Untitled

Dessutom rinner gärna sanden ur provtagaren när den dras upp. Att samla
in jordprover när det inte har regnat på ett bra tag kan få den mest
entusiastiske att tröttna eller komma hem med ytligt insamlade och följaktligen
meningslösa prover, och då måste karteringen göras om.
För att provtagningen skall bli rationell bör den ske efter ett enkelt system.
Stegning i ungefärliga linjer är fullt tillräckligt eftersom punkterna mäts in
med hög precision. Det har heller ingen större betydelse för resultatet om
avståndet mellan punkterna varierar något. Att stega upp 20 meter med ett
fel på +- 2 meter brukar inte vara svårt, åtminstone inte i de fall då det rör
sig om åkermark. På de platser där det inte är troligt att boplatser har
funnits kan provtagningen gärna göras glesare så att prover tas endast var
40 - 50 meter. Däremot bör prover tas tätare än var 20 meter där förhållandet
är det omvända. Om något i ett prov (ex rester av bränd lera, kol etc)
tyder på att man befinner sig i eller nära en
boplats, kan med fördel fler prover tas
inom en liten yta. Impediment i åkermarken
är av intresse eftersom de ofta kan
utgöra den enda yta där intakta kulturlager
finns bevarade.
Fig 10. Bilden visar hur ett
jordprov kan se ut. På
detaljbilden syns resterna
efter ett kulturlager.
13