Vändpunkt i Kina - Marxistarkiv

39
sättas upp i de kapitalistiska företagen. De kallas för arbetets och kapitalets konsultativa råd.
Paragraf 7 fastslår att fackföreningarnas uppgift är att ”tillvarataga arbetarnas och kontorspersonalens
intressen, att tillse att ledningen eller kapitalisterna effektivt följer bestämmelserna
och direktiven beträffande arbetarskydd, arbetsförsäkring, lönestandard, sanitära
förhållanden, säkerhetsåtgärder och ... vidtager mått och steg för att förbättra arbetarnas och
kontorspersonalens materiella och kulturella liv”. Denna paragraf tas mycket allvarligt och
fackföreningsfunktionärerna i de företag jag besökte var mycket aktiva i frågor som gällde
säkerhetsåtgärder och hygien. I textilfabriken nr 2 var arbetet på ett modernt luftkonditioneringssystem
nästan färdigt. Ett sprinklersystem hade redan installerats för att hålla dammet
borta och alla som arbetade vid vävstolarna var försedda med masker. Vid Feng Fenggruvorna
var baden vid gruvöppningen, luftventilationen och den tillräckliga belysningen
under jorden, de speciella skyddskläderna, upprättandet av säkerhetsstationer och utbildandet
av säkerhetspersonal fackföreningsfunktionärernas verk. Och de var säkerligen lika nitiska i
att tvinga privata kapitalistiska ägare att införa säkerhets- och sanitära åtgärder som de var i de
statliga företagen.
I paragraf 8 får fackföreningsmedlemmarna reda på att de har rätt att av företagsledningen i
alla statliga och kooperativa företag begära ”att få rapporter om deras arbete till fackföreningsstyrelserna,
till allmänna medlemsmöten eller representantskapsmöten”. Detta är en
utomordentlig kontroll av byråkratin och ett effektivt sätt att låta arbetarna lufta sina klagomål
och hindra korruption och vanskötsel. Man kan föreställa sig vad resultatet skulle bli om i
västerländska kapitalistiska länder ledningen för statliga eller kommunala företag var tvungna
att redovisa sitt fögderi för sina arbetare och lägga fram sina böcker på arbetardelegaternas
begäran.
Paragraferna 15 till 17 behandlar frågan om fackföreningsfunktionärer och det antal som
tillåtes, vilket beror på storleken av företagsenheterna, från en i sådana där det finns 200
anställda till fem i företag med mellan 2.500 och 4.000 anställda. En viktig bestämmelse är att
när fackföreningsfunktionärer har slutat sin tjänstgöring i fackföreningen ”skall företagsledning
eller ägare tillförsäkra dem att de får återvända till sina ursprungliga arbeten eller får
andra arbeten med samma lön som tidigare”.
Paragraf 20 säger att företagsledningen i företag som sysselsätter hundra eller flera arbetare
”skall avgiftsfritt tillhandahålla nödvändiga utrymmen och andra förnödenheter (vatten,
elektricitet och möbler etc.) för kontors- och andra ändamål för fackföreningsstyrelserna ...”
Om det är mindre än hundra anställda skall företagaren försöka tillhandahålla kontorsutrymmen
eller i annat fall åtminstone ett skrivbord i ett rum som skall vara tillgängligt för
möten.
Paragraf 21 och 22 behandlar frågan om anställande och avskedande av arbetskraft och
konstaterar att det inte kan försiggå utan fackföreningsstyrelsernas råd.
Paragraf 24 behandlar ekonomiska frågor och säger att företagsledningar och ägare av
fabriker, gruvor och affärsetablissemang etc. ”skall varje månad tillföra sina respektive fackföreningars
fonder en summa som uppgår till 2 procent av den totala avlöningssumman
(inkluderande den lön som betalas i pengar, in natura och i måltider) för alla anställda arbetare
och kontorspersonal. Av denna summa skall 1,5 procent ... användas för att befrämja kulturell
och uppfostrande verksamhet för arbetarna och kontorspersonalen”.
Andra paragrafer behandlar den demokratiska valproceduren, fackföreningsfunktionärens
rättighet att när som helst inspektera de anställdas arbetsplatser och sovsalar, statens plikt att