SÅNGER ATT SJUNGA OCH BEGRUNDA - ABF

BALLADEN OM JOE HILL
Svensk text: Rune Lindström, 1963
Amerikansk originaltext (dikt): Alfred Hayes (”Joe Hill”), 1925
Musik: Earl Robinson, 1938
Sången handlar om den avrättade arbetar- och protestsångaren Joe Hill (född
Joel Emmanuel Hägglund i Gävle 1879) vars sång Luffaren också finns i detta
häfte. Hill var aktiv medlem i syndikalistiska IWW (Industrial Workers of the
World) och avrättades på tvivelaktiga grunder för rånmord. Från fängelset
hälsade han sina kamrater med de numera klassiska orden "Don't mourn!
Organize!" (Sörj inte! Organisera er!). Sedan flera decennier - inte minst pga
denna hyllningssång från 1960-talet - har Joe Hill nu setts som en gemensam
arbetarrörelsens ikon; man kan höra hans sånger sjungas bland både reformister
och olika revolutionära grupper.
Fråga:
Hur kan det komma sig att arbetarrörelsens olika riktningar kan bli så ense i
symbolfrågor som denna, bara det gått tillräckligt lång tid?
EXEMPEL 1:
Socialdemokraterna tryckte för ett par decennier sedan upp ”kavajmärken” med
texten "Glöm aldrig Ådalen 31"; vad menade man med det? 1931 var ju både
socialdemokratiska tidningar och företrädare (som Per-Albin Hansson) lika
kritiska till arbetsgivarnas och militärens oförsonliga hållning som till
kommunisternas kamp mot strejkbrytarna, som man menade varit lika stora
anledningar till att tragedin i Ådalen ägt rum. De flesta tolkar väl den sentida (s)knappen
som att man inte skall glömma vilka offer kampen för arbetarnas
rättigheter krävt när överheten slagit tillbaka, och inte att "glöm inte att
kommunister inte går att lita på"? Eller?
EXEMPEL 2:
Första maj firas av arbetarrörelsens alla politiska riktningar trots att detta görs
till minne av Haymarketmassakern i Chicago 1886 då det var anarkister som
demonstrerade för 8 timmars arbetsdag. Då man visserligen kan förstå den
allmänna sympatin med demonstrationens syfte, så är ju ändå anledningen till
att händelsen kommits ihåg att det kastades en dödlig bomb mot polisen av
okända gärningsmän och att anarkister dömdes för brottet.
Och även om domarna föll trots brist på bevis (och man på så sätt kan jämföra
händelsen med avrättningen av syndikalisten Joe Hill), så har ju
socialdemokratin i andra sammanhang dragit öronen åt sig då andra socialister
demonstrerat med okonventionella eller våldsamma metoder; i Göteborg 2001
delade (s) ut blommor till polisen som tack för deras arbete under
våldsamheterna där (trots att polisens agerande och eventuella medansvar för
det inträffade på intet sätt var utrett, och trots att vissa tämligen omgående
började ifrågasätta den lagstiftning som gällt sedan just de ovan nämnda
Ådalshändelserna – om att militären inte skall sättas in mot landets egen
befolkning.)
10