Ladda ner del 3 som PDF-uppslag - Regnmakarna

hjälpa dem att bry sig om. Jag är säker på att de
flesta av dem vill det. Innerst inne. De är ju
människor de också, och deras barn ska fortsätta
leva här på Jorden när de själva är borta.
– Det var vackert sagt, sa Renate. – När
du säger så börjar jag nästan tycka om
Klimatkrypen. Jag tycker i alla fall synd om
dem.
Reinert märkte att hon torkade
bort en tår från kinden. Han
visste att en av de fyra andra
var en förrädare. Att Renate
började tycka om Klimatkrypen
var ganska misstänkt.
– Finns det många Klimatkryp på
Jorden? frågade René.
Reidun nickade.
– Det finns jättemånga, och det stämmer att
det är synd om en del av dem.
– Men inte om alla, sa Reinert.
Han sneglade på Renate men det var omöjligt att se vad hon tänkte. Hon såg bara
nyfiken ut. Som en äkta Regnmakare.
– Hur många pratar vi om? frågade René. – Flera tusen?
Reidun skakade på huvudet.
– Många fler, sa hon. – Nästan alla som inte är Regnmakare är Klimatkryp. I alla
fall här i landet. De flesta vet inte ens om att de är det. Om du skulle säga det till dem
skulle de förneka det. Men en del, de värsta Klimatkrypen …
Hon kom inte längre. Hissen hade stannat. Dörren öppnades. Det kryllade av folk
i köpcentret. De sprang hit och dit. Fram och tillbaka. Kors och tvärs. Som myror i en
myrstack, tänkte Reinert.
Renate och René såg sig förvånat omkring.
– Vad många affärer det finns här, sa René.
– Och människor, sa Renate. – Är det lika många utanför?
– Det finns mer än sex miljarder människor på Jorden, sa Reidun.
Renate blev blek.
– Och de flesta är Klimatkryp?
– Ett par miljarder i alla fall.
– Och vi ska göra dem till Regnmakare?
Reidun nickade.
– Vi ska i alla fall göra så gott vi kan.
– Det går inte.
Reinert tittade på Renate. Var det inte lite tidigt att ge upp? För en äkta Regnmakare?
Om hon var en äkta …
– Jag håller med, sa René. – Det är lönlöst.
– Två plus två är fyra, sa Regina.
– Jag vet det, sa René. – Och fyra plus fyra är åtta. Vad är det med det?
– Åtta plus åtta är sexton, sa Regina.
– Ja, sa Reidun. – Och sexton plus sexton är trettiotvå. Och trettiotvå plus trettiotvå
är sextiofyra.
– Sextiofyra plus sextiofyra är etthundratjugoåtta, sa Regina.
Hon tittade på Reinert. Han såg att hon var röd i ansiktet, precis som om hon hade
gett honom en kram. Plötsligt förstod han vad hon menade.
– Etthundratjugoåtta plus etthundratjugoåtta är tvåhundrafemtiosex, sa han.
– Och tvåhundrafemtiosex plus tvåhundrafemtiosex är femhundratolv, sa Regina
och log mot honom.
– Ja, sa Reinert, och femhundratolv plus femhundratolv är ettusentjugofyra.
Han tittade på Renate och René. Det såg ut som ett par ljus höll på att gå upp för
dem också.
– Ettusentjugofyra plus ettusentjugofyra är tvåtusenfyrtioåtta, sa Rene.
– Det stämmer, sa Renate. – Och tvåtusenfyrtioåtta plus tvåtusenfyrtioåtta är
fyratusennittiosex.
– Det räcker, sa Regina.
– Det betyder att det finns hopp, sa Reinert.
– Ja, sa Regina. – För allt som är stort börjar i det lilla. Om vi fem börjar med att
få varsitt Klimatkryp att bli Regnmakare är vi tio Regnmakare. Om alla tio tar hand om
varsitt Klimatkryp och övertygar dem är vi …
10 11