undersökningar rörande den lUdstll k}Tkans 11ror 

.. bruk. Den nAmda skolan går icke aU, sASOIII man for 

.... gjorde, i dem söka vapen för en trostvisl, skll.1 för att 

1ppBWla mot en motståndares skäl; tvärtom vill hOIl ur 

.. hemta en princip, som dödar trastvistens ande Oell ge 

10m frihoten leder till endrugt. Under det att Calvin och 

de allt för talrika arftngarllo till hans läror drifvit sektlidl!llerna 

till ytterlighet och mångdubblat trosformultlrcn och 

1IJlldringarna, vill den nya kyrkan, långt ifrln II.1t förhanna 

.. fördöma dem som lAnka annorlunda An laon, icke i 

.... mcningsolikhet sc annat lin sjelfva bruket af den 

fIihet som Gud lemnat oss, det begagnande af förnuftet som 

'Dr leda oss ti!l tron. Sålunda förberedes ett stort tros 

-'u.nd, som omfattar n1la dem som bekänna sig l'ara 

etaDgelli lllrjnngar och erkihma Jesu Kristi gudom, det lill 

lip alla protestantiska kyrkosnmbll.1len, med undantag af 

IDitaricrnaj en kyrka, för ilv(U"8 tilll'aro skll.1et icke längre 

Jr f'ömekandet af do katolska lärosatserna, en protest mot 

livad hon anser for villfarelse, utan erkännandet af do 

kristna principerna; en kyrka som grundar sig, icke på ell 

118& i fonner som är en likgiltig sak, utan på lllluens enbet 

llID Ar den sanna kristliga enheten. 

Men för att komma till denna kyrkornas förening 

eller, för att tala mindre anspr!ksful1t, till denna deras inlI6rdes 

fördragsamhet finnes det ett hufvudsakligt, ett oefter 

Pliet l'ilkor att uppfylla. Kyrkan får icke längre st!\. under 

lIMens lydnad. Åh'en här g&r Dunsen tillbaka. till den äldsta

RUl'SEN OCll "UIPPOLYTUS. 

285 

basilikor af mycket högre ålder, uppförda öfver dessa 

btakomber, i hvilka de tdrsw martyrerne slumra, han ser 

lIDellertid, efter ett ögonblicks lläpllad, uPllgå. för sig on lIc! 

IIbnd tidsålder, en hel religiös konst, som till sina fonner 

Ir IJdrc ;.n vår, ·enklaro, mora storartad och som just ge 

_ sin enkelhet ligger oss närmare. 

Ni vål, om man skall tala rent ut, så lir det med 

kistendomen alldeles pil. samma sätt som med hans arkitIlttur. 

Jag lemnar å sido trosläran, on brännande fråga 

llID det icke tillkommer mig att beröra; men allt som UIlpeobarar 

den kristna tanken och jemkar sig clter generationerna: 

lagar, tukt, ceremonier, böner, allt detta stÄr högre 

i de första århundradenas kyrka oeh ligger oss närmare. 

Kan det väl vara annorlunda för den som vill tänka sig 

iD l saken? Hvad vi kalla kyrkan lir icko on a.bstraktion, 

aIgonting oföränderligt, utan hon är det religiösa. samWille, 

10m ärar Kristus ilär på jorden; men detta religiösa samllIne 

är också det borgerliga samhället; det består af samma. 

IDeDniakor, det nittonde årlmndradets kyrka är vi. En re. 

IilJion, buru oförlinderlig hennes trosbekännelse än m1\. ,·ara, 

t:IIer alltid intryck af den tid och dc menniskor som be. 

bnna benne; katolicismen var barbarisk under de franti&ka 

konungllrna och monarkisk under Ludvig den 14:de, 

Ilbom han är republikansk i Förenta Staterna. Det är 

JIIedes helt naturligt, att hvad som i vara seder och i våra. 

ld6et närmar oss till eller afIägsnar oss ifrån en förfluten 

tida samhälle likaledes närmar oss till eller aflligsnar oss 

Ifrln dess kyrka. Huru skulle vi knnna känna oss stå 

dra medeltidens religiösa former och egendomliga bruk, 

ltllIan feodalväldet blifvit krossadt under våra fäders rätt 

... förbannelse? Är dct icke att blott-ställa roligionen att 

lIaom ett idcal för oss framhålla denna tid, då friheten var 

ID främling, om icke en fiende? Det 111' ieke på samma

BUNUS OCH lIIPPOLYTliS• 

289 

• egyptiska mysterierna imigd. Denna riktiga och djupa 

... i do gamla kätteriernas filosofiska. karnkter ör all· 

... icke nAgot för den helige Hippolytus egendomligt; mer 

ID. en kyrkofnder har delat hOllne. MCllniskoanden lofl"cr 

af ett l'isst antn.l idecr, som i h\'urjc tidehvarf åtcl'ujlpträd:1 

oder cn drligt, som gifvcr dcm ctt annat utseende och allt 

lir ofta gör, att man tager en gumlllal \'illfarolsc för en nr 

IIIUlingo Om Viros system !lr riktigt i nAgot fall, så är 

.. i friga om filosofien och teologien, hå stndier i Il\ilkfl 

tlUen med nödVändighet g§.r i salllma kretsgång. Det ,ar 

II1cdcs helt naturligt, att kJislelldomcn uttömde fOl'ntidcns 

tIosofiska systom, Iwilkn. 1mll Lel'önle i alla do punkter, 

der de äro sanna. Men hvad som för oss är mlirkligt i 

det Sitt, h\'arp& den helige Hippolytus ix'trakt::lr klHlCrierna, 

II' alt han, i stallct för att göra alla dem, som icke tllnka 

lika med honom, till fånar eller ursinniga dårar, gör sig 

den mödan att ärligt framställa sina motstundares teorier 

och icke anscr under sin l'1ll'dig1lCt att l'äSOllllCrn, med dem, 

Ett vackert föredöme, ehuru sexton firlllludradells kristeudom 

borde hafva gjort oss förlrogna med hofsamhetcll, och 

10m Dl:! förskaffar oss en fullständigare kännedom om liss:l 

pukt.cr i forntidens filosofi.. 

För lifrigt lir hvad den helige Hippol)otus meddelar oss 

om tidpunkten för och ordningsföljden imelIan de lIldst(& 

kAttcrierna af icke mindl'o intcrcsse fÖr menniskoandens 

b1atoria, lin livad lIan förtäljer oss om deras karaktcl" och 

deras uppkomst. Han visar oss j det kristna smnhiillet, 

or:b det redan från den första dagen, denna oro, denna 

ftrksamhct bos tanken, som på samma goIng utgör mennilbDs 

förtviflan ocb storhet. Det lir i apostlarnes isyn, 

och sannolikt till och med före Johannis c\'angelium, som 

Simon Magus och do förste gnostikerna uppstlilla sitt lärolystern, 

en blandning af judiska och österländska id&:-r, och

IldDna en smula rökclse Rlr hOIIom. Tag dig till ram ,'ar 

det förstn. ord, som domarcn yttrade tiU martyrcl'lll\: co// 

.. tihi. De följde icke detta råd, som tiUförs!Lkrade dem 

ett lugnt och aktadt lif med ,·ilkor att de {1,·Mde sitt samtele; 

de dogo, i det dc mot konungar och fnrstar IOrs,'a· 

rada frihoten att tro, l1i.nka och handla, icke viljande vika 

.. någon annan äu Gud, emedan dc icke berodde af nll. 

JOD annan 4n honom ullena. Det "'af Il5. detta siltt SOUl 

dessc darar, dessa menniskor utan klokhet och bertlkuiug 

ODIliWrtAde don gamla ,'oriden och grundladc det moderna 

lImballet, gif,'ande detsamma till grundval aktningen för 

individen, rlittvisan, friheten, mcnniskoklrlckcll: ett fidelt 

art, som tillhör oss endast med det villwret, att vi försvara 

det med lika ID)'cket mod, som man ållagalagt för alt fördrfTa 

oss detsamma! Fattar lIlall nu hvad som, under 

alla d

316 DEN RELIGIÖSA PRIIIETRN. 

öfvcrtriUfnr PInto, det ensamt !ärmAr trösta oroliga hj 

Mell man kan icke se, ntt uppenbarelsen lofmr att I 

dell sJöja som döljer naturen, biocID lI.r icke en cuc)'klo 

Nu tor tiden gör man lih!U "åldiga nnstränguillgnr för 

indraga toologien inom nntun:clenskllpcmns kTCts, i sntt 

!l.dagalllgga, att de fysiska DJ)ptJ:lckterllll öf...ercnss 

med do tilldragelser, om hl'ilka. man läser i den heliga skriA. 

En berömd teolog, en uI1lllyst ande, kardinal Wiseman .bir 

gifvit ett prof p.l\ dessa undersökningar i siua. Föredrag _ 

,nmomll!et m4/1an teknu:apm. och dm uppm/Ktrade rtligioMtl. 

Det gilTes få Il}'aro skrifter, i hvilka man finner mera Sill'" 

rika lisigtcr, mera skarpsinlliga betraktcls

.cIl.EUZER_ 329 

DIg och officiella låros)'stem, är det staten som "lI.ljer och 

tIIeltter professorn, när ett IorvärfYadt namn och gjorda 

tjeDstcr framhålla honom till offentligt erkännande_ Man 

Ur sil.lunda mognn., 11lrda, ansedda män, men man har icke 

lIkid professorer, och allt för oflll befinner sig uudcnisniuleD 

eftcr '-ctenskapen_ I 1')-skland deremot, der h,-arjc lära 

.... rAtt att frilt framirAda, slI. framt hon h\'D.rken är upp· 

rorisk eller omoralisk, kan hvar och en nppstiga i en ko.· 

teder och försöka sina krafter inför allmänheten, ntan att 

lltaIcn tror sig hotad af revolutionerna inom filologien. Det 

lir deUa Crcuzer gjorde; han ,'ar ung, cldig, rik på talang 

och mod, han lyckades, och lir 1800 blcf ban utnamd till 

sira ordinarie professor i grckiskn spräket och litteraturen 

i Marburg. Dct var ingen rikedom, men frän den stunden 

ftl" ban skyddad fOr bchof"ct, och hnns framtid beroddc 

ickC mer af n!gon annan lln honom sjelf. 

I denna undervisning fu:lagaladc Crenzcr en djup lårdom 

och CD taukcns grundlighet, som är temligc.n ovanlig 

i Ty!ikland, II.tminstonc hos uoga personer. Det var just 

pl den tiden, då WoHs l'rolCf/ollleluI- drogo Homeri tillnlfo 

i ttif ..olsmål och man begynt ett korstAg mot forntidens 

Itora författare, ett korst!g som i ,-Ara dagar snarare om· 

bytt namn nu föromlil genom att öf\'crgå till teologien, sedan 

den litterära kritikens fält blifvit utlömdt. Ehuru Wolfs 

bok m!ktigt im-crkade pl Crcuwr, föll icke dell unge Inra· 

ren in i dc )'Uerlighcter, som mo,n mll.hll.nda ,'!tntade af ilonom 

och som säkerligen skulle hafm, gjort hOllom pojlUlllr. 

•Ju mem jag 11illte Wolf - s.'iger ban - desto mera insåg 

jag, hvillro siiliEynta egellsl.:v.pcr och hvilkell liirdoln det fordrades 

f'6r att idka kritik pli. detta öfverligmla sätt, och desto mera af· 

1igsnade jag mig rdn den Migt 110m i våra dapr rått öf,-crhand. 

nr närvarande tror en nng filolog, att det icke är något vardt 

med honom, illuBJI han fOrklarat att cn ijtor f'6rfattare är inter·

342 DEN ltELIGIÖSA fUIlIETE'!>. 

en ih'cr och on kärlek som af intet lfito sig förtröttas. AU 

studera och sl'årma tillsammans (1.'ufllfld.o),nrI11lJ l(ai QUjJt1/tJnulIla!;I1!!J) 

"Ul' llllllS valspr.1k, och han bröt icke en enda 

dag deremot. 

Frukter af denna lållga lärurovorksamhct voro märk· 

liga llrbotcn, framför :1I1t goda upplagor af Plotin och Cicero. 

När Creuzer ulgaf den aiexuncilinska filosofen, som då var 

föga: känd och missaktad, emedan han icke tillhörde den 

klnssislm tiden, ursäktade han sig för siu dristighet, i det 

han till sitt försvar åberopade föredömet af sin l'än Bois· 

sonade, en stor utgifvaro af små böcker. Detta var en allt 

för stor blygsamhet. Piotiu Ul' en för mycket utmärkt tän· 

kare, för att utgifyarC'll af hallS arbeten skulle hafva behof 

af öfversccudc, OeJl de lärde mottogo med stOl' välvilja den 

Yllpel'1iga hok som lemnat pressen i Oxford. För öfrigt 

måste nyplatollikerno behaga Creuzel', ty dc hade varit de 

mest mystiske bland filosofer, öfverallt sökande symboler och 

aIlegol'ier. Utun tvifvel hade dc illa nPllfattat sin tids anda, 

när dc satte sig på hären mot kristendomen och försökte 

återuppväcka mångguderiet; men i detta fört viftade bemÖo 

dalide lian man icke misskänna en viss storhet, och kyrkofful.erne 

hafva mel' tln en gång riktat sig med bytet från 

dem som de besegrat. 

Bland Ciceros arbeten hade Cl'euzer, för utgifvandct af 

.,en kritisk upplaga, valt ])(J divilUUWnc, som innehåller sA. 

märhärdiga och så föga kända saker om cn del af den 

romersiw och etruskiska kulten; lihell har han tillsammans, 

med Mosel' utgifvit ])(J legihM och De repuhlica. Meu detta 

var mindre i hallS fack. Allt hvad Cicero skrifvit har en 

formalist,isk och juridisk karaktcr, och ehuru Creuzcr i sin 

ungdom studerat den romerska rättC'n under ledning af den 

bästa bland lärare, VOll Savign)', "ar han det oaktadt icke 

nog hemmastadd i dessa forskningar för att i deull:l del

I'''-BIOL''-. 

FABlOL! '. 

347 

So Mr en anonym bok, ror Il\'ilkon cn sYllllcrlig rekommendation 

ligger i författarons namn; t)' om man får 

&ro pli. nlLgra "änners oförsigtiga ntlJl.tnlscr och det a11mli.nna 

ryktet, skUlle dC'lIne rorfattaro nra ingen mindre lln den 

btolska kyrkans i England förnämste prelat, kanlillal WisemaD. 

Att on Jll'est 1 livars Itlrdolll lir lika bekant som 

h&Ds fromllet, lliggt'r ett nytt arbete till dc religiösa afllandliogar 

eller polMlliska skrifter, som fllrvllmat honom 

ett bcriittigadt anseende, innebär intet som kan fön'åna 

hans talrika beundrare; men }nb/ollt llr icke helt och Mllet 

en teologisk afhaudling, Fabif.lla Öl' - skall jng "åga säga 

If. ordet - en roman. Utan t,"if\"el en 'Sådan roman, som 

el! kyrkans furste kan skrif\"ll, det ,iII Sliga en bok med 

en from pl'llgl1l, cn bertltt('lse, ItmrifrJl.n den jordiska kärleken 

l1r utesluten och som hemtar sinn ingih'elser från 

katakomberna, martyrcrncs gcrningar och dc kristna legenderna, 

men till sist ocb med alla dessa fllrbehåll är den 

dock cn dikt, ett verk af inbillningskraften, en roman, 

Det är icke vi som skola klandra författaren för att 

han s1lnnda amllllder sina lediga stunder; romanen, som 

de vise missakta, synes oss mera salln lin historien, tl' lian 

Ir mera sedelfirandc. l olikhet mcU historien, som endast 

kanner ylan af h!lllddscl'll3., afslöjar rOlllllnen för oss det

855 

kli på roMa, och man skall nästan i h,":ujc kapitel 6nna 

ea episod, som cndast svagt sammanhanger med det som 

SIregå.r och det som kOllllller dter; det fir en följd af sccler, 

i hvilka man gifw'r oss CII mllning af det. kristna 

lih'ct, och, såsom jag tror, !l.r det p5. det slutet man, för 

lit "ara rit:t\'is, bör uppfatta boken. Man ftr der icke 

l6ka nagon intrig, utan taftor och kdnslor. Om man ser 

takemIl pli. sådant sl.itt, så är Fa!n

366 nt::s RELIGIÖS." FRIHBTEX. 

tar sådana man som Chrysosto.mus och Augustinns, det 

kommer sig deraf, att ban öst ur samma källa som 00k)'rkotldcr 

och aU ban, liksom de, haft Dcmosthenes cd. 

Virgilius till 111.rare? Det!l.r dm; dessa ,'iUra studiers företräde 

ligger; lika nödvll.ndiga, som de äro för iittcratön:lll, 

!tro de för den llrcst som UPIIIl'lWer såsom talare eUer 

skriftställaro; de lära icke blott konsten att tala ett vacken 

språk, utan de girrB finhet i smak och grannlagenhet. i 

känsla, ocb det är sllunda som de, genom ntt iorhindra 

ott blindt och uppbrusande nits förlöpningar, pi. ett "ed.. 

samt sätt gagna moralen och religionen. 

f 

Deecmbcr 1855.

MAJHlIF. DE GASP.\RIS. 

llADAllE DE GASI'AJUN 

Ii:Wi;TIlRS.UlfUNDE:S I PnoTESTANTIS1UlNS SKÖTlI. 

367 

När det adertonde !lrhtludradet. bröt med k-nslendomen 

orh it filosofien UI)pdrog hOgsta ledningen af menskligheten, 

st1Idc det religionen utom vetenskapen, och för ntLr\'arandc 

'ser dot ut, som om det som röl' dcita monniskans högsta 

iDteresse endast vore en skolfrllga och blott aUbringe toologer 

l'.I professo. En gammal fördom, som Ar egendomlig för 

O&S., har oofr!mjat denna likgiltighet. Att. tala om religiösa 

-.ker har under alla tider i }''rankriko betraktats såsom en 

förmäten yttring af d3lig smak. Man har lor att tro eller 

,ara otrogen, mell icke att bringa å bane problem, som 

skulle .nödga till cftcrsinnallue. Denna fördom, h\'uri ingår 

mera ltLttsinnc än vördnad för dot heliga, är icko stort 

mindre bcdröflig än filosofcrncs förakt Det tjenar till intet 

att vi tillsluta ögonen för att. icke se, ty religionen intager 

de desto mindre frnmsta rumDillt i menniskans hjcrta. Så 

YI1 i det offentliga som det enskilda lin'ct är hon ett element, 

som blandar sig i aJla. våra ideer 001 alla ,-ära handlingar. 

Det finnes mer än cn lag1itiftare och fritänkare, 

som, utal\ att ana del, endast tror pli. sanningarna i sin 

katekes; det finnes knappt någon social, okonomisk, ja. till 

ocb med Jittcr'Jr frål,,'ll, som man icke UPI)fauar il! olil\a. 

dtt bos protestanterna och lIos katolikerna. Det lir slIedes

368 DBN lIELlGIÖSA fIUHETEI

370 DES RELIGIÖSA FRIIIETEX. 

Iinie, som ltskiljer dc lx-gge bekännelst'rna, ganska SlDIIi 

det lyckes att dc Aro mest logiske, som taga ut steget odi 

gå linda fram till den romerska kyrkan, såsom Gfrörer ocIl 

l:Iurtcr i Tyskland, såsom Newman och brildenle Wil. 

foroo i England. Ifnga sjAlar skolo. nldrig q\'arstanna pi 

denna )lUnkt mellan tvenne brfu.hljup, Ilå hvilken doktor 

Pnsey hll.llcr sig. 

Bland alla de Ilio, som dc moderne Pl"Ote8tante 

gjort från katolicismen, finnes intet, som faller mCl1l. i 

IK'D, lln det af diakonissorna eller bannhertighe-tss.""",,"'l 

I Tyskland, England, Schweiz, Frankrike har man fon . 

att reformationCll g&tt för 11lngt, dl\. hOll npphäfdc alla antiliga 

ordnar, utan att ens skona dem som ogunde sig il 

barmhcrtighctcns utilfning; ju känsligare man "arit för de 

förcbraclser, som karolikernc rikta mot den !Jrotestantisb 

kallsinnigheten, desto mindre har man wlat lemnn Roll 

äran af att allena haf,'a sina bannhcrtigbctssystrar, siDa 

S;t-JosefsbrOdtt och sina lazarister. Det Ar mer än trettio 

år sedan mall bOrjado inratta dessa milda stiftelser, n.det 

österländska kriget riktaiie plötsligt den allmänna IIpPmnrks..'Ullheten 

at detta hilL :Man p..llminner sig do klag0rop, 

i hvilka dc cngelska tidningarna ntbrusto, när, vid lJöp 

jan af fiLlttAgct på Krim, eländet och koleran grymt hemsökte 

don brittiska hlirc:n; man har icke glömt, med bvilkea 

ifwr Londons press framhöll motsatsen mellan den engclsb 

administrationens vårdslöshet och vira barmbcrtigbetssystrvl 

beundransvärda OlIl5Orger. England ville täfla med Frank· 

rike; en ung ocll rik Q\'inn3, som egnat sig lit de olyfk.. 

ligas hugsvalande, miss F1oTCnoo Nightingale fick i llPpdnf 

att i Österlandet organisera en sjukvårdspersonal, som i några 

hänseenden p1l.minucr om dc katolska. s)'8trarllll; hon gjorde 

det moo ett sant kristligt mod, och understödd af uppoffrande 

(lvinnor lyckades hon i sin heliga sändning.

386 DEN RELIGIÖSA FRIHETEN. 

religionen anbefaller, en enda sak iir nödvlindig, en enda 

sak lir helig och gudomlig; det är harken drligten eller 

celibatet eller lydnaden eller löftena, utan en mycket högre 

sak, fordrad af alla och möjlig för alla, nemiigen kärleken, 

barmhertigheten. 

Augusti 1855.

398 DE." RELtGlÖS,\ fIUJlETt::-. 

bredd med Salomos hög:l lisa. man måste ställa Uppstigaq. 

det p1 berget Carmcl (&Willa dd fIIOtlU DrrmtltJ) och dialogen 

mellan SjllJcn och Kristus hennes brudgum. Att 1cfT1 

utom sig och i Gud, att blif\'a ett moo Jesus Kristus genom 

ou m}'stisk förening, att sucka efter döden silsom oftor en 

ollndlig lycka, det der äl' llelt visst nagot förvli.nnndc för 

tviRarc. Sådant har imcllertid lifvct varit fÖl' tuscntals men 

IIiskor, hilka i denna kArlek funnit en kraft som aldrig 

förnekat sig, on trost som aldrig bar svikit dem. 

Skall man kanske sAga., att det endast ilr i Spanien, 

i eu land der alla känslor !.iro eld och laga, som man 

finner en sMan öfvcNJpanning? Men Italien, Tyskland, 

Flandern vis.'l. oss mårkvlirdiga ID}'stikcl'; det finnes knappt 

nagot land mcl' iin F'rankrike, der en dylik känsloglöd Ar 

okänd. Yi

LUIS DE LEOX. 401 

förl..-uunade stolt, att religionen är öf\"erflödig för den som 

bar sinne för vetenskapen ellor konston ; men kärloken till 

det sanna och det sköna leder till Gud, men ersätter bonarn 

icke. Kommer det icke för öfligt, enligt ell skön tanke af 

Goethe i en stund af båttre ingifw-lsc, kommer det icke ett 

ögonblick, dl\. Illonlliskan iusor, att det gifl'os en sista lycka, 

liksom det gifves on sislll dag, och 1It' icko kOnstoll oförmögen 

att trösta dcm som ickc lilja veta af någon tröst? 

Byron bragte Tor någon tid cn stolt fört\i8an Il! modet, 

men mennisknn tröttnar snart alt trotsa himmelen; stoltbeten 

lir eU uselt stöd, ett Sl"ngt ror, som, dl\. det brister, 

5Öndcrrin-cr den hand som förlitar sig derpå. Nej, meooiskosjillell, 

danad till att tro och att l\lska, protesterar mot 

dylika h1.ldclser; hon bcllö!l'ot' något att fasta sig vid, hOIl 

bobölvcr något Iwanid hOll kan tl'rgga sig, framför allt i 

en tid, da häudc1sel'ua skalrat henne sll. hårdt, att sanningen 

sjelf synes sl'ika henno. UOII är, det är än-on Goethe som 

sagt detta, hon år såsom murgrönan: ensam, kryper hon i 

litoftct och d)'ll, der hvar och en trampar henne under löttema; 

det llr ett behof för henne att fllsta sig vid och att 

med sin kärlek och sitt Ii! betäcka det stöd som hon omfaltar. 

Och lycklig framlöl' alla den sjUI, som kunnat \'lilja 

det enda stöd, som In'urkcn tiden cHm' dOden krossur I 

Febrnari 1853.

404 DEN IlELIQIÖSA FRIITETRN. 

gendor, som uppfunnits af lättrogenheten, och från de under· 

vork, som ullPdiktats för att behaga eller booraga folket? 

Jo, en enkel Jtlra, som talur till förståndet och hjcrtllt, cn 

kult lika eukel som läran. Det finnes föga dogmer och 

ceremonier i buddhismen, t.y han är en reformation af en 

religion, som företrädesvis missbrulmt dem, lIomligcll Br::unas 

religion. Framför allt får man icke der söka hvarken någon 

treenighet eller någon monuiskoblifven Gud eller nagon 

gruudvasondtlig likhet moo katolicismen; Rumanf har brutit 

slafven öfvcr alla dessa drömmerier, hvilka smekte det se- 

århundradets otro, och det är icke den minsta tjrmst 

han gjort. lluddhismCIl är en rent hinduisk religion, en 

protest mot bramanismen och des's tröstlösa lära, mon ingen· 

ting vidare. 

Man vet hurudant detta senam system är, sem ännu 

råder i Indien; det är en själavandring utan ända, en be 

Stiilldig tillvaro under olika former. Än mellniska och än 

djur fön-andlas individen oupphörligt utan skäl och utan 

ändamål; don goda menniskall befinller sig utan h'ifvel i en 

bättre belägenhet och den onda i en s!1mre, mell, goda eller 

onda, 111'0 alla dömda att evigt framsläpa ett lif utan ll\ila. 

Sakja-lIfuni förkastar denna religion, som icke tillfredsställer 

hjcrtat. Enligt honom iiI' mcmtiskan herre öfver det till· 

kommande; det goda som hon gjort, den odling som hon 

gifvit sitt förstånd, gagna henne under alla de fönandlingar 

som hon måste genomgå; hon höjer sig oupphörligt genom 

sin sedliga wrkofran och sin tankes verksamhet; renllrC än 

de gudomligheter, mod hvilka det hinduiska Panthcon Ar 

befolkadt, är Ilon också större; hvarje steg på sanningens 

och dygdens "äg !löjer henne en grad, till dess hon Silltligen, 

vorden ett rent förnuft (namnet IJuddha betyder ingen. 

ting annat), försjunker i det oändliga och ingår inirealIa 

eller den eviga h\'jlan. 

o naste

ES BUOOIIIST, 405 

H"ad fontras för att hinna. detta högsta m&!.? Ett 

fullkomligt lösslitande frln ,"erIden och sig sjelf, Det for· 

dras att man icke fäster sig mera \'id menskliga 3ngclägClIlhetcr, 

nu vattendroppen P.1stcr sig vid lotushladot. Förståndet 

lössliter sig genom passiollfri forskning, betraktelse 

och hänryckning; hjertat lössliter sig gellom försakelse. Det 

Ar icke nog med 3tt harva. bortlagt allt hÖb'llllXl, all mund 

och all fruktan; det Ar icke nog med att ,'3ra kysk, fattig, 

tÅlig; man måsto drifnl. sjelfllllpoffriugcll ända till dArskap, 

Buddha har nnder sina SUCCC6sh'a. tillvarelseformer bortskänkt 

sin jord, sina clnfanter, sinn slafvar, sina hustrnr, sina. barn, 

sina Mnller, siua ögon, sin tunga, sitt lif. Med ett ord, 

att förinta. jaget ellor snarare att bringa det i elt tillstånd 

af andlig hänryckning och Ulta allt annat fam, alt genom 

lidandet komma till en försakelse af allt och aU offra sig 

fOr andras lycka, ja till och med för en nyck af dem, detta 

lir hela buddhismOIl. När sista fläkt af lidelse lagt sig, lIur 

den sista askllJl glimmat ut, llilr det som vi kalla lif försvunnit, 

lemIlar menlliskall, vorden buddha, slutligen denna 

verlden, som icke !l.r annat äll en sinnevilla, tagande med 

sig till llJldra stcnoden dc trogna sjalar som följt henno. 

•Efter att hafva. fullständigt befriat nrelserna fr.\n ålder· 

dom, död, sjukdom, frestelse, Iortviflan, ol)"ckor, bekymmer 

001 oro, efter att hafva fört dem urver ut\'andrarelifvets 

ocean, skall han införa dem i on region, som ilr oförgänglig, 

lycklig och utan fruktan, fri från cUlndo och lidande, lugn, 

utan passion och utan död... så uttrycka sig gudul'llcs 

hundra tusen söner i den bcs)"unerliga legend, som mr 

Fouc&u.:J: Of,·crsatt Mn tibetanskan och som innehåller Sakja 

Munis sista inkarnation och lära I. 

I Roy" Ilwhu ''o/ I"', 011 d':I'eJoppclncnt dCI jcux, contennnt 1'hi 

Iloire du Buuddha Sak)'ao)h>UDl. Paria, 1&18. 2 \'01. in 4:0.

408 DEN RELIGIÖU FRUn;'fEN. 

cn annan dröm, i h,"ilkcn Hiucn-Ths311g sett cn lotusblomma 

af ston MUa. honom uppe midt ibland v!gornn, stadgade 

hans bc51ut. Han reste onktadt kejsarens förbud, oaktadt 

"ligcns faror, utan att 101' ett enda ögOnblick f:Ula modet 

under CD så lång pilgrimsl'l1rd. ilans sjAl, säga hans biografer, 

var såsom en klar bllck, h\3rS böljor man kan upp. 

rUm ulan att någonsin grumla dom. 

lians resa bade ett dub1H:.lt mål: utt tillbedja Buddhas 

relikrr och att besöka dc berömdaste klosll'Cll för att studera 

l!tran och sronJa dc JlCliga urkunderna. I fråga om 

relikerna slittor RiDen-Tltsans en blind tro till allt som man 

visar JlOllom; samme man, som intages af medlidande för 

dessn stackars otrogna, hvilkn tro sig aftv/\ själens fläckar 

genom att dOPIla sin kropjl i Gangcs' vatten, tillbcdjcr utan 

bcl41lkalldc Buddllas hnfvudskål, qvast, tandpetare och kroka. 

Han 11)'SCr framför allt en synnerligt andaJ..1sful! kn.nsla för 

en viss tand af Buuuha, cn och cn bal! tum I&ng ocb s16roudc 

i gult, cn relik af obestridlig äkthet, ly det är en 

elefant, som skänkt den, filrvarad i ett litet skrin af galc4 

at en fattig munk som förbundit bans slr. ?lIen den säll 

S3mmnsle vallfarten är besöket i den grotta, der Bnddba, 

bcs

410 DEN REI.IGIÖS.-I. FUIIJETF.l'. 

minen begaf sig verkligen åstad i denna afsigt och träffade 

konungen, som just for ut, sittande på sin elefant. Porten 

sade för sig sjdf: l-hilkcll nr dom bogge skall jag prisa, 

konungen eller hans elefant? Sedan tillade lian: Denne 

elefant är kår och behaglig för folket; låtom kungen ,'ara., 

jag skall besjunga elefanten». Oeh han gjorde rätt. ty koullugen, 

belåten, skänkte honom cgalldcriitlClI till fem byar. 

Genom att prisa fursten sjclf i stället för en favorit skulle 

han ]{anhällda harva gjort en mindre god marknad. 

Men om de huddhistiske munkarnc hl'arken äro hofpoeter 

eller taskspelare eller astrologer, så liro do dorernat 

dc omedgörligaste och envisaste grälmakare. Ben lilla fellluhl8 

slwla ligger i beständig fejd mod dm !Mm wkiJ.:tlm 

skola., och når man utmanar sina motståndare, g& man så 

djerft till väga, utt mun Mtter sitt lif på sIlel. Hiuen· 

Thsang träffar en af dessa ursinniga viIl'cIser, hvilken öfvcr 

porten till sitt kloster uppslagit ett sammandrag af sin lära 

i fyratio llUnkter med tillägg af följande förklaring: nThlrcst 

någon kun vederlägga nllgo11 euda af dessa punktcr, så till· 

låter jag honom, silsom ett erkännande af hans seger, att 

afbugga mitt hufvud". Vår kines, som har det felet att 

alltid vara oöfvcl"Vinllelig, men som lyckligtvis icke llals· 

hugger dem som han bringar till tystnad, :lntager den er· 

bjudna striden och börjar med en \'ederHiggning af "issa 

religiösa tokerier, som visar, llvilko. upphöjda ideer och hvi]· 

ken riktig känsla för religionen han hal' oaktadt sin lättrogenhet 

i fraga om relikerna. 

•1'Il·t(J'g ingnida 6in kropp Illed aska, inbillande sig att derigenom 

göra en fil,reket fortjenstfull gel1ling. Deras hud är öf· 

vcrallt af en smrtbli\. hvithet liksom skinnet på en katt, som legat 

en spisel. Li-hi's tro, att de utmärka sig genom att stä naknn, 

och räkna for en dygd att afslita sitt hår. Deras hud är sprucken 

öfvcrallt, och deras fotter äro fulla med valkar oeh renlIlor;

EN BUDDHIST_ 411 

man skulle kunna likna dem \-id murkna träd som st;;' im-id stränderna_ 

Leu-man's gura sig perlbaud af lIleuuiskobeIl och dödskallar, 

pryda mcd delll sitt llllfvud och hiinga dcm kring sin 

hals; de hG i berg-sh&lGr och lilmn dc ouda andar SI)JIl hafva sitt 

tillhäll i grifterlla. Dct finnes aIHlra, som hnfva sina kläder 

sölnde med träck och sluko. mUen ma.t och skiimdt kött. Dc ärG 

lika stiukande och vämjeliga. som ctt svin i en gödBclgroll. Oell 

det oaktndt bctraktell I detta. såsom f 

Hiu(,JI-Thsang tir icke alltid lil,a förståndig; äfvcn han 

betalar sin g'Ard åt dell menskliga svaglIeten och utmanar 

kättarno mcd en djerfhet, vfil'dig Lulher. "Om llågon iläl-i 

flum'r ett enda irrigt ord och visar sig i stånd att vcderlllgga 

det, sil. skall jag låta honom aflmgga mitt hnfvud såsom 

ett bevis på mitt erkännandCJ>. Om man lår tro biograferna, 

vågade ingen alltnga. en sådan utmaning, Detta 

synes dock osannolikt. I:lvillwn fallatilwr, religiös eller politisk, 

skulle icke Y:1ga sitt huhud tio gånger heIII'o -tl.n att 

tiga? Det är blott vildar och barbarer som mottaga SllUningen; 

de civiliserade follu!ll l,lInna endast till diskussionen_ 

Det är icke möjligt att följa Hiuen.Thsang på alla hans 

rese1l.fventyr, icke heller att göra IJQllOm sällskap vid hans 

besök hos do rlddyrkande turkarne eller hos m(lhrattel'llU, 

hvilka föl' tolfuundru ar scdan \'oro IIVM de äro ännu i 

dag; Ilog sagdt, att hall, efter ell lang bOltovaro, i triumf 

återvände till sitt land, förande med sig de dp'b3rasto reliker 

oeh sjuhuudra. böcker, lastade Ill\ tjugotvå hästar. Han 

mottogs med utbrott af gHldjc, OCII Iwjsal'en ville göra honom 

till minister; mOll Hillon-Thsangs iirel}"stnad var icke 

riktad på det jordisl\a; ban kände icke och villo icke klillna 

till nägot af hvad som angick statsfOrvaltningell. Att öfyergifvu 

lagens hemlighetsfulla llrinciper föl' att följa vOl'ldens 

ideer vore, sade llall, att likna ett handelsfartyg för fulla

412 DF,N RELIGiÖSA "IUHF.TEN. 

segel, som sImllo !cmlla hnfvcts böljor för att segla på fasta 

landet; icke nog med att dct icke skulle lyckas dcri, utan 

det skulle idm kunna undgå, att l,rossas och gå förloradt? 

Hans cnda önskan var att sluta sina dagar i kloster för att 

egna sig åt UfvcrslLttllingcn af dc böcker, som han Illedfört 

från Vcster1:mdct, och fÖf att utbreda lluddhas lära. 

Han lemllade icke vidare sitt kloster och tillbragte återstoden 

af sitt lif fllltillgon i bön eller med dct fromma vär!· 

vet att öfverslitta dc indiska böclwrna. Det val' imellertid 

då, som ban skrof skildriub'Cll ni sin rosa, i on enkel och 

okonstlatl sm, icke vågande, sade han, att utsira och blomstersmycka 

sina berättelser. Kojsan:m hyste mindre betänk· 

ligheter; ombedd af Hiucn-'l'iJsullg att mod cn inledning, 

fluten ur lmns gudomliga pensel, pryda fem öfversättnillgar, 

ilvilka munken nyss nfslutat, skref !Jan med sjubundra atta· 

tiOCll skrift{'ekell ett till alla delar utsiradt och blomster· 

smyckadt företal, i hvilket han med en blygsamhet, livars 

nttryckssätt vi kiinna till, förklarade, »att han fruktade att 

hafm vanhedrat resandens guldblad gonom att strö grus i 

eu skog af jlCrlor». Det tål viii vid att vara k('jsare af 

Kina för att få sådallfL under af stil godkända. 

Hiuen-'l'hsangs död omtalas af hnns biografer med all 

den vördnad, som år oskiljaktig fran ett helgons sista stunder. 

Efter en dröm, som lät honom hoppas, att han icke 

förgäfves efterföljt Dllddhas lära, och då han kände sig skola 

dö, sammanräknade lUunken alla de goda gerningar, som 

han gjort, för att sålunda upp!ifm sin tro och drömma om 

(Jtt bättre lir. 

.Han befaldc skrifvarell att uppteckna. titlame på de heliga 

IJöeker ooh dc aflJandlingar, hvilka. han öfversatt, utgörande till· 

salnmans sjullundra fyratio arbeten oeh ett tusen trehundra trettio· 

fem Löder, Ban Ul)pskref äfven dc tio millioner taffor, fOrestiiJlande 

Buddha, äf,"ensom de tusen på siden målade bilder, bvilka

DE:< Rt:I,TGlÖSA FlllllETP.:". 

ännu "ar ljum. HaM an&4,ote nu rOdblommigt, och alla. hans 

drag utb)'ekte i högsta grad glädje lXh sillhet.:> 

Snlunda sintade denne mlln, som var sitt tidchvam 

afgud, ocll mig s,rucs alt denna bild, s& "äl tecknad i mr 

Juliens ypperliga arbet.c, icke iiI' blottad på intcrcssc. Mer 

fin on kristelI skulle kUlInn. afundas den buddhistiska. mnnken 

uppriktiglieten i hans tro, kraften i hans vilja, det 

vackra. föredOmet af ett lir, som lIolt och hållet var helgadt 

åt h,'oo han ansig fOr sanning. ImelIertid, man Br vll 

lof alt erkilnna det, år Uillen-Thsangs personlighet af min· 

dre vigt :ln berJ.ttclscll om hans resor, och det llr mera 

ror alt rikta goograficll än för att gifnl. oss cn mAlning af 

ett kinesiskt helgou, som mr Julien företagit sig elt o.rooto 

fullt af svlbighetel', 

Vi kännQ. nästan ingenting om Indien på den tid, då 

Fa-hien och Riucn.'l'hs.ll.ng genomreste det; dc sellare borllttelscr, 

mr b"ilka ,; hafva araberna att tacka, lIoro ganska 

ofullstiindiga i frnga om dessa afillogslla tider, IJvad Massudi 

i tionde lrhundradet meddelar oss i sina GtildittgtJr 

llh'ensom den skildring, som blif"it Mversatt af mr Rcinaud 

ocll som i hög grad Clinrar om l\1assudi, äro bOCker utan 

kritik, llVilkn mycket liklll'l. sjömallMell Sinbads resor, med 

in'i1ka man roatle oss i var ungdom. Man ser att arabcrnc 

icke forr 9.n ganska sent inträngt i landets inre och att de 

under lang tid tagit dc löjligaste SIlgOl' fOr sanning. Det 

lir icke på samma. sätt med kineserna; de hafva sett med 

egna Ogon och de haf"a l'arit öf,·erailt. Ulan tvif"e1 Are 

jcke missionlirer, som llro helt ocll hållet npptagne af siit 

religiÖSa "nrf, alltid fulländade obscrvatörer, mell icke dcsto 

mindre kan ingenting uPP,'[Iga berättelsen af en man, som 

lloggrannt uppgih"Cr orternas namn och dc tillryggalagda 

vllgliLngderna samt kan SIlga: Jag rar der, 00h dd och dd 

hiiud, mig,

E. J,JlGO UYli.. 

QvlN'X.UiS lIJSTOltlA. 

417 

Det lir alltid betänkligt att taln om q\in.nan, mCII faran 

är ytterlig, nll.r man för henne fordrar cn b!lttre stAllning 

i familjen och samhället, nllt' man i moralens och rält 

-risaDS namn br)'tcr staf\'en ön'or sin tids idoor och lagar. 

Huru skall man, 1111. samma gäng man bckälnllllr åtlöjet och 

fördomen, kuona undvika plattheten cell utopien? För att 

taga ihop med, jag vill nu icke sUga lösa, dylika problem, fu' 

det icke nog med att hafva ett ullphöjdt först!LUd, ulan man 

miste också för qvinnan hysa denna blandning af kärlel; och 

aktn,ing, som lir sll.llsyut hos männen, emedan den l'Orulsatter 

ett nUtid rcnt lir och \'Illartade böjelser. .Dessutom ,-et jag 

icke, om någon annan än cn fader är i stånd atl faUa 

hl-ad som bör hållas i }lcJgd hos dessa så veka sj!l.lar och 

den rllttigbet som do barm att \"lll"fl vålmade lllol dc prof 

Dingar, med Il\'ilka verlden och lifvet hota dC!Ul, Hvarken 

sollens kärlek eller JlIl1.kens ktl.rlck egor denua klnrsynthet. 

För sina barn llr en moder på summa gång både mel' och 

mindre än on" qvinlln., och hvad Illannen hetrllft'ar, så är 

hallS Wlgifvenbet allt för ofta ondast ett slags egoism, I 

det ban fogar sig efter sin följeslagerskas minsta. önskningar, 

R\rstår nog don mest undergifne man att wrhlifva

422 DE:S TlELIOIÖSA YRIIlETEN. 

Mon ser att det finnes ingenting cbimcriskt i mr Le-goU\'Cs 

ideer; sJitcmMct i hans bok inskrJnkcr sig till följande: 

att ålerfon1ca (I"innans frihet Il1l. grund af samma 

principer som denna frihets motståndare åberop.'l.; aU bol'isa, 

att olikheten, långt ifrån att utesluta. jl.'rnlikh('tcn, 

förutsätter henne och att trndilionCIl åtlagalägger framåt,.. 

skridallJct. 

Sedan dessa huf\'utlJJruuder blif,it Ulllistäida, undersöker 

(öl,rallaren med historiens tillhjclp do fyra förhåUanden, 

som tillsammans bilda C}\'illnnns hela lir; han visar oss 

IICllllC såsom flicka, SilSDllI maka, såsom model', 5:15am mcd 

Lorgariullo. Derefter, och sedan han i fdga om hv:ut och 

ett nr dessa förhållanden lI.dagalagt idcC'rnas ut\'ccklingsg.iug 

i det ftlrlluluo, rordl'ar lian cU IIJ' föl'lmUring och Imyrkar 

lian fil ("('fonn i sederna eller i lagarna, Denna fördelning 

är naturlig ocb lampligj om \i icko kunna fOlja fOrfattaren 

st

LEGOuvIt, 423 

skapad blott ocb bart för nöjet eller :lit tjena andra och 

att, dl hon liar ell sjiU sådan som vår, hon, liksom vi, har 

rättighet till sanningen ocll alt hOIl, liksom l;, har n1ttighet 

ntt odla. sitt fOrst3.m.l. Men fÖl' att cmIast tala om familjen, 

st.!\. vi ilnnu {Ivnr vid den hOOCl'Sll1UlIncn CIIr)'salo's 

grundsatser, eller att tlet icke finncs nAgat Ullllb}'ggligare 

samtalsämne fOr qvinnan än hellncs husMIl? Nej, allt har 

gatt framåt sedan lllolil'rcs tid; fUr Ilnrje dag kOmmer en 

ny upptäckt för alt &t industrien öf\'erlemlla dc husliga bestyren. 

Skottspolen, slllndan, sllinnrockell, bykk3ret, b.,k· 

ugncn Imfvo. tjcllat ut; i Vnl'a daga!' Hr ([vinnan icko lfingI'O 

busets första tjenarinna, utan dess föresl&1H.larinnn; hOll 

Ilar fått ledighet, och med ledighetcn tankar. I;'ragall är 

icke l1ingro om aU söha hennes själ, utan alt leda den· 

samma. 

Hvem s.kall leda henne? 1I1ållne flldern, m!mne man· 

nen? Den sist.llumde, som kommer scnt, är för öfrigt (!II 

foga. pålitlig v!lgledare. Huru mangn åkta mäu finIlus icke, 

SOIll, i stnllet för att uppfostra sina hustrur, göra 1\C'1ll först 

till sina herrskarinnol' och kort dercfier till sina tjellarinnor, 

fOrderf\'allde dem lika mycket genom sin kärlek som 

genom sin missaktning. på llfst!nd scdt ligger det utan 

hifvcl något llOCtiskt i den naim okunnighetcn hos cn nng 

q\'inna, h\'ilken liksom en annan Psyche öfverlemnur sig åt 

sin mnka och tror, emedan hOIl älskar. Men unr lifvets 

pröfuillgar komma, ]n'nr skall Ilon Ilil. finna denna moraliska 

kraft, deUa inre stöd, som intet kan ers.lllla? Deraf komma, 

hos dc rika q\;nnorna, ledsnaden, fiiIangan, koketteriet, böjelsen 

för lyx och nöjen, alla dessa sjukdomar hos ('n syss· 

10lOs själ. Ingen tanko för storheten af det namn som de 

böra, ingen Olllsorg 01\1 &in egen lyftning! Slafvar uf sin 

okuunighet hllmllll de sig, såsom alla slafvar, genom att ned· 

draga siua herrar till Sill egen st.-\ndpunkt, och det första

Ll::oouvil. 429 

förlli.ggCr deu kontroll, iuför Jl\'ilken den äkta mannell skall 

bOja sig. S}ftningcu lir god och tanken sinnrik, mell jag 

tror icke att den h!llm' prof\'et vid tillll.rnpningen_ Fört 

!altaren, som skrifver q\'icka komedier, \'et hvilken roi S\'!irmodern 

\'anligtvis spclar på scenen, och ute i \'erlden har 

h3D kunnat se mer än en äktenskaplig förening, inom hvilken 

oenighet uppvl\.ckts just genom öf\-erdriften af den m0derliga 

kärleken och, vlUviljan, Nllr mun med svärmodern 

förenat onklar och kusincr, och nlir man &t dotta rM gifvit 

en verklig myndighet Oh'er manucns person och egendom, 

skall mUll väl då hafvo, gjort något [lUllat l1n organiserat 

ett inbördcs krig illom familjon? Mn](o,rucs förcning 

är allt för innerlig för att fördraga en främmo,udo IljoJPi 

en maka., som iilskar sin man, skall lida ut3n alt beklaga 

sig eller skall åtminstone behålla för sig allena ruttigheten 

att fllrebrl ocli förlåta; hvad ll.ter beträffar den hustru, som 

icke ser annat än en fiende i sin make, så är det klokast 

att hon vlinder sig till domstolarne_ I detta gemensamma 

lif, i denna innerliga och beständiga förening mellan h'enne 

personer lir det alldeles nödvi\lltligt, att det lir en af dem 

som befaller, och det är blott denna allena som bör befalla; 

det mOjliga missbrnket beror va. sjclha naturen af kontraktet; 

jag tror icke p5. ett rcprcscntatift äktenskap, 

1\11' Lcgouyc har visst icke orJ.tt i dct vil.scndtliga af 

saken; hvar oclI en SOl' do olfigenbeter som lmn angifverj 

hans enda fel är, att Imn bcgfir af institutionerna livad 

endnst sederna kunna ht..\Ilkomma. Lagen - roformatorerne 

glömma det allt fUr ofta - lagen är icke detsamma 

som moralen; han ur ett ullt med vida maskor, som endast 

dnger till alt fiinga brottet och oordningen, mc.n som 1l.tcr 

mer lin elt missbruk slilipa igenOIJL Att af lionom begära. 

en kraftigare \-erksambet, eU stnlngare h,lng llr aU på 

samma. gång lägga band på friheten och att ofta. göra mera

B.4.RCIIOV DE PESIIOES. 

ll!RCIIOU DE PENIIOEN. 

rÖRSöI TII,L Ul HISTORIBNS FILOSOFI. 

435 

Att i våra dagar skrifva en historieIls filosofi fOnlt. 

sätter eu stark tro och ett föga vanligt mod, Af filosofien 

fil' redan vamnet forlmtligt, och In'ad historien bctrlltrar, så 

h"cm ser längre i henne en vetenskap? Bon Ilr pl sin 

böjd en dram, som sätter den menskliga. nsfikenheten i tillfAlla 

att fUlja styrkans och slampens spel; b\'OO kan man 

hemta ur allt det der, om icke Machiavellis förträffliga lär· 

domar? V!l.r tid nr praktisk, lIvar och en tror endast på 

In'ad som gagnnr bonom; och slledcs, bvnrtil1 tjena dessa 

chimi.Ter, som ljusado Tllrgot vid 1789 års gryning och 

som längre fram kommo Condorcct att glömma proskript.io. 

nen och scha,'ottcn? Dessa ofruktbara drömmerier haf,'a 

aldrig skltnkt hml'ken makt eller rikedom. Sålunda anse 

vi oss ,'al'(I, mycket \ise, emedan vi firo mycket sjelfviske; 

vi forcstll.lIa oss neppeligco, att denna ,'ctenskap, som vi 

missakta, för l1i.ngc sedan skildrat dessa ideer, ö!Ycr h\illra 

vi !lrO så stolte, slsom en sjukdom, h\'atS orsak, varaktighet 

och aftagande han klLnnef. Ett af revolutioner bestormadt 

samlJtille tir ingenting nytt; hvar och en, som befunnit 

sig på hoJvet under en storm, har Ilä en timmes tid och 

inom cn trl'mg ram sett dCll taOa, som historien sa mAnga 

gAnger visat oss. Så saart faran öppnat alla hjertan, ser 

mao, 51 \'Al bland passagerarne som besättningeo, personer 

som äro utom sig af förskräckelse och som pi knä anropa 

Gud, hvilken dc sodan långt tillbaka icke brytt sig om, un-

436 DES RELIGIÖSA F1UH.ETEX. 

der det alt andra döf"a sig gcuom ett djurisk"" rus och 

glömma. sig sjclha föt' att kuuna glömma morgondngoll. 

Somlige, u)lpcMJlne af 11ögmodct, betrakta med fOrokt do 

hotande ,"!gorua och .trotsa den blinda kraft som bringar 

dem döden; ensam, utan att förlora fattningen, stIl' ,"id 

rodret någon bcpröt"ad sjöman och söker, med etollen fåsta 

på kompassen, att ]lIl11a fal'tygct i rätta kosan. Äfvou hall 

lir icke okunnig om 3tt bans liC ligger i en mäktigares 

hand, och dCrIor kampar lian modigt mot storm och baf, 

6liker, icke om sin rMdning, mon om vagen, u)lpfyllando sin 

pligt och lCffillando det öfrigo. a.t Gud. 

DenIle St}TI1l31l är 011 bild [Jf dOll man, för h\'ilkCll 

forskningen uppdagat historiens hemligheter. Midt under 

en revolutions fl)rllrliga pröfningar skoll filosofen beslut· 

samt gl i honnes spets, utan att förslm1ckas af det bedröf· 

liga sk3.dcspcl som omgifver hOIIom. Ensam hållande sig 

uppnllt midt under mllngdens Iledslagenhet och rus skall 

ban ,-ara full af !lopp och kraft, i förbidan p1. att himmelen 

slutligen skall blicka fram mellan de skingrade molnen 

och ntt de oviga lagar, som styra mcnslcligheten, skola varda 

uppenbara för allas ÖgOll. 

Jcmförclsen skulle mra bra, skall man tlinka, om det 

,-oro p1. samma sAtt med menskligheten som med naturen, 

om orubbliga lasar inncslöte·så väl den eM som dOll andra 

inom en oföl'tlllderlig krets; eljest skulle denne förmente 

,ise icke vara annat än en narr af ett egendomligt slag; 

han skulle göra bättre i att uppropa mll.ngdens rop och att 

tillbedja ekot, sisom do gamle, bvilka voro lika mycket 

vana vitl revolutionor som vi, tillrll.ddo. Sjömannen känner 

bestämmelseorten sa. vill som afgfingsortcn; nordpolen ömsar 

icke plats, och det 6uIles ingen erig storm; men mcnskligheten, 

h\11rifrån kommer hon och hnrt gir hon? Kastas 

hon ieke hit och dit af alla "iudar, ryckes bOll icke med

B.-\RCIlOU DE PEl\ITOEN, 437 

af alla läror? Girvcr g5.rdagens dårskall lIagon sakel'he\ 

fOr aU morgondagen skall bringa vishet i stll.llet för en ny 

och motsatt d!rskap? livad llr för ärrigt mensklighctcn? 

En abstraktion, eU ord, HAr på jortlen finnas endast menniskor, 

endast individen har ett mål. Ihar och en af oss 

kommer ntt i sin tur på ,"crldsteatcrn spela icke en roI, 

utao en hel pjes, h"lIri han fil' den ende skldespelaren; 

när wrsöket är gjordt, fil' nllt slut. Att till of'örllndcrliga 

lagar, till ell regelbunden utvcckling hänföra den ollndliga 

om\'exlingcn i de menskliga idoorna, pnssiOllel'llll, villfarelserna, 

det är ell ny dröm af denna chimcl'Cl'nas votellslmp 

som mUll kallar filosofi, 

Oal;tndt dess försvarares nnseende har delJna II.sigt alltid 

synts mig fOga riktig. HOIl har två storn fel: bOll jåfmr 

historien och hon ncdsa.ncr försynen. Hon lir utan 

hif,'cl icko filosofisk, men IlOn llr :\nnu mindre religiös; cn 

SMlLO prägel har icke sanningen. 

Först och främst Ar denna. åsigt lika stridande mot 

förnuftet &Om mot erfareuheten; det n.r ullpenbart att Gud 

skallat menniskan förnuftig och sällskaplig; men uppfostran, 

sli'igtCts un'cckling är fOr dc förnuftiga ,'arelscrna den nödtvungna 

fOljden af samhtUlslif\'el Polidm «f lIletmiJ.:or, sade 

Pascal, (och menskligheten är ingenting all1lllt,) k«ll ktrakll/8 

8J8(JtJI tll ock 811t11t11ft tIIenni8l«t, lwilkm (/lltid skulle gå 

i 81.:01(/. Vi taga icko facklnn ur våm filliers hand för 

att stltta henne i våra barns; hvarje tideh\'arf ttinder ett 

DJIt bloss ,'id det förfllltnllS c,'iga låga ocli sär framåt, 

spridande öfnf naturen ett. klarare och vidslräcktnre ljus. 

I afsccnde pli. det materiella lifvet !iro "i rike geuom våra. 

förllidcrs alla uppllicktcr, genom alla af dem hopade kapital; 

,; lIrbeta med tjogtals generationers kraft; det förhlller 

lig p1 samma sätt iuom det intellektllella lif,'el Åf,'en der 

bcsth "1r skatt af alla do sanningar, af alla de IArdomar,

440 DE); ll.EJ.IGIÖSA FRIllRTEN. 

oafbrutna gång mot dcu oviga sauuingen, rättvisan och 

skönheten samt visar oss sålunda, huru Gud drager menniskorua 

till sig och jorden närmar sig till himmelen. 

.lir det icke att befara, att man sålunda inskränker 

mcnnislmns frihet och ansval'iglLCt? Visst icke. Det finnes 

en historiens filosofi som är fatalistisk, den ncmligon, hvil· 

kOll, i stället fÖl' att betrakta mcnsklighctcll såsom hela 

följden af menuiskol', gör henne till ett slags Levinlban som 

uppslulmr individen; men detta är icke den lära, som höjer 

oss i våra egna ögon OCll fäster oss ,,-id Gud genom att 

,-isa oss, att fl'ihetcll iugår i sl,apclscns plan Oell att det 

står oss fritt att genom dct samvetsgranna bruket af vår 

vilja ansluta oss till den gudomliga ordningen. MenlIisklln 

lijla8, men G-I/d leder lmllle, sade Fenelon; ett uttryck af djup 

och saun betydelse, om det vill såga, att individen icke 

genom att missbruka flihelen kan motverka Guds afsigtor 

och att han genom sina olyckor och försoningen af sina. 

fel mot sin vilja befrämjar vcridsordningen; mon on farlig 

sats, om man, genom att göra mennisk3Jl främmande för 

den öfriga skapelsen, icke gifl'cr henne något annat intoresse 

än honnes eget, vore det ock ett evigt illteressc, ty det 

,·ore att föra heune raka vägen till en ofruktbar mysticism 

eller en egoism utan gränser. 

l\Ian ser nll, hvarpå llistoriells filosofi stödjer sig, när 

man befriar henne från onyttiga formle,o. Menlliskan egor 

just derför, att hOll är fri, förnuftig, sällskaplig, förmåga af 

en obegransad utveckling, emedan h"arje generation begagnar 

sig af don redan vunna. erfareJlheten, dertill lliggande 

sina egna upptiicktel.'o DenM uh'cckling, som lir de förnuftiga. 

"äsendellus lag och lif, utgör just derigenom den 

andliga reridens ordning, och om den menskliga friheten 

ingår i deu gudomliga planen, måsto äfvon framåtskridandet 

ingå deri, ty de äro t"11 oskiljaktiga saker. Men om det

444 DEN REJ,IOIåSA YHIHETEN. 

Jag skull icke heller följa författaren i hans hypoteser 

om dc första mcnniskornns öfvorltlgtenhet och de äldsta 

språkens rikedom; Bonnlds ideer hafva haft sin tid; men 

jag skall såsom ett blund dc goda styckena i boken framhiiJla 

kapitlet Ball/Milld. Der år det, som mr de PCllhoen 

i on sant vetenskaplig anda., det "iII säga genom ntt taga 

vara Illl fakta i stället fOr alt Ullpdikta dem, b(wisar mot 

Rousscau och COlIdillae, att samhället, språket, tron äro 

ursprungliga fukta ellor, med andra ord, att \'i knnna mon· 

niskun ondast såsom sfillskaplig, talande och religiös; deri 

ligga frön, hvilka mcnskligheten kan utveckla j oändlighet, 

men som hon icke kan skapa. Då Jean Jacques skämtade 

öfvcr dOll orimliga tanke, som låter språket uppstå genom 

on öh'erenskommelse, liksom om det icke för att iIlgfi. aftal 

först {ordrades att förstå hyarandra, ffiIde han det sinnrika 

yttrandet; {';pråM lycke8 hafra varit bm nödvändigt fdr inrättnitIgen 

af sprliket, Men med ell föga filosofisk inkonseqvcns 

lät samme man samhället uppstå genom ctt kontrakt, 

liksom om icke de individer, Iwilka öfverlagga om ett kontrakt, 

redan utgjorde ett samiJfille, Det föll honom icke in, 

såsom mr de Penhoen qvickt anmärker, att 8a1llllället lyckea 

lmfva t'art"t bra nMvli'1Uligl far itlrli"ttningen af sam/klllel. 

Efter att ltafya uppstält dessa fasta principer tecknar 

författaren med raska drag, i en följd af Yäl sloifna kapitel, 

urvcrlden, den österländska och den persiska vcrlden, 

Grekland, nom, kristendomen och barbariet, feodalväsendet, 

renaissanst)JJ, do nyare tiderna, framtidens VBrld, Det är 

on ofantlig plan, Cell föl' ntt behandla ett dylikt ämne i tvll. 

band måste man nödvändigt inskränka sig till ett raskt utkast, 

med äfycntyr att förbigå karakteristiska drag. Men 

två band äro tillräckliga för att skrämma ,'Ur likgiltighet, 

och måhända var det klokt att icke gå längre. 

Det fir ett vack!'rt ämne, denna urverld. Det är nyt-

religiösa friheten - Murberget CollectiveAccess System

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?