II Spelplatserna

Il
Emblemati k repre entation är en i stor utsträckning utåtriktad funktion,
som ammanhänger med den etniska gruppens organisatoriska konsolidering
och m d de relation till omvärlden. Den organisatoriska eliten
vill profilera gruppen framtoning och skärpa dess kulturella distinktivitet.
Genom att fram tälla ig som vårdare av ett medfort kulturbagage
legitimerar denna elit ock å sin ställning. Emblematisk representation
bygger i icke ringa mån på ett framskapande av tradition: i folkloruppvi
ningar och kon ertmä iga estradframforanden av emanciperad musik
med kon tn rlig tatus får denna funktion sitt me t utpräglade uttryck.
Inåt, mot gruppen egna medlemmar, befäster den emblematiska mu iken
eliten "officiella' och kodifierade bild av den egna kulturen. Här får man
inte "ändra ' m lodier eller danssteg, byta instrument eller dräkter; här är
di tinktionen mellan rätt eller fel, äkta eller oäkta mycket viktig. Den
mu ik om fungerar emblematiskt tar fasta på det klart avgränsade och
upprepbar mu ikv rket, och använder främst sådana musikali ka resurer
om (m d Her utan "hi torisk" grund) betraktas som hävdvunna
("detta är vår traditi n"). Det musikaliska emblemet är en fana om bärs
framfor gruppen i d t mångetniska samhällets tändiga demon trationståg.
D n ociala reproduktionen, dvs inpräglandet och befästaodet av
kultur inom gruppen, ombesörjs av musik vi kan beteckna om ickeemanciperad,
musik om inte ges en självständig tällning om e teti kt
objekt. Här r det alltså mer fråga om oyun än om mazik, for att använda
kozanltborna terminologi. Utmärkande for de mu ikali ka re urser om
anv nd är for nderligheten. Här strömmar med g nerationsväxlingen
hela tiden nytt mu ikali kt material in. Zurna h davul, om många
forstageneration roigranter anser oundgängliga vid bröllop dan en, ersätts
av yngre mu ikanter avelgitarr och trum et. H r truntar man i vad
kulturnämnden i Södertälje eller Statens kulturråd (om var exi ten man
med få undantag är lyckligt omedveten) tycker. Funktionen be tår, formen
forändra .
Mot bakgrund av vad vi vet om musikforhållandena i Kozanh for tår vi
att den emblemati ka representativiteten kan bli problemati k bland
kulumigranterna, vilkas beredskap att ta till ig emanciperad musik ju är
begrän ad. Inte nog med att estradframforandet och den estetiska kontemplationen
är främmande företeelser. Många roigranter intar dessutom
en religiö t motiverad, avvisande attityd till musikali k aktivitet.
78