Vett och etikett - Halmstad

Doctor Martens
Kärt barn har många namn och det gäller även skor. Dm’s, Docs, Doc Martens eller Doctor Martens
är olika namn på en och samma känga. Brännbart har grävt på djupet för att ta reda på historien om
dessa superkängor med studsig sula.
Allt började med läkare Klaus Märtens från Tyskland.
När han var på permission från kriget 1945
bestämde han sig för att åka skidor i bayerska alperna,
där han bröt sin vrist. Den armékänga han använde
gav inte tillräckligt med stöd åt hans fot och han bestämde
sig för att uppgradera sina egna kängor med mjukt läder
och sulor med luftkuddar. Herr Märtens var intresserad
av att sälja skorna men fick inte fart på försäljningen förrän
han träffade sin gamle kamrat Herbert Funck. Tillsammans
skapade de kängor med uttänjt gummi till sulor,
officerbyxor av läder till ovansidan, och axelstycket från
officerjackor blev inlägget i kängorna. Deras kännetecken
blev den gula sömmen runt sulan. När herrarna till slut
öppnade en fabrik i München gick hela 80 % av produktionen
till kvinnor över 40 år fyllda. Efter den stora succén i
Tyskland släpptes de första kängorna i Storbritannien den
1 april 1960. Det gav namnet till kängan 1460.
Till en början var det en känga som brevbärare och
fabriksarbetare bar men de spred sig snabbt vidare till
rebeller, outcasts och sedan till massorna.
Under 60- och 70-talet användes skon av upproriska
ungdomsgrupper i Storbritannien såsom glamrockare,
punkare, mods och skinheads.
Trots att skorna har växlat i popularitet har de alltid
stannat kvar på marknaden. Många kändisar har klätt sig
i Docs genom åren såsom Sid Vicious, Joey Ramone, Kurt
Cobain, The Clash sångaren Joe Strummer samt nutida
kändisar som Robert Pattinson, Amy Lee, Avril Lavigne,
Chris Brown, Helena Bonham Carter och Paramore sångerskan
Hayley Williams.
Doctor Martens säljs nu under namnet Air Wair och i
många olika modeller som till exempel den stålhättade
kängan eller de höga svarta stövlarna.
2003 slutade Docs att produceras i Storbritannien och
1000 britter blev uppsagda från sina jobb, men år 2007
kom de tillbaka med en fabrik i England; Wollaston,
Cobbs Lane Factory. Men de flesta av dagens Doc Martens
produceras dock i Kina.
Kängorna fortsätter att stå för revolt mot det traditionella
och de klassiska skorna som har satt sina spår i dåtiden
kommer definitivt att vandra vidare in i framtiden.
10
Den Lilla Skosnöres Guiden,
Till Dina Dm’s:
* Blå: straight edge
* Röd: redo att slåss eller högre rank
i skinheads gäng
* Grön: miljövän eller gemenskap
* Rosa: homosexuell eller tolerans
* Vit: makt eller markerar att du är
skinhead
* Gul: skinheads som är emot
rasistiska fördomar
* Körsbär: fruktbarhet
- Men kom även ihåg att dina
skosnören inte måste representera
något budskap, utan de kan även
användas som en färgklick!
Text/Bild/Layout: Lina Latorre Pre-Dp 09
Snart kommer åter dagen då en
stor del av Sannarpsgymnasiets
elever går klädda i strikt klädsel,
talar i invecklade facktermer,
håller högtravande tal och
utger sig för att vara representanter
från världens alla hörn.
En del säger töntigt medan andra
njuter av diskussionerna,
debatterna och de sylvassa kommentarerna.
Brännbart ska nu
göra ett försök att få över alla
er ickeintresserade till att dela
FN-rollspelarnas övertygelse
om att det är det absolut roligaste
man kan göra i skolväg!
Text/Bild: Stefan Pålsson, SPSP07
Layout: Stefan Pålsson,
Pontus Nilsson, SPSP07
För att inse hur roligt FN-rollspel är
så måste du förstå vad det handlar
om! Nå… Jag ska dra det kort. Du tar
på dig kläder som utstrålar auktoritet,
självsäkerhet och intellekt. Sedan
åker du till skolan, argumenterar för
ditt lands åsikter, skriver lösningar på
komplexa, globala, problem och propagerar
med ett avancerat språk för
att just din lösning är den rätta. Låter
11
inte detta som ett exemplariskt sätt
att spendera tre skoldagar?
Brännbart ska nu överlämna den sista
fasen i vår FN-rollspelspropaganda
till den förmodligen största FN-rollspelsprofilen
på Sannarpsgymnasiet,
som förra året övertygade starkt i rollen
som fundamentalistisk Sudanes.
Nimas fyra snabba om rollspelet:
Det är inte bara teoretiskt utan
även praktiskt.
Det är en mysig paus i all skolstress!
Jag får gå runt utklädd till en
Ayatolla, det är nice.
Det är kul att äga folk!
Att bo eller att inte bo, det är frågan…
Vi bor antingen i lägenheter eller hus,
på landet eller i stan, vi har mat på
bordet varje dag och vi lever ett bra
liv. För oss är det här en självklarhet,
men för andra är det en dröm. En
dröm som för vissa kommer att slå in
om vi hjälper dem, men som det ser ut
nu så kommer de att förbli hemlösa.
Sorgligt, visst? Men så är livet för
den som är hemlös och det är bara vi
som kan ändra på det. Genom att titta
på galorna för de hemlösa på TV och
skänka en slant, så hjälper vi mer än
vad vi tror. Jag vill be om din hjälp.
Nästa gång du ser en hemlös ska du
försöka titta med andra ögon, än med
de som blänker av avsky.
Vintern tog oss alla, bokstavligen,
med storm i år och alla känner vi av
den, men för oss som bor i varma hus
är den inget problem, frågan är vad
händer med de hemlösa under vintern.
I vissa desperata fall söker de sig till
sjukhusen och blir inlagda för vad
de säger är bröstsmärtor. Sjuksköterskorna
kan inte neka någon som säger
sig ha det och den hemlöse blir då inlagda
för undersökning, på det sättet
får personen ett gratis mål mat och
husrum för minst en natt.
De hemlösa finns där ute, vi finner
dem på stränderna där vi badar eller
under konserter, där de samlar pantburkar,
men vi är för självupptagna
för att ta reda på hur vi ska förbättra
deras situation. Istället känner vi
självömkan när vi känner oss tvungna
att hjälpa en äldre kvinna som ramlat
och luktar av orenheter och alkohol.
Jag tror inte att jag behöver påpeka
att det här inte är ett acceptabelt beteende,
utan att vi borde hjälpa istället
för att stjälpa.
Men vi är inte mer än människor och
känner kanske inte riktigt för att hjälpa
en person som precis har hällt en
flaska öl över sig. Men det är det som
är problemet, hemlösa är människor
precis som du och jag och vi kan alla
komma att hamna i deras situation.
Text/Layout: Emily Kamruddin PreDp09