Hälso- och sjukvården vid marinen. 1915 1/10-30/9 1916 (pdf)

Berättelse över
utrikes studieresa
av
förste marinläkaren, professor P. HAGLUND.
97
Bilaga 1.
Med understöd från för marinläkares studieresor disponibla medel besökte undertecknad
Berlin den 5—10 februari d. å. i avsikt dels att bevista de stora extraordinära
krigskongresser, som nollos av >Deutsche Vereinigung fttr KriippelfQrsorge» (den 7 febr.)
och av »Deutsche Ortopädische Gesellschaft» (den 8—9 febr.) dels även att idka studier
å den samtidigt (den 6 febr.) öppnade >Sonderausstellnng von Ersatzgliedern und Arbeitshilfen
fur Kriegsbeschädigte, Unfallverletzte und Krilppel», och får jag härmed om
detta studiebesök i Berlin avgiva följande berättelse.
Under trycket av det första krigsårets stora svårigheter hade 1915 de sedvanliga
årskongresserna för vanförevård och ortopedi i Berlin — även under normala förhållanden,,
anordnas numera dessa bägge alldeles skilda organisationers vanligen vid påsktiden
hållna ordinarie årskongresser samtidigt och i en viss samorganisation med varandra —
inställts, och man undrade litet var, om och när de alltid givande mötena skulle kunna
återupptagas. Vid en tidigare studieresa i juni 1915, således ännu under det första
krigsåret, över vilken jag förut ingivit berättelse, hade jag väl på flera viktiga centralpunkter
för det krigsortopediska fackarbetet och det sociala krigsinvalidräddningsarbetet
haft tillfälle studera och lära högt skatta det enorma arbete, som nedlades av ortopeder,
såväl som av alla andra i s. k. vanförevård intresserade personer. Jag hade emellertid
under dessa besök en stark känsla av den heterogenitet, som i de olika tyska länderna
präglade arbetet; man kunde näppeligen anse, att någon verkligen enhetlig ledning gav
det vittomfattande och oerhört samhällsviktiga arbetet en enhetlig färg. Man kände
liksom ett behov, att få alla dessa krafter mera förenade. I känslan härav anordnade
de ledande krafterna dessa båda extraordinära »krigskongresser» i Berlin i febr. 1916
med förhandlingarna strängt begränsade till krigsortopediska och krigsinvalidfrågor, och
man fick genom dessa kongresser ett bestämt intryck av att en slags samling av alla
krafter verkligen genom dylika möten med deras förhandlingar och personliga sammanträffanden
kan åstadkommas. Man hade redan l 1 /» års rika krigserfarenheter bakom
sig; det gällde och lyckades även på åtskilliga punkter att giva en överskådlig bild av
i en mängd olika förhållanden gjorda erfarenheter.
Det högtidliga öppnandet av den omtalade utställningen av proteser och andra hjälpmedel,
företrädesvis för krigsskadade, föregick kongresserna och ägde rum söndagen den
6 febr. under stor tillslutning av representativa personer från de bägge intresseområden,
som i dessa frågor så intimt tangera varandra. Utställningen hade fått charmanta lokaler
i »Ständige Ausstellung för Arbeiterwohlfart, Reichsanstalt», Charlottenburg, Frauenhoferstrasse
11/12, och vid det högtidliga öppnandet i anstaltens föreläsningssal, till
vilket jag med professor Biesalskis bistånd erhöll tillträde, närvoro en stor mängd framstående
ortopeder, varjämte även instrumentmakare och bandagefabrikanter voro rikt representerade;
därjämte syntes militärer och särskilt de högsta representanterna för krigssjukvården
från centralmakterna samt militärattachéer från neutrala länder. På eftermiddagen
hade jag tillfälle att tillsammans med alla inbjudna ganska grundligt genomgå hela
7—163377. Marinöverläkarens berättelse.