Ungdomsmottagningarnas arbete mot ... - Länsstyrelserna

För det mesta är det barnmorskan som möter ”hedersförtryck” utsatta flickor
först. Ofta uppenbaras förtrycket under samtalets gång. Det kan till exempel
röra sig om följande situationer:
- Ung kvinna kommer till ungdomsmottagningen för att få ppiller
som hon måste gömma för föräldrarna. Hon har otillåtet
pojksällskap. Lever dubbelliv. Måste manövrera olika grader
av restriktioner hemifrån.
- Ung kvinna kommer till ungdomsmottagning för
graviditetsprov. Hon har otillåtet pojksällskap, är hårt
kontrollerad hemifrån och använder inget preventivmedel.
- Ung kvinna kommer till ungdomsmottagning före utsatt
bröllopsdatum. Ska gifta sig i föräldrarnas ursprungsland med
mer eller mindre känd man. Vill ha preventivmedel och
sexualupplysning som hon av olika anledningar inte tidigare
kunnat ta till sig. Om hon haft samlag vill hon ofta få
”oskulden” undersökt.
- Ung gift kvinna söker för sexuella problem efter arrangerat
giftermål.
- Ung flicka söker hjälp på grund av att en akut situation
föreligger då föräldrarna upptäckt att deras dotter har otillåtet
pojksällskap. Hon vill ha intyg på att hon är oskuld eller ”sys
ihop” (minska öppningen till vagina) för att försöka rädda sig
eller att hon är i panik och inte vet vad hon ska göra (se nedan
under akut situation).
Barnmorskans och kuratorns arbetssätt går ofta in i varandra. Barnmorskan
har, liksom kuratorn/psykologen, samtal som behandlingsmetod, men
utifrån olika fokus.
Barnmorskans arbete med flickor utsatta för ”hedersförtryck”
Kvinnokroppen som objekt
När kvinnokroppen behandlas som ett objekt blir flickans upplevelse av sin
egen kropp och dess signaler bortkopplad. Objektifieringen av
kvinnokroppen är kännetecknande för det patriarkala genussystemet. Det
har svenska flickor gemensamt med flickor med annan etnisk och kulturell
bakgrund. Kvinnokroppen tillhör mannen, marknaden, är till för att
betraktas och för många invandrarflickor tillhör kroppen familjen/släkten
– 11
–