Buller i blåsväder - Lunds universitet

Ljudstress, vindkraft och hälsa
Gösta Bluhm, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet
Sammanfattning av föredrag 25.3.2011 i Lund vid forskningssymposium om vindkraftbuller
arrangerat av Ljudmiljöcentrum vid Lunds universitet.
Inledning
Buller definieras som oönskat ljud och är den miljöstörning som berör flest antal människor
i Sverige. Vi utsätts i det närmaste konstant för ljud eller buller i någon form
och de tysta områdena i samhället blir allt färre. Direkta effekter är hörselpåverkan
och öronsus s.k. tinnitus. Indirekta effekter är sömnstörningar, samtalssvårigheter och
effekter på vila och avkoppling. Prestationer och inlärning kan också påverkas och
psykologiska och fysiologiska stressrelaterade symtom förekommer och kan ge upphov
till försämrad livskvalitet. Samhällsbuller som huvudsakligen omfattar buller från
väg- tåg- och flygtrafik är främst kopplat till indirekta effekter. Kroniska fysiologiska
effekter och då i första hand utveckling av högt blodtryck är beskrivet vid exponering
för flyg-och vägtrafikbuller.
Det finns en omfattande forskning om sambandet mellan transportrelaterat buller
och hälsa. Vindkraft och hälsa är mindre väl studerat. Den mest genomarbetade sambandsanalysen
av andelen störda som funktion av exponeringsnivåer för väg-, flyg- och
tågbuller bygger på en metaanalys av 54 studier (Miedema & Oudshoorn, 2001). Någon
nedre exponeringsnivå för störupplevelsen av buller är svår att fastställa empiriskt. I
metaanalyserna har det antagits att andelen mycket störda är noll vid nivåer under 42
dB L DEN (L DEN och FBN är jämförbara). Från denna nivå ökar andelen mycket störda
snabbt med stigande exponeringsnivåer.
Exponering
Första steget i en riskbedömning av bullers negativa hälsoeffekter är att karakterisera
exponeringen. Riktlinjer för vindkraftsbuller sätts normalt till 8 m/s vindhastighet på
10 meters höjd över marken. Högre vindkraftverk medför att denna beräkningspraxis
ger mindre säkra resultat. Vindkraftljud uppstår när rotorbladen passerar genom luften.
Ett svischande eller dunkade ljud uppstår huvudsakligen som följd av turbulens från
bladens bakkant. Detta ljud är inte mer lågfrekvent (dvs ljud med låga frekvenser som
vi kan höra, över 20 dBA) än andra vanliga ljud i omgivningen, till exempel buller
från vägtrafik. Långtidsmätningar visar att bullernivån från vindkraftverk kan skilja sig
upp till 15 dB mellan natt och dag vid vindhastigheter på 3-4 m/s på 10 m höjd (G.
P. van den Berg, 2004b). När det gäller infraljud (dvs mycket låga frekvenser, under
20 Hz), ligger ljudnivåerna från vindkraft klart under vad som är hörbart (Jacobsen
2005). Flera studier om immission av infra- och lågfrekvent ljud finns tillgängliga
med något varierande slutsatser. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att nivåerna i
infra- och lågfrekvent ljud från moderna vindkraftverk är något högre än från mindre
verk men att den huvudsakliga variationen som finns existerar mellan olika turbiner
vilket således indikerar att de nivåer av infra- och lågfrekvent ljud som uppkommer från
stora moderna vindkraftverk inte skiljer sig nämnvärt från redan etablerad vindkraft
9