Untitled

avlöst varandra på platsen (fig 12). I komplicerade fall med en mångfald stolphål kan denna
typ av analyser användas för att kontrollera huruvida de hör till samma konstruktion eller
inte. Man kan också funktionsbestämma olika delar av huslämningar, dvs avgöra var bostadsdel
respektive fähusdel varit belägna och även avgöra hur den senare varit organiserad. Genom
undersökningar vid Uppsala i Tortuna sn, Västmanland (hus 1) kan konstateras att kreatursbås
bara fanns längs fähusdelens södra långsida, vilket fundamentalt skiljer dessa hus från de
danska från samma tid vilka är symmetriska med bås på båda sidor om en mittgång (Hulth &
Norr, under utgivning). Inom husforskningen och för att utröna hur strukturen på gårdsplanen
varit organiserad, kan fosfatkarteringsmetoden tillföra väsentlig kunskap.
Naturligtvis skall inte fosfatkarteringen användas som enda metod vid sökandet efter fornlämningar.
Det skulle kunna få till följd att väsentliga delar av dem missas. För att belysa detta
har jag valt den medeltida masugnen i Lapphyttan som exempel. Vid fosfatkarteringen, som
utfördes efter utgrävningen, uppmättes förhöjda värden endast i skogsmarken intill masugnen.
Där fanns nämligen resterna efter det hus som bergsmännen en gång hade bott i och
det var från deras avfallshögar som de höga värdena härrörde. Däremot visade fosfatkarteringen
av slaggområdet ingenting anmärkningsvärt. Eftersom järnmalmen i det här fallet
antingen inte var fosforhaltig eller innehöll hårt bundet fosfor som citronsyrametoden inte
utlöser, skulle masugnen aldrig ha upptäckts endast med hjälp av en fosfatkartering, till
skillnad mot husgrundsområdet som klart och tydligt skulle ha framträtt. Traditionell grävmetodik
och fosfatkartering kompletterar alltså varandra och det är givetvis så man bör arbeta
för att nå ett så bra resultat som möjligt.
Kartering av skelettgravar har utförts på gravfälten vid Lundbacken, Tillinge sn i Uppland och
Bastubacken, Tortuna sn i Västmanland. Detta har gjorts främst i tre syften. Det första för att
se på vilken nivå fosfathalten ligger i gravar där skelettet är nedbrutet i olika stadier, det andra
för att se hur fosfatbilden karakteriseras för att på så sätt kunna bedöma om en grav utan
synliga spår av skelett har innehållit ett skelett eller ej. Det tredje syftet är att bidra till den
kriminaltekniska forskning som undersöker brotts- och fyndplatser där döda människor legat
en längre tid, genom att undersöka fosfathalten i området. Dessa gravundersökningar har
också betydelse för studier av de fosfatkällor som ger utslag i fosfatanalysen (fig 13 och 14).
19