2šTTERNA - Göteborgs universitet

Mycket har hänt under de 50 år som gått sedan Göteborgs högskola och Medicinska 

högskolan i Göteborg slogs ihop för att bilda Göteborgs universitet. Denna skrift visar 

hur ett för svenska förhållanden annorlunda universitet har växt fram. Trots att många 

enheter av vitt skilda slag integrerats i universitetet under åren, har ändå mycket av den 

ursprungliga ”själen” i lärosätet bevarats. 

Under drygt två år har vi inom universitetet arbetat med att fånga in vad som egentligen 

är universitetets kärna och hur vi bör formulera universitetets vision och mål. Arbetet 

med universitetets identitet och image är långsiktigt; det tar tid att påverka självbilden 

och utomståendes tankar om vad som karakteriserar vårt universitet. 

Jag hoppas att skriften skall bidra till att öka våra gemensamma kunskaper om Göteborgs 

universitet. Det ökar möjligheterna för oss att i samverkan med omvärlden bygga 

vidare på det goda universitetet i mänsklighetens tjänst. 

Gunnar Svedberg 

Rektor

Göteborgs universitet 

– ett universitet med traditioner 

och många högskolor 

Motto: 

”Uppsaliensare och lundensare kommer att fi nna, att deras 

kamrater i Göteborg försvinner i gatubilden. Våra vänner från 

Stockholm kommer förgäves att spana efter prinsessor av blodet. 

Det enda vi kan erbjuda är ett fönster som alltid står öppet 

mot världen. Det fönstret släpper in ett luftdrag som tycks vara 

hälsosamt för frihetens och upproriskhetens bakterier.” 

Hjalmar Frisk (1900–84), rektor 1951–66, i ett tal i samband med 

studentriksdagen i Göteborg 1958. 

Denna skrift är tryckt med bidrag från Wallenstam.

4 

Göteborgs universitet 

– kort historik 

FÖRORD 

Göteborgs universitet har inte en historia utan 

snarare ett tiotal olika historier. Göteborgs 

högskola (1891–1954) var en överblickbar 

institution med en tydlig egen karaktär och historia. 

Den bestod av vad vi i dag kallar de fi losofi ska 

fakulteterna (humaniora, samhällsvetenskap och delvis 

naturvetenskap) där de humanistiska ämnena 

dominerade starkt. Många instanser hoppades att det 

nya universitetet snart skulle få en naturvetenskaplig 

fakultet. Sedan 1960-talet har universitetet en stor 

och livskraftig naturvetenskaplig fakultet. Den medicinska 

högskolan hade tillkommit 1949 och skulle 

bli en betydande del av universitetet i och med 

sammanslagningen 1954. 

I Göteborgs högskolas årsskrift för 1954 står följande 

i den avtryckta inbjudan som gått ut tidigare: 

Genom beslut vid årets riksdag ha i enlighet med 

Kungl. Maj:ts proposition Göteborgs högskola och 

Medicinska högskolan i Göteborg från och med den 

1 juli 1954 sammanförts till ett lärosäte, benämnt 

universitetet i Göteborg. I detta universitet ingår 

Göteborgs högskola som en fi losofi sk fakultet, 

Medicinska högskolan som en medicinsk fakultet. 

Det nybildade lärosätet kommer att invigas vid 

en högtidlighet i Göteborgs konserthus lördagen 

den 2 oktober 1954. I anslutning till invigningen 

förrättas medicine och fi losofi e doktorspromotion. 

HANS MAJESTÄT KONUNGEN och HENNES 

MAJESTÄT DROTTNINGEN ha antagit en underdånig 

inbjudan att övervara denna högtidlighet. 

HANS MAJESTÄT KONUNGEN har förklarat 

sig villig att förrätta invigningen av det nya universitetet. 

Göteborgs universitet av i dag är ett stort universitet 

med en bredd och mångfald som skapar andra 

förutsättningar än ett mindre och enhetligt universitet. 

Dess historia är inte en utan många. Flera enheter, 

som i dag ingår i universitetet, började som egna

Kung Gustaf VI Adolf tillsammans med utgrävingskollegan professor Axel Boëtius. 

institutioner och skolor, som i fl era fall är äldre än 

både universitetet självt och Göteborgs högskola. 

Många institutioner vid Göteborgs universitet bär 

namnet högskola inom sig: teaterhögskolan, förvaltningshögskolan, 

musikhögskolan etc. Ordet högskola 

i vår bemärkelse kräver kanske en förklaring. 

Kriteriet för begreppet högskola här innebär främst att 

kraven på samverkan mellan utbildning och forskning 

upprätthålls samt att den har en viss omfattning av 

verksamheten. 

Den här skriften vill berätta universitetets historier. 

Den redovisar utveckling och historia från 1887 

(beslut i stadsfullmäktige) och framåt. Men den gör det 

baklänges. Starten tas 2004 – alltså i år, då Göteborgs 

universitet kan fi ra sina 50 år som universitet och 

faktiskt är landets tredje statsuniversitet i ordningen, 

efter Uppsala (1477) och Lund (1668). Stockholms 

högskola tillkom visserligen redan 1878 men fi ck 

status som universitet först 1960. Baklängeshistorien 

avser att sätta fokus på universitetets rötter. Den vill 

visa på vad det är som konstituerar det som i dag är 

Göteborgs universitet. Det vi särskilt kommer att se 

är hur kraftigt universitetet vuxit och utvecklats under 

de senaste 30–40 åren. Dessförinnan var det ganska 

lugnt och fridfullt … 

Som avslutning skildras året 1954 och framför allt 

hur pressen bevakade tillkomsten av rikets tredje 

universitet och hur man skildrade festligheterna i 

Konserthuset och på Lisebergs rotunda dagarna efter 

den 2 oktober 1954. Ulrika Andersson, JMG, har 

gjort den sammanställningen. 

Åke Pettersson 

5

2004 

6 

2004 – tillväxt och stort jubileum 

Landets tredje statsuniversitet fi rar jubileum. Med 

en mycket större och bredare verksamhet går universitetet 

in i andra hälften av sitt första sekel. I år 

är det 50 år sedan Göteborgs universitet bildades 

genom en sammanslagning av Göteborgs högskola 

och Medicinska högskolan. Nya högskolor har under 

tiden integrerats i universitetet. Och tillväxten är 

inte slut. Den 1 mars detta år tillkom ytterligare en 

– Idrottshögskolan. 

2001 – sammanslagningar och 

samarbeten 

2001 var ett händelserikt år för Göteborgs universitet, 

inte minst ur organisatorisk synpunkt. Nya organisatoriska 

enheter skapades av redan befi ntliga verksamheter 

och nya tillkom. 

Sahlgrenska akademin, en konstnärlig fakultet och 

en ny lärarutbildning. 

Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 

bildas genom att de tre fakulteterna: medicinska, 

odontologiska och vårdvetenskapliga, går samman 

och bildar akademin. En springande punkt i denna 

organisationsförändring var att Sahlgrenska akademin 

på så sätt lättare skulle kunna samarbeta med 

sjukvården och det omgivande samhället. 

Den konstnärliga fakulteten bildas och blir den 

första i sitt slag i Norden. De fem konstnärliga 

högskolorna får alltså samma status som övriga 

områden och ett arbete med att utforma forskning 

och forskarutbildning inom det konstnärliga området 

påbörjas. Fyra av de enskilda konstnärliga högskolorna 

hade blivit en del av universitetet 1977 och den femte, 

Högskolan för fotografi och fi lm, tillkom 1982. 

IT-universitetet bildas genom att Chalmers och 

Göteborgs universitet går samman med uppgift att 

skapa nya och kvalifi cerade utbildningar inom ITområdet. 

En utbildnings- och forskningsnämnd för lärarutbildningen 

(UFL) skapas för att hålla samman 

utbildning och forskning inom de olika lärarprogrammen. 

1999 – vårdhögskolan införlivas 

med universitetet 

Förr i världen utbildades sjukvårdspersonal direkt 

vid sjukhusen. Som alla praktiska yrken genomfördes 

naturligtvis utbildningen bäst i nära anslutning till 

verksamheten. Att bli sjuksköterska t.ex. betraktades 

väl en bit in på 1900-talet som ett kall – något som 

kvinnor kunde ägna sig åt utan att få någon egentlig 

ersättning. Kända personligheter som Florence 

Nightingale och Elsa Brändström stod länge som 

helgonlika förebilder. 

Vårdhögskolan och vårdvetenskapliga fakulteten 

År 1961 startade den centrala yrkesskolan med 

Göteborgs och Bohus läns yrkesskoleförbund som 

huvudman. Genom att göra detta kunde man få 

mycket högre statsbidrag för undervisningsmaterialet. 

Då kunde man starta utbildningar till bl.a. 

laboratorieassistent. I början av 1960-talet startades 

reguljära vårdbiträdesutbildningar vid Göteborgs 

stads yrkesskolor. Dessa hade tidigare varit interna 

utbildningar inom vården. Som en följd av vårdens 

expansion tillkom utbildningar till undersköterska, 

operationsassistent, röntgenassistent, arbetsterapeut 

och sjukgymnast under 1960-talet. Då många huvudmän 

fanns som anordnare blev det konkurrens 

om tillgängliga praktikplatser. Politikerna i Bohuslandstinget 

tog därför initiativet till att samla 

alla vårdutbildningar under en huvudman och 

Yrkesskoleförbundet nämndes då som huvudman. I 

anslutning till gymnasiereformen (LGY 70) kunde 

planerna förverkligas. Den 1 juli 1971 omvandlades 

Yrkesskoleförbundet till ett vårdskoleförbund. Vårdutbildningarna 

vid Göteborgs stads yrkesskolor, 

sjuksköterskeutbildningen vid Sahlgrenska och

mentalskötarutbildningarna vid Lillhagens och 

S:t Jörgens sjukhus fördes till Vårdskoleförbundet. 

Tillsammans med laboratorieassistentutbildningen 

fi ck det nya förbundet ca 4 000 elever. De övriga 

yrkesskoleinriktningarna fördes över till Göteborgs 

allmänna skolstyrelse, numera utbildningsnämnden. 

Vårdskoleförbundet blev ett uttryck för en samlad 

organisation med en rektor och studierektorer 

som ledare för de olika utbildningarna. Genom 

en sammanhållen praktikplatsplanering kunde 

vårdens och omsorgens tillgång till praktikplatser 

utnyttjas effektivt och i mitten av 1970-talet uppgick 

elevantalet i den samlade vårdskolan till närmare 

7 000. När lärarhögskolan 1977 fl yttade till Mölndal 

kunde Vårdskoleförbundet ta över Annedals- och 

Guldhedsseminarierna. Den stora högskolereformen 

1977 innebar att vissa utbildningar fi ck högskolestatus 

och rektoratet Vårdskolan i Göteborg fi ck nya s.k. 

högskoleutbildningar. Dessa var sjuksköterske- med 

vidareutbildningar, arbetsterapeut, sjukgymnast och 

assistentutbildningar. Efter hand har tandhygienist- 

och audionomutbildning tillkommit liksom utbildning 

i social omsorg. Vid Östra sjukhuset fanns 

fl era vidareutbildningar för sjuksköterskor, bl.a. 

barnmorskeutbildningen. De tidigare nämnda nya 

högskoleutbildningarna var från början inte särskilt 

högskolemässiga. Först 1982 ställdes krav på 

högre kvalitet i utbildningsplaner m.m. och 1984 

omvandlades lärartjänsterna från gymnasielärare till 

högskolelärare. En omfattande kvalitetshöjning har 

eftersträvats och både forskarassistenter, lektorstjänster, 

doktorandtjänster och kliniska lektorer har inrättats. 

År 1998 hade vårdhögskolan ca 30 disputerade lärare. 

En renodlad vårdhögskola med en organisation 

liknande universitetets har föranlett kommun och 

landsting att vid ett fl ertal tillfällen göra framställningar 

om ett förstatligande. Efter ett beslut av regering, 

kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige 

trädde Vårdskoleförbundet i likvidation efter den 30 

juni 1998. År 1999 införlivades vårdhögskolan med 

universitetet och från och med 2001 heter den numera 

vårdvetenskapliga fakultetsnämnden och är en del 

av Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. 

(Uppgiftslämnare: Birger Erlandsson.) 

1982 – Foto och fi lm 

Fotohögskolan bildas och placeras vid Göteborgs 

universitet. En högskoleutbildning i fotografi ansågs 

nödvändig och 1982 tillkom Fotohögskolan, som 

alltså är en av de senast skapade enheterna och än i 

dag unik för landet. Den heter i dag Högskolan för 

fotografi och fi lm och dess utbildningsbas har breddats 

betydligt sedan 1982, bl.a. med tanke på att fi lmregi 

nu också ingår i utbudet. Den ingår i konstnärliga 

fakulteten. Sannolikt kommer Högskolan för 

fotografi och fi lm att delas upp i två delar under 2004: 

Fotohögskolan och Filmhögskolan. 

1977 – Den stora reformen 

1977 

Vid den stora högskolereformen 1977 införlivades 8 

stycken tidigare självständiga utbildningsinstitutioner 

i Göteborg med Göteborgs universitet. ”Inkorporerandet 

av de praktiska utbildningarna var påbjudet 

uppifrån och i fl ertalet fall inte populärt 

bland de berörda, i synnerhet inte på Valand och 

Lärarhögskolan. De olika skolor som integrerades 

ville överlag behålla sin självständighet och tycks 

inte ha upplevt införlivandet med Universitetet 

som någon statushöjning. Konstindustriskolan och 

Valands konstskola var båda äldre än Universitetet – 

tillkomna 1848 resp. 1865 – och hade väl utvecklade 

egna traditioner att vårda. Det vållade irritation att 

motsvarande utbildningar i Stockholm fi ck behålla 

sin fristående ställning, trots att tanken från början 

varit att samma organisation skulle genomföras även 

där. Smidigast tycks inkorporeringen ha gått för 

Seminariet för huslig utbildning.” (Bo Lindberg & 

Ingemar Nilsson, Göteborgs universitets historia, II, 

1996, s. 28). 

7

8 

Göteborgs socialinstitut/Socialhögskolan/ 

Institutionen för socialt arbete/ 

Förvaltningshögskolan 

De båda nuvarande institutionerna, Institutionen 

för socialt arbete och Förvaltningshögskolan, kan 

leda sin historia bakåt till året 1944. Gustav Möllers 

välfärdssamhälle och Per-Albin Hanssons folkhem 

skulle nu byggas på allvar. ”Efter kriget genomfördes 

stora sociala reformer. De krävde lagstiftning och 

ekonomiska resurser, men också en förvaltningsapparat 

med kvalifi cerade tjänstemän, vilka behövde en 

adekvat utbildning. I det sammanhanget tillkom 

Göteborgs socialinstitut.” (Ann Ighe & Bertil Fridén, 

När menighetsbesvär skulle bli tjänstetid, 1994, s. 19). 

I september 1944 samlades den första elevkullen på 

Göteborgs socialinstitut. Den bestod av 52 kvinnor och 

män. Den blev Sveriges andra socialinstitut. Det första, 

Institutet för socialpolitik och kommunal förvaltning 

i Stockholm, hade börjat sin verksamhet 1921. Tre 

år efter Göteborgsinstitutet startade socialinstitutet i 

Lund och 1962 det i Umeå. Finansiellt stöd hade man 

från staten och tre västsvenska landsting. Den 1 juni 

1963 blev socialinstituten statliga och döptes 1964 om 

till socialhögskolor. När socialhögskolan blev en del av 

universitetet 1977 fi ck man också forskarutbildning. 

1979 fi ck Socialhögskolan i Göteborg Sveriges första 

professor i det egna forskningsämnet socialt arbete 

– Harald Swedner. 1983 delades socialhögskolan och 

bildade två universitetsinstitutioner: Institutionen för 

socialt arbete och Förvaltningshögskolan. 

Folkskoleseminariet/Lärarhögskolan/Pedagogen 

– grundade 1843 och 1962 

Det som i dag kallas institutionen för pedagogik 

och didaktik, institutionen för hushållsvetenskap 

och UFL (Utbildnings- och forskningsnämnden för 

lärarutbildning), kan leda sitt ursprung tillbaka ända 

till 1843 och folkskoleseminariet och är därmed 

faktiskt den äldsta delen av Göteborgs universitet, om 

man ser kontinuiteten som ett historiskt faktum. Som 

grundsten måste också förskoleseminariet betraktas 

men är av yngre datum. Folkskoleseminariet verkade 

från 1843 till 1962. Då skapades en fristående 

lärarhögskola med Skolöverstyrelsen som huvudman. 

Lärarhögskolan fanns fram till 1977 då den inlemmades 

i universitetet. ”Det fanns emellertid en länk till 

universitetet genom att lärarhögskoleprofessorn var 

ledamot av den samhällsvetenskapliga fakulteten. 

Dessutom bildade de båda pedagogiska institutionerna 

en institutionsgrupp för gemensamma frågor, framför 

allt sådana som rörde forskning och forskarutbildning. 

Framför allt i det senare avseendet fungerade pedagogiken 

i stort sett som en institution. Göteborg var 

till en början ensamt om denna form av samverkan 

som senare föreslogs av pedagogikutredningen (1970) 

och anammades även på andra universitetsorter. 

Anknytningen till universitetet var mindre uttalad 

i fråga om pedagogikundervisningen i lärarutbildningen. 

För denna undervisning svarade 

institutionens lektorer under samarbete främst med 

ämnes-, metodik- och praktiklärare på lärarhögskolan. 

Lärarhögskolans föregångare var folkskoleseminariet. 

När jag kom till lärarhögskolan som professor hade den 

nya högskolan kvar en hel del av sin seminariekaraktär 

som mer påminde om gymnasium än universitet. 

Skolan styrdes administrativt ganska oinskränkt 

av rektor och lärarna bildade ett kollegium där de i 

första hand representerade sig själva som individuella 

ämnesföreträdare. Beslutsmönstret skilde sig påtagligt 

från universitetets, där olika mellaninstanser i form 

av institutioner, utbildningsnämnder och fakulteter 

hade betydande infl ytande. Lärarnas pedagogiska 

frihet var dock knappast mindre vid lärarhögskolan 

än vid universitetet.” (Karl-Gustaf Stukat, professor 

emeritus). Den pedagogiska institutionen var från 

1965 företrädd i universitetets samhällsvetenskapliga 

fakultet av professorn i praktisk pedagogik med 

specialpedagogik. De båda pedagogiska institutionerna 

bildade 1984 en gemensam institution. I dag är 

lärarutbildningar vid Göteborgs universitet populärast 

och de mest eftersökta i hela landet. År 2006 kommer 

pedagogen dessutom att fl yttas från Mölndal till

centrala Göteborg, som ett led i Göteborgs universitets 

strävan att vara mitt i staden och mitt i samhället. 

Journalistinstitutet/Journalisthögskolan 

Förr i tiden utbildade man sig till journalist genom att 

en period arbeta som volontär på en tidning till ingen 

eller mycket ringa ersättning. Göteborgs universitet 

hade visserligen redan under mellankrigstiden, 

på initiativ av sin dåvarande rektor Otto Sylwan, 

startat kurser för journalister, men dessa hade 

begränsad betydelse för utbildningen till yrket. 

År 1962 startade det s.k. Journalistinstitutet, som 

var en ettårig utbildning, som krävde 6 månaders 

praktik innan man kunde antas. Detta var en del i 

professionaliseringen av den svenska journalistkåren 

och refl ekterade övergången från en äldre till en nyare 

syn på journalistiken. År 1967 omvandlades institutet 

till Journalisthögskolan, där utbildningen nu blev 

tvåårig. De första studenterna från Journalisthögskolan 

gick ut 1969. Numera är utbildningen 5 terminer och 

kräver att man har läst något ämne på universitetet 

innan man kan antas. Det korta journalistprogrammet 

(40 poäng) fordrar att man redan har 100 poäng 

från universitetsstudier. En s. k. yrkesinriktad kurs 

i informationsteknik, senare ämnesstudier, startade 

1971. År 1979 inrättades Sveriges första professur 

i massmedieforskning vid Göteborgs universitet 

och några år senare blev det möjligt att doktorera i 

det nya ämnet. I samband med fl yttning till nya 

och gemensamma lokaler i Samhällsvetenskapligt 

centrum 1990 bildades Institutionen för journalistik 

och masskommunikation, vanligen förkortad JMG. 

Samtidigt utökades journalistutbildningen och ämnet 

informationsteknik byggdes ut till en utbildning 

i medie- och kommunikationsvetenskap. Genom 

tillkomsten av en professur i journalistik breddades 

forskarutbildningen till att omfatta både journalistik 

och masskommunikation. 

Lennart Weibull innehar en av de professurer som vuxit fram ur 

statsvetenskapen. Massmedieforskningen är en utpräglat tvärvetenskaplig 

disciplin med förgreningar till företagsekonomi, sociologi 

och journalistik. 

Musikhögskolan – grundad 1916 

Musikhögskolan kan leda sina anor tillbaka till 1916. 

På privat initiativ startades då musikutbildning med 

bl.a. tonsättaren och dirigenten Wilhelm Stenhammar 

som ledare och medlemmar av stadens orkesterförening 

som lärare. Syftet var att utbilda orkestermusiker för 

behoven i Göteborg. År 1954 bildades Göteborgs 

musikkonservatorium, fi nansierat med kommunala 

medel och elevavgifter. Förutom orkestermusiker 

utbildades även kyrkomusiker och musiklärare vid 

konservatoriet, lokaliserat till Konserthuset fram till 

1964, då man fi ck egna lokaler på Ekmansgatan. Under 

9

10 

60-talet gick staten in med bidrag till verksamheten 

och 1971 blev musikhögskolan en statlig utbildning. 

Samma år startade i Göteborg en försöksutbildning 

av lärare i musik och annat ämne, den s. k. 

SÄMUS-utbildningen. Och 1977 införlivades båda 

utbildningarna i Göteborgs universitet. Året därpå 

permanentades SÄMUS-utbildningen och blev en del 

av verksamheten vid Musikhögskolan i Göteborg. 

I dag arbetar ca 600 studenter och 150 lärare vid 

skolan, och de håller till i Artisten, strax ovanför 

Götaplatsen. Huset delas med Teaterhögskolan 

och Operahögskolan och de tre institutionerna 

samarbetar i många projekt. Musikhögskolan utbildar 

musiklärare, komponister och musiker 

med inriktning på både klassiskt, världsmusik, 

improvisation och kyrkomusik. Inom ramen för den 

konstnärliga fakulteten bedrivs också magister- och 

forskarutbildning i musikpedagogik och musikalisk 

gestaltning. Mer än 150 konserter ges varje säsong på 

Musikhögskolan i Göteborg som också har ett nära 

samarbete med många andra kulturinstitutioner i 

Göteborg. 

Scenskolan /Teaterhögskolan/Operahögskolan 

Nuvarande Teaterhögskolan vid Göteborgs universitet 

har sitt ursprung i den 1941 startade tvååriga 

teaterskolan, under namnet Maria Schildknechts 

elevskola. Maria Schildknecht var en av de stora 

skådespelarna på Göteborgs stadsteater under 

många år. Av det första årets elever kan bland andra 

nämnas Gertrud Fridh och Gösta Prüzelius. Skolan 

införlivades 1947 med Göteborgs stadsteater och fi ck 

då namnet Göteborgs Stadsteaters elevskola. Man 

började då med intagning varje år men med ett något 

färre antal elever. Utbildningen blev då också treårig. 

Nästa stora förändring i skolans verksamhet skedde 

1964, då den blev en fristående högskola som lydde 

direkt under dåvarande Ecklesiastikdepartementet och 

fi ck namnet Statens scenskola i Göteborg. Ytterligare 

förändringar vid detta tillfälle var att man fi ck egna 

fristående lokaler och att kopplingen till Stadsteatern 

upphörde. Man startade också vid detta tillfälle en 

treårig operautbildning. 

År 1966 knöts Yat Malmgren från Drama Centre i 

London till skolan som gästlärare i scenframställning. 

Han undervisade i en speciell teknik som han 

kallade för ”action” och som fortfarande är en av 

grundstenarna i utbildningen vid skolan, men som 

numera kallas gestaltningsimprovisation. 1977 blev 

skolan en institution vid Göteborgs universitet och 

bytte senare namn till Teater- och operahögskolan. 

Verksamheten påverkades dock vid detta tillfälle 

endast i begränsad omfattning av omstruktureringen. 

1992 startades på försök en ettårig musikalutbildning 

vid skolan, vilken senare har utvecklats till en treårig 

utbildning med antagning vartannat år – från och 

med 2004 dock antagning varje år. 1992 fl yttade man 

också in i nybyggda Artisten. Ledare för utbildningen 

har under åren varit Maria Schildknecht, Karl-Magnus 

Thulstrup, Ola Nilsson, Lars Barringer, Bo Swedberg, 

Frantisek Veres, Harald Ek, Gugge Sandström, Iwar 

Bergkwist och Per Nordin. 

Av alla dem som utexaminerats vid skolan under 

åren kan bl.a. nämnas följande namnkunniga personer: 

Gunnel Lindblom, Ulla Jacobsson, Sven Wollter, Lena 

Söderblom, Thommy Berggren, Ingvar Hirdwall, 

Kent Andersson, Lennart Hjulström, Hans Josefsson, 

Lars-Erik Berenett, Göran Stangertz, Gunilla Nyroos, 

Viveka Seldahl, Helena Döse, Marianne Häggander, 

Suzanne Reuter, Nina Gunke, Samuel Fröler, Maria 

Lundqvist, Anders Ekborg, Robert Gustafsson, Regina 

Lund, Mattias Andersson, Shanti Roney, Ola Norell, 

Christer Nerfont, Julia Dufvenius, Stephen Hansen, 

Sara Sommerfeld och Camilla Tilling. 

Göteborgs musei ritskola/Konsthögskolan Valand 

– grundad 1865 

År 1865 inrättas en ritskola av Styrelsen för 

föreläsningars hållande, i Slöjdföreningens lokaler i 

Göteborgs museums östra fl ygel, och 1869 inrättas 

en klass i målning. 1878 drivs skolan av Göteborgs 

museum (i Ostindiska huset) under namnet Göteborgs

Valand invigdes i augusti 1886 med en stor skandinavisk konstutställning, där bl. a. Carl Larsson och Bruno Liljefors medverkade. 

Byggnaden i hörnet av Vasagatan-Kungsportsavenyn var avsedd för konstutställningar och var en föregångare till dagens Konstmuseet. 

musei ritskola. De första föreståndarna var Geskel 

Saloman (1865–70), den kände Göteborgsarkitekten 

Victor von Gegerfelt (1871–72) och Berndt Lindholm 

(1879-86). Antalet elever var ca 170 per år. 1886 får 

ritskolan nytt namn och fl yttar till AB Valands hus, 

och kallas därefter för Valand, kort och gott, eller 

Konsthögskolan Valand. Många kända konstnärer var 

föreståndare för Valand vid sekelskiftet, såsom Carl 

Larsson (1886–88, 1891–93), Bruno Liljefors (1888– 

89) och Carl Wilhelmson (1897–1910). Eleverna var 

vid den tiden ca 30 per år. Ordenssällskapet Göta Par 

Bricole köpte fastigheten 1922, byggde om den och 

bokstavligen slängde ut konstskolan som stod hemlös 

i några år. Nuvarande Valandbyggnad, i hörnet 

Vasagatan-Kungsportsavenyn, invigdes i augusti 

1886 som en byggnad för konstutställningar, alltså 

en föregångare till dagens Göteborgs konstmuseum. 

Det bestämdes samtidigt att målarskolan skulle 

fl ytta in. Valand invigdes med en stor skandinavisk 

konstutställning, som även inbegrep ett konstnärsmöte. 

Det mötet har kommit att gå till historien genom 

att de s.k. opponenterna bland konstnärerna – med 

Carl Larsson, Bruno Liljefors, Karl Nordström och 

Georg Pauli – i spetsen, bildade Konstnärsförbundet 

i Anders Zorns dubblett på Hotell Christiania, 

nuvarande Hotell Eggers. Hösten 1925 fl yttade 

skolan till en tom utställningshall bakom nuvarande 

Konsthallen vid Götaplatsen. Flera av de berömda 

s.k. Göteborgskoloristerna var knutna till Valand 

och Endre Nemes var en tongivande, internationellt 

inriktad skolledare på 50-talet. Under åren 1970–96 

var skolan belägen på Lindholmen på Hisingen och 

genomgick där en viktig fas: den politiska konstens 

uppgång och fall. Skolan drevs i kommunal regi under 

museinämnden och blev alltså en del av universitetet 

1977. Sedan sommaren 1996 ligger Valand i centrala 

Göteborg – mitt emot Valand – i den nyrenoverade 

f.d. Slöjdskolan, ritad 1876 av Victor von Gegerfelt. 

11

12 

Slöjdföreningens skola/Konstindustriskolan/ 

Högskolan för design och konsthantverk 

Det som i dag kallas Högskolan för design och 

konsthantverk är en av universitetets äldsta institutioner, 

med anor från 1848. Göteborgs Slöjdförening 

bildades 1846 för ”att åt arbetarna inom de slöjdidkande 

klasserna bereda en bättre bildning till sedlighet, 

förstånd och konstfärdighet, samt i sådant 

avseende jämväl inrätta eller understödja härtill 

lämpliga läroanstalter”. Två år senare – i december 

1848 – kunde Göteborgs Slöjdförening öppna Slöjdföreningens 

skola i f. d. Bergströmska huset vid 

Östra Hamngatan 32. Man undervisade de första 

åren i linearritning, frihandsteckning, räknekonst, 

välskrivning, svenska språket, historia och geografi . 

Göteborgs stad stod i huvudsak för skolans kostnader 

och fi ck stort infl ytande över skolan, inte minst i 

samband med uppförandet och infl yttningen 1904 

i nuvarande lokaler på Kristinelundsgatan. Skolan 

har bedrivit undervisning i många grenar av 

den konstnärliga verksamhet vi kallar brukskonst, 

design, konsthantverk, konstindustri, formgivning 

– benämningar som oftast överlappar varandra. Den 1 

januari 1964 bytte skolan namn från Slöjdföreningens 

skola till Konstindustriskolan i Göteborg. År 1977 blev 

skolan en institution vid Göteborgs universitet. Efter 

diskussioner i universitetsstyrelsen 1988 fi ck skolan 

möjlighet att åter byta namn till dagens Högskolan för 

design och konsthantverk, från och med den 1 januari 

1989. Sedan mitten av 1800-talet har naturligtvis 

mycket förändrats. I dag tillhör Stenebyskolan i Dals 

Långed HDK och där utbildar man i konstsmide 

– metallhantverk, möbelformgivning och möbelsnickeri, 

samt textil, kläder och formgivning. Ett fi nt 

exempel på nytänkande är Angeredsateljén som vill ge 

fl er människor möjlighet att upptäcka och intressera 

sig för design, konsthantverk, arkitektur, fi lm, foto 

eller fri konst. Angeredsateljén, är ett samarbete mellan 

den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet, 

Dalslands folkhögskola och Folkuniversitetet. De 

stora utbildningsprogrammen är i dag i design och i 

konsthantverk. 

Seminariet för huslig utbildning/Institutionen för 

hushållsvetenskap – grundad 1890 och 1893 

Vid slutet av 1800-talet pågick en omfattande 

infl yttning till Göteborg från landsbygden i samband 

med industrialiseringen. I denna förändrade sociala 

och ekonomiska situation växte ett behov fram av 

undervisning – och därmed lärarutbildning – inom 

det hushållsvetenskapliga området. I Göteborg gavs 

den första kursen för lärare i textil slöjd 1890 och 

för lärare i huslig ekonomi 1893. Undervisningen 

var då förlagd till lokaler i centrala Göteborg. 

Utbildning av lärare för det textila området samt 

hushållslärare sker alltjämt. Lärarutbildning i barn- 

och ungdomskunskap startade i form av barnavårdslärarutbildning 

för många decennier sedan. Den 

senast tillkomna lärarutbildningen, den i trä- och 

metallslöjd, tillkom först 1988. År 1966 utökas 

institutionen med ytterligare två utbildningar. Dessa 

är utbildning av dietister, vilkas verksamhetsområde 

är kost- och näringsbehandling, samt förebyggande 

hälsovård. Därtill utbildas kostekonomer, vars 

huvudsakliga arbetsområde är planering och ledning 

av offentlig och privat måltidsverksamhet. 

Institutionen har under årens lopp genomgått en rad 

namnbyten, varav Institutionen för huslig utbildning 

lever kvar i den väl inarbetade förkortningen 

IHU. 1984–1997 var den offi ciella beteckningen 

Institutionen för slöjd och hushållsvetenskap, som 

nu övergått till Institutionen för hushållsvetenskap, 

IHU. Antalet registrerade studenter är ca 500 och 

antalet anställda är ca 60. Institutionen har sin 

hemmahörighet hos den utbildningsvetenskapliga 

fakulteten.

1971 Handelshögskolan 

– grundad 1923 

Det var en stor – och kontroversiell – fråga då Handelshögskolan 

blev en del av Göteborgs universitet. Inte 

minst då den hade en mycket lång tradition i Göteborg 

och delvis tillkommit som ett alternativ till Göteborgs 

högskola, och att den vid införlivandet dessutom 

upphörde, om än temporärt. Redan i diskussionerna i 

mitten på 1880-talet i stadsfullmäktige fanns idéer om 

en merkantil högskola i Göteborg. Det var egentligen 

det ena av två förslag som fanns. Det andra var S A 

Hedlunds idé om en ”fri akademi”. Bakom idén med 

den merkantila, handelshögskoleinriktade skolan stod 

en annan tidningsman, Fredrik Åkerblom, redaktör 

för Göteborgs-Posten. Som vi sett tidigare behövde 

stadsfullmäktige aldrig ta ställning. Den Carnegieska 

donationen på 500 000 kronor avgjorde och det blev 

i stället en vanlig, traditionell universitetsfakultet, 

enkannerligen en humanistisk sådan. 

Men handelshögskoleidén hade slagit rot och levde 

kvar. En statlig utredning under 1890-talet ansåg att 

högskolorna i Stockholm och Göteborg borde inrätta 

professurer i handelsvetenskapliga ämnen. Dessa två 

nya högskolor ansågs särskilt lämpliga för dessa nya 

ämnen utan akademisk tradition. Högskolan fi ck 

1901 av grosshandlaren och trävaruexportören August 

Röhss en stor donation att använda till inrättandet av 

tre professurer: en i nationalekonomi och sociologi, 

en i geografi med handelsgeografi och etnografi samt 

en i statskunskap med statistik. Otto Nordenskjöld 

tillträdde 1905 professuren i geografi . Han skulle 

sedermera bli Handelshögskolans förste rektor – dock 

utan att frånträda professuren vid Göteborgs högskola. 

Göteborgs högskola startade i samarbete med 

Göteborgs handelsinstitut 1905 en fortsättningskurs 

på högskolenivå för institutets tidigare elever. År 

1906 tillsatte stadens handelskammare en utredning 

under Nordenskjölds ledning med uppgift att 

främja utvecklingen mot en handelshögskola. Detta 

ledde bl.a. till ett nytt förslag om särskilda s.k. 

1971 

handelshögskolekurser som möjliggjordes genom en 

donation från Johan Ekman, Ekman & Co, 1915. 

Ambitionen var att en handelshögskola skulle invigas 

1921, samma år som Göteborg fyllde 300 år. 

Regeringen stadfäste stadgar för den nya 

Handelshögskolan 1920 och ordförande i styrelsen 

blev landshövding Oscar von Sydow, som också var 

Högskolans styrelseordförande, och vice ordförande 

Axel Carlander. Starten för Handelshögskolan var 

redan från början starkt knuten till Göteborgs 300årsjubileum, 

så att när detta försenades p.g.a. dåliga 

tider och fl yttades fram till 1923, försenades också 

Handelshögskolan. Handelshögskolekurser gavs dock 

under tiden på gamla högskolan. 

Med hjälp av nya donationer kunde till slut 

Handelshögskolan invigas 1923. De fyra största 

kom från Konsul Johan Ekmans donationsfond, 

Wilhl. Röhss’ donationsfond, Carl August Kjellbergs 

donationsfond och Generalkonsul Adolf Bratts 

donationsfond. Jubileumsutställningen, med huvudområdet 

omkring Liseberg, blev inte den framgång 

man räknat med och hoppats på, p.g.a. den regniga 

sommaren, och utställningen stängde den 30 

september. Dagen därpå, måndagen den 1 oktober, 

öppnade Handelshögskolan och nio studenter 

utgjorde den första årskullen. 

”Verksamheten började i Göteborgs högskolas 

lokaler. Efter ett par år fortsatte den på Läroverksgatan 

i Handelsinstitutets hus, efter det att institutet, 

grundat 1826, fl yttat till större lokaler vid Viktor 

Rydbergsgatan. Handelshögskolan fi ck fi nna sig i att 

dela ’Gamla Handels’ med Göteborgs Arbetarinstitut. 

På Läroverksgatan huserade rektor, företagsekonomi, 

biblioteket och, i källaren, studentkåren, bildad 

1926. Rättsvetenskap höll till på Arkitektgatan, 

nationalekonomi på Skeppsbroplatsen och ekonomisk 

geografi på Arkivgatan.” 

Handelshögskolan fi ck disputationsrätt 1950. Den 

första doktorsavhandlingen lades fram samma år av 

Nils Västhagen. Försteopponent var Albert ter Vehn, 

professor i redovisning vid Handelshögskolan från 

1926 till 1967, längre än alla andra. 

13

14 

Det tog tid att ordna egna lokaler till Handelshögskolan. Bilden visar tillbyggnaden som uppfördes på 90-talet, som ligger på den plats där 

det gamla barnbördshuset låg, som länge rymde Göteborgs samskola. Till vänster i bilden skymtar byggnaden ´Pagina´ av Carl Nyrén. Den 

invigdes 1952 av Prins Bertil och är belägen vid Vasagatan. 

Handelshögskolan ville gärna ha egna lokaler men det 

tog tid att ordna och krävde nya donationer. Bidrag 

kom från direktören Gustaf Werner och fru Mary von 

Sydow, F. Wijk, samt genom en särskild insamlingskommitté 

under ordförandeskap av assuransdirektören 

Theodor Wijkander. En arkitekttävling utlystes och 

det vinnande förslaget blev Carl Nyréns ’Pagina’. 

Den nya byggnaden vid Vasagatan invigdes 1952 av 

Prins Bertil. För att klara en ökande tillströmning 

av studenter förstatligades Handelshögskolan 1961. 

I samma syfte strömlinjeformades studiegången av 

professor Ulf af Trolle, rektor 1959–62.” (Historia 

– Handelshögskolan i Göteborg 1923–2003, 2003, s. 

3–5 – författare okänd.) 

När Handelshögskolan förstatligades 1961 var 

det inte i första hand av fi nansieringsskäl. Det 

behövdes fl era ekonomer och då fi ck staten ta över 

ansvaret. Handelshögskolan förblev en fristående 

enhet med spärrad utbildning. Utbildningen var 

praktisk samtidigt som den innefattade traditionella 

akademiska ämnen. ”Den var en elitutbildning 

med hög social men inte lika hög akademisk status. 

Anknytningen till näringslivet gav den dessutom en 

ideologisk dimension som kunde bli kontroversiell.” 

(Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, Göteborgs 

universitets historia, II, 1996, s. 31). 

Parallellt med detta hade dock en företagsekonomisk 

utbildning startat på universitetet 1958 och breddat 

befi ntlig ekonomutbildning i nationalekonomi 

och statistik. Det fanns även tankar att den 

samhällsvetenskapliga fakulteten skulle inrättas 1964, 

med benämningen ’samhälls- och företagsvetenskaplig 

fakultet’ för att markera utvidgningen åt det ekonomiska 

hållet. ”En situation växte nu fram, där det 

fanns två ekonomiutbildningar med samma innehåll 

men olika organisation, den ena på Handelshögskolan, 

etablerad, med spärr, homogen studentkår och högre 

status åtminstone i avnämarnas ögon, den andra 

inom Universitetets samhällsvetenskapliga fakultet, 

nyinrättad, ospärrad och utan den identifi ering med

näringslivets behov och värderingar som var naturlig 

på ’Handels’” (Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, 

Göteborgs universitets historia, II, 1996, s. 32). 

Staten ansåg det irrationellt och dyrt med två 

parallella ekonomiutbildningar och tillsatte en 

utredning med uppgift att ansluta Handelshögskolan 

till universitetet. Det fanns också vetenskapliga 

motiv bakom, nämligen att kontakterna med andra 

samhällsvetenskaper skulle ge handelsvetenskaperna 

bredare perspektiv och nya impulser. 

”Utöver de organisationsrationella och vetenskapliga 

skälen fanns emellertid också ideologiska motiv 

med i bilden. Det var för det första stötande från 

jämlikhetssynpunkt att utbildningen på ’Handels’ 

var spärrad och därmed mer exklusiv. I det rådande 

ideologiska klimatet omkring 1970 ansågs det 

dessutom viktigt, att de blivande ekonomerna fi ck ett 

bredare samhällsperspektiv på sin verksamhet, att de 

lärde sig se ekonomin i ett socialt sammanhang och 

lyftes ur sin förmenta ekonomistiska trångsynthet. 

I den högkonjunktur för statlig näringspolitik och 

styrning av ekonomin som rådde dessa år blev 

Handelshögskolans nedläggning en symbol för den 

starka staten och det starka samhället.” (Bo Lindberg 

& Ingemar Nilsson, Göteborgs universitets historia, 

II, 1996, s. 33). 

I och med att Handelshögskolan införlivades med 

universitetet 1971 lades den således ner. Nedläggningen 

var politiskt kontroversiell och i en liten skrift om 

Handelshögskolans historia, som kom ut i samband 

med skolans 80-årsjubileum 2003 skildras den lakoniskt 

på detta sätt: ”Av vänsterpolitiska skäl lades 

Handelshögskolan ned 1971. Handelshögskolans 

institutioner slogs samman med sina motsvarigheter 

på universitetet.” (Karl Erik Gustafsson, Historia. 

Handelshögskolan i Göteborg 1923 – 2003, s. 5.) 

Tanken på en fristående handelshögskola övervintrade 

dock hos studentkåren och bland lärarna, framför allt 

företagsekonomerna. Professor Walter Goldberg tog 

på nyåret 1983 upp frågan om ett återupprättande av 

Handelshögskolan och universitetets ledning ställde 

sig positiv. Efter 15 år kunde Handelshögskolan 

1967 

1986 återuppstå som en fristående enhet inom 

Göteborgs universitet. Lars Nordström blev den nya 

Handelshögskolan förste rektor. 

”Den nya handelshögskolan fi ck fl er institutioner 

än den gamla och blev från början utspridd och 

trångbodd. Lösningen blev att Handelshögskolan fi ck 

expandera över hela det kvarter där den låg. 

År 1995 invigdes tillbyggnaden och ett år senare var 

en renovering av den gamla byggnaden klar. Till- och 

ombyggnaden, som ritades av arkitektfi rman Erséus, 

Frenning & Sjögren, möjliggjordes genom bidrag 

från näringslivet och en stordonation från Stiftelsen 

Richard C. Malmstens minne. Stiftelsens grundare, 

grosshandlaren Erik Malmsten, är universitetets 

genom tiderna störste enskilde välgörare.” (Karl Erik 

Gustafsson, Historia. Handelshögskolan i Göteborg 

1923 – 2003, s. 6.) 

1967 – Odontologiska fakulteten 

bildas 

I slutet av 60-talet började Göteborgs universitet 

att växa ordentligt när det gäller antalet studenter. 

De stora kullarna från 40-talet dominerade bland 

studenterna och aldrig, vare sig förr eller senare, har 

rekryteringen från alla samhällslager varit så bred och 

omfattande. Sverige befann sig i en expansiv fas och 

man satsade stort på utbildningssektorn. 

År 1967 fi ck Göteborgs universitet i ett enda slag 

ytterligare en fakultet, nämligen den odontologiska. 

Redan 1955 hade man fattat ett principbeslut om 

att en tandläkarhögskola skulle inrättas i Göteborg. 

Under tiden hade det också bestämts att utbildningen 

skulle organiseras ungefär som läkarutbildningen, 

vilket innebar en integration med sjukvården. Lärarna 

var inte bara undervisande utan hade också ansvar för 

patienter. 

”I Göteborg innebar detta att den gamla centraltandpolikliniken 

vid Sahlgrenska ersattes av den nya 

odontologiska läroanstalten. En ny stor byggnad – den 

s.k. ’Kopparborgen’ – började uppföras på och även i 

15

1954 

16 

Medicinarberget; den sprängdes delvis in i berget. Det 

var angeläget att den nya odontologen låg i närheten av 

de teoretiska medicinska institutionerna; ämnen som 

anatomi, histologi och farmakologi var grundläggande 

också för odontologerna. Dessutom var det en fördel 

att snabbt kunna förfl ytta patienter mellan sjukhuset 

och odontologen. Den nya byggnaden togs i bruk 

1969. Vid det laget var tillsättningen av professurer 

i full gång. Nio lärostolar besattes mellan 1967 och 

1970; ytterligare fem tillkom under 80-talet. 

Taket på odontologernas nya byggnad läckte 

visserligen här och var, och den blev i det mot all formell 

pompa fi entliga klimat som rådde under studentorons 

år i slutet av 60-talet aldrig riktigt invigd. Ändå var 

odontologernas hus ett tydligt och synligt bevis för att 

den odontologiska fakulteten hade etablerat sig i den 

medicinska omgivningen runt Sahlgrenska. 

Som liten fakultet knuten till en bestämd yrkes- 

utbildning levde emellertid odontologerna farligt. 

När behovet av tandläkare var mättat, började 

man från centralt håll sätta den göteborgska 

tandläkarhögskolans existens i fråga. Hotet om 

nedläggning blev akut hösten 1983. Det framkallade 

en energisk kampanj till dess försvar, där professorer, 

studenter och allt slags personal samt dessutom 

patienter engagerade sig. Kampanjen bedrevs delvis 

efter mönster av nedläggningshotade industrier: 

politiker bearbetades, regeringskansliet dränktes i 

brev och vykort, riksdagsmän uppvaktades med välpreparerade 

argument och en stor demonstration 

anordnades i staden, med banderoller, facklor, paroller, 

ridande polis och allt. Mobiliseringen svetsade 

samman tandläkarhögskolan och den gav också 

resultat: nedläggningen avstyrdes tills vidare. Men 

nedläggningshotet hänger som ett Damoklessvärd 

över skolan och därmed också över fakulteten. Ett 

skydd är dock den avancerade forskning som etablerat 

fakulteten på den odontologiska världskartan och 

blivit ett starkt argument för att tandläkarutbildningen 

skall få bestå.” (Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, 

Göteborgs universitets historia, II, 1996, s. 15–16). 

1954 – Göteborgs universitet bildas 

Från och med hösten 1949 hade Göteborg alltså 

två högskolor – förutom Chalmers – med olika 

huvudmannaskap; den medicinska högskolan var helt 

statlig medan Göteborgs högskola fortfarande var en 

stiftelse som fi nansierades med privata, kommunala 

och statliga medel. Högskolans rektor 1936–51, 

Curt Weibull, arbetade hårt redan vid utarbetandet 

av den medicinska högskolan för att den skulle slås 

samman med högskolan och därmed kunna bli ett 

universitet med två fakulteter – en humanistisk och 

en medicinsk. Ordet ”högskola”, menade Weibull gav 

felaktiga associationer internationellt och svarade mer 

mot en fackskola av något slag. Efter beslutet 1948 

att inrätta en medicinsk högskola sköts en eventuell 

sammanslagning på framtiden, men utreddes 1952.

Hjalmar Frisk, professor i jämförande språkforskning från 1937, rektor för 

Göteborgs högskola 1951–1954 och sedan för universitetet till 1966. Här 

i sitt ämbetsrum i Vasaparken, med företrädarna Sylwan och Karlgren på 

väggen. (Foto: Erik Liljeroth.) 

Problemet med två skilda huvudmannaskap fanns inte 

längre sedan staten nu var högskolans huvudfi nansiär 

och Kungl. Maj:t helt övertagit rätten att utnämna 

professorer. Högskolans styrelse avskaffades och i 

stället bildades ett större akademiskt konsistorium 

enligt universitetsmodell. 1952 års utredningsförslag 

blev verklighet och Högskolans styrelse höll sitt sista 

sammanträde den 12 juni 1954. Flera medicinare var 

kanske tveksamma men en majoritet menade att ”ett 

universitet har en helt annan slagkraft än ett fåtal sins 

emellan skilda högskolor”. 

Den 1 juli 1954 blev alltså Göteborgs högskola i och 

med sammanslagningen med Medicinska högskolan 

offi ciellt Göteborgs universitet. Detta speciella datum 

gick ganska obemärkt förbi och resulterade bara i 

några små notiser i dagspressen. Den 2 juli skrev 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning följande: 

”I går fi ck Sverige ett nytt universitet. Det händer 

inte varje dag – senast var det anno 1666 i Lund. 

Likafullt passerade den historiska dagen så oförmärkt 

som det gärna är möjligt. Rektor Frisk är utomlands, 

prorektor Hydén fann ingen anledning att infi nna 

sig på universitetskansliet, och bronslejonen såg inte 

annorlunda ut än dan förut. Den enda konkreta 

manifestationen var, såvitt HT förstått saken rätt, att 

byrådirektör Strömberg satte en splitter ny stämpel på 

sina papir. Men hans fl ickor glömde sig ibland och 

svarade av gammal vana i telefon: ’Högskolan’. 

Först om ett par veckor kan man vänta sig den första 

egentliga livsyttringen, d.v.s. ett sammanträde i det 

mindre akademiska konsistoriet. Man får hoppas att 

konsistoriet då också skall få reda på vad universitetet 

heter! Faktiskt är det inte ordentligt döpt ännu. De 

nya stämplarnas ’Göteborgs universitet’ duger, ty något 

annat namn kommer ingen att använda i praktiken. 

I propositionen har det emellertid bara talats om 

’universitetet i Göteborg’. Men efter mönster från 

Uppsala och Lund skall det väl stå i statskalendern 

och sigillet ’Kungl. Universitetet i Göteborg’. 

Byrådirektör Sven Strömberg hade allt för mycket att 

bestyra på själva premiärdagen för att hinna intressera 

sig för namndetaljen. Det är mycket att ordna i fråga 

om uppläggandet av diarier, bokföring etc. vid starten, 

och särskilt trassligt är det så länge kansliet ännu fi nns 

på två ställen. Men redan i sommar hoppas han att de 

gamla seminarierummen på andra sidan entrén skall 

kunna inrättas till fyra kontorsrum.” 

Desto livfullare och ordrikare skildrades däremot 

själva invigningen och festligheterna den 2 oktober. 

Med stor stolthet förkunnade Göteborgs-Posten 

17

18 

samma dag: ”Inte på över trehundra år har Sverige haft 

en universitetsinvigning och lördagen den 2 oktober 

1954 är därför en stor dag för hela det akademiska 

Sverige – och i än högre grad för Göteborg. Många 

akademiska evenemang ha gått av stapeln i staden 

vid Göta älv de senaste decennierna, men detta blir 

den magnifi kaste och ståtligaste på många år, ja 

kanske sedan Göteborgs Högskola invigdes den 15 

september anno 1891.” Den 3 oktober är tidningarna 

fulla av artiklar och reportage om den högtidliga 

invigningen. De göteborgska tidningarna nästan 

spricker av stolthet när de refererar festligheterna. 

Så här skriver Göteborgs-Posten den 3 oktober: 

”Universitetsinvigningen på höstens grannaste dag blev 

en lärdomsfest av ett slag, som aldrig tidigare skådats 

här. Den satte helt sin prägel på staden. Konungens 

och drottningens närvaro spred extra glans åt den 

akademiska ståten och pompan och Göteborgs lärda 

värld hade all heder av arrangemanget, som fl öt perfekt 

från den utomordentligt stilfulla högtidligheten i 

Konserthuset till aftonens stora fest i Rotundan, 

dit vid 19-tiden en oändlig bilström ringlade på 

Örgrytevägen.” På annan plats i tidningen fortsätter 

Göteborgs-Posten: ”Göteborg fl aggade på universitetsinvigningsdagen. 

Och det blev den magnifi kaste 

akademiska högtidligheten i Göteborg under detta 

sekel. Detsamma kan sägas om den procession som vid 

ettslaget tågade in i Konserthusets stora sal, allt medan 

Sixten Eckerberg och symfoniorkestern från läktaren 

spelade upp Kröningsmarschen ur Profeten. Den 

akademiska pompan markerades ytterligare genom 

att invigningen kopplats samman med universitetets 

första doktorspromotion – dagen blev alltså en unik 

och imposant dubbel-högtid.” Läs vidare om detta 

i slutet av denna skrift: Göteborgska medier om det 

stundande universitetet. 

Den stora festen på Lisebergs rotunda, med närmare 

800 gäster, bjöd på galastämning och gästerna fi ck 

njuta av Vol-au-vent à la Bohus, Coeur de fi let 

Charlemagne med pommes frites, Parfait aux fraises 

Friandises, med drycker som Louis Roederer Grand 

Vin Sec, El Caballero och Le Vallon-Hanappier. I 

sitt tal vid banketten sade rektor Hjalmar Frisk bl.a.: 

”Man skulle illa känna den mänskliga naturen, om 

man inte vågade förutspå, att universitetet redan 37 

år efter sitt grundande kommer att högtidlighålla sitt 

hundraårsjubileum [1991] för att senare, år 2004, 

fi ra en glad femtioårsfest.” Den nypromoverade 

hedersdoktorn Harry Martinson höll talet till kvinnan 

på banketten och det var kort men gjorde tydligen 

succé. Dagens Nyheter återgav den lilla dikten: 

”Talet till kvinnan är kort 

ty kort är vår levnad, 

dock, låge jag än i en grav, 

jag sände ett tack till den gud 

som i lycklig stund av 

berusande kärlek 

skapade halva vårt släkte 

skönt såsom kvinnorna är.” 

Göteborgs stadsbibliotek/Universitetsbiblioteket 

– grundade år 1861 och år 1900 

En högskola och ett universitet behöver ett vetenskapligt 

bibliotek. Göteborgs universitetsbibliotek har 

gamla anor och kan leda sin historia bakåt i tiden 

till 1861, dvs. långt före högskolans tillkomst. 

Handelstidningens legendariske chefredaktör S A 

Hedlund var även upphovsman och tillskyndare av 

dagens universitetsbibliotek. Han startade Göteborgs 

stadsbibliotek redan 1861 som ett vetenskapligt 

bibliotek inom Göteborgs museum. År 1870 väckte 

han frågan om att bygga en större biblioteksläsesal 

med hjälp av pengar ur Renströmska fonden, 

vilket också blev verklighet. Museibiblioteket blev 

sedan basen för det år 1900 öppnade Göteborgs 

stadsbibliotek. Den 6 oktober 1900 invigdes en ny 

byggnad åt Göteborgs stadsbibliotek på Vasagatan 

(nuvarande KTB – Kurs- och tidningsbiblioteket, 

från 1995). Arkitekt var S A Hedlunds brorson 

Hans Hedlund, sedermera professor vid Chalmers. 

Stadsbiblioteket var ett offentligt bibliotek, tillgängligt

Den 6 oktober 1900 invigdes en ny byggnad åt Göteborgs stadsbibliotek. Stadsbiblioteket var ett offentligt bibliotek, tillgängligt för, och 

också använt av, allmänheten, men det fungerande framför allt som universitetsbibliotek åt Högskolan. Biblioteket fanns kvar här till 1954, 

då det fl yttade till sin nuvarande plats ovanför Korsvägen. “Gamla stadsbiblioteket” har sedan dess använts till skilda ändamål men blev 

1995 inrett till kursläsningsbibliotek för studenterna och har därmed återigen fått ett universitetsbiblioteks funktion. 

för, och använt av, allmänheten, men det fungerade 

framför allt som universitetsbibliotek åt Högskolan. 

Kostnaderna bestreds till större delen av Göteborgs 

stad, som därigenom gav en betydelsefull subvention 

åt Högskolan. När Högskolan blev universitet 

invigdes vid midsommartid det nya stadsbiblioteket/ 

universitetsbiblioteket i Näckrosdammen och man 

fl yttade alltså ifrån Vasagatan. Gamla stadsbiblioteket 

användes sedan under ett fyrtiotal år för olika 

ändamål och blev 1995 åter en del av universitetsbiblioteket 

genom tillkomsten av KTB 1995. Det 

som i dag är Göteborgs stadsbibliotek har sitt 

ursprung i Dicksonska folkbiblioteket. Det som 

kännetecknar ett universitetsbibliotek är bl.a. de s.k. 

pliktleveranserna, dvs. allt svenskt tryck ska skickas till 

dessa bibliotek enligt lag. Genom ett riksdagsbeslut 

erhöll det dåvarande stadsbiblioteket fr.o.m. 1 januari 

1950 rätten till friexemplar av det svenska trycket. 

År 1961 förstatligades biblioteket och inordnades 

i Göteborgs universitet, varvid det även till namnet 

blev Göteborgs universitetsbibliotek. 

Man kan säga att biblioteket var för litet redan 1954. 

Utrymmesproblem både för forskare, studenter och 

böcker och tidskrifter blev med åren ett allt större 

problem. Det klagades på brister på läsplatser i 

läsesalarna, samlingarna växte explosionsartat. 1940 

var beståndet 15 315 hyllmeter, för att 1963 ha ökat 

till 25 686 hyllmeter. 

”Bibliotekets lokalfråga var sedan 1957 kopplad 

till lokalisering och utbyggnad av universitetets 

humanistiska fakultet. För humanisterna var närheten 

till biblioteket, centralpunkten i deras studier och 

forskning, en nödvändighet. Det var denna koppling 

som kom att fördröja bibliotekets utbyggnad. Den 

3 juni 1977 erhöll byggnadsstyrelsen regeringens 

uppdrag att planera en nybyggnad för humanistiska 

fakulteten och centralbiblioteket. En arkitekttävling 

utlystes, och 72 förslag inlämnades. Sedan tre av dessa 

utvalts för vidarebearbetning, stannade juryn slutligen 

för förslaget ’Pelouse’, framlagt av Coordinator 

Arkitekter AB i Stockholm. 

I augusti 1982 ingångsattes sprängning och schaktning. 

Efter en för såväl låntagare som personal besvärlig tid, 

under vilken forskar- och läsutrymmen var förlagda 

i en temporär tvåvåningsbarack på bibliotekets norra 

sida, kunde de nya lokalerna 1 juli 1985 tas i fullt 

19

1949 

20 

bruk av bibliotekets användare.” (Gösta Engström, 

Göteborgs universitetsbiblioteks andra halvsekel 

1941–1990, 1991, s. 20). 

I dag består universitetsbiblioteket förutom av 

centralbiblioteket vid Näckrosdammen också av 

Biomedicinska biblioteket, Geovetenskapliga biblioteket, 

Pedagogiska biblioteket, Botanik- och miljöbiblioteket, 

Ekonomiska biblioteket, Kurs- och tidningsbiblioteket 

samt några institutionsbibliotek 

(institutionen för samhällsvetenskap, iberoamerikanska 

institutet samt HDK). 

1949 – Medicinska högskolan 

bildas 

”Vad som slutgiltigt ledde till förstatligandet i 

Göteborg var Högskolans sammanslagning med 

den medicinska högskola som vuxit fram i staden 

under 40-talet och formellt inrättats 1949. Denna 

medicinska högskola var i sin tur framvuxen med stöd 

av Göteborgs högskola, och delvis under dess auspicier. 

Dess uppkomst är därmed en viktig del av historien 

om hur Högskolan blev Göteborgs universitet.” (Bo 

Lindberg & Ingemar Nilsson, Göteborgs universitets 

historia, I, 1996, s. 101). 

De ledande läkarna i Göteborg, Pehr Dubb, 

Christopher Carlander och andra, lekte redan omkring 

år 1800 med tanken att starta medicinsk utbildning i 

anknytning till det ganska nya Sahlgrenska sjukhuset. 

S A Hedlund – återigen – ville 1864 inrätta medicinsk 

undervisning för kvinnor som skulle leda till både 

sjuksköterskor och kvinnliga läkare. Hedlunds 

propå till Medicinalstyrelsen gav endast undvikande 

svar. Dåvarande chefen för Sahlgrenska – den 

legendariske professor Sven Johansson – föreslog i 

en tidningsartikel 1938 att en medicinsk högskola 

skulle inrättas, inordnad under den redan befi ntliga 

högskolan. Under fl era år bedrevs ett målmedvetet 

arbete för att åstadkomma en medicinsk högskola – 

inte minst av överläkare Martin Odin på Sahlgrenska, 

från 1944 med professors namn och den medicinska 

Kirurgen Sven Johansson spelade en viktig roll i förspelet till den 

Medicinska högskolans tillkomst. Här fotograferad som sjukhusets 

styresman, tidigt 1940-tal. 

högskolans förste rektor. Störst insats i denna fråga 

gjorde nog ändå historieprofessorn och dåvarande 

rektorn för högskolan Curt Weibull, som med stor 

kraft verkade för att medicinsk undervisning skulle 

knytas till högskolan. Troligtvis ansåg Weibull redan 

då att en allians med medicinen skulle möjliggöra att 

högskolan blev upphöjd till universitet. En föregångare 

till den medicinska högskolan runt 1940 och framåt 

kallades ”Medicinska undervisningen vid Göteborgs 

högskola” och var planerad av sjukhusläkare i staden 

och Curt Weibull. Det var framför allt fortsättnings- 

och repetitionskurser för redan verksamma läkare. En 

stor nordisk insats gjorde man också från1945 då man 

utbildade norska medicine studerande i den kliniska

delen av undervisningen. På grund av ockupationen 

hade dessa inte fått sådana möjligheter i hemlandet 

och den tyska ockupationsmakten tillät inte att de 

lämnade Norge. 

”Nu hade de göteborgska läkarna undervisat så 

mycket att det låg nära till hands att permanenta 

verksamheten genom att upprätta en medicinsk 

högskola. Motioner väcktes av riksdagsmän i staden 

och saken blev föremål för två statliga utredningar 

under 1946 och –47, båda ledda av Malte Jacobsson 

[då landshövding i Göteborgs & Bohus län samt 

ordförande i högskolans styrelse]. Resultatet blev att 

en proposition förelades riksdagen i april 1948 om 

inrättandet av en medicinsk högskola i Göteborg, där 

undervisning för medicine kandidatexamen – alltså 

de prekliniska ämnena – skulle påbörjas höstterminen 

1949 och undervisningen för medicine licentiatexamen, 

alltså den kliniska utbildningen, vårterminen 1952. 

Beslut härom fattades den 30 juni 1948. Under 

det följande året planerades verksamheten i detalj, 

professorer rekryterades och undervisningen kom i 

gång hösten 1949. Invigningen skedde i Högskolans 

aula den 20/10. Lokaler hade man tills vidare i en f.d. 

skola nere på Fjärde Långgatan och på Vasa sjukhus, 

där institutioner för de prekliniska ämnena ordnades. 

Men stora nybyggen sattes omedelbart igång uppe vid 

Sahlgrenska, dit snar infl yttning ställdes i utsikt.” (Bo 


historia, I, 1996, s. 102). 

1891 – Göteborgs högskola bildas 

När beslutet väl hade fattats i stadsfullmäktige i 

november 1887 började arbetet på allvar att bygga 

upp den nya högskolan. Högskolans statuter 

stadfästes i april 1889. Lokaler, lärare och böcker 

skulle anskaffas snabbt. Sakkunniga från Uppsala och 

Lund samt professor Viktor Rydberg vid Stockholms 

högskola kallades in för att få underlag för den första 

uppsättningen av professorer vid högskolan. Sju 

lärostolar skulle tillsättas i denna första omgång. Det 

1891 

Här sitter Högskolans första uppsättning lärare första undervisningsdagen den 18/9 

1891. Sittande från vänster: Hjalmar Edgren, Ernst Carlsson, Axel Kock och Karl 

Warburg. Stående från vänster: Johannes Paulson, Rudolf Kjellén, Johan Vising, 

Vitalis Norström och Lars Wåhlin. 

var framför allt traditionella humanistiska ämnen 

som besattes med personerna, där några av de första 

faktiskt är legendariska i högskolans historia. Vitalis 

Norström i fi losofi , Ernst Carlsson i historia och 

statskunskap, Karl Warburg i estetik samt litteratur- 

och konsthistoria, Johannes Paulson i klassiska språk, 

Axel Kock i nordiska språk, Johan Vising i nyeuropeisk 

lingvistik (med undervisningsskyldighet i romanska 

språk) och Hjalmar Edgren i nyeuropeisk lingvistik 

(med undervisningsskyldighet i germanska språk samt 

sanskrit). Man anställde dessutom Rudolf Kjellén 

som e.o. lärare i statskunskap. Till förste rektor utsågs 

Axel Kock men han avsade sig uppdraget redan innan 

högskolan startat och ersattes av Hjalmar Edgren, 

äldst i kåren med sina 51 år. Redan 1893 ersattes 

han av Johannes Paulson, som fi ck bära det tyngsta 

ansvaret under de första känsliga åren. 

21

22 

Kronprins Gustav mottar sångarhyllning vid invigningen av Högskolans byggnad 1907. 

Högskolan fi ck hyra en privat f.d. gymnasieskola 

(Schillerska realgymnasiet) som var en träkåk från 

1867 i korsningen Södra vägen och Parkgatan. Där 

huserade man till 1907 då det nya huset i Vasaparken 

stod färdigt. Studentkåren fl yttade in i träkåken som 

revs först 1967. 

Den 15 september 1891 förrättade dåvarande 

ecklesiastikminister Gunnar Wennerberg (Gluntarnes 

författare, död 1901) den högtidliga invigningen av 

Göteborgs högskola. 

Sju professorer mötte de 22 första studenterna 

höstterminen 1891. De kunde ännu inte ta examen 

vid högskolan utan några reste till Lund och Uppsala 

för att tentera, men redan våren 1892 ingav man en 

ansökan till Kungl. Maj:t om att få examensrätt vid 

Göteborgs högskola. I juni 1893 fi ck man examensrätt 

för fem år i fi l.kand.- och fi l.lic.-examina, teologiskfi 

losofi sk preliminärexamen och förberedande examen 

för inträde i rättegångsverken. År 1894 avlades 

den första fi l.kand.-examen vid Göteborgs högskola. 

Examensrätten blev aldrig permanent under högskolans 

tid. Högskolan sökte tillstånd att få anställa 

disputationer och bedöma doktorsavhandlingar 

redan under 1890-talet. Det avslogs två gånger men 

beviljades 1903 sedan högskolan fått tillstånd för fyra 

licentiater att avlägga disputationsprov året innan 

och i september 1902 försvarade Adolf Wallerius sin 

avhandling i teoretisk fi losofi . 

”En manifestation av Högskolan i både yttre och inre 

avseende blev invigningen av den nya byggnaden 

i Vasaparken i september 1907. Här visade sig 

Högskolan i full habit och i egen byggnad, och 

festligheterna 1907 kan ses som en andra och ståtligare 

invigningsceremoni för hela Högskolan.” (Bo 


historia, I, 1996, s. 44). 

Staden upplät tomten i Vasaparken, men det 

skedde inte utan protester. Kringboende ville behålla 

Vasaparken intakt – den fungerade utmärkt som 

kälkbacke på vintern. Oscar Ekman bekostade hela 

byggnationen på 630 000 kronor och arkitekterna Erik 

Hahr och Ernst Torulf fi ck uppdraget efter det att de 

vunnit arkitekttävlingen. Uppsala och Lund hade fått 

sina ståtliga universitetsbyggnader på 1880-talet och 

nu var Göteborgs högskola lika fi n och ”märkvärdig” 

som statsuniversiteten. Dåvarande kronprins Gustav, 

sedermera Gustav V, invigde den nya byggnaden. 

För att sammanfatta högskolans tillkomst och början 

kan man citera en av Bo Lindbergs och Ingemar 

Nilssons kapitelrubriker: ”Begynnelsen: att bli som de 

andra”.

1887 – Beslut om högskola i 

fullmäktige 

S A Hedlund föreslog att stadsfullmäktige skulle 

tillsätta en utredning med uppgift att dra upp 

riktlinjerna för en kommande högskola i Göteborg. 

Denna beredning, med Hedlund som ordförande, 

lade fram sitt betänkande den 26 april 1886. Hedlunds 

tankar om en ”fri akademi” fanns där men förslaget 

innebar ändå en mer traditionell högskola. Det fanns 

en bred opinion emot Hedlunds förslag om en fri 

akademi. Många menade att det praktiska livets stad 

Göteborg inte behövde sådan lyx och fåfänga, utan 

framförde idéer om en mera merkantil inriktning 

på läroanstalten, som bättre skulle passa Göteborg. 

Stadsfullmäktige biföll heller inte Hedlunds förslag 

och en ny beredning tillsattes där fl era av Hedlunds 

kritiker ingick. Resultatet blev att två förslag 

lämnades: Hedlunds mer som en fri akademi och 

den andra som en ”högre merkantil bildningsanstalt”. 

Detta förslag skulle kunna sägas vara den ekonomiska 

Göteborgsliberalismens svar på den fria akademin. 

”Stadsfullmäktige hade nu, i maj 1887, att ta 

ställning till två vitt skilda alternativ, representerande 

olika bildningssyn och pedagogisk ideologi. Ser man 

till vilka ämnen som föreslogs, var skillnaden inte så 

stor; också det Hedlundska förslaget hade numera en 

stark merkantil dimension. Men de bakomliggande 

idealen och förväntningarna var radikalt olika. 

Men stadsfullmäktige behövde aldrig välja. Ett 

tredje lades på dess bord. Det åtföljdes av ett starkt 

argument: en donation på 500.000 kr med villkor att 

den tilltänkta läroanstalten inrättades enligt donators 

önskan.” (Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, Göteborgs 

universitets historia, I, 1996, s. 22). 

Det var David Carnegie (död 1890) som formellt 

stod bakom förslaget och stod för pengarna. Han 

bodde sedan länge hemma i Skottland men hade verkat 

i Göteborg och byggt upp Carnegieska sockerbruket 

och porterbryggeriet och tjänat stora summor på detta. 

De som förmådde honom till denna stordonation 

var Sigfrid Wieselgren (död 1910), generaldirektör 

1887 

Sven Adolf Hedlund, den göteborgska liberalismens “grand 

old man” och arkitekten bakom den fria akademi som aldrig 

förverkligades. 

för fångvårdsstyrelsen, och, mer i bakgrunden, 

konsul Oscar Ekman (död 1907) – befryndad med 

handelshuset Ekman –, men chef för sockerbruket. 

Sigfrid Wieselgren är arkitekten bakom högskolan 

sådan den faktiskt blev och Oscar Ekman tung man i 

bakgrunden med auktoritet och en stor förmögenhet. 

Inte många i stadsfullmäktige var entusiastiska, varken 

de som stödde Hedlunds förslag eller motförslaget 

om en mer merkantil inriktning, men en halv miljon 

kronor var ett mycket tungt argument. I princip 

blev förslaget en traditionell universitetsfakultet och 

förslaget antogs av stadsfullmäktige den 10 november 

1887. Om man vill, kan man räkna den dagen som 

dagen för Högskolans tillkomst. 

23

1864 

24 

Gamla högskolan. Fram till 1907 inhyrdes Högskolan i detta hus i korsningen av Södra vägen och Parkgatan. Huset uppfördes 1867 och 

revs på 1960-talet. När Högskolan fl yttat ut 1907 användes det som lokal åt studentkåren. 

1864 – En fri akademi i Göteborg 

Till det kulturhistoriska arvet för Göteborgs universitet 

hör S A Hedlunds tankar om en fri akademi i 

Göteborg, lanserad för första gången 1864 i en artikel 

i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT). 

”Idén om den fria akademin lanserade Hedlund 

i en artikel i GHT i maj 1864. Kortfattat kan dess 

innehåll beskrivas så: den fria akademin skall vara 

en institution för fria studier av moderna ämnen 

bedrivna i bildningssyfte av amatörer under ledning 

av kulturpersonligheter vilka dessutom skall bedriva 

forskning. 

Fria skall studierna vara i den meningen, att de 

inte styrs av några examina. Examina fördärvar 

studierna. De tvingar studenten att läsa de ämnen 

som ingår i en bestämd examen, inte dem han har 

intresse för. De blir dessutom ett självändamål: man 

läser för att klara examen och inte för kunskapens 

skull. ’Kunskapsbegärets egen inre drift’ är en 

tillräcklig drivfjäder till studier, examinas morot 

behövs inte. Examina deformerar också läraren från 

vetenskapsman till examinator. Till examensfrihetens 

princip hör också att det inte skall krävas någon 

studentexamen för tillträde till akademin. Kunskapen 

skall vara ’öppen för alla som söka henne’ och nödiga 

förkunskaper skaffar sig den studerande snart själv. 

Friheten vid den fria akademin består vidare däri, 

att det inte skall fi nnas någon fast uppsättning ämnen 

som det alltid meddelas undervisning i; fi nns det inga 

examina behöver man ju inte erbjuda undervisning i 

bestämda ämnen som ingår i examenskombinationer. 

I stället hålls föreläsningar i sådana discipliner som 

är viktiga och angelägna och där man kan fi nna 

framstående lärarkrafter, och när en lärare slutar 

behöver hans ersättare inte representera samma 

ämne som sin företrädare.” (Bo Lindberg & Ingemar 

Nilsson, Göteborgs universitets historia I, 1996, s. 

15).

1845 – Grundtvigs idé om en 

nordisk akademi 

Denna idé tillhör också det kulturhistoriska arvet 

för Göteborgs universitet. Nationalhumanisten 

och bildningsteoretikern N F S Grundtvig hade 

redan 1839 i en tidskrift beskrivit en fri akademi 

utan examenstvång, som enligt det skandinavistiska 

programmet skulle förläggas centralt i Norden. I ett 

tal 1845 sade Grundtvig följande: 

”...et stort Nordisk Universitet, som jeg taenker 

mig i en nordisk fristad, omtrent i Midten, f.ex. i 

Gøtheborg, hvor Nordens Vidskabsmaend ei skulde 

spilde Tiden paa at afraette Drenge til Examens- 

Konster eller behøve enten med Mund eller Pen att 

traelle for Føden, men hvor de i Mag kunde føre et 

videnskabeligt Liv, utvide deres Blik og Kundskaber 

og som rette Nordlys kaste Straaler til alle Sider.” 

”Men Grundtvigs idé om ett nordiskt universitet i 

Göteborg – en fredligare och mer tilltalande version 

av Karl X Gustavs hugskott 1658 – införlivades med 

Göteborgs högskolas självförståelse och aktualiserades 

1845 

i senare skandinavistiska sammanhang, särskilt under 

andra världskriget, då det i Danmark gavs ut en volym 

med Grundtvigtexter under titeln Grundtvig, Norden 

og Göteborg. Och liksom den fria akademins vision av 

det fria kunskapssökandet fått en plats i Högskolans 

och senare Göteborgs universitets ideologiska arv, så 

har också det grundtvigska förslaget blivit någonting 

att åberopa då man vill framhäva universitetets 

regionala särart och dess möjligheter att samverka med 

andra universitet runt Kattegatt och Skagerack.” (Bo 


historia, I, 1996, s. 20). 

Detta ideologiska arv ledde till att Göteborgs 

universitet bildade ett Grundtviginstitut 1997, som 

ett led i strävan att profi lera samt öppna universitetet 

mot omgivningen. Det bildades som en plattform för 

samarbete mellan Göteborgs universitet, Regional 

fortbildning inom folkhögskolan och Nordens 

folkliga akademi. Samma år antog styrelsen för 

universitetet en vision om ”att vidareutveckla ett fritt 

och demokratiskt universitet med utgångspunkt i det 

grundtvigska arvet”. 

25

26 

APPENDIX 

Några berömda personer som verkat vid Göteborgs högskola och Göteborgs universitet 

Hur mäter man berömmelse inom den akademiska världen? I våra dagar mäter man gärna kvaliteten genom 

att undersöka hur ofta vetenskapliga skrifter citeras i ansedda vetenskapliga tidskrifter. Detta är dock inte helt 

tillförlitligt för alla vetenskaper. För humanistiska ämnen är denna internationella spridning inte självklar. 

Ett annat sätt kan vara – såsom Bo Lindberg och Ingemar Nilsson gör i sin historieskrivning – att undersöka 

namnens förekomst i utländska uppslagsböcker. 

Berömda i ett internationellt perspektiv 

Göteborgs högskolas rektor under åren 1931–36, Bernhard Karlgren (1889–1978), var professor i östasiatiska 

språk 1918–36 och kanske en av högskolans mest kända forskare internationellt. Hans banbrytande 

dialektologiska fältarbete i Kina ledde till rekonstruerandet av ljuddräkten i medeltidskinesiskan (ca 600 e. 

Kr). Karlgrens populärvetenskapliga skrifter om Kinas språk och kultur gav honom internationell berömmelse 

långt utanför fackkretsarna. I Kina är han den mest kände svensken vid sidan av J O Waldner. 

Den berömde tyske fi losofen Ernst Cassirer (1874–1945) fl ydde från den nazistiska förföljelsen hemma i 

Tyskland och fi ck en fristad i Göteborg. Högskolan inrättade åt honom en lärostol i teoretisk fi losofi 1935 

och det kan närmast betraktas som en politisk markering av högskolan, som under hela 30-talet och under 

andra världskriget utmärkte sig för en tydlig antinazistisk hållning. I Lund däremot demonstrerade lärare och 

studenter samtidigt under parollen: ”Stoppa judeimporten!” Han lämnade Göteborg 1940 för USA. 

Berömda i ett nationellt perspektiv 

Göteborgs högskolas första doktorspromotion ägde rum den 6 juni (!) 1903. Bland de sammanlagt fyra promovendi 

märktes historikern Carl Grimberg (1875–1941). Efter en docentur vid högskolan i tre år blev han 

förlagsman och chef för den litterära avdelningen på Nordstedts förlag. Hans största och mest kända insats är 

Svenska folkets underbara öden i nio band som gavs ut mellan åren 1913 och 1924. Detta niobandsverk fanns 

i varje bildat svenskt hem och alla de anekdoter vi har om svenska historiska gestalter emanerar därifrån. Han 

var något av sin tids Herman Lindqvist. 

Göteborgs högskolas rektor under åren 1936–51, Curt Weibull (1886–1991), är en av högskolans mer kända 

profi ler och den verklige tillskyndaren av att både den medicinska högskolan och universitetet kom till. ”Han 

företrädde det viktiga historieämnet och källkritiken, vars skeptiska etos vann infl ytande också utanför den 

egna disciplinen. Till dessa vetenskapliga och pedagogiska meriter skall läggas Weibulls insatser som rektor 

för Högskolan. De insatserna låg delvis på det ideologiska planet, däri att han gav Högskolan en nordisk och 

antinazistisk profi l.” (Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, Göteborgs universitets historia, I, 1996, s. 239). 

Flera som verkat vid högskolan och som i dag verkar inom universitetet har en internationell berömmelse 

medan andra är ryktbara nationellt och fi gurerar ofta i t.ex. medierna.

Rektorslängd 

Vt 1891 Axel Kock (1851-1935) 

1891–93 Hjalmar Edgren (1840-1903) 

1893–99 Johannes Paulson (1855-1918) 

1899–09 Johan Vising (1855-1942) 

1909–14 Ludvig Stavenow (1864-1950) 

1914–31 Otto Sylwan (1864-1954) 

1931–36 Bernhard Karlgren (1889-1978) 

1936–51 Curt Weibull (1886-1991) 

1951–66 Hjalmar Frisk (1900-84) 

1966–72 Bo Eric Ingelmark (1913-72) 

1972–82 Georg Lundgren (1923-82) 

1982–86 Kjell Härnqvist (f. 1921) 

1986–92 Jan S. Nilsson (f. 1932) 

1992–97 Jan Ling (f. 1934) 

1997–03 Bo Samuelsson (f. 1942) 

2003– Gunnar Svedberg (f.1947) 

Litteratur 

Ann Ighe & Bertil Fridén, När menighetsbesvär skulle bli tjänstetid. Ett femtioårsperspektiv på socionomoch 

förvaltningsutbildningen i Göteborg, Göteborg 1994. 

Bo Lindberg & Ingemar Nilsson, Göteborgs universitets historia I–II, Göteborg 1996. 

Erik Rudberg & Edvin Hellblom (redaktörer). Svenska Dagbladets årsbok. Trettioandra årgången. Händelserna 

1954. Svenska Dagbladets tryckeri, Stockholm 1955 

Gösta Engström, Göteborgs universitetsbiblioteks andra halvsekel 1941-1990, Göteborg 1991. 

Hadar Berglund & Kurt Grönfors (redaktörer), Handelshögskolan i Göteborg 1923-1971. En minnesbok, 

Göteborg 1977. 

Irja Bergström (redaktör), Valand. Från ritskola till konsthögskola, Göteborg 1991. 

Karl Erik Gustafsson (redaktör), Bland akademiska pionjärer och stordonatorer. En jubileumsbok, Göteborg 

2003. 

Sigurd Glans, På första sidan 1900-1999. Århundradets nyheter i århundradets tidningar, Tidningsmakarna AB, 

1999 

Stig Hadenius; Björn Molin; Hans Wieslander, Sverige efter 1900. En modern politisk historia. Bonniers, 

Stockholm 1988 

27

28 

”Nu var det 1954!” 

– Sverige och omvärlden 1954 

Lennart Hyland arrangerade ”Frufridagen”, 

Roger Bannister spräckte drömgränsen på 

den engelska milen och televisionen gjorde 

sitt inträde i det svenska samhället och Vaya 

con dios var årets stora schlager. 1954 var i 

fl era avseenden ett händelserikt år!

Ett knappt decennium efter det stora världskrigets 

slut, präglades den ekonomiska utvecklingen 

i Sverige av en oväntat kraftig expansion. De 

som planerat för efterkrigstidens ekonomi hade trott 

att samma depression som infann sig efter första 

världskriget skulle komma också efter det andra. Det 

blev inte så. I stället medförde ökade investeringar och 

en allt större konsumtion en kraftig press på landets 

produktions-, lager- och valutatillgångar. Efterfrågan 

på kapitalvaror i form av bilar och hushållsmaskiner 

steg kraftigt och befolkningens personliga sparande 

minskade. Även i övriga Västeuropa utvecklades 

konjunkturen positivt, vilket bland annat visade sig i 

en livlig byggnads- och investeringsverksamhet. 

På det inrikespolitiska planet styrde socialdemokraterna 

i koalition med bondeförbundet. 

Tage Erlander hade valts till statsminister och Gustaf 

VI Adolf kunde titulera sig som rikets konung. 

Sverige fi ck återigen ett kvinnligt statsråd, det 

tredje någonsin, då Ulla Lindström i början av juni 

1954 avlade statsrådseden. Några veckor tidigare 

hade riksdagen beslutat att under nästkommande 

år avskaffa motboken för alla som fyllt 21 år. 

Förändringen vidtogs i förhoppning om att kunna 

skapa en bättre ”folkpsykologisk bakgrund” för 

en ökad nykterhet. Man hade med stor besvikelse 

konstaterat att den tidigare alkoholpolitiken inte givit 

de resultat som man önskat, särskilt vid en jämförelse 

med andra västeuropeiska länder. För att det svenska 

folket inte alldeles skulle gå förlorat, valde man 

dock att höja spritskatten med upp till 3 kronor per 

liter. Värnandet om den allmänna folkhälsan tog sig 

även uttryck i en rad förberedande beslut inför den 

obligatoriska sjukförsäkringsreformens genomförande 

vid årsskiftet 1954–55. Reformen syftade bland annat 

till att erbjuda befolkningen en sjukvårdsersättning, 

en årsinkomstbaserad sjukpenning samt rabatterade, 

och i vissa fall helt fria, läkemedel. Söndagen den 

19 september röstade svenskarna i kommunal- och 

landstingsvalet, vilket resulterade i en stor framgång 

för högern. I Göteborg fi ck socialdemokraterna 24 

mandat, folkpartiet 22, högern och kommunisterna 

7 vardera och bondeförbundet inga alls. 

Det svenska kungaparet mottog under året en rad 

celebra besök i sitt hem på Drottningholm. Det första 

ägde rum i mars och bestod av det danska kungaparet 

Frederik och Ingrid. I april var det dags för Islands 

presidentpar, Asgeir Asgeirsson med hustrun Dora 

Thorhallsdottir, och i mitten av november avlade 

kejsar Haile Selassie av Etiopien ett offi ciellt statsbesök 

i Stockholm. Det svenska kungaparet besökte i sin 

tur drottning Elizabeth av England. De kungliga 

festligheterna fi ck dock ett sorgmodigt inslag, då 

kronprinsessan Märtha av Norge dog den 5 april efter 

en tids svår sjukdom. Hon sörjdes av såväl norrmän 

som svenskar. 

Den utrikespolitiska arenan dominerades av kalla 

krigets konfl ikter. En månadslång fyrmaktskonferens 

mellan västmakterna och Ryssland vid årets början 

visade sig bli en besvikelse. Den amerikanske 

utrikesministern proklamerade en strategi av ”massiv 

vedergällning”. Det enda de inblandade parterna 

lyckades enas om var att hålla en ny konferens i Genève 

i juli samma år. Denna blev något lyckosammare – den 

21 juli nåddes ett stilleståndsavtal i Indokinakriget 

mellan fransmännen och Vietminh-kommunisterna. 

I Egypten övertog Gamal Abdel Nasser makten efter 

att ha utmanövrerat Mohammed Naguib, och i det 

stora landet ”over there” vann demokraterna majoritet 

i amerikanska kongressens båda hus. President 

Eisenhowers plan om en internationell pool för 

atomkraftens fredliga användande godtogs enhälligt 

av FN, och Winston Churchill mottog internationella 

hyllningar på sin 80-årsdag. 

På det teknologiska området skedde stora förändringar 

1954. Volvo lanserade sin första sportbil, den 

första svenska atomreaktorn startades i Stockholm och 

SAS genomförde premiärfl ygningar till Nordamerika 

över Nordpolen. Bland premiärresenärerna fanns Tage 

Erlander och Sven Jerring. Den 17 maj genomfördes 

televisionens första provsändningar från Teknologiska 

högskolan i Stockholm. De stockholmare som hade 

29

30 

möjlighet att beskåda äventyret i några av de få 

skyltfönster där tv-apparater fanns tillgängliga, ansåg 

överlag att programmen var ganska tråkiga. Det 

hindrade dock inte entusiasterna från att fortsätta. 

Den 29 oktober samma år påbörjade Radiotjänst sina 

provsändningar över Stockholmsregionen. En statlig 

televisionsutredning föreslog att licensbetald tv skulle 

börja sändas över hela landet från och med 1956. 

Stora delar av världen jublade och förundrades då 

engelsmannen Roger Bannister passerade drömmilsgränsen, 

genom att som förste man någonsin löpa 

en engelsk mil på mindre än 4 minuter. Tiden 3.59,4 

utraderade Gunder Häggs nioåriga världsrekord. 

Svensk Filmindustris stora publiksuccé 1954 var 

Ingemar Bergmans En lektion i kärlek. I övrigt var det 

svenska fi lmåret ganska medelmåttigt, åtminstone om 

man får tro författarna av Svenska dagbladets årsbok. På 

den internationella scenen hände det desto mer. Sophia 

Loren slog igenom i Den åtrådda och Judy Garland 

spelade i En stjärna föds. Till Hollywoodfi lmens stora 

succéer hörde en kärlekskomedi som utspelades 

i Rom – Prinsessa på vift – där den unga Audrey 

Hepburn steg som en raket på fi lmens himlavalv. 

Den mest omtalade teaterhändelsen i Göteborg var 

Inga Tidblads gästspel som Marguerite Gautier i 

Kameliadamen av Alexander Dumas d.y. Det blev ett 

av krönen på hennes karriär. Som motspelare hade 

hon ”en bråkigt förälskad ung man med bristande 

spelteknik”, Per Oscarsson. I radions Karusellen 

tillstod Lennart Hyland att arrangera Frufridagen, 

en dag då alla kvinnor skulle få ledigt från hemmets 

sysslor. Grodan Boll och Kalle Stropp gjorde sitt intåg 

i radiovågornas förlovade land. Musikälskarna kunde 

utvidga sina samlingar med låtar som That´s Amore 

(Dean Martin), White Christmas (Bing Crosby), Käre 

John (Alice Babs och Charlie Norman) samt En gång 

jag seglar i hamn (Stig Olin). FN:s generalsekreterare 

Dag Hammarskjöld kallades till ledamot av Svenska 

akademien och efterträdde där sin far, Hjalmar 

Hammarskjöld. Författaren Ernest Hemingway 

tilldelades Nobels litteraturpris, men kunde inte 

närvara vid ceremonin på grund av sjukdom. I Sverige 

tog den svenske författaren och kulturredaktören Stig 

Dagerman sitt liv, 31 år ung, den 4 november, genom 

att koloxidförgifta sig hemma i garaget, efter en svår 

produktivitetskris. 

1954 var ett ovanligt nederbördsrikt år. I vissa delar av 

landet var årsnederbörden större än vad som någonsin 

tidigare hade mätts upp. Som en naturlig följd av 

det myckna regnandet var molnigheten hög och 

antalet solskenstimmar lågt. De ovanligt starka och 

långvariga höstregnen grusade de svenska böndernas 

förhoppning om en god skörd. Årets kanske största 

händelse var den totala solförmörkelse som inträffade 

den 30 juni. I stora delar av landet gick den dock inte 

att se på grund av de många molnen … 

1954 framstår som ett år fyllt av optimism. Även 

om det utrikespolitiska läget präglades av det stora 

världskrigets efterspel och ett kallt krig, tycks förhoppningarna 

och framtidstron ha varit stark. 

Svenska folkets ekonomi var god, vilket bland annat 

återspeglades i den ökade försäljningen av kapitalvaror. 

De tekniska framstegen var många. I denna 

anda beslutade så Sveriges riksdag att godkänna en 

sammanslagning av Göteborgs båda högskolor till vad 

som skulle bli landets tredje universitet. 1 

Göteborgska medier om det stundande 

universitetet 

Ett första steg på vägen togs den 10 mars 1954 då 

den svenske ecklesiastikministern Ivar Persson i en 

proposition föreslog att riksdagen skulle godkänna 

ett förenande av Göteborgs högskola och Medicinska 

högskolan till Göteborgs universitet. Tanken var 

att det skulle kunna ske redan den 1 juli samma år. 

Propositionen uppmärksammades i fl era göteborgska 

dagstidningar, däribland Ny Tid, Göteborgs-Posten och 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. 

I refererande ordalag noterar Ny Tid den 11 mars 

att ecklesiastikministern ansåg sig kunna förorda 

att sammanslagningen skulle ske vid halvårsskiftet, 

och att de anställda vid Göteborgs högskola därför 

1 Glans, Sigurd, På första sidan 1900-1999. Århundradets nyheter i århundradets tidningar. Tidningsmakarna AB, 1999; Hadenius, Stig; Molin, Björn; 

Wieslander, Hans, Sverige efter 1900. En modern politisk historia. Bonniers, Stockholm 1988; Nationalencyklopedin på Internet: www.ne.se; Svenska 

Dagbladets årsbok. Trettioandra årgången. Händelserna 1954. Red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom. Svenska Dagbladets tryckeri, Stockholm 1955.

ehövde beredas plats på det nya universitetet. 

Stora summor pengar skulle, i och med övergången, 

fördelas på åtskilliga institutioner och verksamheter, 

vilket noggrant studeras i den aktuella artikeln. 

Vidare berättas att ecklesiastikministern hade 

framhållit att skapandet av det nya universitetet 

bland annat förutsatte att man startade undervisning 

i hygien, pediatrik samt rätts- och statsmedicin. 

Artikeln fortsätter med ett uppräknande av en lång 

rad befattningar som ska tillsättas vid medicinska 

högskolan, liksom viktiga befattningar som kommer 

att tillstyrkas Göteborgs högskola. Ur studentsynpunkt 

påpekar tidningen att ministern framfört önskemål 

om att ”de studerande vid fi losofi ska fakulteten […] 

liksom vid den medicinska [bör] vara befriade från 

terminsavgifter”. 2 

Samma dag publicerade även Göteborgs-Posten en 

liknande artikel. Det som möjligen skiljer de båda 

tidningarna åt, är att man i GP väljer att betona det 

krav ministern har för att planerna ska genomföras, 

nämligen att det nya lärosätet får karaktär av ett statligt 

universitet och att Göteborgs stad måste bidra med 

400 000 kronor till den fi losofi ska fakulteten. Det 

som vidare beskrivs i artikeln är vad ministerns vill 

se i form av utbyggnad av den medicinska högskolans 

verksamhet. 3 

Göteborgs Sjöfarts och handelstidning bidrar den 12 

mars med en annan synvinkel. I stället för att referera 

innehållet i propositionen har tidningen valt att vända 

sig till de båda rektorerna vid respektive högskola 

för att fånga upp deras tankar och synpunkter. Man 

konstaterar att propositionen ”har väckt besvikelse 

inom den fi losofi ska fakulteten, […] under det att 

man är ganska nöjd inom den medicinska fakulteten”. 

Vid en intervju med professor Hjalmar Frisk, som 

då var rektor vid Göteborgs högskola, framgår det 

att denne anser att riksdagen i sina anslag till den 

fi losofi ska fakulteten varit ytterst ”njugg”, eftersom 

fakulteten bara har fått en bråkdel av den summa som 

man begärt: 

2 Ny tid, ”Göteborgs universitet blir verklighet 1 juli”, 11 mars 1954. 

3 Göteborgs-Posten, ”Göteborgs universitet klart för start 1 juli”, 11 mars 1954. 

4 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Prof. Frisk: Njugghet mot fi losof-fakulteten”, 12 mars 1954. 

– Den nuvarande precepturen i ekonomisk historia 

hade vi begärt att få ändra till professur i samma 

ämne. Vidare hade vi begärt att få en professur i 

sociologi och en dito i praktiskfi losofi . K m:t har 

emellertid inte tagit med några av dessa förslag. I den 

nuvarande preceptorns, fi l. dr Artur Attman, har vi 

annars redan en kompetent kraft, i första hand då det 

gäller en professur i ekonomisk historia men även vad 

en professur i historia beträffar. 

Vi hade även begärt två docentbefattningar och s.k. 

docentur i nordiska språk. Vidare hade vi begärt att få 

biträdande lärare i geografi , statistik och slaviska språk. 

I propositionen har endast medtagits en biträdande 

lärarbefattning i geografi och av sex kanslibiträdesbef 

attningar vi hade begärt fi ck vi endast en. Ytterligare 

hade vi begärt fyra 2:e-amanuensbefattningar men 

fi ck endast två tillstyrkta. Till sist kan nämnas, att 

ej heller några underordnade befattningar kommit i 

propositionen. 

Hjalmar Frisk fortsätter sin utläggning med att 

konstatera att man inte heller fått igenom de 

önskemål om höjning av materielstat som framförts 

från högskolans håll. Han menar att ”kontentan av 

det hela är att vi praktiskt taget ej kan tillgodose några 

av de nya behoven för fi losofi ska fakulteten”. Något 

som dock ses som positivt är att universitetskanslern 

har godkänt 100 000 kr för införskaffande av nytt 

materiel till universitetet, av vilket den fi losofi ska 

fakulteten kommer att få 60 procent. 

Artikeln innehåller även en intervju med Medicinska 

högskolans rektor Martin Odin, som uttalar sig i mer 

positiva ordalag om den aktuella medelstilldelningen: 

– Propositionen i fråga överensstämmer i stort sett 

med planerna för uppbyggnaden. Visserligen är det 

nedskärning hela vägen, och vi hade givetvis hoppats 

på mer. Vi hade begärt få en professur i hygien och 

en dito i ortopedi. Dessa båda ärenden har man 

emellertid skjutit på med hänvisning till pågående 

utredning. Vidare har vi ej fått så mycket kansli- och 

laboratoriepersonal m.m. som vi begärt, men vi har 

dock fått en del ökning, varför man enligt min mening 

ej har rätt att klaga […]. 4 

31

32 

De aktuella artiklarna visar tydligt att det framför 

allt är de ekonomiska förehavandena som väckt 

störst genljud bland de inblandade parterna. De 

personer som uttalar sig i frågan är, som synes, 

ecklesiastikministern och de båda högskolornas 

rektorer. Varken lokala politikers eller allmänhetens 

reaktioner uppmärksammas i någon av tidningarna. 

Efter dessa förehavanden lyser artiklarna om det 

stundande universitet med sin frånvaro fram till slutet 

av maj samma år, då riksdagen godkände förslaget 

om anslag till Göteborgs blivande universitet. Ny 

tid konstaterar att det inte blev ”ett ords debatt i 

någondera kammaren om anslagen till Göteborgs 

[…] högskolor”. 5 

En vecka senare, lördagen den 29 maj, 

uppmärksammar Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 

att samtliga professorer vid Göteborgs 

högskola och Medicinska högskolan för första gången 

ska samlas till ett gemensamt kollegium i syfte att välja 

rektor, prorektor, dekaner samt ledamöter i större 

och mindre akademiska konsistoriet liksom i andra 

nämnder. Tidningen gör en noggrann utläggning 

om vilka positioner som kommer att tillsättas, likaså 

nämner man att kollegiet kommer att diskutera 

hur det ska fördela arbetsuppgifterna mellan de två 

fakulteterna. 6 

Dagen därpå berättar Göteborgs-Posten att 18 

professorer från Göteborgs högskola och 17 från 

Medicinska högskolan utsett professor Hjalmar Frisk 

till universitetets rektor samt professor V. Holger 

Hydén till prorektor. Likaså berättas vilka personer som 

valts till dekaner samt ledamöter i diverse nämnder. 7 

Även Ny Tid uppmärksammar valförrättningen i en 

liknande artikel. 8 

Själva invigningen och festligheterna däromkring 

omskrivs för första gången av Göteborgs-Posten i början 

5 Ny Tid, ”Göteborgs universitet blev riksdagsbeslut utan ett ords debatt”, 23 maj 1954. 

6 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Över 30 professorer väljer rektor idag”, 29 maj 1954. 

7 Göteborgs-Posten, ”Högskolans rektor blev också universitetets”, 30 maj 1954. 

8 Ny Tid, ”Hjalmar Frisk blev universitetsrektor”, 30 maj 1954. 

9 Göteborgs-Posten, ”Universitetet inviges i oktober med stor gala”, 5 juni 1954. 

av juni. I en notis på förstasidan förkunnas att ”den 

2 oktober blir en märkesdag i Göteborgs historia. Då 

invigs nämligen Göteborgs universitet i samband med 

stora festligheter, vid vilka konungen och drottningen 

lovat närvara. Vid fredagens konselj anslogs 20.000 

kr. för ändamålet”. Det nya universitetets rektor, 

professor Hjalmar Frisk, uttalar sig positivt om det 

beviljade anslaget och meddelar att programmet för 

invigningsfestligheterna ännu inte är utformade i 

detalj, men att man som bäst håller på att arbeta med 

det: 

Vi beräknar att det skall bli mellan 700 och 800 

deltagare, av vilka ett par hundra inbjudas. Förutom 

kungaparet blir det representanter för statsmakten, de 

nordiska universiteten, Göteborgs stad, professorer 

och lärare vid universitetets båda fakulteter m.fl . 

Själva högtidligheten blir på förmiddagen i 

Konserthuset och högtidsmiddagen på Rotundan, 

emedan Börsen är för liten. I samband med 

invigningen blir det doktorspromotion och korandet 

av en del hedersdoktorer. Efter festbanketten på 

Rotundan far deltagarna i bussar till Högskolan, där 

promotionsbalen blir. 9 

Obemärkt övergång till universitet 

Själva övergången från högskola till universitet gick 

ganska obemärkt förbi i de göteborgska tidningarna, 

vilket kan tyckas något märkligt med tanke på att det 

var en stor händelse, såväl för staden som för riket. 

En av orsakerna kan ha varit den solförmörkelse som 

inträffade den 30 juni och som ägnades stort utrymme 

i de svenska medierna. En annan kan ha varit att 

man inte betraktade verket som ”fullbordat”, då det 

ännu inte skett någon offi ciell invigningsceremoni. 

Den 1 juli konstaterar dock Ny Tids ledarskribent 

att Göteborgs högskola inträtt” i rang, heder och 

värdighet av universitet”:

Därmed har ett länge väntat erkännande från 

statsmakternas sida kommit gentemot en bildningsinstitution, 

som för stadens kulturella och pedagogiska 

liv på det högre stadiet haft stor betydelse. Göteborgs 

högskola var från början ett uttryck för den 

välbekanta göteborgska mecenatandan. Den tillkom 

praktiskt taget uteslutande genom framsynta, 

förmögna lokalpatriotiska insatser. [---] Högskolans 

uppgift var enligt bestämmelserna att ”meddela 

vetenskaplig undervisning och befordra vetenskaplig 

forskning”. Den målsättning har högskolan genom 

alla år hållit starkt och levande. Göteborgs högskola 

har för den högre undervisningen och inte minst 

genom sina välbekanta, uppskattade offentliga 

populärvetenskapliga föreläsningar, som besöks 

av mycken kunskapstörstande ungdom ur alla 

samhällslager, på ett väsentligt sätt fyllt sin plats så 

som ett speciellt göteborgskt kulturcentrum. 

Genom sin nya ställning som universitet inträder 

Göteborgs högskola i en ny epok. Den 1 juli 1954 

utgör gränsstenen mellan två tidsåldrar. Då förenas 

den humanistiska och den medicinska undervisningen 

under en enhetligt universitetsledning. Inte bara de 

enskilda donatorerna utan även Göteborgs stad har 

visat stor generositet mot sin gamla högskola, och 

staden är säkerligen beredd att svara för sin andel av 

de ökade kostnader, som måste anmäla sig i samband 

med högskolans väsentliga strukturförändring. Det 

akademiska livet i Göteborg får i det nya universitetet 

sin högborg. 

Vidare diskuteras det nya universitetets lokalproblem. 

Tidningen anser att statsmakterna bör ägna stor 

uppmärksamhet åt att försöka åtgärda detta. Man 

menar att högskolans byggnad i Vasaparken bör fi nnas 

kvar som ett ”administrativt och undervisningsmässigt 

centrum”. Därefter görs en lång utredning av vilka 

byggnader som skulle kunna vara lämpliga att använda 

inför den stora expansionen. Ledaren avslutas med en 

förhoppning om en ljus och lyckosam framtid för den 

nya institutionen: 

Med glädje och tillfredsställelse hälsar man från 

rikets andra stad de utökade möjligheterna genom 

universitetet mot en utökad och förbättrad akademisk 

10 Ny Tid, ”Göteborgs universitet”, 17 juni 1954. 

undervisning. Både inom Göteborg och stora delar av 

västra Sverige kommer det nya universitetet att betyda 

väsentligt förbättrade möjligheter för studerande 

ungdom att tillgodogöra sig kunskaper. Mycket har 

gjorts i Göteborg genom enskild generositet och en 

god kommunalanda, som insett värdet av högskolans 

ytterligare utbyggnad. Mycket kommer att krävas för 

de stora universitetsplanernas fullföljande. Men också 

den svenska staten har här ett gemensamt intresse att 

bevaka och främja och ekonomiskt stödja. Göteborgs 

högskola har en förnämlig position inom den 

akademiska världen. Frihetens luft har den velat andas, 

och den vetenskapliga forskningens oantastlighet har 

varit dess adelsmärke. Det nya universitetet bygger 

alltså från första början på en förnämlig akademisk 

tradition. Må det hava startats i en lycklig stund 

och må dess framtid, om än dagens bekymmer är 

många och stora, te sig ljus och lyckosam till båtnad 

för den kunskapssökande ungdomen och för hela 

samhället. 10 

Ny Tid var alltså den enda av de göteborgska tidningarna 

som på ledarplats uppmärksammade 

övergången från högskola till universitet. De mer 

praktiska förändringar som hade skett på universitetskansliet, 

gavs i sin tur utrymme i Göteborgs Handels- 

och Sjöfartstidning: 

I går fi ck Sverige ett nytt universitet. Det händer 

inte varje dag – senast var det anno 1666 i Lund. 

Likafullt passerade den historiska dagens så oförmärkt 

som det gärna är möjligt. Rektor Frisk är utomlands, 

prorektor Hydén fann ingen anledning att infi nna 

sig på universitetskansliet, och bronslejonen såg inte 

annorlunda ut än dan förut. Den enda konkreta 

manifestationen var, såvitt HT förstått saken rätt, att 

byrådirektör Strömberg satte en splitter ny stämpel på 

sina papir. Men hans fl ickor glömde sig ibland och 

svarade av gammal vana i telefon: ”Högskolan”. 

Först om ett par veckor kan man vänta sig den första 

egentliga livsyttringen, d.v.s. ett sammanträde i det 

mindre akademiska konsistoriet. [---] Man får hoppas 

att konsistoriet då också skall få reda på vad universitetet 

heter! Faktiskt är det inte ordentligt döpt ännu. De nya 

stämplarnas ”Göteborgs universitet” duger, ty något 

33

34 

annat namn kommer ingen att använda i praktiken. 

I propositionen har det emellertid bara talats om 

”universitetet i Göteborg”. Men efter mönster från 

Uppsala och Lund skall det väl stå i statskalendern och 

sigillet ”Kungl. Universitetet i Göteborg”. 

Byrådirektör Sven Strömberg hade allt för mycket att 

bestyra på själva premiärdagen för att hinna intressera 

sig för namndetaljen. Det är mycket att ordna i fråga 

om uppläggandet av diarier, bokföring etc. vid starten, 

och särskilt trassligt är det så länge kansliet ännu fi nns 

på två ställen. Men redan i sommar hoppas han att de 

gamla seminarierummen på andra sidan entrén skall 

kunna inrättas till fyra kontorsrum. 11 

Det tycks inte bara ha varit i dagspressen som 

övergången från högskola till universitet passerat 

relativt obemärkt – detsamma verkar ha gällt även för 

den nya institutionens anställda, åtminstone om man 

får tro artikeln i GHT. 

Den del av universitetet och dess verksamhet 

som under sommaren fi ck störst spaltutrymme i 

tidningarna var den lokalproblematik som uppstod 

vid sammanslagningen av de båda högskolornas 

verksamheter. Var skulle alla studenter få plats? 

Var skulle man bedriva undervisning? Och var 

skulle studenterna bo? Skulle man bygga en ny 

universitetsstad utanför själva centrum, eller skulle 

man behålla redan befi ntliga lokaler och försöka 

skapa någon form av sammanhållning inne i staden? 

Frågan uppmärksammades i en stor artikel den 28 

juni i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där 

man förespråkade byggandet av en universitetsstad 

på Prästängen, ett område som tidningen ansåg att 

högskolestyrelsen hade bortsett från. Man menade 

att planerna för universitetets framtida utveckling var 

”mycket dunkla”: 

Högskolestyrelsens sista framstöt för en universitetsstad 

kring Minneshallen lär inte ha omfattats med 

11 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Oförmärkt universitetsdebut”, 2 juli 1954. 

12 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Universitetsstad på Prästängen”, 28 juni 1954. 

13 Ny Tid, ”Göteborg som universitetsstad: Småplotter eller rejäla tag?”, Torsten Frendberg, 5 juli 1954. 

14 Ny Tid, ”Göteborg som universitetsstad II: Vad varje amatörsnickrare vet”, Torsten Frendberg, 10 juli 1954. 

större sympati bland stadens styrande på grund 

av att utrymmet är allt för knappt. HT fäster uppmärksamheten 

på ett i diskussionen hittills förbisett 

område, f.d. prästgårdsägorna i Örgryte mellan Danska 

Vägen och Kärralund. Stadsarkitekten Sten Branzells 

kommentar är: ”Columbi ägg!”. Han kommer att 

med det snaraste studera hur universitetets lokalfrågor 

på lång sikt här skulle kunna lösas. 

Artikeln forsätter med uttalanden från en rad arkitekter 

som kritiserar det nuvarande förslaget och kommer 

med egna, i deras tycke, bättre idéer. Även GHT:s 

förslag får beröm av stadsarkitekt Sten Branzell. Han 

anser, i linje med tidningens åsikt, att det är fel av 

universitetet att bita sig fast i Vasaparken. 12 

Lokalproblematiken renderade även i två ledare 

av Ny Tids Torsten Frendberg. Denne gör den 5 

juli en jämförelse mellan Göteborgs högskolas 

utbyggnadsprojekt och utländska universitet, och 

menar att det enda vettiga är att leta upp ett ordentligt 

markområde för en blivande universitetsstad i stället 

för att lägga ner miljoner på en kortsiktlig och 

dålig lösning. Inte minst viktigt, hävdar Frendberg, 

är att ge plats åt studentbostäder och rekreationsanläggningar. 

13 Den 10 juli fortsätter han sin kritiska 

granskning av byggnadsfrågan och föreslår att man ska 

genomföra en ordentlig specialutredning i samarbete 

mellan stadsplanekontoret och universitetet. 14 

Månaderna strax före den stora invigningen präglades 

av höstens kommun- och landstingsval, åtminstone om 

man ser till dagspressens innehåll. Mitt under den mest 

intensiva valperioden påbörjades dock förberedelserna 

inför konungens invigning av universitetet. 

Måndagen den 23 augusti fanns Göteborgs Handels- 

och Sjöfartstidning på plats i Konserthuset för att 

beskriva för läsarna hur lokalen skulle byggas om för 

att skapa utrymme åt processionståget och de många 

gästerna. Man konstaterade att lokalen fortsättningsvis

kommer att fungera som universitetsaula till dess att 

universitetet har fått en egen som rymmer det stora 

antal studenter man numera har. 15 

Några dagar före den stundande invigningen, berättar 

GHT att statsminister Tage Erlander tyvärr inte kommer 

att delta vid festligheterna. Det tråkiga beskedet lyfts 

dock upp av att landshövdingen medverkar, liksom 

rektorn för Lunds universitet, prorektorn för Uppsala 

universitet, samt representanter från universiteten 

i Köpenhamn, Oslo, Helsingfors, Åbo, Århus och 

Bergen. Även den amerikanske ambassadören närvarar 

med anledning av att två amerikaner kommer att 

utnämnas till hedersdoktorer. En av dessa är professor 

Thurstone, som enligt tidningen är en gammal bekant 

för göteborgarna. Thurstone säger sig vara ”mycket 

tacksam och stolt över att ha kallats som hedersdoktor 

till Göteborgs universitet”. 16 

Invigningsdagen 

Efter månader av väntan och förberedelser infi nner 

sig så äntligen dagen för den slutgiltiga övergången 

från högskola till universitet. Nära nog alla 

Göteborgstidningar överöser festföremålet i fråga 

med en mängd superlativ vid invigningsdagen. Man 

anar en stor stolthet hos de göteborgska skribenterna, 

vilket inte minst kommer till uttryck i Göteborgs- 

Postens invigningsledare: 

Inte på över trehundra år har Sverige haft en 

universitetsinvigning och lördagen den 2 oktober 

1954 är därför en stor dag för hela det akademiska 

Sverige – och i än högre grad för Göteborg. Många 

akademiska evenemang ha gått av stapeln i staden vid 

Göta älv de senaste decennierna, men detta blir det 

magnifi kaste och ståtligaste på många år, ja kanske 

sedan Göteborgs Högskola invigdes den 15 september 

anno 1891. 

[---] I Göteborg talas det vid offentliga tillfällen 

mycket och gärna om den goda medborgarandan i 

staden, vilken främst tar sig uttryck i enskild givmildhet 

till allmännyttiga ändamål. Och Göteborg är en 

donatorernas stad. Det var också privata donatorer 

på 1880-talet, som möjliggjorde tillkomsten av 

Göteborgs Högskola. [---] 

Men därmed stoppade det ej. Och åter var det 

privata krafter som drev utvecklingen framåt. En 

medicinsk fakultet lekte en del göteborgare i hågen. 

[---] Tanken på en medicinsk högskola i Göteborg 

växte sig allt starkare. För fem år sedan förverkligades 

så tanken och Göteborgs Medicinska Högskola var ett 

faktum. [---] 

I och med att Medicinska Högskolan i Göteborg var 

invigd låg möjligheten att förverkliga ett universitet i 

Göteborg än mera inom räckhåll. Förverkligandet har 

gått fort, och invigningen markerar detta göteborgska 

stordåd på ett sätt, som inte glömdes i brådrasket. 

Någon universitetsstad i likhet med Lund och 

Uppsala är Göteborg förvisso ej. Här fi nnes ingenting 

av den genuina studiosus-atmosfären i dessa gamla 

lärdomsstäder. Göteborg är nykomlingen och 

nybörjaren med nykomlingens brist på traditioner, 

men också med hans obändiga lust att komma vidare. 

[---] 

Men det skulle väl inte ligga i utvecklingens linje, 

om man inte inom göteborgska universitetskretsar 

redan innan universitetet i Göteborgs invigts, börjat 

fundera på mera. Det som främst leker i hågen 

är en naturvetenskaplig sektion inom fi losofi ska 

fakulteten. Något litet har man ju redan – någon 

undervisning i matematik, geografi och litet annat, 

som har snudd på naturvetenskapliga ämnen. De 

stora naturvetenskapliga ämnena fysik och kemi har 

man emellertid ingen undervisning i. [---] 

När universitetsinvigningen är över, kan man 

därför börja ta tiden till invigningen av den naturvetenskapliga 

sektionen. 17 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning presenterar en 

stor ledare om universitetens uppkomst, skriven av 

professor Karl Michaëlsson. Denne berättar bland 

annat om universiteten i Bologna och Paris och hur 

15 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Konserthuset röjs upp för universitetsgalan”, 23 aug. 1954. Det kan även nämnas att både GHT och GP 

uppmärksammade avtäckningen av professor Curt Weibulls byst i universitetsbyggnaden. Man passade då på att berömma Weibull för att ha varit mycket 

aktivt pådrivande i universitetsfrågan under fl era års tid. GHT, ”Caesanska professorsdrag”, 16 sept. 1954; GP ”Byst över Curt Weibull avtäckt i universitetet”, 

16 sept. 1954. 

16 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Universitetet invigs av 1.300 i Konserthuset”, 29 sept. 1954. 

17 Göteborgs-Posten, ”Så har Göteborg fått ett universitet!”, 2 okt. 1954. Samma dag visade man även bilder på universitetets nya sigill och rektorskedja, 

tillsammans med en kort kommentar under rubriken ”Universitetsemblem”. 

35

36 

Gustav VI Adolf och Drottning Louise besökte Göteborg på 

invigningsdagen av Göteborgs universitet. 

man gick tillväga för att få en universitetsutbildning 

”förr i tiden”. 18 Den förestående invigningen avhandlas 

i ytterligare en ledare med rubriken ”Göteborgs 

universitet inviges”: 

Kungl. universitetet i Göteborg trädde i verksamhet 

den 1 juli i år. Arbetsterminen är således redan i full 

gång, när universitetets tillkomst i dag hugfästas med 

all akademisk solennitet. Invigningen har en rent 

formell innebörd, men det är en formalitet som också 

kan kallas en symbolisk handling, av vikt för hela det 

göteborgska samhället. 

Universitetet är det tredje som grundats inom det 

nuvarande svenska riket. [---] – Härav fi nner man, att 

det är en i vår lärdomshistoria enastående händelse som 

inträffar i och med Gustav VI Adolfs besök i Göteborg 

i dag, ty aldrig förr har en svensk konung invigt ett 

universitet i riket. Denna omständighet må räknas till 

18 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Universitetens uppkomst”, Karl Michaëlsson, 2 okt. 1954. 

19 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Göteborgs universitet inviges”, 2 okt. 1954. 

20 Aftonposten, 2 okt. 1954. 

de historiska kuriositeterna; till den symboliska aktens 

glans bidrar den likafullt. 

Ögonblickets glans skall emellertid icke 

undanskymma vardagsbehoven. Göteborgs universitet 

har gynnsammare praktiska förutsättningar än något 

av de äldre universiteten haft vid sin början. Det kan 

bygga på en god akademisk tradition, framför allt från 

den gamla humanistiska högskolan, och de båda första 

fakulteterna ha från begynnelsen sina nödvändigare 

institutioner till reds eller i vardande. [---] 

Den medicinska fakulteten är i stort sett klar: vad 

som återstår torde komma av sig själv. Den fi losofi ska 

fakulteten är nu i tur, och där är ännu mycket som 

fattas inom de humanistiska disciplinerna. Men 

därjämte står på dagordningen en utbyggnad av 

det naturvetenskapliga läroområdet, som snart nog 

kan leda till att en tredje fakultet upprättas. För 

de biologiska vetenskaperna fi nns redan färdiga 

institutioner i staden, och för de övriga huvudämnena 

har ifrågasatts att skapa någon form för samarbete 

med det välutrustade Chalmers. Riksdagen begärde i 

våras en utredning av hela denna sak, och resultatet 

borde inte behöva låta vänta på sig så värst länge. 19 

Lovorden fortsätter även i de mindre tidningarna. 

Aftonposten fokuserar på framtida förändringar: 

På lång sikt måste man nog sikta på att komplettera 

universitetet också på andra områden. Även om en 

framtida universitetsorganisation i viss mån kommer 

att spränga fakultetsramarna, så fi nns det dock 

alltjämt viktiga läroämnen som icke är representerade 

i Göteborg. Och därmed är sagt, att det alltjämt fi nns 

stor plats för insatser från stadens och statens sida, 

samtidigt som man uppskattar de resultat som redan 

nåtts. 20 

Arbetartidningen hoppas i sin tur att ett norrländskt 

universitet väntar runt hörnet: 

Göteborg har blivit kallad ”donationernas stad”. 

[---] Den tiden är nu i det närmaste förbi, och det 

vore icke rådligt för det unga universitetet att alls

Harry Martinson tackar för utmärkelsen. 

lita till eventuella mecenater. I stället gäller det för 

universitetsledningen att redan från början med all 

kraft bevaka rättmätiga krav gentemot statsmakterna 

och konsekvent misstro deras bedrägliga tal om ”det 

statsfi nansiella läget”: att härvidlag en vaken och 

samlad opinion också från studentorganisationernas 

sida har en utomordenlig betydelse ligger i öppen dag. 

[---] 

Vi hälsar Göteborgs universitet och hoppas att 

det mycket kort skall få vara det nyaste i Sverige 

– norrlandsuniversitetet väntar redan otåligt på sin 

högtidliga invigningsdag. 21 

En händelse som, vid sidan av invigningsfestligheterna, 

fi ck stor uppmärksamhet var göteborgaren 

Axel Adlers donation på 10,5 miljoner kronor till 

universitetet. 22 I Göteborgs-Postens söndagsupplaga 

berättar Adler varför han beslutat sig för att skänka 

pengarna, samt hur dessa ska fördelas. 23 GP:s förstasida 

domineras helt av invigningen och festligheterna 

däromkring under rubriken ”Lysande akademisk 

högtid. Göteborgs universitet första nya på 300 år !”. 

Bilderna visar kungaparet, Harry Martinson under 

promoveringen, professorerna Karl Michaëlsson, 

Hjalmar Frisk och Hydén, bland mycket annat. 

Festligheterna sammanfattas i korthet: 

Universitetsinvigningen på höstens grannaste dag blev 

en lärdomsfest av ett slag, som aldrig tidigare skådats 

här. Den satte helt sin prägel på staden. Konungens 

och drottningens närvaro spred extra glans åt den 

akademiska ståten och pompan och Göteborgs 

lärda värld hade all heder av arrangemanget, 

som fl öt perfekt från den utomordenligt stilfulla 

högtidligheten i Konserthuset till aftonens stora fest 

i Rotundan, dit vid 19-tiden en oändlig bilström 

ringlade på Örgrytevägen. Samtidigt fi rade Göteborgs 

studenter märkesdagen med en festlighet på Börsen. 

Konungen invigde också under dagen medicinarnas 

nya kårhus, f.d. Hammarska villan på Föreningsgatan, 

och drottningen besökte i sin tur det nyssinvigda 

fritidshemmet för sjömän vid Stigbergstorget. 24 

Harry Martinsons invigningskantat 25 samt huvuddelarna 

av kung Gustav VI Adolfs invigningstal återges 

på ledarsidan. Man skriver att den svenska konungen 

gladde sig åt att få förrätta något så ovanligt som 

ett nytt universitet, det tredje i ordningen i landet: 

”Envar som inser den högre utbildningens betydelse 

måste känna livlig glädje idag”. 

En varm önskan för framtiden skulle jag emellertid 

särskilt vilja uttala […]. Livet vid ett universitet består 

av två delar. Den ena är den undervisande. Genom 

den utbildas många av dem, som sedan återfi nnas 

i ledningen av vårt folks andliga och materiella 

utvecklingen på en mängd olika områden. Vikten 

härav är självklar och iögonenfallande. Den andra 

delen utgörs av forskningen. Endast genom en 

tillräckligt omfattande och framför allt djuplodande 

vetenskaplig forskning förs det mänskliga vetandet 

framåt, en sak som för all framtid kommer att förbli 

21 Arbetartidningen, 2 okt. 1954. 

22 GHT nämner detta i en notis på förstasidan, likaså Göteborgs-Tidningen, ”Studerande får 10,5 miljoner av göteborgare”, 2 okt. 1954. 

23 Göteborgs-Posten, ””Tanken på denna donation väcktes redan i ungdomen””, 3 okt. 1954. 

24 Göteborgs-Posten, ”Lysande akademisk högtid. Göteborgs universitet första nya på 300 år!”, 3 okt. 1954. 

25 Göteborgs-Posten, ”Kantat vid invigningen av Göteborgs universitet”, Harry Martinson, 3 okt. 1954. 

37

38 

en livsbetingelse för mänskligheten. Kanhända står 

detta ej lika klart för många av oss som då det gäller 

utbildning och examina. Sanningen härav kan därför 

inte ofta nog inskärpas. [---] 

De goda önskningar, som jag således nu frambär 

till Göteborgs universitet, förbinda med en varm 

förhoppning om fullföljandet av den intima och 

förstående samlevnad mellan Göteborgs stad och 

dess universitet, som hittills präglat förhållandet 

mellan staden och högskolan. Må universitetet och 

staden samfällt värna och främja vår svenska odling. 

Göteborgs universitet är invigt. 26 

I en stor artikel inne i tidningen återges noggrant den 

föregående dagens festligheter, från middagstid till sen 

kväll: 

Göteborg fl aggade på universitetsinvigningsdagen. 

Och det blev den magnifi kaste akademiska högtidligheten 

i Göteborg under detta sekel. Detsamma 

kan sägas om den procession som vid ett-slaget tågade 

in i Konserthusets stora sal, allt medan Sixten 

Eckerberg och symfoni-orkestern från läktaren 

spelade upp Kröningsmarschen ur Profeten. Den 

akademiska pompan markerades ytter-ligare genom 

att invigningen kopplats samman med universitetets 

första doktorspromotion – dagen blev alltså en unik 

och imposant dubbel-högtid. 

Rekordlång var processionen och herrarna med 

glänsande guldkedjor kring halsen rekordmånga. 

Där syntes lundauniversitetets rektor, professor 

Ragnar Bergendahl, t.f. rektorn för universitetet i 

Uppsala, professor Robin Fåhraeus, rektorer från 

Helsingfors, Köpenhamn och Norge […]. Regeringen 

representerades av ecklesiastikminister Persson, vidare 

syntes universitetskansler Thomson, förutvarande 

kanslern Thore Engströmer, landshövdingarna 

Richert i Vänersborg, Reimer Johansson i Halmstad, 

och Andrén i Uppsala, biskop Bo Glertz, […] 

stadsfullmäktiges ordförande Ernst Jungen […] 

Amerikas generalkonsul Francis Styles – hovrätten, 

magistraten, m.fl . Amerikas ambassadör i Stockholm 

Bruce Cabot var också där. 

26 Göteborgs-Posten, ”Humanismens fana måste hållas högt”, 3 okt. 1954. 

Den långa processionen tågade in i Konserthusets stora sal medan 

symfoniorkestern spelade upp Kröningsmarschen ur Profeten. 

Konungen och drottningen anlände ungefär 

samtidigt till Konserthuset och togs emot på trappan 

av universitetets rektor, professor Hj. Frisk och 

prorektor, professor Holger Hydén, med fruar , vilka 

ledsagade kungaparet till deras platser i främsta logen 

i salens vänstra sida, där två stora guldglänsande 

stolar placerats. Strålkastarna svepte över salen, 

fi lmkamerorna surrade och Kungssången sjöngs med 

ovanlig kraft. […] 

– Dagens utopier är morgondagens verkligheter, 

sade professor Frisk i sitt hälsningstal. Dessa kända 

ungdomsord av en stor svensk folkledare rinner lätt 

i minnet i denna stund. Ett universitet i Göteborg, i 

dag en verklighet, var i går en utopi. [---] 

Efter invigningen höll professor Curt Weibull 

högtidsföreläsning över ämnet ”De svenska 

universiteten – ursprung och grundande”. De tre 

svenska universiteten ha grundats i olika tidevarv 

och det kan vara intressant att granska dessa, sade 

prof. Weibull bl.a. Uppsala universitet grundades 

under medeltiden, Lunds under storhetstiden och 

Göteborgs i närvarande tid. [---] Det universitet, som 

inviges i dag, tillhör ett annat tidevarv. Forskningens

Det blev många nya doktorer vid promotionsakten, som avrundade 

högtiden i Konserthuset. 

frihet och tankens voro okända förr – i dag betyder de 

kulturens grundvalar. Den vetenskapliga forskningen 

har revolutionerat livet och förtjänsten av de 

materiella framstegen tillkommer denna. [---] 

Efter högtidsföreläsningen framfördes hälsningar. 

[---] En unik hyllning bestod t.f. rektorn vid Uppsala 

universitet Robin Fahreaus Sveriges nya universitet: 

- Det första universitetet kom till i Salerno, sade han, 

och här överlämnar jag nu en liten kvist av lager från 

Salerno! [---] 

Till sist kom promotionsakten. De näpnaste små 

kransbärerskor i vita klänningar trippade in – två 

bar lagerkransar och sex voro tärnor, professor Jan 

Mellgren tog podiet i besittning, latinet klingade skönt 

och kanonskotten dov, dovt, ihålligt i högtalaren. 

Första doktorshatten satte han på sig själv och därefter 

blev Joen Björnberg förste hedersdoktorn. När turen 

kom till fi losofi ska fakulteten, var förste man abscens 

– näste var Harry Martinson. Promotorn, professor 

Karl Michaëlsson, riktade sin latinska hälsning till 

”den ryktbare poeten”, som stod magnifi kt lugnt och 

tog emot krans, ring och papper på saken. Fanfarerna 

klingade och skotten dånade och det blev många nya 

doktorer. [---] 

27 Göteborgs-Posten, ”Rekordlång akademisk procession, den magnifi kaste i detta sekel”, 3 okt. 1954. 

28 Göteborgs-Posten, ”Den akademiska ungdomen hade en lysande Börsfest”, 3 okt. 1954. 

Konungen framförde sitt och drottningens tack för 

uppvaktningen i ett anförande vari han sade sig vara 

väl medveten om de problem av olika slag som möter 

1950-talets studenter. Dessa ställs redan från början 

ansikte mot ansikte med problem av ekonomisk art. 

En följd härav är att deras strävan, mer markerat än 

förr, går ut på att så snart som möjligt erhålla en 

ställning i samhället som ger en åtminstone relativt 

ekonomisk trygghet för den senare delen av livet och, 

när ålder tar ut sin rätt, en rimlig pension. 

Konungen fann allt detta naturligt och riktigt. 

Det var bara en sak som han sade sig tveka om. Hotar 

inte, frågade han, detta sätt att se på livsproblemet att 

försvaga dådlusten, att avtrubba pionjärandan? Ligger 

inte faran nära till hands att en ung man eller kvinna 

tvekar att ta ett djärvt steg, fatta ett djärvt beslut med 

hänsyn till studier och möjliga men törhända ej fullt 

säkra framtida forskningsinsatser? De stora insatserna 

på vetenskapens som på andra områden fordrar ofta 

djärva beslut. Något av gosselynne, av ungdomlig 

framåtanda, som ej räknar alltför djupsinnigt med 

följderna för den egna personen av sådana beslut är 

dock ytterst värdefullt för att hela vår odling skall gå 

framåt. 

Därför, studenter, tillönskar jag eder att ni måtte 

bibehålla något av eder ungdomliga entusiasm, som 

skapar arbetsglädje och genom själva sin djärvhet 

skapar förutsättningar för framgång. 27 

Även studentkårens fest på Börsen kommenteras: ”Det 

saknades sannerligen inte gliringar mot den stora och 

kungliga akademiska rotundauniversitetsinvigningsbanketten 

i de tal som smyckade studentkårens egen 

fest på Börsen – men de var så akademiskt elegant 

formulerade att de aldrig lämnade någon bitter smak 

efter sig.” Anledningen var att Rotundan inte hade 

plats för studenterna, varför man fi ck anordna en 

egen tillställning. Professor Erik Lönnroth valde att 

delta på Börsen i stället för på Rotundan, och några 

av Rotundans festdeltagare dök upp senare på kvällen 

på studenternas fest, däribland Harry Martinson och 

universitetets rektor. 28 

39

40 

Två tredjedelar av Ny Tids förstasida upptas under 

söndagen av festligheterna kring universitetsinvigningen. 

Utöver bilder på kungaparet, Harry 

Martinsons promovering samt en bild på professor 

Frisk då han överlämnar ordet till ecklesiastikministern, 

står följande att läsa: 

All möjlig akademisk ståt, pompa och festivitas 

karakteriserade Göteborgs kungliga universitets 

högtidliga invigning i Konserthuset på lördagsmiddagen. 

Ute rådde underbart höstväder med 

strålande sol. En feststämd publik var där inne och 

fyllde till sista plats den stora konserthussalen, 

som under natten gjorts om till en akademisk 

solennitetslokal av förnämlig klass. På podiet stod 

stora buketter vita liljor och djupröda nejlikor. En 

mittgång hade anordnats, och en ”ljusallé” prydde 

”gatan” ner till podiet. Vid entréerna till Konserthuset 

mötte 24 studentmarskalkar i vita mössor och 

blågula bandemblem, tolv från fi losofi ska och tolv 

från medicinska fakulteten. Filmkameror surrade, 

fotoblixtar blänkte när en ansenlig skara av gäster, 

både från hela landets och Göteborgs kulturcentrum 

mötte upp. Förmiddagsdräkt var stipulerad och 

herrarna i salongen bar ”smällpiskerock” och randiga 

byxor eller mörka kavajkostymer, medan damerna 

i regel höll sig på hattarnas område i mera färgrika 

nyanser men i övrigt nöjde sig med ”den lilla 

svarta”. Så kom till tonerna av Kröningsmarschen ur 

”Profeten” den akademiska processionen, företrädd 

av studentmarskalkar och fi losofi ska fakultetens 

standard med devisen ”genom sanning till frihet” och 

därefter medicinska fakultetens standard med den 

ringlande ormen. Standardbärarna grupperade sig 

nedanför podiet på var sin sida. Universitetskansler 

Arthur Thomsen och ecklesiastikminister Ivar Persson 

följde närmast standaret och därefter gick raden av 

professorer från Sverige, Danmark, Finland och Norge 

samt en rad andra dignitärer. 

På ledarplats hoppas signaturen N.W. att den nya 

institutionen ska bidra till att allt fl er kan nå akademisk 

bildning, även de mindre bemedlade: 

Över ett fl aggsmyckat Göteborg sken i går inte endast 

den kungliga nådens solsken. Även Vår herre var den 

nya universitetsstaden i vågen med sitt solsken från en 

molnfri himmel. Om det också inte behöver tas som 

ett omen om det nya universitetets framtid, så tjänade 

det i varje fall att ytterligare öka den feststämning i 

vilken staden befann sig. 

Och nog fanns det anledning till feststämning och 

festligt jubel. Ty en universitetsinvigning hör till de 

sällsyntheter i vårt offentliga liv, som det ligger många 

århundraden emellan. Det är ju förresten första 

gången en svensk kung invigt ett svenskt universitet, 

vilket ju kan förtjäna noteras. 

Genom den akt som förrättades i går, fi ck Göteborgs 

stad den offi ciella bekräftelsen på att den inte är endast en 

av landets främsta handels-, sjöfarts- och industristäder 

utan att den också på forskningens, vetenskapens och 

de akademiska studierna område intar en rangplats i 

riket. Göteborgs högskola, ursprungligen en produkt 

av för lärdom och vetenskaplig förkovran intresserade 

rikemän, har utvecklats lugnt, men säkert under de 

sex à sju decennier den varit i verksamhet och är nu 

sedan mycket länge i ordets verkliga meningen en 

hela stadens angelägenhet. Till Göteborgs högskola 

har så under senaste åren fogats även den medicinska 

högskolan. Därmed har skapats de två hörnstenarna 

i den nya universitetsbyggnaden. Man hoppas att 

till dem inom en inte alltför avlägsen framtid kunna 

foga också en utbyggnad av det naturvetenskapliga 

läroområdet, vilket i tidens fullbordan bör leda till 

ännu en fakultet vid universitetet i Göteborg. [---] 

Ännu är inte möjligheterna för de mindre bemedlade 

att tillgodogöra sig den akademiska bildningen och 

utbildningen full ut vad de borde vara och kommer att 

bli. Men i rask takt är vi på väg ditåt. Vi kan lugnt se 

fram mot den dag, då varken börden eller pengarna utan 

endast hågen och de intellektuella förutsättningarna 

verkställer urvalet av de akademiskt studerande i vårt 

land och i vår stad. Det perspektivet ger ökad betydelse 

åt den invigningsakt, som i går förrättades. Göteborgs 

universitet blir i alltmer utpräglad grad genom en

dylik utveckling i vidaste bemärkelse en angelägenhet 

för hela vår stad och folket i Västsverige. De ökade 

möjligheterna för förut undanträngda folkklasser att 

vidga sina kunskaper, att tränga fram till rangplatser 

bland lärdomens och forskningens målsmän, medför 

också en ökad förpliktelse för dem och deras barn 

att väl förkovra och vidare utveckla det andliga och 

kulturella arv, som lämnas i deras händer. 

Med stora förhoppningar möter Göteborg och 

Västsverige det nya universitetets tillkomst. Det 

kungliga önskemålet i invigningstalet om ”ett fullföljande 

av den intima och förstående samlevnaden 

mellan Göteborgs stad och dess universitet, som hittills 

präglat förhållandet mellan staden och högskolan”; 

är säkert båda parter ytterligare angelägna 

att söka uppfylla. Kan därtill läggas en ökad 

förståelse och ett fördjupat ansvar för universitetets 

utvecklingsmöjligheter hos alla folkklasser i samhället 

– och det tror vi är möjligt – så startar Göteborgs 

universitet under de ljusaste auspicier. 29 

Både Gustaf VI Adolfs och Hjalmar Frisks invigningstal 

presenterades i sin helhet på ledarplats, liksom Harry 

Martinsons kantat. Några sidor in berättades även 

om den medicinska kårhusinvigningen samt direktör 

Adlers stordonation. 30 Fortsättningen från förstasidan 

består bland annat i en uppräkning av vilka som deltog i 

processionståget, vad de hade på sig, hur församlingen 

dirigerades till rätt platser av vaktmästarna, kungens 

och drottningens ankomst samt deras sällskap. Starkt 

fokus ligger på detaljer, så som olika personers kläder, 

utsmyckningen osv.: 

Iförd sin nya av guldsmeden Viven Nilsson i Lund 

utförda rektorskedja intog prof. Hjalmar Frisk sin 

plats på podiet. Med fast klar stämma föredrog 

han sitt på annan plats i dagens tidning återgivna 

hälsningsanförande. Det var den 16-årige studenten 

Hjalmar Branting som gav honom anslaget. De 

berömda orden ur Hjalmar Brantings studentuppsats 

om att ”Dagens utopier äro morgondagens verkligheter” 

gav honom upptakten till ett kort men 

innehållsrikt och briljant framfört hälsningstal, det 

var koncentration och knapphet i det hela men ändå 

glans, innehåll och värme. 

Så steg kungen med raska steg från sin plats i Blogen 

fram till podiet för att hålla sitt invigningstal. 

Han gick med snabba steg över golvet, äntrade raskt 

uppför trappan och stod vid talarestolen. En vink 

från majestätet gav församlingen chans att slå sig ner 

igen i de bekväma konserthusfåtöljerna, man drog en 

lättnades suck över medgivandet och slog sig neder. 

Kungen talade lågmält men distinkt, vartenda ord i 

hans tal gick fram. Det var den förnämliga retorik som 

kännetecknar Gustav VI Adolf när han är som bäst. 

När slutorden. ”Göteborgs universitet” – han sa inte 

kungliga universitetet, det sa så många i hans ställe 

– ”är invigt”, förklingat bröt först en blyg sedan en allt 

kraftigare applådåska loss. Fanfarer skrällde och alla 

reste sig på nytt. Det var ett högtidligt ögonblick med 

ett historiskt sus genom den stora lokalen. 

Martinsons och Rosenbergs kantat lovordades: ”Kantaten 

fi ck ett mäktigt framförande, som gjorde djupt 

intryck på församlingen. Det var mäktig rymd och 

fast styrka i kantaten, med mäktiga, underfundiga 

ord, martinsonska ordbildningar och bizarra vändningar. 

Musiken anslöt sig till texten förträffl igt och 

utförandet var minst sagt förnämligt. Det var ett 

mäktigt inslag i hela det stora evenemanget.” Det var 

inte bara kantaten som gjorde stort intryck på Ny Tids 

reporter, utan också promoveringen: 

Sedan följde väl dagens clou – doktorspromotionen. In 

skred en liten tjusande grupp av åtta små ”kransfl ickor” 

i åldern 4-5 år, promovendis barn eller barnbarn. De 

var klädda i vita volangklänningar, i spetsen gick två 

studentskemarskalkar, de hade blomsterkransar i 

håret småfl ickorna och de gick säker och stadigt sin 

väg fram till podiet, där de utgjorde en underbart 

vacker ”trappdekoration”. Promotor för medicinarna 

var professor Jan Mellgren, som på klingande latin 

harangerade var och en, sedan han tryckt doktorshatten 

på egen hjässa. Alla fi ck sitt speciella ”Salve” i egenskap 

av licentiater, doktorshatten trycktes på deras hjässor 

29 Ny tid, ”Universitetet”, N.W., 3 okt. 1954 

30 Ny tid, ”Konungens invigningstal – Må universiteten och staden värna om vår svenska odling”, ”Hj. Frisks hälsningstal: Utopien om vårt universitet 

har blivit verklighet”, ”Medicinska kårhuset invigt Illis Qourum till Cyssie Hammar”, ”Universitetet fi ck stor donation”, ”Kantat vid en invigning”, Harry 

Martinson, 3 okt. 1954. 

41

42 

– man satt bara och var rädd att någon skulle få fel 

hatt men de veckade huvudbonaderna slöt väl till 

så det gick perfekt – och kanondunder från A 2:s 

uppställda muskedunder utanför gick via högtalare 

direkt in i konsertsalen, förkunnande att vederbörande 

bekransats resp. behattas. 

Och så var det slut – efter två och en halv dryga timmar 

utan paus, vartill sedan kom studenthyllningen för 

kungaparet. Mastig dag! 31 

Göteborgs-Tidningens ledarskribent ansåg att ”festen, 

talen, fanfarerna bär bud om tron på framtiden. 

Den tecknar sig för universitetet ljus och klar som 

morgonen den dag då det mottog de yttre bevisen 

på sin fullmyndighet. Arbetet går vidare följt av detta 

samhälles välgångsönskningar och förhoppningar”. 

Tidningens mittuppslag fylldes med bilder från 

invigningsdagen – fl ickebarn med blomsterkransar i 

håret, kungaparets ankomst till Rotundan samt bilder 

på festdeltagare. 32 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings måndagsetta 

innehöll en notis om att studenter från Göteborgs 

universitet uppvaktat Axel Adler med anledning av 

dennes stora donation till universitetet. Likaså fi ck 

rektor Frisk besvara varför man inte bjudit Adler 

till lördagens festligheter. 33 Därutöver fanns även en 

mindre artikel med bilder på rektorn och prorektorn 

med gäster, samt på studentbalens värd med gäster. 34 

Måndagens ledarsida ägnades åt den högtidsföreläsning 

som Curt Weibull hållit vid invigningen dagen innan, 

det vill säga om universiteten, deras ursprung och 

grundande. 35 Martinsons kantat och kungens invigning 

av medicinarnas kårhus gavs utrymme. 36 Liksom 

övriga tidningar tar man upp invigningshögtidligheterna 

i form av Gustav VI Adolfs tal, promoveringen 

av Harry Martinson och övriga doktorer, samt 

professor Weibulls invigningstal. Om Ny Tid och 

Invigningen knöt samman historia och framtid, vilket exempelvis 

framgick i Konungens tal, på högskolans standar, samt i den 

symboliska lager från Salerno. Festligheterna fortsatte senare med 

bankett på Lisebergs rotunda. Studentkåren hade egen fest på 

Börsen. 

GP i huvudsak bidragit med målande beskrivningar 

av invigningsfestligheterna, sammanfattar GHT allt 

mycket kortfattat: 

Det var inte någon svårighet för de 1.400 som 

inbjudits att bevittna invigningen av Göteborgs 

universitet på Konserthuset att känna sus av historia. 

Trådar av tid knöts samman: stormaktstid i Gustav 

II Adolfs bild som på högskolans standar bars 

främst i den lärdomstungt lunkande processionen, 

antik och medeltid i den lager från Salerno, det 

första universitetets stad som bringades av professor 

Robin Fåhreaus, framtid i kungens förhoppning om 

obegränsat antal århundradens verksamhet för de nya 

lärosätet. Professor Curt Weibull lyfte med magnifi k 

auktoritet det historiska ögonblicket till beskådande: 

1477 invigdes Uppsala universitet av ärkebiskop 

Jacob Ulfsson i närvaro av Sten Sture d.ä. 1668 

invigdes Lunds universitet av Skånes generalguvernör, 

31 

Ny tid, ”All tänkbar akademisk festivitas – Göteborgs universitet invigt med kungatal och donationer”, Irom., 3 okt. 1954. 

32 

Göteborgs-Tidningen, ”En märkesdag”, ”Profeterna släppte loss efter pompan och ståten”, 3 okt. 1954. 

33 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Studenttack för miljoner”, 4 okt. 1954. 

34 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Martinsson och Kungen gav invigningen glans”, 4 okt. 1954. 

35 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”De svenska universiteten – ursprung och grundande”, Curt Weibull, 4 okt. 1954. Tidningen hade monopol på 

publiceringen av detta föredrag. 

36 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Kantaten”, Harry Martinsson, ””Arbetet blir ert bästa tack” kungsord vid kårhusinvigning”, 4 okt. 1954.

iksrådet Gustav Banér. I dag, nära 300 år senare, har 

det nuvarande Sveriges tredje universitet invigts av 

Gustav VI Adolf. 37 

Också banketten på Rotundan omskrivs: 

Banketter är ett känsligt kapitel. De kan låta som 

en sorgmarsch eller smaka som en russinkaka utan 

russin. Göteborgs universitets invignings- och 

promotionsbankett på Lisebergs rotunda följde ett 

bättre mönster, och de 786 gästerna stortrivdes. 

Festen hade både fart och poänger, och det mäktiga 

programmet avverkades med en behagfull lätthet, 

som kanske minner om de sköna konsterna mer än 

om vetenskapen. Men varför var inte Axel Adler med? 

Det fi nns ju telefon. 

Drottningen såg söt och glad ut, och kungen var 

bestämt på våglängd med församlingen. Universitetets 

rektor, professor Hjalmar Frisk, harangerade inte utan 

kvickhet gäster, gynnare och faddrar. 38 

En notis talar om vilka som donerat pengar till 

universitetet, utöver mångmiljongåvan från Axel 

Adler. 39 Likaså har man en mindre artikel med bild 

från studenternas bankett på Börsen: 

Samtidigt som den lysande festbanketten gick av 

stapeln på Rotundans dansgolv samlades de nyvordna 

universitetsstudenterna till sin egen baluns i Börsens 

magnifi ka lokaliteter. Medan det på Rotundan skålades 

i Gula Änkan och Le Vallon Hanappier för det nya 

universitetet höjde studenterna sina bägare med Vino 

Tinto för ett gott samarbete mellan humanister och 

medicinare. 

Den irritation, som tidigare gjort sig märkbar över 

att studenterna ställts utanför banketten, var helt 

försvunnen. Och när den enda närvarande professorn 

– Erik Lönnroth naturligtvis – i sitt tal fastslog att 

börsfesten var dagens trevligaste i Göteborg steg ett 

jubel mot taket, som Börsen väl aldrig upplevt maken 

till. 40 

Göteborgs-Posten behandlar i måndagens ledare Axel 

Adlers generösa donation: ”– Det är av ren kärlek till 

den stad, dit jag kom vid nio års ålder, och till den 

uppväxande studerande ungdomen som jag har gjort 

denna donation, sade herr Axel Adler, då man frågade 

honom om den donation på 10,5 miljoner kronor, 

vilken trädde i kraft i lördags.” Skribenten menar att 

den göteborgska andan i allra högsta grad fortfarande 

lever kvar, tack vare Adlers donation. 41 

För att bringa klarhet i var det nya universitetet 

är geografi skt beläget, ägnas en mindre artikel åt 

att förklara att den fi losofi ska fakultetens högborg 

fortfarande är högskolan vid Vasaplatsen, men att 

dennas aula är för liten för att rymma alla studenter. 

Vidare beskriver man var botaniska institutionen 

ligger, liksom statsvetenskapliga institutionen, osv. 42 

Det som tar störst utrymme i anspråk i fråga om 

universitetet är den reaktion som uppstått efter att Axel 

Adler inte blivit inbjuden till universitetsbanketten. I 

stället för att roa sig på den kungliga invigningsfesten 

på Rotunda, spenderade Adler kvällen på Bachelor’s 

Club. Orsaken uppges vara att donationen aldrig 

blivit känd för universitetets myndigheter. Adler hade 

förvisso under fredagen skrivit ett brev till de fyra 

läroanstalterna som var berörda av donationen, men 

detta fanns av någon anledning inte med i den post 

som rektor Frisk gick igenom på lördagsmorgonen. 

De båda berörda parterna intervjuades för att ge 

sin syn på det inträffade. Adler själv menade att det 

inte var något att göra en affär av: ”Man kan inte 

begära att universitetsmyndigheterna skall titta efter 

i tidningarna om de fått några donationer. Förresten 

är jag icke mycket för sådant här stohej. Jag tycker 

inte att det fanns någon direkt anledning att jag 

skulle bli inbjuden. När arrangörerna ordnade med 

inbjudningarna, kände de ju inte till att jag skulle 

donera några pengar. Och varför skulle de ändra och 

bråka i sista stund?” För universitetets rektor, Hjalmar 

37 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Historia, guldregn och gala – universitetets dag och Harry Martinssons”, 4 okt. 1954. 

38 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Bankett med esprit”, 4 okt. 1954. 

39 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Donation betalar invignings-kantat”, 4 okt. 1954. 

40 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Vino Tinto hos Börsen-studenter”, 4 okt. 1954. 

41 Göteborgs-Posten, ”Hr Axel Adler – stordonator”, 4 okt. 1954. 

42 Göteborgs-Posten, ”Var ligger universitetet?”, 4 okt. 1954. 

43

44 

Frisk, kom Adlers donation som en fullständig 

överraskning, då han läste om den i en av stadens 

tidningar. Något besked direkt från Adler hade han 

aldrig fått. ”Det är en mycket tråkig historia som 

kommit upp. Det verkar som om vi vore otacksamma, 

vilket vi absolut icke är. Vi är tvärtom mycket glada 

åt donationen och djupt tacksamma mot dir. Adler, 

vilket vi hoppas få visa vid ett annat tillfälle. Men vi 

kan ju icke vid en högtidlig fest stå och läsa upp ett 

donationsbrev som vi icke fått.” 43 

Spektaklet kring universitetsinvigningen avklingade 

fort i dagspressen. Tisdagen den 5 oktober berättar 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning kortfattat att 

direktör Adler under måndagen uppvaktades av en 

deputation från Handelshögskolan. 44 Dagen därpå 

skriver man att studenterna vill ha nya lokaler. De 

befi ntliga studentrummen är för få och för små. Det 

senare är särskilt ett problem för gifta studenter. På 

samma sida fi nns även en artikel med anledning av 

glädjen över de Adlerska pengarna. Man nämner 

också att universitetet har fått ytterligare en stor 

donation. 45 

Reaktioner från huvudstadspressen 

Hur var då reaktionerna i huvudstaden? Invigningen 

i rikets andra stad nämns överhuvudtaget inte alls i 

kvällstidningen Aftonbladet. I Expressen konstaterar 

man att miljondonatorn inte fi ck vara med på 

galamiddagen. 46 Dagens Nyheter berättar att en yra 

gripit det akademiska Göteborg och en inte alltför 

ringa del av det oakademiska. Förberedelserna inför 

kvällens invigning beskrivs, likaså meddelar man att 

kalaset kostar 50 kronor per person för dem som 

inbjudits att delta. 47 Dagen efter konstaterar tidningen 

att ”på pampigheten kring universitetsinvigningen 

torde […] ingen kunna klaga”. Jämställdheten var det 

dock sämre med – de kvinnliga docenterna drunknade 

i ett hav av svarta rockar. 48 

Den av huvudstadstidningarna som satsade mest på 

reportage och intervjuer från det göteborgska fi randet 

var Svenska Dagbladet. Tidningens ledarskribent 

välkomnar med varm hand det nya universitetet: 

Det är inte överord att göra gällande att tillkomsten 

av det nya universitetet innebär något av en 

omvälvning i Göteborgs kulturella liv. Staten har 

defi nitivt inträtt som garant för den vetenskapliga 

forskningens möjligheter att leva och utvecklas i rikets 

andra stad sedan det visat sig omöjligt att på privat 

väg åstadkomma de nödvändiga resurserna. Denna 

utveckling må i och för sig betraktas som lycklig eller 

beklaglig: faktum kvarstår att den är ofrånkomlig. 

Men oavsett detta fi nns det all anledning att hålla i 

minnet, att det var enskild framsynthet och offervilja 

som lade grunden till det som komma skulle. Och 

det bör också ihågkommas att högskolan inte varit 

den enda kulturella institution i Göteborg, som haft 

mecenater att tacka för sin tillkomst och utveckling. 

Det göteborgska kulturlivet har på ett storstilat sätt 

byggts upp av göteborgarna själva. 49 

Kungens invigningstal och Axel Adlers miljondonation 

ges utrymme. Invigningshögtidligheten med tillhörande 

bankett kommenteras: ”Alla som kan bör 

undvika att vara sjuka i dag, jag tror nämligen att 

Göteborgs alla läkare är här, utbrast en av de främsta i 

det ansvarsfyllda yrket och njöt förtjust av skådespelet 

i Konserthuset minuterna innan invigningsakten 

43 

Göteborgs-Posten, ”Häftig opposition mot att dir. Adler ej blev bjuden till universitetsbanketten.”, 4 okt. 1954. 

44 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Tacksamhet för miljoner”, 5 okt. 1954. 

45 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ”Universitetskåren önskar nya lokaler”, ”För studenterna en glädjebomb”, 

”Ny stor donation till universitetet”, 6 okt. 1954. 

46 

Expressen, ”Miljon-donator fi ck inte vara med på galamiddagen!”, ”10-miljonersdonator ej med på galamiddagen”, 3 okt. 1954. 

47 

Dagens Nyheter, ”Akademisk Göteborgsyra”, ”Göteborgarna i akademisk glans”, 2 okt. 1954. 

48 

Dagens Nyheter, ”Guldregn av donationer över nya universitetet”, ”Kvinnliga docenter drunknade i hav av svarta frackar”, ”Martinssons tal till kvinnan gjorde 

succès”, 3 okt. 1954. 

49 

Svenska Dagbladet, ”Det nya universitetet”, 2 okt. 1954.

tog sin början.” 50 SvD:s utsände, ”Svale”, fi ck 

strax före invigningsceremonin en pratstund med 

en av de drivande krafterna bakom skapandet av 

Göteborgs universitet, professor Curt Weibull. 

Denne konstaterade att man kanske ”bör vara glad 

åt att televisionen inte hann ifatt denna högtidsdag. 

[…] Min kollega Hans Pettersson undslapp inte tvprövningar, 

när han var utomlands för att berätta om 

Albatrossexpeditionen. Han tvangs att sminka sig!” 

Weibull berättar vidare om den historia som förelegat 

universitetet, med de båda högskolornas verksamheter. 

Artikelförfattaren konstaterar att de stora givarnas 

tid, på grund av skatteregler, är över, även om Axel 

Adler just till invigningsdagen skrev in ”ett lysande 

undantag” på 10,5 miljoner. Han konstaterar även att 

Göteborgarna hade tur med vädret, denna stora dag: 

Frosten pärlade på det friska bladverket i Slottsskogen 

och solen öste ljumma strålar över de raskt fl anerande 

människorna på Kungsportsavenyen. […] Hos 

Gumperts på Södra Hamngatan hade två skyltfönster 

vikts för att manifestera dagens härlighet. Det 

ena öppnade sin famn mot fi losofi ska fakultetens 

ämnesvenner. Famnen var full med lärda verk på 

de stora kulturspråken. Medicinarnas fönster tedde 

sig inte heller illa. Folk stavade nästan andaktsfullt 

på krångliga latinska termer. En dam i behaglig 

medelålder sade: - O, vad skönt! Snart kan man lägga 

in sig och bli botad av riktiga medicine doktorer här 

i Göteborg. 

Svenska Dagbladets utsände får med sina slutord, 

avsluta denna exposé över universitetets invigning: 

Göteborg fl aggade över topp. De infödda, sade, 

att så ståtligt som på lördagen har aldrig de svenska 

fl aggorna smattrat över den raska sjö- och stapelstaden. 

Kungsfl aggan med riksvapnet i Göteborg. Det var de 

blåa och gula dukarnas fest i ett verkligt kungaväder. 

Vad man gladdes! 51 

Det återstår att se om festligheterna kring 50 årsjubileet 

kan återskapa något av den glans och uppsluppenhet 

som tycks ha präglat staden och universitetet den 2 

oktober 1954! 

Ulrika Andersson 

50 Svenska Dagbladet, ”Nya universitetet invigt. Donation för fem miljoner i Göteborg”, ”Konungens invigningstal”, ”Överraskande invigningsgåva: Donation på 

4,5 milj. Kr. i brev festdagens morgon”, ”Kungaparet ”gjorde” Göteborg på en dag”, ”Invigningsbankett på Liseberg för över 700 inbjudna gäster”, 3 okt. 1954 

51 Svenska Dagbladet, ”Initiativtagaren Curt Weibull: Hellre litet universitet än att famna om allt”, Svale, 3 okt. 1954. 

45

46 

Tidningsartiklar: 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: 

”Prof. Frisk: Njugghet mot fi losof-fakulteten”, 12 mars 1954 

”Över 30 professorer väljer rektor idag”, 29 maj 1954 

”Universitetsstad på Prästängen”, 28 juni 1954 

”Oförmärkt universitetsdebut”, 2 juli 1954, 

”Konserthuset röjs upp för universitetsgalan”, 23 augusti 1954 

”Caesanska professorsdrag”, 16 september 1954 

”Universitetet invigs av 1.300 i Konserthuset”, 29 september 1954 

Michaëlsson, Karl, ”Universitetens uppkomst”, 2 oktober 1954 

”Göteborgs universitet inviges”, 2 oktober 1954 

”Studenttack för miljoner”, 4 oktober 1954 

”Martinsson och Kungen gav invigningen glans”, 4 oktober 1954 

”De svenska universiteten – ursprung och grundande”, 4 oktober 1954 

– ej rubrik, 4 oktober 1954 

”Pressgrannar”, 4 oktober 1954. 

Martinsson, Harry, ”Kantaten”, 4 oktober 1954 

””Arbetet blir ert bästa tack” kungsord vid kårhusinvigning”, 4 oktober 1954 

”Historia, guldregn och gala – universitetets dag och Harry Martinssons”, 4 oktober 1954 

”Bankett med esprit”, 4 oktober 1954 

”Donation betalar invignings-kantat”, 4 oktober 1954 

”Vino Tinto hos Börsen-studenter”, 4 oktober 1954 

”Tacksamhet för miljoner”, 5 oktober 1954 

”Universitetskåren önskar nya lokaler”, 6 oktober 1954 

”För studenterna en glädjebomb”, 6 oktober 1954 

”Ny stor donation till universitetet”, 6 oktober 1954 

Göteborgs-Posten: 

”Göteborgs universitet klart för start 1 juli”, 11 mars 1954 

”Högskolans rektor blev också universitetets”, 30 maj 1954 

”Universitetet inviges i oktober med stor gala”, 5 juni 1954 

”Byst över Curt Weibull avtäckt i universitetet”, 16 september 1954 

”Så har Göteborg fått ett universitet!”, 2 oktober 1954 

”Universitetsemblem”, 2 oktober 1954 

”Lysande akademisk högtid. Göteborgs universitet första nya på 300 år!”, 3 oktober 1954 

”Humanismens fana måste hållas högt”, 3 oktober 1954 

Martinsson, Harry, ”Kantat vid invigningen av Göteborgs universitet”, 3 oktober 1954 

”Rekordlång akademisk procession, den magnifi kaste i detta sekel.” , 3 oktober 1954 

””Tanken på denna donation väcktes redan i ungdomen””, 3 oktober 1954 

”Den akademiska ungdomen hade en lysande Börsfest.”, 3 oktober 1954 

”Hr Axel Adler – stordonator”, 4 oktober 1954 

”Var ligger universitetet?”, 4 oktober 1954 

”Häftig opposition mot att dir. Adler ej blev bjuden till universitetsbanketten.”, 4 oktober 1954

Ny Tid: 

”Göteborgs universitet blir verklighet 1 juli”, 11 mars 1954 

”Göteborgs universitet blev riksdagsbeslut utan ett ords debatt”, 23 maj 1954 

”Hjalmar Frisk blev universitetsrektor”, 30 maj 1954 

”Göteborgs universitet”, 17 juni 1954 

Frendberg, Torsten, ”Göteborg som universitetsstad: Småplotter eller rejäla tag?” , 5 juli 1954 

Frendberg, Torsten, ”Göteborg som universitetsstad II: Vad varje amatörsnickrare vet”, 10 juli 1954 

N.W., ”Universitetet”, 3 oktober 1954 

Martinsson, Harry, ”Kantat vid en invigning”, 3 oktober 1954 

”Konungens invigningstal – Må universiteten och staden värna om vår svenska odling”, 3 oktober 1954 

”Hj. Frisks hälsningstal: Utopien om vårt universitet har blivit verklighet”, 3 oktober 1954 

”Medicinska kårhuset invigt Illis Qourum till Cyssie Hammar”, 3 oktober 1954 

”Universitetet fi ck stor donation”, 3 oktober 1954 

Irom., ”All tänkbar akademisk festivitas – Göteborgs universitet invigt med kungatal och donationer”, 3 

oktober 1954 

Svenska Dagbladet: 

”Nya universitetet invigt. Donationer för fem miljoner i Göteborg”, 3 oktober 1954 

”Det nya universitetet”, 3 oktober 1954 

”Kungaparet ”gjorde” Göteborg på en dag”, 3 oktober 1954 

”Invigningsbankett på Liseberg för över 700 inbjudna gäster”, 3 oktober 1954 

”Konungens invigningstal”, 3 oktober 1954 

”Överraskande invigningsgåva: Donation på 4,5 milj. Kr. i brev festdagens morgon”, 3 oktober 1954 

Svale, ”Initiativtagaren Curt Weibull: Hellre litet universitet än att famna om allt”, 3 oktober 1954 

Övriga tidningar: 

Aftonposten, 2 oktober 1954 

Arbetartidningen, 2 oktober 1954 

Dagens Nyheter, ”Akademisk Göteborgsyra”, 2 oktober 1954 

Dagens Nyheter, ”Göteborgarna i akademisk glans”, 2 oktober 1954 

Dagens Nyheter, ”Guldregn av donationer över nya universitetet”, 3 oktober 1954 

Dagens Nyheter, ”Kvinnliga docenter drunknade i hav av svarta frackar”, 3 oktober 1954 

Dagens Nyheter, ”Martinssons tal till kvinnan gjorde succès”, 3 oktober 1954 

Expressen, ”Miljon-donator fi ck inte vara med på galamiddagen!”, 3 oktober 1954 

Expressen, ”10-miljonersdonator ej med på galamiddagen”, 3 oktober 1954 

Göteborgs-Tidningen, ”Studerande får 10,5 miljoner av göteborgare”, 2 oktober 1954 

Göteborgs-Tidningen, ”En märkesdag”, 3 oktober 1954 

Göteborgs-Tidningen, ”Profeterna släppte loss efter pompan och ståten”, 3 oktober 1954 

Internet: 

Nationalencyklopedin på Internet: www.ne.se 

47

Ansvarig Göteborgs universitet: 

Åke Pettersson, Avdelningen för information och omvärldskontakter 

Illustration & Form: 

Nicolas Besserer, BlueCore Communications 

Tryck: 

Elanders Infologistics AB 

Papper: 

Munken Lynx 

ISBN: 91 7360 3309 

“We shall not cease from exploration 

And the end of all our exploring 

Will be to arrive where we started 

And know the place for the fi rst time.” 

T.S. Eliot, Four Quartets

2šTTERNA - Göteborgs universitet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?