Ladda ner del 3 som PDF-uppslag - Regnmakarna

– Det tror jag är bäst att Albert berättar.
Rusten nickade.
– Ja, sa han. – Det fanns en sak jag ville göra innan jag slog mig ned på Rostiania
för gott.
Han tittade på sin son och log. Bernhard log tillbaka.
– Hitta mig?
Albert Rusten nickade. Så torkade han bort en tår ur ögonvrån och fortsatte
berätta.
Han hade åkt tillbaka till Jonia, sökt upp Ruben och frågat om han kunde hjälpa
honom hitta sitt barn. Albert Rusten misstänkte att han befann sig på Jonia även om
han kom från Jorden. Ruben måste medge att Reinert var den första han tänkte på,
men när han hade tänkt ett tag kom han fram till att det inte kunde stämma. Reinert
var en äkta Regnmakare. Ruben hade länge haft en misstanke om att René var sabotör.
Nu hade han rest till Jorden. Om René var Albert Rustens son var Regnmakarna i fara.
Han berättade för Rusten om sina misstankar. De kom överens om att resa efter. De
tog sina regnmakarsnurror och satte fart med kurs på Jorden. Ruben visste vilken skola
Reinert gick i. Rusten visste att Ruth arbetade som lärare i samma skola. De var helt
säkra på att det var dit de skulle. När de kom fram skulle de försöka övertala den falske
Regnmakaren att följa med sin pappa hem till Rostiania. Men först måste de ta reda på
om René verkligen var sabotören och det barn Albert Rusten hade längtat så efter. Efter
att ha irrat lite hit och dit på jordklotet kom de fram dit de skulle. De maskerade sig,
sökte arbete som vaktmästare på skolan och fick jobben. Resten var, som Ruben sa:
– Enkelt detektivarbete.
Tolfte kapitlet
76 77