utveckling av modeller för dynamiska svarsfunktioner i turbinrotorer
utveckling av modeller för dynamiska svarsfunktioner i turbinrotorer
utveckling av modeller för dynamiska svarsfunktioner i turbinrotorer
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Återsubstituering <strong>av</strong> resultatet i (4.25) ger värdet på <strong>för</strong>stärkningsfunktionen vid resonans<br />
enligt (4.37).<br />
28<br />
1<br />
Φ resonans =<br />
2<br />
(4.37)<br />
2ζ<br />
1−<br />
ζ<br />
Utnyttjas nu (4.25) och (4.37) tillsammans ges de frekvenser <strong>för</strong> vilka <strong>för</strong>stärkningen är 1 2<br />
gånger den maximala. Dessa är de två halveffektspunkter (eng. half-power points) som<br />
utnyttjas <strong>för</strong> dämpningsbestämningen 1 . Resultatet är rötterna till en kvadratisk ekvation i<br />
ω ω . Rötterna ges <strong>av</strong> (4.38).<br />
( ) 2<br />
n<br />
2<br />
2<br />
ω<br />
( 1−<br />
2ζ<br />
) ± 2ζ<br />
1−<br />
ζ ⇒ ≈ 1±<br />
ζ<br />
⎛ ω ⎞ 1 ⎛ ω ⎞<br />
2<br />
Φ ⎜ Φ<br />
=<br />
2<br />
ω ⎟ =<br />
⇒<br />
2<br />
⎜<br />
ω ⎟<br />
resonans<br />
⎝ n ⎠<br />
⎝ n ⎠<br />
ω n<br />
(4.38)<br />
I sista ledet antages dämpningen vara svag vilket gör att de kvadrerade dämpningstermerna<br />
kan <strong>för</strong>summas. Om en Taylor<strong>utveckling</strong> <strong>av</strong> högerledet trunkeras efter <strong>för</strong>sta termen ges<br />
uttryck <strong>för</strong> de två rötterna som motsvarar intervallgränserna ωa och ωb i Figur 4.3. Om<br />
rötterna subtraheras från varandra ges relationen (4.39).<br />
ω − ω<br />
b<br />
ω<br />
n<br />
a<br />
≈ 2ζ<br />
(4.39)<br />
Detta sista uttryck ger nu möjligheten att uppskatta strukturens dämpning genom att betrakta<br />
resonansspektret. Då dämpningen bestäms vid en resonansfrekvens tillåter metoden att de<br />
modala dämpvärdena bestäms <strong>för</strong> enskilda svängningsmoder i strukturen. Av (4.39) kan även<br />
slutsatsen dras att ju smalare en resonanstopp är i frekvensspektret, desto mindre dämpad är<br />
motsvarande frekvens.<br />
Denna metod är behäftad med viss risk. Mätdata som är angiven i glest placerade punkter<br />
(låg samplingsfrekvens) gör att bedömningen <strong>av</strong> <strong>för</strong>stärkningsfunktionens maxvärde och<br />
därmed gränserna <strong>för</strong> frekvensintervallet blir osäker. Det finns en risk att maximalamplituden<br />
underskattas vilket leder till en överskattning <strong>av</strong> frekvensintervallets bredd som i sin tur<br />
resulterar i ett <strong>för</strong> högt värde på dämpnings<strong>för</strong>hållandet ζ.<br />
4.2.6 Proportionell dämpning<br />
Om dämpningsmatrisen C kan uttryckas som en linjärkombination <strong>av</strong> massmatrisen M och<br />
styvhetsmatrisen K är det möjligt att diagonalisera matriserna. Denna diagonalisering, då<br />
modvektorerna är ortogonala mot M, C och K, gör att systemet beskrivs <strong>av</strong> okopplade<br />
differentialekvationer som kan lösas var och en <strong>för</strong> sig. De separerade ekvationerna kan sedan<br />
användas vid till exempel modsuperposition. Om dämpningsmatrisen C är möjlig att<br />
1<br />
Dessa punkter ligger 3 dB under maximalamplituden vilket motsvarar hälften <strong>av</strong> den maximala <strong>för</strong>stärkningen.<br />
En sinussignals effekt är proportionell mot roten ur dess amplitud, det vill säga P / P = 1 2 och<br />
ut in<br />
( 1/<br />
2 ) 3<br />
20 log ≈ dB.