Sexhandelns sociala geografi - Malmö stad

4. Kartläggningens upplägg
Denna uppföljande kartläggning har en tematisk diposition då den tar upp olika aspekter, teman
och den består av tre huvudsakliga delar. Den första delen handlar om sexhandelns sociala
geografi och har som syfte att ge en överblick av de rum, platser och kontaktytor samt de
geografiska förflyttningar som finns inom prostitutionen. Dessa sträcker sig från det lokala till
det globala, från södra Sverige till Thailand. Platserna sträcker sig också från det rent geografiska
till det virtuella, från gatan till internet. Den andra delen fokuserar på etnicitet och sexuell
läggning, två klassiska kategoriseringar som enligt observationerna är väldigt närvarande inom
sexhandeln via internet. Den slutliga delen har som avsikt att diskutera och problematisera
sexköp och sexmissbruk som antingen en fast identitet eller som en enskild handling. Både inom
forskningen, praktiken och bland de som köper sexuella tjänster via nätet finns motstridiga
uppfattningar om detta. Sammanfattningsvis skulle man kunna påstå att denna uppföljande
kartläggning går från en makro nivå till en mikro nivå, då både strukturella, samhälleliga och
individuella perspektiv belyses.
Del I – Sexhandelns sociala geografi
5. Varierande kontaktytor och arenor
Bjørg Norli menar att det finns många arenor i prostitutionen. Det som kännetecknar dessa
arenor är att kontakten mellan de som säljer sex och kunderna sker på olika platser. Vanligtvis
brukar prostitution delas upp i gatuprostitution och innemarknad. Skillnaden är att när det
kommer till prostitution på gatan sker kontaktskapandet i det offentliga rummet inom ett
geografiskt begränsat område. Därefter kan det sexuella utbytet utspela sig på många olika platser
som till exempel i en bil, lägenhet, utomhus, på hotell och fortfarande handla om
gatuprostitution. Innemarknaden är större och består av en mångfald av kontaktytor som bland
annat internet, bordeller, lägenheter, massageinstitut, barer och mobil prostitution. Vanligtvis sker
kommunikationen då genom annonser via nätet eller tidningar (Norli 2006).
Att dela upp prostitutionen utifrån gatan och nätet eller innemarknaden är relativt vanligt, och
denna indelningen har ideligen använts för att beskriva hur försäljning av sexuella tjänster går till.
Först funderade jag också i denna dikotomin. Förförståelsen var att de kunder som köper sex på
internet nästan uteslutande anlitade eskorter via nätet. Ytterligare var förförståelsen att de kunder
som köpte sex på gatan uteslutande köpte sex i prostitutionsstråken. Efter att ha kartlagt sexköp
ingående under en längre tid finns det anledning att tvivla på denna tes utifrån kundens
perspektiv. Numera blir det tydligt att flera kunder använder varierande kontaktytor för att köpa
sex, och att uppdelningen mellan gatan och internet eller innemarknaden inte är lika relevant med
utgångspunkt från kundens horisont. Även utifrån säljarnas perspektiv kan den tekniska
utvecklingen och de stora möjligheterna till marknadsföring som internet erbjuder ha förändrat
prostitutionsdynamiken. En person som säljer sexuella tjänster på gatan kan också ha en hemsida,
samtidigt som en eskort på internet kan tvingas, av den hårda konkurrensen, att också
marknadsföra sina tjänster på gatan. Denna utveckling har uppmärksammats i bland annat Norge
(se Pro Sentret 2006). Enligt prostitutionsgruppen har denna process inte skett i Malmö, i alla fall
inte utifrån vad man har vetskap om. Antalet sexsäljare och sexköpare på gatan har minskat
markant sedan sexköpslagen trädde i kraft och med anledning av prostitutionsgruppens intensiva
uppsökande arbete, ökad polisiär närvaro samt Navet som erbjuder underhållsbehandling till
personer som sålt sex på gatan. En förändring som prostitutionsgruppen också har
uppmärksammat är ett ökat användande av mobiltelefoni vilket har medverkat till att de som
säljer sex inte behöver vara på gatan i samma utsträckning som förr (Intervju 1 2006-01-31).
9