358 Svensk botanisk t 99-2 pdf - Länsstyrelserna

82 U. Arup m fl SVENSK BOT. TIDSKR. 93 (1999)
Tabell 2. Jämförelse mellan ädellövskogsdominerade lokaler i Sydsverige vars epifytiska lavflora inventerats under
1980- och 1990-talen.
A comparison between South Swedish localities dominated by broad-leaved forest. – From left to right: locality, data
source, size of area with broad-leaved forest (ha), dominating tree species (ek = Quercus spp., lind = Tilia cordata,
lönn = Acer platanoides, bok = Fagus sylvatica, alm = Ulmus spp., ask = Fraxinus excelsior, avenbok = Carpinus
betulus), total number of epiphytic lichen species, number of redlisted epiphytic lichen species.
There is a statistically significant correlation (p< 0.01) between the total number of epiphytic lichens and the number
of redlisted lichens, but not between the size of the areas and the total number of lichens (both tests performed using
Pearson’s product-moment correlation coefficient). Kullaberg was not included in the latter statistical analysis.
Lokal Källa Area med Dominerande Antal epifytiska lavarter
lövskog (ha) trädslag Totalt Rödlistade
Jungfrun denna studie / this study 24 ek, lind, lönn 174 27
Bokedalen Lindqvist 1983 4 bok 66 2
Österåsen Gustavsson 1983 5 ek 90 2
Näverkärr Arvidsson m fl 1988 5 alm, ask, ek 186 31
Västeråsen Fenchel 1983 8 ek 86 2
Älmås Gustavsson 1989 ca 10 bok, ek, lind 147 12
Ödegärdet Gustavsson 1995 20 bok 144 21
Djurgården Martinsson 1987 30 ek 112 10
Dalby Söderskog Ekman 19901 37 alm, ask, bok, ek 74 13
Stenshuvud Ekman 1989 ca 50 ask, avenbok, bok, ek 71 6
Hallands Väderö Arup & Ekman 1991a1 ca 80 bok, ek 162 38
Kullaberg Johansson 1992 ca 400 bok, ek 162 21
1) Kompletterad med ytterligare några fynd publicerade i Ekman 1997.
ett område desto artrikare är det totalt sett. Ett högt
antal rödlistade lavar i ett skogsområde är i sig ett
mått på högt skyddsvärde men fungerar alltså dessutom
som en stark signal på att det totala artantalet
är högt, vilket ytterligare bidrar till skyddsvärdet.
2. Finns det ett samband mellan ett områdes area
och dess artrikedom?
Som nollhypotes sattes: ”inget samband finns mellan
ett områdes area och dess totala antal epifytiska
lavar”. Kullaberg exkluderades från denna analys,
eftersom områdets area skiljer sig mycket från de
andra. Resultat: n = 11, df = 9, r = 0,086, p >> 0,05;
nollhypotesen accepterades.
På denna fråga kan man troligtvis svara ”nej”;
åtminstone finns det inget i detta material som tyder
på att ett sådant samband existerar.
På en hög geografisk nivå är det självklart att det
finns ett samband mellan area och artantal. Skandinavien
har t ex fler arter än Sverige, som har fler
arter än Småland, som har fler arter än Jungfrun.
Detta hänger samman med att Skandinavien totalt
sett har större variation i naturförhållanden än Sverige,
vilket ger upphov till ett större antal ekologiska
nischer som därmed kan hysa ett större antal arter
etc. När man kommer ner på en nivå där man jämför
areor omfattande grupper av skogsbestånd (här 4–80
hektar) verkar emellertid ett sådant samband saknas.
I en del fall kan alltså ett litet område helt enkelt
innehålla mer för lavar viktig variation (troligen
mikroklimatisk variation) i naturförhållanden än ett
större område. Om man ser på de områden som ingår
i denna jämförelse (tabell 2), innehåller de alla ädellövskog
med lång kontinuitet, och har oceaniskt
lokalklimat.
Skillnaderna i artantal torde alltså huvudsakligen
bero på skillnader i skogens sammansättning, struktur,
skötsel (nuvarande och tidigare), topografi och avstånd
till potentiella spridningskällor. En slutsats av
detta är att mycket tyder på att skydd av små områden
kan vara väl så effektivt som skydd av större områden
om målet är att bevara många arter.
Våra slutsatser får emellertid inte tolkas som att
det generellt går an att prioritera skydd av små