Musikklassrummet i blickfånget - DiVA

moniska diskurser i Foucaults anda. Variationsbegreppet är inte så framträdande
i vår studie men bör ändå betraktas som partiellt relevant genom att
praktikerna vi studerar uppvisar olika förhållningssätt till ett speciellt fenomen,
det vill säga musikverksamhet i skolan. Vanligtvis består det empiriska
materialet i diskurspsykologiskt inspirerade studier av verbal interaktion, men
i enlighet med vårt diskursbegrepp har vi inte sett något hinder i att använda
begreppen på icke verbalt material, vilket också har skett i andra studier
(Lindstrand, 2006). Det har också visat sig vara fullt möjligt att med hjälp av
dessa analytiska begrepp avgöra vilken funktion en speciell handling har och
framförallt vilken effekt den får i en diskursiv praktik. Visserligen kan effekten
av en utsaga spåras i ett eventuellt verbalt svar men genom videodokumentationen
har det även varit möjligt att identifiera handling som en effekt, vilket
vi menar har öppnat upp för en rikare analys av en utsagas, sysselsättnings eller
handlings konsekvenser. Konkret har i detta steg av analysen olika typer av
frågor till materialet ställts. Vilken funktion har ett visst handlande och vilken
effekt får det för praktiken? Vilka retoriska strategier används för att uppnå ett
visst syfte? Vad står på spel i olika situationer? Vad är det egentligen som händer?
På så vis har mönster utkristalliserats, mönster som sedan har legat till
grund för nästa steg i analysen där en utmejsling av den övergripande diskursen
i respektive praktik genomförts.
I steg 3 har materialet tematiserats och varje undervisningskontext analyserats
som en diskursiv praktik. Detta har även innefattat ett försök till konstruktion
av metaforer som illustrerar den diskursiva praktikens karaktär. Metaforerna
får här en dekonstruktiv funktion i möjligheten att se verkligheten
på ett nytt sätt (Larsson, 2005). Denna nivå kan sägas ligga mellan makro-
och mikroperspektivet. Här är det fråga om att få grepp om den institutionella
diskursen. Vilka element är framträdande och hur samverkar dessa till att bygga
upp en diskursiv praktik? Vilka subjektspositioner är möjliga att inta beroende
på de förutsättningar som finns? Vad är det som gör att den framförhandlade
praktiken ser ut som den gör och vilka specifika kännetecken uppvisar
den? Vilka mera övergripande diskurser kan identifieras och hur transformeras
dessa i praktiken. Med vilka tekniker normaliseras ett visst förhållningssätt
i klassrummet och en viss diskurs kring musikämnet? På denna analytiska
nivå framträder så att säga en framförhandlad diskurs som till sin karaktär kan
liknas vid de institutionella diskurser som Foucault så framgångsrikt har beskrivit,
med den skillnaden att inga anspråk på generaliseringar görs. Det finns
23