Modernism och islam i Iran och Turkiet Hela boken

38 Modernisering och islam i Iran och Turkiet
Den militära maktapparaten
Den klassiska ottomanska staten inbegrep en krigsmaskin som
kunde ge centralmakten makt, jord och nya skattebetalare 50 .
Militären, den fruktade janitsjar-styrkan, var en av de viktiga
institutioner som låg till grund för den ottomanska makten.
Janitsjar-styrkan bevakade också Ottomanska rikets
territorium och dess utveckling på tre kontinenter. Med tiden
började den militära styrkan förändras i en process av
maktkoncentration och oavhängighet. Militärbefälhavarna
skaffade sig en mer självständig ställning just när den
ottomanska centralmakten behövde deras lojalitet. De
kontrollerade också en del samhällstjänster, däribland
brandbekämpningen i Istanbul. ”De gick i sin oavhängighet så
långt att de då och då utnyttjade sin kontroll över
samhällsorganer och satte eld på byggnaderna i Istanbul för att
tjäna pengar” 51 . De bestämde ofta över de lokala myndigheterna
och krävde extra betalningar för sin säkerhetstjänst. De
kunde till och med stå emot sultanens beslut och ta ifrån
honom makten när så behövdes. Militärbefälhavarna försökte
aldrig förmodligen ersätta sultanens makt och styra landet. De
var helt lojala mot systemet, men de ville helst utnyttja det till
sin fördel. De kunde upprepade gånger sparka sultanen från
makten eller straffa regeringscheferna för att påvisa sin höga
ställning och sin makt.
Traditionen av militärernas inblandning i makten utan att
försöka skapa ett militärt styre fortsatte även under 1900-talet i
Turkiet. Militärerna såg det som sin rätt att ta makten när de
kände att landets suveränitet eller kemalismens grundläggande
principer var i fara. Deras försök mottogs ofta av folket med
stort tålamod, men detta uppmuntrade inte militärerna att
försöka styra landet på egen hand. De lämnade
50 Akin, s. 82.
51 Palmer, s. 102.