Musikklassrummet i blickfånget - DiVA

att överhuvudtaget bedöma musikaliska prestationer, en slags ”gömma huvudet
i sanden” diskurs som diskuteras i Ericsson (2002). Dock finns det onekligen
en problematik kring denna fråga som blir synlig när Alex ifrågasätter
lärarens innefattande av Klas i gruppen ”duktiga elever”. Han ger uttryck för
att lättare kunna acceptera att Torbjörn och Tina räknas in i gruppen. Detta
fungerar som bemyndigande hans reaktion som relevant och legitim. Han är
medveten om att det finns elever i klassen som är exeptionellt duktiga och
framstår därmed inte som naivt framhävande sin egen kompetens, men uttrycker
dock reservation beträffande lärarens bedömning av Klas´ kompetens.
Sekvensen visar att det är en känslig fråga. Samtidigt som han gör sig immun
mot en eventuell anklagelse för bristande självkännedom ger han uttryck för
besvikelse över att hans namn inte nämns trots att en elev som han tydligen
uppfattar sig som jämbördig med lyfts fram.
Klassrumsmusicerande kan betraktas som en komplex social aktivitet där
begrepp som identitet, dominans och subjektspositionering är väl värda att
diskuteras med utgångspunkt i undervisningens karaktär. Genom att aktiviteten
både ljuder och har en kollektiv prägel går det svårligen att komma undan
kategoriseringen av elever med avseende på kunnande och kunnandets effekt i
en gruppsammansättning. Från att helt enkelt ignorera och negligera denna
problematik, vilket var fallet under 1970-talet och en bit in på 1980-talet har
en mera verklighetsförankrad syn att hantera problemet brett ut sig. Detta har
skett via en retorik om att det inte är möjligt att förneka det uppenbara och
att besvikelse över individuellt tillkortakommande i ett sammanhang kan elimineras
eller åtminstone mildras av en realistisk självbild. I en praktik där
klassrumsmusicerande förekommer torde det finnas ständigt pågående identitetsförhandlingar,
maktflöden och därmed subjektspositioner som både kan
intas och tilldelas och det framstår som viktigt för aktörerna att ha en reflekterande
hållning för att en acceptabel balans skall kunna hållas.
Den hurtiga effektiviteten och den hantverksmässiga kompetensen
I skildringen av lektionssekvensen under rubriken Det musikaliska hantverket
och att ”göra musik” illustreras både lärarens identitet i klassrummet och de
styrtekniker som kommer till uttryck och ett resonemang kring dessa aspekter
kommer att utvecklas här. Aktivitet och energi är ett signum för praktiken. Av
den skildrade sekvensen kan utläsas att läraren på ett flyhänt sätt tar sig an
stämningen av gitarrerna. Det intryck som förmedlas är att han är en kunnig
152