Lärande som text - Doria

85
handlandet. Det ställningstagandet baserar sig på synen på betydelseskapande
som utforskande handlande.
3.2 Kunskapsfabel som produkt av lärande
När människan går i dialog formar hon berättelser. Det här avsnittet tar fasta på
indelningar av kunskap som skapar en berättelse, inte bara av kunskapsstoffet,
utan om detsamma.
Jag inleder med Aritoteles klassiska indelning och presenterar sedan några moderna
indelningar av kunskap. Till slut lyfter jag fram begreppet rationalitet som
den form av förståelse som individen tar i bruk i sina lärande handlingar.
Aristoteles (1988) indelning av kunskap i episteme, techne, phronesis kan förenklat
uttryckas så här: 40
Episteme står för en teoretisk-vetenskaplig kunskap där man ser inhämtande av
kunskap som en rationell eller empirisk väg till fakta. Den uppnådda kunskapen
är sann och korresponderar med verkligheten. Den här synen på evig och oföränderlig
kunskap är igenkännlig i den kunskapsteoretiska dualism som varit
företrädande i modern tid sedan 1600-talet.
Enligt Aristoteles (1988) är det, det oföränderliga och det bevisbara som tillhör
vetandet. Visdom innebär vetande och insikt om det mest vördnadsbjudande,
svåra och t.o.m. gudomliga ting. Den gäller inte det nyttiga eller det praktiska
och produktiva, det goda eller onda, utan det sanna eller falska.
Aristoteles (op.cit.) formulerar två former av praktisk kunskap, varav den ena,
poiesis, hänger ihop med techne medan den andra, praxis, hör samman med
phronesis. Den förra formen är knuten till skapande och framställning av produkter,
både materiella och andliga. Den praktisk-produktiva kunskapen ses som
avskild från den sanna, berättigade tron, episteme, i och med att den utgår från
människans handlingar. Techne särskiljs likaså från phronesis genom att det
tillverkande intellektet inte behöver ansvara för själva syftet. Den kunnighet som
här krävs uttrycks i konst, hantverk och retorik (Gustavsson, B. 2000). Enligt
von Wright (1988) är den logos som ligger till grund för techne kännedomen om
de rationella principer som den utförande, ”teknikern” tillämpar i sitt arbete.
Phronesis, den handling som har sitt syfte inbyggt, kallar Gustavsson, B. (2000)
praktisk klokhet. Nussbaums practical reasoning översätts av Zivkovic 41 till
praktisk vishet, medan formen i Ringboms översättning är klokhet vilka här
kombineras. Praktiskt förnuft är ytterligare en benämning. 42 Phronesis innehåller
den etiska kunskap som behövs för att utföra goda handlingar och fatta goda
beslut. Det som här krävs är ett gott omdöme. Om episteme är ett vetande som
gäller det oföränderliga är den fronetiska kunskapsformen relaterad till olika
föränderliga faktorer.
40
Se också Flyvbjerg 2000; Gustavsson 2000; Nussbaum 1996, Ricoeur 1993, Wolrath
Söderberg 2003.
41
Nussbaum 1996 översatt av Zivkovic, Aristoteles 1988 översatt av Ringbom.
42
Ricoeur 1993 översatt av Fatton, Kemp och Kristensson.