Seminarieexemplar, får ej spridas - Örebro läns landsting

More documents

Recommendations

Info

$(Microsoft PowerPoint - Utbr\344ndhetsprofiler - \345h\366rare.ppt)$

Figur 2 Utredning som genomfördes då en kvinna sökte hjälp för urinläckage. *Annat: utredning valdes utifrån tidigare insatser inom området, läkarbesök, vätskelista. (Flera alternativ kunde anges.) Figur 3 Behandling/vård som erbjöds till en kvinna med urinläckage. *Annat: Undersökning av gynekolog, läkarbesök med gynekologisk undersökning, remiss till kvinnokliniken. (Flera alternativ kunde anges.) En fjärdedel av distriktssköterskorna följde alltid upp given behandling/vård till en kvinna med urinläckage. Drygt hälften av deltagarna genomförde oftast uppföljning, och det var fyra deltagare som sällan gjorde det. Orsaker till avsaknad av uppföljning var att patienten var överförd till annan vårdgivare, inte var intresserad av uppföljning eller tidsbrist, och i några fall genomförde sjukgymnast eller läkare uppföljningen. Uppföljning förekom vanligen efter 10
3-5 månader och ibland tidigare än så. Några få deltagare svarade att uppföljning också förekom efter ett och två år. En knapp fjärdedel av deltagarna uppgav att uppföljning genomfördes enligt patientens önskemål eller i samband med förskrivning av inkontinensskydd. DISKUSSION Resultatdiskussion Resultatet visade att majoriteten av distriktssköterskorna uppgav att de alltid eller oftast utgick från ÖLL:s vårdriktlinjer vid urininkontinens, i motsats till tidigare studier som undersökt läkares följsamhet till vårdriktlinjer vid UI (Gerrits et al., 2008; Sandblom et al., 2006). Dessa studier var dock objektiva granskningar av journaler, till skillnad från föreliggande subjektiva studie där distriktssköterskorna själva uppgav i vilken omfattning de använde de lokala vårdriktlinjerna. Egen beskrivning av sitt arbete medför en viss risk att deltagarna svarade som de upplevde att det förväntades av dem, d.v.s. enligt ÖLL:s vårdriktlinjer vid urininkontinens rekommendationer (Polit & Beck, 2012). Studier av svenska sjuksköterskors följsamhet till vårdriktlinjer vid handläggande av bensår, hjärtsvikt och perifera venkatetrar har visat liknande negativa resultat som i ovanstående studier om läkares följsamhet (Ehrenberg & Birgersson, 2003; Ehrenberg, Ehnfors & Ekman, 2004; Eiman Johansson, Pilhammar, Khalaf & Willman, 2008). Enligt Primärvården i ÖLL ska vårdriktlinjer ha klinisk relevans, vara korta och sammanfattande samt vara lätta att hantera i vardagsarbetet (Primärvården Örebro läns landsting, 2003). Resultatet i föreliggande studie antyder att ÖLL:s vårdriktlinjer vid urininkontinens kan uppnå detta eftersom de användes i så hög grad av distriktssköterskorna. Även om många distriktssköterskor uppgav att de utgick från de lokala vårdriktlinjerna användes de inte i alla situationer. De främsta orsakerna till att de inte följdes var kognitiva hinder hos patienten (t.ex. demens), ovilja från patienten att medverka samt tidsbrist bland distriktssköterskorna, vilket också visades i en studie från Nederländerna (Teunissen et al., 2006). Nästan hälften av distriktssköterskorna i föreliggande studie uppgav dessutom att de i vissa situationer valde att inte använda vårdriktlinjerna eftersom de hade gjort en individuell bedömning av patienten. Det framgick inte av svaren vilken sorts bedömning som gjordes eller varför vårdriktlinjerna i dessa situationer inte ansågs nödvändiga eller användbara. De lokala vårdriktlinjer vid behandling av urininkontinens som används i ÖLL är evidensbaserade och bygger på SBU-rapporten ”Behandling av urininkontinens”, vilken är en systematisk granskning och sammanfattning av vetenskapliga studier inom området (SBU, 2000). Vid införandet av ÖLL:s vårdriktlinjer vid urininkontinens för mer än tio år sedan hade endast ett fåtal av vårdcentralerna ansvariga inkontinenssköterskor (Andersson et al., 2009) och det fanns då inte någon inkontinenssamordnare i ÖLL. En svensk studie visade, att det vid införande av vårdriktlinjer i verksamheten var viktigt med ett stödjande ledarskap och en person som kunde underlätta införandet (Stenberg & Wann-Hansson, 2011). Även om vårdriktlinjerna numera borde vara väl implementerade i primärvården kommer det nya inkontinenssköterskor. För dem är det betydelsefullt att vårdriktlinjerna är evidensbaserade och att vårdcentralscheferna underlättar, synliggör och ger tid för inkontinensarbetet. Det är också viktigt att varje inkontinenssköterska ges möjlighet till stöd och hjälp av en person med kunskap och erfarenhet inom UI, vilket en inkontinenssamordnare kan hjälpa till med. 11
Page 1 and 2: Örebro universitet Institutionen f
Page 3 and 4: Abstract Background: Urinary incont
Page 5 and 6: BAKGRUND Urininkontinens Internatio
Page 7 and 8: Hälsoekonomi Utöver det personlig
Page 9 and 10: 2008; Viktrup & Alling Møller, 200
Page 11 and 12: Tabell 1 visar antal inkomna besvar
Page 13: Figur 1 Deltagarnas utbildning inom
Page 17 and 18: elevant. Andra vanliga orsaker till
Page 19 and 20: KONKLUSION Studien visade att ÖLL:
Page 21 and 22: Bahtsevani, C., Udén, G. & Willman
Page 23 and 24: NIKOLA. Nätverk Inkontinens Kommun
Page 25 and 26: Williams, K. S., Assassa, P. R., Co
Page 27 and 28: 4. Vilken/vilka utbildningar har du
Page 29 and 30: 13. Vilken utredning genomför du d
Page 31 and 32: Örebro januari 2012 Till dig som
Page 33 and 34: Påminnelse om deltagande i enkäts

Seminarieexemplar, får ej spridas - Örebro läns landsting

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?