II Spelplatserna

II SPELPLATsERNA
Islam och musiken
Vilken plats hade då musiken i det osmanska, islamiska samhället? Endast
beträffande det osmanska eliten torde det vara berättigat att tala om musik
som en självständig och renodlat estetisk form av social praktik. Musik
utövades och användes även inom andra befolkningsgrupper, men ingick då
som komponenter eller symboliska redskap i olika utommusikaliskt definierade
kontexter och situationer, t ex av religiös och rituell natur. Dessa
förhållanden kan i viss mån sammanhänga med den agrara och patriarkaliska
samhällsformens specifika villkor för materiell produktion och
social reproduktion, men i det osmanska riket förstärktes dessa mönster
dessutom i hög grad av det rådande ideologiska systemet, islam.
I islams inställning till musik och musikalisk verksamhet har alltid
funnits ett restriktivt inslag. Denna avvisande eller ambivalenta hållning
till musikalisk expressivitet är egentligen inte grundad i Koranen, som
knappast ger någon klar vägledning i musikaliska spörsmål. De muslimska
samhällenas förhållningssätt till musik och musikutövare har snarare
baserats på hadUh, dvs de uppteckningar av yttranden och handlingar som
tillskrivits Muhammed. Inte heller hadUh innehåller dock någon entydig
information utan har genom islams historia varit föremål för skiftande
tolkningar inom de fyra traditionella rättsskolorna. Det är en vanlig
missuppfattning att det inom islam skulle finnas en form av generellt
"musikförbud", som under olika politiska förhållanden tillämpats med
varierande stränghet. Den amerikanska musikforskaren och islamologen
Lois Ibsen al Faruqi, som i några klargörande arbeten behandlat relationen
islam- musik (1985, 1987), framhåller med emfas att de lagklokas fördömanden
snarare riktats mot vissa typer av aktiviteter som hör till musikens
kontext, än mot musiken per se (1985:5).
Ordet musiqa lånades under medeltiden från grekiskan in i arabiskan,
som vidarebefordrade det till osmanh-språket och den moderna turkiskan
(musiki). Inom islam har termen under historiens lopp haft många olika
konnotationer, men den har aldrig, ens i sin allra vagaste innebörd, täckt
samma semantiska fält som sina etymologiska släktingar i de sekulariserade
och industrialiserade västerländska samhällenas språk. Det finns
inte heller någon annan arabisk eller islamisk term som har samma
betydelse. 2 Som motsvarighet till engelskans music, dvs som generell
40
2 Arabiskans g hind' betyder t ex sång av värdslig typ, och används därför inte om
instrumentalmusik, men samma ord har ibland används som generell beteckning
för all värdslig musik. Sama', "lyssnande" har syftat på den vokala och instrumentala
musik som används i samband med de mysticistiska islamiska sekternas
ritualer, men termen täcker inte musik som utövas i andra kontexter. Tatrib
betecknar "the act ofdelightingor enrapturing through sound" (al Faruqi 1985:6),