Ladda ner del 3 som PDF-uppslag - Regnmakarna

efterlysa oss, och då kommer Rebecca att berätta att vi blivit bortförda. Då är spelet
slut! Ni kan lika gärna släppa oss fria på en gång.
Ruth Skorpen gned sig på näsan.
– Rebecca, ja, sa hon milt. – Stackars Rebecca.
Hon nickade till René. Han öppnade ett stort klädskåp som stod i ett hörn. Där
inne satt Rebecca med munkavel och bakbundna händer.
Ruth Skorpen tog av henne munkaveln.
– Nå, kära Rebecca, sa hon. – Du har visst en del att berätta för dina vänner.
Rebecca såg förtvivlat på de andra Regnmakarna.
– Jag är så ledsen, sa hon tyst. – Men efter att ni gått fick jag fruktansvärt dåligt
samvete för att jag inte följde med er. Jag känner ju Ruth Skorpen och tänkte att hon
kanske hade något i bakfickan.
– Det var precis vad hon hade också, sa René. – Hon hade mig i bakfickan.
– Därför följde jag efter er. – Jag tänkte att om ni hamnade i trubbel skulle ni behöva
hjälp, men när jag kom fram hit …
– Stod vi här och väntade på dig, sa Ruth Skorpen. – Jag känner ju dig lika bra som
du känner mig. Jag var säker på att du inte skulle låta fyra små Regnmakare bryta sig in
i mitt hus ensamma.
– Mamma är nämligen inte dum, sa René.
Luften hade gått ur Regnmakarna lite, men Regina gav sig inte.
– Hur som helst kommer vi att bli saknade, sa hon. – De kommer att leta efter oss.
Ruth Skorpen skakade på huvudet.
– Det tror jag inte. Läs brevet, Bernhard.
René (Reinert lyckades aldrig vänja sig vid att kalla honom Bernhard) tog fram ett
papper.
– Det är ett brev till skolledningen, sa han. – Och det är otroligt bra. Du är så duktig
på att skriva, mamma.
Ruth Skorpen strök honom återigen över det vita håret.
– Jag vet det, min pojke, sa hon. – Läs nu.
– Okej, sa René och tittade stolt på Regnmakarna. – Hör på det här smarta brevet:
Till Skolledningen
Eleverna som kom hit på praktik har kallats hem igen och några av våra egna elever ska
nu besöka deras skola. Jag är ledsen att jag inte kunnat ge besked tidigare, men situationen
har just uppstått. Jag själv åker med eleverna, men överlåter ledningen av teatergruppen
till min goda vän och kollega Ruth Skorpen. Det är med stor glädje jag överlämnar
ansvaret för miljöteatern till fru Skorpen. Hon är inte bara en drivande och energisk person,
utan har också en spännande och modern syn på miljöproblematiken. Jag känner mig
hopplöst gammaldags jämfört med fru Skorpen. Jag och eleverna räknar med att vara
tillbaka om fjorton dagar. Jag hoppas det är i lagom tid för att vi ska hinna se premiären
på Ruth Skorpens spännande pjäs: Jorden Vår Ska Rosta.
Vänlig hälsning
Rebecca Rein
René gav brevet till Ruth Skorpen som räckte fram det till Rebecca.
– Här är brevet, fröken Rein, sa hon sockersött. – Det är bara att skriva under. Så
skickar jag det till rektor.
– Jag kan inte underteckna någonting, sa Rebecca hetsigt. – Jag är ju bunden.
– Nämen så arga vi var här då, sa Ruth Skorpen, och skakade förebrående på huvudet.
– Då får vi väl se till att du får händerna fria.
– Jag kan göra det, mamma, sa René och började knyta upp repet som Rebecca var
bunden med.
– Ansträng dig inte, sa Reidun. – Hon kommer aldrig att skriva under, eller hur,
Rebecca?
Rebecca tittade sorgset på henne medan hon gned handlederna för att sätta igång
blodomloppet.
– Det måste jag nog, sa hon tyst. – För om jag inte gör det sätter hon och Ren … jag
menar Bernhard, igång ett riktigt miljökaos på skolan.
René klappade i händerna.
– Ja, gissa! Och här talar vi om att motorisera skolan och få den på hjul. Vi talar
överförbrukning och förorening, visst mamma?
64 65