Läget i länet - Boverket

Planeringen för vägar och järnvägar kan effektiviseras
Den komplicerade och delvis dubblerade fysiska planeringsprocessen för
transportinfrastruktur leder till långdragna planeringsprocesser och ökade
osäkerheter om vilken infrastruktur som kan komma att byggas. Det
försämrar förutsättningarna för bostadsplaneringen.
Länsstyrelsen har tillsammans med Banverket, Vägverket, Regionplane- och
trafikkontoret, SL och Stockholms stad studerat vilka möjligheter som finns
att förkorta den fysiska planeringsprocessen med samtidig hänsyn till kraven
på demokratiskt inflytande och rättssäkerhet.
Ett antal relativt enkla åtgärder som kan genomföras på kort sikt har identifierats.
Det är till exempel organisatoriska förändringar som att minska
resursbristen i kritiska skeden och mer systematisk återanvändning av
beslutsunderlag. Regelverket kan också ändras så att sektormyndigheternas
synpunkter inte lämnas sent i processen och att överklaganden på samma
överklagandegrund får lämnas bara en gång.
Mer långtgående förslag är att samordna de olika lagar som styr processerna
för planeringen av vägar och järnvägar för att undvika dubbla planprocesser
och för att undvika att många olika handlingar som belyser miljökonsekvenserna
behöver upprättas.
Bostäder byggs ofta inom bullerutsatta områden. Att planlägga i områden
utmed vägar och järnvägar innebär ofta komplicerade tekniska lösningar för
att skapa acceptabla boendemiljöer som klarar bullervärden, miljökvalitetsnormer
och riskaspekter. I regeringens proposition 1996/97:53, Infrastrukturinriktning
för framtida transporter gjordes uttalanden om riktvärden för
buller som sedan dess fungerat som en vägledning för vilka trafikgenererade
bullernivåer som ska tillåtas för bostäder. I propositionen gjordes dock
tydligt att tillämpningen skulle anpassas till vad som är tekniskt och
ekonomiskt rimligt i olika situationer.
I en storstadsregion som Stockholm har det visat sig svårt att i alla situationer
uppnå de angivna riktvärdena. Därför har en särskild bedömningsmodell
tillämpats i länet och erfarenheterna av denna är goda. Modellen har dokumenterats
av Länsstyrelsen och Stockholms stad som en vägledning för
detaljplaneläggning med hänsyn till trafikbuller.
Det vore värdefullt om regeringen i den infrastrukturproposition som avses
läggas fram till riksdagen kunde föreslå att den regionala tillämpningen i
Stockholmsområdet inryms i det beslut riksdagen fattade 1996. Därigenom
kan en mer förutsägbar rättstillämpning uppnås.
Regional planering och samverkan mellan kommunerna
Bostadsförsörjningen är ett kommunalt ansvar, men eftersom bostadsmarknaden
sträcker sig utanför kommungränserna krävs ett mellankommunalt
och regionalt samarbete. Den nu gällande Regionala utvecklingsplanen för
Stockholms län (RUFS) som ligger till grund för kommunernas planering
antogs av landstinget 2002 och aktualitetsprövades under 2005.
– 49 –