Den underordnade överideologin - Statsvetenskapliga institutionen

Den underordnade överideologin 

Om (val)frihet till höger och vänster i svensk välfärdspolitik 

Ett avhandlingsprojekt, oktober 2010 

Matilde Millares 

Statsvetenskapliga Institutionen 

Stockholms Universitet 

106 91 Stockholm 

+ 46 (0) 8 674 71 62 

matilde.millares@statsvet.su.se

Stockholms Universitet Matilde Millares 

Statsvetenskapliga institutionen 

Forskarutbildningen 

Innehållsförteckning 

1. Introduktion 2 

1.1 Syfte och frågeställningar 5 

2. Forskningsdesign 6 

2.1 Att studera valfrihetens idémässiga innehåll 7 

2.3 Tidigare forskning 9 

3. Valfrihetens morfologi 10 

3.1. Från vaggan till graven;; folkhemmets förverkligande 

eller den nya leviathan? 10 

3.1.1 Att vara sin egen herre (och dam) 12 

3.2. Att välja jämlikt eller att välja jämlikhet 14 

3.3. Att fördela efter behov 18 

Om behov av och till vad? 

3.4 Om marknadens moraliska status 20 

3.5 Kampen om det eftersträvansvärda och det uppnåbara 24 

Referensförteckning 25 

1




1. Introduktion 

Samhället ändrar sig, människors krav blir annorlunda och människors behov blir 

annorlunda. Vi måste faktiskt hitta andra sätt att vara bra allmänföreträdare och bra på 

att ta hand om skattebetalarnas pengar för att sätta in dem i system som ska ge någonting 

tillbaka. Vi kan inte sitta kvar i samma invanda mönster som vi gjorde tidigare och det 

känns tungt, för vissa känns det tungt och svårt att ändra sig. Det är svårt, vi har ju en 

helt ny politisk organisation som är det största demokratiprojekt som jag har deltagit i. 

Socialdemokratisk landstingspolitiker i Halland, om införandet av vårdval inom primärvården 

(Millares 2008) 

Sedan tiden efter andra världskriget har en av de största och viktigaste förändringarna i 

västvärlden varit framväxten och expansionen av en distributiv välfärdsstat. Denna framväxt har 

åtföljts av en omfattande offentlig sektor som på många håll svarat för större delen av 

tillhandahållandet av välfärdstjänster till medborgarna. När en svensk kommunal 

sjukvårdspolitiker beskriver en valfrihetsreform inom den offentligt finansierade primärvården 

som ett demokratiprojekt av betydande rang är det talande för välfärdssystemens samtida 

utveckling. Uttalandet tar fasta på flera olika centrala frågor inom välfärdspolitiken. Partierna 

står under förändringstryck såväl som partiorganisationer och som befolkningsföreträdare, 

medborgares tilltro till systemet uppfattas och argumenteras kräva en starkare reciprocitet och 

inte minst;; Välfärdspolitikens organisering diskuteras i termer av demokratisk organisering, 

välfärd och demokrati har till stor del kommit att användas som näst intill synonyma begrepp. 

Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet började de politiska 

motsättningarna kring välfärdsstaten och dess framtid öka i intensitet och omfattning. Statlig 

verksamhet menades vara ekonomiskt ineffektiv och att staten därför borde överlåta 

produktionen av sociala tjänster till den privata marknaden. Krav på att minska de offentliga 

utgifterna accentuerades av nya ekonomiska omständigheter i kölvattnet efter 1970-talets 

internationella ekonomiska kris i kombination med en demografisk utveckling som innebar att 

allt färre behövde försörja allt fler. Men välfärdsstaten anklagades även för att vara 

maktfullkomlig och byråkratisk, att den kränkte medborgares rätt till självbestämmande och 

autonomi i frågor som gällde den egna välfärden (Blomqvist, Rothstein 2000). Konservativa och 

liberala samhällsdebattörer kritiserade välfärdsstatens omfattning med emfas (se exempelvis 

Murray 1984, Friedman, Friedman 1980), men under samma period kom också kritik från 

vänstern. Även här centrerades kritiken kring de omfördelande statliga systemens byråkratisering 

och maktfullkomlighet som ansågs resultera i ett undergrävande av välfärdsstatens legitimitet (se 

exempelvis Offe 1984, Janowitz 1976). 

2




Som svar på denna kritik lanserades olika idéer om hur marknadslösningar, eller 

snarare inslag av marknadslösningar som kunde användas för att förbättra den offentliga 

verksamheten. Det handlade inte om regelrätta privatiseringar eftersom staten fortfarande ansågs 

ha en viktig funktion i att kontrollera fördelningen av resurser, idéerna kretsade snarare kring hur 

man kunde introducera marknadsliknande dynamiker inom en offentligt finansierad och 

kontrollerad tjänsteproduktion (se exempelvis Pollitt 1990). Inom skolan och sjukvården som är 

centrala sektorer inom välfärdsstaten har genomslagskraften för marknadstyrningsidéerna varit 

stor. I denna ström av marknadsliknande reformer kom också systemet med valfrihetssystem 

ett system som ofta härleds 

tillbaka till den liberala teoretikern och samhällsdebattören Milton Friedman. Redan 1955 

presenterade Friedman ett förslag där föräldrar skulle ges möjlighet att välja skola för sina barn 

 

enligt Friedman 

genom att låta privata skolor verka på samma villkor som offentliga och därmed bryta statens 

monopol på utbildning kunna möta såväl krav på social rättvisa som individuell frihet 

(Friedman 1955). Reformer som innebar att valfriheten ökade inom det offentliga skol- och/eller 

sjukvårdssystemet och den privata sektorn introducerades under 1980- och 1990-talet i en rad 

länder såsom exempelvis Storbritannien, Nederländerna, Frankrike, Italien, Tyskland, Belgien, 

Spanien, Sverige, Finland, Danmark, Nya Zeeland, och även i vissa delstater i USA (se 

Blomqvist, Rothstein 2000). 

Även i Sverige har på så vis välfärdsmodellen kommit att ifrågasättas allt mer 

under de senaste decennierna. Maktutredningen konstaterade i början av 1990-talet att det 

svenska styrelseskicket befann sig under omvandling från en kollektivistisk modell till en mer 

individcentrerad sådan (SOU 1990:44) - en individualisering som berör såväl hur 

välfärdsproblemen formuleras som synen på hur de bäst bör mötas. Den svenska 

välfärdspolitiken och den omfattande offentliga sektorn har vuxit fram i samklang med 

socialdemokratin, men de tidigare honnörsorden om 

-talet 

blivit en belastning som tvingade socialdemokratiska partiet på defensiven (se Mellbourn 1986 s. 

12). Liksom i omvärlden ökade i Sverige under denna period betoningen på marknadsliknande 

reformer och tog sig uttryck bland annat genom konkurrensutsättningen av tidigare offentliga 

monopol. Detta verkställdes exempelvis genom olika valfrihetsreformer som inom skolpolitiken 

och inom hälso- och sjukvårdspolitiken introducerades under början av 1990-talet. 1 Valfrihet har 

1 Den så kallade valfrihetsrevolutionen i Sverige inleddes i och med den borgerliga koalitionsregeringens tillträde 

1991 och som inom hälso- och sjukvården innebar en husläkarreform (fritt val av husläkare) och inom skolsystemet, 

en friskolereform och fritt val av skola. Medan friskolereformen resulterat i en explosionsartad ökning av antalet 

3




kommit att till övervägande del kommit att betraktas som ett liberalt ideologiskt projekt, men 

idén om att möjliggöra medborgares (val)frihet genom sociala rättigheter har varit mycket stark 

även inom den svenska socialdemokratin och kan till viss del sägas vara själva grundvalen till 

idén om det starka samhället. Under 1980-talet när man i allt större utsträckning började 

diskutera vårdval och skolval var man inom socialdemokratin noga med att betona att individuell 

frihet bör vara något mer än bara friheten att välja mellan till exempel två vårdcentraler och att 

den diskussion om valfrihet som arbetarrörelsen borde föra skulle sträva mot en valfrihet i vidare 

bemärkelse 

 

(Socialdemokraterna 1989 p. 203) . 

Samtidigt som dessa specifika valfrihetsreformer syftat bland annat till att stärka 

den individuella friheten och autonomin är (och har varit) en i den politiska debatten 

förekommande kritik också att man löser strukturella välfärdsproblem genom att överföra allt 

större ansvar på medborgarna 2 och att en framhävd markering av det individuella per definition 

medför en utmaning gentemot det generella i systemet. Att införa vårdval eller skolval behöver 

inte per se innebära att tillhandahållandet av sjukvård eller utbildning fördelas mer ojämlikt, men 

 

eller utbildning väljs av fler och att det dessutom finns information som möjliggör sådana val. 

Det vill säga, om marknadskonkurrens ska leda till en kvalitetsförbättring följer det att sämre 

skolor eller vårdgivare tävlar med bättre skolor eller vårdgivare. Över tid, dikterar 

marknadslogiken, kommer kvaliteten i tillhandahållandet av utbildning generellt att höjas men 

vid varje given tidpunkt kommer det att finnas medborgare som får bättre respektive sämre 

utbildning och sjukvård (se Brighouse 2008 s. 42-43). 

Dessa välfärdssektorer aktualiserar således inte enbart kvalitets- och 

effektivitetsfrågor ur ett organisationsstyrningsperspektiv, såväl sjukvård som utbildning är att 

betrakta som grundläggande sociala rättigheter i ett välfärdssamhälle. Utbildning har länge 

betraktas som ett centralt strategiskt medel i strävan efter ett jämlikare samhälle och hälsa har i 

allt större utsträckning kommit att betraktas som en jämlikhets- och jämställdhetsfråga. Därför 

utgör dessa reformer och debatten om dessa reformer en normativ problemställning i 

spänningen mellan individuell frihet och samhällelig jämlikhet i det moderna medborgarskapet. 

friskolor sedan 1990-talet upphävdes husläkarreformen redan 1996 av den då tillträdda socialdemokratiska 

regeringen, för att återkomma i ny skepnad, som vårdvalsreform 2010, även denna gång under borgerlig regering. 

Till skillnad från 1990-talet så säger sig dock numera såväl moderaterna som socialdemokraterna förespråka såväl 

skolval som vårdval. 

2 Inom hälso- och sjukvården illustreras detta exempelvis genom att tillänglighetsproblem inom primärvården 

bemöts genom patientval och de förväntade effekter som konkurrenssituationen anses skapa. 

4




Valfrihetsrevolutionen uppfattas således visserligen som en liberal förskjutning 

inom välfärdspolitiken, men den normativa och politiska helheten definieras och kringgärdas av 

specifika föreställningar om valfrihetens innebörd. Valfrihetsreformerna förutsätter en rad olika 

normativa ställningstaganden som är sammanflätade genom att de villkorar varandra. Det vill 

säga, jämlikhet, behov, marknad och (val)frihet är ömsesidigt betingande genom att en viss syn 

på valfrihet, behov och marknad avgör vilken syn på jämlikhet som är möjlig och vice versa. 

Precis som den socialdemokratiska sjukvårdspolitikern antyder i introduktionens citat handlar 

organiseringen av valfrihetssystemen om grundläggande frågor kring hur relationen mellan 

medborgare och (välfärds)stat bäst organiseras. Därför vill jag hävda att överideologin om 

valfrihetens plats och nytta inom välfärden villkoras av den underideologi som skapar den typ av 

valfrihetsföreställningar partierna har och kan ha. 

1. 1 Syfte och frågeställningar 

Syftet med denna avhandling är att studera föreställningar om valfrihet hos socialdemokraterna 

och moderaterna, utifrån deras syn på jämlikhet, behov och marknad det vill säga valfrihetens 

underideologi. Detta syftar i sin tur till att klargöra ur ett normativt teoretiskt och empiriskt 

perspektiv vilka värden valfriheten står för i dagens politik och om och i så fall hur dessa värden 

förändrats sedan tidigt 1980-tal. Studiens forskningsfrågor kan därmed formuleras som följande;; 

Hur ser moderaterna respektive socialdemokraterna på jämlikhet, det vill säga hur kan deras syn 

på jämlikhet preciseras när de värderas gentemot olika normative teorier om jämlikhet? Hur ser 

partierna på behov, det vill säga hur partiernas syn på och definition av behov kan värderas 

gentemot olika normativa teorier om desamma? 3) Hur ser partierna på marknaden och dess 

normativa status när detta värderas gentemot olika normativa teorier om marknaden? Utifrån 

detta ska sedan frågan om hur partiernas syn på valfrihet påverkas av deras syn på behov, 

jämlikhet och marknad besvaras. Slutligen ska studien även bemöta frågan om i vilken 

utsträckning det finns en koherens i denna underideologi samt vilken normativ status valfriheten 

kan sägas ha inom ramen för den. 

5




2. Forskningsdesign 

Studien är en jämförande idéanalys där jag avser att studera valfrihetsdebatterna på hälso- och 

sjukvårdens och skolans område genom att analysera partiernas föreställningar om valfrihet 

såsom det kommer till uttryck i material såsom programtexter, kongress- och stämmorapporter, 

propositioner, partimotioner, etc. Här kommer även intervjuer med ledande ideologer inom 

respektive parti även att ingå samt företrädare i respektive riksdagsutskott. 

Genom frågeställningens tematiska tredelning kommer varje frågeställning att 

innefatta fyra jämförelsedimensioner. För det första finns en tidsdimension där var och en av 

frågeställningarna ska besvaras dels i ett historiskt idématerial, dels i ett samtida idématerial. Med 

historiskt idématerial avses de normativa föreställningar och idéer som kom till uttryck i debatten 

från tidigt 1980-tal fram till och kring husläkarreformen och friskole- och skolvalsreformen 

1992-1994. Med samtida idématerial avses desamma kring vårdvalsreformerna 2007-2010 samt i 

den aktuella debatten om friskolor och skolval. För det andra innefattas jämförelsen mellan 

politikområdena utbildning och hälso- och sjukvård och för det tredje innefattas jämförelsen 

mellan partierna. En fjärde jämförelsedimensioner tillkommer genom att studien kommer att 

innefatta såväl partiernas idéprogram som de faktiska lagförslagen, vad som kan förmodas utgöra 

en distinktion mellan manifest och latent ideologi. Genom att studera valfrihetsdebatterna inom 

hälso- och sjukvårdspolitiken och utbildningspolitiken syftar denna avhandling således till att 

belysa elementära normativa föreställningar hos dessa två partier under en tidsperiod som är att 

betraktas som formativ i det svenska välfärdssystemets fortsatta utveckling. 

Valet att fokusera på hälso- och sjukvård och skola motiveras av dessas status som 

kärnområden inom välfärdsstaten, genom medborgarens särskilt utsatta position inom dessa 

sektorer samt genom dess särprägel som elementär social rättighet. Ett ytterligare skäl för att 

fokusera på partiernas socialpolitiska ställningstaganden är att dessa befinner sig på en nivå 

mellan den allmänna, övergripande ideologin och ställningstaganden i konkreta dagsfrågor. Ett 

partis socialpolitiska ideologi avspeglar enligt Jonas Hinnfors den mer allmänna ideologin där 

människosyn, uppfattningar om samhällets organisering och utopier uttrycks (Hinnfors 1992 s. 

12). 

Mitt beslut att studera just socialdemokraterna och moderaterna grundas på flera 

orsaker. Socialdemokraterna har en unik position i svensk politisk historia. Utöver att ha varit 

Sveriges största parti i fråga om medlems- och väljarantal är det även det parti som innehaft 

regeringsmakten under sextiofem år sedan 1932. På andra sidan av det ideologiska spektrat har 

moderaterna varit det största partiet sedan 1970-talet och det har även varit det parti som lett de 

6




två regeringar som formulerat och implementerat de valfrihetsreformer som ska studeras. Därför 

anser jag att det kan förmodas att en studie av dessa två partier också kan illustrera den svenska 

välfärdspolitiska debatten i större bemärkelse. Ett ytterligare skäl att studera just 

socialdemokraterna och moderaterna är att bägge partier har efter respektive valförlust 2002 och 

2006 lanserat politiska omorienteringar bland annat på socialpolitikens område 

omorienteringar vars konsekvenser gällandes föreställningar om valfrihet inom välfärden är 

intressant att studera. Utöver att det är intressant i sig att studera socialdemokraternas och 

moderaternas ställningstaganden kring valfrihetsreformerna är det dessutom de två partier vars 

syn i dessa frågor i hög grad kommer att diktera vad kommande regeringsalternativ kan föra för 

slags framtida politik. 

2.1 Att studera valfrihetens idémässiga innehåll 

Tidigare refererade Tingstens ideologiuppfattning innefattar en föreställning om att det går att, 

genom en vetenskaplig analys, fastställa vad som var rätt eller fel beträffande ideologi (Tingsten 

1941). Tingstens tillvägagångssätt är mer begreppsutredande och lägger mindre betoning vid 

ideologiers konstitutiva funktion. Språket i den tingstenska analysen kan sägas avspegla en 

verklighet, den är inte med och skapar den. På så vis kan det sägas ligga en spänning mellan den 

tingstenska logiken och ett mer kritiskt analytiskt perspektiv i fråga om ideologianalysen. Den 

traditionella ideologianalysen karakteriseras generellt inte heller av en kritisk samhällsteoretisk 

diskussion (se exempelvis Bergström, Boréus 2005). 

Med detta i åtanke vill jag hävda att den typ av ideologianalys som här står i fokus 

snarare är en sådan som enligt Michael Freeden svarar mot frågan;; vilka är implikationerna och 

insikterna från ett specifikt set av politiska åsikter i termer av de begreppsliga samband som de 

utgör? Den analytiska uppgiften i ett sådant angreppssätt är att förklara, tolka och kategorisera, 

inte att göra anspråk på att erbjuda en korrekt beskrivning av en värld av ideologier eller att ge en 

fullständig redogörelse över mönster av politiskt tänkande i den världen. Ideologier beskrivs av 

Freeden som särpräglade sammansättningar av politiska begrepp, där det skapas begreppsliga 

mönster från en damm av obestämbara och obegränsade kombinationer. Dessa specifika 

begreppsinnebörder kan förändras och utvecklas över tid, vilket i denna studie just är 

utgångspunkten i fråga om valfrihet (Freeden 1996 s. 3-6). Förevarande studie kan därmed sägas 

bestå av en analys av partiernas idéer i fyra begreppsliga dimensioner nämligen, jämlikhet, behov, 

marknad och slutligen, valfrihet. 

7




Freeden menar att politiska begrepp får betydelse i tre dimensioner, i tid, rum och i 

den sammanlänkningen mellan dessa delar som bildas (detta benämns ideologins morfologi). 

Dessa delar måste integreras i ett övergripande analytiskt perspektiv och det är just denna tredje 

aspekt som Freeden menar skilja hans sätt att se på ideologistudier från traditionella metoder för 

att studera politiskt tänkande. Politiska begrepp anses här få betydelse inte bara genom 

ackumulativa diskurstraditioner eller olika kulturella kontexter, utan även genom den specifika 

position ett visst begrepp har i relation till andra politiska begrepp. När skiljaktiga ideologier 

framhålls 

eftersom det i konvergensen sker viktiga förändringar genom den dekontestation som sker i de 

ömsesidiga begreppsliga relationerna (Freeden 1996 s. 4-6). Det är på samma vis som jag menar 

att föreställningarna om valfrihet i den svenska välfärdspolitiken måste förstås genom att utreda 

hur de relaterar till andra begrepp såsom jämlikhet, behov och marknad. De politiska begreppen 

är i Freedens ideologidefinition de 

en ideologi. Viktig 

definiera ett begrepp liksom ord inte har någon essentiell innebörd. Det finns alltså inte någon 

 

idealtillstånd av 

frihet. Det samtida frihetsbegreppet innefattar exempelvis en uppfattning om icke-restriktioner, 

men detta är dock ett kännetecken skapat och upprätthållet av människor i samtiden poängterar 

Freeden, men inte en nödvändighet för begreppet självt (Freeden 1996 s. 48-53, 62-68). 

Emellanåt görs en distinktion mellan idécentrerade studier och aktörscentrerade 

studier. I de idécentrerade studierna är det argumenten som står i fokus, vem som framför dem 

är mindre intressant. I aktörscentrerade studier är det istället de aktörer som framfört särskilda 

idéer som står i centrum (se Beckman 2005). Det finns dock skäl att inte betrakta dessa två 

stilideal som dikotomiska. Bergström och Boreús framhäver att det går att kombinera aktör och 

idé (Bergström, Boréus 2005), vilket också är utgångspunkten för denna studie. Studiens 

frågeställning är idécentrerad i termer av de idéer som kommer till uttryck genom olika bärande 

politiska begrepp, men i den politiska debatten är det emellertid också av stor betydelse vilken 

aktör (i detta fall parti) som framför olika idéer. 

Idé- och ideologianalyser baseras nästintill uteslutande på programtexter, 

debattmaterial, policydokument, etc. Min uppfattning är att en sådan analys kan fördjupas genom 

intervjuer med de politiska företrädare som uttrycker och medverkar till att ge upphov till dessa 

föreställningar och därmed normativa ställningstaganden, därav de planerade intervjuerna med 

de så kallade ledande ideologerna och med utskottsledamöter. Brian C Rathburn framhåller att 

8




intervjuer ofta är det enda sättet att få tillgång till en specifik typ av information och för att 

kunna fastställa motiv och preferenser (Rathburn 2008 s. 

690). Mötet mellan intervjuaren och respondenten är ett interaktivt möte och viss risk finns för 

att svaren kan bli olika beroende på vem som ställer dem. Esaiasson et al. menar emellertid att 

man inte ska överdriva risken med intervjuareffekter, utan att det väsentliga är att man reflekterar 

kring situationen och är ärlig med att redovisa om det finns resultat som man tror har kunnat bli 

påverkade (Esaiasson et al. 2005). 

Det är dock förmaningar som inte bör betraktas gälla enbart vid intervjuer, utan 

vid all samhällsvetenskaplig forskning. Ytterst grundas förmaningarna i synen på att det enbart är 

genom ett neutralt observationsspråk som vetenskapligt grundad kunskap kan erhållas. Min 

uppfattning är dock att det är svårfrånkomligt att varje uttolkare har en unik, socialt och 

historiskt betingad förförståelse som också påverkar förståelsen och tolkningen av materialet 

(Bergström, Boréus 2005). Större vikt bör därför läggas vid studiens transparens. I all forskning 

är det viktigt att läsaren så långt som möjligt kan följa alla steg i processen och att studien 

överensstämmer med de föreliggande premisserna. Det handlar om att skapa förtroende för 

studiens tillvägagångssätt och därmed resultat. 

2. 3 Tidigare forskning 

Gällandes välfärdsstatens utmärkande kännetecken har Gösta Esping-Andersens typologisering 

av välfärdsregimer kommit att bli en förekommande referenspunkt vid studier kring välfärd. 

Typologiseringen utgår från tre principer, för det första betraktas det sociala medborgarskapet 

vara centralt, sociala rättigheter ges likartad laglig och praktisk status som äganderätten. Det 

sociala medborgarskapet berör även den sociala stratifieringen då en individs status som 

medborgare kan ersätta en individs klasstatus. I de fall rättigheterna är universella leder de till en 

dekommodifiering av individers status gentemot marknaden. Utifrån dessa principer konstrueras 

Esping-Andersens tre välfärdsregimer, den liberala, den korporativa och den socialdemokratiska 

välfärdsregimen (Esping-Andersen 1990 s. 35-48, 69-78). 

Inom svensk utbildningspolitik har normativa ideal (kanske främst med fokus på 

socialdemokratin) studerats av bland andra Göran Bergström, (Bergström 1995, Bergström 

1993), Bo Lindensjö och Ulf Lundgren (Lindensjö, Lundgren 2000), Bo Rothstein (Rothstein 

1986), Leif Lewin (Lewin 1967), Åke Isling (Isling 1973, Isling 1980), Sixten Marklund 

(Marklund 1985, Marklund 1974), Gunnar Richardsson (Richardson 1978b, Richardson 1978a, 

Richardson 1963) och Karin Hadenius (Hadenius 1990). Lisbeth Lundahl har skrivit en 

9




avhandling om högerpartiets skolpolitik under första halvan av 1900-talet (Lundahl 1989) och 

vidare finns moderaternas syn på bland annat frihet beskrivet av exempelvis Jan Hylén (Hylén 

1991), Stig-Björn Ljunggren (Ljunggren 1992) och Niklas Stenlås (Stenlås 2010). 

Kring skolvalet har det genomförts ett antal implementeringsstudier bland annat av 

Skolverket (Statens skolverk 1998), (Skolverket 1993), (Skolverket 2003). När det gäller vårdval 

så har de två landsting som först genomfört vårdval under 2000-talet (Halland och Stockholm 

2007 respektive 2008) själva genomfört utvärderingar som visar förändringar i exempelvis 

tillgänglighet, antal läkarbesök, etc. Ytterligare implementeringsforskning kring tidigare 

valfrihetsreformer inom hälso- och sjukvården finns att tillgå som främst visar tydliga 

indikationer på bristande genomslag för dessa (se exempelvis Anell, Anders & Rosén, Per 1996, 

SOU 1997:154, SOU 2007:12, Winblad Spångberg 2003). Ovan redovisade utvärderingar faller 

emellertid utanför det som är denna studies fokus, då syftet är att fokusera på de ideologiska 

spänningarna i den politiska debatten som valfrihetsreformerna konstituerar. 

Valfrihetsrevolutionen i termer av dess partipolitiska ideologiska och normativa konnotationer 

ett outforskat område, därför är det särskilt angeläget att denna studie genomförs. 

3. Valfrihetens morfologi 

3.1. Från vaggan till graven;; folkhemmets förverkligande eller den nya leviathan? 

Kritiken mot välfärdsstaten började som sagt växa under slutet av 1970- och början av 1980- 

talet. I den nyliberala kritiken utmålades välfärdsstaten till en maktfullkomlig statsapparat som 

kränkte medborgares rätt till självbestämmande och autonomi. Resultatet av den höga 

skattenivån där medborgare berövas sin ekonomiska autonomi framhölls vara att medborgarna 

indoktrineras i en slags frivillig eller ofrivillig hjälplöshet (se exempelvis Rothstein 2002 s. 38 ff). 

Socialdemokratin första samlade svar mot det nyliberala frithetsbegreppet under denna period 

menar Anders Mellbourn ha kommit i ett tal hållet av dåvarande statsminister Ingvar Carlsson 

under våren 1983. Här yttrades en klassiskt socialdemokratisk frihetsidé, där målet att skapa 

samhällsförhållanden som möjliggör verklig frihet för individen menades kräva kollektiva insatser 

genom politiska beslut och offentlig sektor. I samma tal formulerades emellertid även viss 

självkritik i termer av ett erkännande att den socialdemokratiska välfärdspolitiken inte premierat 

personligt ansvar och beslutsdelaktighet (Mellbourn 1986 s. 42-43). Detta är grundläggande 

frågor om var gränsen går för hur mycket vi kan och bör reglera samt när egenvärdet av 

människans rätt till fria val väger större än vilja att med hjälp av regler och lagar åstadkomma 

största möjliga samhällsnytta. Mot bakgrund av detta och studiens övergripande syfte kommer 

10




följande avsnitt att diskutera olika teoretiska perspektiv på frihet med avsikten att bringa större 

klarhet i vilken typ av frihet valfrihet inom välfärden kan vara, liksom hur det relaterar till olika 

sätt att se på individuell autonomi. 

Föreställningen om statens makt och individens frihet som en dikotomi 

utvecklades först just i den liberala traditionen. Tanken om individens frihet att själv bestämma 

över sin tillvaro förverkligas bäst enligt denna syn genom en frånvaro av statlig, central reglering. 

I den moderna politiska idéhistorien kan två frihetsbegrepp urskiljas, negativ och positiv frihet. 

Den negativa friheten konkretiseras främst som frihet genom frånvaron av tvång, medan den 

positiva friheten däremot är friheten till. Den positiva friheten kan därför kräva olika typer av 

påbud och lagar, vilka bör betraktas som oförenliga med den negativa friheten (Gaus 2000 s. 48- 

49, 83-84). Viktigt i den negativa frihetssynen är ståndpunkten om hur den positiva friheten kan 

riskera att bli förtryckande. Isaiah Berlin har exempelvis gett uttryck för denna kritik då han 

framhöll att i den positiva frihetens namn kan ledare tro sig har rätt att förtrycka andra för att 

förverkliga en sannare frihet för dem som inte förstår, därför att de är okunniga, blinda, 

missledda eller korrupta (Berlin 1984 s. 144). 

I en mycket förenklad definition av välfärdsstaten konstitueras den av ett statligt 

ansvar och ingripande för att garantera ett tillgodoseende av människors grundläggande behov. 

Frihet från staten i den liberala politiska diskursen innebär dock även frihet från politiken. Det 

innebär att i den mån det de facto finns ett välfärdssystem ska det organiseras och fördelas på 

marknaden och inte via politiker och byråkrater. Beslut som är viktiga för människans vardag ska 

fattas av den enskilde, den politiska dagordningen ska begränsas och koncentreras till frågor som 

angår nationens väl, som att beskydda medborgarna och skapa ordning (Olsen 1990 s. 28-33). 

Här går den centrala skiljelinjen och som kan sägas illustreras av Berlins uttalande om a man 

saknar frihet endast om man av människor hindras att uppnå ett mål. Den blotta oförmågan att uppnå ett mål 

är inte detsamma som brist på politisk frihet (Berlin 1984 s. 133). Den bärande idén bakom sociala 

rättigheter är just att oförmåga att uppnå mål de facto kan vara en brist på sann politisk frihet 

och att alla medborgare därför ska ges rätt till grundläggande nyttor så som utbildning och 

sjukvård. De två skiljaktiga sätten att se på den svenska välfärdsstatens omfattning illustrerar på 

ett ganska tydligt sätt skillnaderna just mellan en positiv och en negativ frihetssyn. 

Min initiala tanke var att valfrihet inom välfärdssektorn är komplex eftersom det 

konstituerar en hybrid mellan det liberala idealet om negativ frihet och den positiva frihetssynen 

med dess orientering mot sociala rättigheter. Medborgaren betraktas ha rätt att välja mellan ett 

alternativ av välfärdstjänster som tillhandahålls av kollektivet, fri från statens (här landstingens 

11




och kommunernas) ingripande. Autonomibegreppet framträder emellertid som allt mer centralt 

för att urskilja vad valfrihet inom välfärden handlar om då det i mångt och mycket överskrider 

såväl en negativ som en positiv frihetssyn. 

3.1.1 Att vara sin egen herre (och dam) 

I den tidigare refererade statliga maktutredningen från 1990-talet framhölls att det skett en 

förändring i det svenska medborgarkollektivet i termer av ökade krav på autonomi. Bakgrunden 

var en ny slags medborgare med större kunskaper och resurser som i större utsträckning 

ifrågasatte centrala expertbedömningar. Utredningen visade även att en betydande andel av 

befolkningen upplevde att de hade litet inflytande över viktiga delar av den offentliga service som 

är mest närvarande i det vardagliga livet, nämligen skola och sjukvård. Därför utmanas de 

universella standardlösningarna, konstaterade utredningen (SOU 1990:44). I vardagligt bruk 

relateras individuell autonomi ofta till individens kapacitet till självbestämmande. En viktig 

distinktion i den politiska filosofin görs dock mellan vad som kallas för moralisk autonomi och 

personlig autonomi där det första, sprunget ur den kantianska traditionen, refererar till individens 

kapacitet till självbestämmande i moraliska val (Hill 1989 s. 95-105). Personlig autonomi refererar 

däremot till individers kapacitet till självbestämmande i alla aspekter av livet, utan begränsningar 

till moraliska skyldigheter (se exempelvis Dworkin 1988) och det är främst denna form av 

autonomi som här aktualiseras. 

Två huvudsakliga dimensioner kan enligt Lennart Lundquist urskiljas för vad som 

avgör graden av personlig autonomi inom en välfärdsstat i termer av strukturella begränsningar. 

Den ena dimensionen konstitueras av den handlingsfrihet individen har och i hur stor 

utsträckning individen på grund av strukturella begränsningar tvingas följa en väg denne själv 

inte valt. Den andra dimensionen är individens kapacitet att agera, det vill säga i hur stor 

utsträckning individen har resurser som gör det möjligt att uppnå önskvärda resultat (Lundquist 

1987 s. 37-39). Det finns emellertid ytterligare preciseringar att göra av en sådan inringning. Då 

handlingsfriheten påverkas av i vilken utsträckning lagar och regler styr det individuella agerandet 

åt ett specifikt håll, alltså vilka begränsningar som sätts för individens agerande i olika situationer, 

kan begränsningarna vara av olika karaktär. De kan dels vara av strukturell karaktär, det vill säga, 

strukturen är så starka att vissa handlingar redan initialt är uteslutna, dels av rationell karaktär, 

individerna ges incitament för att agera eller inte agera på ett särskilt sätt (se Pierre, Rothstein 

2003). 

12




En ytterligare aspekt av individens autonomi i förhållande till staten som inte 

Lundquist berör och som överskrider såväl strukturella som rationella begränsningar är frågan 

om statens neutralitet i relation till medborgarnas valda livsprojekt. Å ena sidan finns 

uppfattningen att en lika respekt för medborgare innefattar att de behandlas som varelser som 

har förmågan att fatta väl övervägda val kring vad som är gott och bra i deras liv och att de är 

kapabla att agera enligt dessa val. Detta är ett synsätt som kan sägas gå tillbaka till John Stuart 

Mill (Mill 1967 s. 83 ff) och innebär att staten inte bör påbjuda medborgare värderingar även om 

 

medborgarna som en kollektiv grupp med vissa gemensamma värderingar som staten anses ha en 

skyldighet att försvara (Rothstein 2002). I svensk utbildningspolitik kommer ett sådant ideal till 

uttryck exempelvis genom Skollagen (1985:1100) som uttrycker att skolverksamheten ska 

utformas i enlighet med grundläggande demokratiska värderingar, den ska främja jämställdhet 

osv. Det har också ifrågasätts huruvida det överhuvudtaget är möjligt att bedriva offentlig 

verksamhet utan att den innefattar ställningstaganden kring rådande (kollektiva) 

samhällsvärderingar (Rothstein 2002). 

Samtidigt skulle det även kunna hävdas att välfärdsstaten i sig bygger på 

möjligheten till eller önskvärdheten av att just formulera ett för medborgarna gemensamt 

livsprojekt om politisk, ekonomisk och social jämlikhet. Henrik Berggren och Lars Trädgårdh 

beskriver hur den svenska välfärdsmodellen särskiljer sig gentemot andra välfärdsregimer genom 

att det gemensamma välfärdsprojektet syftat till att göra medborgarna oberoende av familjen och 

andra nära gemenskaper. Sammanslutningen har istället skett mellan individen och staten, för att 

på så vis tillförsäkra att fundamentet för medborgarnas mellanmänskliga relationer inte utgörs av 

beroendeförhållanden (Berggren, Trägårdh 2006 s. 10). Ett annat sätt att se på statens roll i 

förhållande till individuell autonomi kan därför vara att den för att de facto kunna vara neutral i 

förhållande till medborgares val av livsprojekt, måste skapa möjligheter för medborgarna att 

realisera dessa (se Raz 1986 s. 124), vilket också relaterar till Lundquists andra dimension. Sociala 

rättigheter i stort skulle kunna betraktas ur ett sådant perspektiv, då de syftar till att tillförsäkra 

medborgarna reell möjlighet till individuell autonomi genom den resursfördelning som 

rättigheterna implicerar. 

Ett sådant synsätt framträder tydligt i ett tal av Olof Palme 1984 då han framhåller 

Samhället och dess institutioner ska tjäna människorna här och nu, så att de kan förverkliga sina 

 

mhällets mål och solidaritetens, är att alla ska ha resurser nog att förverkliga de 

viktiga uppgifterna i livet, de stora livsprojekten. De målen har varit grunden för välfärdssamhället, de utgör 

13




grinden för ett fritt samhälle(citerad i Schüllerqvist 1996 s. 67). Samtidigt kan möjlighetsskapandet 

även uttryckas som att det är fullt tillräckligt ge alla medborgare likvärdig rätt att agera på en (i 

detta fall skol- och/eller hälso- och sjukvårds-) marknad (se Dworkin 1977 s. 180). När det gäller 

den specifika valfriheten i dessa välfärdssektorer skulle denna gränsskillnad mellan en positiv och 

en negativ frihetssyn kunna sägas illustreras genom frågan om huruvida staten genom 

tillhandahållandet av välfärdssnyttor möjliggör medborgarnas individuella livsprojekt eller om 

marknadens entré i välfärden möjliggör en reell statlig neutralitet inför det individuella 

livsprojektet. Svaret på den frågan menar jag betingas i den faktiska politiska debatten av andra 

ställningstaganden kring uppfattningar om marknaden, värdering av personligt ansvar och behov 

liksom förutsättningar för och strävan efter jämlikhet. 

3.2. Att välja jämlikt eller att välja jämlikhet? 

Esping-Andersens typologisering och resonemang innefattar ett antagande om att alla 

välfärdsstater producerar jämlikhet och i viss mening även är jämlika. Genom 

jämlikhetsbegreppets vaghet och spänningsvidd ryms inom detta begrepp emellertid ett antal och 

ibland motstridiga definitioner. Det kan vara värt att poängtera att ett specifikt rättviseperspektiv 

inte nödvändigtvis innefattar en strävan efter jämlikhet, men en stipulerad jämlikhetssträvan 

innefattar däremot oundvikligen ett ställningstagande kring rättvisa. Jämlikhet och rättvisa ofta 

används synonymt, men jämlikhet är ett snävare begrepp då kan vara ett men inte det enda sättet 

att definiera vad som är rättvist (Bergström 1993 s. 77). Min uppfattning är därför att ett 

 

rättvisesyn. Sambandet mellan valfrihet, jämlikhet och personligt ansvar bygger på att en 

uppfattning om rättvisa och/eller jämlikhet som stipulerar vilka ojämlikheter som är acceptabla 

och inte, kommer oundvikligen att, genom ställningstaganden kring de ojämlikheter som anses 

vara acceptabla, innefatta en syn på personligt ansvar för de faktorer som ligger till grund för de 

senare (se exempelvis Scheffler 2005 s. 10, Lake 2001 s. 26). Därför behandlas i följande avsnitt 

olika teoretiska perspektiv på dels valfrihet och jämlikhet, dels relationen mellan jämlikhet och 

personligt ansvar. 

Det rättviseperspektiv som ofta går under benämningen jämlikhet i chans eller 

resursjämlikhet bygger i övergripande drag på att personer anses behandlas jämlikt då de ges 

likvärdiga möjligheter och resurser i en initial fördelning. I den renaste formen är det ett slags 

ögonblicksperspektiv eftersom ett sådant perspektiv inte tar hänsyn till vilka konsekvenser en 

initial (om än rättvis) fördelning skulle ha i fråga om samhällelig jämlikhet på sikt. Ett sådant 

14




resursrättviseperspektiv företräds av bland andra Ronald Dworkin och Eric Rakowski, även om 

de bägge två utarbetar olika villkor för under vilka förutsättningar individer ska kompenseras för 

ojämlikhet efter den initiala fördelningen (villkor som relaterar till vilket personligt ansvar 

individer anses ha för dessa utfall). Dworkins kriterium för uppnådd rättvisa är ett så kallat 

avundsjuketest, när ingen individ föredrar någon annans resurser är fördelningen rättvis 

(Dworkin 2000 s. 65-120). 

resursjämlikhetsperspektiv än ett där fördelningen av resurser sker rätt och slätt i lika andelar. 

Rakowski däremot framhåller att en jämlik initial fördelning är rättvis även om dessa andelar inte 

medför att personerna blir jämlika i lycka eller maximerar deras lycka (Rakowski 1991 s. 73). 

Gemensamt för Rakowski och Dworkin är emellertid att de delar synen att individer ska 

kompenseras för sådana omständigheter som de själva inte kan kontrollera, som kan sägas vara 

 

a omständigheter som är resultat av egna val 

 

. 

Den syn på individers förutsättningar till fria val och ansvaret som följer av 

detsamma genom distinktionen mellan omständighetstur/otur och beslutstur/otur medför en 

svårfrånkomlig och svårhanterlig uppgift i att stipulera en gräns mellan vad som ska betraktas 

som resultat av egna val och omständigheter utanför individens kontroll. 3 Synsättet kan även 

sägas lämna utrymme för utfallsojämlikhet i relativt hög grad, vilket har påpekats av bland andra 

Samuel Scheffler. Det finns starka skäl till att inte tillåta överdrivna skillnader i inkomst och 

välstånd i ett samhälle med jämlikhetsambitioner, även om dessa skillnader skulle vara resultaten 

av frivilliga val, menar Scheffler. Det finns vissa grundläggande behov som behöver tillgodoses 

för att individer ska kunna delta i det sociala och politiska livet på ett jämlikt sätt. De politiska 

institutionernas uppgift bör därför inte vara att neutralisera omständighetsotur/tur, utan urskilja 

vad som är grundläggande behov och vad som endast är starka preferenser (Scheffler 2003 s. 23- 

24). 4 

3 Även om Dworkin själv framhåller att skillnaden mellan omständighetstur/otur och beslutstur/otur snarast är en 

glidande skala, vidhålls att det är det förra som förtjänar kompensation. En hypotetisk försäkringsmarknad 

formuleras som är tänkt att utgöra en länk mellan dessa två, där en individ är berättigad till kompensation i de fall då 

en försäkring tecknats mot den specifika formen av otur som drabbat densamme. Grundprincipen kan emellertid 

sägas vara densamma, individer görs personligt ansvariga genom de beslut som de fattar eller inte fattar (Dworkin 

1981 s. 292 ff). 

4 Dworkin hävdar emellertid att i praktiken innebär hans rättviseteori att alla människor kommer att få 

grundläggande trygghet oavsett hur dåliga val de gör eftersom den bygger på att människor ska kompenseras för 

olyckliga omständigheter i enlighet med vad en genomsnittlig samhällsmedlem i en hypotetisk situation skulle valt att 

försäkra sig mot om det fanns rättvisa och jämlika möjligheter för alla att teckna försäkringar. Bland annat 

argumenterar han för behov av en obligatorisk minimumförsäkring för att täcka bland annat viss typ av sjukvård 

a decent society strives to protect people against major mistakes they are very likely to regret, like not fitting and wearing 

seatbelts, and not providing for emergency care(Dworkin 2002 s. 114-115). 

15




Ett skiljaktigt synsätt på jämlikhet i möjligheter när det gäller utbildning, företräds 

av Harry Brighouse som framför en princip om utbildningsjämlikhet som inte kretsar kring vilka 

utbildningsmöjligheter som finns tillängliga för barnen, utan på vilken nytta den utbildningen ger 

möjligheter till. Det är ett delvis instrumentellt förhållningssätt till jämlikhet i möjligheter som 

förordar en strävan efter att jämställa individers initiala konkurrenskraft på arbetsmarknaden. 

Men utöver det har utbildning också ett mer essentiellt värde, menar Brighouse, genom att den 

förser individer med möjligheter att tillgodogöra sig inte bara de färdigheter som att räkna eller 

läsa, utan även de belöningar som kommer från att ha lärt sig dessa och reflekterat kring dessa i 

en social kontext (Brighouse 2000 s. 117-121). Brighouse ger samhället ett relativt stort ansvar 

vad gäller föräldrarnas val av skola i fråga om 

 

sätt som den kritiske läsaren skulle kunna uppfatta som paternalistiskt. Enligt Brighouse tenderar 

föräldrar i lägre sociala klasser och med lägre utbildningsnivåer att fatta sämre beslut kring skolor 

och därför finns det starka motiv till mer reglerade former av valfrihetssystem (Brighouse 2000 s. 

194). 

Även om Brighouse själv presenterar sin syn på utbildningsjämlikhet som 

jämlikhet i möjligheter har hans resonemang, vill jag (förmodligen mot hans vilja) ändå beskriva 

resonemanget som mer av karaktären av utfallsjämlikhet i alla fall på en grundläggande nivå. 

Detta genom hans argument om att utbildning bör syfta till att ge barn de kapaciteter som krävs 

för att underlätta att de växer upp till autonoma individer. (Brighouse 2000 s. 65-66). Han själv 

anför en rad problem med en utfallsorienterad jämlikhetsprincip, bland annat att en sådan inte 

säger något om hur mycket utbildning som faktiskt tilldelats och att vissa individer med svårare 

handikapp aldrig kommer att nå samma utbildningsnivå som genomsnittet (Brighouse 2000 s. 

126-131). Samtidigt är en förekommande kritik mot en renodlad princip om jämlikhet i chans, 

just att en initial resursfördelning i sig är otillräcklig genom olika individers förmåga att omsätta 

dessa resurser till välfärd. 

Att ifrågasätta den typen av syn på personligt ansvar för egna beslut som bland 

andra Rakowski och delvis Dworkin företräder behöver nödvändigtvis inte vara detsamma som 

att kategoriskt bestrida ett personligt ansvar. Oftare är det ett avståndstagande från den (i viss 

mån nästintill metafysiska) idén om människans genuina och opåverkade fria vilja av vilken också 

följer ett personligt ansvar för valens utfall. Brighouse kan i viss mening förstås utifrån det 

perspektivet och det är också en kritik som bland andra Brian Barry uttrycker. Barry 

argumenterar för att idén om jämlikhet i möjligheter ofta definieras som inget mer än rätten att 

välja och att bli vald och menar att det är upprörande att detta sätt att förstå jämlikhet i 

16




möjligheter har blivit återkommande i våra vardagliga liv. Det innefattar orimliga antaganden om 

personligt ansvar och meritokrati som kombineras för att legitimera alla sorters förkastliga 

ojämlikheter, enligt Barry. Just den initiala bristen på jämlikhet i möjligheter och det faktum att 

olika former av agerande i praktiken inte är möjliga för alla krossar idén om att alla kan nå vilket 

mål som helst om man bara anstränger sig, konstaterar han (Barry 2005 s. 21, 40). 

Faktiska möjligheter definieras av Barry såsom att de existerar för en individ om ett 

specifikt agerande som finns inom ramen för dennes makt och som leder till (om individen väljer 

att agera på det sättet) att uppnå saken i fråga, vilket också relaterar till Lundquists andra 

autonomidimension. En viktig skillnad här i jämförelse med tidigare resonemang i dessa frågor är 

att Barry talar om agerande som ligger inom ramen för individens makt och inte bara beroende 

av vilja (Barry 2005 s. 20, 137-140). I den bemärkelsen görs även en distinktion mellan utfall som 

är beroende av individens externa alternativt interna omständigheter. Hos Barry är dock 

 

Istället 

föreslår Barry att människor ska betraktas som ansvariga för val de fattar i de fall de är nöjda med 

de egna bakomliggande preferenserna som gör att de fattat det givna beslutet, oavsett hur dessa 

preferenser har tillkommit (Barry 2006 s. 236). Det finns dock en viss motsägelse i detta sätt att 

ringa in det personliga ansvaret så tillvida att en individs beslut att exempelvis vidareutbilda sig 

eller inte, bör betraktas vara sammanhängigt med ett antal fler (socioekonomiska) faktorer som 

gör att den tänkta nyttokalkyleringens förutsättningar inte är lika individer emellan. Barrys 

resonemang borde innebära att individers preferensformation är kontextuellt betingad och att 

 

förmodas tillfredsställas på betydligt lägre nivåer för dem som förväntar 

sig mindre av livet och bör därför inte utgöra utgångspunkten för hur samhällelig jämlikhet ska 

definieras. 

I Sverige började man under 1970-talet inom socialpolitiken att uttrycka jämlikhet 

genom kompensatoriska åtgärder genom begreppet likvärdighet (Lindensjö, Lundgren 2000 s. 86). Det 

är dock inte självklart huruvida likvärdighetsbegreppet kan sägas rymmas inom ett traditionellt 

socialdemokratiskt jämlikhetsbegrepp då till skillnad från jämlikhet som utgår från förhållanden 

eller tillstånd mellan individer är utgångspunkten för likvärdighet ett producentperspektiv, i detta 

fall skolor eller vårdgivare. Då 

- 

likvärdig, men inte nödvändigtvis jämlik i termer av individers jämlikhet, är det inte säkert att 

likvärdighetsbegreppet medger en förpliktelse om att stödja elever med särskilda behov. Det är 

överhuvudtaget inte givet att ett likvärdighetsmål syftar till att utjämna sociala skillnader, påpekar 

Göran Bergström. Bergström introducerar emellertid även ett annat sätt att se på 

17




likvärdighetsbegreppet, nämligen det att likvärdighet inte betraktas som ett mål i sig, utan som ett 

medel för att öka jämlikheten i samhället i stort och snarare relateras till förändringar i 

styrsystemen än en innehållsmässig förändring av jämlikhetsbegreppet. En svaghet som dock 

även Bergström lyfter fram är att det finns föga garanti för att dessa aktörer de facto strävar mot 

ett jämlikhetsmål och använder det vidgade agerandeutrymmet för att just öka jämlikheten 

(Bergström 1993 s. 219-220). (Bergström 1993 s. 219). I den bemärkelsen urskiljs även en viktig 

distinktion mellan att sträva efter att göra skolval eller vårdval jämlikt eller att se på valet i sig 

som ett medel för jämlikhet. 

3.3 Till alla efter behov 

- Om behov av och till vad? 

I linje med det sätt att se på autonomi som tar utgångspunkt i de behov en individ har för att 

kunna realisera det individuella livsprojektet, har vi sett hur exempelvis Rakowski och Dworkin 

resonerar kring behovstillfredsställelse som lika möjligheter i termer av resurser. Dworkin 

beskriver en idealsituation där resurser fördelas genom en auktion där människor med likvärdig 

köpkraft kan bjuda på de resurser de finner värdefulla och användbara. Då individer har olika 

mål och värderar olika resurser olika kommer resursfördelningen inte att bli jämlik i en identisk 

betydelse, men jämlik i den meningen att ingen individ kommer att föredra någon annans 

resurser (Dworkin 2000 s. 65-120). Detta sätt att se på mänskliga behov innefattar även en mer 

eller mindre implicit kritik mot ställningstagandet att det skulle finnas objektivt definierbara 

mänskliga behov. I en sådan typ av kritik framhålls bland annat att definitioner av grundläggande 

behov är kontextbetingade och varierar med olika moraliska traditioner. Även där moraliska 

traditioner överlappar i så pass hög grad att man skulle kunna komma överens om ett antal 

grundläggande behov så skulle det vara omöjligt att komma överens om en inbördes prioritering 

mellan dessa, framhålls av exempelvis John Gray (Gray 1983 s. 183). 

 

 

svenska socialdemokratiska partiledaren anammat i 2010 års valrörelse (Aktuellt 2010-09-01), 

men som går tillbaka till ett marxistiskt uttryck från slutet av 1800-talet (se exempelvis Marx 1977 

s. 569). Vad en sådan princip ska innebära är emellertid inte uppenbart, varken ur ett teoretiskt 

perspektiv eller i den politiska praktiken. Inom hälso- och sjukvården finns till exempel sedan 

 

innebär 

(prop. 1996/97:60), men som är på en så pass hög abstraktionsnivå att bland annat 

Riksrevisionen i en granskning konstaterat att de inte har kunnat omsättas i praktiken 

18




(Riksrevisionen 2004). Utöver om vilka kriterier som bör avgöra hur gemensamma resurser ska 

fördelas givet att de resurser som finns tillgängliga är mer begränsade än de mänskliga behoven 

och att det givna samhället har någon form av jämlikhetsambition - ställer en sådan princip också 

fundamentala frågor om vad som konstituerar de mänskliga behov som det aktuella samhället ska 

tillgodose med de gemensamma resurserna (Miller 2001 s. 204-205). 

Liksom Brighouse resonerar kring utbildning som både ett instrumentellt värde 

och ett essentiellt, så skiljer David Miller på instrumentella och icke-instrumentella behov. Att 

vilja äta en bakelse för att stilla sin hunger är i en sådan karakterisering ett instrumentellt behov 

eftersom någon annan form av mat skulle kunna stilla hungern minst lika bra hungern däremot 

är ett icke-instrumentellt sådant. Behov är dock inte enbart den typen av biologiska behov som 

relaterar till individens direkta fysiska välbefinnande, utan kan även anses utgöras av de behov 

individen har för att kunna fullfölja den egna livsplanen, liksom behov som konstitueras av 

gemensamma sociala normer om vad som utgör ett anständigt mänskligt liv (Miller 2001 s. 207- 

209). I ett omfattande välfärdssystem såsom det svenska kan det förmodas att dessa 

gemensamma normer ställer relativt höga krav på vilken nivå av sådana behov som ska 

tillgodoses. Ett problem med att definiera behov i termer av det som individen själv uppfattar 

som de egna behoven utgår från den kritik som jag tidigare riktat mot Barrys resonemang i fråga 

om skiljaktiga förutsättningar för individers preferensformation. Alltså, individer kan uppfatta 

sina behov som mer eller mindre krävande i så pass stor utsträckning att det kan vara oförenligt 

med en ambition om samhällelig jämlikhet. Miller menar därtill att en sådan invändning är så 

pass stark att man därför helt bör avstå från att definiera behov utifrån termer av att möjliggöra 

individuella livsplaner (Miller 2001 s. 209). 

Ett sådant resonemang eller snarare problematiserande av en sådan utveckling 

återfinns exempelvis redan i socialdemokraternas 90-talesprogram från slutet av 1980-talet För 

ett par generationer sedan var det omöjligt att ge alla medborgare god vård livet ut. Idag är det ett krav alla 

ställer. Om en äldre man för 25 år sedan gick till doktorn och klagade över att han började se dåligt, fick han en 

 

engagerad i PRO, som ilsket klagar över att han bara fått en starroperation på vänster öga och tvingas vänta 

flera månader för en operation på höger öra(Socialdemokraterna 1989 p. 178-175). Det motsatta 

argumentet, att motsätta sig en behovsdefinition som utgår från individens uppfattade behov - 

riskerar emellertid en paternalistisk prägel då det hårddraget innefattar ett ställningstagande om 

att medborgarna inte vet det egna eller samhällets bästa. 

19




Såväl Scheffler som Brighouse har i tidigare presenterade resonemang betonat 

grundläggande behov till skillnad från preferenser liksom de nödvändiga kapaciteter som krävs för att 

möjliggöra individens autonomi. I linje med ett sådant perspektiv menar Amartya Sen att det 

inom ett givet samhälle gemensamt fastställs ett antal aktiviteter som sammantaget konstituerar 

 

för att fungera i och genom dessa aktiviteter, som till exempel att kunna läsa och skriva, att 

kunna röra sig obehindrat, osv. (Sen 1995 s. 38 ff). En sådan behovsdefinition leder återigen 

tillbaka på synen på behov som de kapaciteter som krävs för att kunna leva ett anständigt liv i det 

samhälle individen befinner sig i. 

Vilka kapaciteter och grundläggande behov som är så pass centrala att de bör 

omfattas av det offentliga åtagandet är således på intet sätt självklart, vilket illustreras kanske 

specifikt inom sjukvården där tillgång till t.ex. fertilitetsbehandlingar eller fetmaoperationer 

varierar kraftigt mellan olika landsting. Dessa frågeställningar accentueras i takt med den 

 

också i allt högre grad förväntar sig. Detta ställer i sin tur höga krav på det gemensammas 

förmåga att finansiera dessa åtaganden (jmf SOU 2008: 127 s. 47 ff). Valfrihetsreformernas 

kritiker menar att dessa reformer 

former av välfärdsservice (och därmed av de gemensamma resurserna) och i den bemärkelsen 

kan reformerna sägas ytterligare understryka problematiken med hur behov bäst definieras. 

3.4 Om marknadens moraliska status 

Den första frågan är möjligen varför detta överhuvudtaget ska uttryckas som marknadens 

moraliska status? Amartya Sen beskriver detta som att eftersom de flesta av oss inte skulle kunna 

överleva utan en marknad (genom att vi vanligtvis inte själva tillverkar de saker vi behöver) så är 

marknaden som institution så pass central för den egna välfärden att den måste ha ett värde. (Sen 

2002 s. 93) Frågan om marknadens värde har egentligen redan behandlats ur ett flertal aspekter;; 

Ur ett negativt frihetsperspektiv kan marknaden betraktas som den institution som möjliggör 

individuell autonomi och därmed inneha ett inte bara instrumentellt värde men även ett 

essentiellt. Sen poängterar exempelvis att även om det är svårt att skilja marknadens värde från 

dess effekter och resultat (t.ex. uppnådd nytta i termer av tillfredsställelse), så bör även vad 

marknadsmekanismer kan åstadkomma för den enskildes frihet i samhället inberäknas, om nu 

 

 

(Sen 2002 s. 100). 

20




Diskussionen om olika jämlikhetsperspektiv visade vidare på distinktionen mellan 

att genom olika marknadsmekanismer skapa förutsättningar för jämlika val eller om valen ska 

betraktas som ett medel för jämlikhet. En sådan diskussion relaterar, som vi sett, även till 

medborgares behov och preferenser när det gäller den egna och den gemensamma välfärden och 

hur de bäst definieras. Det finns emellertid några ytterligare aspekter värda att uppmärksamma. 

Dworkins jämlikhetsteori innefattar en uppfattning om en ideal marknad som inte enbart utgör 

ett användbart verktyg, utan även en uppfattning om ett inneboende värde i själva uttolkningen 

av jämlikhet. Marknaden tillförsäkrar att resursfördelningen sker på ett jämlikt sätt genom främst 

två aspekter. För det första gynnar den inte godtyckligt några preferenser framför andra eftersom 

alla individer spelar en jämlik roll när i att fastställa fördelningen. För det andra löser marknaden 

 

kritikerna mot jämlikhetsdefinitioner som syftar till jämlikhet i välfärd (eller så kallad 

utfallsjämlikhet). 

Det finns emellertid ett antal problem med att anta Dworkins modell som faktisk 

mall för att strukturera resursfördelningen i ett samhälle, som påpekat av bland andra Colin 

Macleod. Med ett sådant tillvägagångssätt löper man risken att ignorera centrala aspekter av 

mänskliga intressen som måste inrymmas i utformningen av faktiska sociala institutioner. 

Marknaden kan inte fungera som ett verktyg för att tolka jämlikhet enligt Macleod, eftersom den 

snedvrider de moraliska ideal som den är tänkt att illustrera. Detta genom att en marknadsbaserad 

tolkning av jämlikhet inte kan fånga karaktären och betydelsen av vissa mänskliga intressen. 

Exempelvis menar Macleod att det smala perspektivet i Dworkins teori på fördelning av privata 

resurser leder till en snedvriden förståelse av bland annat funktionshindrades behov eftersom 

marknaden inte kan särskilja den relativa betydelsen av olika former av mänskliga intressen och 

därför undviker de uppenbara konflikterna med att identifiera och väga olika intressen mot varandra 

(Macleod 1998 ss. 22-23, 218-220). 

Uteslutning är en annan huvudsaklig snedvridning i Dworkins modell enligt 

Macleod. Det vill säga, den här typen av marknadsorienterade jämlikhetsperspektiv fokuserar på 

principer som reglerar relationerna mellan ansvarsfulla vuxna som är kapabla att bilda sina egna 

föreställningar om vad som utgör ett gott liv och sträva efter dem. Men teorin begränsar sig inte 

till dessa vuxna, den är riktat till att omfatta alla. En ytterligare begränsning är då att barns 

särskilda omständigheter och deras förmåga att göra val angående resurser, inte beaktas. Vi kan 

inte anta att fördelningen av resurser kan organiseras enligt en hypotetisk auktion på samma sätt 

som för vuxna, inte heller kan vi enkelt utgå från att vi kan förlita oss på att föräldrar tillförsäkrar 

sina barns intressen, framhåller Macleod. Slutligen kritiserar Macleod även Dworkins sätt att 

21




tilldela ett inneboende jämlikhetsvärde till marknaden som en följd av dess beroende av ett 

 

hänseenden till viss del är nödvändigt i en idealteori behöver vi ändå verktyg som gör det möjligt 

att översätta innebörden av jämställdhet när de ska förflyttas från idealvärlden till den verkliga 

världen, sammanfattar Macleod (Macleod 1998 s. 220-223). 

En annan aspekt av marknadens moraliska värde diskuteras av Amy Gutman, och 

liknar till viss del den kritik formulerad av Macleod i fråga om föräldrar och de val föräldrar 

fattar för sina barn. Gutman menar att man utmanar pluralismen i ett samhälle när man låter 

föräldrar strategiskt planera utbildningen för sina barn. Eller kanske snarare uppmuntrar man en 

viss form av organiserad pluralism där reproduktionen sker genom föräldrars makt över sina 

 

all auktoritet till förmån för föräldrar offrar sitt mest effektiva och försvarbara instrument för att 

 

 

argumenterar Gutman (Gutmann 1987 s. 32-33). 

Marknadsliknande reformer, så som exempelvis skolval medför därmed att det 

s. 

 

Detta har påpekats av Thomas Englund som menar att i Sverige har detta lett till att elever 

nuförtiden (ett uttalande som gjordes för snart femton år sedan) inte möter pluralism och 

mångfald inom en enskild skola, utan snarare ett värdesystem och insocialiseras därmed in i en 

specifik förståelse som är i enlighet med deras föräldrars (Englund 1996 s. 127). Detta är centralt 

inte minst i Sverige genom att den universella välfärdsmodellen, så som den har utformats, har 

sökt att inte bara dekommodifiera medborgare, utan även de-familjarisera dem. Detta har genomförts 

genom reformer som syftat till att tillförsäkra medborgare en ganska betydande självständighet, 

inte bara från marknaden, men även från familjebaserade beroenden. Relationen har varit mellan 

individen och staten snarare än mellan familjen och staten (Berggren, Trägårdh 2006 s. 10). När 

det gäller barns relation till sina föräldrar är detta inte en ensidig fråga, barn kommer 

oundvikligen att vara beroende av sina föräldrar eller annan vårdnadshavare. Men diskussionen 

belyser emellertid en viktig aspekt av marknadens moraliska värde, nämligen huruvida 

marknaden (och dessa marknadsreformer) kan anses ha följden att välfärdsnyttor såsom 

 

22




Det nämnda kommodifieringsbegreppet kan bidra till att ytterligare belysa 

konnotationerna av dessa marknadsmekanismers inträde i välfärden. 5 Till skillnad från den 

traditionella liberala traditionen där marknaden betraktas som emancipatorisk för individer, kan 

kommodifieringen av individer betraktas resultera i en maktlöshet och utsatthet. Men på vilket 

sätt relaterar egentligen kommodifieringsbegreppet till dessa specifika valfrihetsreformer? 

Genom konkurrensutsättningen av sjukvårds- och utbildningsproducenterna blir medborgares 

preferenser allt viktigare för dessa välfärdsproducenters finansieringsmöjligheter. För att 

konkurrensutsättningens ska kunna möjliggöra individuell autonomi och en jämlik 

behovstillfredsställelse förutsätts dock att dessa val kan fattas på jämlika grunder. Den upplevda 

rättvisan i systemet blir således beroende av att medborgare med större resurser inte ges större 

möjligheter än andra att utöva inflytande genom exit eller åtminstone genom hotet om exit. I en 

sådan anda återkommer socialdemokraterna exempelvis till parollen om att det är behoven och 

inte plånboken som ska styra medborgares tillgång till välfärdstjänster (se exempel Larsson, 

Olsson 2010). 

Marknaden skapar såtillvida inte enbart möjligheter till större inflytande genom att 

medborgare kan välja eller välja bort, utan även genom att de kan hota med att välja bort genom 

så kallade interaktionseffekter (se t.ex. Möller 1996 s. 221-222, 377-378). Min tidigare 

genomförda undersökning om vårdvalsreformerna i Halland och Stockholm visade att 

vårdvalskritiker som betonar socioekonomiskt svagare individers svårigheter att nyttja valfriheten 

kan sägas argumentera utifrån farhågor för en ökad kommodifiering av medborgares status. 

Universaliteten i välfärdssystemet anses då ifrågasättas genom farhågan för att tillgången till vård 

ska bli beroende av individers möjligheter att uttrycka en efterfrågan snarare än ett reellt behov. 

Det motsatta perspektivet, förespråkandet av vårdvalet, kan beskrivas som att det är 

vårdproducenterna som anses kommodifieras snarare än medborgarna genom 

konkurrensutsättningen (Millares 2008). Stor del av den kritik som riktats mot de offentliga 

utförarna grundas, som anfört, i den monopolställning, alltså oberoende av marknadskonkurrens 

(dekommodifiering), som de tidigare innehaft. Därför menar jag att kommodifieringsbegreppet 

kan tydliggöra skiljaktiga perspektiv på vilket värde dessa marknadsmekanismer har i välfärden. 

5 Esping-Andersens beskriver graden av kommodifiering i en välfärdsregim beskrivs med utgångspunkt i tre 

aspekter;; 1) Nivå av individuella trösklar för att omfattas av det sociala hjälpsystemet samt huruvida det innefattar 

några försvårande omständigheter såsom tidsbestämd ersättning. 2) Nivå av ekonomisk ersättning i termer av 

marginaleffekter kring arbetsincitament 3) Hur stor del av den befolkning som innefattas av den sociala hjälpen och 

som faktiskt försörjs genom den (Esping-Andersen 1990 s. 35-37, 47-48). 

23




4.2 Kampen om det eftersträvansvärda och det uppnåbara 

I den nutida politiska kontexten tävlar de svenska partierna på vartdera sida om blocket om titeln 

som välfärdens främsta försvarare, vilket också illustrerar ett bredare fenomen inom svensk 

politik, nämligen det att de politiska partierna uppfattas som alltmer lika. Herbert Tingsten 

karakteriserade denna konvergeringstendens i västvärlden redan för drygt fyrtio år som en 

överideologi där partiskillnader framträdde i hur snarare än vad (Tingsten 1966). En sådan 

överideologi skulle kunna hävdas återspeglas det numera breda stödet i den svenska politiken för 

valfrihet inom såväl skola som sjukvård, där partiernas oenigheter berör utformning av 

valfrihetssystemen snarare än dess vara eller icke vara. 

Min centrala invändning gentemot valfriheten som en nutida överideologi är 

emellertid, som jag hoppas redan har framkommit genom denna text, att även om valfrihet har 

ett ursprung i idéer om individuell frihet och autonomi så har den skiljaktiga innebörder just 

beroende på hur den kontextualiseras i olika välfärdssystem. En sådan kontextualisering bör 

dessutom betraktas som en dynamisk fortgående process där olika normativa värdens dominans 

varierar vid olika tidpunkter. De nya styrningsidéer och den så kallade liberaliseringen av 

välfärdspolitiken som ligger bakom valfrihetsreformerna inom bland annat skolan och 

sjukvården kan sägas vara ett uttryck för en förändring i den svenska politiska kulturen ( se 

exempelvis Rothstein, Vahlne Westerhäll 2005). 

Den politiska kulturens dynamik är också just sådan att förändring sker genom att 

den utmanas, ifrågasätts och därigenom utvecklas, men inte utan att den hela tiden förhåller sig 

till de historiska betingelserna. Därför vill jag mena att dessa valfrihetsreformer och debatterna 

kring dessa reformer kan sägas illustrera skeenden där den politiska kulturen varit under 

omdaning och utveckling, där olika intressen stått i strid med varandra om i kampen om vilken 

utveckling som ska anses såväl önskvärd som möjlig. Och det är just kampen om hur det 

eftersträvansvärda och det uppnåbara definieras som denna avhandling ska bemöta. 

24




Referensförteckning 

Aktuellt 2010-09-01, Debatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, 

http://svtplay.se/v/2129228/aktuellt/1_9_21.00?sb,p102536,2,f,-1. 

Anell, Anders & Rosén, Per (ed) 1996, Valfrihet och jämlikhet i vården, 1. uppl. edn, SNS 

(Studieförb. Näringsliv och samhälle) ;; Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE), 

Stockholm : Lund. 

Barry, B. 2006, "Chance, Choice and Justice" in Contemporary political philosophy : an anthology, eds. 

R.E. Goodin & P. Pettit, 2.ed. edn, Blackwell, Malden, Mass., pp. 201. 

Barry, B. 2005, Why social justice matters, Polity, Oxford. 

Beckman, L. 2005, Grundbok i idéanalys : det kritiska studiet av politiska texter och idéer, Santérus, 

Stockholm. 

Berggren, H. & Trägårdh, L. 2006, Är svensken människa? : gemenskap och oberoende i det moderna 

Sverige, Norstedt, Stockholm. 

Bergström, G. 1995, Har skolpolitikens mål förändrats? : en genomgång av innehållet i begreppen jämlikhet, 

demokrati och valfrihet under de senaste årtiondena, HLS, Stockholm. 

Bergström, G. 1993, Jämlikhet och kunskap : debatter och reformstrategier i socialdemokratisk skolpolitik 

1975-1990, Symposion graduale, Stockholm ;; Stehag. 

Bergström, G. & Boréus, K. 2005, Textens mening och makt : metodbok i samhällsvetenskaplig text- och 

diskursanalys, 2., [omarb.] uppl. edn, Studentlitteratur, Lund. 

Berlin, I. 1984, Fyra essäer om frihet, Ratio, Stockholm. 

Blomqvist, P. & Rothstein, B. 2000, Välfärdsstatens nya ansikte : demokrati och marknadsreformer inom 

den offentliga sektorn, Agora, Stockholm. 

Brighouse, H. 2008, "Educational Equality and Varieties of School Choice " in School Choice 

policies and outcomes: empirical and philosophical perspectives. , ed. Feinberg, Walter & Lubienski, 

Chris, State University of New York Press, Albany. 

Brighouse, H. 2000, School choice and social justice, Oxford University Press, Oxford. 

Dworkin, R. 1981, "What is Equality? Part 2: Equality of resources", Philosophy and Public Affairs, 

vol. 10, no. 4, pp. 283-345. 

Dworkin, G. 1988, The theory and practice of autonomy, Cambridge University Press, Cambridge. 

Dworkin, R. 2002, ""Sovereign Virtue" Revisited", Ethics, vol. 113, no. 1, Symposium on Ronald 

Dworkin's "Sovereign Virtue.", pp. 106-143. 

25




Dworkin, R. 2000, Sovereign virtue : the theory and practice of equality, Harvard Univ. Press, Cambridge, 

Mass. 

Dworkin, R. 1977, Taking rights seriously, Harvard Univ.Press, Cambridge, Mass. 

Englund, T. 1996, "Utbildning som "public good" eller "private good"?" in Utbildningspolitiskt 

systemskifte?, ed. T. Englund, HLS Förlag, Stockholm. 

Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H. & Wängnerud, L. 2005, Metodpraktikan: konsten att 

studera samhälle, individ och marknad, 2., [rev.] uppl. edn, Norstedts juridik, Stockholm. 

Esping-Andersen, G. 1990, The three worlds of welfare capitalism, Princeton University Press, 

Princeton, N.J. 

Freeden, M. 1996, Ideologies and political theory : a conceptual approach, Clarendon Press, Oxford. 

Friedman, M. 1955, "The role of government in education" in Economics and the Public Interest, ed. 

R. Solo, Rutgers University Press, New Brunswick. 

Friedman, M. & Friedman, R. 1980, Free to choose : a personal statement, Secker & Warburg, London. 

Gaus, G.F. 2000, Political concepts and political theories, Westview, Boulder, Colo. ;; Oxford. 

Gray, J. 1983, "Classical Liberalism, Positional Goods, and the Politicization of Poverty" in 

Dilemmas of liberal democracies : studies in Fred Hirsch's "Social limits to growth", eds. A. Ellis & K. 

Kumar, Tavistock, London. 

Gutmann, A. 1987, Democratic Education, Princeton University Press, Princeton. 

Hadenius, K. 1990, Jämlikhet och frihet : politiska mål för den svenska grundskolan = [Equality and liberty] 

: [political purposes of the Swedish compulsory school], Univ. ;; Almqvist & Wiksell International 

[distributör], Uppsala : Stockholm. 

Hill, T. 1989, "The Kantian Conception of Autonomy" in The Inner citadel : essays on individual 

autonomy, ed. J.P. Christman, Oxford University Press, New York, pp. 91-105. 

Hinnfors, J. 1992, Familjepolitik : samhällsförändringar och partistrategier 1960-1990, Almqvist & 

Wiksell International, Stockholm. 

Hylén, J. 1991, Fosterlandet främst? : konservatism och liberalism inom högerpartiet 1904-1985, Norstedts 

juridikförl., Stockholm. 

Isling, Å. 1980, Kampen för och mot en demokratisk skola. 1, Samhällsstruktur och skolorganisation = 

[Social structure and school organization], Sober, Stockholm. 

Isling, Å. 1973, Samhällsutveckling och bildningsideal : skolpolitiska längdsnitt och strukturskisser, Sv. 

lärarförb., Stockholm. 

Janowitz, M. 1976, Social control of the welfare state, Univ. of Chicago P., Chicago. 

26




Lake, C. 2001, Equality and Responsibility [Elektronisk resurs], Oxford University Press, Oxford. 

Larsson, J.M. & Olsson, H. 2010, Nu laddar de för en stenhård valrörelse. 

Lewin, L. 1967, Planhushållningsdebatten, 2. uppl. edn, Almqvist & Wiksell, Stockholm. 

Lindensjö, B. & Lundgren, U.P. 2000, Utbildningsreformer och politisk styrning, HLS förl., Stockholm. 

Ljunggren, S. 1992, Folkhemskapitalismen : högerns programutveckling under efterkrigstiden, Tiden, 

Stockholm. 

Lundahl, L. 1989, I moralens, produktionens och det sunda förnuftets namn : det svenska högerpartiets 

skolpolitik 1904-1962 = In the name of Christian morality, productivity and sound reason : the education 

policy of the Swedish Conservative Party 1904-1962, Pedagogiska institutionen, Univ. [distributör], 

Lund. 

Lundquist, L. 1987, Implementation steering : an actor-structure approach, Studentlitteratur ;; Chartwell- 

Bratt, Lund : Bromley. 

Macleod, C.M. 1998, Liberalism, Justice, and Markets [Elektronisk resurs] A Critique of Liberal Equality, 

Oxford University Press, Oxford. 

Marklund, S. 1985, Skolsverige 1950-1975. D. 4, Differentieringsfrågan, Liber/Utbildningsförl., 

Stockholm. 

Marklund, S. 1974, Vår skola : historik, reformverksamhet, dagens utbildningssystem, utvecklingstendenser, 

Bonnier, Stockholm. 

Marx, K. 1977, "Critique of the Gotha Programme" in Karl Marx : selected writings, ed. D. 

McLellan, Oxford University Press, Oxford. 

Mellbourn, A. 1986, Bortom det starka samhället : socialdemokratisk förvaltningspolitik 1982-1985, 

Carlsson, Stockholm. 

Mill, J.S. 1967, Om friheten, Natur och kultur, Stockholm. 

Millares, M. 2008, Att välja välfärd, Masteruppsats, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms 

Universitet. 

Miller, D. 2001, Principles of social justice, Harvard Univ. Press, Cambridge, Mass. 

Möller, T. 1996, Brukare och klienter i välfärdsstaten : om missnöje och påverkansmöjligheter inom barn- och 

äldreomsorg, 1. uppl. edn, Publica : Norstedts juridik [distributör], Stockholm. 

Murray, C. 1984, Losing ground : American social policy, 1950-1980, Basic Books, New York. 

Offe, C. 1984, Contradictions of the welfare state, Hutchinson, London. 

Olsen, J.P. 1990, Demokrati på svenska, Carlsson, Stockholm. 

27




Pierre, J. & Rothstein, B. (eds) 2003, Välfärdsstat i otakt : om politikens oväntade, oavsiktliga och 

oönskade effekter, 1. uppl. edn, Liber ekonomi, Malmö. 

Pollitt, C. 1990, Managerialism and the public services : the Anglo-American experience, Basil Blackwell, 

Oxford. 

Rakowski, E. 1991, Equal justice, Clarendon, Oxford. 

Rathburn, B.C. 2008, "Interviewing and Qualitative Field Methods: Pragmatism and " in The 

Oxford handbook of political methodology, eds. J.M. Box-Steffensmeier, H.E. Brady & D. Collier, 

Oxford University Press, Oxford. 

Raz, J. 1986, The morality of freedom, Clarendon, Oxford. 

Richardson, G. 1978a, "Jämlikhetstanken i svensk enhetsskoledebatt." in Historielärarnas 

förenings årsskrift Bromma : Historielärarnas förening, 1942-, . 

Richardson, G. 1978b, Svensk skolpolitik 1940-1945 : [idéer och realiteter i pedagogisk debatt och politiskt 

handlande] = [Swedish educational policy 1940-1945], LiberFörlag, Stockholm. 

Richardson, G. 1963, Kulturkamp och klasskamp : ideologiska och sociala motsättningar i svensk skol- och 

kulturpolitik under 1880-talet = [Cultural struggle and class struggle : ideological and social conflicts in 

Swedish educational and cultural policy in the 1880's], Göteborg. 

Riksrevisionen 2004, Riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvård, Riksrevisionen, Stockholm. 

Rothstein, B. 2002, Vad bör staten göra? : om välfärdsstatens moraliska och politiska logik, 2., [rev.] uppl. 

edn, SNS förl., Stockholm. 

Rothstein, B. 1986, Den socialdemokratiska staten : reformer och förvaltning inom svensk arbetsmarknads- 

och skolpolitik, Arkiv, Lund. 

Rothstein, B. & Vahlne Westerhäll, L. 2005, Bortom den starka statens politik? 1. uppl. edn, SNS 

förlag, Stockholm. 

Scheffler, S. 2005, "Choice, circumstance, and the value of equality", Politics, Philosphy & 

Economics, vol. 4, no. 5, pp. 5-28. 

Scheffler, S. 2003, "What Is Egalitarianism?", Philosophy and Public Affairs, vol. 31, no. 1, pp. 5-39. 

Schüllerqvist, U. 1996, "Förskjutning av svensk skolpolitisk debatt under det senaste decenniet" 

in Utbildningspolitiskt systemskifte?, ed. T. Englund, HLS, Stockholm. 

Sen, A.K. 2002, "Marknadens moraliska status" in Idéer om rättvisa, eds. J. Rawls, A.K. Sen & M. 

Walzer, 2. uppl edn, ePan, Stockholm. 

Sen, A.K. 1995, Inequality Reexamined [Elektronisk resurs], Oxford University Press, Oxford. 

28




Skolverket 2003, School choice and its effects in Sweden : offprint of report 230 - a summary, Fritze, 

Stockholm. 

Skolverket 1993, Val av skola : reformen: historik, sammanhang och intentioner : ett tioårigt perspektiv, 

Skolverket, Stockholm. 

Socialdemokraterna 1989, 90-talsprogrammet. En debattbok om arbetarrörelsens viktigaste frågor under 90talet, 

Tidens förlag, Stockholm. 

SOU 1990:44 Demokrati och makt i Sverige : Maktutredningens huvudrapport, Allmänna förl., 

Stockholm. 

SOU 1997:154 Patienten har rätt : delbetänkande, Fritze, Stockholm. 

SOU 2007:12 Hälso- och sjukvården : sekretariatsrapport nr 2 till Ansvarskommittén, Fritze, Stockholm. 

SOU 2008: 127 Patientens rätt : några förslag för att stärka patientens ställning : delbetänkande, Fritze, 

Stockholm. 

Statens skolverk 1998, Samhällsekonomiska effekter av ökad valfrihet inom skolsektorn : en välfärdsteoretisk 

analys, Liber distribution, Stockholm. 

Stenlås, N. 2010, "Högern och Folkpartiet under ett sekel" in Parti eller rörelse? : perspektiv på 

liberala organisationsstrategier 1880-1940 cop. 2010, . 

Tingsten, H. 1966, Från idéer till idyll : den lyckliga demokratien, Norstedt, Stockholm. 

Tingsten, H. 1941, Idékritik, Bonnier, Stockholm. 

Winblad Spångberg, U. 2003, Från beslut till verklighet : läkarnas roll vid implementeringen av 

valfrihetsreformer i hälso- och sjukvården, Acta Universitatis Upsaliensis : Univ.-bibl. [distributör], 

Uppsala. 

29

Den underordnade överideologin - Statsvetenskapliga institutionen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?