Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

153
och opiumsmugglare, Mao Sen, öppnade en utbildningsskola på ön Wu Chou utanför Fukienkusten
där han tränade nittio specialagenter i sina speciella gangstermetoder, kompletterade
med sådana amerikanska raffinemang som ljudlösa pistoler och syrabad och de senaste USAtillverkade
materielen.
I början var regeringen alltför mild mot dessa element. En del arresterades, uppmanades föra
ett bättre liv och släpptes – för att endast fortsätta sin verksamhet. Enligt professor Chen
frigavs och arresterades somliga åtta gånger innan man slutligen bestämde sig för att göra upp
räkningen med dem. Glacéhandskpolitiken mot förhärdade typer gav ingen utdelning och
gjorde en massa skada. Folk som var villiga att ange gangsters tappade snart intresset då de
senare dök upp igen efter några veckor och i en del fall pryglade eller dödade dem som hade
angett dem. Det var först sedan regeringen hårdnade till och började arkebusera en del av
banditerna och gangsterna som folk vågade tala ut och avslöja de andra. Arresteringar av,
rättegångar mot och domarna över kontrarevolutionärerna fick mesta möjliga publicitet just i
de områden där despoter, gangsters och banditer opererat. Vid anklagelsemöten där
brottslingarna deltog, sedan de dömts vid ordinarie rättegång, avslöjades de offentligt av sina
offer som uppträtt som vittnen vid rättegången. De uppmanade andra offer i auditoriet att göra
samma sak. I en del fall blir dessa anklagelsemöten utgångspunkt för nya rättegångar.
Sedan offensiven mot kontrarevolutionärerna startat bildades i Shanghai en arbetarmilis på
flera tusen man som med hjälp av Säkerhetspolisen och stadsbefolkningen, däribland många
studenter, satte fast många hundra gangsters och banditledare. I en del städer hade stora delar
av befolkningen blivit korrumperade och demoraliserade under årens lopp och utgjorde en
naturlig rekryteringsbas för hemliga agenter. Paotow i provinsen Suiyuan var ett extremt
exempel. En undersökning som gjordes strax efter befrielsen visade att där fanns 3.000 före
detta Kuomintangsoldater, 1.000 opiumhandlare och 20.000 opiumrökare, 24 % av en befolkning
på 100.000. Japanerna hade uppmuntrat opiumrökningen för att demoralisera folket i
städerna. Bara en liten del av dessa blev väl aktiva kontrarevolutionärer, majoriteten var
föremål för långsiktigt socialt reformarbete. Men om det hade uteblivit skulle de flesta av dem
drivit in i kontrarevolutionens läger.
Arbetet med att rensa ut agenterna har inte bara säkerhetssyften. Det betraktas som en rörelse
som måste utvecklas i alla befolkningslager på allkinesisk basis. Uppfostringsarbete för att
visa vad agenterna håller på med bedrivs på alla nivåer i politiska partier, massorganisationer,
fabriker och byar. Offentliga utställningar anordnades som visade de olika instrument och
vapen som agenterna använder, amerikanska utbildningsmetoder vid de olika SACO-skolorna
publicerades, fotografier av mördade manliga och kvinnliga funktionärer utställdes och inga
försök gjordes att dölja agenternas verksamhet och individuella ”framgångar”. Snart deltog
hela landet i offensiven. Varje fabrik och by började sätta upp säkerhetsorganisationer. En
grupp på sju skolbarn satte fast en särskilt ökänd agent i Tientsin. En gumma i provinsen
Kwangsi vandrade många mil till en by där hon hört att den banditledare som mördat hennes
son uppehöll sig. Sedan hon i veckor strövat omkring och tittat på folk på gatorna fick hon
spår på sin man och varskodde säkerhetspolisen som inte bara infångade den man hon spårat
upp utan också nio andra hemliga agenter som bodde tillsammans med honom. I kustprovinserna
Fukien och Chekiang, som är mest utsatta för räderna från Taiwan, organiserades
folkmilis i mitten av 1951 och de gjorde processen kort med alla agenter som lyckades ta sig i
land. I ett fall utkämpade 3.000 man ur folkmilisen en regelrätt batalj med kraftigt beväpnade
banditskaror och likviderade dem. Till dess alla Chiangagenter har rensats ut kommer folkliga
säkerhetskommittéer att sättas upp i hela Kina.