Inventering av växtsamhällen samt grod- och ... - Umeå kommun

Inventering av växtsamhällen samt grod- 

och kräldjur längs vägkorridoren för norra 

länken genom I20-skogen 

(Umeåprojektet 2, Etapp 1) 

Inventerare: 

Henrik Hedenås (växtsamhällen) och Frans Olofsson (grod- och kräldjur) 

Sammanställning av inventeringsrapporten: Doris Grellmann 

Samhällsbyggnadskontoret Juni 2003 

Miljöenheten 

Umeå Kommun

Innehållsförteckning 

Sammanfattning av inventeringen..................................……………………………….. 3 

Rekommendation av vägdragning.................................................................................... 4 

Bakgrund........................................................................................................................... 4 

Inledning........................................................................................................................... 5 

Sammanfattande naturvärdesbedömning.......................................................................... 6 

Grod- och kräldjur...................................................................................................... 6 

Andra djurobservationer............................................................................................. 7 

Vegetation och skogsstruktur (Henrik Hedenås)......................................................... 7 

Våtmarksområden....................................................................................................... 10 

Inventeringsrapport av grod- och kräldjur (Frans Olofsson)............................................ 11 

Inventerade bestånd ur vegetations och skogsstrukturs perspektiv 

(Henrik Hedenås).............................................................................................................. 13 

Referenser......................................................................................................................... 24 

Nomenklatur..................................................................................................................... 24 

Författarnas adress............................................................................................................ 25 

Bilagor: 

Karta 1: Inventerade bestånd ur vegetations och skogsstrukturs perspektiv - översikt,1:14000 

Karta 1a: Inventerade bestånd ur vegetations och skogsstrukturs perspektiv - väst, 1: 8000 

Karta 1b: Inventerade bestånd ur vegetations och skogsstrukturs perspektiv – öst, 1:8000 

Karta 2: Hänsynskrävande områden för grod- och kräldjur, 1: 10000 

Karta 3: Områden med naturvärden, 1:10000 

Artlistor: Örter 

Träd och buskar, ris 

Graminoider, kärlkryptogamer 

Mossor, vedsvampar 

Lavar 

Omslagsfoto: Tuvull (Foto: Doris Grellmann) 

2

Sammanfattning av inventeringen: 

Längs vägkorridoren genom I20 området (Norra Länken, Umeå projektet2, Etapp 1) gjordes 

under maj - juni 2003 en inventering av vegetationen och skogstrukturen och en faunistisk 

inventering av grod- och kräldjur. Det hittades, i prioriterad ordning, fyra områden med 

naturvärden längs vägkorridoren. (se karta 3): 

Område 1: 

Området består av ett äldre skogsparti med ett drygt 100- årigt bestånd av gran och björk samt 

några äldre grova granar och tallar och några 100-åriga aspar (se bestånd 46 i karta 1 och 1b). 

Åldern i kombination med lövrikedomen utgör naturvärden inom områden. Genom att 

inkludera även de lövrika unga bestånden 49 och 50 och delar av bestånd 51 så får man ett 

område med olika åldersgrupper av lövträd för att långsiktig garantera en kontinuitet av 

lövinslag i skogen. Nordost om området finns det en våtmark med stora körskador som ledde 

till talrika blotta grunda pölar. Grunda pölar som lekplatser och relativt djupa diken som 

frostsäker övervintringsplats gynnar en stor population av vanlig groda och åkergroda inom 

området A (se karta 2). Söder om området finns en övergiven branddamm där vi hittade 

rikligt med grodyngel. På grund av sina gynnsamma förutsättningar för grodorna är området 

absolut skyddsvärt. Våtmarken består av öppna myrar som är täckta av blåtåtel samt till viss 

del tuvull och tuvsäv. Förekomsten av blåtåtel tyder på myrslåtter förr i tiden och med rätt 

skötsel kan området restaureras till en fuktäng på surare jord med blåtåtel, tåg och starrarter 

enlig naturtyp 6410 i art- och habitatdirektivet i det europeiska nätverket Natura 2000. 

Nordväst om område A ansluter sig en hällmark med bra övervintringsplatser för huggormar 

(se område 2 i karta 2). Ormarna hittar rikligt med föda i form av grodor i myren nedanför. 

Hela området 1 (se karta 3) som omfattar brant solexponerade hällmarker med bra 

övervintringsställen för huggormar och den grodrika våtmarken samt angränsande skog med 

en hög täthet av lövträd i olika åldrar har därmed som helhet ett stort naturvärde som bör 

bevaras och inte störas vid vägbygget. 

Område 2: 

Området hyser en drygt 100-årig grandominerad skog med inslag av björk och rönn. 

Beståndet är fuktigt och har en hög produktivitet och innehåller därmed flera krävande arter 

som lågörter och bräkenväxter. Dessutom observerades inom området ett flertal grodor. 

Området har bra utvecklingspotential till en rik fuktskog och bör därför skyddas vid 

vägbygget. Det bör anläggas groddtunnlar i området där vägen passerar Sandbäcken eftersom 

grodorna har Sandbäcken som lek- och övervintringsplats. 

Område 3: 

Området består av en gransumpskog, som är en skogstyp som har minskat drastiskt efter den 

stora dikningsvågen, speciellt i kustlandet. Sumpskogen är omgiven av grandominerad skog 

med inslag av tall och björk. Igensättningen av diken har lett till att området gradvis 

försumpas. Fortsätter denna process så leder detta till att området blir en mosaikartad skog av 

fuktig blåbärsristyp, våt ristyp och fräken-starr typ, vilket är en sällsynthet i våra väldikade 

stadsnära skogar. 

Område 4: 

En liten myr där det hittades åkergrodor. Området hotas inte vid vägbygget. 

3

Rekommendation för vägdragning: 

Rikt fuktskog i område 2 (Foto: 

Henrik Hedenås) 

Område 1 och 2 ska skyddas vid vägbygget, 

medan ingreppet i område 3 ska vara så 

skonsamt som möjligt för att bibehålla 

potentialen för en sumpskogsutveckling. Med 

hänsyn till ovannämnda områden föreslår vi 

vägalternativ 1 som ett bra alternativ utifrån 

naturvärdessynpunkt under förutsättning att 

vägen förläggs en bit söder om branddammen. 

Dock bör längs områden 1 och 3 grodtunnlar 

anläggas för att förhindra att grod- och 

kräldjur förflyttar sig ovanpå vägen. Under 

bygget bör vattensamlingar och diken inte 

påverkas negativt. Om sprängning ska ske i 

närhet av område 1 och 2 bör den då utföras 

under högsommar (slutet av juni till slutet av 

juli) då huggormarna är ute på myren. Detta 

för att undvika störning eller skada via 

vibrationer eller ras av övervintringsplatser. 

Vägalternativ 3 och 4 påverkar I20-områdets 

fauna av grod- och kräldjur mest jämfört med 

de övriga alternativen. Detta beror på att de 

skär rakt igenom område A som är det 

aktivaste området ur grod- och kräldjurs- 

synpunkt. Dessa vägalternativ skulle förhindra 

eller försvåra huggormarnas förflyttning till 

och från sommarhabitatet. Även möjligheten 

till spridningen norrut skulle förhindras eller 

försvåras för groddjuren. 

Området 4 påverkas troligen inte av alternativ 3 men området bör inte förändras eller störas i 

onödan under bygget. Med tanke på inventeringens resultat av område D är det ett låg- 

prioriterat område men bäcken är viktig för att bevara fuktigheten längre ned samt att de 

inventerade groddjuren inom området sågs i eller omkring bäcken. 

Bakgrund: 

Under de senaste 10 åren har det pågått ett omfattande arbete med utredningar och förslag om 

hur man kan förbättra trafiksituationen i Umeå. Resultatet blev ”Umeaprojektet 2: alternativa 

E4- och E12-förbindelser vid Umeå”. Projektet är indelat i två etapper. Etapp 1 avser en 

ombyggnad av Kolbäcksvägen till E4-standard samt en nybyggnad av en nordlig länk genom 

I20 skogen. Tidigare översiktliga inventeringar i samband med vägutredningen har inte visat 

oersättliga naturvärden i I20-skogen som skulle förstöras vid ett vägbygge genom området. 

Under projekteringsfasen ska det enligt miljöbalken i samband med vägplansarbetet upprättas 

en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Enligt konventionen om biologisk mångfalt (CBD), 

1993, ska i en MKB beaktas all påverkan av projektet på den biologiska mångfalden i syfte att 

4

undvika eller minimera negativa effekter. Föreliggande inventering är ett komplement till 

tidigare naturinventeringar och landskapsanalys och inriktar sig på växter, grod- och kräldjur 

längs den tilltänkta vägkorridoren för att utifrån natursynpunkt hitta den mest skonsamma 

vägsträckan genom området. Inventeringen har som syfte att vara ett bra underlag för 

vägplansarbete och MKB och är finansierad av Vägverket. 

Inledning: 

1997 beslutades att stora delar av Försvarets verksamhet i Umeå skulle avvecklas. Detta ledde 

till att Umeå kommun förvärvade stora arealer av I20-området under sommaren 1998. Inför 

arbetet med en fördjupad översiktsplan för I20-området och vägutredningen gjordes det 1998 

och 1999 en landskapsanalys och planeringsunderlag (Carlsson Forsberg 1998, Olofsson 

1999) och en översiktlig inventering av natur- och rekreationsvärden (Lindén 1998) inom den 

södra delen av I20-området. Inventeringens syfte var att identifiera områden med natur- och 

rekreationsvärden. Skogens naturvärden bedömdes utifrån ålderstruktur och lövinslag medan 

blöt och fuktig mark med körskador och diken bedömdes som negativt för rekreationsvärden. 

Inventeringen grundade sig enbart på strukturella kännetecken. Det gjordes ingen inventering 

på artnivå av växt- och djurförekomster. 

Grund vattenpöl längs ett bandvagnsspår (Foto: Doris Grellmann) 

5

Den tidigare markanvändningen medförde en stor påverkan av naturen inom I20 området. 

Drygt 100 år av militär verksamhet har lett till stora markskador efter körning och 

skyttegravar och en hårt brukad skog. Särskilt på våtmarksområden har tunga pansarfordon 

efterlämnat stora blottade ytor med grunda vattenpölar. Å andra sidan skapar upprepande 

störningar över ett längre tidsperspektiv särskilda ekologiska förutsättningar, där vissa arter 

som är anpassade till störningsregimen gynnas. Solexponerade blottade markytor med grunda 

vattenpölar som uppstått på grund av körskador med tunga fordon har visat sig gynna en rik 

grod- och kräldjursfauna på andra militära områden i södra Sverige och i Centraleuropa. 

Återkommande skapande av blottade markytor kan under vissa omständigheter gynna 

konkurrenssvaga växtarter som annars skulle konkurreras ut. 

Föreliggande inventering är ett komplement till tidigare naturinventeringar och 

landskapsanalys och koncentrerar sig på växter, grod-, och kräldjur inom mer eller mindre 

störda områden längs vägkorridoren. 

Övergivna tunnelsystem på före detta militära områden kan vara värdefulla frostsäkra 

övervintringsplatser för fladdermöss. Enligt Fortifikationsverket är dock inga sådana 

tunnelsystem kända längs vägkorridoren. Det enda tunnelsystem som finns är ett övergivet 

och plomberat system i Ersmarksberget. Därför avstår vi för närvarande från att inventera 

fladdermöss inom området. 

Sammanfattande naturvärdesbedömning 

Grod-och kräldjur 

Grod- och kräldjur är fridlysta enlig miljöbalken i hela landet (NFS 199:12). Under 

inventeringen hittade vi vanlig groda (Rana temporaria), åkergroda (Rana arvalis), Skogsödla 

(Lacerta vivipara) och huggorm (Vivipera berus). 

Både vanlig- och åkergroda tillhör familjen bruna grodor och är nästan snarlika. De 

övervintrar i gyttjan i djupare frostsäkra vattendrag. Under lektiden i maj tar sig hanarna till 

grundare pölar och lockar till sig honorna med lockrop.Grunda solexponerade pölar som 

snabb värmas upp av solen är idealiska för grodyngelns utveckling, som är temperaturstyrd. I 

våra breddgrader blir grodorna könsmogna först efter 4 – 5 år, vilket gör att hela 

grodpopulationen är sårbar under upprepande år med dåliga förutsättningar för grodyngelns 

utveckling. Ett stort hot för grodpopulationer i allmänhet är att goda habitat byggs bort. 

Asfalterade vägar är ett särskilt hot, där grodorna under sin vandring till lekplatserna gärna 

stannar till på en relativ varm asfalterat väg. En studie i Tyskland har visat att 8 bilar per 

timme dödade hälften av paddorna som vandrade över en landsväg (Grossenbacher 1981). 

I20-området hyser våtmarker som är särskilt lämpliga som grodhabitat på grund av en mosaik 

av flera grunda pölar där risken är mindre att en hel årskull av yngel dör ifall några av de 

grundaste pölarna torkar ut under torra somrar. Relativt djupa diken är ideala 

övervintringsställen under kalla vintrar. Förutsättningarna har under åren gynnat en stor 

grodpopulation i de markerade områdena som vi anser är absolut skyddsvärda och ska 

bevaras. För att bevara områdets naturvärde ska det utarbetas en skötselplan, där man 

säkerställer förekomsten av grunda vattenansamlingar och djupare vattendrag. 

6

Vanlig groda (Rana temporaria)(Foto: Michael Schneider) 

Grodyngel och grodor är byten för ett flertal andra djur, däribland huggorm. Huggormar 

övervintrar i frostfria dvalningsplatser, oftast sydexponerade hällmarker. I början av maj 

lämnar först hanarna vinterboningen och förbereder sig för parningen. Parningen sker sedan i 

närheten av vinterkvarteret där honorna föder sina ungar. Först efter parningen ger sig 

ormarna av för att söka föda. De grodrika våtmarkerna anses här som en bra matplats för 

ormarna, som äter grodorna. 

Hela området (området 1 i karta 3) med branta solexponerade hällmarker (område B i karta 2) 

som bra övervintringsställen för huggormar och den grodrika våtmarken (område A i karta 2) 

har därmed som helhet ett stort naturvärde som bör bevaras och inte störas vid vägbygget. 

Andra djurobservationer: 

I anknytning till våtmarken hittades fyra lekplatser för tjäder. Under lodjursinventeringen 

2001/2002 hittade Länsstyrelsen Västerbotten en loföryngring i området, och under vintern 

2002/2003 gjordes en observation av en ensam lo inom området. Inom skolskogsområdet 

finns det en uppfodringsplats för rådjur och älg. 

Tjädern anses vara hemma i medelgammal till gammal skog. Under de senaste åren har 

tjäderstammen i Sverige minskat, den främsta förklaringen anses ligga i det förändrade 

skogsbruket. Att hitta tjäder i en relativt stadsnära skog tyder på att I20 skogen, trots att den är 

påverkad av militär verksamhet, hyser naturvärden med avseende på djurlivet. 

Vegetation och skogstruktur: 

I20 området ingår i ett kustnära område där mängden löv har varit stor innan man aktivt 

bekämpade lövträden. Lövträd, speciellt asp och sälg, både levande och döda, är ett mycket 

viktigt substrat för en stor mängd olika organismer (e.g. Hedenås 2002, Ehnström & Waldén 

1986, Almgren 1990, Bernes 1994, Angelstam & Mikusinski 1994, Kuusinen 1994ab, 

Siitonen & Martikainen 1994, Kuusinen 1996a, Martikainen 2001). Lövbeståndens plats 

varierar dock i tiden och rummet eftersom lövträd har en begränsad livslängd och sen behövs 

det en ny störning för att nytt löv skall komma upp (Hedenås 2002). Undersökningar visar 

7

även att vissa arter inte förekommer förrän det finns en tillräckligt stor andel löv i lämplig 

ålder (Hedenås opublicerat). Därför bör området i framtiden skötas så att man värnar om de 

lövrika områden som redan finns samt att man skapar nya lövrika områden så att det finns en 

kontinuitet av löv i landskapet. 

Likaså är död ved i form av grova lågor, torrakor och högstubbar vanlig i naturskogar. Död 

ved av olika kvalitet är ett oerhört viktigt substrat för en stor mängd organismer, speciellt 

skalbaggar och svampar (e.g. Kruys 2001, Siitonen, 2001, Martikainen, 2001). Området, 

precis som de flesta andra stads- och kustnära områden, har dock varit brukat under lång tid 

vilket har lett till att död ved i princip saknas. Därför bör man spara den ved som finns (även 

klen ved har betydelse för biodiversiteten; Kruys 2001) samt låta tiden ha sin gång, det vill 

säga låta träd dö naturligt. 

Sumpskogar har tidigare varit en vanlig skogstyp, men deras areal, speciellt i kustlandet, har 

minskat drastiskt under den stora dikningsvågen. Skogstypen är dock viktig för många vanliga 

arter som under de senaste 50-åren har minskat i de boreala fennoskandiska skogarna på 

grund av dikningarna (Reinikainen 2000). Därför bör man försöka värna om de sumpiga 

partierna som finns samt restaurera dessa igenom att låta sätta igen dikena. 

Myrslåtter var tidigare ett mycket vanligt sätt att öka mängden vinterfoder. De hävdade 

miljöerna är betydelsefulla för en rad olika våtmarksarter. Idag har hävden upphört och med 

tiden har många av de arter som gynnades av hävden minskat i frekvens (Forslund mfl 1993). 

Lövkontinuitet 

Hela I 20 skogen bör i framtiden skötas så att man värnar om de lövrika områden som redan 

finns samt att man skapar nya lövrika områden så att det finns en kontinuitet av löv i 

landskapet. 

Detta uppnås igenom att man värnar om bestånd 46 (se karta1 och 1b), vilket kan fungera som 

ett tillfälligt kärnområde för arter knutna till äldre lövträd. Beståndet kommer därefter att med 

tiden övergå i ett rent gammalt granbestånd med mycket död ved. Bestånd 46 är ett relativt 

likåldrigt, drygt 100-årigt gran-björk-bestånd med en viss tillväxt av gran. Det finns även 

några äldre grova granar och tallar som är drygt 120 år och några 100-åriga aspar samt relativt 

många äldre rönnar. Beståndet är av frisk blåbärsristyp men de sista 50 m ner mot myren i 

söder är fuktigare och övergår i starr-fräken ristyp. Beståndet är slutet men det finns några få 

luckor. Den epifytiska floran domineras av vanliga bladlavar men det finns även sparsamt 

med hänglavar av släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagellav, ner mot myren i söder. Det 

finns lite en i den södra delen av beståndet. Beståndet är välstädat och det är relativt lite död 

ved i beståndet. Det finns låga stubbar som visar att avverkning har skett. Beståndet sluttar åt 

sydväst. 

För att det skall finnas löv i olika successionsfaser bör även de lövrika unga bestånden 49 och 

50 i norr samt delar av bestånd 51 inkluderas i det ”skyddade området” (se området 1 i karta 

3). 

Det är ett av de äldre bestånden inom det inventerade området och det är just åldern och 

lövrikedomen som gör att detta är ett av de bestånd som kan vara viktigt ur 

naturskyddssynpunkt. Speciellt de gamla lövträden är viktiga eftersom dessa är en stor 

bristvara i våra hårt brukade kust- och stadsnära skogar. Tyvärr är beståndet idag i det 

närmaste kliniskt rent på död ved men om det får utvecklas fritt så kan det i framtiden bli en 

del död ved, både av löv- och barrträd. 

8

Sumpskogsområden 

Bestånd 21: 

Beståndet 21 (se karta 1a) är av våt starr-fräkentyp och det är gran och björk som dominerar 

beståndet. Det finns även några buskar av släktet Salix. Det finns en del döda klena stående 

granar. Den epifytiska floran domineras av vanliga bladlavar men det finns även hänglavar av 

släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagellav, som är rödlistad. Beståndet är platt med 

stillastående vatten i ett igenslammat dike som skär igenom beståndet. Det finns ingen 

brandpåverkan i beståndet. 

Igensättningen av diket har lett till att området 

har försumpats och det har blivit ett 

impediment bestånd av våt starr-fräkentyp. 

Naturvärdet ligger just i denna försumpningsprocess 

som har gett tillbaka en skogstyp som 

innan dikningarna var vanlig men som efter 

den stora dikningsvågen har minskat drastiskt, 

speciellt i kustlandet. Skogstypen är viktig för 

många vanliga arter som under de senaste 50åren 

har minskat i de boreala fennoskandiska 

skogarna på grund av dikningarna (Reinikainen 

2000). Försumpningen har även lett till 

en ökning av mängden död ved vilket även det 

är en bristvara i våra hårt brukade kust-och 

stadsnära skogar. Detta betyder att beståndet 

bör sparas även om det idag inte innehåller 

några anmärkningsvärda arter. 

Bestånd 17: 

Idag har området inte några direkt oersättliga 

naturvärden. Beståndet domineras av gran, 

men med stora inslag av tall och till viss del 

björk. Skogstypen är av fuktig blåbärsristyp 

(17a och 17b ) men delar av bestånd 17a är lite 

våtare på grund av att diket har börjat slamma 

Sumpskog i bestånd 21 (Foto: Henrik Hedenås) igen. Den epifytiska floran består av bladlavar 

samt hänglavsbålar, av släktet Bryoria, bland 

annat violettgrå tagellav. I beståndet finns det 

sparsamt med stående döda granar och tallar samt lågor (≤ 30 cm i diameter) i beståndet. I 

område 17c är det lite högre tallinslag och skogstypen är även här lite våtare och är av starrfräken 

typ. Det finns enstaka enar i beståndet. Brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga 

stubbar som visar att avverkning har skett och beståndet är även gallrat. Området är flackt 

förutom lutningen upp mot bestånd 22 i öster. 

Hela området 3 (se karta 3) som inkluderar bestånd 17 och 21 har dock en framtida 

restaureringspotential. För det första, dikena har börjat sättas igen vilket gör att partier redan 

har blivit blötare (se bestånd 21 ovan). Fortsätter denna process leder detta till att stora delar 

av området kommer att bli blötare och området kommer att bli en mosaik av fuktig 

blåbärsristyp, våt ristyp och fräken-starr-typ, vilket är en sällsynthet i våra väldikade stadsnära 

9

skogar. För det andra, det finns redan en del död ved om än till största delen i klenare 

dimensioner. Andelen död ved kommer troligen att öka med att en del träd dränks med den 

ökade försumpningen, vilket inte är till någon nackdel eftersom stående döda träd såväl som 

lågor är en bristvara i våra skogar. 

Bestånd 69: 

Violettgrå tagellav (Foto: Henrik Hedenås) 

Ett drygt 100-årigt grandominerat bestånd. Det 

förekommer även björk samt någon rönn. Det 

är våt fräkenristyp ner mot diket, bitvis med 

mycket lågörter samt även en del större 

bräkenväxter. Det blir dock gradvis torrare ut 

från diket och beståndet övergår i frisk 

blåbärsristyp vilket dominerar de omgivande 

bestånden. Den epifytiska floran består främst 

av bladlavar men det förekommer även 

hänglavsbålar, bland annat violettgrå tagellav. 

Det finns några enstaka lågor och torrakor. 

Buskar och brandpåverkan saknas. Det finns 

låga övervuxna stubbar som visar att 

avverkning har skett. Beståndet sluttar ner mot 

diket från väster och blir gradvis blötare 

närmare diket. Beståndet (område 2 i karta 3) 

bör skyddas av samma orsaker som ovan samt 

att detta bestånd har en hög produktivitet och 

därmed innehåller fler krävande arter som 

olika lågörter samt bräkenväxter, t ex 

nordbräken. Om diket inte röjs utan skogen 

fortsätter att vara fuktig till våt så kan detta 

område komma att utvecklas till en rik 

skogslokal. 

Våtmarksområden 

Område 42: 

Området som är betecknat som 42 på kartan 1 och 1b är en mosaik av öppnare myrar, 

tallbevuxen myr samt små myrholmar. 

42a och 42d är öppna myrar som är täckta av blåtåtel samt till viss del tuvull och tuvsäv. 

Dessa har relativt mycket körskador. I de blottade områdena är dock konkurrensen låg och det 

finns en stor mängd groddplantor (dessa gick dock inte att bestämma vid det tidiga 

inventeringstillfället). Dessutom är det stora tätheter av de relativt konkurrenssvaga arterna 

rundsileshår och storsileshår. Förekomsten av blåtåtel tyder på myrslåtter förr i tiden och med 

rätt skötsel kan området restaureras till en fuktäng på surare jord med blåtåtel, tåg och 

starrarter enlig naturtyp 6410 i art- och habitatdirektivet i det europeiska nätverket Natura 

2000. 

10

Inventeringsrapport av grod- och kräldjur (karta 2) 

(Frans Olofsson) 

Inventeringen genomfördes under maj-juni 2003 

Område A 

Vid inventeringen av område A, som är en sumpskog med myrområden, fanns ett antal 

vattenansamlingar (utmärkta på kartan) som fungerar som leklokaler för vanlig groda (Rana 

temporaria) och åkergroda (Rana arvalis). I de gläntor som finns i området återfinns 

skogsödla (Lacerta vivipara). Område A ligger nedanför område B som innehar övervintrings 

platser, troligen flera, för huggorm (Vipera berus). Huggorm har vanligen sitt sommarhabitat i 

fuktiga områden med god tillgång på groddjur och därav gav inventeringen även 

huggormsobservationer i område A. Området är dikat och även om dikning generellt avfuktar 

ett blöt område, kan detta fungera som leklokal och spridningskorridor för groddjuren. Om 

dikena inte bottenfryser under vintern kan de även fungera som övervintringshabitat för 

grodor, de övervintrar vanligen i rinnande vatten. 

Sydväst om området vid vägen finns en inhägnad branddamm med en riklig förekomst av 

grodyngel. Vattnet i den relativt djupa dammen är kallt och grodyngelns utveckling låg efter 

jämfört med de grundare pölarna. Borttagning av lövslyet kring dammen skulle göra 

vattenytan mera solexponerad och därmed gynna utvecklingen av grodyngel. 

Öppna vattenytor inom område A, bra yngellokaler för groddjur (Foto: Doris Grellmann) 

11

Område B. 

Område B är en sydvästlig brant med god tillgång på frostfria dvalningsplatser för huggorm. 

Inventering av huggorm görs lättast under april och början av maj då könsmogna hanar är de 

första djur som kommer fram för att förbereda sig inför parningen. Under de ca tre veckor 

som hanarna är ensamma äter de upp sig och har rivalstrider mellan varandra. Därefter 

kommer honorna fram samt de djur som inte är könsmogna. Efter parningen tar de sig till sitt 

sommarhabitat men ormar som inte är könsmogna kan ibland stanna kvar vid 

övervintringsplatsen en längre tid innan de ansluter till sommarhabitatet. Gravida honor 

återvänder tidigare till dvalningsplatsen för att föda sina ungar, vanligen i närheten av 

ingången till dvalningsplatsen. Då denna inventering startade relativt sent ur 

huggormssynpunkt hittades endast några enstaka ormar i område B och de var inte 

könsmogna. Den nedre delen av området B som är skogsbevuxet med gläntor, är troligen ett 

”mellanhabitat” för huggormen, där de äter sork innan de går ned på myren för att i större 

andel äta grodor. I de gläntor och på de stigar som finns inom området återfinns skogsödla. 

Område C. 

Detta område innehar åkergroda, dock sparsamt och det observerades inga äggansamlingar 

under inventeringen. 

Område D. 

Område D samt efter Sandbäcken observerades ett antal adulta groddjur av de tidigare 

nämnda arterna samt huggorm längre ned vid de öppna fälten (nedanför skolskogen). Troligen 

är huggormarnas övervintringsplats den stenmur som finns i östra änden av fältet. 

Branddamm (Foto: Doris Grellmann) 

12

Inventerade bestånd ur vegetations och skogsstrukturs perspektiv 

(karta 1, 1a, 1b) 

(Henrik Hedenås) 

Inventeringen gjordes under juni 2003. 

1. Beståndet är ett ca 60-årigt blandbestånd av våt fräken-starrtyp. Det förekommer några 

enstaka yngre rönnar. Den epifytiska floran består av de vanligaste bladlavarna. Det 

förekommer även sparsamt med en. Död ved och brandpåverkan saknas. Det finns stubbar 

som visar att avverkning har skett. Ej artinventerat. 

2. Ett ca 10-årigt hygge med kvarlämnade frötallar. Skogstypen är av frisk-torr blåbärsristyp. 

Det finns lite gran och björk samt någon enstaka rönn på väg upp. Det finns sälg i kanten 

till område 3. Inga buskar eller brandpåverkan. Den enda döda ved som finns är stubbarna 

efter avverkningen. Ej artinventerat. 

3. Igenväxande skräpmark, graminoider dominerar de öppna partierna. Ej artinventerat. 

4. En ca 60-årig barrblandskog med viss tallövervikt av frisk-fuktig bläbärsristyp. Björk i 

olika åldersstadier förekommer. Det finns även lite yngre rönn samt lite en. Den epifytiska 

floran består främst av bladlavar men det förekommer även sparsamt med hänglavar, 

bland annat violettgrå tagellav. Det finns även några enstaka klena lågor och torrakor. 

Brandpåverkan saknas. Det finns stubbar som visar att avverkning har skett. 

5. Beståndet är ett ca 70-årigt grandominerat bestånd med några få tallar av frisk-fuktig 

blåbärsristyp. Det förekommer några få enstaka björkar på västra sidan av diket men det 

finns dock lite mer björk på östsidan av diket. Det finns även sälg vid diket som skär 

igenom beståndet. Det förekommer även några få betade max 1.5 meter höga rönnar. Den 

epifytiska floran består främst av bladlavar men det förekommer även sparsamt med 

hänglavar, bland annat violettgrå tagellav. Det finns även någon enstaka låga och torraka. 

Brandpåverkan saknas. Det finns stubbar som visar att avverkning har skett. Beståndet är 

friskt på västsidan om diket och en aning fuktigare på östra sidan av diket. 

6. Beståndet är ett ca 70-årigt talldominerat bestånd där granarna är uthuggna. Det finns 

dock en del uppväxande gran och en hel del uppväxande björk samt lite 1.5 meter höga 

rönnar och några få sälgar. Beståndet är av frisk blåbärsristyp. Det förekommer även 

sparsamt med en. Den epifytiska floran är sparsam och består av vanliga bladlavar. Död 

ved och brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar och gallringsris som visar att 

avverkning har skett. 

7. Delområde 7a Beståndet är av frisk-fuktig blåbärsristyp och är ett ca 80-90 årigt gran- 

dominerat bestånd. Det finns även lite gran som står och stampar men det finns endast 

sparsamt med björk och rönn. Den epifytiska floran består av både bladlavar och 

hänglavar, av släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagellav. I princip varje träd har 

hänglavar varav de längsta bålarna är 15-20 cm långa. Buskar, död ved och brandpåverkan 

saknas. Beståndet är välgallrat och det finns stubbar som visar att avverkning har skett. 

Område 7b är som bestånd 7a men fältskiktet domineras av kruståtel. 

8. Området består av vallodling, skog-åkerkant samt diken. Området domineras av 

vallodlingen med olika graminoider, timotej dominerar. 

13

9. Området består av en större mer eller mindre skogsbeklädd holme bland åkrar. 

Skogstypen är av frisk ristyp där blåbär och lingon dominerar på olika ställen. Öppna 

områden. 

10. Igenväxande kulturmark som främst domineras av björk i olika åldersstadier (max 30 år) 

och olika graminoider, främst tuvtåtel. Det förekommer sparsamt med bladlavar och 

hänglavar saknas. Buskar, död ved och brandpåverkan saknas. 

11. Ett blandbestånd av gran, tall och björk av frisk blåbärsristyp. Den epifytiska floran består 

av bladlavar samt hänglavsbålar, av släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagellav. Det 

finns sparsamt med död ved i beståndet av klenare dimensioner. Det finns enstaka enar i 

beståndet. Brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga stubbar som visar att avverkning 

har skett. Området sluttar ned mot det igenväxande kulturmarken 10 i väster. 

12. Ett ca 40-årigt grandominerat bestånd med inslag av uppväxande björk av frisk 

blåbärsristyp. Den epifytiska floran består främst av bladlavar men det finns även några 

hänglavsbålar av släktet Bryoria. Det finns inga buskar, ingen död ved eller någon 

brandpåverkan i beståndet. Beståndet sluttar svagt åt öster. Det finns låga stubbar som 

visar att avverkning har skett. 

13. Ett hygge med några få kvarstående frötallar som domineras av 10-15-årig uppväxande 

tall av ljung – odon ristyp. Det finns även del uppväxande gran och björk. De vanligaste 

bladlavarna förekommer men mycket sparsamt. Det finns enstaka enar i beståndet. 

Brandpåverkan saknas. Den enda död ved som förekommer är stubbarna från 

avverkningen samt hyggesris. 

14. Ett blandbestånd av gran, tall och björk av främst frisk blåbärsristyp (14a och 14b) och 

fuktig blåbärsristyp (14c). Den epifytiska floran består av bladlavar samt hänglavsbålar, 

av släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagellav. Stora delar av beståndet är ”välstädat” 

och område 14a saknar död ved. Det finns dock död ved i område område 14b och 14c om 

än mycket sparsamt. Det finns enstaka enar i beståndet. Brandpåverkan saknas. Det finns 

gott om låga stubbar som visar att avverkning har skett. Området är flackt. 

15. En till stor del öppen myr. Ej artinventerad. 

16. Beståndet är ett ca 10 år gammalt hygge med uppväxande tall, gran och björk av fuktigfrisk 

blåbärsristyp i område 16a och våt ristyp i område 16b. Den epifytiska floran är 

mycket sparsam och består av bladlavar. Det finns några buskar av släktet Salix. Det finns 

ingen död ved eller någon brandpåverkan i beståndet. Det finns låga stubbar som visar att 


17. Ett bestånd dominerat av gran, men med stora inslag av tall och till viss del björk. 

Skogstypen är av fuktig blåbärsristyp (17a och 17b ). Delar av område 17c är dock lite 

våtare på grund av att diket har börjat slamma igen. Den epifytiska floran består av 

bladlavar samt hänglavsbålar, av släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagellav. I 

området finns det sparsamt med stående döda granar och tallar samt lågor (≤ 30 cm i 

diameter) i beståndet. I område 17c är det lite högre tallinslag och skogstypen är av starrfräken 

typ. Det finns enstaka enar i beståndet. Brandpåverkan saknas. Det finns gott om 

14

låga stubbar som visar att avverkning har skett och beståndet är även gallrat. Området är 

flackt förutom lutningen upp mot bestånd 22 i öster. 

18. Ett bestånd dominerat av gran men det finns även uppväxande björkar. Skogstypen är av 

fuktig blåbärsristyp. Den epifytiska floran består främst av bladlavar samt några få 

hänglavsbålar, av släktet Bryoria. Det finns några enstaka enar. Det finns ingen död ved 

eller någon brandpåverkan i beståndet. Beståndet är flackt och har en del övervuxna block. 

Det finns en del övervuxna låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

19. En liten men relativt öppen myr som domieras av tuvtåtel och olika vitmossor. Trädtäcket 

(tall) ökar gradvis mot kanten av de omgivande bestånden. Ej inventerat. 

20. En relativt öppen lågvuxen skog med en blandning av tall, gran och björk. Skogstypen är 

av våt ristyp med blåbärsdominans i fältskiktet. Det epifytiska floran är relativt sparsam 

och består främst av bladlavar. Det finns några enstaka enar. Inga uppväxande 

pionjärlövträd, ingen död ved eller någon brandpåverkan i beståndet. Beståndet är platt 

och har en del övervuxna block. Det finns en del övervuxna låga stubbar som visar att 


21. Beståndet är av våt starr-fräkentyp och det är gran och björk som dominerar beståndet. 

Det finns även några buskar av släktet Salix. Det finns en del döda klena stående granar. 

Den epifytiska floran domineras av vanliga bladlavar men det finns även hänglavar av 

släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagellav. Beståndet är platt med stillastående vatten 

i ett igenslammat dike som skär igenom beståndet. Det finns ingen brandpåverkan i 

beståndet. 

22. Ett barrblandbestånd av gran och tall med få björkar och låg föryngring. Skogstypen är av 

frisk blåbärsristyp. Den epifytiska floran består av bladlavar samt hänglavsbålar, av släktet 

Bryoria. Det finns inte några buskar, död ved eller någon brandpåverkan i beståndet. Det 

finns låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

23. Ett bestånd som domineras av ca 60-årig tall. Det finns granuppslag ner mot krondiket och 

rågången i öster. Det finns även några få främst unga björkar i beståndet. Skogstypen är av 

frisk blåbärsristyp men det är torrare mot vägen i väster och fuktigare ner mot krondiket 

och rågången i öster. Den epifytiska floran domineras av de vanligaste bladlavarna men 

det finns även hänglavar av släktet Bryoria på ett flertal granar. Det finns inte några 

buskar, död ved eller någon brandpåverkan i beståndet. Det finns låga stubbar som visar 

att avverkning har skett. 

24. Ett ca 60-årigt barrblandbestånd av fuktig till frisk blåbärsristyp. Det förekommer även 

lite björk i olika ålder och enstaka enar. De vanligaste bladlavarna dominerar men en stor 

del av träden har några korta hänglavsbålar av släktet, Bryoria, bl a violettgrå tagellav. 

Död ved eller spår av brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att 


25. Ett likåldrigt bestånd som består av ca 70 år gammal gran och björk. Skogstypen är av 

fuktig blåbärsristyp. Det förekommer främst vanliga epifytiska bladlavar men det finns 

även några få hänglavsbålar, bl a violettgrå tagellav. Det finns några få klena lågor, < 15 

cm i diameter. Inga pionjärlövträd på väg upp. Det finns inte heller några buskar eller 

15

någon brandpåverkan. Ett krondike med våtare partier omkring skär igenom beståndet. 

Det finns låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

26. Egentligen likadant som 25 men med något större tallinslag. 

27. Beståndet är ett relativt öppet bestånd som domineras av ”äldre” tallar men med gran och 

lövuppslag. Beståndet är i huvudsak av fuktig ristyp. Den epifytiska floran domineras av 

de vanligaste bladlavarna men det finns hänglavar av släktet Bryoria på de flesta granar, 

bland annat violettgrå tagellav. I beståndet finns det endast några få enstaka klena lågor 

samt någon enstaka tallraka. Det finns även enstaka enar i beståndet. Ingen brandpåverkan 

men gott om överväxta stubbar. 

28. Ett öppet bestånd med långsamväxande tallar och granar med inslag av björk. Skogstypen 

är av fuktig till våt blåbärsristyp. I beståndet finns det även några enstaka betade rönnar i 

1-meters klassen. Det finns även några enstaka enar samt någon Salix. Det förekommer 

främst vanliga epifytiska bladlavar men det finns även några hänglavsbålar (max 10 cm 

långa), bland annat violettgrå tagellav och någon enstaka busklav. Ingen brandpåverkan 

eller död ved. Det finns övervuxna låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

29. Gran och björk dominerar beståndet som är av fuktig till våt ristyp och där ris domineras 

av kråkbär och ljung. Beståndet är lågproduktivt och därmed är beståndet relativt öppet 

och relativt lågvuxet. Det finns även någon enstaka unga rönnar. Den epifytiska floran 

består av vanliga bladlavar. Buskar, död ved och brandpåverkan saknas. Det finns låga 

stubbar som visar att avverkning har skett. 

30. Beståndet är ett relativt öppet bestånd som domineras av ”äldre” tallar men med gran och 

lövuppslag. Andelen stora tallar minskar i sydvästlig riktning och området blir gradvis 

mer likt bestånd 28. Beståndet är av fuktig ristyp i nordväst (30a) men blir gradvis torrare 

åt söder där det är frisk ristyp (30b). Den epifytiska floran domineras av de vanligaste 

bladlavarna men det finns hänglavar av släktet Bryoria på flesta granar över 5 cm DBH 

och det finns upptill 15 cm långa bålar. Noteras bör att violettgrå tagellav finns i beståndet 

samt att det finns enstaka garnlavsbålar upp till 15 cm långa. I beståndet finns det endast 

några få enstaka klena lågor samt någon enstaka tallraka. Det finns även enstaka enar i 

beståndet. Ingen brandpåverkan men gott om överväxta stubbar. 

31. Gran och björk dominerar beståndet som är av fuktig till våt ristyp och där ris domineras 

av kråkbär och ljung. Beståndet är lågproduktivt och relativt lågvuxet och därmed likt 

bestånd 29 ovan, men beståndet är ännu öppnare eftersom mycket av tallen är uthuggen. 

Det finns även någon enstaka 1.5 m hög rönn. Den epifytiska floran består av vanliga 

bladlavar. Buskar, död ved och brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att 


32. Ett ca 80-årigt blandbestånd av fuktig blåbärsristyp. Det förekommer främst vanliga 

epifytiska bladlavar men det finns även några hänglavsbålar av släktet Bryoria. Det 

förekommer några tallrakor. Ingen brandpåverkan eller buskar. Det finns låga stubbar som 

visar att viss avverkning har skett. Ej artinventerat. 

33. Området är en glest tallbevuxen myr med inslag av björk samt en myrholme som 

domineras av gran i olika ålder med björkinslag. Myren är av våt ristyp och myrholmen av 

fuktig ristyp. 

16

33a. Tallarna på myren är olikåldriga och det förekommer några äldre martallar. Det 

förekommer enstaka häng- och busklavar men den epifytiska vegetationen domineras av 

vanliga bladlavar. Det förekommer sparsamt med klen död ved. Ingen brandpåverkan eller 

buskar. Det finns låga stubbar som visar på skogsbruk. Den öppna delen norr om 

myrholmen har lite körskador. 

33b. Myrholmen domineras av gran i olika ålder. Däremot finns det inga riktigt grova 

gamla granar. Det förekommer främst vanliga epifytiska bladlavar men det finns även 

några hänglavsbålar (max 5 cm långa), bland annat violettgrå tagellav och någon enstaka 

busklav. Det förekommer några tallrakor. Ingen brandpåverkan eller buskar. Det finns 

låga stubbar som visar att viss avverkning har skett. 

34. Omådet är en glest tallbevuxen myr. Det förekommer främst vanliga epifytiska bladlavar 

men det finns även några hänglavsbålar. I princip ingen död ved. Ingen brandpåverkan 

eller buskar. Endast ringa körskador. 

35. Ett ca 80-årigt blandbestånd med en viss tallövervikt. Skogstypen är av fuktig 

blåbärsristyp. Det finns lite klen död ved. Ingen brandpåverkan eller buskar. Ej 

artinventerat 

36. Beståndet är ett ca 80 årigt bestånd med grandominans av främst fuktig ristyp men partier 

är blötare och är av fräken-starrtyp. Den epifytiska floran består av de vanligaste 

bladlavarna. Det finns lite klen död ved. I buskväg så finns det dvärgbjörk. Ingen 

brandpåverkan. Det finns låga stubbar. 

37. Ett öppet gräsdominerat område som består av schaktmassor. 

38. Ett grandominerat ca 80-årigt bestånd av fuktig blåbärsristyp. Beståndet är bitvis så tätt att 

bottenskikt saknas. Den epifytiska floran domineras av vanliga bladlavar. Det finns även 

några enstaka hänglavar. Det finns en del klen död ved, både stående och liggande. Buskar 

och brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

Beståndet är flackt och skulle ha varit vått om det inte hade varit dikat. 

39. Beståndet är en öppen tallskog med långsamväxande tallar av fuktig till våt ristyp. Det 

finns även björk i beståndet, både äldre och yngre. Den epifytiska floran består av vanliga 

bladlavar. Buskar, död ved och brandpåverkan saknas. Det finns övervuxna låga stubbar 

som visar att avverkning har skett. Beståndet är flackt och fuktigt till vått. 

40. Ett ca 80-årigt luckigt gran-dominerat bestånd med inslag av björk. I luckorna finns det 

stor återväxt av gran i olika ålder, dock ej björkföryngring. Beståndet är av fuktig ristyp 

och markvegetationen domineras av blåbär men våtare partier förekommer. Endast 

vanliga epifytiska bladlavar förekommer. Träden saknar hänglavar förutom en violettgrå 

tagellav’s bål (betecknad som NT på rödlistan). I beståndet finns det några enstaka 

tallrakor (ca 25-30 cm i diameter). Det finns relativt mycket död ved i klenare 

dimensioner (< 30 cm i diamter) i form av av gran och björk. Ett rejält krondike skär 

igenom det relativt platta beståndet. Ingen brandpåverkan eller buskar. 

41. Ett relativt tätt grandominerat ca 80-årigt bestånd av frisk blåbärsristyp men det finns även 

björk och tall. Det förekommer kraftig föryngring av främst ca 1 m höga granar och 

björkar i det öppna området kring diket. Det förekommer även ca 1 m höga rönnar. Den 

17

epifytiska floran domineras av vanliga bladlavar. Det finns även några enstaka hänglavar. 

Det finns en del klen död ved, både stående och liggande. Buskar och brandpåverkan 

saknas. Det finns låga stubbar som visar att avverkning har skett. Beståndet är flackt och 

skulle ha varit vått om det inte hade varit dikat. 

42. Området som är betecknat som 42 på kartan är en mosaik av öppnare myrar, tallbevuxen 

myr samt små myrholmar. 

42a och 42d är öppna myrar som är täckta av blåtåtel samt till viss del tuvull och tuvsäv. 

Dessa har relativt mycket körskador. I de blottade områdena är dock konkurrensen låg och 

det finns en stor mängd groddplantor (dessa gick dock inte att bestämma vid det tidiga 

inventeringstillfället). Dessutom är det stora tätheter av de relativt konkurrenssvaga 

arterna rundsileshår och storsileshår. 

42b och 42e är glest tallbevuxna myrar. 

42c är ett granbevuxet område av fräken-ris typ. 

42f är även det en öppen myr men med relativt lite körskador. 

42g är en relativt öppen myr med samma flora som 42a och 42d. 

42h är ett öppet område som troligen endast är öppet pga körskadorna. 

43. Mycket tätt grandominerat ca 80-årigt bestånd av fuktig blåbärsristyp. Beståndet är bitvis 

så tätt att bottenskikt saknas. Det finns några enstaka enar. Den epifytiska floran består av 

vanliga bladlavar, inga hänglavar. Det finns en del klen död ved, både stående och 

liggande. Brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

Beståndet är flackt och skulle ha varit vått om det inte hade varit dikat. 

44. Ett ca 25-årigt bestånd med främst björk och gran men det förekommer även rönn. Det 

förekommer även en del äldre granar. Beståndet är av frisk blåbärsriskog men bitvis finns 

det gott om lågörter, bland annat liljekonvalje. Det förekommer även en och annan en. 

Den epifytiska floran är mycket sparsam och består av vanliga bladlavar. Död ved och 

brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

Beståndet sluttar åt sydväst. 

45. Ett blandbestånd bestående av ca 70 år gamla glest stående granar och björkar, emmellan 

dessa finns det uppväxande granar och björkar, vilket gör beståndet relativt slutet. 

Beståndet är av frisk blåbärsristyp med stora inslag av lågört. 

Det finns även rönnar varav de flesta är betade och låga men någon enstaka rönn är lite 

högre. Det finns även enstaka enar i beståndet. Beståndet sluttar lätt åt SV ner mot myren i 

väster och blir i kanten blöt. Ingen brandpåverkan eller död ved. Träden saknar hänglavar 

och endast vanliga epifytiska bladlavar förekommer. Det finns låga stubbar som visar på 

skogsbruk. 

46. Ett relativt likåldrigt drygt 100 –årigt gran-björk bestånd med en viss tillväxt av gran. Det 

finns även några äldre grova granar och tallar som är drygt 120 år och några 100 åriga 

aspar samt relativt många äldre rönnar. Beståndet är av frisk blåbärsristyp men de sista 50 

m ner mot myren i söder är fuktigare och övergår i starr-fräken ristyp. Beståndet är slutet 

men det finns några få luckor. Den epifytiska floran domineras av vanliga bladlavar men 

det finns även sparsamt med hänglavar av släktet Bryoria, bland annat violettgrå tagellav, 

ner mot myren i söder. Det finns lite en i den södra delen av beståndet. Beståndet är 

välstädat och det är relativt lite död ved i beståndet. Beståndet sluttar åt sydväst. Det finns 

låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

18

47. Ett gallrat öppet grandominerat ca 80-årigt bestånd med några ca 100-åriga tallar. Det 

finns även några få äldre rönnar i beståndet. Det finns relativt lite björk men i sydöstra 

delen är det en del ung björk på väg upp. Det förekommer även lite en ner mot körvägen i 

sydväst. Den epifytiska floran domineras av vanliga bladlavar. Det finns endast några 

ytterst få hänglavs bålar. Död ved och brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som 

visar att avverkning har skett. Beståndet sluttar åt sydväst. 

48. Ett ca 40-årigt bitvis mycket tätt bestånd som domineras av gran och björk av frisk 

blåbärsristyp. Det finns några få betade 1 m höga rönnar. Det förekommer även enar i 

beståndet. Det finns några få döda klena björkar och rönnar i övrigt ingen död ved. Den 

epifytiska floran består av vanliga bladlavar. Beståndet är ej påverkat av brand. Det finns 

låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

49. Beståndet är av frisk blåbärsristyp och domineras av gran med inslag av björk. Beståndet 

är likåldrigt men det finns stråk av öppnare partier orsakade av körskador och i dessa stråk 

finns det uppväxande lövträd, björk och rönn. Det finns även någon enstaka rönn >3m. 

Det förekommer även enstaka enar i beståndet I västra delen, angränsande mot vägen, 

finns det ett litet ca 50 år gammalt aspbestånd. Ingen brandpåverkan. Död ved i 

dimensioner

granarna har hänglavsbålar fast det är få bålar per träd. Död ved och brandpåverkan 

saknas. Det finns låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

55. Ett ca 60-årigt relativt öppet bestånd som domineras av gran och tall av frisk- fuktig 

blåbärsristyp. Det finns även både äldre och yngre björk samt några få rönnar lägre än 1.5 

m. Det förekommer även lite enar i beståndet. Det finns någon enstaka tall-låga och tallhögstubbe. 

Den epifytiska floran är sparsam och består av både blad- och hänglavar. För 

att vara ett ungt bestånd så är dock frekvens av hänglavar relativt hög. Beståndet är ej 

påverkat av brand. Det finns övervuxna låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

56. Området är en relativt bred rågång med block och hällmark som domineras av tall och 

gran och är av torr ristyp, kråkbär och ljungtyp. Den epifytiska floran består av vanliga 

bladlavar. Död ved och brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att 


57. Ett litet platt myrområde som är bevuxet med några få tallar, granar och björkar. Det 

förekommer även enstaka enar. Den epifytiska floran består av vanliga bladlavar. Död ved 

och brandpåverkan saknas. 

58. Ett litet platt öppet myrområde med körskador endast i västra kanten. 

59. Ett ca 60-årigt talldominerat bestånd av frisk blåbärsristyp. I beståndet finns det även en 

hel del björk i olika ålder och gran är på väg upp. Det finns även sparsamt med rönn och 

den är betad och max 2 m hög. Den epifytiska floran är mycket sparsam och består av 

vanliga bladlavar. Buskar, död ved och brandpåverkan saknas. Det finns låga tallstubbar 

som visar att avverkning har skett. 

60. Ett ca 30-årigt relativt tätt bevuxet bestånd som domineras av tall men det finns även 

relativt mycket björk. Beståndet är av frisk blåbärsristyp och det finns en del gran på väg 

upp. Mot söder blir beståndet öppnare och det är en sämre föryngring. Det finns även 

sparsamt med spridda enar. Likaså är den epifytiska floran mycket sparsam och består av 

vanliga bladlavar. Död ved och brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga tallstubbar 


61. En ca 30-årig tallplantering med mycket björksly samt någon enstaka gran, av fuktig 

blåbärsristyp. Blåbär och ljung dominerar fältskiktet. Den epifytiska floran är mycket 

sparsam och består av vanliga bladlavar. Död ved och brandpåverkan saknas. Det finns 

låga stubbar som visar att avverkning har skett. Beståndet är flackt och är i huvudsak 

fuktigt men det finns våtare partier. 

62. Ett ca 40-årigt bestånd som domineras av björk med inslag av gran samt några få aspar, av 

frisk-fuktig blåbärsristyp. Den epifytiska floran är mycket sparsam och består av vanliga 

bladlavar. Död ved och brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att 


63. Ett ca 60-årigt övervägande tätt bestånd av frisk blåbärsristyp som domineras av främst 

gran men det finns även tall. Tallinslaget ökar åt söder. I beståndet förekommer det även 

björk samt några rönnar, max 2.5 m höga. Det förekommer även någon enstaka en. Den 

epifytiska floran är sparsam och består främst av vanliga bladlavar men det finns även 

20

några enstaka träd med några enstaka hänglavar, bland annat violettgrå tagellav. Död ved 

och brandpåverkan saknas. Det finns låga tallstubbar som visar att avverkning har skett. 

64. Ett ca60-årigt tätt granbestånd med inslag av björk och tall, av frisk blåbärsristyp. Bitvis 

är beståndet så tätt att botten- och fältskikt saknas. Det förekommer även fröplantor av 

rönn samt enstaka enar. Den epifytiska floran är mycket sparsam och består av vanliga 

bladlavar. Död ved och brandpåverkan saknas. Det finns låga ruttna granstubbar som visar 

att avverkning har skett. 

65. Ett 30-40 – årigt rejält tätt bestånd av frisk blåbärsristyp med stort inslag av lågörter. 

Beståndet domineras av björk men med stora aspinslag. Det finns även gott om drygt 5 m 

höga rönnar samt gran som är på väg upp. Den epifytiska floran är mycket sparsam och 

består av vanliga bladlavar. Död ved och brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar 


66. Ett drygt 120-årigt grandominerat bestånd med vissa inslag av tall. Skogstypen är i 

huvudsak frisk blåbärsristyp. 

66a och 66b Beståndet är välstädat och granarna är kvistade de nedersta 2-2.5 metrarna. 

Beståndet är även hårt gallrat, men det förekommer ändå en viss föryngring av gran i vissa 

delar. Det finns även björk och rönn som i huvudsak är max 3 m höga med undantag av 

några rönnar som är över 5 m höga. Det förekommer även enstaka enar. Den epifytiska 

floran består främst av bladlavar men det förekommer även hänglavsbålar, bland annat 

violettgrå tagellav. Trots att det är välstädat så återfinner man några enstaka relativt 

nyligen döda stående träd. Brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att 


66c sluttar åt öster och blir gradvis blötare och övergår i bestånd 69. 

66d. Beståndet domineras av gran men andelen tall är något högre än i 39av och 39aö, och 

det förekommer äldre björkar och rönn. Beståndet är av frisk blåbärsristyp men vissa 

partier är fuktigare. Det som främst skiljer gentemot bestånd 39a är att detta bestånd inte 

har blivit lika hårt gallrat och att man inte har kvistat de nedre 2-2.5 metrarna, vilket gör 

att det är en något tätare skog och inte lika parklik. Trots detta så är det relativt sparsamt 

med epifyter som främst består av bladlavar men det förekommer även hänglavsbålar, 

bland annat violettgrå tagellav. Det förekommer också enstaka enar. Brandpåverkan 

saknas. Det finns låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

67. Ett ca 30-årigt tallbestånd med mycket ung gran på väg upp, av frisk ristyp där ris 

domineras av ljung. Det förekommer även björkar, lägre än 4 m, samt några få rönnar, 

både lägre betade samt några få 4 m höga. Den epifytiska floran är mycket sparsam och 

består av vanliga bladlavar. Död ved och brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar 


68. En drygt 100-årig relativt öppen tall dominerad skog, men med stora inslag av gran och 

björk. Beståndet är av frisk blåbärsristyp. Det förekommer även rönn. Få når över 2 m och 

de som är högre är även de klena. Det förekommer även en men mycket sparsamt. Den 

epifytiska floran består av vanliga bladlavar. Hänglavar saknas. Död ved och 

brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

21

69. Ett drygt 100-årigt grandominerat bestånd. Det förekommer även björk samt någon rönn. 

Det är våt-fräken ristyp ner mot diket, bitvis med mycket lågörter, det blir dock gradvis 

torrare ut från diket och beståndet övergår gradvis i frisk blåbärsristyp vilket dominerar de 

omgivande bestånden. Den epifytiska floran består främst av bladlavar men det 

förekommer även hänglavsbålar, bland annat violettgrå tagellav. Det finns några enstaka 

lågor och torrakor. Buskar och brandpåverkan saknas. Det finns låga övervuxna stubbar 

som visar att avverkning har skett. Beståndet sluttar ner mot diket från väster och blir 

gradvis blötare närmare diket. 

70. Ett ca 70-årigt tallbestånd av frisk till torr ristyp där ris domineras av lingon. Det är ung 

gran på väg upp speciellt i de östra delarna av beståndet. Det förekommer även unga och 

60-70 åriga björkar samt några få rönnar, varav några få över 3 m höga. Det förekommer 

en och annan en men mycket sparsamt. Beståndet är lätt gallrat för några år sedan. Den 

epifytiska floran är mycket sparsam och består av vanliga bladlavar. Död ved och 

brandpåverkan saknas. Det finns gott om mer eller mindre överväxta låga stubbar som 

visar att avverkning har skett. 

71. Ett ca 120-årigt barrblandbestånd av gran och tall, av fuktig blåbärsristyp. Det finns även 

björk och lite rönn samt någon enstaka en. Den epifytiska floran består av vanliga 

bladlavar. Hänglavar saknas. Det finns några enstaka lågor och torrrakor av klenare 

dimensioner. Brandpåverkan saknas. Det finns låga stubbar som visar att avverkning har 

skett. 

72. Området är en mosaik av skog, igenväxande kulturmark och öppnare gräsytor. Där det är 

skog är den av frisk blåbärsristyp och grandominerad. Gran, björk och asp växer in på den 

tidigare öppna kulturmarken. Det finns även enstaka enar. Den epifytiska floran består av 

vanliga bladlavar. Död ved och brandpåverkan saknas. 

73. Större delen av området är ett ca 10-årigt hygge där vegetationen domineras av ungbjörk 

men det finns även en del unga rönnar samt en del kvarstående ca 100-åriga granar. 

Beståndet är av frisk blåbärsristyp. Det förekommer även en del en. Det saknas i princip 

epifyter och de som finns är de absolut vanligaste bladlavarna. Död ved och 

brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga stubbar och ihopsamlat hyggesris som visar 

att avverkning har skett. Den norra delen är ett 2-3 år gammalt hygge. Ej artinventerat, 

men träd, död ved och brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga stubbar och 

ihopsamlat hyggesris. 

74. Ett ca 6-årigt hygge där återväxten är låg men det finns en viss återväxt av gran och 

sparsamt med björk och rönn. Det finns även en del kvarstående 100-åriga tallar. 

Beståndet är av torr liongonristyp och fältskiktet domineras av lingon och kruståtel. Det 

förekommer även enstaka enar. Epifyter, död ved och brandpåverkan saknas. Det finns 

gott om låga stubbar och ihopsamlat hyggesris som visar att avverkning har skett. 

75. Beståndet är delvis hugget för ca 10 år sedan men flera ca 100-åriga granar står kvar och 

det är en återföryngring av främst gran men även tall. Beståndet är av frisk blåbärsristyp. 

De flesta björkar och rönnar är betade och ca 1.5 m höga. Det finns även enstaka enar. 

Den epifytiska floran är mycket sparsam och består av vanliga bladlavar. Död ved och 

brandpåverkan saknas. 

22

76. En ca 100-årig barrblandskog som i norr domineras av gran (76a) men tallandelen ökar 

söderut (76b). Beståndet är av frisk blåbärsristyp. Beståndet har varit gallrat men nu är 

gran, björk och rönn på väg upp. Den epifytiska floran är mycket sparsam och består av 

vanliga bladlavar. Död ved och brandpåverkan saknas. Det finns överväxta låga stubbar 


77. Ett 2-år gammalt hygge med kvarlämnade tallfröträd. Skogstypen är av torr lingonblåbärs- 

ristyp. Mycket lite epifytiska lavar. Inga buskar eller spår av brandpåverkan. Den 

enda död ved som finns är de låga tallstubbarna och hyggesriset från avverkningen. Ej 

artinventerat. 

78. Ett 40-50 – årigt glest tallbestånd med ung gran på väg upp. På västra sidan av vägen 

(78a) är beståndet av torr blåbärsristyp och på östra sidan (78b) av frisk blåbärsristyp. Det 

förekommer även lite björkar samt någon rönn. Beståndet är lätt gallrat för några år sedan. 

Den epifytiska floran är mycket sparsam och består av vanliga bladlavar. Buskar, död ved 

och brandpåverkan saknas. Det finns gott om låga tallstubbar och gallringsris som visar att 

avverkning och gallring har skett. På västra sidan av vägen sluttar beståndet åt sydväst 

medans det är platt på östra sidan, av vägen. 

79. Ett 40-50 – årigt tätt tallbestånd med gott om uppväxande gran av frisk blåbärsristyp. 

Björk och rönn förekommer sparsamt och då främst i beståndets kanter. På grund av 

slutenheten så är det relativt sparsamt med växtlighet i botten- och fältskikt. Den 

epifytiska floran är mycket sparsam och består av vanliga bladlavar. Buskar saknas, 

bortsett från en en. Död ved och brandpåverkan saknas. 

80. Ett 30-40 årigt tallbestånd med relativt tätt mellan tallarna. Det finns även lite uppväxande 

gran emellan. Det finns försumbart med björk och rönn. Beståndet är torrt och domineras 

av ris, främst lingon och ljung. Den epifytiska floran är mycket sparsam och består av 

vanliga bladlavar. Död ved och brandpåverkan saknas. Det finns överväxta låga stubbar 


81. En ca 15-årig tallplantering av torr lingonristyp. Artinventering är inte gjord men lingon, 

blåbär, ljung och ekbräken dominerar fältskiktet. Det förekommer även lite björk. Den 

epifytiska floran är i det närmaste obefintlig. Buskar, död ved och brandpåverkan saknas. 

Det finns låga stubbar som visar att avverkning har skett. 

82. Ett ca 100-årigt grandominerat bestånd av frisk blåbärsriskog. Det finns även enstaka 

tallar. Det förekommer även enstaka björkar och sälgar. Beståndet är gallrat och de nedre 

2 metrarna på granarna är kvistade. Den epifytiska floran består främst av bladlavar men 

det förekommer även enstaka hänglavsbålar av släktet Bryoria. Död ved och 

brandpåverkan saknas. 

83. En igenväxande kväverik kulturmark. 

84. Koloniområde, ej inventerat. 

85. Vallodling 

86. Trädgårdar, ej inventerat. 

23

87. Ett ca 80-årigt glest tallbestånd. Det finns även relativt gott om uppväxande björk, rönn 

och gran som är ca 1.5 m höga. 

Referenser: 

Almgren, G. (1990) Lövskog. Björk, asp, och al i skogsbruk och naturvård. Skogsstyrelsen. 

Jönköping. 

Angelstam, P. & Mikusinski, G. (1994) Woodpecker assemblages in natural and managed 

boreal and hemiboreal forest - a review. Annales Zoologici Fennici 31:157-172. 

Bernes, C. (1994) Biological diversity in Sweden, a country study. Swedish Environmental 

Protection Agency. 

Carlsson Forsberg, A. (1998) Landskapsanalys I 20 området. Kjessler & Mannerstråle, Umeå 

Ehnström, B. & Waldén, H. (1986) Faunavård i skogsbruket. Del 2 - den lägre faunan. 

Skogsstyrelsen, Jönköping. 

Forslund, M., Forslund, S.R. & Löfroth, M. (1993) Våtmarker i Västerbottens län. 

Meddelande 1. Länsstyrelsen i Västerbottens Län. 

Grossenbacher, K. (1981) Amphibien und Verkehr, Bern 

Hedenås, H. (2002) Epiphytic Lichens on Populus tremula: Implications for Conservation. 

Doktorsavhandling, Umeå Universitet. 

Kruys, N. (2001) Bryophyte and fungi on dead spruce: integrating conservation with forest 

management planning. Doktorsavhandling, Umeå universitet. 

Kuusinen, M. (1994a) Epiphytic lichen flora and diversity on Populus tremula in old-growth 

and managed forests of southern and middle boreal Finland. Annales Botanici Fennici 

31:245-260. 

Kuusinen, M. (1994b) Epiphytic lichen diversity on Salix caprea in old-growth southern and 

middle boreal forests of Finland. Annales Botanici Fennici 31:77-92. 

Kuusinen, M. (1996) Epiphyte flora and diversity on basal trunks of six old-growth forest tree 

species in southern and middle boreal Finland. The Lichenologist 28:443-463. 

Lindén, G. (1998) Inventering av natur-och rekreationsvärden inom de kasernnära delarna av 

I20´s övningsområde. Umeå, Miljökontoret, Umeå kommun 

Martikainen, P. (2001) Conservation of threatened saproxylic beetles: significance of retained 

aspen Populus tremula on clearcut areas. Ecological Bulletins 49:205-218. 

Olofsson, T. (1999) Planeringsunderlag – I 20 området. Kjessler & Mannerstråle, Umeå 

Reinikainen, A. (2000) Kasvit muuttuvassa metsäluonnossa. Kustannusosakeyhtiö Tammi. 

(Changes in the frequency and abundance of forest and mire plants in Finland since 1950, 

Engelsk summering). 

Siitonen, J. (2001) Forest management, coarse woody debris and saproxylic organisms: 

Fennoscandian boreal forests as an example. Ecological Bulletins 49:11-41. 

Siitonen, J. & Martikainen, P. (1994) Occurrence of Rare and Threatened Insects Living on 

Decaying Populus tremula: A Comparison between Finnish and Russian Karelia. 

Scandinavian Journal of Forest Research 9:185-191. 

Nomenklatur: 

Cedhagen, T. & Nilson, G. (1991) Grod- och kräldjur i Norden: en handbok om 

vattensalamandrar, grodor, paddor, sköldpaddor, ödlor och ormar. Sollentuna, 

Fältbiologerna 

Hallingbäck, T. & Holmåsen, I. (1991) Mossor en fälthandbok. Interpublishing, Stockholm. 

24

Karlsson, T. 1997. The vascular plants of Sweden − a checklist. Svensk Botanisk Tidskrift, 

91:241–560. 

Santesson, R. (1993) The Lichens and Lichenicolous Fungi of Sweden and Norway. SBTförlaget, 

Lund. 

Författarnas adress: 

Doris Grellmann, 

Naturvårdare 

Samhällbyggnadskontoret 

Miljöenheten 

Umeå kommun 

901 84 Umeå 

Tel. 090 - 161669 

doris.grellmann@umea.se 

Frans Olofsson 

Flintvägen 2 


Tel. 090- 774671 

frans.olofsson@bigfoot.com 

Henrik Hedenås 

Inst. för ekologi och geovetenskap 

Umeå Universitet 


Tel. 090-7869809 

henrik.hedenas@eg.umu.se 

25

Inventering av växtsamhällen samt grod- och ... - Umeå kommun

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?