Modernism och islam i Iran och Turkiet Hela boken

36 Modernisering och islam i Iran och Turkiet
etniska rörelser och uppror. I det andra fallet visade de lokala
myndigheterna förståelse för människornas och de etniskreligiösa
gruppernas situation. De respekterade de lokala
traditionerna och ville regera i stället för att plundra regionen.
De förvandlades då ofta till lokala hjältar. Därmed kunde de
bygga ett mäktigt maktcentrum och riskerade då och då att
falla för frestelsen att försvara de lokala intressena gentemot
sultanens politik. De använde ofta fattigdom, svält och
epidemier som ursäkt för att betala mindre skatt till
centralmakten. Detta betraktades ofta som en minskning av de
lokala aktörernas lojalitet mot sultanen. Då riskerade de att
straffas hårt för sitt misslyckande eller sin illojalitet och sina
fientliga handlingar. Därför behövde de vara mycket säkra på
sina lokala maktbaser för att våga visa de farliga signalerna
om minskning av den förväntade lojaliteten.
Den mest kända händelsen vad gäller de lokala
myndigheternas självständiga strävan rör Mehmet Ali, från
1805 landshövding samt regeringschef i Egypten. Han började
driva fram reformer som genom förhållande till Bonapartes
Frankrike skulle skapa en "ny ordning" (yeni düzen) i landet.
Mehmet Alis kommande trettioåriga kamp syftade till att
skapa en autokratisk samhällsklass i Egypten 46 . Han slutade
betala skatt och kämpade för sin självständighet. Han
ockuperade också en stor del av sultanens område i
Mesopotamien och Anatolien och hotade att ockupera
huvudstaden. Mehmet Ali fick slutligen sultanen att erkänna
hans ämbete som Egyptens kung 47 . Sådana större eller mindre
lojalitetsbrott och uppror fortsatte i de ottomanska regionerna,
särskilt under de senaste århundradena när den centrala
makten visade sig vara för svag för att kunna straffa de illojala
myndigheterna. Detta försvagade systemet ännu mer och
minskade förmågan hos den ottomanska centralmakten att
driva igenom sina planer. Kriget mot Egypten och andra
46
Holt, s. 176–192; Shaw, 1971, s. 286–291; Palmer, s. 68.
47
Palmer, s.67–69, 103.