Musikklassrummet i blickfånget - DiVA

gitarr som hon håglöst slår på. Eleverna spelar för sig själva och inget
försök till samordning förekommer. Mönstret från förra lektionen
blir alltmer tydligt ju längre tiden går. Rastlösa elever går från
instrument till instrument, slår lite över strängarna på gitarrerna eller
bankar på trummorna men i övrigt händer inte mycket. Efter en
stund tar Mikael ledningen och försöker strukturera övandet. Det
blir lite bättre ordning men problemet är att Frida med gitarren
och Kajsa vid pianot spelar olika ackordsföljder utan att någon
märker det. Paul sitter fortfarande på bordet längst bak i salen med
mobiltelefonen i handen och hela hans uppsyn signalerar att han är
utled på situationen. Jag besöker de båda andra grupprummen och
aktivitetsnivån är ungefär densamma i dessa. Elever som försöker
skriva text utan framgång eller hitta ackordskonstellationer. I stort
sett är det bara en eller högst två elever som är aktiva i varje grupp.
De andra småpratar och gnabbas för att få tiden att gå. Lars leker
med en klädborste, vilket ger ett intryck av att han tar alla chanser
att aktivera sig med saker som inte har med uppgiften att göra. Vid
ett tillfälle är läraren inne i rummet för att styra upp komponerandet,
men inget konkret görs och efter en stund lämnar han rummet
med orden. ”Då kör vi”. Klassrummet är vid det här laget tomt på
elever. Alla har tröttnat och befinner sig antingen ute på skolgården
eller någon annanstans. Alltihop har urartat och Lisa och Anna,
som står i dörröppningen ut mot skolgården får en lite skamsen
uppsyn: Ska vi… säger en av dem, varefter de går tillbaka till det
ena grupprummet. På det här sättet fortsätter lektionen och elever
springer rastlöst ut och in i rummen. När 45 minuter av lektionen
har förflutit kommer Ola, Kajsa och Frida in i klassrummet och gör
ett sista försök att synkronisera sitt spel. Det fungerar någotsånär
för Ola och Kajsa men eftersom Frida fortfarande spelar helt andra
ackord med andra markeringar än Kajsa låter det märkligt. Plötsligt
tappar Kajsa tålamodet och börjar spela ”Nu grönskar det”. Koncentrationen
räcker bara för korta sekvenser innan någon tappar tålamodet
och antingen slutar spela eller saboterar musicerandet genom
att spela något som inte passar in. Experimenterandet har inga
gränser. Jag besöker ett av grupprummen och när jag kommer tillbaka
har aktiviteten i klassrummet ebbat ut. Kajsa har gått men
Frida och Ola är kvar. ”Vi går nu”, säger Frida till Mikael. ”Kajsa
har redan gått”, tillägger Ola. Mikael frågar var Paul är. ”Jag vet
inte”, svarar Ola. Han har inte varit med på hela tiden. När 7 minuter
är kvar av lektionen avlägsnar sig Ola och Frida.
120