Lärande som text - Doria
Lärande som text - Doria
Lärande som text - Doria
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
20<br />
också det sammanhang <strong>som</strong> metaforen förekommer i. Den åstadkommer ny innebörd<br />
eller en ny tolkning av världen.<br />
Tre handlingsteoretiska utgångspunkter behöver särskiljas. I ett aktörsperspektiv<br />
(1) ligger intresset på individens strukturerande processer, medan strukturalismen<br />
(2) betonar det underliggande systemet. Det innebär att individen inte är<br />
särskild, systemet inte slutet. Bourdieu och Habermas överbygger dikotomin<br />
objekt – subjekt genom synen på växelverkan <strong>som</strong> förändrar såväl individen <strong>som</strong><br />
samhället. Østerberg skiljer mellan det han kallar ”fakticitet” och ”människans<br />
projekt” och betonar det inre förhållandet av mening och betydelse däremellan.<br />
(Nygaard 1996)<br />
Det intersubjektiva perspektivet (3) utgår från att människor griper in i varandras<br />
medvetandeströmmar. Intersubjektivitet definieras <strong>som</strong> en ”koordinering av<br />
subjektiviteter”, en kommunikativ meningsskapande process (von Wright, 2000,<br />
75). På ett motsvarande sätt skapas inter<strong>text</strong>er av en ”koordinering av objektiviteter”<br />
vilka utgör händelsers kon<strong>text</strong>.<br />
Det tredje perspektivet motsvarar det dialogiska. Sambandens retoriska karaktär<br />
bygger jag på Bachtin (1988) och hans dialogiska syn. Hos Bachtin förläggs det<br />
dialogiska såväl i den historiskt samhälleliga kon<strong>text</strong>en <strong>som</strong> i det existentiella<br />
området vilka bägge utgör grundläggande villkor för människan.<br />
Det existentiella förstås <strong>som</strong> ett sammanhang för individen och hans meningsskapande<br />
<strong>som</strong> alltid innehåller en relation till ett du (det mellanmänskliga, Buber<br />
1990). Den lärande människan deltar i processer, sociala praktiker och sammanhang.<br />
De berättar något om den hon är och den värld hon är i. Dialogförhållandets<br />
kroppsliga grund bygger jag på Merleau-Pontys antaganden (1962; 1999).<br />
Vilket värde individen ger sitt kunnande är däremot inte en fråga för hans privata,<br />
från sammanhanget frikopplade, omdöme. Själva kunskapsbegreppet är kulturellt<br />
och influerat av kunskapsuppfattningar i skola, utbildningspolitik, forskning,<br />
medier och övriga arenor med tolkningsföreträde.<br />
I det följande skisserar jag upp det dialogiska perspektivets paradigmatiska underlag<br />
i studien.<br />
Paradigm<br />
Paradigm, den modell eller handlingsregel man följer i sin forskning, ger ett<br />
mönster att handla ifrån. Vetenskapen utgör ett makroparadigm, konst och religion<br />
är exempel på andra. (Venkula 1988)<br />
Venkulas defintion är förankrad i pragmatisk kunskapsteori. Det pragmatiska<br />
paradigmet bygger på grekiskans pragmata <strong>som</strong> enligt Venkula (1989) syftar på<br />
skeenden och händelseförlopp. Handling och erfarenhet uppfattas <strong>som</strong> centrala<br />
mänskliga kunskapskällor. Den pragmatiska epistemologin tar fasta på kontingensen<br />
i de fakta och trossatser människan förlitar sig på. Sann är den idé <strong>som</strong> för<br />
människan vidare i sin problemlösning och handlingskedja. Betydelsefullt blir<br />
det samband <strong>som</strong> uppnås mellan kunskaper, uppfattningar, idéer och tidigare<br />
upplevelser.
Change language