Den underordnade överideologin - Statsvetenskapliga institutionen

More documents

Recommendations

Info

Stockholms Universitet Matilde Millares Statsvetenskapliga institutionen Forskarutbildningen (Riksrevisionen 2004). Utöver om vilka kriterier som bör avgöra hur gemensamma resurser ska fördelas givet att de resurser som finns tillgängliga är mer begränsade än de mänskliga behoven och att det givna samhället har någon form av jämlikhetsambition - ställer en sådan princip också fundamentala frågor om vad som konstituerar de mänskliga behov som det aktuella samhället ska tillgodose med de gemensamma resurserna (Miller 2001 s. 204-205). Liksom Brighouse resonerar kring utbildning som både ett instrumentellt värde och ett essentiellt, så skiljer David Miller på instrumentella och icke-instrumentella behov. Att vilja äta en bakelse för att stilla sin hunger är i en sådan karakterisering ett instrumentellt behov eftersom någon annan form av mat skulle kunna stilla hungern minst lika bra hungern däremot är ett icke-instrumentellt sådant. Behov är dock inte enbart den typen av biologiska behov som relaterar till individens direkta fysiska välbefinnande, utan kan även anses utgöras av de behov individen har för att kunna fullfölja den egna livsplanen, liksom behov som konstitueras av gemensamma sociala normer om vad som utgör ett anständigt mänskligt liv (Miller 2001 s. 207- 209). I ett omfattande välfärdssystem såsom det svenska kan det förmodas att dessa gemensamma normer ställer relativt höga krav på vilken nivå av sådana behov som ska tillgodoses. Ett problem med att definiera behov i termer av det som individen själv uppfattar som de egna behoven utgår från den kritik som jag tidigare riktat mot Barrys resonemang i fråga om skiljaktiga förutsättningar för individers preferensformation. Alltså, individer kan uppfatta sina behov som mer eller mindre krävande i så pass stor utsträckning att det kan vara oförenligt med en ambition om samhällelig jämlikhet. Miller menar därtill att en sådan invändning är så pass stark att man därför helt bör avstå från att definiera behov utifrån termer av att möjliggöra individuella livsplaner (Miller 2001 s. 209). Ett sådant resonemang eller snarare problematiserande av en sådan utveckling återfinns exempelvis redan i socialdemokraternas 90-talesprogram från slutet av 1980-talet För ett par generationer sedan var det omöjligt att ge alla medborgare god vård livet ut. Idag är det ett krav alla ställer. Om en äldre man för 25 år sedan gick till doktorn och klagade över att han började se dåligt, fick han en engagerad i PRO, som ilsket klagar över att han bara fått en starroperation på vänster öga och tvingas vänta flera månader för en operation på höger öra(Socialdemokraterna 1989 p. 178-175). Det motsatta argumentet, att motsätta sig en behovsdefinition som utgår från individens uppfattade behov - riskerar emellertid en paternalistisk prägel då det hårddraget innefattar ett ställningstagande om att medborgarna inte vet det egna eller samhällets bästa. 19
Stockholms Universitet Matilde Millares Statsvetenskapliga institutionen Forskarutbildningen Såväl Scheffler som Brighouse har i tidigare presenterade resonemang betonat grundläggande behov till skillnad från preferenser liksom de nödvändiga kapaciteter som krävs för att möjliggöra individens autonomi. I linje med ett sådant perspektiv menar Amartya Sen att det inom ett givet samhälle gemensamt fastställs ett antal aktiviteter som sammantaget konstituerar för att fungera i och genom dessa aktiviteter, som till exempel att kunna läsa och skriva, att kunna röra sig obehindrat, osv. (Sen 1995 s. 38 ff). En sådan behovsdefinition leder återigen tillbaka på synen på behov som de kapaciteter som krävs för att kunna leva ett anständigt liv i det samhälle individen befinner sig i. Vilka kapaciteter och grundläggande behov som är så pass centrala att de bör omfattas av det offentliga åtagandet är således på intet sätt självklart, vilket illustreras kanske specifikt inom sjukvården där tillgång till t.ex. fertilitetsbehandlingar eller fetmaoperationer varierar kraftigt mellan olika landsting. Dessa frågeställningar accentueras i takt med den också i allt högre grad förväntar sig. Detta ställer i sin tur höga krav på det gemensammas förmåga att finansiera dessa åtaganden (jmf SOU 2008: 127 s. 47 ff). Valfrihetsreformernas kritiker menar att dessa reformer former av välfärdsservice (och därmed av de gemensamma resurserna) och i den bemärkelsen kan reformerna sägas ytterligare understryka problematiken med hur behov bäst definieras. 3.4 Om marknadens moraliska status Den första frågan är möjligen varför detta överhuvudtaget ska uttryckas som marknadens moraliska status? Amartya Sen beskriver detta som att eftersom de flesta av oss inte skulle kunna överleva utan en marknad (genom att vi vanligtvis inte själva tillverkar de saker vi behöver) så är marknaden som institution så pass central för den egna välfärden att den måste ha ett värde. (Sen 2002 s. 93) Frågan om marknadens värde har egentligen redan behandlats ur ett flertal aspekter;; Ur ett negativt frihetsperspektiv kan marknaden betraktas som den institution som möjliggör individuell autonomi och därmed inneha ett inte bara instrumentellt värde men även ett essentiellt. Sen poängterar exempelvis att även om det är svårt att skilja marknadens värde från dess effekter och resultat (t.ex. uppnådd nytta i termer av tillfredsställelse), så bör även vad marknadsmekanismer kan åstadkomma för den enskildes frihet i samhället inberäknas, om nu (Sen 2002 s. 100). 20
Page 1 and 2: Den underordnade överideologin Om
Page 3 and 4: Stockholms Universitet Matilde Mill
Page 19: Stockholms Universitet Matilde Mill

Den underordnade överideologin - Statsvetenskapliga institutionen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?