Den underordnade överideologin - Statsvetenskapliga institutionen

Stockholms Universitet Matilde Millares
Statsvetenskapliga institutionen
Forskarutbildningen
följande avsnitt att diskutera olika teoretiska perspektiv på frihet med avsikten att bringa större
klarhet i vilken typ av frihet valfrihet inom välfärden kan vara, liksom hur det relaterar till olika
sätt att se på individuell autonomi.
Föreställningen om statens makt och individens frihet som en dikotomi
utvecklades först just i den liberala traditionen. Tanken om individens frihet att själv bestämma
över sin tillvaro förverkligas bäst enligt denna syn genom en frånvaro av statlig, central reglering.
I den moderna politiska idéhistorien kan två frihetsbegrepp urskiljas, negativ och positiv frihet.
Den negativa friheten konkretiseras främst som frihet genom frånvaron av tvång, medan den
positiva friheten däremot är friheten till. Den positiva friheten kan därför kräva olika typer av
påbud och lagar, vilka bör betraktas som oförenliga med den negativa friheten (Gaus 2000 s. 48-
49, 83-84). Viktigt i den negativa frihetssynen är ståndpunkten om hur den positiva friheten kan
riskera att bli förtryckande. Isaiah Berlin har exempelvis gett uttryck för denna kritik då han
framhöll att i den positiva frihetens namn kan ledare tro sig har rätt att förtrycka andra för att
förverkliga en sannare frihet för dem som inte förstår, därför att de är okunniga, blinda,
missledda eller korrupta (Berlin 1984 s. 144).
I en mycket förenklad definition av välfärdsstaten konstitueras den av ett statligt
ansvar och ingripande för att garantera ett tillgodoseende av människors grundläggande behov.
Frihet från staten i den liberala politiska diskursen innebär dock även frihet från politiken. Det
innebär att i den mån det de facto finns ett välfärdssystem ska det organiseras och fördelas på
marknaden och inte via politiker och byråkrater. Beslut som är viktiga för människans vardag ska
fattas av den enskilde, den politiska dagordningen ska begränsas och koncentreras till frågor som
angår nationens väl, som att beskydda medborgarna och skapa ordning (Olsen 1990 s. 28-33).
Här går den centrala skiljelinjen och som kan sägas illustreras av Berlins uttalande om a man
saknar frihet endast om man av människor hindras att uppnå ett mål. Den blotta oförmågan att uppnå ett mål
är inte detsamma som brist på politisk frihet (Berlin 1984 s. 133). Den bärande idén bakom sociala
rättigheter är just att oförmåga att uppnå mål de facto kan vara en brist på sann politisk frihet
och att alla medborgare därför ska ges rätt till grundläggande nyttor så som utbildning och
sjukvård. De två skiljaktiga sätten att se på den svenska välfärdsstatens omfattning illustrerar på
ett ganska tydligt sätt skillnaderna just mellan en positiv och en negativ frihetssyn.
Min initiala tanke var att valfrihet inom välfärdssektorn är komplex eftersom det
konstituerar en hybrid mellan det liberala idealet om negativ frihet och den positiva frihetssynen
med dess orientering mot sociala rättigheter. Medborgaren betraktas ha rätt att välja mellan ett
alternativ av välfärdstjänster som tillhandahålls av kollektivet, fri från statens (här landstingens
11