SÅNGER ATT SJUNGA OCH BEGRUNDA - ABF

SÅNGER ATT SJUNGA 

OCH BEGRUNDA 

AV KRISTIAN SVENSSON 

ABF Skåne

FÖRORD 

"Det sjungs för lite" hör man ofta från aktiva inom arbetarrörelsen. "Vi måste förvalta vår sångtradition 

och vår sångskatt", sägs det. Denna klagan verkar dock ha blivit lite av en tradition i sig själv. På 1960talet 

klagades det tydligen likadant: visserligen hade en och annan trubadur, som inspirerats av Bob 

Dylan och den nya folkvågen från USA, börjat ta upp gamla bortglömda kampsånger eller visor med 

underifrånperspektiv, men ute på fackmöten och partievenemang hos fotfolket konstaterade man redan 

att det nog inte var lika bra ställt med sjungandet som det en gång varit. 

Frågan är om det inte är det tidiga 1900-talet, eller rentav förra sekelskiftet, som hägrar som den svunna 

Guldåldern för gemensam allsång där alla självklart kunde samma långa, rimmade texter? På den tiden 

sjöngs det ju nämligen lite varstans i folkrörelserna. Till exempel var det inte någon slump att Joe Hill 

tog frireligiösa melodier och satte nya, vänsterpolitiska texter till dessa; han förväntade att dessa 

melodier redan var välkända hos en allmänhet som sjungit eller hört dem sjungas många gånger. 

Dåtidens organiserade sjungande föddes ju ur ett direkt behov; de subversiva folkrörelserna ägde inte 

massmedia, så förutom att stärka gemenskapen så var det ett sätt att sprida den egna propagandan när 

man t.ex. sjungande marscherade genom städerna för att ta plats i offentligheten. Detta gällde för 

arbetarrörelsen lika väl som för nykterhets- och frikyrkorörelserna. 

Men nuförtiden när t.ex. radio, tv, press, inspelad musik och internet förmedlar åsikter och bygger 

gemenskaper, vad ska vi med det gemensamma sjungandet till nu? Nå, framförallt kan vi ju konstatera 

att det som sagt fortfarande finns ett upplevt behov. Och om vi sedan förutsätter att den nämnda oron 

för "sångskattens förvaltande" inte bara är ett utslag för pliktskyldig nostalgi, så kan man kanske tänka 

sig att sången faktiskt är ett svårslaget sätt att bygga gemenskap, minnas slagord och paroller och 

kanske rentav att träna sig i den kollektivism som ändå är grunden för en radikal folkrörelse? 

När vi ändå är igång och funderar kring varför vi vill sjunga tillsammans, så kanske det också är på sin 

plats att studera de sånger som ännu sjungs och leta exempel på andra sånger som hade kunnat 

komplettera klassikerna med för att hålla musiken levande, vital och spegla lite av vad som hänt sedan 

1900-talets början. Det är vad detta sånghäfte gör en ansats till. Till de flesta av låtarna finns 

instuderingsfrågor att användas i studiecirklar eller för enskild begrundan. De är ofta formulerade på ett 

provocerande sätt för att förhoppningsvis inspirera till diskussioner kring både sångtexterna i sig och 

till de samhällsfenomen som de berör. 

Sist i häftet finns också några tips på ytterligare lyssning; sånger med vettigt innehåll i linje med 

rörelsens värderingar, men där t.ex. melodierna inte riktigt är gjorde att sjungas enkelt i stora grupper 

eller som av andra skäl fallit bort i just det här sammanhanget. 

Detta sånghäfte kan laddas ner från ABF Skånes hemsida, www.abf.se/skane. Där finns även en 

länklista till filmer där sångerna framförs. 

Kristian Svensson 

2

INNEHÅLL 

Anderssons kärring sid 4 

Arbetarmarsch sid 6 

Arbetets söner sid 8 

Balladen om Joe Hill sid 10 

Brev från äldrevården sid 12 

Familjeporträtt sid 14 

Fattig bonddräng sid 16 

För ingenting – för kärleks skull sid 18 

Internationalen sid 20 

Konjak och nazister sid 22 

Luffaren sid 24 

När små fåglar dör sid 26 

Storswänsken sid 27 

Sång till modet sid 28 

Vi bygger landet sid 30 

Tips till vidare lyssning sid 32 

3

ANDERSSONS KÄRRING 

av Dan Berglund 

Sången finns med på Dan Berglunds debutskiva ”En järnarbetares visor” 

(1975) och vid den tiden var upphovsmannen starkt associerad med 

KFML(r). Plattan sjuder av klasskampsretorik och av förakt för ett 

socialdemokratiskt etablissemang som ansågs ha valt makten och svikit 

arbetarklassens sak. I samtiden fanns en klangbotten till detta i form av 

bl.a. minnena av strejken på Arendal, gruvarbetarstrejken och IB-affären. 

Men mitt bland alla paroller och skarpa ord fanns också ett glödande 

personligt engagemang och en känsla för de små människorna, som i 

denna visa. 

Fråga 1: 

"Kärring" uppfattas ju oftast som en starkt nedsättande benämning på 

kvinnor. 

Vilken effekt kan Dan Berglund ha velat åstadkomma genom att 

använda detta ord i titeln till en sång som i själva verket är en hyllning till 

en kvinna ur arbetareklassen, eller till alla arbetarkvinnor? 

Fråga 2: 

I sångens sista strofer talas det om hat på ett sätt som för tankarna till en 

debatt som fördes i svensk press under 2012: den så kallade 

"klasshatsdebatten", där vissa jämställde arbetar- och underklassens 

klasshat med överklassens klassförakt och rentav med hatet mellan olika 

etniska grupper. Går hatet att välja bort ur den politiska kampen, eller 

är det något ofrånkomligt som bara måste kanaliseras rätt? (Beakta bland 

annat att Göran Persson sade sig "hata klassamhället" och att det skilde 

honom från hans borgerlige motståndare, i ett av Perssons sista tvframträdanden 

i hans sista valrörelse). 

4

Am E Am 

När Anderssons kärring sänkts ner i mull 

Dm E Am 

Står sonen där ensam och snopen 

Am E Am 

Och tänker mens graven skyfflas full 

Dm E Am 

på sin moder där nere i gropen 

C E E7 

"Sov i ro uti din grift 

Dm 

Där finns ej herrar 

C E 

Där finns ej några skift 

Am 

Oh min moder - hur ska jag hedra dig? 

G Dm Am 

Oh min moder - hur ska jag hedra dig? 

"Men nog var du fin, lilla Ann-Katrin 

Fast du inte var fager att skåda 

Med händer med valkigt och härdat skinn 

Och vader med åderbråcksklåda 

Och kinden röd, så len och spröd 

Den härjades uti kampen för vårt bröd 

Oh min moder… 

Och aldrig mer ska du tvätta byk 

Och vara så nådig och trogen 

Och aldrig mer ska far ge dig stryk 

När han full kommer hem ifrån krogen 

Och aldrig mer, nej aldrig mer 

Ska du av utmattning plötsligt segna ner 


Du skall inte sno mellan matbord och spis 

Och vaka hos ungar som skriker 

Du skall inte fråga om sidfläskets pris 

När modet och pengarna viker 

Ty dyrt är bröd här ovan jord 

Men billigt är vårt eget kött och blod 


Men fåglarna sjunger i grönan lind 

Jordelivet följer sin bana 

Här ger jag ditt namn till den hårda vind 

Som en dag ska fylla vår fana 

Och tag det hat som när min själ 

När jag dör ska jag inte dö som träl! 

Oh min moder - så ska jag hedra dig! 

Oh min moder - så ska jag hedra dig!" 

5

ARBETARMARSCH 

av Kristian Svensson 

Ambitionen med denna nyskrivna marsch (2012) är att den skall vara ett 

komplement till klassiker som Internationalen, med mer modern 

problemformulering i texten, men lika lätt att sjunga med i som grupp 

och marschera till. Temat för verserna är att trycka på vad olika 

underordnade grupper i samhället har gemensamt och inte låta sig spelas 

ut mot varandra. 

Fråga 1: 

Håller du med om att alla de olika grupper som i de tre första verserna 

uppmanas att se sina gemensamma intressen verkligen har någon 

anledning till detta? I vilka fall stämmer det, i vilka fall inte? 

I första versen utgörs de olika grupperna av arbetslösa och 

övertidsarbetande. I andra versen är det arbetande inom olika sektorer 

och yrken där kanske bara de som jobbar inom vissa av dessa ens ser sig 

som arbetarklass. I tredje versen är det folk av olika etniskt ursprung som 

påstås ha samma intressen. 

Fråga 2: 

Sista versen avslutas med en rad som hade varit otänkbar i de gamla 

klassikerna bland arbetarsånger; där hade man nämligen inget Folkhem 

att se tillbaka på. Är det – som motståndarna menar – främst ett 

problem att arbetarrörelsen ser tillbaka på Folkhemmet och vill 

återupprätta det? 

Eller är det en pedagogisk poäng att kunna visa upp vad som funkade 

och som folk kanske minns? 

Hur kan ambitionerna se ut om vi ser vidare framåt, vill fördjupa och 

radikalisera ett framtida Folkhem? (Rudolf Meidners ursprungliga förslag 

till löntagarfonder syftade t.ex. till att utmana borgerligheten om själva 

ägandet av näringslivet; vore det fel steg att ta idag, med facit i hand?) 

6

C G F C 

Låt dem aldrig ställa oss 

F G C Am G 

Upp emot varandra 

C G F C 

Samma bojor tynger oss 

F G C Am G C 

På den väg vi va-an-dra 

Am F C G 

Du kan vara arbetsfri 

Dm C G 

Eller jobba dubbla skift 

C F C G 

Krav och pengar styr ditt liv 

E7 Am G C 

Från din vagga till din grift 

Am F C G 

På en marknad sållas vi 

Dm C G 

Fast de lurat oss att tro 

C F C G 

Att vi alla allt kan bli 

E7 Am G C 

Som om ingen måste gno 

Låt dem aldrig... 

Du kan jobba inom vård 

service eller industri 

Bild av knegar'n, manligt hård 

Får vi inte fastna i 

Vi är barn av samma klass 

Banken äter av vår lön 

Och den räddas jämt från krasch 

Av oss som står sist i kön 


Du kan vara född med färg 

Eller blek från topp till tå 

När de suger ut din märg 

Lär det kvitta dig ändå 

Om din tid och om din kropp 

Är vad andra lever av 

Lär de frukta strejk och stopp 

Som man fruktar egen grav 


De vill se oss som ett hot 

Mot frihet och individ 

Men en sanning styr vårt klot 

Genom sekler utav tid: 

Och det är att ingen rätt 

Ges till någon som står själv 

Männ'skovärdet står sig slätt 

Utan kraft från folkets älv 

Låt dem aldrig ställa oss... 

Ingen enda rättighet 

Från rösträtt till barnbidrag 

Kan ses som nån självklarhet 

De var högerns nederlag 

När vi nu satt oss till värn 

För det som vi vann från dom 

Kallas kampen "omodern" 

Fast den bara börjat om! 


7

ARBETETS SÖNER 

Text: Henrik Menander, musik: Nils Peter Möller 

Från Wikipedia: 

”Arbetets söner är en av den svenska arbetarrörelsens äldsta och främsta 

sånger. Texten skrevs av Henrik Menander, som av den i Köpenhamn 

verksamma Foreningen for Socialismens Fremme i Sverrig fick uppdraget 

att skriva en sång, som skulle sjungas vid föreningen utflykt till Malmö. 

Han skrev då Till arbetarne!, som snart kom att kallas Arbetets söner efter 

de första raderna. 

Sångtexten delades ut till medlemmarna och sjöngs på utfärden den 2 augusti 

1885, först på Öresundsbåten och senare i Kasinoträdgården i 

Malmö. Den går på melodin till den då vanliga skolsången Vindarnas 

kör med text av Atterbom. Kompositör var kantorn vid Lunds domkyrka 

Nils Peter Möller. Musiken har använts av både nykterhetsrörelsen och 

olika kristna samfund till andra texter, bland annat finns i en tidigare utgåva 

av Frälsningsarméns sångböcker en text som börjar ”Brusten är snaran…”. 

Sången trycktes första gången i Social-Demokratens första provnummer 

den 25 september 1885 och den spreds även på flygblad som August 

Palm lät trycka och sålde på sina agitationsresor. Den blev snabbt populär 

och snart obligatorisk på arbetarmöten och demonstrationer.” 

Fråga: 

Den givna frågan är väl om man utan problem eller kommentar kan 

fortsätta sjunga en 1800-talslåt som kallar alla dem man vill nå för 

”bröder” och ”arbetets söner”? När vi har en situation där det är kvinnor 

som är lägst betalda, har svårast att få skador sedda som 

arbetsrelaterade och på så många andra olika sätt är de som är i störst 

behov av facklig och politisk organisering? 

8

C 

Arbetets söner, sluten er alla 

F D G 

Till våra bröder i Syd och i Nord! 

C 

Hören I ej huru mäktigt de skalla 

F D G 

Ut öfver verlden, befrielsens ord? 

E 

Ur den förnedrande 

Am 

Träldomens grift, 

D 

Upp till en hedrande 

G 

Ädel bedrift! 

C F 

Oket, med påskriften: “bed och försaka!“, 

C G C 

Länge oss nedtryckt i mörker och nöd; 

C F 

:||: Menniskovärdet vi fordra tillbaka. 

C G C 

Kämpa för rättvisa, frihet och bröd :||: 

Icke naturen hårdhändt har dragit 

Gränser, som skiljer fattig och rik: 

Hjertlöst har makten under sig slagit 

Alla dess gåfvor, rofdjuret lik. 

Mot den förödande 

Guldkalfvens stod 

Kämpen med glödande 

Känslor och mod! 

Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana 

Stridsropet genom nationerna går: 

:||: Fylken Er under vår enighets fana, 

Fällen ej modet, och segren är vår! : : 

9

BALLADEN OM JOE HILL 

Svensk text: Rune Lindström, 1963 

Amerikansk originaltext (dikt): Alfred Hayes (”Joe Hill”), 1925 

Musik: Earl Robinson, 1938 

Sången handlar om den avrättade arbetar- och protestsångaren Joe Hill (född 

Joel Emmanuel Hägglund i Gävle 1879) vars sång Luffaren också finns i detta 

häfte. Hill var aktiv medlem i syndikalistiska IWW (Industrial Workers of the 

World) och avrättades på tvivelaktiga grunder för rånmord. Från fängelset 

hälsade han sina kamrater med de numera klassiska orden "Don't mourn! 

Organize!" (Sörj inte! Organisera er!). Sedan flera decennier - inte minst pga 

denna hyllningssång från 1960-talet - har Joe Hill nu setts som en gemensam 

arbetarrörelsens ikon; man kan höra hans sånger sjungas bland både reformister 

och olika revolutionära grupper. 

Fråga: 

Hur kan det komma sig att arbetarrörelsens olika riktningar kan bli så ense i 

symbolfrågor som denna, bara det gått tillräckligt lång tid? 

EXEMPEL 1: 

Socialdemokraterna tryckte för ett par decennier sedan upp ”kavajmärken” med 

texten "Glöm aldrig Ådalen 31"; vad menade man med det? 1931 var ju både 

socialdemokratiska tidningar och företrädare (som Per-Albin Hansson) lika 

kritiska till arbetsgivarnas och militärens oförsonliga hållning som till 

kommunisternas kamp mot strejkbrytarna, som man menade varit lika stora 

anledningar till att tragedin i Ådalen ägt rum. De flesta tolkar väl den sentida (s)knappen 

som att man inte skall glömma vilka offer kampen för arbetarnas 

rättigheter krävt när överheten slagit tillbaka, och inte att "glöm inte att 

kommunister inte går att lita på"? Eller? 

EXEMPEL 2: 

Första maj firas av arbetarrörelsens alla politiska riktningar trots att detta görs 

till minne av Haymarketmassakern i Chicago 1886 då det var anarkister som 

demonstrerade för 8 timmars arbetsdag. Då man visserligen kan förstå den 

allmänna sympatin med demonstrationens syfte, så är ju ändå anledningen till 

att händelsen kommits ihåg att det kastades en dödlig bomb mot polisen av 

okända gärningsmän och att anarkister dömdes för brottet. 

Och även om domarna föll trots brist på bevis (och man på så sätt kan jämföra 

händelsen med avrättningen av syndikalisten Joe Hill), så har ju 

socialdemokratin i andra sammanhang dragit öronen åt sig då andra socialister 

demonstrerat med okonventionella eller våldsamma metoder; i Göteborg 2001 

delade (s) ut blommor till polisen som tack för deras arbete under 

våldsamheterna där (trots att polisens agerande och eventuella medansvar för 

det inträffade på intet sätt var utrett, och trots att vissa tämligen omgående 

började ifrågasätta den lagstiftning som gällt sedan just de ovan nämnda 

Ådalshändelserna – om att militären inte skall sättas in mot landets egen 

befolkning.) 

10

G 

Jag drömde om Joe Hill i natt. 

C G 

Vi stod där man mot man. 

Em Bm 

Jag sa till Joe: ”Du är ju dö.” 

A D 

”Jag kan ej dö”, sa han. 

D7 G 


”Dom sa du hade mördat nån 

vid Salt Lake Citys sjö. 

Dom sköt dej mitt i hjärtat, Joe.” 

Han sa: ”Jag kan ej dö.” 

Han sa: ”Jag kan ej dö”. 

”Men plutokrater sköt dej, Joe. 

Dom tog ditt liv till slut.” 

”Att mörda sången min”, sa Joe, 

”vill mera till än krut. 

Vill mera till än krut.” 

Han stod där vid min säng och log 

och sa i självklar ton: 

”Jag sått ett frö, som ej kan dö – 

vår organisation. 

Vår organisation.” 

”Joe Hill kan aldrig nånsin dö”, 

sa Joe, ”jag lever än! 

När män går ut i strejk och strid, 

då går Joe Hill igen. 

Då går Joe Hill igen.” 

”Från San Diego och till Maine, 

varhelst vår kamp slår till 

för mänskovärde, lag och rätt, 

där hittar ni Joe Hill. 

Där hittar ni Joe Hill.” 

Jag drömde om Joe Hill i natt. 

Vi stod där man mot man. 

Jag sa till Joe: ”Du är ju dö.” 



11

BREV FRÅN ÄLDREVÅRDEN 

Text: Claes Virdeborn, musik: trad. 

Denna parafras på Cornelis Vreeswijks Brev från kolonin lyfter fram 

missförhållanden inom äldrevården i ett slags befriande skrattspegel. Men 

även om vi idag säkert tycker oss känna igen mycket av 

de massmediala skandalerna kring privata vårdbolag i texten, så bör det 

tilläggas att Virdeborns version skrevs i en tid då privatiseringarna ännu 

inte genomförts. Kommunalt - eller annat gemensamt - ägande av vården 

kanske inte i sig garanterar frånvaron av missförhållanden. 

Fråga: 

Men finns det outnyttjade möjligheter i det gemensamma ägandet som 

vore värda att testa framför att sälja ut på en vinstkrävande marknad och 

hoppas på att kvalitetskontroll i efterhand skall ge maximal kvalitet? Vad 

ska vi alltså med det gemensamma ägandet till? 

Är marknadsekonomi i sig en kvalitetskontroll? Finns det oprövade former 

av kvalitetskontroll som gör sig bäst gentemot gemensamt ägda 

välfärdsinrättningar? I vilken ägandeform fördjupas demokratin lättast? 

Kort sagt: Spelar det någon roll vem som äger och i vilken form? 

12

G D 

Hejsan tjejen, tjena grabben 

D7 G 

Här är brev från gamle stabben 

B7 C 

Det är fint på äldrevården 

G D G 

Vi bor 48 pers i korridoren 

Här är nitti ingen ålder 

Här bor folk som slogs vid Svolder 

Ska man impa här på grannen 

Ja, då får man nog se ut som Bockstensmannen 

Jag blir vårdad av en syster 

Vid namn Torbjörn, han är dyster 

Han har huvet fullt av griller 

Men han blir glad när han får smaka mina piller 

(Men) han får gå för här ska sparas 

Jo, det kostar att förvaras 

Och när chefen fick sin dator 

Blev de tvungna att försälja min rullator 

Men det blev lyxigt i mitt tycke 

Man får vila väldigt mycke' 

Blir det långtråkigt på dagen 

Kan de vända mig och lägga mig på magen! 

I mitt dagrum finns det serier 

I mitt magrum finns bakterier 

Som har kommit via maten 

Och som dessförinnan kom ifrån kamraten 

Grannen Tage blev som galen 

Man förväxlade journalen 

Tur han inte kände smaken 

När de satte nya lösgommen i baken 

Honom ska de operera 

Nej, nu minns jag inget mera 

Hälsa barnen att inne i en 

Känns det aldrig mera som på kolonien 

13

FAMILJEPORTRÄTT 

av: Allan Edwall 

Att ”otack är världens lön” för den lilla människan medan de verkligt 

suspekta i samhället berikar sig, är ett tydligt budskap i denna sång som 

kombinerar en burlesk text med barnvisans typ av melodi. 

Fråga 1: 

Vore det en övertolkning att säga att texten talar om hur 

samhällssystemet i grunden är uppbyggt? Att vi faktiskt lever i ett 

”tjyvsamhälle”? Följer det automatiskt att marknadsekonomin förvandlas 

till gangstervälde så fort tillräckligt stora avregleringar görs och/eller 

kontroller upphör? 

(Se även För ingenting – för kärleks skull nedan) 

14

D A 

Har du sett min lilla mor? 

A7 D 

Svabbar golv på ett kontor. 

A 

Liten flitig, svettig tant, 

D 

tjänar liten slant. 

Kalla händer, stela knän. 

Söker vård hos Stockholms län. 

Trippar sen på sjukan in. 

Trillar snart av pinn. 

Det är både synd och skam 

huru livet dundrar fram 

över små och svaga. 

Dom är att beklaga. 

Har du sett min lilla far? 

Vilken skojig kropp han har. 

Sjukpension så fin och trygg, 

p. gr. av utnött rygg. 

Inte längre spika hus. 

Framtid framstår inte ljus. 

Men får slöa som han vill 

även supa till. 

Det är både… 

Syster min är denna tös. 

Fyra barn och arbetslös. 

Inte längre ung och vild. 

Fyrti bast och skild. 

Ganska vresig av sig nu, 

denna före detta fru. 

Skönhet, lycka, älskogshopp 

har hon givit opp. 


Den som ser så jävlig ut 

är min äldre brorsa Knut. 

Klagar alltid när vi ses 

på sin benprotes. 

Verkar slut med brorsa Knut. 

Tycks bli mer och mer suput. 

Det var mycket mera krut 

uti Knut förut. 


Men titta nu på lilla jag! 

Skillnad som på natt och dag. 

Blanka skor och ledig stil. 

Tio meter bil. 

Röra pulver helt diskret 

i små prydliga paket 

vilka säljs i hemlighet 

gör mig glad och fet. 

Men det är både… 

15

FATTIG BONDDRÄNG 

Text: Astrid Lindgren, musik: Georg Riedel 

Låten finns med i en filmatisering av berättelserna om Emil i Lönneberga 

och är Riedels egen favorit i hans och Lindgrens gemensamma produktion. 

Det han särskilt tycker om är att "den har ett socialt budskap". 

Men just det som är sångtextens sensmoral - att de hårt arbetande skall 

få sin belöning "på andra sidan" - har traditionellt varit något 

arbetarrörelsens företrädare har hånat och förkastat, alltifrån Karl Marx' 

uppfattning om religionen som "ett opium för folket" (som passiviserar 

dem som borde revoltera) till syndikalisten Joe Hill som till tonerna av en 

religiös sång häcklande sjöng att "you get pie in the sky when you die". 

Å andra sidan har socialdemokratin länge haft en gren bestående av 

troende socialister i form av Broderskapsrörelsen (som numera kallar sig 

Socialdemokrater för Tro och Solidaritet för att markera sin mångreligiösa 

inriktning och låta mer könsneutral), som ofta utmärkt sig för ett starkt 

engagemang i denna världens problem och orättvisor. Denna gren av den 

svenska arbetarrörelsen har kopplingar till det som internationellt kallas 

Befrielseteologin och som brukar peka på att Jesus och apostlarna stod på 

de fattigas sida och att Jesus fördömde de rika och deras pengabegär (och 

då t.ex. hänvisar till bibelställena Luk 6:20-25; 12:33; 16:19-31). 

Fråga 1: 

Hur ska man bena ut religionens roll som orsak i t.ex. konflikter mellan 

människor och folkgrupper, eller i de övergrepp som begåtts i dess namn 

genom historien – dvs hur mycket ligger "felet" hos själva religionen, eller 

i religionsutövningen eller i helt andra mekanismer? 

Fråga 2: 

Hur påminner detta om problematiken kring arbetarrörelsens övriga 

ideologi, som dess motståndare ofta anser "mena väl men leder till 

diktatur och förmynderi"? Dvs: hur mycket beror det på de socialistiska 

idéerna och tolkningarna i sig att det i dess namn har begåtts misstag och 

övergrepp? 

16

E A B 

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå. 

E A B E 

Dagar går och kommer, medan jag knogar på. 

F#m7 B E 

Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär. 

C#m A B E 

Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär. 

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus. 

Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus. 

Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss. 

Vila hos en flicka vill jag också, förstås. 

Sen, då kommer sönda'n, och då vill våran präst, 

att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest. 

Prästen kan väl sova hela måndagen men, 

för en fattig bonddräng, börjar knoget igen. 

Så går hela veckan, alla dagar och år. 

Jag går med min lie, och jag plöjer och sår. 

Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö. 

Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö. 

Står där, fattig bonddräng framför Himmelens port. 

Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort. 

Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss. 

Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås. 

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit. 

Jag har sett din strävan och ditt eviga slit. 

Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här. 

Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när. 

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud. 

Och sen klär han på mig den mest snövita skrud. 

Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut. 

Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut. 

17

FÖR INGENTING - FÖR KÄRLEKS SKULL 

av: Allan Edwall 

”Den lilla fisken fångar vi, men hajen får gå fri” heter det avslutningsvis i 

denna sång. Den knyter alltså an till samma tema som den tidigare Allan 

Edwall-sången Familjeporträtt ovan. Samma frågeställning blir därför 

också aktuell. 

(se Familjeporträtt ovan). 

18

D A 

Det finnes folk på vår himlakropp 

A7 D 

med tvenne bröst, men ingen snopp 

G D 

man säljer dom i en industri 

A D 

som trycker blaskor att bläddra i. 

Helt bara framtill med naken röv 

ej dolda utav fikonlöv. 

Och undrar du varför och på vad grund, 

så svarar direktör Åkerlund: 

D A F#7 

"För ingenting – för kärleks skull 

Bm F# 

är tidningen med arslen full. 

G D 

Ni tror väl inte tryckeri't 

A D 

har gjort så där med flit?" 

Nu rustar världen till tänderna 

med taggtråd mellan länderna. 

Vår jord har blivit kanonfabrik 

och folk har blivit presumtiva lik. 

Men svenska vapen ifrån Bofors, 

det är en annan sak förstås. 

Dom skapar ordning och mäklar fred 

och används blott för att skoja med. 

För ingenting – för kärleks skull 

och skulle världen rasa kull 

så är vi neutrala, vi 

och har ej del däri. 

Lag är lag och skall vara så 

för lagar ska man lita på. 

En rättvis ordning är lagens mål 

med några springor och några hål. 

I Schweiz går landsmän med glada flin. 

Dom lever som valutasvin. 

Men snattar Svensson en inlagd sill, 

då slår polisen och lagen till. 

För ingenting – för kärleks skull 

av motgång är ju världen full. 

Den lilla fisken fångar vi, 

men hajen får gå fri. 

19

INTERNATIONALEN 

Svensk text: Henrik Menander, musik: Pierre Degeyter (urspr text: Eugène Pottier) 

Internationalen är den kanske främsta av världens alla kampsånger 

sprungna ur arbetarrörelsen. Texten har ju några år på nacken och även 

den svenska översättningen skrevs redan på 1800-talet, så vissa passager 

känns kanske lite daterade. Ja, vissa detaljer framstår eventuellt lite 

förbryllande. Bland annat klagas det i låttexten att "Under skatter vi 

digna ner"; något man då och då hör högerpolitiker göra sig lustiga över 

("Vänstern vill ha högt skattetryck trots att till och med deras egen 

främsta kampsång säger att skatterna var för höga redan på 1800-talet 

då skattetrycket ändå var betydligt lägre än det är idag"). Förklaringen 

ligger förstås i att dåtidens stat och myndigheter levererade helt andra 

saker än generell välfärd för skattepengarna. 

Fråga 1: 

Kan man säga att arbetarrörelsens kamp och regeringsinnehav i grunden 

har omdanat statens och skattens roll, eller är det främst arbetarrörelsen 

som förändrats genom maktinnehav? (En vanlig knäckfråga mellan t.ex. 

socialdemokrater och de "frihetliga socialisterna" bland syndikalister etc). 

Fråga 2: 

Vad i låttexten, förutom ovanstående exempel om skatterna, känns 

daterat och vad är fortfarande aktuellt? 

Fråga 3: 

Hjalmar Branting tyckte att den vers som börjar ”Till krigets slaktande vi 

dragits…” var oppassande och därför uteslöts den i originalversionen 

1902. Med tanke på att det bl.a. var skillnader i synen på militären och 

fosterlandet som ledde till partisprängningen 1917 så säger detta kanske 

något om Brantings falang redan vid sekelskiftet? Vilka verser man 

betonar är i så fall kanske ingen oviktig sak. Varför är det just den första 

och sista versen som ska sjungas så som görs nuförtiden? Är det ett 

korrekt val? Varför? Varför inte? 

20

C F 

Upp, trälar uti alla stater, 

G C 

som hungern bojor lagt uppå. 

F - Dm 

Det dånar uti rättens krater, 

G C 

snart skall utbrottets timma slå. 

G D7 G 

Störtas skall det gamla snart i 

gruset. 

D7 G 

Slav, stig upp för att slå dig fri! 

G7 C Am 

Från mörkret stiga vi mot ljuset, 

G D7 G 

från intet allt vi vilja bli! 

C F Dm 

Upp till kamp emot kvalen! 

G C 

Sista striden det är, 

C F G 

ty Internationalen 

D G 

åt alla lycka bär! 

C F Dm 

Upp till kamp emot kvalen! 

G C 

Sista striden det är, 

C7 F 

ty Internationalen 

C G C 

åt alla lycka bär! 

I höjden räddarn vi ej hälsa, 

ej gudar, furstar stå oss bi. 

Nej själva vilja vi oss frälsa 

och samfälld skall vår räddning bli. 

För att kräva ut det stulna, bröder, 

och för att slita andens band, 

vi smida medan järnet glöder 

med senig arm och kraftig hand! 

Upp till kamp ... 

I sin förgudning avskyvärda, 

månn’ guldets kungar nån’sin haft 

ett annat mål än att bli närda 

av proletärens arbetskraft? 

Vad han skapat under nöd och vaka 

utav tjuvarna rånat är, 

när folket kräver det tillbaka, 

sin egen rätt det blott begär! 

Upp till kamp ... 

Båd' stat o lagar oss förtrycka, 

vi under skatter digna ner. 

Den rike inga plikter trycka, 

den arme ingen rätt man ger. 

Länge nog som myndlingar vi böjt 

oss, jämlikheten skall nu bli lag! 

Med plikterna vi hittills nöjt oss, 

nu taga vi vår Rätt en dag! 

Upp till kamp… 

Till krigets slaktande vi dragits, 

vi mejats ner i jämna led. 

För furstars lögner har vi slagits, 

nu vill vi säkra en evig fred! 

Om de oss driver, dessa kannibaler 

mot våra bröder än en gång 

vi skjuter våra generaler 

och sjunger broderskapets sång! 


Arbetare i stad, på landet, 

en gång skall jorden bliva vår. 

När fast vi knyta brodersbandet, 

då lättingen ej råda får. 

Många rovdjur på vårt blod sig mätta 

men när vi nu till vårt försvar, 

en dag en gräns för dessa sätta, 

skall solen stråla mera klar! 


21

KONJAK OCH NAZISTER 

av: Ronny Eriksson 

(G) C G C 

I går kom Evert på besök 

F C F G C 

och satt i fyra timmar i mitt kök 

F C 

och jag tog fram en flaska Eau-de-Vie 

F 

och varsin konjakskupa 

Am 

för vi skulle inte supa 

D D7 G 

utan bara ta en konjak och en rök 

G 

Gudbevars 

G7 C (G) 

Men han tacka nej när jag ville slå i 

Ja han satt där vid mitt bord 

och han försäkrade på hedersord 

att han minsann i egen hög person 

hade varit med 

då nittonhundrafyrtiotre 

och försvarat våran svenska fosterjord 

Gudbevars 

Som beväring uppå Abisko station 

F C 

Gärna öl och brännvin om du vill pläga mig, samt 

F G 

Whiskey kan jag och också tvinga ner, ner, ner, ner 

C 

Men kommer du med konjak 

F 

kommer jag att tacka...Nej! 

C G C 

För konjak kan jag bara inte med 

Vi var där hade man sagt 

för att vi skulle värna och slå vakt 

om våran svenska neutralitet 

Men inte bry oss om 

dom järnvägsvagnarna som kom 

och gick till tyskarna i Narvik med sin frakt 

Gudbevars 

av proviant till Hitlers blodiga armé 

22

Men så en natt då slog vi till 

Det var nångång i början av april 

Jag hade hört berättas ryktesvis 

att i en vagn förutom mat 

fanns fyra stora konjaksfat 

Att sen vagnen var plomberad med sigill 

Gudbevars 

var inget hinder för en kunnig expertis 

Gärna öl och brännvin… 

Beväpnade med borr och stål 

smög vi i skydd av mörkret mot vårt mål 

för att bedriva motståndspolitik 

Vagnens golv var utav trä 

Därunder masa jag på knä 

och när jag borrat kanske åtta-nio hål 

Gudbevars 

kom jag rätt och ni må tro det blev panik 

Det spruta som ur en fontän 

och där stod jag på mina bara knän 

och svalde undan jädrar i min själ 

säkert tjugo-tretti klunkar 

mens dom andra hämta dunkar, 

hinkar, bunkar, tråg och snart gick det dithän 

Gudbevars 

att Abisko var tömt på varje kärl 

Gärna öl och brännvin… 

Cm Gm Cm 

Vi söp i fjorton dagars tid 

Fm Cm Fm G Cm 

och kopparslagarna som sen tog vid 

Fm Gm Cm 

dom trotsade varenda smärtas gräns 

Fm 

Den huvudvärken fick vi ta 

Cm 

som vår regering skulle ha 

D D7 G 

men det var värt vartenda offer i vår strid 

Gudbevars 

G7 C 

Om bara tysken fick en jävulsk abstinens 

Ref: 

G 

Gärna öl… För (ser du) konjak och nazister 

C G C 

kan jag bara inte med 

23

LUFFAREN 

Svensk översättning: Rune Lindström (1963) 

(plus icke-auktoriserad sista vers av Tjatte Hedlund) 

Amerikansk originaltext av Joe Hill (”The Tramp”, 1913) 

Musik: George Frederick Root (”Jesus Loves the Little Children”) 

Den sista versen i denna visa av Joe Hill brukar inte sjungas och har - mig 

veterligen - inte tidigare översatts till svenska. Översättningen av denna 

sista vers har gjorts av Tjatte Hedlund, som för malmöborna annars är 

mest känd för att ensam ha lyckats skramla ihop över en kvarts miljon 

kronor till Ship to Gaza mellan 2010 och 2012, med bara pengabössa i 

hand i ur och skur. 

Den arbetslöse huvudpersonen i sången tvingas hela tiden vidare i sin 

tröstlösa jakt på arbete, som om han haft en förbannelse över sig likt den 

mytologiske Ahasverus som aldrig tillåts sluta vandra. 

Fråga: 

Är texten fortfarande självklart radikal i dagens svenska politiska klimat, 

nu när Nya Moderaterna börjat kalla sig ”det nya arbetarpartiet” (och 

ibland rentav ”det enda arbetarpartiet”) och påstår sig ha tagit över 

arbetarrörelsens klassiska kamp för full sysselsättning? (Jämför gärna 

med sista frågan till Vi bygger landet nedan). 

Är det över huvud taget ett självklart radikalt krav att eftersträva 

heltidsarbeten med 8-timmarsdagar åt alla: hur vore det att fokusera på 

arbetstidsförkortning, friår, kamp mot övertid eller för medborgarlön? Vad 

vore vinsterna respektive riskerna med det? 

24

C 

Håll nu klaffen och hör på 

F C 

så ska ni en visa få 

G 

om en grabb som var förbannad och som svalt. 

C 

Han var ingen luffarsnobb 

F C 

för han leta efter jobb 

G C 

men fick höra samma visa överallt. 

C 

Tramp, tramp, tramp gå på och tampa. 

G 

Här finns ingenting att få. 

C 

När du kommer hit härnäst 

F C 

åker du i mörk arrest. 

G C 

Det är bäst för dej att trampa och gå på. 

Han gick gatan av och an 

så att sulorna försvann. 

I ett hus där stod en fru och stekte stek. 

Och han sa: ”Goddag, goddag! 

Får man hugga ved ett slag?” 

Vad hon svarade det gjorde honom blek: 

Tramp, tramp, tramp… 

Neråt gatan stod en snut. 

Snuten snöt’en resolut 

och han fråga’n: ”Varför går du här och dräller fattigfan? 

Med till domaren, din sparv!” 

Domarn sade: ”Vilket larv. 

Vi vill inte ha nån luffare i stan!” 

Tramp, tramp, tramp… 

Men till slut han tackla av 

och blev lagd uti sin grav 

och han trodde att därovan bli förnöjd. 

Men Sankt Peter för vår vän 

slog sin pärleport igen. 

Mitt i syna på’n och skrek i himlens höjd: 

Tramp, tramp… 

I förtvivlan då han sa 

"Kanske Satan vill mig ha 

Får jag komma ner till dig?" han fråga'n då 

Men den djävulen sa "nej 

Du är ingenting för mig 

Det är bäst för dig att trampa och gå på!" 

25

NÄR SMÅ FÅGLAR DÖR 

av Allan Edwall 

Fråga: 

Har engagemanget i miljöfrågor varit tillräckligt stort inom arbetarrörelsen och – 

om inte – vad kan det i så fall bero på? 

Am Dm 

Vi har startat en ny produktion på försök 

G C E7 

den är lönsam som säkert ni vet. 

Am Dm 

Därför ligger er hembygd i dimma och rök 

G C 

men den lättar er arbetslöshet. 

F G C Am Dm G C 

Å vi kan knappast rå för att små fåglarna dör, det är sådant som småfåglar gör. 

F G C Am Dm G C 

Å en viss allergi får man finna sig i, om man önskar en stark industri. 

Sina kliande blåsor och andningsbesvär 

Ska den anställde glömma förvisst. 

När han öppnar sitt svällande löningskuvert 

Och kan jämföra tillgång med brist. 

Å vi kan knappast rå för att små fåglarna dör, 

det är sådant som småfåglar gör. 

Å en viss allergi får man finna sig i, 

om man önskar en stark industri. 

Visst beklagar vi dig som blir krasslig och sjuk 

Visst är det synd att ditt hår ramlar av. 

Men du får bidrag till lösgom och trevlig peruk 

Till din något för tidiga grav. 

Å vi kan knappast rå för att små fåglarna dör, 

det är sådant som småfåglar gör. 

Å med vårt sjukvårdssystem vållar vanligt eksem, 

inget oöverstigligt problem. 

Vi har startat en ny produktion på försök 

den är lönsam som säkert ni vet. 

Därför ligger er hembygd i dimma och rök 

men den lättar er arbetslöshet. 

26

STORSWÄNSKEN 

av Ronny Eriksson 

”Blott barbariet var en gång fosterländskt" heter det i en klassisk strof av Esaias 

Tegnér. Fredrik Reinfeldt improviserade varianten "ursvenskt är bara barbariet, 

resten har kommit utifrån" vid ett besök i invandrartäta Ronna i Södertälje, 

något som gav rasande reaktioner i nationalistiska kretsar på internet. 

Fråga 1: 

Med tanke på Fredrik Reinfeldt-citatet ovan och hans personliga engagemang 

mot främlingsfientlighet; vari bottnar den demokratiska högerns antirasism och 

antifascism och hur skiljer den sig från arbetarrörelsens motsvarighet? 

Fråga 2: 

De klassiska arbetarehymnerna är allihop rakt på sak och bokstavligt 

menade i sina texter; kan man ha en ironisk låt som Storswänsken som 

allsång? I vilka sammanhang och under vilka förutsättningar skulle det 

fungera och i vilka inte? 

(melodins begynnelseton: b) 

G 

Nu är det tid att vi alla tar strid 

D G 

o förvaltar det vikingaarv som vi fått 

o gör oss av med varenda jugoslav 

D G 

o skickar hem varenda slem hotten-tott. 

Kom, låt oss jaga dom, dit därifrån dom 

kom 

C /b D 

o sen aldrig släppa nån jävul över bron. 

G 

Ner med det utländska. 

Fram för det storsvenska. 

D G 

Fram för det svenska i vår svenska 

nation. 

Bort med Bernadotte från vårt kungliga 

slott 

o bort med hans invandrarkärring, och 

sen 

sätter vi Reefat-Al Sayed på en kamel 

o så skickar vi den hem till öknen igen. 

O Miro Zalar, honom förklarar 

vi som en icke längre önskvärd person. 




nation. 

Bort ävenledes med Ford o Mercedes, 

kamera o klocka, telefon o kompass. 

Bort med Jonnie Walker, bingo o poker, 

fotboll o glass o Dallas o negerjazz. 

Ner med bananerna o utländska 

vanorna. 

Ut med Pekingesern och av med 

joggingskon. 




nation 

Ja, bort med alfabetet och sifferhelvetet 

Och ut med alla utländska ord likaså 

Och tro inte en sekund på att jorden är 

rund 

För det är det nån svartskalle som har 

hittat på! 

Ner med vetenskaperna, länge leve 

aporna! 

För vi är storsvenska, saliga i tron 

Ner med utländska. 



nation 

27

SÅNG TILL MODET 

Av Mikael Wiehe 

Sedd för sig har den här sångtexten ett väldigt allmänt anslag. De 

modiga, förhoppningsfulla, positiva krafterna och individerna i samhället 

hyllas. Vilka dessa är blir det närmast upp till lyssnaren själv att bedöma 

eller gissa. Sätter man däremot in sången i det sammanhang där den kom 

till så vet vi att upphovsmannen kring tiden då den gavs ut bland annat 

tog initiativ till Artister mot nazister som både blev konsertgala och 

stipendieutdelande stiftelse. 

På samma skiva som Sång till modet ligger också Det här är ditt land som 

är en översättning av Woody Guthrie’s This land is your land, en sång som 

i USA numera sjungs som en allmänt patriotisk låt vars radikala budskap 

tonats ned genom att man oftast utelämnar de samhällskritiska verser 

som utmanar den privata äganderätten och uppmärksammar USA:s 

fattigdomsproblem: 

Was a high wall there that tried to stop me 

A sign was painted said: Private Property, 

But on the back side it didn't say nothing — 

That side was made for you and me 

Och: 

One bright sunny morning in the shadow of the steeple 

By the Relief Office I saw my people — 

As they stood hungry, I stood there wondering if 

This land was made for you and me 

Dessa rader har heller inte några direkta motsvarigheter i Wiehes 

översättning. 

Vid Barack Obamas installationsceremoni fick Pete Seeger och Bruce 

Springsteen i uppdrag att framföra sången tillsammans med en gospelkör, 

vilket de också gjorde – men först efter att ha fått igenom sitt krav att 

även raderna ovan skulle sjungas. 

Bruce Springsteen har i sin tur råkat ut för att hans sång Born in the USA 

ofta har setts som en patriotisk ”flaggviftarsång”, trots att den egentligen 

handlar om samhällets svek och en vietnamveterans oförmåga att 

etablera sig på nytt efter hemkomsten från kriget. 

Fråga: 

Med tanke på hur folk från väldigt olika politiska håll tydligen kan lyckas 

göra samma sånger till sina kan man kanske fråga sig: vilka skulle inte 

kunna skriva under på budskapet i Sång till modet och varför? Och om 

dessa personer eller grupper av någon anledning hade försökt göra denna 

sång till ”sin” ändå, hur hade de då kunnat gå till väga eller argumentera? 

28

D A D 

Här är en sång till modet 

G /f# Asuss A 

Den är till alla dom 

A7 D G 

som vågar tro på morgondan 

D G Asuss A 

fast natten är så lång 

D A D 


G /f# Asuss A 

en liten, enkel låt 

A7 D G 

Det kanske verkar meningslöst 

D A D 

Men jag sjunger den ändå 


till glädje, hopp och skratt 

Till dom som tror på kärleken 

fast hatet är så starkt 

Till alla som slår sej samman 

Till alla som ställer krav 

Till dom som vet hur svårt det är 

och ändå säger ”ja” 


hos dom som vågar se 

Som inte låter tysta sej 

men säger som det är 

Till alla som bygger broar 

Till alla som släpper in 

Till dom som tror att människan 

kan göra det hon vill 

Här är en sång till alla 

som vägrar att ge opp 

Till dom som kämpar vidare 

fast livet är så hårt 

Till alla som vågar längta 

till nåt, dom aldrig sett 

Som inte låter kuva sej 

men håller på sin rätt 


Den är från mej till dej 

En liten enkel visa 

med det, jag helst vill säg' 

Så vårda den väl och lär den 

och nynna den ibland 

För då växer den och sprider sej 

i hela Sveriges land 

29

VI BYGGER LANDET 

Musik: S. Jakovlevitj (Lakovlevich) Pokrass (1894-1939) 

Ursprungl rysk text: P. Grigoriev (1920) 

Senare känd i tyskspråkig version ("Die Arbeiter von Wien", 1934) 

Nuvarande svenska texten har den norske socialdemokraten Arne Paasche Aasens 

version som förlaga och översattes från norska av Karl Fredriksson. 

På Olof Palmes begravning valde man att spela denna sång istället för 

Internationalen. Anledningen skall tydligen ha varit att Internationalen 

internationellt ofta uppfattas som en kommunistisk sång, vilket sågs som 

ett problem med tanke på alla utländska gäster vid 

begravningsceremonin. Antagligen tänkte arrangörerna då inte på att Vi 

bygger landet ursprungligen är en bolsjevikisk soldatmarsch från ryska 

inbördeskriget som i originalversionen förhärligar Röda armén, medan ju 

Internationalen å sin sida skrevs innan socialdemokratin splittrades i 

revolutionära och reformistiska riktningar och alltså tillhör kommunister 

och socialdemokrater lika mycket. Så kan det gå. 

Sången har hängt med länge i alla grenar av arbetarrörelsen, men vid 

arbetet med framtagandet av Tidens nya sångbok har kritik framförts mot 

sångens näst sista vers som uppfattats som könsstereotyp och daterad. 

Fråga 1: 

Håller du med om kritiken som vänder sig mot sångens beskrivning av 

mäns och kvinnors historiska arbetsinsatser som könsstereotypa? 

Fråga 2: 

Ett tankeexperiment: skulle dagens Nya Moderaterna kunna "stjäla" 

sången som en hyllning till "oss som arbetar och försörjer de 

bidragsberoende", som ett led i sitt koncept om "arbetslinjen"? Hur 

skulle de kunna göra detta trovärdigt och vad i låttexten talar mot det? 

30

Am E Am 

Vi bygger landet i gärning och ord, 

F Am E Am 

röjer dess tegar och plöjer dess jord. 

Am E Am 

Vi bärgar skörden som åkrarna gav, 

F Am E Am 

timret ur skogen och fångsten ur hav. 

E Am 

Vi är de tusenden som bygger landet, 

G C 

vi bar det fram i nöd och strid, 

E 

i trots och längtan, 

Am 

i svält och armod 

E Am 

nu bygger vi den nya tid. 

Malmen ur berget och milornas kol 

stöpte vi järn av och smidde till stål. 

Fiskarens koja och torparens hem 

röjde vi plats för och timrade dem. 

Vi är de tusenden som bygger landet... 

Vi är fabrikens och plogarnas män, 

vi reste bygden och värnade den. 

Vi är de kvinnor som bördorna bar, 

skapade lyckan och höll henne kvar. 


Hör hur det sjunger från rem och pistong, 

hör hur det växer till arbetets sång, 

susar från axen av gulnande säd, 

stiger i klangen från släggor och städ: 


31

TIPS TILL VIDARE LYSSNING 

Här får du några tips om sånger med samhällstillvända texter som av 

olika skäl inte platsade i just den här volymen. Låtskrivare som har 

ambitionen att nå ut med viktiga budskap använder sig ofta av en 

popmusikalisk form där det kanske inte alltid är allsång som varit det 

huvudsakliga ändamålet, utan en sångare förväntas underhålla andra. 

Proggklassikern Den ena handen vet vad den andra handen gör av 

Blå tåget är t.ex. å ena sidan en svårslagen kritik av Folkhemmet från 

vänster, men den är svår att sjunga många tillsammans för att 

låtskrivaren proppat texten full av stavelser som trängs över taktslagen 

här och där, vilket antagligen skulle leda till att folk sjöng huller om buller 

om de försökte sig på den. Inte ens Ebba Gröns förenklade punkversion 

av sången (då kallad Staten och kapitalet) blir riktigt lättsjungen i grupp 

annat än i refrängen. 

I denna kategori melodiskt svåra (men annars högintressanta) sånger 

hittar ni bland många andra: 

Hasse och Tages Depressiva tankar kan ibland kompenseras med 

kaffe och bullar 

Hasse och Tages Var blev ni av ljuva drömmar? – som kanske hade 

funkat som allsång i valstakt istället för i originalets jazziga arrangemang. 

Dan Viktors Kris – vars refräng är perfekt för allsång men där verserna är 

svårare. 

Lars Ekborgs Förgiftning. 

Sanna Carlstedts God morgon. 

Syster Sols Dömd att bli bedömd. 

Yngve Fritjof Kristiansens Låt dem dingla. 

Fria proteaterns Brittiska muséet. 

Knutna nävars Det är något konstigt med friheten. 

Kristian von Svenssons Fokus. 

Bland utländska artister skulle jag föreslå Billy Bragg, Chumbawamba och 

Bruce Springsteen (särskilt skivorna The ghost of Tom Joad och The 

wrecking ball). 

Dessa och mängder av andra sånger, artister och låtskrivare finns kvar 

där ute att upptäcka och kanske – i något annat sammanhang – lyckas 

göra till en vitaliserande del av den radikala sångtraditionen. 

Lycka till och sjung ut! 

32

SÅNGER ATT SJUNGA OCH BEGRUNDA - ABF

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?