Ladda ner del 3 som PDF-uppslag - Regnmakarna

lång, härlig dusch. Jag duschar tio gånger varje dag. Länge. Då blir jag ren. Och rena
måste vi vara. Du blir inte sjuk när kroppen är ren. Då luktar du gott och blir fin och len.
Låt varmvattnet rinna så länge du kan. Då kan du leva gott minsann. Ja, det var en liten
dikt som handlar om hur viktigt det är att duscha ofta. Med skönt, varmt vatten. Lär er
den utantill till i morgon allesammans. Är det någon som har upptäckt att det finns ett
problem i det jag har sagt?
– Ja, sa Reinert. – En lång, varm dusch kräver mycket energi, och du blir ren utan
att duscha så länge. Dessutom är det inte sant att en kropp som hela tiden är ren aldrig
blir sjuk. Tvärtom, den …
Ruth Skorpen tittade strängt på honom.
– Räckte du upp handen?
– Nej, sa han, men …
– Det var precis det jag tyckte att du inte gjorde, sa hon och skakade på huvudet.
– När vi ska säga något i klassen måste vi alltid komma ihåg att räcka upp handen
först. Annars blir det bara kaos.
Reinert räckte upp handen. Ruth Skorpen tittade åt ett annat håll och fortsatte.
– Problemet är naturligtvis att våra kläder också blir svettiga, inte minst underkläderna.
Vad gör vi då?
Renate räckte upp handen. Ruth Skorpen nickade åt henne.
– Jag förstår att du har ett förslag, lilla vän. Få höra.
– Då duschar vi lite mindre, sa Renate.
Ruth Skorpen gapade. Sedan stängde hon munnen och stirrade på Renate medan
hennes ansikte långsamt blev rött. Det såg ut som hennes huvud skulle spricka. Sedan
öppnade hon munnen igen och började skratta.
Ruth Skorpen skrattade så tårarna rann, och den tjocka lilla kroppen skakade
under pälskappan. Det var inget skrämmande, hånfullt eller hysteriskt skratt. Tvärtom.
Det var högt och befriande. Ja, det var så smittande att det fick hela klassen att skratta
med, även om ingen förstod vad de skrattade åt. Till och med Regnmakarna skrattade.
Ruth Skorpen kanske är ett Klimatkryp, tänkte Reinert. Men det är i alla fall inget fel på
hennes humör.
– Det var det roligaste jag har hört, sa hon, medan hon torkade bort tårarna med
kappärmen. – Duscha lite mindre. Det skulle se ut, det. Och du har tänkt bli lärare. Vad
tror du kommer att hända om du säger till dina elever att de bör duscha lite mindre?
– Jag vet inte, sa Renate och rodnade.
– Men det vet jag, sa Ruth Skorpen och skrek av skratt. – Då skulle de bli små
gödselstackar. De skulle bli så fulla av smuts att du skulle kunna plocka svamp mellan
deras tår. De skulle lukta så illa att du skulle behöva hålla dig för näsan när du skulle
undervisa dem. Det skulle sippra ut så mycket dynga ur öronen på dem att de inte
skulle höra ett ord av det du försökte lära dem. Duscha lite mindre. Det är det bästa jag
har hört i dag. Här finns det något att ta tag i, förstår jag. Okej, pojkar och flickor. Nu är
det rast. Vi ses om en kvart. Jag ska ta mig en riktigt varm dusch så länge. Det borde ni
också göra. Det rensar hjärnan. Här är nyckeln till omklädningsrummet utanför gymnastiksalen.
Nästa lektion ska vi ha skriftligt prov. Det är tydligt att ni behöver det. Nej,
Vibeke. Du behöver inte vädra. På mina lektioner står fönstret på glänt hela dagen. So
long, så länge!
Därmed rusade hon ut ur klassrummet.
De flesta eleverna gick ned i omklädningsrummet för att duscha. Regnmakarna
samlades i ett hörn av skolgården.
– Det var absolut det värsta jag har hört, sa Regina. – Den damen är en levande
föroreningsmaskin.
– Ja, sa René. – Men hon är ganska övertygande.
– Och rolig, sa Renate. – Även om hon inte höll med mig så blev hon inte sur. Jag
tror inte hon är så egoistisk och hänsynslös som Rebecca säger. Jag tror bara att hon är
säker på att hon har rätt. Det är därför hon är så engagerad.
– Som om det skulle göra saken bättre, sa Reidun. – Det gör henne bara till en
ännu farligare motståndare.
– Det är jag inte säker på, sa Regina. – För om hon inte är egoistisk måste vi bara
24 25