Den underordnade överideologin - Statsvetenskapliga institutionen

Stockholms Universitet Matilde Millares
Statsvetenskapliga institutionen
Forskarutbildningen
En ytterligare aspekt av individens autonomi i förhållande till staten som inte
Lundquist berör och som överskrider såväl strukturella som rationella begränsningar är frågan
om statens neutralitet i relation till medborgarnas valda livsprojekt. Å ena sidan finns
uppfattningen att en lika respekt för medborgare innefattar att de behandlas som varelser som
har förmågan att fatta väl övervägda val kring vad som är gott och bra i deras liv och att de är
kapabla att agera enligt dessa val. Detta är ett synsätt som kan sägas gå tillbaka till John Stuart
Mill (Mill 1967 s. 83 ff) och innebär att staten inte bör påbjuda medborgare värderingar även om
medborgarna som en kollektiv grupp med vissa gemensamma värderingar som staten anses ha en
skyldighet att försvara (Rothstein 2002). I svensk utbildningspolitik kommer ett sådant ideal till
uttryck exempelvis genom Skollagen (1985:1100) som uttrycker att skolverksamheten ska
utformas i enlighet med grundläggande demokratiska värderingar, den ska främja jämställdhet
osv. Det har också ifrågasätts huruvida det överhuvudtaget är möjligt att bedriva offentlig
verksamhet utan att den innefattar ställningstaganden kring rådande (kollektiva)
samhällsvärderingar (Rothstein 2002).
Samtidigt skulle det även kunna hävdas att välfärdsstaten i sig bygger på
möjligheten till eller önskvärdheten av att just formulera ett för medborgarna gemensamt
livsprojekt om politisk, ekonomisk och social jämlikhet. Henrik Berggren och Lars Trädgårdh
beskriver hur den svenska välfärdsmodellen särskiljer sig gentemot andra välfärdsregimer genom
att det gemensamma välfärdsprojektet syftat till att göra medborgarna oberoende av familjen och
andra nära gemenskaper. Sammanslutningen har istället skett mellan individen och staten, för att
på så vis tillförsäkra att fundamentet för medborgarnas mellanmänskliga relationer inte utgörs av
beroendeförhållanden (Berggren, Trägårdh 2006 s. 10). Ett annat sätt att se på statens roll i
förhållande till individuell autonomi kan därför vara att den för att de facto kunna vara neutral i
förhållande till medborgares val av livsprojekt, måste skapa möjligheter för medborgarna att
realisera dessa (se Raz 1986 s. 124), vilket också relaterar till Lundquists andra dimension. Sociala
rättigheter i stort skulle kunna betraktas ur ett sådant perspektiv, då de syftar till att tillförsäkra
medborgarna reell möjlighet till individuell autonomi genom den resursfördelning som
rättigheterna implicerar.
Ett sådant synsätt framträder tydligt i ett tal av Olof Palme 1984 då han framhåller
Samhället och dess institutioner ska tjäna människorna här och nu, så att de kan förverkliga sina
mhällets mål och solidaritetens, är att alla ska ha resurser nog att förverkliga de
viktiga uppgifterna i livet, de stora livsprojekten. De målen har varit grunden för välfärdssamhället, de utgör
13