Modernism och islam i Iran och Turkiet Hela boken

46 Modernisering och islam i Iran och Turkiet
efter ett tag med de konservativa krafterna inom hovet för att
begränsa reformerna och hindra deras utveckling. ”De
reformer som började efter Karlowitz-avtalet 1699 med
Ryssland och Österrike fortsatte i tre år. Reformerna fick de
missnöjda att alliera sig med ulema för att förhindra dem. Den
reformvänlige sadrazamen riskerade också att straffas för sina
reformer, men ejhülislam avled 1702 och han räddades från
ett eventuellt straff” 69 .
Ulemas konservativa ställning ändrades dock när de kände sig
svaga, särskilt under moderniseringsarbetet tanzimat. År 1826
hindrade deras stöd till sultanen folket att stödja de militära
upprorsmännen. Sultanen var fast besluten att utrota janitsjarsyrkan
och föra fram sina reformer. Han hade byggt upp ett
nära förhållande till ulema, samtidigt som han genomförde
reformer för att modernisera samhället. Han hade byggt nya
moskéer och islamiska skolor och satsat på att reparera heliga
gravstenar. Sultanen hade redan de islamiska ledarna vid sin
sida när han började kampen mot janitsjar-styrkan. Sultanen
hade sannolikt inte klarat av att besegra militärstyrkan om han
inte hade kunnat lockat till sig ulemas intresse. Ulema hade
bytt sida från den konservativa till den reformvänliga före
kampen mot soldaterna. Detta var en av de viktigaste
orsakerna bakom sultanens framgångar i sin kamp mot de
konservativa institutionerna 70 .
Trots de sunni-islamiska ulemas deltagande i processen att
avsätta sultaner var de ofta lojala mot dem. Ulema hade
tillräckliga traditioner och förklaringar i sin hanafi-islamiska
lära för att se det som sin plikt att vara lydig gentemot den
islamiska centralmakten. Enligt Koranen och den sunniislamiska
traditionen symboliserade den ottomanska maktapparaten
den heliga statsmakten. Enligt Koranen och de
69 Palmer, s. 29.
70 Palmer, s. 101-102.