Musikklassrummet i blickfånget - DiVA

faktum att vi har vistats i undervisningskontexterna under en förhållandevis
lång tidsperiod, cirka en termin. Redan under denna period har analysen börjat
och vi har fått ett första intryck av den rådande diskursen, som sedan har
konfronterats med de följande analytiska stegen där videofilmerna har penetrerats.
Studien har ägt rum vid 8 skolor varvid ett undervisningstillfälle per
vecka har filmats. Kameran har vid undervisning där hela elevgruppen deltagit,
placerats så diskret som möjligt, dock med ambitionen att alla händelser i
klassrummet har kunnat täckas in. Detta har åstadkommits dels genom att ett
vidvinkelobjektiv har använts, dels genom att vi har riktat kameran mot speciella
händelseförlopp. Vid verksamhet i smågrupper har vi cirkulerat mellan
grupprummen och stannat kortare eller längre tid beroende på hur intressant
och relevant vi har ansett situationen vara. Vår hållning gentemot eleverna har
varit passiv. Vi har i största möjliga mån undvikit interaktion och målsättningen
har varit att eleverna så snart som möjligt skulle bortse från vår närvaro.
Analysens andra steg har inneburit att olika videodokumenterade situationer,
händelser och handlingar i klassrummet uppmärksammats och analyserats
utifrån en mikroorienterad nivå. Eftersom det empiriska materialet är omfattande
har det i detta skede av analysen varit nödvändigt att bara exponera
vissa av dessa. Dock har det funnits en ambition att alla de händelser och situationer
som förekommer i materialet skall ha bidragit till frammejslingen av
den diskursiva praktikens karakteristika. Det handlar exempelvis om det sätt
en speciell situation förmedlar en bild av aktörernas identitet och relationer,
eller på det sätt de använder sig av olika tekniker för att utöva makt och dominans,
men det kan även röra sig om sekvenser som på ett tydligt sätt skildrar
den kunskapsbildning som är för handen. Denna nivå är naturligtvis i enlighet
med våra antaganden även influerad av ett makroperspektiv, men detta
är inget som explicit visas i analysen. De grundläggande analytiska begreppen
vi använt oss av här har varit variation, funktion och effekt/konsekvens, begrepp
som emanerar från det fokus på retoriska strategier som finns inom diskursiv
psykologi (Potter & Wetherell, 1987). Variationsbegreppet används vanligtvis
för att i exempelvis ett material bestående av verbal interaktion urskilja olika
sätt att tala om samma sak, det vill säga hur människor konstruerar mening
genom att bygga på olika diskurser eller tolkningsrepertoarer, som företrädare
för denna strömning föredrar att kalla det (Wetherell & Potter, 1987), just för
att markera att det inte är fråga om att teckna en bild av dominerande hege-
22