Ladda ner del 3 som PDF-uppslag - Regnmakarna

Om Albert Rusten. Om ”Slit-och-släng”-tävlingen. Om Svarta Grytan. Om synen
och doften av solrosen som fick över hundra jonier att sjunga Regnmakarsången.
Om Ruben som fått blomman att växa och som stannat kvar för att göra livet
drägligt på Jonia, medan de andra hade flugit iväg för att försöka rädda Jorden.
Eftersom Regina, Renate och René inte hade något hem på Jorden hade Rebecca
bjudit in dem att bo hos henne.
– Jag förstår inte hur Ruth Skorpen kan vara ett Klimatkryp, upprepade Reinert.
Hon är jättebra.
– Hon är livsfarlig, sa Rebecca.
– Jag trodde hon var en duktig lärare? sa Reinert förvånat.
– Alldeles för duktig, sa Rebecca. – Hon lär nästan bara ut felaktiga saker,
men hon gör det på ett så smart sätt att hon är nästan omöjlig att avslöja.
– Jag har försökt några gånger, sa Reidun. – Men det är ingen som lyssnar på
mig.
– Jo, vi lyssnar på dig, sa Renate. – Eller hur?
– Ja! sa Regina och René i kör.
Reinert sa ingenting. Ruth Skorpens undervisning hade varit så engagerande
att han inte hade lyssnat på Reiduns svaga protester.
– Jag vet det, sa Reidun. – Det beror på att ni vet att jag har rätt. Det vet inga
andra och jag lyckas aldrig övertyga dem. Jag är alldeles för blyg. Dessutom är jag
bara en.
– Nej, du är två, sa Reinert. – Nu vet jag mycket mer än innan jag åkte till
Jonia.
– Jag vet det, sa Reidun. – Men det räcker inte. Ett Turboklimatkryp mot två
små Regnmakare är en hård match.
– Inte två, sa Regina. – Fem. – Fem små Regnmakare mot ett Turboklimatkryp
är inte fullt lika hårt. Eller är det, Rebecca?
– Nej, sa Rebecca långsamt. – Det är det inte.
Regina tittade triumferande på de andra.
– Ni förstår vad jag menar, eller hur?
Eftersom de såg ut att förstå fortsatte hon.
– Det är ju solklart. Vi måste vara med på Ruth Skorpens lektioner.
René slog uppgivet ut med armarna.
18 19