Hela den tryckta tidningen som en pdf-fil (ca 1600 KB) - Åbo Akademi
Hela den tryckta tidningen som en pdf-fil (ca 1600 KB) - Åbo Akademi
Hela den tryckta tidningen som en pdf-fil (ca 1600 KB) - Åbo Akademi
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
14<br />
veckANS SkRibeNT TorBJÖrN ANDErsséN<br />
Att studieti<strong>d<strong>en</strong></strong> går mot sitt slut och ett osäkert arbetsliv hägrar, får<br />
veckans skrib<strong>en</strong>t Torbjörn Anderssén att reflektera över framti<strong>d<strong>en</strong></strong>, sin<br />
i<strong>d<strong>en</strong></strong>titet och sina år i <strong>Åbo</strong>.<br />
HOPP MOT DET OKÄNDA<br />
- tankar inför arbetslivet<br />
Min studietid går<br />
mot sitt slut. Jag<br />
tog ut min magistersexam<strong>en</strong><br />
vid TF<br />
ifjol, och har sedan<br />
dess ägnat mig åt kompletterande<br />
språkstudier inför framti<strong>d<strong>en</strong></strong>.<br />
I ljuset av de förändringar jag står<br />
inför tar jag mig frihet<strong>en</strong> att konstatera:<br />
förändring gör ont, oavsett alla<br />
påstå<strong>en</strong><strong>d<strong>en</strong></strong> om att förändring är att<br />
betrakta <strong>som</strong> någonting positivt. Jag<br />
tror mig avgjort inte vara <strong>d<strong>en</strong></strong> <strong>en</strong>da<br />
människan <strong>som</strong> känner eller känt<br />
rädsla för att bryta upp. Säkert delar<br />
jag samma känsla med miljoner<br />
andra före och med mig. Visst känner<br />
jag hopp, m<strong>en</strong> också tvekan. En<br />
naiv önskan om att saker helt <strong>en</strong>kelt<br />
kunde vara <strong>en</strong>klare. Att jag inte vore<br />
född i <strong>en</strong> g<strong>en</strong>eration <strong>som</strong> ständigt<br />
tycks behöva vara stadd mot kontinuerlig<br />
omprövning av sina livsmål.<br />
Hopp och tvekan tillsammans<br />
med vemodet.<br />
Jag har vandrat<br />
vid Domkyrkobron,<br />
vid TF, g<strong>en</strong>om Stu<strong>d<strong>en</strong></strong>tbyn,<br />
förbi Kår<strong>en</strong>; tagit mig tid<br />
att återse bekanta platser. Känt<br />
doft<strong>en</strong> av gräs nära Nummisback-<br />
Meddelan<strong>d<strong>en</strong></strong> från åbo akadeMi nr 8 2012<br />
<strong>en</strong> i vars närhet jag bodde ett studieår.<br />
Jag minns trä<strong>d<strong>en</strong></strong>s spretande<br />
gr<strong>en</strong>ar mot höstgrå himmel. Finsk<br />
–och sv<strong>en</strong>skspråkiga studeran<strong>d<strong>en</strong></strong><br />
<strong>som</strong> färdades till och från stan, med<br />
buss, till fots eller med cykel. Allt<br />
förblev <strong>en</strong> grå gröt tills det kläddes<br />
i vinterdräkt <strong>som</strong> på nytt avkläddes<br />
till vår<strong>en</strong>.<br />
Studieår<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>om finns rösterna,<br />
le<strong>en</strong><strong>d<strong>en</strong></strong>a, musik<strong>en</strong>, skämt<strong>en</strong>. Seminarier,<br />
<strong>fil</strong>mkvällar, partyn med<br />
teatralisk och mindre teatralisk utgång;<br />
<strong>Åbo</strong>s gator, de givna samlingsplatserna;<br />
Bristol, Dynamo,<br />
Bremer; vännerna jag inte längre vet<br />
vart de stuckit. En del jobbar, andra<br />
forskar; några har gift sig, vissa rest<br />
utomlands, kanske byggt hus och<br />
bildat familj.<br />
Jag har länge varit medvet<strong>en</strong> om<br />
att studierna måste gå framåt, ta<br />
slut; någongång kanske, m<strong>en</strong> inte<br />
i morgon. Eller i övermorgon. M<strong>en</strong><br />
snart! Likt <strong>en</strong> röd tråd mina studieår<br />
ig<strong>en</strong>om finns ovisshet<strong>en</strong> där, <strong>en</strong>ad<br />
med <strong>en</strong> längtan för stor att rymmas<br />
i <strong>en</strong> verklighetsanpassad ram.<br />
Jag har vandrat med, sökt och gripit<br />
efter svar på frågan huruvida någon<br />
kunde ge mig fristad undan materialism<strong>en</strong><br />
i samhället. Låta mig glöm-<br />
ma studie -och framtidsplanerna <strong>en</strong><br />
stund; ta <strong>en</strong> paus i mitt sällskap och<br />
förklara för mig vart vi är på väg, och<br />
varför!<br />
Varför är vi här, vi -70, -80, sedermera<br />
90-talister; samlade samman<br />
med företrädare för äldre g<strong>en</strong>erationer<br />
<strong>som</strong> utgör amanu<strong>en</strong>ser,<br />
handledare och professorer? Vad<br />
har format oss? Varför är vi dödliga?<br />
Hur mycket tid har jag på mig?<br />
När ska livet börja på allvar, eller<br />
har det redan hunnit börja och rusat<br />
förbi utan att jag märkt det? Varför<br />
känns vissa dagar bara så oändligt<br />
betydelsefulla medan andra bara<br />
utgörs av samma, grå gröt man nästan<br />
dras ner i?<br />
Jag försöker hitta min motivation<br />
i kontrast<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om<br />
viljan att gå framåt i strid<br />
med <strong>en</strong> orealistisk längtan<br />
tillbaka. Är jag lättad? Ja,<br />
jag ser slutet på mödan <strong>som</strong> tagit tio<br />
år, närmare bestämt <strong>en</strong> tredjedel av<br />
mitt liv. Är jag rädd? Absolut, för att<br />
jag vet att det inte finns några garantier.<br />
Ing<strong>en</strong> kvalitetsstyrning i värl<strong>d<strong>en</strong></strong><br />
kan förutsäga hur <strong>en</strong>s liv ska bli.<br />
Bortom gräns<strong>en</strong> till värl<strong>d<strong>en</strong></strong> utanför<br />
akademin, börjar själva värl<strong>d<strong>en</strong></strong> ut-
Change language