Samrådshandling, del 2 - Kungälv

HISTORIK
Marstrand som badort vid förra sekelskiftet
Badorten
Badortsliv som fenomen uppträdde först i slutet av
1700-talet när engelska läkare började intressera sig
för bad, havsluft och havsklimat som botemedel mot
sjukdomar. Badanstalter anlades på Englands kuster
och fick snart efterföljare på kontinenten. Sveriges
första ”havsbadsanstalter” var Gustavsberg utanför
Uddevalla (1813), Strömstad (1813), Varberg (1822)
samt Marstrand (1822). Vågornas mekaniska tryck,
havsvattnets salter och mineraler och den fuktiga,
ozon- och syrerika luften var viktiga delar av en havskur,
men även de ”psykiska inflytelser” som gavs vid
badorterna ansågs bota.
Sverige hade flera förnäma badorter; på västkusten
Marstrand, Lysekil, Strömstad, Varberg, Gustavsberg,
Fiskebäckskil, Ljungskile och Grebbestad. Marstrand
hade dock en särställning, dels p g a sin belägenhet
långt ute till havs, men framför allt p g a den kungliga
närvaron somrarna mellan åren 1887 - 1907. Oscar II
spred glans över Marstrand och lockade stora delar av
landets högsta kretsar till ön. Marstrand sommartid
beskrivs av samtiden som nästan mer kosmopolitiskt
än huvudstaden, ”hela Stockholm” sägs vara där, och
det anses vara en av de dyraste platserna i Sverige.
Förändring av stadens karaktär
Under den oskarianska epoken genomgår trästaden
Marstrand stora förändringar. Det uppfördes fem
större publika byggnader med direkt anknytning till
badortslivet som ytterligare höjde Marstrands anseende
och status som badort: kallbadhuset, societets-
40
huset, ”nya” restaurang Alphyddan, Turist-hotellet
och Grand Hotell. Dessa byggnader skiljde sig från
tidigare bebyggelsemönster på Marstrand genom en
större skala och ett nytt arkitektoniskt uttryck. Utöver
större publika byggnader byggdes ett antal sommarvillor,
av vilka två var verkligt uppseendeväckande: Villa
Baidara och den Nordenfeldska villan på höjder intill
södra respektive norra strandverket.
Stadens karaktär förändrades också genom den
snickarglädje och de verandor som byggdes på på
stadens tidigare ganska lågmälda, klassicistiskt strama,
bostadshus och magasin. Av 179 lägenheter och 89
vindsrum som fanns till uthyrning hade endast tre
haft verandor i början av 1880-talet. Vid sekelskiftet
hade de flesta bostadshus i staden fått verandor, ofta i
flera våningar.
Badortsliv
Badlivet sommartid stod i bjärt kontrast till det liv
som fördes på Marstrand resten av året då sillfisket
var det centrala. Badgästerna anlände med ångbåt
till Kofferdihamnen. Från Göteborg tog resan två
timmar. Inkvarteringen kunde ske i privata hem, rum
eller hela våningar, på något av hotellen eller pensionaten.
Alla som uppehöll sig vid Marstrands kuranstalt,
om det så var för hälsovård eller för trevnad, var
skyldiga att på badhuskontoret erlägga societetsavgift.
På varmbadhuset fanns möjlighet till massage och
sjukgymnastik och här träffades också badintendenten
som upprättade en personlig kurplan och badordination
för gästerna.
Baden kunde tas i varmbadhuset eller i kallbassängen.
Friluftsbad blev inte vanligt förrän en bit in på 1900talet.
I varmbadhuset gavs kallvattenkurbehandling,
varma karbad med tångingnidning, tallbarrsbad,
gyttjemassagebad och ”alla slags varma och kalla
duscher”. Kallbassängen med en areal av 500 m2
låg norr om Badhusplanen. Bassängen hade naturlig
sandbotten och var indelad i herr- och dam-avdelning
med vardera 30 omklädningsrum och två duschrum.
I havskuren ingick också att dricka brunn i brunnssalongen
som låg i Paradisparken. Där serverades ”alla
brukliga naturliga och konstgjorda hälsovatten”. I
Paradisparken, i Societetsparken och på Turisthotellets
terass kunde man lyssna till utomhuskonserter
som anordnades dagligen. Promenader var en viktig
del av vistelsen. Dessa företogs utefter den långa
kajen eller på ”vägen runt ön”. Särskilda gudstjänster
för badsocieteten hölls i kyrkan kl 9 varje helgfri
dag. På Carlstens fästning fanns lawn-tennisbanor. På
Grand Hotell kunde man spela biljard och i St Eriks
park mitt på ön fanns en kägelbana. Till nöjena som
erbjöds på Marstrand hörde annars att idka friluftsliv,
segla och fiska. Långturer med någon av Marstrands
segelbåtar ända till Norge eller Danmark förekom,
och fiskebåtarna som låg vid tullhuset kunde hyras
per timme. Ett par kvällar i veckan anordnades danssoaréer,
konserter och ibland teaterföreställningar i
Societetshuset. Här fanns också biljardbord och tidningssalonger.
Planprogram för Marstrand 73:3