Fältbiologen 3-4/2010.pdf - Fältbiologerna

Foto: Jennie Wadman
Foto: Serkan Gûnes, serkangunes.com
notiser och debatt
Den svenska skogstragedin
Naturskyddsföreningen har släppt en internationell rapport vars
syfte är att krossa myten om Sveriges hållbara skogsbruk. Cutting
the Edge tar upp gammelskogens värde i förhållande till biologisk
mångfald och klimatpåverkan. Den ger även konkreta exempel på
hur de svenska skogsbolagen bryter mot internationella överenskommelser
liksom de regler som finns inom FSC. Rapporten finns
att ladda ner på http://naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/
skog/
Fototävling behöver fältbiolog
Naturvårdsverket har en jury som utser Årets naturfotograf.
Kanske är du rätt person att vara Fältbiologernas representant/
proffstyckare i denna jury? Att sitta i juryn innebär att gå på ett
par möten i Stockholm under våren, för att bestämma och diskutera
kandidaterna, samt att man får vara med på prisutdelningen
i juni. Intresserad? Hör av dig till oskar.lofgren@faltbiologerna.se
Förra året vann Serkan Gûnes. Bland mycket annat har han tagit
den här bilden i Tyresta nationalpark.
6 | Fältbiologen 3–4/2010
”Viltvården”
är inte vård
Knappt 300 000 personer är medlemmar i de två
jägarföreningarna som finns i Sverige, eller ungefär
fyra procent av den vuxna befolkningen.
Denna minoritet (framför allt Svenska Jägareförbundet)
bestämmer hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
En makt som Jägareförbundet haft sedan 1939, genom
ett avtal med staten. Jägareförbundet har i uppdrag att
ansvara för den praktiska viltvården och jakten i landet.
Detta är, som Naturvårdsverket påpekar i en statlig utredning,
”otidsenligt” och liknar myndighetsutövning,
vilket inte ska vara fallet.
Jägareförbundets ställning gör att kritiska röster inte
kommer fram. Vi som är djur- och naturvänner vill ha en
artrik fauna och att djuren ska kunna leva så opåverkade
som möjligt. Tyvärr har jägarna en annan inställning där,
bland annat att ”viltvård” är en viktig del i jakten. Detta
innebär att jägarna skjuter rävar, grävlingar, nötskrikor
och andra kråk- och måsfåglar därför att jägarna ser dessa
djur som konkurrenter. Att jägarna också vill jaga lodjur,
björn och varg har samma orsak. Tyvärr innebär denna
fullständigt onödiga jakt mycket lidande för djuren då
skadskjutningar är vanliga.
Vid en undersökning på Riksmuseet fann man att
30 procent av äldre rävar hade blyhagel i benen och i
huvudet. Hade hela kroppar kunnat analyseras hade
förmodligen en ännu större andel skadskjutna rävar hittats,
anser forskaren. Då sädgäss röntgades fann man att
60 procent av de äldre sädgässen hade hagel i kroppen.
Jägareförbundet har själv visat att cirka 14 procent av de
påskjutna älgarna blir skadskjutna så att de måste eftersökas.
Undersökningar av vargar som man funnit döda
visar att 30 procent av de tjuvjagats var skadskjutna. Den
i vintras genomförda vargjakten gav samma proportion
skadskjutna.
Eftersom cirka en miljon djur dödas av jägare varje
år i Sverige blir dessa skadskjutningsantal skrämmande.
Skulle mellan 15 och 30 procent av de jagade djuren
skadskjutas betyder ju detta att omkring 200 000 djur
skadskjuts och får lida tills de dör eller återfinns och
kan dödas.
Eftersom endast ett fåtal arter, som älg och vildsvin,
orsakar allvarliga skador betyder det att den övriga jakten
är helt onödig ”viltvård”, ger litet kött (som vid fågeljakt)
eller försvårar arters överlevnad (av orre och tjäder skjuts
det cirka 30 000 per år) och alltså orsakar dessa djur
onödigt lidande.
Jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Minska
jakten och djurens lidande minskar.
Hans Ryttman,
Ordförande för föreningen Jaktkritikerna