Modernism och islam i Iran och Turkiet Hela boken

Modernisering och islam 

i Iran och Turkiet

Reza Eyrumlu 

Modernisering och islam 

i 

Iran och Turkiet 

En studie av kön, islam och modernisering 

under 1800-talet 

Invand-Lit

Bokförlaget InvandLit 

Västerslänt 91, 434 35 Angered 

Fax & Tel: +46 31 331 3823 

© 2001 Reza Eyrumlu och Invand–Lit 

Tryck: Ditt Tryckeri i Uppsala AB, Tel: +46 18 13 2424 

Omslagsbilder: En tillbedjande man inne i en moské och några av de 

reformvämliga Sadrazamerna i Ottomanska riket och Iran. 

ISBN 91-631-0407-5

Förord 

Innehåll 

De muslimska imperiers upplösning och stormakternas 

tryck 

Ottomanska rikets sammanbrott …………….……… 15 

De bräckliga hörnpelare som orsakade sammanbrottet 28 

Geopolitiska förhållanden …………………………….………… 29 

Sultanernas uppfostran och hierarki …..………….…….………... 30 

Den civila byråkratin ………………………………………………33 

Den militära maktapparaten …...…………………………….….. 38 

Den religiösa strukturen …………………………………………. 43 

Det långvariga krigstillståndet ……………..………………...…... 48 

Nationella, etniska och religiösa konflikter ...………….…… .……. 50 

Avtalen om kapitulation och koncession ..…....………..….. …….. 60 

En ny centralmakt och stormakternas kontroll i Iran .…64 

Geografiska villkor och nomadernas makt ……….……. 74 

Samhällsutveckling utifrån geografiska villkor ……….…………. 74 

Nomadlivet och dess konsekvenser .………..……………………… 76 

Nomadlivet i Iran ……………………….…….…….……….…….. 80 

Det patriarkaliska arvet i Iran ……..……….…………………… 81 

Qadjarernas makt och nomadlivet …………….……..………… 86 

Strukturella skillnader 

Skilda grunder ………………………….………….…………… 89 

Staten tar på sig ansvaret ………………..……………….101 

Ett annorlunda samhällssystem ………………....………. 103 

Islam lika grunder och olika funktioner 

Maktkampen i Iran ……………………………………..109 

Den heliga lydnaden i Ottomanska riket …..…..… 130

Det shia-islamiska maktapparatens reproduktion .... 142 

Det hanafi-islamiska etablissemanget …………..... 165 

Moderniseringen och den moderna kontrollen 

Stormakternas tveeggade inflytande ………...……..…..………181 

Den moderna kontrollen ……………….………………....…… 184 

Den kapitalistiska kontrollen ………....………………………... 188 

Utländska intressen inhemska brister ………………….…….. 197 

Metoderna förändras, förhållandena kvarstår ……..…….....… 199 

Tanzimat i Ottomanska riket ...…………….………… 201 

Islahat i det iranska samhället ………………………. 211 

Kulturella impulser utifrån – former och vägar 

Utbildning i Europa ..…………………………………… 225 

Moderna skolor ..………………………………………... 230 

Publicering av böcker och tidskrifter ……….…….. 240 

Organiseringen av byråkratin ………………………..248 

Reformer i rättstraditionen …………………….………257 

Ledarnas resor och kontakter …………………...….261 

Den moderna kommunikationen ………………...……267 

Modereformer ……………………………………….……. 271 

Nya lagstiftande organ ……………………………..….. 276 

Moderniseringen av huvudstäderna 

Den blandade strukturen ………………………..……… 283 

Utvecklingen i Teheran ……………..………………….. 285 

De moderna arkitektoniska stilarna i Teheran ….. 291 

Utvecklingen i Istanbul …………………………….… 300 

Istanbul under Tanzimat ……………………….…… 305

De nya arkitektoniska stilarna i Istanbul …….…… 318 

Kön och modernisering 

Könens politiska dialektik ………..…………………… 325 

Det manliga samhället i Teheran ………………….... 339 

Närvaron i det offentliga rummet i Istanbul ….…… 344 

Flickskolor i de muslimska huvudstäderna .……... 359 

Kvinnoorganisationer ………………………………..…. 364 

Kvinnomedier ……………………………………………. 373 

Moderniseringens källor 

Europa i centrum ………………………………………… 379 

Inre krafter ………………………………………...……….. 396 

De muslimska imperierna och den förstörda bron ...401 

Slutord olika strukturer och parallella processer ... 415 

Bilagor …………………………...………………………….445 

Litteratur ……………………..……………………………451

Författarens tack 

Många har bidragit till denna studie och publiceringen av denna bok. 

Professor Göran Therborn hade under hela perioden en nära kontakt 

och samverkan med mig och gav värdefulla råd. Många experter, 

intellektuella, samhällsdebattörer och historiker från Turkiet och Iran 

hjälpte mig genom diskussioner och erfarenheter. Min kollega Bertil 

Nelhans ägnade mycket tid åt att korrekturläsa manuskriptet. Min 

käre son Azad bidrog med intressanta diskussioner och förslag. Måns 

Winberg språkgranskade manuskriptet. Siyami Isabeigloo ägnade tid 

åt att få tillstånd för publiceringen av bilder från turkiska källor. 

Några av mina landsmän i Sverige började översätta boken till 

persiska redan när manuskriptet var färdigt. Viljan att översätta 

boken till sitt språk delades också av några turkiska intellektuella. 

Akbar Sayah bearbetade bilder. Min fru och mina barn visade mig 

hänsyn under hela arbetet och delade därmed arbetsbördan med mig. 

Jag är skyldig dem alla ett stort tack.

Förord 

Denna bok handlar om modernisering, både i form av moderna 

europeiska och västerländska framsteg och i form av kolonial och 

imperialistisk exploatering, av de muslimska imperierna Ottomanska 

riket och Persien (Iran). Boken beskriver omstruktureringen av olika 

samhällsinstitutioner i dessa riken under moderniseringsperioden på 

1800-talet. Detta innebär också en beskrivning av de shiitiska och 

sunni-islamiska etablissemangen och deras delvis likartade och 

delvis olikartade konstruktion, organisering, funktion och reproduktion 

i respektive land. Den muslimska identiteten användes för att 

försvara det traditionella asiatisk-islamiska levnadssättet mot 

förnyelser och samhällsförändring. Den användes även som en 

kollektiv protestaktion för att hejda den främmande, kristna och 

moderna invasionen och kontrollen. 

Dessa muslimska imperier genomgick under denna period en 

nedbrytningsprocess. Det iranska samhället försökte efter ett 

långvarigt inbördeskrig och kaos bygga upp sin samhälls-struktur 

och sina förstörda institutioner, medan de föråldrade ottomanska 

samhällsinstitutionerna höll på att förlora sina tidigare funktioner 

utan att tillgodogöra sig nya. Således led båda samhällena av 

stagnation och svag utveckling när de överraskades av kontakten 

med de europeiska stormakter som bar moderna framsteg i den ena 

handen och modern kapitalistisk och imperialistisk kontroll i den 

andra. Boken handlar om denna förödande kontakt och de 

efterföljande processerna, såväl återupplivandet av inhemska 

traditioner som det kontroversiella moderniseringsarbetet. 

Boken beskriver hur dessa moderniseringsprocesser utvecklades 

inom samhällssystemet som helhet och inom enskilda 

samhällsinstitutioner och hur institutionerna med både lika och olika 

strukturer och funktioner i dessa muslimska samhällen fungerade

under ottomanernas och qadjarernas moderniseringsarbete. Boken 

beskriver också hur de ekonomiska, kulturella, politiska och religiösa 

institu-tionerna omstrukturerades och hur olika förutsättningar 

skapade olika möjligheter för dessa samhällen. 

Grunderna för dagens händelser i dessa samhällen skildras i syfte 

att fördjupa förståelsen av dagens Iran och Turkiet och ländernas 

parallella, delvis likartade och delvis olikartade, 

samhällsförändringar. 

Boken är ett resultat av en studie med titeln Kön, islam och 

modernisering i Teheran och Istanbul 1920-2000. Under studien 

visade sig det att alla dessa processer, såväl moderniseringen med sitt 

tveeggade innehåll som omorgani-seringen av de islamiska 

etablissemangen samt kvinnans närvaro i det offentliga rummet, hade 

sin början redan på 1800-talet. Utan att studera samhällsförändringen 

i sin helhet och utifrån en bild av denna periods historia var det 

omöjligt att fördjupa kunskaperna om perioden 1920-2000. Denna 

bok är således en återgången till rötterna för dagens händelser. 

Bokens nära band till den ovannänmnda studien har lett till att den 

komparativa studien av modernisering, islam och kön i dessa 

muslimska riken framför allt har koncentrerats till huvudstäderna 

Istanbul och Teheran. Såväl moderniseringen av huvudstäderna som 

förändringen av kvinnans situation i samhället har därigenom fått en 

framträdande plats i boken. 

Boken innehåller många främmande namn och ord. För att underlätta 

uttalet av dessa har jag valt att skriva de turkiska och ottomanska 

namn som saknas i svenskt språkbruk med det latinskt orienterade 

turkiska alfabetet. Några turkiska bokstäver, däribland c [dj], ç [ch] 

och [sh], har ett annorlunda uttal. Iranska namn har i stället 

anpassats till den engelska fonetiken.

Iran kallades under denna period och fram till 1930-talet för Persien 

och befolkningen i riket för perser, men eftersom orden Iran 

respektive iranier i dag används i samma omfattning medan Persien 

och perser betecknar ett visst område respektive ett visst folkslag 

inom landet, har jag valt att använda Iran och iranier även för den 

tidigare perioden. Ordet ”ottomanerna” har använts förväxlande för 

den ottomanska folkgruppen och för folket i Ottomanska riket. 

Jag har använt termerna ”muslimsk” och ”islamisk” i två olika 

syften. Termen ”muslimsk” understryker den kulturellt-religiösa 

identiteten, t.ex. ”ett muslimskt samhälle” när majoritet av 

befolkningen är muslimer (t.ex. dagens turkiska samhälle) och ”en 

muslim” och ”en muslimsk grupp” när de delar den kulturella och 

religiösa tillhörigheten. Termen ”islamisk” har däremot använts för 

att utmärka den religiösa statsmakten och/eller det 

fundamentalistiska islamiska tänkandet. Ett samhälle som styrs 

utifrån den islamiska rättstraditionen, sharia, är därigenom ”ett 

islamiskt samhälle” (t.ex. dagens iranska samhälle). ”Islamiska 

grupper” och ”islamister” är utifrån denna terminologi de 

”muslimska” grupper respektive individer som kräver en ”islamisk” 

lagstiftning och statsmakt.

De muslimska imperiernas 

upplösning och 

stormakternas tryck 

Ottomanska rikets sammanbrott 

Qadjar-dynastin i Iran (Persien 1 ) uppkom ur en långvarig 

process av inbördeskrig, kaos och laglöshet. Från och med 

början av 1600-talet hamnade landet i en situation av 

maktkamp mellan olika nomadhövdingar och mäktiga 

inhemska och utländska tyranner. Ingen kunde bygga upp en 

centralmakt i landet. Ingen kunde besegra de andra och få dem 

att underkasta sig. Lokala regeringar skapades upprepade 

gånger efter krig, våldsamma vandaliseringar och folkmord, 

men ingen, inte ens de som ville kopiera den shia-islamiska 

Safavi-dynastins (15021734) re-islamisering i sin lokala 

regering, kunde överleva den svåra situationen under en längre 

period. Ingen lyckades ge legitimitet åt sin makt och alla fick 

efter en kort tid lämna sin plats till dem som var mäktigare och 

våldsammare. Upprättaren av Qadjar-dynastin (17851925) 

använde samma metoder av erövringar och med hämndaktioner, 

men han lyckades få andra nomadhövdingar att 

1 Se förklaringen i förordet.

16 Modernisering och islam i Iran och Turkiet 

underordna sig. 

Med Qadjar-dynastin uppkom en långvarig statsbildning i 

hela landet, men det skedde knappt ett sekel efter Safavidynastins 

fall. Därför ärvde den nya statsmakten inte några 

traditioner från den föregående. Den nya dynastin var under en 

lång period under 1800-taslet tvungen att bygga upp 

samhällets institutioner från grunden, institutioner som andra 

regeringar vanligen ärvde från sina föregångare. Detta innebar 

inte att de skapade nya traditioner eller att de tog avstånd från 

tidigare förhållanden. 

Qadjar-dynastin hade dock sina rötter i nomadlivet och 

byggde på en koalition med nomadgrupperna. Den använde 

också en del traditioner som härrörde från Safavi-dynastin och 

var drygt ett sekel gamla. På grund av det historiska 

sönderfallet hade dessa traditioner inte kunnat utvecklas och 

förbättras enligt den nya tidens krav. Den nya dynastin fick 

använda gamla traditioner som tillhörde en annan tid och en 

annan situation. 

Detta inträffade just när de europeiska länderna intresserade 

sig för området i sin jakt på nya kolonier som skulle beträffa 

deras nya ställning som kapitalistiska stormakter. Den nya 

situationen innebar också att qadjarerna förlorade ännu mer än 

tidigare när de försökte byta sina gamla sedvänjor mot 

europeisk förnyelse. Detta betydde dock inte att iranierna 

(perserna) hade haft möjlighet att förbättra sina samhälleliga 

organisationer och förhållanden om de inte hade fått kontakt 

med de nyimperialistiska makterna, men de imperialistiska 

makternas utnyttjande och kontrollmetoder förstärkte de inre 

reaktionära krafterna som stoppade de möjliga förändringarna 

i det iranska samhället. Intressant nog hade dessa möjliga 

förändringar och reformer sina rötter i de mäktiga länder som 

ville behålla sina koloniala och postkoloniala inkomstkällor till 

vilket pris som helst, även genom allians med lokala 

konservativa aktörer.

De muslimska imperiernas upplösning och stormakternas tryck 17 

Under denna period led Qadjar-dynastin liksom det iranska 

samhället i stort av ett strukturellt åldrande och en strukturell 

lägre utveckling. Iranierna hade svårt att åtgärda bristerna på 

egen hand. De var inte heller medvetna om sin långsammare 

samhällsutveckling innan de hade fått kontakt med de 

imperialistiska makterna. De nya statsmakterna i Europa 

innebar för iranierna ett mått för utvärdering av de egna 

samhällsinstitutionerna. 

Iranierna var under hela perioden sysselsatta med att 

institutionalisera sin statsmakt och konstruera de institutioner 

som de saknade. De fick under hela perioden brottas med 

konsekvenserna av den lägre samhällsutvecklingen utan att 

klara av att åtgärda den. De saknade nämligen de grundläggande 

element som krävdes för en samhällsförändring. De 

saknade de inre krafter som kunde göra statsmakten till en 

helhet av traditioner, regler och principer. De saknade de 

samhällsgrupper som kunde påverka samhällets framgång. 

Qadjar-dynastin var i sig ett resultat av den bristfälliga 

samhällsstrukturen och kunde inte producera de åtgärder som 

behövdes för uppbyggandet samhället. 

Systemets sammanbrott i Iran var en följd av dess omognad. 

Samhället var föråldrat, sjukt och döende och mindes inte sin 

tid som ungt och framgångsrikt. 

I motsats till den nyupprättade statsmakten i Iran hade 

ottomanerna haft en centralmakt under flera århundraden när 

det ottomanska systemets sammanbrott började. Ottomanska 

riket var ett strukturerat samhälle med fungerande institutioner 

och organisationer. Ottomanerna hade en fungerande centralmakt 

som utgjordes av en bred hierarkisk organisation från 

sultanen och de byråkratiska institutionerna i statskansliet i 

huvudstaden Istanbul till representativa ledare i mindre 

områden, byar och inom släktgrupper. De hade en stark och 

mäktig armé som inte bara garanterade centralmaktens 

auktoritet inom sitt territorium, utan också hade plikten att


utvidga rikets gränser. De hade en fungerande religiös 

organisation som alltid var lojal mot den heligförklarade 

centralmakten. 

Sultanen och hans traditionella hierarkiska system symboliserade 

Gud och de islamiska heliga statscheferna, dvs. de 

stora kaliferna. Sultanen ägde i princip allting på jorden på 

samma sätt som Gud. Hans plikt var att skänka sin äganderätt 

till sina betrodda underordnade, samtidigt som han i princip 

hade rätten att ta tillbaka de tidigare skänkta ägodelar som 

ägdes av privatpersoner. Allting, såväl det statliga som det 

privata, tillhörde Gud och sultanen representerade Guds 

rättigheter. De ottomanska äganderätts- och arrendesystemen, 

Timar och Iltizam, representerade detta islamisk-asiatiska 

produktionssätt. 

Den patriarkaliska makten stod i centrum av kollektiva 

rättigheter och skyldigheter, och centralmakten hade på 

samma sätt som Gud ansvar för att belöna och straffa. Den 

hade hela makten och kunde bestämma över allt och alla, 

samtidigt som den i princip var ansvarig för att skapa trygghet 

och välfärd åt folket. Det patriarkaliska islamisk-asiatiska 

systemet gav centralmakten möjlighet att inkräva skatt från 

hela riket och rekrytera nya soldater. Systemet förenade 

centralmakten, byråkratin och militären med de religiösa 

aktörerna och folket. 

Det ottomanska samhällets sammanbrott började först när det 

gamla systemet inte längre kunde fylla denna funktion. 

Systemet kunde inte bevara enheten och de gamla institutionerna 

förlorade balansen i förhållande till varandra. De 

kunde inte heller tillfredsställa behoven i det gigantiska 

samhället. 

Utvidgningen av gränserna hade länge varit en viktig symbol 

för att systemet fungerade bra. En ständig utveckling krävde 

en varaktig balans mellan olika institutioner och deras 

funktioner. En fungerande centralmakt, en balanserad arbets- 

och maktfördelning mellan olika samhällsinstitutioner och


maktcentra, liksom människornas höga samhällsmoral och 

deras djupa lojalitet mot det härskande systemet möjliggjorde 

den ständiga införlivningen av nya territorier. 

Förlusten i kriget var det första som signalerade om 

sprickorna inom det gamla systemet. Den vittnade också om 

splittringen mellan de institutioner som tillsammans utgjorde 

den ottomanska maktstrukturen. Ottomanernas nederlag, som 

fick den ”heliga” maktapparaten att tappa mark, och kravet att 

betala skadestånd till ”icke-muslimska och hedniska främlingar” 

räknades som ett tecken på början av det ottomanska 

samhällets sammanbrott. Nederlaget liksom centralmaktens 

maktförlust inträffade dock inte vid ett tillfälle utan skedde i 

flera etapper som avlöste varandra under en längre period. 

Vissa historiker anser att sammanbrottet började redan under 

sultan Murad III (15741595). De viktigaste tecknen på 

sammanbrottet utgjordes av ett allmänt kaos, minskningen av 

den ottomanska valutans värde, inflation, korruption och 

Janitsjar-soldaternas 2 självständiga agerande 3 . Enligt den 

engelske historikern Alan Palmer började Ottomanska rikets 

fall senare, i mitten av 1600-talet. Då ökade inflationen på 

grund av import av billigt peruanskt silver. Detta tredubblade 

priserna på de viktigaste matvarorna. Det dominerande 

arrendesystemet Timar fungerade inte längre. Banditer tog 

makten på landsbygden. Befolkningen ökade drastiskt, i 

synnerhet i Anatolien. Folkrika städer råkade ofta ut för 

banditers plundring. Utländska statsmän upptäckte dock inte 

nedgången för ottomanernas makt förrän under 1680-talet, då 

sultanens soldater visade att de inte längre var värda att kallas 

för de ”stora turkarna” 4 . 

År 1683 misslyckades ottomanerna med att ockupera den 

omringade staden Wien. Detta, liksom deras reträtt i kriget 

2 

Janitsjar-soldater, alltså janitsjar-armén och janitsjar-styrkan: Reguljärt infanteri i 

Ottomanska riket från 1300-talet till 1826. 

3 

Durants, VII, s. 619. 

4 

Palmer, s. 7, 8.


mot den heliga kristna alliansen visade att den islamiska armén 

inte längre kunde vinna över de katolska länderna i Europa. 

Österrikarnas seger över ottomanerna i den österrikiska staden 

Esztergon gav också för första gången kristna krigare 

möjlighet att återta makten i en islamiserad före detta kristen 

stad 5 . 

År 1696 segrade Ryssland också i kriget mot Ottomanska 

riket genom att använda sin då moderna flotta i Svarta havet. 

Därefter förvandlades den moderniserade ryska militären till 

ett ständigt hot mot Ottomanska riket och dess suveränitet. I 

Karlowitz-avtalet 1699 tvingades ottomanerna för första 

gången flytta tillbaka sina gränser i Europa 6 . Allt detta visade, 

enligt Palmer, att Ottomanska riket var på väg att falla 

samman i slutet av 1600-talet och att Karlowitz-avtalet var en 

vändpunkt i denna process. 

Den svåra situationen efter krig gjorde att många i Europa 

redan i slutet av 1600-talet talade om Ottomanska riket som ett 

fallande imperium 7 . Men flera faktorer gav det föråldrade 

systemet möjlighet att överleva i 200 år. Den första faktorn var 

ulemas 8 och byråkratins tro på att den ottomanska makten 

symboliserade den ”heliga islamiska statsmakten”. Uppfattningen 

spred sig i samhället och skapade en bred sympati för 

den styrande makten. Den andra faktorn var reformer som 

vanligen började efter ottomanernas nederlag i krig 9 . 

Nederlag fick ofta den ottomanska staten att upptäcka sina 

svaga och känsliga punkter. De försökte ersätta sitt 

misslyckande genom att reparera skadorna och komma över 

5 

Palmer, s. 15–16. 

6 

Palmer, s. 24, 49. 

7 

Palmer, s. 35. 

8 

Ulema betyder vetenskapsmän, alltså de islamiska prästerna samt den islamiska 

prästkåren i båda samhällen. Ordet användes i både Ottomanska riket och Iran för att 

understryka de sunni-islamiska och shiitiska mullornas islamiska vetenskap, trots att 

dessa grupper under 1800-talet fick olika uppgifter i dessa samhällen. 

9 

Lewis, s. 437; Palmer, s. 35-37.


sin svaghet. De åstadkom ofta en del förändringar för att 

förbättra systemet efter ett nederlag. De anställde utländska 

experter redan i början av 1700-talet och genomförde viktiga 

omorganiseringar och reformer i armén. Men reformerna 

fortsatte aldrig under en längre tid utan avbröts efter korta 

perioder. Reformerna skapade ofta motaktioner i den 

reaktionära kretsen kring sultanen och hovet. Olika 

konservativa kretsar och personer motsatte sig reformerna. De 

fick sultanen och hans sadrazam 10 att återta de tidigare 

åtgärderna. Detta gjorde att förnyelser och reformer ofta 

började med en order men stoppades efter en kort tid genom 

en annan order. De sultaner och kretsar som inte gick med på 

kravet att stoppa reformerna blev ofta avskedade och kunde till 

och med straffas med döden. Scenarion med kortvariga 

genomföranden av reformer och deras upphävande fortsatte 

som en tradition fram till 1826, då janitsjar-styrkan, som en 

ledande länk i den reaktionära kedja upplöstes av en 

reformvänlig statsmakt. 

Ottomanerna började efter nederlaget i Europa och Karlowitzavtalet 

1699 att genomföra en reformplan för att förnya 

systemet. Reformarbetet innebar förändringar i skattesystemet, 

omorganisering av militären och satsning på soldaternas 

utbildning. De bytte också sina gamla krigsfartyg mot 

moderna som använde vindkraft. Reformerna var mycket 

framgångsrika, trots att de stoppades efter några år och 

glömdes bort fram till ett nytt nederlag och en ny reformplan. 

Såsom ansvarig för reformarbetet bekämpades den reformvänlige 

premiärministern av reaktionära krafter i Istanbul. 

Premiärministern riskerade att dödas i konflikten med de 

konservativa krafterna, men hans liv räddades då 

eyhülislam 11 , den konservative muslimske ledaren, plötsligt 

10 Storvesir, den främsta ämbetstiteln i dessa muslimska riken from till 1920-talet. 

Hans ställning kom från 1800-talet mer att likna en europeisk premiärministers. 

11 Chefen för det formella och statliga islamiska etablissemanget, alltså den högsta 

islamiska ämbetsmannen i Ottomanska riket. Tvärtemot ayatollornas ledande roll i det


avled 12 . 

År 1711 hade ottomanerna blivit så starka att de kunde segra 

i kriget mot stormakten Ryssland. De återfick makten i de 

förlorade områdena i Europa och var nära att ta den ryske 

kejsaren Peter den store (16821725) till fånga. Ottomanerna 

kunde också upprepa segern i Grekland och utvidga sina 

gränser i dessa områden 13 . Under 17171718 besegrade de den 

europeiska katolska alliansen, den ”heliga alliansen”, i 

Venedig. Det var dock sista gången som ottomanerna segrade 

över en europeisk armé och fick den att lämna ifrån sig mark 14 . 

Allt detta visade att ottomanerna fortfarande orkade samla 

ihop sina inre krafter och segra i kriget mot sina utländska 

fiender. De kunde fortfarande reparera sina skador och höja 

sin kompetens och kapacitet. De hade kraft att återskapa sin 

tidigare balansgång mellan samhällsinstitutionerna och 

försvara systemet. De hade fortfarande möjlighet att omorganisera 

sitt system genom att utföra reformer och omstrukturera 

sina institutioner, men det kommande kriget med Ryssland 

(1767) visade att de inte hade kunnat utnyttja denna möjlighet 

till utveckling. 

Ottomanerna förlorade sin position under det avgörande 

halvseklet mellan segern i Europa 1718 och kriget mot 

Ryssland 1767. Under denna period lyckades de europeiska 

länderna skapa nya teknologier och bygga upp nya industrier. 

Den europeiska industrialiseringen grundades på maskinell 

teknik och denna innefattade också nya vapen och militära 

teknologier. Ryssland lyckades använda dessa framgångar till 

att förnya sin armé och omorganisera den, medan ottomanerna 

fick brottas med inre frågor och konflikter utan att ta del av de 

avgörande framgångarna. Därför blev de överraskade när de 

shia-islamiska samhället i Iran spelade ejhülislamer sällan rollen som ”islamiska 

ledare”. Ledartiteln tillhörde nämligen bara sultanen och användes också då och då av 

ottomanska regeringar under senare tider. 

12 


13 


14 

Palmer, s. 33.


efterhand fick kontakt med de nya makterna, deras arméer 

samt deras nybyggda och nyorganiserade ekonomiska, 

industriella och sociala institutioner. Den första signalen kom 

från Ryssland. 

Rysslands krig mot ottomanerna 1767–1774 visade ryssarnas 

stora framgång med att bygga upp en ny armé och förbättra sin 

teknologi inom marinen. Kücük Kaynarca-avtalet 1774 fick 

ottomanerna att lämna ifrån sig sitt territorium norr om Svarta 

havet till Ryssland. Ottomanerna hade haft kontroll över dessa 

områden under de senaste två hundra åren 15 . Nederlaget mot 

Ryssland skulle komma att användas som en väckarklocka och 

få ottomanerna att modernisera sin armé och sitt samhälle. 

Men ottomanerna brottades alltså med betydelsefulla 

strukturella frågor. Landet var för stort och innefattade olika 

och antagonistiska etniska och religiösa grupper. Byråkratin 

var föråldrad och staten svag. Sultanerna var inkompetenta och 

kontrollen över de traditionsbundna grupperna, såväl den 

islamiska ledarskåren ulema som de höga tjänstemännen inom 

institutionerna, däribland janitsjar-armén var begränsad. 

Skattesystemet var för gmmalt, handeln var svag och kapitalbildningen 

hos folket och staten var begränsad. Den 

obeständiga situationen i Ottomanska riket gav inte möjlighet 

till uppkomst av nya (borgerliga) samhällsklasser som i den 

europeiska modellen fungerade som reformernas drivkraft. 

Situationen hindrade också uppkomsten av en autokratisk 

borgarklass som i den ryska modellen allierade sig med staten 

för genomförandet av samhällsreformer. 

Detta gjorde att alla försök att förbättra organisationen av 

armén och modernisera den av inhemska konservativa aktörer. 

Kortvariga reformer hade i början av 1700-talet hjälpt 

ottomanerna att vinna över de nya arméerna i Ryssland och 

Europa, men de små förändringarna räckte inte längre för att 

15 Palmer, s. 49–50


motstå de ännu modernare arméerna under andra hälften av 

1700-talet. Därför var fredsavtalet 1774 med ryssarna inte bara 

ett erkännande av deras seger vid ett enstaka tillfälle. Det var 

också början till en långvarig process av nederlag, beroende på 

utländska makter, samt anarki och obalans inom systemet. 

Tidpunkten kan därför räknas som början till det stora 

ottomanska imperiets sammanbrott och Ottomanska rikets och 

turkarnas kommande nederlag gentemot stormakterna. Efter 

1770-talet kunde ottomanerna aldrig mer segra över de 

mäktiga europeiska arméerna på egen hand. 

Dessutom kunde ryssarna under detta krig lära känna 

ottomanernas svaga och känsliga punkter. Upptäckten uppmuntrade 

dem att därefter attackera ottomanerna med några 

års mellanrum. Nya krig mot ottomanerna gav nämligen ofta 

ryssarna mark och makt och också ekonomiska fördelar och 

nya koncessioner. De hindrade också ottomanerna att hinna 

omorganisera och modernisera sina institutioner och sin armé 

för att ta revansch för de föregående nederlagen. Nya krig 

hindrade också ottomanerna från att ta skapa politisk och 

ekonomisk stabilitet, något som krävdes för utvecklingen av 

samhället och marknaden. 

Under de sista tjugo åren av 1700-talet drabbades ottomanerna 

upprepade gånger av nederlag och misslyckanden i såväl 

krig som på ekonomiska, sociala och kulturella områden. 

Imperiets gemenskap höll också på att upplösas, bland annat 

på grund av krig och minskningen av statens makt 16 . År 1783 

ockuperade ryssarna Krim-området. Deras ockupation fick 

ottomanerna att inleda ett nytt krig mot Ryssland 1787. Detta 

var en början på ett 24 år långt krig på både inre och yttre 

fronter. Det långa kriget finansierades av folket som ännu inte 

hade kommit över de tidigare förlusterna. Det långa 

krigstillståndet förhindrade ännu en gång utveckling av 

ekonomin. Den försämrade situationen fortsatte prägla 

statsfinansen även under de kommande sultanernas tid, långt 

16 Palmer, s. 56.


in på 1800-talet 17 . 

Ottomanska riket räknades vid sekelskiftet 1800 som en 

bankrutt stat. Efter kriget 17871792 måste ottomanerna sluta 

ett nytt fredsavtal med Ryssland och Österrike. Det var också 

första gången som stormakterna i Europa, däribland England, 

Preussen och Holland, spelade rollen som fredsförhandlare 18 . 

Utvecklingen av marinen hade också skapat nya och närmare 

kontaktgränser på haven mellan ottomanerna och de 

europeiska stormakterna England och Frankrike. De var också 

på väg att uppleva grannskapet på havet med Österrike, Italien 

och Preussen under de kommande decennierna. 

År 1798 skapade Napoleons ockupation av Egypten en ny 

situation i ottomanernas förhållande till Europa. Fransmännen 

ockuperade Egypten utan att efterfråga ottomanernas samtycke, 

samtidigt som de påstod att de inte motsatte sig 

sultanens formella auktoritet i Egypten. Ockupationen fick 

slutligen sultanen att föra krig mot fransmännen 19 . Kriget 

förändrade det gamla scenariot i Europa och fick ottomanerna 

att be engelsmännen och den ryska ärkefienden om hjälp för 

att få fransmännen att lämna Egypten. 

År 1801 firade ottomanerna sin slutliga seger över fransmännen 

i Iskenderun i norra Egypten, men segern kunde bara 

möjliggöras med hjälp av engelsmännens marina styrkor 20 . Det 

var också första gången som sultanen befriade sitt territorium 

genom hjälp från stormakterna. Händelsen visade att 

ottomanernas tid som en av de mäktiga staterna i Europa var 

över. Ottomanerna var nöjda med att de kunde utnyttja 

stormakternas konflikter och konkurrenssituation för att 

garantera sin egen överlevnad, men kommande händelser 

visade att ingen ville garantera det föråldrade och svaga 

17 


18 

Shaw,1971, s. 64–68; Palmer, s. 58. 

19 

Shaw, 1971, s. 258–271; Palmer, s. 63, 64. 

20 

Palmer, s. 65–66; Shaw, 1971, s. 33.


imperiets fortlevnad utan att i gengäld kunna diktera sina 

villkor för det. 

Det framgångsrika samarbetet mellan Ryssland och 

Ottomanska riket, liksom de ryska och ottomanska ledarnas 

gemensamma aversion gentemot Napoleon, ”en soldat som 

hade tagit kejsarens heliga makt i Frankrike”, fick 

ärkefienderna Ryssland och Ottomanska riket att för första 

gången bilda en militärallians 21 . Napoleons seger över 

Ryssland och Österrike 1805 fick dock sultanen att gå med på 

fransmännens krav och bryta avtalet med Ryssland. År 1806 

erkände sultanen Napoleon som Frankrikes kejsare. 

Erkännandet innebar också att den nye europeiske härskaren 

kunde diktera sin politik för ottomanerna. Denna politik 

innebar att de båda muslimska staterna Iran och Ottomanska 

riket skulle stå emot ryssarnas makt och hegemoni i området. 

Napoleons strategi lade grunden för två långa krigsaktioner 

mot Ryssland: nämligen det sju åriga kriget (1806–1813) 

mellan Iran och Ryssland och det sex åriga kriget (1806–1812) 

mellan Ryssland och ottomanerna 22 . Kriget med Ryssland 

visade än en gång att ottomanerna inte längre kunde välja en 

självständig strategi och att de nu behövde en beskyddare i 

Europa. Därefter präglades ottomanernas historia fram till 

slutet av kungadömet 1923 av stormakternas konflikter och 

överenskommelser om att utgöra ottomanernas förmyndare. 

År 1807 seglade Englands krigsfartyg in genom Dardanellerna 

och kunde utan att stoppas av det ottomanska försvarets eld nå 

öarna utanför huvudstaden Istanbul. Engelsmännens ”beväpnade 

diplomati” kunde inte driva igenom deras krav gentemot 

ottomanerna, men ottomanernas auktoritet och självständighet 

var underminerad. Engelsmännen ockuperade därefter det 

ottomanska territoriet i Egypten. Ottomanerna kunde hindra 

21 

Issawi, 1980, s. 60; Palmer, s. 69, 70. 

22 

Palmer, s.71–72.


deras planer med hjälp av franska och egyptiska soldater 23 . 

Den stora ottomanska epoken hade sedan länge nått sitt slut. 

År 1807 slöt Napoleon ett avtal med ryssarna utan att tillfråga 

sina östliga allierade, ottomanerna och iranierna. De mäktiga 

länderna i norr och väst kom också överens om det kommande 

avtalet mellan Ryssland och Ottomanska riket utan att 

införskaffa ottomanernas samtycke 24 . Därmed förlorade de 

båda muslimska länderna fransmännens hjälp gentemot 

ärkefienden Ryssland. Fransmännen fick därefter ottomanerna 

att sluta ett avtal med ryssarna i enlighet med deras tidigare 

överenskommelse, medan iranierna helt glömdes bort. Detta 

visade ännu en gång att ottomanerna nu var beroende av 

stormakterna, medan iraniernas suveränitet inte föreföll vara 

av vikt inom det politisk-militära spelet. 

År 1809 inledde ryssarna ett nytt krig mot ottomanerna. 

Engelsmännen hjälpte de stridande att sluta ett fredsavtal 1812. 

Samma år attackerade Napoleon Ryssland och omringade Moskva 25 . 

Ryssarnas seger i kriget mot frans-männen blev förödande för både 

Iran och Ottomanska riket. Ingen kunde därefter utöva makt över 

dessa två muslimska imperier utan att ta hänsyn till ryssarnas 

auktoritet i området. Under senare perioder kom ryssarna överens 

med engels-männen om att dela rätten att kontrollera statsmakten i 

Iran. Enligt överenskommelsen räknades landet så småningom som 

Rysslands och Englands egna intresseområden. De delade aldrig sitt 

inflytandet över Iran med andra stormakter, men de tvingades under 

olika perioder dela sin kontroll över Ottomanska riket med andra 

europeiska makter och konkurrenter, däribland Frankrike, Tyskland, 

Österrike och Italien. 

23 Palmer, s.75–77. 

24 Shaw, 1971, s. 373–375; Palmer, s. 77–78. 

25 Palmer, s. 88–89.


De bräckliga hörnpelare som 

orsakade sammanbrottet 

Det ottomanska systemets undergång var mer komplicerad än 

de iranska undergång. Ottomanska riket var ett etablerat 

samhälle med olika fungerande samhällsinstitutioner. En del 

av dessa institutioner slutade med tiden att fungera, men 

traditioner och dynamiska faktorer inom systemet fick de 

samhällsinstitutioner som hade upphävts att bli verksamma 

igen. Detta fördröjde systemets sönderfall och gav det 

möjlighet att överleva även sedan de första tecknen på 

sammanbrott hade börjat visa sig i. För en del forskare och 

historiker var det geografiska hindret den viktigaste orsaken 

till sammanbrottet 26 och för andra den föråldrade maktstrukturen 

i landet 27 . För en del var det de långvariga och på 

varandra följande krigen som var kärnan till det kommande 

sammanbrottet 28 och för andra de djupa kontrasterna i det 

väldiga landet 29 . Alla delar dock i större eller utsträckning 

tanken att orsaken till det ottomanska systemets sammanbrott 

växte fram ur de grundläggande samhällsinstitutionerna. 

Ottomanska riket byggde på flera institutioner och en del av 

dem upphävde att fungera på samma sätt som de en gång hade 

gjort. En del samhällsinstitutioner kunde inte svara på nya och 

krävande behov och frågor som hade skapats i kontakterna 

med den industriella världen. Detta skadade balansen inom 

systemet. De institutioner och faktorer som utgjorde de 

grundläggande orsakerna till det ottomanska systemets 

sammanbrott var: 

geopolitiska förhållanden, 

26 Durants, VII, s. 561; Palmer, s. 18; Shaw, 1971, s.12. 

27 

Kunt, s. 24; Palmer, s. 35-38. 

28 

Nateg, 1990, s. 133- 140. 

29 

Palmer, s. 127, 237; Nateg1990, s. 134.


sultanernas uppfostran och hierarki, 

den civila byråkratin, 

den militära maktapparaten, 

den religiösa strukturen, 

den långvariga krigstillståndet, 

nationella, etniska och religiösa konflikter, samt 

avtalen om kapitulation och koncession. 

Geopolitiska förhållanden 

Under 1600-talet sträckte sig Ottomanska riket från 

Centraleuropa till Röda havet och från Kaukasien till 

Nordafrika. Ottomanerna utvidgade sina gränser så långt som 

geografiska villkor tillät. Ottomanerna hade inga möjligheter 

att utvidga sina gränser, varken till lands eller till havs, med 

undantag för norra delen av Europa, där de försökte med i 

slutet av 1600-talet 30 . 

Det jättelika området styrdes av sultanen och det fåtaliga 

byråkratiska skiktet i Istanbul, vars alla andra myndigheter i 

riket hade plikt att besluta utan invändningar. Den stenhårda 

centraliseringen hade sina begränsningar. Systemet slutade 

fungera när utvidgningen av gränserna överskred centralmaktens 

kapacitet. Den centraliserade och hierarkiska ottomanska 

maktapparaten hade gett ottomanerna möjlighet att utvidga 

sina gränser hur långt som helst, men den räckte inte för att 

styra det hela. De kunde inte behålla en kontinuerlig kontakt 

med avlägsna regioner och inte heller bevaka sina 

representanter och deras lojalitet mot centralmakten och det 

ottomanska systemet. Detta skapade ekonomiska och politiska 

bekymmer. Centralmakten hade inte kontroll över skatterna. 

Den fick så småningom problem med att rekrytera ett 

30 Shaw, s. 27; Palmer, s.11.


tillräckligt antal soldater för att ersätta förlusterna i krig. Den 

brottades ofta med lojalitetsproblem i förhållande till sina 

sändebud och representanter i regionerna. Lojalitetsproblemet 

aktualiserades och fick större betydelse särskilt sedan lokala 

myndigheter hade fått möjlighet att anknyta sig till europeiska 

stormakter. Rikets omfattande yta gjorde att den primära 

organiseringen av centralmakten i Istanbul inte kunde övervinna 

den bristande kommunikationen. Sultanen och hans 

byråkrati förlorade så småningom den redan begränsade 

kontrollen över det alltför stora landet. De fick ofta ingen 

information om avlägsna regioner. De kunde inte heller 

kontrollera de lokala myndigheterna och åtgärda de regionala 

problemen i tid. 

Landets stora omfattning var därför en av de centrala 

orsakerna till centralmaktens misslyckande att förena 

regionerna och styra dem för sina ändamål. Detta gjorde att 

olika institutioner och inblandade grupper och personer 

genomförde sina uppgifter till sin egen fördel. Systemets 

fullständighet liksom balansen mellan samhällsinstitutioner 

skadades och kaos och motsättningar fördjupades. Européernas 

inblandning i händelserna ändrade maktfördelningen och 

minskade den centrala statsmaktens redan otillräckliga 

hegemoni och legitimitet. Allt detta förde det ottomanska 

samhället till en process av upplösning och sammanbrott. 

Sultanernas uppfostran och hierarki 

Med tiden minskade satsningen på de kommande sultanernas 

uppfostran och utbildning. Ingen av de sultaner som fick 

makten efter 1595 hade haft någon praktisk erfarenhet av 

militära frågor, trots att sultanernas centrala uppgift var att 

bestämma om krig och fred 31 . Samma brist gällde också de 

31 Palmer, s. 7.


icke-militära frågorna. Sultanerna fick makten över ett jättelikt 

land utan någon kännedom om och utan tidigare erfarenhet av 

regeringsarbete. Oerfarna sultaner fick ofta lämna sina plikter 

till sin högsta statschef, sadrazam, och till sina representanter i 

regionerna. Detta skapade allvarliga konflikter mellan olika 

aktörer och hotade balansen inom systemet. 

Folket vid hovet, däribland sultanens mor utnyttjade ofta 

sultanens brist på information och kunskap om regeringsarbetet 

och delade ofta hans makt. Mödrarnas makt ökade 

markant under vissa tider, t. ex. när konflikterna inom hovet 

hotade sultanens liv och moderns ställning. Perioden från 

slutet av 1500-talet till början av 1600-talet kallas på grund av 

mödrarnas aktiva deltagande i sultanernas regeringsarbete för 

de ”privilegierade kvinnornas period” 32 . Traditionen med 

mödrarnas maktbefogenhet existerade fram till andra hälften 

av 1800-talet. År 1839 spelade det kloka rådet från Sultan 

Abdülmecits mor att välja den reformvänlige Reit Pascha en 

stor roll i landets historia. Utan hennes råd hade sultanen 

förmodligen valt ansvariga personer som kunde ha fördröjt 

utförandet av reformarbetet Tanzimat. År 1876 var det också 

sultanens mor som räddade sultanens liv under det svåra 

upproret. Hon rådde sin son att abdikera för att behålla livet. 

Hon medlade också mellan sultanen och upprorsmännen 33 . 

Sultanernas giftermål med flera kvinnor skapade också ett 

stort problem när en av sönerna valdes till sultanens 

efterträdare. Den nye sultanens bröder och halvbröder försökte 

dela sultanens makt genom att bygga maktcentra oberoende av 

honom. Detta medförde ofta allvarliga konflikter och motsättningar 

och skapade kaos vid hovet och inom regeringsarbetet. 

Under 1400- och 1500-talet försökte man lösa 

problemet genom att avrätta alla bröderna till sultanen när 

32 Palmer, s. 7. 

33 Palmer, s. 119, 157.


denne valdes till makten. År 1574 stryptes fem bröder till 

sultan Murat V och 1595 fick 18 bröder till sultan Mehmets III 

(15951603) gå samma öde till mötes. Traditionen varade 

dock inte länge. Den var grym och stred mot den islamiska 

rättstraditionen, sharia. Den fick också skarp kritik från olika 

håll. Man valde slutligen att hålla sultanens närstående, hans 

bröder och andra manliga släktingar som hade möjlighet att få 

makten efter honom i förvar. De stackars tronpretendenterna 

burades in i en isolerad del av slottet Topkapı, ibland för hela 

livet. Traditionen varade fram till andra hälften av 1800-talet. 

Mellan 1617 och 1839 valdes 15 sultaner från den isolerade 

delen av hovet 34 . Sultan Süleyman II (1687–1691) fick börja 

livet i det isolerade rummet när han var sex år. Han hölls 

inburad där i 39 år, innan han valdes att efterträda den avsatta 

sultanen 1687. Efter sultan Süleymans död 1691 valde 

vesirerna 35 hans 44-årige bror som hade bott isolerad under 

hela sitt liv 36 . Sultan Mahmut I fick makten 1730 när han var 

34 år. Han hade hållits isolerad sedan han var sju år 37 . 

Traditionen medförde att sultanerna inte fick många chanser 

att träffa hovfolket och lära känna andra människor. De kunde 

inte heller få kännedom om de förödande händelserna i riket 

och omvärlden genom att delta i regeringsarbetet. De kom till 

makten och styrde omedelbart hela riket utan att vara redo för 

detta ansvar. Traditionen förhindrade också sultanerna att 

genomföra varaktiga reformer och hålla igång reformarbetet. 

34 


35 

De högsta tjänstemännen, alltså ministrarna i Ottomanska riket och Iran. Ordet 

används fortfarande i dagens Iran. 

36 

Palmer, s. 23, 24. 

37 

Palmer, s. 43.


Den civila byråkratin 

År 1654 upprättade sadrazamen, den högste chefen för 

byråkratin, den ottomanska divanen 38 i statskansliet Bab-i Ali i 

huvudstaden Istanbul. Divanen styrdes av sadrazamen och 

vesirerna och hade i uppdrag att styra landet. Den byggde till 

en början på de traditionella grunderna, men fick så 

småningom, i synnerhet från början av 1800-talet, anpassa sig 

till de moderna principerna för en relativ självständig offentlig 

sektor. Organisationen fick under senare tid också hjälp av 

utländska experter för att förbättra sin organisering och 

funktion 39 . 

Divanen och vesirerna kunde sedan länge spela en roll i 

valet och avsättningen av sultanen. ”De var t.ex. inblandade i 

soldatupproret 1648, då sultan Ibrahim (1640–1648) förlorade 

sin makt och också sitt liv. Samma scenario inträffade 1687, 

men vesirerna ville då inte låta soldaterna försvaga systemet 

genom att döda sultanen. De fick sultan Mehmet IV (1648– 

1687) att avgå utan våld. De valde i stället sultan Süleyman II 

(1687–1691) till makten” 40 . 

År 1703 gjorde janitsjar-soldaterna än en gång uppror mot 

sultanen. Studenterna i de islamiska skolorna förenade sig med 

soldaterna. Studenternas inblandning var ett tecken på de 

islamiska ledarnas samtycke med upprorsmännen. De 

omringade hovet och hotade sultanen och även den högst 

uppsatte formelle islamiske ämbetsmannen, eyhülislam, för 

att få dem att lämna sina ämbeten. Vesirerna reagerade mot 

händelserna och bestämde sig för att ta bort sultanen från 

makten. De ersatte honom med en av hans arvtagare, sultan 

Ahmet III (1703–1730) 41 . Det upprepade scenariot lärde en del 

38 

Kronrådet i Ottomanska riket och Iran. Under 1800-talet omvandlades divanen efter 

europeiska förebilder till den styrande civila byråkratin. 

39 

Palmer, s. 3 6. 

40 


41 

Palmer, s. 31.


av sultanerna att förstärka sin makt genom att få vesirerna och 

de högst uppsatta tjänstemännen i divanen och statskansliet att 

konkurrera med varandra. ”Sultan Ahmet III (1703–1730) 

satsade t.ex. på att skapa konflikter mellan de viktiga aktörerna 

inom divanen. Därigenom kunde han hantera situationen, 

förstärka sin position inom hovet och behålla makten under 27 

års tid" 42 . 

Divanens traditionella makt att lägga sig i sultanens beslut 

fortsatte under tiden. År 1876 betonade sultan Abdülhamit 

(1876–1909) i sitt tal i början av sin långvariga karriär att det 

inte skulle vara statskansliet utan hovet och sultanen som 

skulle ha rätten att styra regeringen 43 . Han försökte skapa ett 

parlamentariskt system under sitt envälde, men trots detta 

kunde han inte befria sig från byråkraternas påverkan. Av de 

30 personer som Abdülhamit valde ut för att skriva en ny 

grundlag var 16 personer tjänstemän inom divanen 44 . Det 

byråkratiska skiktet blev sedan en viktig samhällsklass vid 

utförandet av reformerna, trots att dess inblandning i sultanens 

makt utgjorde ett av konfliktämnena i systemet, särskilt 

konflikten mellan konservativa och reformvänliga sultaner och 

tjänstemän. Den långvariga maktkampen inom byråkratin och 

också mellan byråkrater och sultaner försvagade i sin tur 

statsmakten i landet och hindrade genomförandet av en 

långvarig utvecklingsplan. 

Statsmakten och det byråkratiska skiktet i Istanbul kunde 

sällan utöva sin makt och politik utanför huvudstaden, i 

synnerhet inte i avlägsna regioner. Ottomanerna styrde de 

avlägsna regionerna genom sina utvalda sändebud och hade 

42 

Palmer, s. 31– 33 

43 


44 

Palmer, s. 162.


ofta inte kontroll över händelserna där. Sultanen gav vanligen 

sina närstående i uppdrag att som regeringschefer, landshövdingar 

eller sultanens egna representanter styra regionerna. 

De symboliserade sultanens envälde i sitt område, samtidigt 

som de enligt det asiatiska produktionssättet var ansvariga för 

var sin region. Deras uppgift var att bevaka lojaliteten mot den 

centrala makten. De fick folket att delta aktivt i sultanens 

truppförflyttningar och krig. ”De samlade också ihop skatt, 

vanligen enligt eget gottfinnande för att betala sultanen den 

årliga summa som bestämdes av ägande- och arrendesystemet 

timar och därefter iltizam" 45 . 

Systemet byggde på samma sätt som ägande- och 

arrendesystemet tiyul i Iran på utarrendering av olika regioner 

till de utvalda representanterna. Dessa betalade det årliga 

arrendet genom att samla in så mycket skatt som den lokala 

myndigheten ansåg vara lämpligt. Utarrenderingen av regionerna 

räknades som en belöning och de lyckligt utvalda 

beslagtog skatteöverskottet. Detta betydde att de helt fritt 

kunde bestämma över storleken på den utarrendering och skatt 

som folk fick betala. De hade ofta benägenhet att ruinera 

folket genom att höja skatterna så mycket som möjligt. De 

lokala myndighetspersonerna förvandlades ofta till rika 

aristokrater i området, och behöll ofta sin makt, sin tjänst och 

sin förmögenhet för hela livet och lämnade dem i arv till sina 

ättlingar. Därmed reproducerades det dominerande ägande- 

och maktsystemet gång på gång i en hierarkisk ordning i såväl 

huvudstaden som i mindre regiondelar och lokala områden. 

De lokala myndigheterna kunde vara farliga både när de var 

för grymma och när de var för godhjärtade. I det första fallet 

drabbade de höga skatterna och det bakomliggande förtrycket 

folket. Detta skapade fattigdom och svält, och följdes ofta av 

epidemier, konflikter och revolter. Människorna blev missnöjda 

och detta riskerade att besvaras med religiösa och 

45 Akin, s. 82.


etniska rörelser och uppror. I det andra fallet visade de lokala 

myndigheterna förståelse för människornas och de etniskreligiösa 

gruppernas situation. De respekterade de lokala 

traditionerna och ville regera i stället för att plundra regionen. 

De förvandlades då ofta till lokala hjältar. Därmed kunde de 

bygga ett mäktigt maktcentrum och riskerade då och då att 

falla för frestelsen att försvara de lokala intressena gentemot 

sultanens politik. De använde ofta fattigdom, svält och 

epidemier som ursäkt för att betala mindre skatt till 

centralmakten. Detta betraktades ofta som en minskning av de 

lokala aktörernas lojalitet mot sultanen. Då riskerade de att 

straffas hårt för sitt misslyckande eller sin illojalitet och sina 

fientliga handlingar. Därför behövde de vara mycket säkra på 

sina lokala maktbaser för att våga visa de farliga signalerna 

om minskning av den förväntade lojaliteten. 

Den mest kända händelsen vad gäller de lokala 

myndigheternas självständiga strävan rör Mehmet Ali, från 

1805 landshövding samt regeringschef i Egypten. Han började 

driva fram reformer som genom förhållande till Bonapartes 

Frankrike skulle skapa en "ny ordning" (yeni düzen) i landet. 

Mehmet Alis kommande trettioåriga kamp syftade till att 

skapa en autokratisk samhällsklass i Egypten 46 . Han slutade 

betala skatt och kämpade för sin självständighet. Han 

ockuperade också en stor del av sultanens område i 

Mesopotamien och Anatolien och hotade att ockupera 

huvudstaden. Mehmet Ali fick slutligen sultanen att erkänna 

hans ämbete som Egyptens kung 47 . Sådana större eller mindre 

lojalitetsbrott och uppror fortsatte i de ottomanska regionerna, 

särskilt under de senaste århundradena när den centrala 

makten visade sig vara för svag för att kunna straffa de illojala 

myndigheterna. Detta försvagade systemet ännu mer och 

minskade förmågan hos den ottomanska centralmakten att 

driva igenom sina planer. Kriget mot Egypten och andra 

46 

Holt, s. 176–192; Shaw, 1971, s. 286–291; Palmer, s. 68. 

47 

Palmer, s.67–69, 103.


landshövdingar och lokala olydiga myndigheter och ledare 

förbrukade också en stor del av ottomanernas materiella och 

militära möjligheter och påskyndade det ottomanska systemets 

sammanbrott. 

De lokala upproren fördjupade också motsättningarna inom 

systemet, dvs. maktkampen mellan sultanen och hans 

tjänstemän och också mellan divanen i huvudstaden och lokala 

hövdingar och ledare. Sultanen kunde vanligen bestämma över 

alla och allt. Han valde t.ex. en sadrazam som arbetade som 

hans regeringschef. Men gränserna mellan sultanens och 

divanens förfogande, auktoritet och uppgifter var ändå ofta 

suddiga och ändrades i balansgången mellan de olika 

institutionernas maktbefogenheter. Detta skapade också en 

kontinuerlig maktkamp inom det styrande systemet och 

hindrade omorganiseringen av makt- och arbetsfördelningen 

inom centralmakten. Processen gav ofta en provisorisk 

karaktär åt regeringsarbetet och resulterade i genomförandet 

av kortvariga och motstridiga planer. 

Konflikterna blev allt värre parallellt med att stormakternas 

inflytande i landet ökade. Lokala myndigheter kunde därmed 

använda sina förhållanden med stormakterna för att förklara 

sig självständiga. Från början av 1800-talet delades 

tjänstemännen i divanen också in i olika sympatigrupper för 

olika stormakter runt om i Europa. Detta fördjupade krisen i 

statsapparaten och lade grunden för Ottomanska rikets 

sammanbrott. "Stormakternas djupa inflytande i Ottomanska 

riket och deras djupa spår på händelserna där ger vissa 48 

anledning att påstå att Ottomanska rikets sammanbrott började 

och utvecklades parallellt med de europeiska stormakternas 

politiska och ekonomiska invasion och kontroll" 49 . 

48 Berkes , s. 248. 

49 Özüerman, s. 20.


Den militära maktapparaten 

Den klassiska ottomanska staten inbegrep en krigsmaskin som 

kunde ge centralmakten makt, jord och nya skattebetalare 50 . 

Militären, den fruktade janitsjar-styrkan, var en av de viktiga 

institutioner som låg till grund för den ottomanska makten. 

Janitsjar-styrkan bevakade också Ottomanska rikets 

territorium och dess utveckling på tre kontinenter. Med tiden 

började den militära styrkan förändras i en process av 

maktkoncentration och oavhängighet. Militärbefälhavarna 

skaffade sig en mer självständig ställning just när den 

ottomanska centralmakten behövde deras lojalitet. De 

kontrollerade också en del samhällstjänster, däribland 

brandbekämpningen i Istanbul. ”De gick i sin oavhängighet så 

långt att de då och då utnyttjade sin kontroll över 

samhällsorganer och satte eld på byggnaderna i Istanbul för att 

tjäna pengar” 51 . De bestämde ofta över de lokala myndigheterna 

och krävde extra betalningar för sin säkerhetstjänst. De 

kunde till och med stå emot sultanens beslut och ta ifrån 

honom makten när så behövdes. Militärbefälhavarna försökte 

aldrig förmodligen ersätta sultanens makt och styra landet. De 

var helt lojala mot systemet, men de ville helst utnyttja det till 

sin fördel. De kunde upprepade gånger sparka sultanen från 

makten eller straffa regeringscheferna för att påvisa sin höga 

ställning och sin makt. 

Traditionen av militärernas inblandning i makten utan att 

försöka skapa ett militärt styre fortsatte även under 1900-talet i 

Turkiet. Militärerna såg det som sin rätt att ta makten när de 

kände att landets suveränitet eller kemalismens grundläggande 

principer var i fara. Deras försök mottogs ofta av folket med 

stort tålamod, men detta uppmuntrade inte militärerna att 

försöka styra landet på egen hand. De lämnade 

50 Akin, s. 82. 

51 Palmer, s. 102.


regeringsarbetet till civila på samma sätt som de militära 

upprorsmännen hade gjort under ottomanernas tid, trots att 

liknande militära regimer i bl.a. Sydamerika visade att 

utländska aktörer, i synnerhet USA, skulle gå med på deras 

krav att åtminstone under en period styra landet på egen hand. 

De flesta militärledarna i Ottomanska riket förvandlades under 

senare tid till rika affärsmän med hjälp av extrainkomsterna. 

”Från 1620 var janitsjar-armén inte bara en armé med fast och 

garanterat militärt arbete. De levde för sig själva och sysslade 

med affärer när det var fred. De hade extrainkomster och ville 

behålla sin höga ställning och utöka sin befogenhet även när 

de fick delta i krig” 52 . Militärens höga ställning och deras 

benägenhet att utnyttja systemet för egen vinst var orsaken till 

att de ofta var emot alla slags reformer och förändringar som 

enligt dem riskerade att hota och motverka deras ställning. De 

stoppade reformerna inom militären och fick sultanen att 

avskeda reformvänliga tjänstemän. De drev en långvarig maktkamp 

mot allt och alla som stod emot deras handlingsfrihet 

och maktkoncentration. Deras beteendemönster fördjupade 

krisen och motsättningarna inom det ottomanska systemet. 

Således förvandlades janitsjar-styrkan från en förlamande 

ottomansk institution i det föråldrade systemet till en av de 

centrala orsakerna till ottomanernas nederlag och Ottomanska 

rikets sammanbrott, trots att den under de första århundradena 

hade utgjort grunden för ottomanernas uppkomst och 

utveckling. 

Under ottomanernas långa historia gjorde janitsjarsoldaterna 

flera revolter. Dessa revolter väckte ofta de missnöjda 

islamisternas intresse. Studenterna i islamiska skolor 

allierade sig ofta med soldaterna och deltog i deras uppror. 

Samtidigt utnyttjade en del högt uppsatta tjänstemän i divanen 

deras protester för att ta bort den impopuläre sultanen från 

52 Palmer, s. 7, 25.


makten. De avsatta sultanerna förlorade ofta sina liv en tid 

efter avskedandet. En ny sultan brukade belöna janitsjarsoldaterna 

genom att dela ut pengar bland dem vid sitt 

tillträde. Belöningen skulle också försäkra sultanen mot 

eventuella uppror. Till exempel inträffade scenariot än en gång 

under 1691 när soldaterna började sitt förödande uppror mot 

sultan Süleyman II. De protesterade mot otillräckliga löner. 

Sultanen hade själv fått makten efter soldaternas revolt mot 

den föregående sultanen och riskerade nu att förlora den av 

samma anledning. Varken divanen eller ulema ville emellertid 

försvaga systemet genom att låta honom avrättas. De beslöt i 

stället att låta sultanen leva i fred genom att frivilligt abdikera 

och ge sin plats till kronprinsen 53 . År 1703 fick soldaternas 

uppror divanen att avskeda sultan Mustafa II (16951703). 

Hans efterträdare var tvungen att sälja ut statens guldreserver 

för att köpa soldaternas samtycke genom att belöna dem med 

pengar 54 . 

Både tsarerna i Ryssland och sultanerna i Ottomanska riket 

brottades under många år med samma problem när de började 

genomföra reformer och förnya militären. De hade byggt sin 

statsmakt på mäktiga privilegierade gardestrupper, nämligen 

streltserna i Ryssland och janitsjar-styrkan i Ottomanska riket. 

Soldaterna i båda länderna ville behålla sina extra förmåner till 

vilket pris som helst. Peter den store (16821725) klarade 

slutligen av att upplösa gardestrupperna i Moskva, men ingen 

av sultanerna som fick makten under 1700-talet och fram till 

1826 i Ottomanska riket lyckades kontrollera janitsjarstyrkan 

55 . 

År 1730 råkade sultan Ahmed III (17031730) ut för ett 

uppror bland annat på grund av europeiseringen av gamla 

traditioner. Upproret utfördes av janitsjar-soldaterna och fick 

53 Palmer, s. 22. 

54 Palmer, s. 30. 

55 .Akin, s. 110; Palmer, s. 101- 102.


hjälp av en del av divanen och ulema. Sultanen tvingades 

avgå 56 . Den nya sultanen, Mahmut I (17301754), beslutade 

sig för att genomföra samma reformer som gav ryssarna 

möjlighet att höja sin militära kapacitet. Han anställde 

utländska experter och satsade på utvecklingen av nya 

teknologier inom militären, men janitsjar-soldaterna fick 

sultanen att stoppa reformerna. Reformeringen av militären 

fick därefter fortsätta vid olika tillfällen ända fram till början 

på 1740-talet, då hela projektet misslyckades på grund av 

janitsjar-soldaternas inblandning och opposition 57 . 

Janitsjar-styrkans kamp mot reformplaner och reformvänliga 

tjänstemän fortsatte under hela 1700-talet, samtidigt som 

militärer och arméer i Europa höll på att mobilisera och utrusta 

sig med nya vapen 58 . Sultan Selim III (17891807) var 

medveten om svårigheten att genomföra reformer inom 

janitsjar-styrkan. Han satsade i stället på att bygga upp en ny 

styrka, den s.k. Nya ordningen (Nizam-i Cedid), men han 

hindrades både av utländska fiender (bl.a. av ärkefienden 

Ryssland) och janitsjar-styrkan från att fortsätta upprättandet 

av den nya armén. Det gamla scenariot spelades upp än en 

gång. Soldaterna protesterade och gjorde uppror. Studenterna i 

islamiska skolor deltog i upproret. Islamiska ledare gav ut 

fatwor 59 . Reaktionära grupper och personer inom divanen tog 

hand om det politiska beslutet att avskeda sultanen. Därmed 

avsattes sultan Selim III på grund av sina reformer 60 . Året 

därpå fick hans efterträdare en ny fatwa som tvingade honom 

att överge sin plats till förmån för sultan Mahmut II 

(18081839). 

56 Palmer, s. 43. 

57 Palmer, s. 46. 

58 Shaw, 1977, s. 246247; Palmer, s. 47. 

59 Uttalande av en religiös lärd, ofta en mulla, i en fråga gällande den islamiska rätten. 

Under senare tid ökade betydelsen av både uttalandet och dem som fick rätten att ge ut 

uttalandet. Detta gav också uttalandet en förpliktande karaktär, i synnerhet bland 

shiiterna. 

60 Palmer, s. 71.


Den nye sultanen gick dock samma väg som sin 

föregångare. Han gav order om att upprätta en ny styrka, de 

s.k. Nya väktaren 8Sekban-e Cedid). Den nya styrkan 

organiserades på samma sätt som den misslyckade Nya 

ordningen (Nizam-i Cedid) 61 . Janitsjar-styrkan liksom konservativa 

styrkor inom hovet kunde dock inte tåla uppbyggandet 

av en ny militärstyrka som kunde konkurrera bort dem. 

Janitsjar-soldaterna attackerade statskansliet och dödade 

premiärministern på grund av hans reformarbete inom 

militären 62 . De konservativa misslyckades trots allt. Den 

reformvänlige sultanen fortsatte uppbyggandet av den nya 

styrkan, men det tog 16 år innan han hade gjort sig av med 

janitsjar-styrkan. År 1823 gav Mahmut II en ny order om att 

alla janitsjar-soldater skulle använda en av europeiskt mode 

inspirerad rock. De vägrade som vanligt att lyda order och 

protesterade mot modeförändringen. De hade upplevt att deras 

protester kunde avskeda sultanen, men de misslyckades denna 

gång. Sultanen hade nämligen både ulema och den nya 

militärstyrkan på sin sida. Ulemas stöd till sultanen hindrade 

folket från att stödja janitsjar-soldaterna. Kampen mellan 

reformvänliga och konservativa hårdnade och 1826 lyckades 

sultanen till slut besegra janitsjar-styrkorna och upplösa dem 63 . 

Upprorsmännen straffades med döden. 

Janitsjar-soldaterna utgjorde det viktiga hindret för 

förändringar i Ottomanska riket, men upplösningen av deras 

styrka dröjde alldeles för länge. Upplösningen hade kunnat 

leda till en ny utveckling inom militären om ottomanerna hade 

genomfört åtminstone omkring mitten av 1700-talet. Efter 

janitsjar-styrkans upplösning, då ottomanerna redan stod under 

stormakternas kontroll och hegemoni, kunde de aldrig bygga 

en ny styrka och en ny militärarmé som kunde försvara 

61 Lewis, s. 74-75; Palmer, s. 82. 

62 Akin, s.112; Palmer, s. 82, 83. 

63 Palmer, s. 101, 102.


Ottomanska riket gentemot de mäktiga stormakternas militära 

tryck, krig och invasion. 

Den militära ordningen liksom alla andra förstenade 

institutioner inom Ottomanska riket var förödande och 

utgjorde en central anledning till upplösningen av det 

ottomanska imperiet. Den konservativa privilegierade militära 

styrkans påverkan visar sig vara ännu mer avgörande när man 

poängterar att de flesta reformerna i det ottomanska systemet 

började inom militären. Reformerna skulle ha spridit sig till 

andra områden i samhället om de hade kunnat genomföras där 

de startade. Moderniseringen skulle ha fått en ny styrka och 

kraft i samhället om reformerna inom militären hade kunnat 

bryta ottomanernas ständiga nederlag gentemot utländska 

fiender och framför allt Ryssland. De konservativa aktörerna 

inom militären och den föråldrade janitsjar-styrkan tillät aldrig 

de militära reformerna att genomföras i sin helhet. Därmed 

försvann chansen att genomföra samma utveckling, reformer 

och omorganiseringar inom andra områden och samhällsinstitutioner. 

Den religiösa strukturen 

Den civila byråkratin och militären var inte ensamma om att 

dela sultanens makt och sätta sina spår på hans politik och 

beslut. Ulema, den islamiska vetenskapskåren, räknades också 

som en viktig del på den politiska arenan i Ottomanska riket. 

Dess beslut påverkade sultanens beslut och hans deltagande i 

moderniseringsprocessen, även om dess påverkan ofta inte 

kunde konkurrera ut divanens och vesirernas råd och beslut. 

Ulemas auktoritet varierade också under olika perioder och 

kunde ofta sättas i drift när de allierade sig med andra mäktiga 

institutioner och aktörer. Ulema kunde i princip inte stoppa 

sultanernas eller divanens politiska beslut. Sultanen hade 

också rätt att välja eyhülislam, den högst uppsatte formelle


islamiske ämbetsmannen. Denne var i princip tvungen att 

betrakta sultanens beslut som sin islamiska plikt, något som 

motverkade traditionen med relativt fria islamiska ledare inom 

shia-islam. eyhülislam representerade i princip den sunniislamiska 

religiösa vetenskapskåren, men hans makt kunde 

samtidigt ifrågasättas av andra islamiska ledare. Detta visade 

sig ofta genom soldaternas och de islamiska studenternas 

gemensamma protestaktioner mot impopulära eyhülislamer. 

År 1610 ökade ulemas makt så mycket att den kunde delta i 

beslutet om att avskeda eller välja sultan 64 . Enligt traditionen 

behövde tjänstemännen eyhülislams fatwa för att kunna ta 

makten från sultanen. Den behövdes också när militären 

gjorde revolt och ville avlägsna sultanen eller den högste 

regeringschefen sadrazam från sitt ämbete. Av de 21 sultaner 

som blev av med sin makt under perioden 16121922 

avskedades 13 genom eyhülislamernas fatwor 65 . 

Det islamiskt förpliktande uttalandet fatwa skrevs ofta som 

svar på de frågor som hade ställts av representanterna för de 

mäktiga institutionerna, militären eller den civila byråkratin. 

eyhülislam skrev ofta att sultanens beslut eller handlande inte 

stämde med de islamiska rättstraditionerna, sharia 66 . Detta 

betydde dock inte att ulema hade makten att avskeda eller 

kontrollera sultanen. De kunde inte utfärda fatwor beträffande 

sultanens avsked när som helst och utan militärens eller den 

civila byråkratins kännedom och samtycke. Ulema påverkades 

så mycket av de statliga institutionerna att de utfördade fatwor 

för att ta makten från sultanen även när han var populär hos de 

islamiska aktörerna för att rädda sin ställning. Ulema deltog i 

statsapparaten, men trots traditionerna i Iran fick de aldrig dela 

statsmakten. De räknades aldrig som politiska aktörer. På 

64 

Palmer, s. 7. 

65 

Palmer, s. 83, 101. 

66 

Palmer, s. 7.


samma sätt som 1697 delade ulema då och då divanens 

formella uppdrag att vikariera för sultanen när han var på resa 

eller krig, men detta hade inte någon politisk betydelse 67 . 

Sultanerna kunde dock utföra sina beslut mycket lättare om 

de hade ulemas samtycke. Detta var tydligt när sultanen 1826 

gav order om reformerna inom janitsjar-styrkan. Soldaterna 

gjorde uppror. De förväntade sig att de enligt traditionerna 

skulle få hjälp av islamiska studenter och folket, men de 

befann sig vara ensamma eftersom ulema stod på sultanens 

sida. Ulema hade belönats av sultanen och behövde inte hindra 

honom att utföra reformerna. Soldaterna kunde inte fortsätta 

sin kamp och blev för första gången straffade för sitt uppror. 

Ulema kunde också sätta sina spår på de politiska besluten 

när divanen och militären delades upp i olika grupper och 

fronter med olika uppfattningar genom att förstärka en av 

grupperna genom sitt handlande. År 1687 ville upprorsmännen 

inom militären avsätta sultanen. Ulema ville dock inte 

försvaga systemet genom att låta soldaterna döda sultanen. De 

krävde att militären skulle garantera sultanens liv, innan de 

hade avsatt honom. Ulema gick därefter med på upprorsmännens 

beslut att avsätta sultanen och valde därefter 

tillsammans med representanterna för de mäktiga institutionerna, 

militären och byråkratin, sultanens efterträdare bland 

de isolerade prinsarna 68 . 

Ulema och islamiska aktörer stod ofta på hovets 

traditionsbundna och konservativa sida. De var alltid rädda att 

genomförandet av europeiseringen skulle skada de islamiska 

traditionerna och såg ofta varje form av europeisering som en 

utveckling av den kristna traditionen. De kunde dock inte 

hindra sultanernas beslut, särskilt när landet besegrades i krig 

mot icke-muslimska fiender och när nya reformer behövdes 

för att höja den militära kapaciteten. De allierade sig dock 

67 Palmer, s. 27. 

68 Palmer, s. 22.


efter ett tag med de konservativa krafterna inom hovet för att 

begränsa reformerna och hindra deras utveckling. ”De 

reformer som började efter Karlowitz-avtalet 1699 med 

Ryssland och Österrike fortsatte i tre år. Reformerna fick de 

missnöjda att alliera sig med ulema för att förhindra dem. Den 

reformvänlige sadrazamen riskerade också att straffas för sina 

reformer, men ejhülislam avled 1702 och han räddades från 

ett eventuellt straff” 69 . 

Ulemas konservativa ställning ändrades dock när de kände sig 

svaga, särskilt under moderniseringsarbetet tanzimat. År 1826 

hindrade deras stöd till sultanen folket att stödja de militära 

upprorsmännen. Sultanen var fast besluten att utrota janitsjarsyrkan 

och föra fram sina reformer. Han hade byggt upp ett 

nära förhållande till ulema, samtidigt som han genomförde 

reformer för att modernisera samhället. Han hade byggt nya 

moskéer och islamiska skolor och satsat på att reparera heliga 

gravstenar. Sultanen hade redan de islamiska ledarna vid sin 

sida när han började kampen mot janitsjar-styrkan. Sultanen 

hade sannolikt inte klarat av att besegra militärstyrkan om han 

inte hade kunnat lockat till sig ulemas intresse. Ulema hade 

bytt sida från den konservativa till den reformvänliga före 

kampen mot soldaterna. Detta var en av de viktigaste 

orsakerna bakom sultanens framgångar i sin kamp mot de 

konservativa institutionerna 70 . 

Trots de sunni-islamiska ulemas deltagande i processen att 

avsätta sultaner var de ofta lojala mot dem. Ulema hade 

tillräckliga traditioner och förklaringar i sin hanafi-islamiska 

lära för att se det som sin plikt att vara lydig gentemot den 

islamiska centralmakten. Enligt Koranen och den sunniislamiska 

traditionen symboliserade den ottomanska maktapparaten 

den heliga statsmakten. Enligt Koranen och de 

69 Palmer, s. 29. 

70 Palmer, s. 101-102.


heliga föreskrifterna hade alla muslimer plikt att lyda den 

heliga makten, den s.k. ul-ul-amr. De religiösa argumenten 

bakom det ottomanska systemet skapade under tiden en bred 

religiös sympati för ottomanerna. Ulema var också lojal mot 

centralmakten just när de valde att utfärda ett fatwa mot 

sultanen. De ville frånta sultanen makten för att förstärka det 

islamiska ottomanska ledarskapet. De ville förstärka det 

ottomanska systemet genom sitt beslut och handlande. ”En 

faktor som gav ottomanerna möjlighet att överleva under flera 

århundraden som ett imperium var divanens och ulemas tro på 

det ottomanska systemet. Den ottomanska regimen utsedd av 

de islamiska aktörerna var den enda islamiska staten” 71 . 

Det islamiska etablissemanget spelade så småningom samma 

roller som andra gamla institutioner i Ottomanska riket. Det 

religiösa arrangemanget hade i början utgjort en av grunderna 

för uppkomsten av den gigantiska statsmakten. ”Den islamiska 

läran och islamiska traditioner heligförklarade den ottomanska 

maktapparaten” 72 , men den förvandlades under senare tid till 

ett element som påskyndade Ottomanska rikets sammanfall. 

Ulema hindrade reformplaner som enligt de var en utveckling 

av icke-islamiska traditioner och hindrade utvecklingsprocessen 

genom att sprida konservativa tankar som byggde 

på mysticism, himmelskt öde, förnöjsamhet och lydnad. 

Därför blev den en av orsakerna till imperiets sammanfall, 

även om deras roll minskade efter janitsjar-styrkans 

upplösning 1826. 

71 Palmer, s. 35. 



Det långvariga krigstillståndet 

Såväl det ständiga krigstillståndet mellan Ottomanska riket 

och Ryssland som de militära aktionerna av europeiska 

allianser och länder hade förödande konsekvenser för imperiet. 

”Det ottomanska imperiet var i grunden en militär 

institution” 73 . Ottomanernas historia utgjordes av en rad på 

varandra följande krigstider. ”Förutom en 22-årig fredsperiod 

mellan 1746 och 1768 fick ottomanerna aldrig uppleva en 

sådan lång period av fred med sina grannländer” 74 . 

Ottomanerna bildade sitt imperium genom att vinna i krig och 

ständigt utvidga sina gränser. Imperiets fall började också när 

de inte klarade av att fortsätta den uppåtgående processen av 

krig, seger och utvidgning av gränserna. 

Krigen fick alltid samma konsekvenser. De följdes ofta av mer 

fattigdom och brist på mat. Bristerna kompenserades genom 

förvärvandet av ny mark och insamling av nya skatter i de 

ockuperade områdena. Från slutet av 1600-talet ändrades dock 

scenariot. Ottomanerna förlorade i krigen och de fick lämna 

ifrån sig land och betala skadestånd i stället för att kompensera 

krigens förluster med nya ockupationer. Konsekvenserna av 

förlusterna var förödande. Bönder fick skickas ut i krig. 

Många dödades och lämnade efter sig ett jordbruk utan 

arbetskraft. Detta var avgörande för nedgången inom 

ekonomin och tillverkningen av basvaror. Huvudstaden 

Istanbul låg i centrum för krisen i landet. Krigets offer flydde 

till storstäderna och framför allt till Istanbul. Flyktingarna 

utgjorde ett av de viktiga problem som hindrade utvecklingen 

av det urbana livet. Krigen kostade också mycket pengar. De 

hindrade staten från att satsa på den ekonomiska 

infrastrukturen. Befolkningen tvingades också att betala extra 

73 Shaws, 1977, s. 246247; Palmer, s. 47. 

74 Palmer, s. 47.


skatt för att möjliggöra genomförandet av krigen 75 . Detta 

minskade möjligheterna till utveckling av handeln och 

hindrade uppkomsten av kapitalbildning och breda borgarklasser. 

Ottomanerna hade kunnat bygg sitt imperium tack 

vare den ständiga krigssituationen, men denna förändrade sin 

karaktär just när de behövde satsa på att åtgärda sina brister 

och sin stagnation. Krigen förhindrade utvecklingen av 

samhället på olika ekonomiska, sociala, kulturella och 

industriella nivåer och fick det föråldrade systemet att 

kontinuerligt förlora sin styrka, sina resurser och möjligheter. 

De ständiga krigen bar fröet till systemets sammanbrott inom 

sig. 

Den långvariga krigssituationen fick en ännu mer förödande 

karaktär i slutet av 1700-talet och framåt. Under denna period 

minskade krigens kostnader möjligheten att satsa på 

genomförandet av reformplanerna islahat och tanzimat. 

Förlusterna i krigen fick ottomanerna att gå med på de nya 

krigsherrarnas krav och sluta avtal som motverkade tillvaron 

som ett imperium. Den ekonomiska krisen som hade sina 

rötter i de ständiga krigen fick ottomanerna att låna pengar 

från imperialistiska institutioner från och med mitten av 1800talet. 

Långivarna kunde så småningom bestämma över staten. 

Därigenom medförde förlust i krigen förlust av rikets politiska 

och ekonomiska självständighet gentemot de europeiska 

stormakterna. 

Under 1800-talet förvandlades krigssituationen och de 

ständiga konflikterna med utlandet till en förödande faktor i 

landets utveckling, just då det ottomanska samhället behövde 

fred och trygghet för att reformplanerna skulle kunna 

genomföras. Detta gav rikets regioner i Europa och Afrika 

möjlighet att kämpa för sin självständighet. Den ottomanska 

statsmaktens auktoritet minskade och detta skadade 

stabiliteten och minskade de resurser som kunde ha använts 

75 Palmer, s. 21, 29.


för att driva fram de socioekonomiska och teknologiska 

reformer som just under denna period behövdes för rikets 

överlevnad. Krigssituationen förhindrade vidare utvecklingen 

av de nya samhällsklasser som enligt den europeiska modellen 

kunde föra fram samhällsutvecklingen framåt. 

Krigen visade dessutom ottomanerna deras svaghet och 

långsammare samhällsutveckling. De förstod tidigt att de 

saknade de teknologiska landvinningar som européerna 

använde för sina militära vapen. Deras samhällsorganisation 

var också svag och otillräcklig. Detta var orsaken till att varje 

nederlag i krig följdes av en ny våg av reformplaner, men 

ottomanerna lyckades inte genomföra dessa och inte heller att 

följa med i förändringarna i Europa och Ryssland. Detta 

berodde dels på inre konflikter, de strukturella hindren i 

landet, och dels på att deras försök att reformera sitt samhälle 

under 1800-talet präglades av de imperialistiska makternas 

hegemoni och kontroll. Ottomanerna ville genomföra 

förändringar i de samhällsinstitutioner som redan hade 

ockuperats av stormakternas kapital, politiska inflytande och 

militära makt. 

Nationella, etniska och religiösa konflikter 

Ottomanska riket var för stort och innefattade också flera olika 

religiösa, nationella och etniska grupper. Muslimer, kristna 

och judar utgjorde de centrala religiösa grupperna, men detta 

var endast toppen av ett isberg. Var och en av dessa 

grupperingar indelades i olika trossamfund och olika etniskreligiösa 

grupper. Sultanen var tvungen att bygga sin makt på 

balansen mellan dessa olika etniska, religiösa och nationella 

grupper. Han räknades dock som de stora islamiska kalifernas 

efterträdare och hade en helig plikt att bevaka de heliga 

platserna, däribland Mecka. Detta gav honom stor makt och


legitimitet. Men samtidigt som sultanen representerade de 

muslimska intressena i sitt rike kunde han inte bortse från att 

olika kristna grupper utgjorde majoriteten i stora delar av riket. 

Kristna minoriteter hade också stort inflytande på 

samhällslivet i Istanbul. Den tveeggade verklighet som i sin 

tur hindrade den islamiska centralmakten från att skapa en 

långvarig gemenskap och lojalitet fick den ottomanska 

centralmakten att vara vaksam på balansen mellan de olika 

intressena i sitt rike. Till exempel skapade sultanernas beslut 

att ge muslimer och turkar större möjligheter missnöje bland 

icke-muslimer och icke-turkar, medan deras erkännande av 

medborgerlig jämlikhet år 1839 och 1865 mötte skarpa 

protester och reaktioner från muslimer och turkar. Detta gjorde 

också att balansen mellan olika etniska, religiösa och 

nationella grupper var en källa till ständiga kriser och 

konflikter i riket. Konflikterna hotade stabiliteten i grunden, 

särskilt eftersom dåtidens kommunikation mellan olika 

regioner och centralmakten var begränsad och ofta avbruten. 

Eftersom ottomanerna i grunden representerade den heliga 

islamiska statsmakten, hade muslimerna större intresse av att 

acceptera den islamiska centralmakten än icke-muslimerna. 

Detta visades i egyptiernas kamp för självständighet under 

1800-talet. Egyptierna kunde få sultanen att erkänna deras 

självständighet under första hälften av 1800-talet, men de 

ändrade sig och återvände som sultanens medhjälpare när 

Abdülhamit II (18761909) återtog sin gamla roll som den 

islamiske kalifen. ”Samma religiösa lojalitet visades av 

araberna även under den period som engelsmännen erbjöd 

dem möjlighet att göra sig oavhängiga från sultanen” 76 . 

Känslorna hos icke-muslimer var tvärtemot fientliga. De 

icke-muslimska länder och regioner som hade förlorat sin 

självständighet kände sig aldrig som en del av den islamiska 

makten. De betraktade sig som ockuperade nationer och 

76 Busch, s. 187-188; Palmer, s. 230.


regioner. Detta gjorde också att Ottomanska riket i grunden 

var splittrat i olika delar. Många minoriteter som kände sig 

utanför den ottomanska makten försökte under senare tid 

utnyttja möjligheterna till befrielse. De olika religiösa, etniska 

och nationalistiska rörelserna på Balkan var ett tecken på den 

allmänna splittringen i riket. 

Fatih Sultan Mehmet (14441481) hade efter ockupationen av 

Istanbul erkänt de ortodoxa kristna medborgarnas nationella 

rättigheter, men detta innebar också enskilda lagar som bara 

gällde de erkända religionerna, kristendom och judendom. 

Kristna skulle betala en extra skatt och fick inte påverka 

muslimer att konvertera till kristendom. De skulle inte hänga 

sina religiösa bilder på offentliga platser och fick varken rida 

eller bära vapen. De hade dock rätten att utöva sin religion. 

Deras ledarskikt fick leva och göra sin religiösa plikt. Deras 

ledare fick också höga positioner inom den teokratiska 

hierarkin i landet och huvudstaden. ”Under 1500-talet kunde 

ingen stat i Europa konkurrera med det ottomanska samhället 

vad gällde den religiösa friheten för minoriteterna” 77 . De 

kommande sultanerna samarbetade med den ortodoxa 

minoriteten i Istanbul i olika sammanhang. Samarbetet var så 

nära att den ortodoxa kyrkan på 1710-talet hjälpte sultanen att 

vinna över katolikerna och den s.k. heliga alliansen i 

Grekland. De ortodoxa ville nämligen stoppa katolikernas 

försök att få ortodoxa kristna att konvertera till den romerskkatolska 

kyrkan 78 . 

De religiösa minoriteterna fick under 1800-talets förändringar 

större möjligheter i olika religiösa, kulturella, ekonomiska 

och sociala sammanhang. De kristna barn som enligt traditionen 

skulle lämnas till militäranläggningen för att utbildas 

till muslimska janitsjar-soldater fick även höga militära 

77 Palmer, s. 51. 

78 Palmer, s. 31, 33.


tjänster. Kristna kunde räknas som jämlika medborgare från 

och med 1839, men detta kunde inte ändra deras känsla av att 

leva under en främmande islamisk hegemoni och makt. 

Känslan liksom de kulturella skillnaderna byggde grunden för 

en ständig konflikt mellan centralmakten och minoriteterna i 

riket. 

År 1683 fördes ett ”heligt krig” av européerna mot 

ottomanerna och deras försök att ockupera Wien i hjärtat av 

Europa. År 1684 upprättade katolska kristna den heliga 

alliansen mot ottomanernas försök att utvidga sina gränser. 

Alliansen förde ett 35-årigt krig mot ottomanernas auktoritet i 

den europeiska delen av riket 79 . Det långa kriget väckte i sin 

tur religiösa och nationella känslor på Balkan. Detta blev 

också grunden för européernas inblandning i minoritetsfrågan i 

Ottomanska riket. 

År 1699 måste ottomanerna genom avtal med Österrike 

erkänna katolikernas rätt att utöva sin religion utan något 

hinder 80 . Ryssarna var också bland de första som såg sig som 

sina slaviska bröders och den ortodoxa kyrkans befriare. Från 

och med början av 1700-talet var de kristna ortodoxa 

minoriteternas rätt att utöva sin religion ett av de krav som 

ryssarna gång på gång ställde i fredsavtalen. De ville samtidigt 

ge de slaviska och kristna folken på Balkan möjlighet att få sin 

oavhängighet från sultanen. ”Ryssland fick enligt fredsavtalet 

1774 sultanen att garantera tryggheten inte bara för ortodoxa 

utan för alla kristna i riket” 81 . 

De kommande krigen i Europa liksom upplösningen av vissa 

stater och uppkomsten av andra bidrog också till uppväckandet 

av etniska, nationella och religiösa känslor på Balkan. En ny 

79 Kinross, s. 349; Palmer, s.1920. 

80 Palmer, s. 28. 

81 Palmer, s. 51.


identitet uppstod, samtidigt som dessa frågor fick ännu större 

betydelse under den franska revolutionen. Dess historiska 

händelser i Europa gav folkets roll och kamp en större 

betydelse än tidigare. Ottomanernas nederlag gentemot stormakterna 

liksom minskningen av den ottomanska centralmaktens 

auktoritet gav också de lokala aktörerna i Ottomanska 

riket möjligheter att utnyttja situationen till sin fördel. Detta 

ökade instabiliteten i det vidsträckta riket från början av 1800talet, 

särskilt när sådana frågor administrerades och handlades 

lång bort från händelserna i den ottomanska huvudstaden. 

De europeiska imperialisterna var också framstående i att 

använda etniska och religiösa konflikter för att bygga upp sina 

imperier. Ottomanska riket var inte bara intressant av 

ekonomiska och politiska skäl. Det stora riket sågs samtidigt 

som en bro mellan de europeiska och orientaliska länderna. 

Kontrollen av Ottomanska riket kunde öppna vägen för 

européernas imperialistiska utvidgning i öst. Detta ledde till att 

de europeiska länderna underblåste de kristna folkens 

nationella och religiösa känslor för att bana väg för sin 

utvidgning österut. De etnisk-religiösa konflikterna gav de 

imperialistiska länderna stora vinster, både när de olika 

gruppernas kamp och olydnad minskade den ottomanska 

centralmaktens auktoritet och när nationer och regioner så 

småningom fick sin självständighet. De stora länderna försökte 

spela förmyndare för en viss grupp och ett visst trossamfund. 

England hade nära band med katolikerna i Ottomanska riket 

och satsade på arabernas kamp för självständighet. Frankrike 

uppmuntrade inte bara egyptierna utan också de wahhabitiska 

grupperna i Syrien att vända ryggen åt centralmakten 82 . 

Ryssarna såg sig som förmyndare för ortodoxa och slaviska 

nationer och minoriteter. De blandade sig i armeniska rörelser 

i nordöstra riket och Kaukasien. Tyskarna sökte nära kontakter 

82 Palmer, s. 70, 76.


med minoriteterna i Mesopotamien, medan grekerna tog kontrollen 

över Medelhavsområdet. 

Stormakternas inblandning ändrade den tidigare balansen 

mellan de olika maktfaktorerna i riket. Detta medförde att 

minoriteternas kamp för autonomi och självständighet inleddes 

och utvecklades parallellt med européernas utvidgning och 

inflytande i området. Minoritetsfrågan diskuterades gång på 

gång i olika sammanhang och sågs från början av 1800-talet 

som ett kontinuerligt diskussionsämne mellan stormakterna 

och Ottomanska riket. Stormakterna använde också ofta 

minoriteternas kamp som förvändning för att få den 

ottomanska centralmakten att gå med på deras villkor. 

År 1805 började ryssarna än en gång understödja upproret 

bland ortodoxa kristna i den europeiska delen av Ottomanska 

riket. De underblåste den nationalistiska och religiösa känslan 

i området och hjälpte också de nationalistiska grupperna att 

föra kampen för sin självständighet och mot den ottomanska 

makten 83 . 

Fransmännen påbörjade sitt nya imperium i slutet av 1700- 

och början av 1800-talet genom att ockupera Egypten. 

Mehmet Ali Pascha, sultanens lokale regeringschef, fick i 

uppdrag att försvara Egypten mot Napoleons invasion 1798, 

men han valde så småningom att alliera sig med fransmännen 

gentemot den ottomanska centralmakten för att skapa en 

självständig egyptisk stat. Egyptierna var under senare tid en 

mäktig fiende gentemot den ottomanska centralmaktens 

auktoritet. De ockuperade under kommande tider andra 

muslimska regioner, däribland Sudan, Syrien och Palestina, 

samt vann kriget mot sultanen 1839 och hotade huvudstaden 

Istanbul. År 1841 fick de sultanen att gå med på kravet att 

erkänna Egyptens självständighet och Mehmet Ali Pascha som 

Egyptens kung 84 . 

83 Palmer, s. 69. 

84 Nateg, 1990, s.133; Palmer, s. 9192, 111, 114.


Engelsmännen utnyttjade sin nya ställning genom att övertyga 

sultanen att om se de ortodoxa kristna minoriteterna i Istanbul 

som ryssarnas sympatisörer och spioner. Engelsmännens 

rapport om den ortodoxa kyrkans samröre med Ryssland och 

om dess eventuella aktioner mot regeringen ökade sultanens 

misstanklar mot den ortodoxa kyrkan i huvudstaden. De 

ottomanska styrkorna attackerade 1821 den ortodoxa kyrkan i 

Istanbul och avrättade ärkebiskopen. Detta ledde till ett brett 

missnöje bland ortodoxa kristna som utgjorde en fjärdedel av 

hela befolkningen i Ottomanska riket 85 . Wahhabiterna på 

arabiska halvön gjorde uppror 1823. Deras uppror kontrollerades 

av ottomanerna och sultanen fick tillbaka sin tidigare 

politiska och religiösa makt i de heliga områdena 86 . Under 

senare tid omorganiserade engelsmännen arabernas kamp för 

att skapa ett nytt centrum för den islamiska makten i 

arabländerna. Engelsmännen, särskilt många inom torypartiet, 

uppmuntrade också under 1827 uppkomsten av turkfientliga 

känslor i Grekland. Detta berodde framför allt på att turkarnas 

närvaro i området hindrade engelsmännen från att kontrollera 

handeln i hela Medelhavet 87 . 

Ryssarna besegrade ännu en gång ottomanerna under kriget 

18281829. Under fredsavtalet försökte de agera som sina 

slaviska och serbiska bröders representant och få sultanen att 

erkänna deras lika rättigheter 88 . 

År 1830 samlades representanter för stormakterna Ryssland, 

England och Frankrike i London för att diskutera minoritetsfrågan 

på Balkan. De utfärdade en deklaration som krävde 

självständighet för Grekland. De behövde inte längre bjuda in 

ottomanernas representant eller införskaffa ottomanernas 

85 


86 


87 


88 

Palmer, s. 109, 156.


samtycke 89 . Grekerna fick sin självständighet parallellt med 

Adrianopel-avtalet som slöts mellan Ryssland och Ottomanska 

riket efter ryssarnas seger i kriget. Enligt Berlinavtalet 1830 

som slöts efter ottomanernas förödande nederlag gentemot 

Ryssland fick Rumänien, Karadag, Serbien och Bulgarien 

möjlighet att ta ett stort steg mot autonomi. Processen bäddade 

således för deras självständighet under kommande tider 90 . 

Under 1831-1838 beräknades den manliga befolkningen i 

Rumelien och Anatolien uppgå till en och en halv miljon 

respektive två miljoner. I Rumelien var antalet manliga ickemuslimska 

personer en miljon varav 800 000 kristna och i 

Anatolien beräknades de manliga icke-muslimerna vara 500 

000, varav 400 000 var kristna. Detta visar vilket stort 

utrymme de religiösa minoriteterna hade i Ottomanska riket 91 . 

Under senare decennier upprättade stormakterna nya intressegrupper 

och satsade allt mer på rörelserna inom de religiösa 

och etniska grupperna för att få sin del av kakan. Ryssarna 

satsade på ortodoxa kristna, judar, armenier och olika 

protestantiska grupper, medan fransmännen organiserade 

katolikerna, kopterna och egyptierna. Frankrike och Österrike 

stödde också grekernas nya ställning 92 . Ryssarna utnyttjade 

ottomanernas ekonomiska kris 1875 och satsade på sin etniskreligiösa 

plan för Balkan. Den panslaviska propagandan fick 

de kristna att göra uppror och kräva självständighet 93 . 

År 1876 ökade stormakternas inflytande och deras inblandning 

i minoritetsfrågan så mycket att deras representanter samlades 

i Istanbul för att komma överens om Bosnien-Hercegovina, 

89 


90 


91 

Akin, s. 117. 

92 

Shaw, 1977, s. 110112; Palmer, s. 126, 132. 

93 Palmer, s. 156.


dvs. en del av ottomanernas territorium, utan deras samtycke 94 . 

Fredsavtalet 1878 med ryssarna var en stor seger för den 

panslaviska politiken på Balkan. Enligt avtalet tvingades 

ottomanerna nämligen acceptera oavhängighet för Rumänien, 

Serbien, Karadag och Bulgarien. Därmed blev ryssarna 

befrielsehjältar i hela Balkanområdet 95 . 

Från slutet av 1800-talet lyckades engelsmännen utveckla sitt 

övertag i Persiska viken. Genom engelsmännens hegemoni i 

området fick de allierade araberna möjlighet att känna sig som 

suveräna stater. De behöll samtidigt det gamla formella bandet 

med ottomanerna 96 . Arabamirerna bytte sedan sultanens 

auktoritet mot de nya stormakternas, Englands och Frankrikes. 

Upptäckten av råolja påskyndade i början av 1900-talet självständighetsförklaringar 

i området. Stormakterna, däribland 

England, byggde sitt moderna imperialistiska välde bl.a. på de 

etnisk-religiösa oppositionella gruppernas kamp i oljeområden 

i arabländerna och Mesopotamien. 

Alla dessa händelser visade att det mångkulturella ottomanska 

samhället hade sin framtida splittring inom sig, men den tog 

med fart de imperialistiska ländernas övertag och inflytande. 

Det nära bandet mellan minoriteterna och stormakterna gjorde 

att sprickorna mellan dessa grupper och den ottomanska 

centralmakten blev allt djupare parallellt med utvecklingen av 

västvärldens inflytande och reformer i området. Centralmakten 

misslyckades nu med att skapa och behålla den relativt 

obefintliga men nödvändiga solidariteten i landet. Den 

förlorade till och med sin tidigare legitimitet bland den 

muslimska befolkningen i avlägsna och icke-turkiska regioner. 

Därför förvandlades de religiösa, etniska och nationella 

94 Palmer, s. 162. 

95 Palmer, s. 172. 

96 Palmer, s. 230.


grupperna till en av de grundläggande orsakerna till det ottomanska 

imperiets nederlag och sammanbrott. 

Imperialisternas övertag gynnade minoritetsgrupperna, i 

synnerhet de kristna vid återtagandet av den ekonomiska 

makten i huvudstaden och andra viktiga delar i riket. 

Minoriteterna utnyttjade både reformplanerna och de kristna 

imperialisternas ökade inflytande över landets ekonomi. Enligt 

reformarbetet tanzimat 1839 fick de icke-muslimska medborgarna 

samma rättigheter som de muslimska 97 . Året därpå 

accepterade den iranske shahen också jämlikheten mellan 

muslimska och icke-muslimska medborgare 98 . 

Turkarna i Ottomanska riket sysslade sedan gammalt framför 

allt med jordbruk och militartjänstgöring. Minoriteter som 

armenier, greker och bulgarer satsade i stället på handel. De 

kristna minoriteterna spelade sedan gammalt rollen som de 

europeiska ländernas kulturella och ekonomiska konsulter, i 

synnerhet sedan kristna européer hade skaffat inflytelserika 

positioner i riket 99 . Detta gjorde att både stormakternas 

inflytande och genomförandet av den europeiskt orienterade 

moderniseringen ökade minoriteternas inflytande och gav dem 

möjlighet att ta upp en stor del av nyckelpositionerna inom 

rikets ekonomi. 

I mitten av 1800-talet var 130 i en grupp på 153 viktiga 

affärsmän i landet armenier och andra minoriteter. Bara 23 

personer var turkar. Antalet armenier som sysslade med bankverksamhet 

var 32 av 37. Iranierna i Turkiet var i vissa områden 

också mer framgångsrika och aktivare än turkarna. De 

hade erhållit ensamrätten på handel med mattor, juveler och 

97 Akin, s. 123; Nateg, 1990, s. 140141. 

98 Nateg, 1990, s. 141. 

99 Nateg, 1990, s. 134.


porslin 100 . Grekerna i Istanbul sysslade sedan gammalt med 

affärer. De lyckades därigenom bli en del av den styrande 

aristokratin inom affärssamhället. Det var bara affärsmännen i 

Venedig som kunde konkurrera med dem i Istanbul och dess 

närområde 101 . Processen nådde sin kulmen på 1910-talet, då en 

stor del av den nya borgerliga samhällsklassen i Istanbul 

utgjordes av minoriteter och också utländska medborgare. 

Avtalen om kapitulation och koncession 

Trots imperiets väldiga storlek hade Ottomanska riket en svag 

ekonomi och ett föråldrat ekonomiskt system. Ottomanerna 

byggde från början sitt imperium på jordbruk och krig. De 

kunde inte sköta handeln och klarade inte heller av att utveckla 

nya marknader. Ottomanerna byggde sitt imperium över tre 

kontinenter, Afrika, Asien och Europa. De hade kontroll över 

viktiga hamnstäder vid flera hav och sjöar från Stilla havet och 

Persiska viken till Svarta havet och Medelhavet. De hade alla 

möjligheter att utveckla handeln mellan sina regioner i olika 

länder och på olika kontinenter, men de lyckades aldrig med 

detta. Misslyckandet gav utländska medborgare tillfälle att 

utnyttja resurserna. De tog vanligen ut sina vinster ur riket, 

vilket var en av orsakerna till ottomanernas misslyckande vad 

gällde kapitalbildning och ekonomisk utveckling. 

Misslyckandet inträffade också på grund av den liberala 

ekonomiska politik som ottomanerna enligt den ursprungliga 

islamiska handelstraditionen förde i riket. De höll ofta 

dörrarna öppna för utländska affärsmän och välkomnade 

utländska intressen att ta kontroll över handel och marknader i 

det ottomanska territoriet utan att betänka att ”de stora fiskarna 

skulle äta de mindre på det öppna havet”. Den liberala 

100 

Nateg, 1990, s. 141. 

101 

Palmer, s. 31.


ekonomiska grundtanken förstörde ottomanernas redan svaga 

ekonomiska grunder och ledde dem till bankrutt, särskilt när 

de imperialistiska makterna började ockupera och monopolisera 

marknaden och handeln i olika delar av riket. Detta 

gav européerna möjlighet att grundlägga sin långvariga 

kontroll över rikets ekonomi. De kunde därmed institutionalisera 

sin kontroll och omorganisera och behålla sin 

exploatering även efter den ottomanska tiden. 

Fransmännen var 1536 de första som slöt ett avtal om rätten 

att pröva sina medborgares brott i det egna landet. Engelsmän 

och holländare fick samma förmån efter drygt 70 år, dvs. 

1613 102 . 

De ekonomiska koncessionerna började också tidigt under 

1600-talet. De ekonomiska avtalen med européerna gav ofta 

europeiska medborgare förmåner vad gällde betalning av skatt 

och tullavgifter. Detta gav både utländska medborgare och 

inhemska affärsmän från minoritetsgrupperna möjlighet att så 

småningom ta handelsmarknaden i riket i besittning 103 . 

Österrike var 1699 det första land som slöt ett avtal med 

ottomanerna om den ekonomiska koncessionen. Enligt avtalet 

fick österrikiska affärsmän rätten att bedriva handel inom det 

ottomanska territoriet utan att behöva betala de reglerade 

avgifterna 104 . I början av 1700-talet försökte ottomanerna 

också komma i kontakt med europeiska länder för att utveckla 

sin handel. De skickade ut ambassadörer till Europa, 1719 till 

Wien, 17201721 till Paris och 17221723 till Moskva, bl.a. 

för att diskutera handeln i området. De var redo att ge 

utländska medborgare ekonomiska koncessioner och extra 

möjligheter att göra affärer på det ottomanska territoriet 105 . 

102 

Durants, Vll, s. 618. 

103 


104 

Palmer,s. 28. 

105 

Lewis, s. 4546; Palmer, s. 37.


Under denna period hade det ottomanska imperiet en 

splittrad inre marknad. De flesta av förbindelserna mellan de 

afrikanska, asiatiska och europeiska delarna var stängda, 

särskilt på grund av att vägar var obrukbara och stod under 

banditers kontroll. Lokala regeringar och hövdingar monopoliserade 

också de lokala produkterna och fick ofta affärsmännen 

att betala höga skatter. Ottomanerna hade kunnat 

skapa stora framgångar inom handeln om de hade förmått 

binda ihop de inre marknaderna. I stället sökte de hjälp i andra 

länder för att ta upp handeln i vissa områden inom riket. De 

gav lättvindigt utlänningarna ekonomiska fördelar och hjälpte 

dem att kontrollera deras marknader. Ottomanerna hade förmodligen 

ingen insikt om den ekonomiska kontrollen och de 

förödande konsekvenserna av att ge utländska medborgare 

ekonomiska rättigheter och förmåner. 

Ryssarna ökade sin ekonomiska kapacitet parallellt med 

omorganiseringen av militären. De besegrade ottomanerna 

under kriget 17671774 och fick ottomanerna att gå med på 

ett nytt fredsavtal, Kücük Kaynarca-avtalet 1774. Avtalet fick 

ottomanerna att lämna sitt territorium norr om Svarta havet. 

De hade tidigare tvingats att träda mark när landet besegrades, 

men avtalet gav också ryssarna möjlighet att ta kontroll över 

handeln i Ottomanska riket. Ryssarna fick handla fritt vid 

Svarta havet och fri passage i Bosporen. De fick också rätt att 

utveckla sin handel i södra Europa och vid Medelhavet 106 . 

Ryssarna utökade därefter sina ekonomiska fördelar och fick 

olika koncessioner på det ottomanska territoriet. Ett nytt avtal 

gav 1792 ryssarna nya områden norr om Svarta havet, varpå 

den ryska hamnstaden Odessa som började byggas 1794 blev 

centrum för handeln i området på ottomanernas bekostnad 107 . 

Kring sekelskiftet 1800 slöt ottomanerna flera ekonomiska 

106 Palmer, s. 50. 

107 Shaw, 1971, s. 6468; Palmer, s. 58.


avtal med de nya makterna i Europa. De gav imperialisterna 

olika koncessioner och fördelar inom deras intresseområden. 

Avtalet med ett land följdes ofta av utfärdande av särskilda 

rättigheter för andra länder. Således stod inte bara den 

ottomanska krigsmakten under de europeiska stormakternas 

kontroll i slutet av 1700-talet. Ottomanska riket omringades 

också ekonomiskt av de nya imperialistiska makterna under 

samma period och framåt. 

Under 1800-talet fick de ekonomiska koncessionerna en 

ännu större betydelse och förvandlades så småningom till en 

källa till konflikt mellan stormakterna. Konflikterna gav dock 

inte ottomanerna möjlighet att höja sin ekonomiska kapacitet 

utan ökade stormakternas ekonomiska inflytande i riket. Den 

ekonomiska kontrollen fördjupades under kommande tider och 

det ekonomiska misslyckandet och dess tragiska konsekvenser 

förvandlades i synnerhet från mitten av 1800-talet till en av de 

viktigaste orsakerna till det ottomanska systemets undergång.


En ny centralmakt och 

stormakternas kontroll i Iran 

Redan i början av 1700-talet upplöstes centralmakten i Iran. 

Nadir Shah Afshar (17361747), grundaren av Afshardynastin, 

försökte återskapa Safavi-dynastins gyllene tid under 

1600-talet men blev den siste av alla de mäktiga persiska 

shaherna under landets storhetstid. Nadir Shah besegrade 

under sin korta tid vid makten sina fiender i Iran och fick 

ledarna för de mäktiga nomaderna att lyda honom. Han 

invaderade också Indien och den sydvästra delen av 

Ottomanska riket. ”Han fick 17381739 den indiske ledaren 

att lyda under honom och betala skatt. Han kontrollerade de 

shia-islamiska aktörerna och fick dem att överge de hårdföra 

anti-sunni-islamiska traditionerna för att de skulle kunna få 

mottagas som trogna muslimer vid pilgrimsfärden till 

Mecka” 108 . Nadir Shah var på god väg att skapa en ny era i den 

iranska historien, men hans extrema envälde och grymma 

straffregler fick den missnöjda omgivningen att döda honom 

just när han var på väg att attackera de anfalla ryssarna i 

Georgien 109 . Trots att sammanbrottet av det iranska systemet 

hade börjat under Safavi-dynatins senare tid i slutet av 1600talet 

inträffade det permanenta sammanbrott 1747, då Nadir 

Shah dödades. Därmed förlorade landet sin sista möjlighet att 

organisera en ny mäktig centralmakt, innan det omringades av 

kolonialmakterna Ryssland och England. 

Efter Nadir Shah började ledare för olika nomadgrupper att 

bekämpa varandra. Landet hamnade i en svår situation med 

inbördeskrig och plundringar. Städerna och allt som hörde till 

det urbana livet förstördes. Landet delades åter i mindre, 

108 Mokhber, s. 221226. 

109 Varahram, s. 36; Mokhber, s. 221-222.


tillfälliga stater och hamnade utanför förändringsprocessen i 

området, dvs. såväl förändringarna i Ryssland som i Indien 

och Ottomanska riket. Irans grannar utnyttjade situationen och 

ockuperade iranska territorier. Ryssarna ockuperade Georgien 

och ottomanerna de västra och södra delarna. De tragiska 

händelserna fortsatte ända fram till uppkomsten av Qadjardynastin 

som fick makten under 1780-talet. Qadjarerna 

försökte ena det sönderfallande landet under sin centralmakt. 

De regerade landet under drygt 140 år fram till 1925. 

Aga Mohammad Khan, den första Qadjar-shahen, kröntes 

1785 110 i Teheran, som för första gången utsågs till Irans 

huvudstad 111 . Han besegrade ryssarna i Georgien och tog 

tillbaka huvudstaten Tbilisi. Detta var sista gången som 

iranska trupper besegrade ryssarna. Aga Mohammad Khan 

dödades dock år 1798, när han var på god väg att driva bort de 

ryska ockupanterna från sitt territorium i Georgien 112 . Efter 

hans död fick brorsonen, Fathali Shah, makten och regerade 

landet i 40 år. Hela hans liksom hans arvtagares tid under 

resten av 1800-talet ägnades åt att institutionalisera statsmakten 

och renovera de gamla sönderfallande samhällsinstitutionerna 

i landet. 

Qadjar-shaherna ärvde inga direkta statstraditioner och 

samhällsinstitutioner. De kom till makten i ett land som under 

drygt ett sekel hade befunnits sig i inbördeskrig och kaos och 

kunde därför inte överta någon fungerande statsmakt. Den 

senaste centralmakt som hade haft kontroll över hela landet 

tillhörde som sagt Safavi-dynastin (15021734). Safavidynastin 

hade börjat förlora sin makt redan i slutet av 1600talet 

och ärvdes efter Nadirs Shahs död av tillfälliga lokala 

stater. Safavi-dynastins traditioner och samhällsorganisationer 

överlevde därefter inom de lokala och tillfälliga staterna. 

110 

Han kröntes officiellt i Teheran 1794. 

111 

Saidniya, 1997, s. 12-14. 

112 

Varahram, s. 49.


Därför försökte qadjarerna återskapa de samhällsinstitutioner 

som ursprungligen tillhörde en dynasti som hade försvunnit 

från makten långt innan deras maktövertagande. 

Qadjarerna lyckades inte omstrukturera centralmakten. De 

hann inte heller återskapa de gamla samhällsinstitutionerna. 

Deras försök att upprätta en ny ordning i landet ägde nämligen 

rum parallellt med de främmande imperialistiska makternas 

ökande inflytande i området. Omstruktureringen kontrollerades 

lätt av kolonialmakterna och qadjarerna hamnade i 

stormakternas maktsfär. 

Dessutom hade dessa institutioner och traditioner sina rötter 

i landets långa historia. De var för gamla och svarade inte mot 

den nya tidens behov. Qadjarerna upptäckte i början av sin 

epok att de gamla institutioner som de hade fått genom lokala 

statsmakter behövde förnyas. Militärens situation åskådliggör 

detta. Medel, teknologi och organisering var för gamla, och 

detta gjorde att de under de första kontakterna i början av 

1800-talet befann sig vara maktlösa gentemot stormakten 

Ryssland. De fann att de bara kunde stå på egna ben om de 

fick hjälp med att förnya sitt militära system. De försökte få 

hjälp av européerna, men hamnade därmed under fransmännens 

och därefter engelsmännens och ryssarnas koloniala 

kontroll. 

Iranierna befann sig i en ond cirkel. De kunde inte nöja sig 

med de gamla institutioner som inte svarade mot deras behov. 

De såg det som ett historiskt öde att söka stöd från de mäktiga 

makterna i Europa, men deras försök fick dem att sjunka ännu 

djupare i det koloniala träsket. 

Dessutom hade Safavi-dynastin levt i en helt annan situation 

när det gällde förhållandet till européer. Iranierna fick under 

den mäktigaste Safavi-shahen Shah Abbas möjlighet att av 

några engelska äventyrare lära sig gjuta artilleri. De lyckades 

därigenom tvinga de portugisiska ockupanterna att lämna de 

ockuperade öarna vid Persiska viken. Nu var allting 

annorlunda. Engelsmännen ville behålla Indien under kolonial


kontroll. De såg det som fördelaktigt att frysa förändringarna i 

grannlandet Iran. Ryssland hade också förvandlats till en 

mäktig ärkefiende och delade engelsmännens intresse av att 

stoppa uppbyggandet av Iran. Dessa länders förödande 

överenskommelse, liksom iraniernas långsammare samhällsutveckling, 

fick landet att hamna i skärningspunkten mellan 

olika koloniala intressen. 

Iranierna upptäckte sin svaga samhällsutveckling först då de 

fick möjlighet att jämföra sitt samhälle med européernas. Då 

stod de redan under stormakternas kontroll. Därför fick de inte 

möjlighet att hantera sin historiska brist utan tvingades 

acceptera stormakternas inflytande och kontroll. De kunde 

under första hälften av 1800-talet inte annat än att gå med på 

ryssarnas och engelsmännens påtvingade fredsavtal som 

erkände stormakternas kontroll och inflytande. 

Således fick det iranska systemets sammanbrott en ny fart när 

liksom det ottomanska landet kontrollerades av stormakterna 

vid ingången till 1800-talet. Händelserna i Iran skilde sig 

emellertid från den typiska processen i Ottomanska riket. Det 

iranska sammanbrottet hade nämligen börjat långt innan nära 

kontakterna med de europeiska stormakterna. Iranierna ville 

komma ur en situation av sönderfall och ville bygga upp en ny 

nationell centralmakt och nya samhällsorganisationer när de 

fick nära kontakter med de koloniala stormakterna, men 

stormakternas koloniala strävanden hindrade deras omorganiseringsförsök. 

Det är dock väsentligt att häva att iranierna skulle ha lyckats 

med omorganiseringen och utvecklingen av samhället om de 

inte hade haft nära kontakter med stormakterna i början av 

1800-talet, men det finns goda skäl att tro att de skulle ha 

lyckats mycket bättre om stormakterna inte hade velat frysa 

förändringarna i Iran under hela seklet. 

Napoleons ockupationen av Egypten och hans planer på att


tillsammans med Ryssland attackera engelsmännen i Indien 

via Iran ökade intresset för Iran i slutet av 1700-talet. Iranierna 

vägrade att blanda sig i européernas konflikt och krig och gick 

inte med på deras förslag att låta dem förflytta sina trupper 

genom Iran. Planerna förändrades också efter en kort tid på 

grund av den politisk-militära förändringen i Europa. 

År 1801 utnyttjade Ryssland den politiska instabiliteten i 

Iran och fogade det ockuperade området i Georgien till sitt 

territorium. Qadjar-regimen i Iran protesterade mot ockupationen, 

men kunde inte förmå ryssarna att ändra sitt beslut. 

De behövde nämligen använda sig av militärmakt för att få de 

ryska ockupanterna att lämna landet, men saknade ett 

tvingande maktspråk. Ryssland utnyttjade landets situation och 

ockuperade 1805 de iranska städerna i Kaukasien och 

Azerbajdzjan, däribland Darband och den regionala huvudstaden 

Baku 113 . Ryssarna nöjde sig inte med detta utan 

fortsatte att utveckla sin ockupation genom att invadera Iran 

från norr. Qadjar-shahen som ansåg sina trupper vara 

otillräckliga försökte få hjälp av europeiska stormakter för att 

förhindra invasionen. 

England och dess East India Company hade länge varit 

Indiens enda härskare. Koloniseringen av Indien hade 

gjort Iran till granne med det nya mäktiga europeiska 

imperiet i området. Granntillvaron med engelsmännen 

började prägla händelserna i närliggande områden, 

däribland Irans relationer med sina grannländer. Iranierna 

vände sig till den mäktiga grannen, men engelsmännen 

vägrade att hjälpa dem att befria sitt ockuperade 

territorium. Iranierna vände sig då till Frankrike som i sin 

tur krävde av de både muslimska imperierna, Iran och 

Ottomanska riket, att de skulle föra krig mot Ryssland. 

Fransmännen slöt ett avtal med iranierna för att hjälpa 

dem att stoppa de ryska ockupanterna i norr. Iranierna 

uppmuntrades också att slåss mot ryssarna med 

113 Varahram, s. 52, 209210.


fransmännens löfte om att ge dem nya vapen, men 

Napoleon slöt inom kort ett avtal med Ryssland utan att 

bry sig om iranierna och avtalet med dem. Ottomanernas 

konflikt med Ryssland nämndes i avtalet, men iraniernas 

hade fallit bort. Iranierna blev besvikna och vände sig 

igen till engelsmännen i Indien och slöt därefter också ett 

avtal med dem. Avtalet hindrade dock inte ryssarna från 

att utvidga sina ockuperade områden i norra Iran. År 1813 

tvingades Iran slutligen efter ett sju-årigt misslyckat krig gå 

med på ett ensidigt fredsavtal, det s.k. Golestan-avtalet med 

Ryssland. Enligt avtalet erkände den iranska regimen 

Rysslands ockupation i Georgien, Azerbajdzjan, Armenien 

och Kaukasien 114 . 

Det andra kriget med Ryssland inträffade 182526. 

Ryssland besegrade åter de iranska trupperna och tvingade 

dem att underteckna ännu ett ensidigt fredsavtal, 

Turkmenchay-avtalet, år 1828. Enligt det nya avtalet förlorade 

iranierna resten av Armenien och hela norra Azerbajdzjan. De 

förlorade också sina rättigheter vid Kaspiska havet. Ryssland 

fick ett krigsskadestånd och vissa affärsförmåner som utgjorde 

grunden för landets kommande avgörande inflytande och 

kontroll över den iranska regimen fram till revolutionen i 

Ryssland 1917 115 . 

Den tredje shahen av Qadjar-dynastin fick makten efter sin 

fars död 1834 och regerade landet till mitten av 1800-talet. 

Han erkände ryssarnas makt och inflytande i området och fick 

hjälp av Ryssland med att ta tillbaka makten i rikets gamla 

territorium i Turkmenistan och Afghanistan. Därmed stod han 

öga mot öga med England och dess intressen i Afghanistan. 

Engelsmännen besvarade iraniernas försök att ta makten i 

dessa regioner med att ockupera de iranska öarna i Persiska 

viken. Shahen misslyckades också med att återta staden Herat 

114 Varahram, s. 53, 209. 

115 Varahram, s. 54, 210.


och med att kontrollera turkmenerna. Som gengäld för 

engelsmännens tillbakadragande från det iranska territoriet i 

Persiska viken fick iranierna slutligen återkalla sina trupper i 

Afghanistan. Iran slöt ytterligare ett handelsavtal med England 

för att kompensera engelsmännens tillbakadragande från det 

iranska området. Avtalet var en bekräftelse på Englands totala 

kontroll över landet. 

Således måste Iran flera år innan 1800-talets mitt acceptera de 

två stormakternas inflytande i landet. År 1834 slöt Ryssland 

och England ett avtal som garanterade Irans självständighet. 

År 1838 bekräftades detta ännu en gång 116 . Avtalen betydde 

samtidigt att Iran därefter skulle regeras i enlighet med dessa 

länders vilja. De båda stormakterna var eniga om att landet 

skulle utnyttjas för deras ekonomiska och politiska intressens 

skull. De var likaså eniga om att den iranska sociala och 

ekonomiska strukturen inte skulle förnyas och om att Iran inte 

skulle utvecklas till ett självständigt industriland. Deras 

vinning i området krävde nämligen ett grannland som styrdes 

av en svag och i beroendeställning centralmakt. 

Tsarregimen i Ryssland såg alltid Iran som sitt intresseområde 

och påverkade alla förändringar i syfte att behålla 

området under sin kontroll. Man var emot varje form av 

samhällsförändring och ville frysa alla slags reformer som 

riskerade att fördjupa sprickorna i den gamla samhällsstrukturen. 

Ryssarnas politik i Iran var också en återspegling 

av det dominerande maktväldets konservativa politik i 

Ryssland. Engelsmännen delade Rysslands intresse, eftersom 

en självständig och mäktig regering i Iran kunde hota deras 

koloniala intressen bland muslimerna i grannlandet Indien 117 . 

Scenariot med Englands kontroll över iranskt territorium 

upprepades under den fjärde Qadjar-shahen, Naseraddin, som 

116 Adamiyat, 1972, s. 357. 

117 Adamiyat, 1972, s. 276; Lambton, 1996, s. 260; Palmer, s. 61.


hade makten under nästan ett halvt sekel (18481896). 

Iranierna utnyttjade stormakternas deltagande i Krimkriget 

1856 för att ta makten över sitt territorium i Afghanistan. 

Engelsmännen ockuperade åter de iranska öarna i Persiska 

viken och fortsatte att utvidga sin ockupation av iranska 

hamnstäder. Iranierna blev därmed tvungna att sluta ett nytt 

fredsavtal med engelsmännen, Parisavtalet, år 1857. Iranierna 

måste därmed erkänna provinsen Afghanistans självständighet. 

De fick också gå med på engelsmännens ekonomiska och 

politiska krav för att få tillbaka sitt ockuperade territorium i 

söder. Avtalet förstärkte engelsmännens inflytande i landet 

och gav dem möjlighet att bestämma över statsmakten i Iran 

ända fram till den CIA-styrda militärkuppen 1953 och den 

amerikanskstyrda vita revolutionen 1962, då USA övertog 

Englands traditionella roll i Iran. 

Regimen i Iran kunde efter misslyckandet med att befria sig 

från stormakternas kontroll inte annat än att integrera sig i de 

två stormakternas kolonialvälden. Qadjar-regimen accepterade 

stormakternas maktfördelning i landet under andra hälften av 

1800-talet och framåt. Balansen mellan stormakterna, liksom 

förhållandet mellan dem och Qadjar-regimen, garanterade 

dock landets officiella självständighet och förhindrade 

parterna att ockupera och kolonisera landet. Processen nådde 

sin kulmen 1909 då stormakterna delade Iran i tre intresseområden, 

ett ryskt i norr, ett engelskt i söder och ett neutralt 

däremellan, men de kommande politiska förändringarna 

förhindrade genomförandet av denna överenskommelse. 

Således vilade Qadjar-shahens centralmakt under andra hälften 

av 1800-talet på skärningspunkten mellan inre och yttre 

allianser, å ena sidan alliansen mellan shahen, adelsmännen, 

feodalherrarna och nomadhövdingarna, affärsmännen i affärscentret 

Bazaren och shia-muslimska mullor, å andra sidan 

alliansen mellan shahen och stormakterna England och 

Ryssland. Detta gav den styrande shah-regimen möjlighet att


överleva även under svåra tider då landet hamnade i djupa 

kriser med fattigdom, svält, krig och epidemier. Under andra 

hälften av 1800-talet dog omkring hälften av befolkningen i 

Iran på grund av svält och epidemier, och i vissa delar av 

Teheran förekom kannibalism 118 , men Qadjar-shahen kunde 

behålla makten genom att använda sig av det diktatoriska 

förtryck som hyllades av de båda allierade parterna. 

Stormakternas förväntningar ändrades dock med tiden, 

särskilt i början av 1900-talet. Den första förändringen av 

Englands intressen visade sig genom engelsmännens satsning 

på uppbyggandet av konstitutionen. Förändringar i Rysslands 

politiska liv gav också möjlighet till nya förändringar i Iran. 

Stormakternas nya intressen försköt den traditionella balansen 

mellan de olika maktfaktorerna i landet. Denna förskjutning 

liksom den konstitutionella revolutionen, resulterade i att 

shahens och hovets maktbefogenheter begränsades. Detta gav 

också andra mäktiga grupper, däribland de shia-islamiska 

ledarna, möjlighet att dela shahens makt för egen vinning. 

Folkets möjlighet att delta i politiska maktspel liksom den 

urbana befolkningens och sociala spelrum ökades, men detta 

gav de islamiska ledarna en ännu större möjlighet att utöva sin 

nya ledande roll i samhället. 

Processen tog en helt ny vändning med början 1917 då 

revolutionen skapade en helt ny stämning i Ryssland och 

mellan ryssarna och deras grannländer. Engelsmännen såg 

slutligen i början av 1920-talet ett regimskifte i Iran som en 

nödvändighet. Iran behövde en ny samhällsordning för att 

kunna gå framåt efter Qadjar-tidens sammanbrott. En ny 

organisering av statsmakten kunde svara på det nya inhemska 

och utländska behovet, särskilt när kampen mot kommunismens 

utvidgning tvingade både de inhemska och de 

utländska aktörerna att komma överens om en inledning av 

landets uppbyggnad. Därigenom kunde engelsmännen behålla 

sin kontroll tills USA avlöste deras föråldrade maktmedel med 

118 Eyrumlu, 1999, s.116; Adamiyat, 1972, s. 78.


sin moderna imperialistiska hegemoni. Således ägde både 

sammanfallet och uppbyggandet av det iranska samhället rum 

under den koloniala och imperialistiska överhöghetens tid.


Geografiska villkor och nomadernas 

makt i Iran 

Samhällsutveckling utifrån geografiska 

villkor 

Inför 1800-talet präglades situationen i de muslimska länderna 

i Mellanöstern av deras torra klimat 119 . Det torra klimatet satte 

sin prägel på människornas liv. De byggde sina boplatser 

omkring de enstaka vattenkällorna i området. Balansen mellan 

vattenkällornas kapacitet och invånarnas antal satte länge 

gränserna för utvecklingen av boplatser, byar och städer. 

Vattenkällornas kapacitet satte också gränserna för produktionen 

av varor jordbruk och boskapsskötsel. Bristen på 

vatten tvingade överskottet av befolkningen att antingen leva 

på en plats som var beläget långt ifrån de tidigare eller att 

genom vandring mellan sommar- och vinterbete ge sig in i 

nomadlivet. Obalans mellan den naturliga kapaciteten och 

befolkningens antal resulterade ofta i fattigdom och svält. 

Dödliga epidemier, liksom vandaliseringar och krig, drabbade 

ofta de bofasta människorna. Detta gav åter en balans mellan 

de naturliga källorna och invånarantalet. Balansen förvandlades 

därigenom till ett viktigt element i utvecklingen av de 

lågutvecklade samhällena. Det torra klimatet och dess 

konsekvenser utgjorde ett viktigt hinder för utvecklingen av 

permanenta boplatser, byar och städer, i dessa samhällen. 

Det torra klimatet liksom grannskapet av bergshöjder, 

dalgångar och öknar i dessa områden begränsade också 

kommunikationen mellan olika boplatser. Vägarna, såväl 

farvatten som landsvägar, var ofta avbrutna. Detta förhindrade 

119 Dephanol, s. 486.


förbindelser över kulturgränser och drabbade såväl de 

begränsade ekonomiska förbindelserna som utvecklingen av 

de lokala marknaderna. Klimatet gjorde på så sätt att 

människorna låstes fast i det gamla och stagnerade lokala 

kulturlivet¸ den dominerande traditionsbundna nomadkulturen, 

utan att få möjlighet att möta andra kulturer. Den 

patriarkaliska hierarkin präglade förhållandena inom olika 

samhällsinstitutioner, samhällsklasser, nomadgrupper, släkten 

och familjen. 

De fåtaliga vattenkällorna fick människorna att vänja sig vid 

kulturella vedermödor och nöja sig med det minsta, det s.k. 

kanaat ve riyazet. Detta minskade också deras ambition att 

skapa nya materiella möjligheter. Att leva under umbäranden 

och att nöja sig med befintligt levebröd var ett kulturellt drag 

som reproducerades i olika religiösa och sociala sammanhang. 

Flera olika mystiska darvish- och tarikat-grupper och 

islamiska läror skapades utifrån detta. De uppmuntrade 

människorna att nöja sig med den befintliga fattigdomen och 

nöden som ansågs komma från Gud och vara hans hemliga 

vilja. Enligt Koranens texter som speglar det torra klimatets 

kultur under en viss period är det Gud som gör någon fattig 

eller rik. De som försöker ändra detta genom att skänka sin 

äganderätt till sina underordnande strider mot Guds vilja 120 . 

Människorna är förpliktade att lyda Guds vilja och nöja sig 

med det som skapats av honom. Att nöja sig med det 

befintliga, liksom att visa tacksamhet för den Gudsvalda nöden 

och fattigdomen, skulle enligt de gällande lärorna belönas 

rikligt i paradiset. 

Således återverkade den svåra geografiska situationen och det 

torra klimatet på människornas kulturliv och religion. De 

kulturella och religiösa elementen minskade i sin tur 

människornas ambition att förändra det bittra öde som 

120 Al-zakhraf, vers 32; Al-nahl, vers 71; Al-eraf, vers 128.


bestämdes av naturens villkor. Därigenom förverkligade och 

fördjupade det torra klimatet och dess återverkningar 

stagnationen i dessa samhällen. Detta gjorde att de utvecklades 

mycket långsammare än européerna, särskilt när dessa 

upplevde djupa samhällsförändringar under och efter renässansen. 

Nomadlivet och dess konsekvenser 

Det torra klimatet liksom avskildheten mellan olika bergsområden, 

var också orsaken till den djupa separationen mellan 

två viktiga produktionsområden, jordbruk och boskapsskötsel. 

Människorna i dessa länder hade sedan gammalt varit tvungna 

att vandra mellan sommar- och vinterbetesmarker för att 

integrera dal- och bergsområdena. Denna vandring och dess 

medföljande nomadliv gav dem både trygghet och mat. 

Nomadlivet gav människorna möjlighet att överleva när det 

var torrt och risken för svält var överhängande. De vandrade 

mellan betesmarkerna och utnyttjade därmed naturen så 

mycket som möjligt, när marken inte gav deras boskap 

tillräckligt med föda. 

Nomaderna kunde också försvinna i naturliga och 

otillgängliga gömställen när någon erövrare ville ta deras 

tillgångar som straffskatt. De kunde därmed också rädda sina 

liv när olika svåra epidemier spred sig eller när maktkampen 

mellan nomadgrupperna följdes av plundring och förstörelse 

av boplatser och bofasta samhällen. Därigenom var nomadlivet 

under flera århundraden ett fungerande levnadssätt. Detta 

gjorde också att nomadlivets prägel på dessa områden fortsatte 

även under senare tider, då nomadproduktionen förlorade sin 

ekonomiska och politiska vikt. 

I motsats till livet inom jordbruket krävde nomadlivet en 

hierarkisk organisation av släktskapet. Utvecklingen av


nomadlivet följdes ofta av hierarkiska maktorganisationer. De 

traditionella organisationerna spelade då och då en stor 

politisk roll och kunde till och med konkurrera med 

statsmakten och ibland också ersätta den. De kunde även, som 

t.ex. skedde i samband med uppkomsten av Qadjar-dynastin i 

Iran och den ottomanska dynastin i Ottomanska riket, lägga 

beslag på statsmakten och regera hela riket. 

Nomadlivet hamnade ofta i konflikt med den civilisation 

som växte fram i områden med bofast befolkning och i 

storstäderna. Att plundra byar och städer var ofta en del av 

nomadernas levnadssätt, särskilt när naturen inte gav deras 

boskap den föda den behövde 121 . Detta gjorde att utvecklingen 

av nomadlivet i dessa länder förhindrade det nya samhälle som 

kunde växa fram i städerna. Många urbana civilisationer i 

dessa områden förstördes vid olika tillfällen av nomadgruppernas 

attacker och plundringar. 

Nomaderna plundrade städerna och förstörde infrastrukturen 

när de stred för att ta över statsmakten. De stoppade också det 

sociokulturella uppsvinget i städerna och förstörde utvecklingen 

av det urbana samhällslivet när de fick makten över 

städerna. De hade nämligen ofta ingen förståelse för det 

urbana livet och inte heller för den urbana ekonomin som 

byggde på tillverkning, handel, kapitalflöde och kapitalbildning. 

Därför stoppade de regerande nomadhövdingarna, i 

synnerhet de första generationerna, utvecklingen av det urbana 

samhället. De hindrade också uppkomsten av nya samhällsklasser, 

däribland den urbana borgarklass som enligt 

utvecklingsmodellen i Europa skulle komma att få en historisk 

plikt att införa och styra utvecklingen av kapitalismen och 

moderniteten 122 . Men under senare århundradena ändrade det 

nya nomadbaserade härskarskiktet i Iran, t.ex. ofta sin 

121 Eyrumlu, 1984, s. 24. 

122 Eyrumlu, 1984 och 1985.


ställning efter några generationer och integrerade sig med den 

lokala urbana civilisationen. De nya generationerna uppfostrades 

ofta i enlighet med levnadssättet i städerna och 

satsade under sin vuxentid på utveckling av städerna samt 

byggde upp nya infrastrukturer. De flesta fick emellertid inte 

möjlighet att hålla idéerna om landets och städernas 

uppbyggande vid liv under en längre period. Det starka 

nomadlivet och dess vilda metoder, där den grymmaste hade 

rätt att ta makten, stod nämligen ofta emot den urbana 

utvecklingen och det urbaniserade härskarskiktet. Sedan blev 

det nya nomadgruppers tur att plundra och förstöra städerna 

och överta statsmakten. Detta gjorde att nomadlivet under flera 

århundraden hindrade samhällsutvecklingen i dessa områden. 

Således minskade nomadlivet möjligheten till uppkomst av 

mäktiga urbaniserade statsmakter. Processen minskade den 

trygghet och stabilitet som utvecklingen av det urbana livet 

behövde. Detta förhindrade också uppkomsten av de urbana 

socioekonomiska grunderna, dvs. marknader och handel, 

tillverkning och konsumtion, kapitalbildning och nya 

samhällsklasser. Således utgjorde de geografiska villkoren 

grunden för en långsammare samhällsutveckling, medan denna 

samhällsstagnation och svaga utveckling i sin tur förstärkte 

effekten av de geografiska konsekvenserna. Därigenom 

skapades en ond cirkel, som i sin tur gjorde det mycket svårt 

för dessa samhällen att kunna komma förbi sin lägre 

utveckling. De måste få hjälp och stöd utifrån och detta 

utgjorde grunden för deras beroende av utländska makter. 

Just när de muslimska samhällena fastnade i denna onda 

politisk-geografiska cirkel fick europeiska länder med England 

i spetsen möjlighet att utveckla nya kunskaper och teknologier 

och modernisera sina gamla strukturer. I Europa kompletterades 

jordbruket med boskapsskötsel och bedrevs på samma 

plats året om. Framgången för handeln mellan dessa områden


liksom kapitalbildning på de lokala marknaderna ledde till 

utvecklingen av ekonomin och uppkomsten av nya samhällsklasser 

särskilt i städerna. Processen nådde sin kulmen när 

handel och därigenom industriell tillverkning utvecklades till 

ett centralt område. Detta gav Västeuropeiska länder möjlighet 

att förena sin ekonomiska, politiska, teknologiska, militära och 

politiska makt. Processen skapade också grunderna för de 

nyindustriella ländernas invasion, hegemoni och kontroll över 

andra delar av världen. De kunde tack vare sina framgångar 

inta viktiga ekonomiska, militära och politiska positioner i den 

mindre utvecklade muslimska världen, i synnerhet från och 

med andra hälften av 1700-talet. 

Stormakternas inflytande i de iranska och ottomanska 

samhällena förändrade den gamla balansen mellan samhällsaktörerna, 

däribland mellan den centrala statsmakten och de 

lokala nomadhövdingarna. Detta var i början lovande och gav 

hopp om en väg ut ur den onda cirkel som förhållandet mellan 

centralmakten och nomaderna hade skapat och bevarat, i 

synnerhet i Iran. Men de centrala kolonialmakterna vars syfte 

var att utnyttja inre konflikter till sin fördel infriade inte 

förhoppningarna utan understödde snarast den onda cirkeln av 

maktkamp, otrygghet och sämre utveckling. 

På grund av stormakternas inblandning fick de lokala 

ledarna möjlighet att utmana centralmaktens auktoritet. De 

försökte uppnå sin självständighet, särskilt när stormakterna 

använde konflikterna som ett medel för att få de muslimska 

centralmakterna att acceptera deras krav. Därigenom blev 

centralmakterna allt svagare och detta hindrade dem från att 

driva fram reformer och bygga upp landet, även när en sådan 

satsning var möjlig. 

De samhällen, däribland Iran, som hade större grupper av 

nomader fick större svårigheter än andra med att ta del av den 

införda moderniseringen. Ju starkare nomadlivet präglade ett 

område desto längre dröjde dess urbanisering och den urbana


socioekonomiska och kulturella utvecklingen. 

Nomadlivet i Iran 

Sedan gammalt präglades det iranska samhället av nomadlivet 

och nomadernas släktbaserade organisationer. Det torra 

klimatet liksom geografin med lågt och högt belägna 

betesmarker längs bergskedjor som Zagros och Alburz hade 

skapat och bevarat nomadlivet. Nomadernas andel av landets 

befolkning ändrades i olika perioder. De bosatte sig vanligen i 

närliggande byar och städer när det rådde lugn och när 

försörjning på de permanenta boplatserna var tryggad. Men de 

återupptog den årliga vandringen mellan sommar- och 

vinterbete när de hotades av svält och epidemier i de bofasta 

samhällena. Nomadfolken kunde nämligen ofta överleva svält 

och epidemier som skördade liv på de permanenta boplatserna. 

Befolkningen i städerna och byarna föll offer för våld, krig och 

plundring, vilket betesmarkernas nomader kunde undgå. Detta 

gjorde att nomadlivet utvecklades till ett viktigt levnadssätt i 

Iran. Nomadkulturen präglade vardagslivet såväl på landsbygden 

som i städerna. Kulturen växte under senare tid i 

storstäderna genom migrationen från landsbygden till städerna. 

Nomadkulturen präglade därigenom organiseringen av moderniseringen 

i Teheran och andra städer. 

Olika europeiska resenärer fick skilda uppfattningar om 

nomadernas antal i Qadjar-tidens Iran. Detta berodde dels på 

att nomadgrupperna var utspridda över hela landet och dels på 

att ingen kunde sätta en gräns mellan de vandrande nomaderna 

och den bofasta befolkningen. I början av 1800-talet utgjorde 

nomadbefolkningen i Iran drygt 30 procent av hela befolkningen 

123 . Enligt baron De Boud som 1841 åkte till den södra 

123 Bausani, s.150.


delen av Iran var då en stor del av landet nomadtrakter 124 . 

MacDonald Kinz förmodade att antalet nomaderna var lika 

stort som städernas totala invånarantal 125 . Sheil som åkte till 

Iran och bodde där i mitten av första hälften av 1800-talet 

uppskattade antalet nomader till omkring hälften av hela 

befolkningen 126 . Schindler beräknade i början av 1900-talet 

antalet nomader i landet till 2,2 miljoner av landets 9 miljoner 

invånare 127 . Dessa olika uppgifter och uppskattningar visar att 

antalet nomader i Iran i slutet av 1800-talet var nästan lika 

stort som i början av seklet. 

Det pariarkaliska arvet 

Qadjar-shaherna var tvungna att respektera nomadhövdingarnas 

unika ställning i nomadområdena. De bekräftade vanligen 

med sina formella utnämningar de lokala nomadhövdingarnas 

ärvda ställning. Qadjar-shaherna kunde dock då och då välja 

en annan inom gruppen, men deras val var begränsat till den 

ledande familjen och släkten 128 . 

Maktstrukturen i Iran byggde sedan gammalt på det hierarkiska 

nomadsystemet. Shahen representerade Guds patriarkaliska 

makt och räknades som landets helige fader. Han lämnade sin 

ställning i arv till sin äldste son. Shahernas hierarkiska system 

återspeglades och reproducerades inom släktgrupperna 

runtom i landet. Hövdingarna invaldes enligt samma tradition 

som styrde valet av shaher. Den förstfödde sonen efterträdde 

fadern och fick som arv hans unika ställning inom släkten och 

124 

Lambton, 1983, s. 219-220. 

125 

Kinner, s. 44. 

126 

Lambton, 1983, s. 220. 

127 

Lambton, 1983, s. 220. 

128 

Lambton, 1983, s. 216.


nomadgruppen 129 . Ledarna för släktgrupperna liksom fadern i 

familjen representerade också shahens faderskap. De bestämde 

i enlighet med sina patriarkaliska rättigheter och skyldigheter, 

och de fick därigenom folket att lyda dem. Allt detta organiserades 

enligt en hierarkisk ordning från shahen i riket till 

fäderna inom familjerna. 

Således reproducerades kontinuerligt den heliga hierarkiska 

växelverkan mellan fadern och söner samt ledaren och folk i 

olika nivåer av systemet. Detta enade folket, dvs. sönerna, och 

ledarna, dvs. fäderna. Det kollektiva hierarkiska systemet gav 

människorna trygghet, men det hindrade också uppkomsten av 

individualism och individernas rätt att organisera sitt liv efter 

sin egen vilja. Individens mindre värde i samhället minskade 

hans möjlighet att organisera sig i olika grupper. Detta 

minskade också möjligheten för människorna att befria sig 

från det dominerande systemet, som återspeglades i olika 

sociala, ekonomiska, teknologiska och politiska förhållanden. 

Det shia- islamiska faderskapet 

Under det patriarkaliska systemet hade fäderna, såväl shahen 

som de mindre manliga aktörerna inom släkten och familjen, 

rätt att bestämma över sina underordnade, men de hade inte 

oinkränskt makt. Även de våldsamma tyrannerna lärde sig att 

de var skyldiga att ge de underlydande trygghet och uppehälle. 

De hade rätt att straffa illojala hårt på samma sätt som Gud 

gjorde, samtidigt som de hade skyldighet att övervaka sina 

underlydande på samma sätt som Gud övervakade och 

belönade sina undersåtar. 

Det iranska samhället byggde också på det shia-islamiska 

heliga faderskapet, där de shiitiska imamerna, från den första 

till den tolfte, också fick sin fars andliga ställning i arv. Detta 

129 Eyrumlu, 1985, s. 8.


förstärkte systemet och gjorde det starkare än det i ickeshiitiska 

samhällen, t.ex. det sunni-islamiska, som saknade 

denna ordning. 

Den shia-islamiska läran hade skapats utifrån den sunniislamiska 

skolan genom att avvisa tanken att profetens 

efterträdare skulle väljas av nomad- och släktgruppsledarna. 

Shiiterna ansåg att de shia-islamiska imamerna valdes av Gud 

genom att de var den föregående helige imamens förstfödda 

son. 

Den första shiitiske imamen, Ali, betraktades av shiiterna 

som efterträdare till profeten, eftersom han var den närmaste 

manlige släktingen sedan profetens ende son hade dött vid 

tidig ålder. Den förste imamen som skulle ha fått profetens 

makt i arv skulle enligt tron lämna vidare det heliga arvet till 

sina kommande manliga ättlingar. Enligt de iranska shiiterna, 

tolfte imamierna, fortsatte det heliga scenariot ända fram till 

den tolfte imamen. Enligt den shia-islamiska berättelsen levde 

den tolfte imamen, alltså Dagens imam (Imam-e Zaman), 

vidare för evigt för att återta makten i det shiitiska samhället 

när tiden var inne 130 . Den religiösa tron på den heliga 

patriarkaliska ordningen reproducerades under tiden i det 

iranska samhället och gav de styrande mandat att stoppa och 

straffa de illojala. Detta förstärkte det hierarkiska systemet 

inom olika samhällsinstitutioner från staten till familjen och 

skapade grunder för dess existens även i dagens samhälle. 

Det asiatiska produktionssättet 

Den hierarkiska samhällsstrukturen skapade med tiden en djup 

solidaritet mellan de styrande och de styrda, dvs. mellan de 

heligförklarade fäderna från shahen och de shiitiska 

ayatollorna till de fäderna inom släkten och familjen å ena 

sidan, och deras underordnade, från shahens folk och 

130 Eyrumlu,1994,s. 223-224.


ayatollornas ummat 131 till familje- och släktmedlemmar i 

mindre samhällsgrupper å andra sidan. Reproduktionen av 

dessa gamla iransk-shiitiska traditioner understödde och 

fördjupade solidariteten mellan dessa grupper. Fäderna hade 

rätt att styra, medan sönerna hade plikt att respektera de 

rättigheter och skyldigheter som det heliga faderskapet 

medförde. Systemet skapade därigenom en helig solidaritet 

mellan de som regerade och de som regerades. 

Systemet medförde också att shaherna då och då satsade på 

folkets välfärd och trygghet, särskilt när de uppfostrades i 

enlighet med den dominerande urbana patriarkalismen. Som 

andra patriarkaliska makter kunde de inte uteslutande vara 

grymma härskare med oinskräckta rättigheter. De byggde 

också gemensamma anläggningar och infrastrukturer. Vägar, 

broar, moskéer och vattenanläggningar som var utspridda över 

hela landet är några exempel, samtidigt som förstörda städer, 

brända bostäder, folkmord och folkförflyttningar och liknande 

bestraffningar exemplifierar de mäktiga fädernas vrede, hämnd 

och straffregler. Systemet kallades senare av Marx för det 

asiatiska produktionssättet 132 . 

Det heliga faderskapet och förhållandet mellan de heligförklarade 

fäderna och deras underordnade byggde samtidigt 

på segrar. Den som förlorade makten förlorade också sin 

ställning som far. Detta skapade en kontinuerlig maktkamp 

mellan olika aktörer som såg det som sin patriarkaliska plikt 

att bevisa sin makt och sitt faderskap. Maktstrider förekom 

inom och utanför hovet under hela den iranska historien. Nya 

131 Shiitisk anhängare. Enligt en berättelse som skapades under senare tid av mullorna 

har shia-muslimer en religiös plikt att välja sin samhällsledare bland de shiitiska 

ayatollorna. De belönas annars inte av Gud för sina goda handlingar. Enligt 

växelverkan mellan imam och ummat, dvs. ledare-anhängare, måste anhängarna följa 

de shia-islamiska ledarnas (ayatollornas) råd och inte fatta beslut utifrån sin egen 

bedömning. 

132 Marx, 1975.


konkurrenter ledde uppror mot shaher och centralmakter, som 

ofta skickade sina mäktiga närstående till avlägsna regioner 

för att hålla dem borta från huvudstaden. En del av shaherna 

dödade också sina närmaste, illojala aktörer och även bröder 

och söner, för att omöjliggöra ett maktövertagande. 

Den heliga maktkampen 

Samma maktkamp pågick också mellan shahen och de 

mäktiga hövdingarna för nomadgrupperna runtom i landet. Det 

fanns nämligen alltid en risk att de lokala makthavarna skulle 

falla för frestelsen att använda våld för att förbättra sin 

ställning inom den patriarkaliska hierarkin. Shaherna använde 

vanligen olika metoder för att kontrollera nomadhövdingarna 

och begränsa deras frestelse att utveckla sin makt. Shaherna 

bekräftade deras höga ställning så länge de var lojala. De 

straffade däremot de illojala nomadledarna när de visade 

minsta tecken på olydnad. Straffet var ofta kollektivt och 

innefattade hela nomadgruppen. Nomadgruppen förlorade ofta 

sin äganderätt och flyttades till ett annat område. 

Shahen ägde enligt det heliga faderskapet allting som 

tillhörde Gud. Han kunde ge någon rätten att äga mark och 

regera över ett område och ett folk, samtidigt som han hade 

rätten att få människorna att skänka sina ägodelar och 

överlämna sin äganderätt till en annan. Äganderätten tillkom 

Gud och den mäktige fadern representerade den himmelske 

skaparen på jorden. 

Nomadhövdingarna väntade också ofta på förändringar inom 

centralmakten. De stödde en av sönerna till den avlidne shahen 

för att vinna över andra och ärva faderns makt. ”De lydde 

centralmakten när den hade makt att kontrollera de lokala 

hövdingarna. De betalade skatt och deltog i shahernas militära 

organisation, men de bröt sitt löfte om lojalitet när shaherna 

och centralmakterna var svaga och inte hade någon större


kontroll över nomaderna” 133 . 

Nomadhövdingarna bedrev också en kamp mot centralmakten 

när de hade chansen att upplösa den. Detta gav också upphov 

till en ständig maktkamp och plundring av städer och ett 

långvarigt inbördeskrig. Nomadlivet i Iran förhindrade därmed 

centralmakten att skapa trygghet, utveckla sin handel och satsa 

på utvecklingen av det urbana livet. Det omfattande nomdlivet 

i Iran var en av de centrala orsakerna till landets långsammare 

utveckling och skapade vidare strukturella brister vid omstrukturering 

och omorganisering av samhället såväl före som 

under och efter Qadjar-dynastin. 

Qadjar-shahernas makt och nomadlivet 

Qadjar-shaherna upplevde under hela 1800-talet effekterna av 

nomadernas maktkamp. De kunde dock regera i drygt 130 år 

genom att alliera sig med nomaderna och också genom att 

skapa en balansgång mellan de allierade lokala aktörerna. 

Qadjar-shaherna använde då och då våld för att tvinga de 

lokala myndigheterna att lyda centralmakten och betala skatt, 

men de klarade ändå inte av att garantera ordningen i landet 

under långa perioder. De stora nomadgrupperna stod gång på 

gång emot shahens makt. De vägrade ofta att betala skatt, 

deltog i periodiska plundringar, slutade att delta i shahens 

militära trupper och gjorde uppror. Shaherna kunde straffa de 

illojala smågrupperna genom att skicka deras ledare i exil eller 

förflytta hela nomadgruppen. De kunde dock inte genomföra 

samma straffåtgärder gentemot de mäktiga nomadgrupperna, 

däribland Qashqayi och Bakhteyari i centrala Iran. De försökte 

i stället få de stora grupperna att förslösa sina krafter genom 

att konkurrera ut varandra 134 . Centralmakten använde också 

133 

Lambton, 1983, s. 216. 

134 

Curzun, s. 272.


olika terroraktioner för att göra sig av med okontrollerbara 

personer i nomadtrakterna 135 . De tilldelade medlemmarna av 

de mäktiga släktgrupperna militära karriärer i huvudstaden. 

Släktingarna i Teheran kunde användas som gisslan när deras 

nomadgrupp vände centralmakten ryggen. Naseraddin Shah 

(18481896) gifte sig med flera hundra kvinnor med mäktiga 

släktingar för att tillförsäkra sig deras lojalitet. Qadjarshaherna 

försökte också kontrollera de mäktiga aktörerna i 

nomadtrakterna genom att bekräfta deras unika ställning i 

området. De belönade de lojala genom att ge dem mark och 

makt som hade återbördats från de illojala 136 . 

Nomadhövdingarnas maktbefogenhet understöddes av stormakterna 

England och Ryssland under hela seklet. Processen 

nådde sin kulmen när hövdingen för de arabiska nomadgrupperna 

i sydvästra Iran, liksom hövdingarna för de loriska 

och turkiska nomadgrupperna i centrala Iran, slöt avtal med 

engelsmännen om utvinning av olja och malm i sina trakter 

utan att ta hänsyn till centralmaktens vilja och ledarskap 137 . 

Nomadgrupper Bakhteyari och Qashqayi kunde kontrollera 

vägarna i sina områden. De tog ofta ut tullavgifter och skatt av 

resenärer och beslagtog också malmgruvorna i sina områden. 

Men det var inte bara lokala nomadgrupper som ständigt 

hotade centralmakten. Qadjar-prinsarna deltog också genom 

sina krav i den ständiga maktkampen i landet. Å ena sidan 

byggde regimens makt på alliansen mellan nomaderna och 

Qadjar-prinsarna 138 , men å andra sida förklarade sig ofta både 

nomadhövdingar och prinsar som regerade över sina regioner 

oavhängiga. De blandade sig också i statens ärenden när de 

135 

Lambton, 1983, s. 218. 

136 

Bishop, s. 328; Lambton, 1983, s. 218. 

137 

Lambton, 1983, s. 233. 

138 

Lambton, 1983, s. 216.


befann sig i Teheran. 

Det kungliga hovet symboliserade under hela Qadjardynastins 

tid den djupa splittringen i landet. Folket vid hovet 

delades så småningom i olika pro-engelska och pro-ryska 

grupper. Dessa aktörer kämpade mot varandra, särskilt när 

engelsmännens och ryssarnas intressen kolliderade med 

varandra, men allierade sig också när de ville frysa förändringar 

i landet. De delade en extremt konservativ hållning för 

att bevara det föråldrade samhällssystemet. 

Allt detta gjorde att statsmakten i Iran delades upp i olika 

maktsfärer vars relationer till varandra genererade en ständig 

maktkamp. Den djupa splittringen hindrade centralmakten i 

Teheran från att regera landet, särskilt när landets öde 

bestämdes av stormakterna. Detta minskade inte bara 

centralmaktens auktoritet och möjlighet att samla ihop de inre 

krafterna, utan kom under senare tider också att prägla hela 

moderniseringsprocessen och intetgöra förändringar i Qadjartidens 

Iran. De geografiska villkoren och det torra klimatet, 

liksom det omfattande nomadlivet och den dominerade 

nomadkulturen, viktiga orsaker till det iranska samhällets 

stagnation och iraniernas misslyckanden med att omorganisera 

och utveckla sitt samhälle och sina institutioner. Detta banade 

också vägen för landets tragiska kapitulation inför de koloniala 

och imperialistiska makterna. 

Stormakternas koloniala politik fördjupade den förödande 

splittringen av systemet. Dessa faktorer, såväl inhemska brister 

som utländsk inblandning och exploatering, understödde 

varandra och skapade en ond cirkel av inre splittring, brist på 

utveckling och kolonialt och postkolonialt herravälde.

Strukturella skillnader 

Skilda grunder 

De muslimska imperierna Iran och Ottomanska riket hade dels 

samma och dels liknande samhällsstrukturer. De befann sig 

båda i en svår situation, när de fick kontakt med de moderna 

europeiska länderna under de sista decennierna av 1700-talet 

och de första decennierna av 1800-talet. De upplevde 

parallella processer av utveckling och kontroll från de mäktiga 

västeuropeiska länderna och Ryssland. De gemensamma 

faktorerna minskade emellertid inte vikten av de skilda interna 

och externa faktorer som vid olika tillfällen spelade olika 

roller i dessa samhällen. Strukturella skillnaderna medförde 

olika konsekvenser i dessa samhällen. 

Det ottomanska samhällets organisation skilde sig under 

denna period från det iranska samhällets. Centralmakten i 

Ottomanska riket var mer utvecklad med en stort sett 

framgångsrik arbetsfördelning mellan olika institutioner. 

Rikets geografi var annorlunda med olika villkor i olika delar. 

Det hade också skilda ekonomiska och kulturella strukturer. 

Ekonomin och infrastrukturen var betydligt mer utvecklad än i 

grannlandet Iran. Det ottomanska samhället hade större 

ekonomisk kapacitet och mer utvecklade marknader. Det hade 

dessutom nära förbindelser med Västeuropa. Skillnaderna gav 

detta samhälle en egen karaktär, såväl vid nära kontakter med


europeiska stormakter som när de under senare tid befann sig i 

en kontrollerad moderniseringsprocess. 

Skillnaderna gjorde att dessa samhällen följde var sin väg 

till moderniseringen. Det gemensamma ödet av sämre 

utveckling och utländsk kontroll tog sig olika former. Riken 

producerade olika identiteter, samhällsorganisationer och 

metoder för att genomföra moderniseringsplanerna. De var 

och förblev olika länder med olika strukturer, organisationer 

och kulturer, och detta var orsaken till att de även ”under de 

kommande tiderna under 1900-talet valde olika vägar för att 

förverkliga parallella internationella strategier för samhällsutveckling” 

139 . 

Skillnaderna mellan dessa samhällen byggde alltså på olika 

geografiska, socioekonomiska och kulturella grunder som 

hade uppstått under en lång historisk process. Dessa faktorer 

spelade skilda roller och tog på sig skilda funktioner under 

olika perioder av moderniseringsprocessen. ”En del faktorer 

spelade mer centrala roller än andra under denna period och 

utgjorde grunderna för Ottomanska rikets framgångar i 

förhållande till det iranska samhällets mer stagnation. 

Den första var att nomadlivet i Iran var mer utvecklat än i 

Ottomanska riket. 

Den andra faktorn bestod i att statsmakten i Ottomanska riket 

var mer centraliserad och organiserad och därför mäktigare 

och framgångsrikare än statsmakten i Iran. 

Den tredje orsaken var Ottomanska rikets långvariga 

kommersiella relationer med Europa och Västeuropa, just när 

förhållandet mellan Iran och Europa var brutet och 

begränsat” 140 . Dessa faktorer gav under reformtiden på 1800talet 

det ottomanska samhället större möjlighet att utvecklas. 

Den annorlunda processen utgjorde också grunden för att de 

kommande reformerna i början av 1900-talet blev mer 

139 

Eyrumlu, 1987, s. 82. 

140 

Keddie, s. 745-765.

genomgripande i Turkiet än i grannlandet Iran 141 . 

Strukturella skillnader 91 

Det utvecklade nomadlivet i Iran 

Iran var sedan gammalt ett samhälle som präglades av 

nomadlivet, medan detta inte hade så stor plats i Ottomanska 

riket 142 . Skillnaden bestod under reformperioden på 1800-talet 

och utgjorde grunden för förseningen av samhällsförändringen 

i Iran. ”Den urbana befolkningen i Ottomanska riket uppvisade 

t.ex. en utvecklingsprocess under 1800-talet och ökade från 17 

procent till 22 procent av hela befolkningen från 1840 till 

1913. Under denna period utvecklades det kommersiella 

jordbruket i hela riket, samtidigt som flera städer, däribland 

huvudstaden Istanbul, utvecklades till aktiva centrum för 

handel med halvindustriella och industriella varor och 

produkter” 143 . 

Samtidigt bestod nomadernas inflytande i Iran parallellt med 

tillväxten av de regionala huvudstäderna i landet. Nomadernas 

andel av befolkningen minskade i takt med urbaniseringen 

under andra hälften av 1800-talet, men deras andel var ändå 

över 20 procent i början av 1900-talet. Då bodde 80 procent av 

hela befolkningen på landsbygden. Av de 20 procent som 

bodde i städerna sysslade en stor del med jordbruk och 

agrarsamhällets produkter. Storstäderna i Iran liknade folkrika 

centrala byar som byggde på agrarsamhällets produktioner och 

förhållanden. Även huvudstaden Teheran saknade de 

ekonomiska och kommersiella grunder som länge hade varit 

kännetecknande för det urbana livet i huvudstaden Istanbul 

och andra europeiskt orienterade städer i Ottomanska riket. 

Så sent som på 1920-talet kämpade centralmakten i Iran mot 

nomadlivet och nomadbaserade politisk-militära organisationer, 

men detta minskade inte nomadernas kulturella påverkan 

141 Akyol, s. 194. 

142 Eyrumlu, 1995, s. 9; Lambton, 1983, s. 197-203. 

143 Quataert, s. 769, 781.


på den bofasta befolkningen i byarna och städerna. Det iranska 

samhället har ännu i dag en viktig del av sina kulturella rötter i 

nomadlivet, även om nomaderna utgör en mycket liten del av 

den totala befolkningen. 

Qadjar-dynastin kunde regera landet under drygt 130 år genom 

att kontrollera nomadgrupperna och deras inre konflikter. Den 

kunde rädda storstäderna, åtminstone huvudstaden, från 

nomadernas periodiska plundringar och skapade där långvarig 

trygghet, men de kunde inte sätta stopp för nomadernas 

inflytande, varken på landet eller i huvudstaden 144 . Qadjarshahernas 

makt byggde i praktiken på nomadhövdingarnas 

samverkan, lojalitet och relativa självständighet. Detta var en 

av orsakerna till att Qadjar-shaherna inte kunde bygga upp en 

central statsmakt som kunde samla in skatt och satsa på en 

långvarig samhällsutveckling. Under motsvarande tidsperiod 

hade ottomanerna inga större grupper av nomader i de centrala 

områdena. Ottomanerna påverkades inte politiskt och 

ekonomiskt av nomadgrupperna i samma utsträckning som 

iranierna. 

De relativa strukturella fördelarna skapade en stabilare miljö 

för handel och kapitalbildning. Ottomanska rikets förspräng 

var i detta sammanhang avgörande, men andra faktorer och 

aktörer, däribland splittringen inom systemet och de etniskreligiösa 

minoriteternas ständiga kamp, hindrade dem från att 

kunna utnyttja försprånget till sin fördel under moderniseringsperioden 

på 1800-talet. 

Statsmakten i Ottomanska riket 

Utvecklingen inom nomadlivet, liksom uppkomsten av 

mäktiga nomadorganisationer, skedde ofta när centralmakten 

förlorade sin kontroll över landet. Den etniska, religiösa och 

nationella splittringen reparerades när statsmakten var mäktig 

144 Nowshirvani, s. 560-563.


och kunde försvara landets suveränitet. Detta gjorde att 

utvecklingen i dessa länder ägde rum parallellt med uppkomsten 

av mäktiga statsmakter. Avgörande förändringar i 

Iran och Ottomanska riket inträffade när centralmakterna i 

dessa länder kunde förena de inre krafterna under sin ledning. 

”En parallell höjdpunkt i dessa länder inträffade t.ex. under 

Safavi-dynastins och den Ottomanska dynastins mäktiga 

shahers och sultaners epok under 1600-talet, då statsmakten 

kunde kontrollera de lokala makthavarna, dvs. såväl nomaderna 

som de etniska, religiösa och nationella grupperna. De hade 

också möjlighet att skapa trygghet i landet” 145 . Under dessa 

perioder byggdes nya städer och de avbrutna förbindelserna 

mellan städerna återupptogs med hjälp av säkra vägar och 

kommunikationsleder. Marknader och kommersiella förbindelser 

liksom kapitalbildning utvecklades och allt detta skapade 

nya förutsättningar för folkets relativa välfärd och välbefinnande. 

Tack vare det ottomanska samhällets geografiska fördelar och 

centralmaktens långvariga maktinnehav lyckades kontrollen av 

nomadlivet och de lokala grupperna under en längre period. 

Processen i Iran var helt annorlunda. Iranierna fastnade redan i 

början av 1700-talet i ett långvarigt inbördeskrig och en 

maktkamp mellan rivaliserande nomadhövdingar. De kunde 

inte kontrollera den tragiska processen förrän i slutet av seklet. 

Ottomanerna kunde bygga upp en mäktig centralmakt med 

framgångsrika institutioner redan från 1500-talet, medan 

iraniernas statsmakt även under Safavi-dynastin byggde på 

alliansen mellan nomadgrupperna. Iranska regeringar, såväl de 

nationella som de regionala, byggde därefter på förhållandena 

mellan nomaderna. De som kunde kontrollera de mäktiga 

nomadhövdingarna fick makten, och de som förlorade deras 

lojalitet förlorade makten. Qadjar-dynastin kom till makten 

utifrån samma princip. Iranierna kunde inte befria sig från 

145 Keddie, s. 765.


nomadernas politiska, militära och ekonomiska prägel förrän 

på 1920-talet. 

Skillnaderna gjorde att statsmakten i Iran blev betydligt 

svagare än statsmakten i Ottomanska riket under hela 

reformperioden på 1800-talet. Båda rikena misslyckades gång 

på gång med att driva fram reformer och samhällsförändringar, 

men ottomanernas reformperioder var relativt långvariga och 

stabila. Reformerna i Iran motverkades av olika mäktiga 

grupper, framför allt nomadhövdingarna inom Qadjardynastin. 

Deras metoder var mycket effektivare än den som 

den konservativa frontens inom statsapparaten och hovet i 

Ottomanska riket använde sig av. 

Ottomanerna kunde på samma sätt som de gjorde med 

janitsjar-styrkan upplösa sina konservativa institutioner genom 

att upprätta nya, men statsmakten i Iran kunde varken befria 

sig från nomadhövdingarnas eller nomadlivets påverkan. De 

institutioner som hindrade förändringen i det ottomanska 

samhället var endast några av många i riket, medan nomadlivet 

och Qadjar-släktens nomadgrupp utgjorde den enda 

grunden för den iranska maktapparatens existens. Qadjarshaherna 

kunde inte skära bort denna enda grund för att 

reformera systemet. Denna strukturella skillnad medförde att 

statsapparaten organiserades på olika sätt, med olika former av 

arbets- och maktfördelning. 

Den iranska centralmakten blev beroende av nomadgrupperna 

och deras lojalitet och konflikter. "Iranierna kunde 

inte hålla jämna steg med reformerna och omorganiseringen 

av statsapparaten i Ottomanska riket. De upplevde inte heller 

de byråkratiska reformer som ottomanerna genomförde under 

första hälften av 1800-talet förrän hundra år senare under 

Pahlavi-shahens tid (19241941)” 146 . 

146 Issawi, 1982, s. 4.


Den var dock inte bara nomaderna och den inre nationella, 

etniska och religiösa splittringen som hotade statsmaktens 

suveränitet och utveckling i dessa samhällen. Shiiternas syn på 

shahen präglades av den mystiska tron på att statsmakten 

tillhörde den tolfte imamen och hans efterträdare, medan 

sunniternas syn på sultanen grundades på den hanafi-islamiska 

traditionen om lydnad för den islamiskt legitimerade centralmakten, 

den som i Koranen kallades ul-ul-amr. ”I Ottomanska 

riket styrde den mäktiga statsmakten de islamiska och 

sedvanemässiga rättstraditionerna. Den relativt liberala och 

mer öppna hanafi-islamiska traditionen gav stort utrymme för 

”gårdagens behov” och ”statsmaktens legitima inflytande”. 

Därför minskade inte re-islamiseringen i Ottomanska riket 

sultanernas makt utan understödde snarare den 147 . Detta var en 

av de viktiga faktorerna bakom sultanernas och byråkratins 

ökade makt och ottomanernas större framgång under genomförandet 

av reformarbetet tanzimat. 

Motsats till detta stod de mäktiga shia-islamiska ledarna i Iran 

bakom genomförandet av den islamiska och sedvanemässiga 

rättstraditionen. De konkurrerade med shahen och ville dela 

hans makt. Deras konkurrens hårdnade allt mer från mitten av 

1800-talet. Detta gjorde att re-islamiseringsprocessen i Iran 

stred mot shahens makt och begränsade hans och statens 

suveränitet 148 . Under hela 1800-talet minskade de shiaislamiska 

ledarnas ökade maktbefogenheter statens makt och 

inflytande. Mullorna fick så småningom rätten att tolka 

rättstraditionen och använda den på olika sociala, ekonomiska 

och politiska områden. I slutet av seklet fick de makten att 

kontrollera statsmakten inte bara inom religiösa eller religiöst 

relaterade utan också inom politiska och kulturella områden. 

Detta gjorde att ”den mäktiga statsmakten" i Ottomanska riket 

sällan motsvarade den iranska statsmakten utan ofta de 

147 Akyol, s.178180; Inalcik, 1998, s. 232. 

148 Akyol, s. 178-180.


”mäktiga mullorna” 149 . 

Under denna period möttes statens måttfulla förnyelseplaner 

av ett kraftigt motstånd från mullorna. Parallellt med ökningen 

av mullornas makt hårdnade deras och den ”nyorganiserade 

shia-islamiska maktapparatens” motstånd mot förändringarna. 

Mullorna hindrade inte bara omorganiseringen av statsmakten 

och genomförandet av reformplanerna utan hindrade också 

reformvänliga myndigheter och censurerade de nya tankarna. 

De kunde så småningom även prägla reformerna genom sitt 

religiösa och politiska deltagande. Deras dubbla spel under de 

historiska händelserna, däribland under den konstitutionella 

revolutionen, utsatte moderniseringen i Iran för allvarliga 

förseningar och skador 150 . 

Olika relationer med Europa och Västeuropa 

Ottomanernas möjligheter till kontakter med västeuropéer var 

en avgörande fördel i förhållande till Iran. Ottomanska riket 

befann sig närmare Europa och händelserna där, medan Irans 

geografiska isolering i takt med européernas ökade maktbefogenheter 

i området blev ännu djupare. Landet hade under 

flera århundraden befunnit sig i mitten av förbindelsen mellan 

Europa och Asien, dvs. på Sidenvägen mellan Xi’an och 

Medelhavet. Men européernas framgång i att använda sjövägarna 

liksom engelsmännens överenskommelse med ryssarna 

om att frysa förändringarna vid gränserna till Indien och 

Ryssland, isolerade ännu mer det iranska samhället från omvärlden. 

Det långa inbördeskriget i Iran som fick resenärerna att välja 

andra vägar var också avgörande i detta sammanhang. Det 

geografiska läget som under flera århundraden hade lockat 

olika plundrande nomadgrupper till landet var likaså av stor 

149 Akyol, s. 194. 

150 Eyrumlu, 1999, s. 214- 217.


betydelse. Det spelade under moderniseringstiden en motsatt 

roll och stoppade landets kontakter över gränserna, just när 

andra länder började uppleva en ny period av samhällsförändring 

och internationella kontakter. Den geopolitiska 

isoleringen fick under kommande tider allvarliga konsekvenser. 

Dessutom var det viktigt för dessa länder att ha nära kontakter 

med moderniseringen i Europa särskilt om det skedde innan 

européerna kunde få människorna i dessa länder att böja sig 

inför deras teknologiska, militära, ekonomiska och politiska 

överlägsenhet och förmyndarskap. 

Iranierna förlorade möjligheterna att komma i kontakt med 

förändringarna i Europa och i grannländerna före och under 

européernas politiska invasion, men det ottomanska samhället 

befann sig länge nära händelserna i Europa och hade kontakter 

även innan 1800-talet. Ottomanerna befann sig i Europa under 

1400-talet. De använde sig redan under 1500-talet av moderna 

upptäckter som europeiska militärer och experter lärde ut till 

dem. ”Ottomanerna använde sig också systematiskt av 

utländska experter som hade flytt från västeuropeiska arméer 

för att genomföra reformer inom militären redan från början av 

1700-talet. Anställningen av europeiska experter och utbytet 

av erfarenheter utvecklades därefter med tiden, även om det då 

och då avbröts på grund av stormakternas maktkamp och de 

konservativa krafternas inblandning och motstånd” 151 . 

Den mäktige iranske Safavi-shahen, Abbas, skickade i 

början av 1600-talet de gästande engelska äventyrarna som 

sina sändebud till Europa för att skapa nya förbindelser med 

de kristna länderna. De hade också till uppgift att diskutera 

utveckling av handel och marknadsföring av varor, däribland 

siden 152 , men försöket avbröts snart och det dröjde cirka 200 år 

fram till sekelskiftet 1800-talet innan iranierna åter utvecklade 

151 Palmer, s. 53. 

152 Durants, VII, s. 623.


kontakten med de europeiska stormakterna. 

Ottomanerna började sina nära och organiserade kontakter 

med västeuropeiska länder redan vid början av 1700-talet. De 

första sändebuden sändes 1719 till Wien, 17201722 till Paris 

samt 17221723 till Moskva 153 . Sändebuden hade till uppgifter 

att utveckla handeln och rapportera om de europeiska 

ländernas kultur och levnadssätt. De hade också uppdrag att 

undersöka och rapportera om européernas industriella framgångar. 

Man hade t.ex. gett sändebudet i Paris order om att 

besöka slotten och fabrikerna och rapportera om de moderna 

framstegen. Han skulle också studera den s.k. ”europeiska 

civilisationen” och dess utveckling i Frankrike. Sändebudet 

skev i sina rapporter bland annat om hovet i Paris, gatuarkitekturen 

och offentliga platser, organiseringen av sjukhus 

och sjukvård, militära skolor och utbildningen av soldater 154 . 

Ottomanerna imiterade den europeiska arkitekturen redan 

1722. Slottet Sadabad byggdes efter det ottomanska sändebudets 

rapporter om franska byggnader, däribland Fontainbleau 

155 . Iranierna skulle vänta omkring ett och ett halvt sekel 

innan de byggde ett slott utifrån europeiska arkitektoniska 

stilar (Se avsnittet Moderniseringen av huvudstäderna). 

Ottomanerna hade också ett nära band med Europa och dess 

förändringar genom sina regioner på Balkan. Därigenom var 

de faktiskt en del av Europa redan från mitten av 1400-talet, 

även om de flesta kontakterna utgjordes av konflikter, 

krigföring och erövringar. Det ottomanska samhället och 

huvudstaden Istanbul hade också stora etniska och religiösa 

grupper som hade sina kulturella rötter på den europeiska 

kontinenten. 

Ottomanerna kunde emellertid inte utnyttja den unika 

153 Palmer, s. 37. 

154 Lewis, s. 45, 46; Shaw, 1977, s. 235. 

155 Palmer, s. 38.


möjlighet som nära relationer med Europa erbjöd förrän de 

utsattes för de europeiska ländernas koloniala och imperialistiska 

invasion och kontroll. De bestämde sig för att 

genomföra kontinuerliga reformer först när de befann sig 

under de mäktiga moderna ländernas kontroll. Ottomanernas 

misslyckande att utnyttja den geopolitiska fördelen hade flera 

olika orsaker. De hade inte kunnat använda den geografiska 

närheten för att bygga upp nära förbindelser med moderniseringsprocessen 

i Västeuropa; de hindrades framför allt av 

kulturella och religiösa motsättningar och ville helst stå 

utanför de förändringar som inträffade på den ”kristna 

kontinenten”. 

Dessutom började framväxten av industrialismen och 

kapitalismen i Västeuropa. Denna ägde rum just när ottomanerna 

drog sig tillbaka från gränserna mot väst. De hade båda 

politiska och militära skäl att avstå från att följa med 

förändringarna, särskilt när dessa förändringar inte direkt 

hotade deras områden i Östeuropa. Det ständiga krigstillståndet 

med Ryssland hindrade också ottomanerna att bygga 

broar till Västeuropa. 

På grund av detta kunde ottomanerna inte följa moderniseringsprocessen 

i Västeuropa, men deras geografiska 

förhållande räknades ändå en stor fördel, i synnerhet när deras 

förhållande jämfördes med iraniernas djupa geografiska 

isolering. Ottomanska riket påverkades av förändringarna i 

Europa långt före Iran, Japan och Kina. Förändringarna i 

Ottomanska riket var under tidigare århundraden framför allt 

en återspegling av händelserna och förändringarna i Europa 156 . 

Ottomanernas kontakter med Europa innebar ofta krig och 

erövring, men därigenom lärde de känna de europeiska 

framgångarna och kunde de t.ex. omorganisera militären. 

Deras försök att använda de europeiska upptäckterna avbröts 

inom kort, men de fick möjlighet att återuppta sina försök att 

156 Kunt, s. 65.


lära känna Europa och de europeiska framstegen. Tack vare 

de långa och nära kontakterna med Europa började 

ottomanerna sin modernisering på nästan alla områden 

före iranierna.

Staten tar på sig ansvaret 


Förändringsprocessen från agrarsamhälle och feodalt system 

till urbant samhälle och kapitalistiskt system i Ottomanska 

riket var mycket långsam. I början av 1800-talet var de 

borgerliga samhällsklasserna i hela riket särskilt svaga. Därför 

tog staten och byråkratin på sig plikten att införa de reformer 

som i Europa genomfördes av borgerliga samhällsklasser. 

Iraniernas möjlighet till en sådan samhällsutveckling var ännu 

mer begränsad. Deras rötter sökte sig än djupare ner i det 

gamla feodala systemet och agrarsamhället. Iranierna saknade 

inte bara borgerliga, urbana samhällsklasser utan även en 

mäktig statsapparat. 

Borgarklassen hade kunnat erbjuda drivkraften bakom 

förändringar i den gamla strukturen. Den bar i Europa fanan i 

kampen mot det feodala systemet, och kunde ersätta den 

feodala statsmakten med en ny reformvänlig statsapparat. 

Uppkomsten av nya samhällsklasser skedde ofta i de länder 

vars förändring byggde på inre drivkrafter och inre historia. 

De länder som fick importera moderniseringen utifrån saknade 

ofta nya och pådrivande grupper när de stod i begrepp att 

införa och imitera det nya. Statsmakten tvingades i dessa 

länder att försöka kompensera bristen på inhemska borgerliga 

samhällsklasser och försökte själv driva fram de importerade 

reformerna. ”Statsmaktens existens och funktion fick en 

avgörande betydelse, när moderniseringen saknade en inhemsk 

drivkraft. Då förvandlades staten till den enda möjligheten att 

genomföra reformer och förändra den gamla strukturen. En 

mäktig och centraliserad statsmakt behövdes för att möjligen 

kunna ersätta borgarklassens befintliga roll och driva fram 

förändringar” 157 . Den reformvänliga statsmakten lyckades 

dock inte ersätta borgarklassens frånvaro på alla områden. Den 

157 Keddie, s. 768-770.


kunde bara driva igenom en del av de förändringar som var 

nödvändiga för den egna och det gamla systemets existens och 

överlevnad i den nya situationen. 

Staten representerar vanligen den dominerade samhällsordningen 

och de härskande klasserna. Den saknar vanligen en 

inbyggd motkraft och ett intresse av att driva fram förändringar 

som riskerar att förgöra dess egna rötter. Men 

situationen för dessa muslimska imperier som plötsligt befann 

sig under de moderna ländernas kontroll var annorlunda. De 

kände sig tvungna att acceptera det minsta krav på förändringar 

för att försvara sitt feodalliknande 158 samhällssystem. 

De tog på sig ansvaret för att genomdriva de moderna planerna 

för att garantera det gamla systemets existens. Förändringarna 

skulle alstra den kraft som de gamla samhällsklasserna och 

Qadjar-dynastin och den ottomanska dynastin behövde för att 

överleva den svåra situationen. Detta gjorde att de moderniseringar 

som genomfördes av staten i Ottomanska riket och 

Iran under 1800-talet fick tydliga spår av den gamla 

statsmakten. 

Moderniseringarna i dessa samhällen blev kortvariga, 

avbrutna och ytliga och skilde sig från de europeiska förändringar 

som bröt ner gamla feodala systemet och ersätta det 

med ett kapitalistisk samhällssystem, vilket de muslimska 

reformvänliga staterna helst ville undvika. 

158 Ägarsystemet och produktionssättet i dessa samhällen skilde sig markant från den 

feodala modellen i Europa.


Ett annorlunda samhällssystem 

Ägandesystemet i dessa muslimska länder, det som av Marx 

kallades för ”det asiatiska produktionssättet” 159 , skilde sig 

markant från det typiska feodala systemet i Europa. Shahen 

och sultanen ägde i princip hela riket. Han kunde skänka 

äganderätten till mark, åkrar och arbetskraft i ett område åt 

vem som helst och hade rätten att ta tillbaka äganderätten från 

markägarna och feodalherrarna. Den politiska makten styrde 

ofta över den ekonomiska, men inte tvärtom. Shahen och 

sultanen hade rättigheter och plikter som avgjordes av deras 

patriarkaliska funktion som folkets fader. Han satt i toppen av 

en patriarkalisk pyramid, där mäktiga herrar räknades som sina 

underordnades fäder. De kunde belöna de lojala i enlighet med 

gällande traditioner och straffa dem för deras bristande tjänster 

och lojalitet. De hade rätten att straffa sina underordnade, men 

bar ansvaret för deras säkerhet och välfärd. De var enligt det 

västerländska synsättet ”upplysta despoter”. 

Allt detta gjorde att den styrande makten i dessa länder ofta 

tog på sig ansvaret att driva fram förändringar som inte alltid 

stämde överens med det feodala systemets typiska karaktär. 

Den centrala maktapparaten genomförde även framgångsrika 

reformplaner. Statens roll blev allt viktigare när den var den 

enda organisation som kunde kompensera bristen på en 

borgarklass. 

Statsmakten kunde inte driva fram reformerna om den inte 

kunde bestämma över dominerande samhällsgrupper. Detta 

var orsaken till att genomförandet av reformer inträffade 

parallellt med framträdanden av mäktiga shaher och sultaner. 

Endast mäktiga statsmakter kunde driva fram reformer som 

159 Marx, 1975.


begränsade de inflytelserika samhällsklassernas befogenheter. 

Detta innebar dock inte att alla mäktiga centralmakter i dessa 

samhällen gjorde verklighet av möjligheten att driva fram 

reformer. De mäktiga centralmakterna hade möjligheten att 

reformera systemet, men detta var bara en möjlighet som 

kunde förverkligas. M a o ägde bara de auktoritära shaherna 

och sultanerna makten att driva fram djupa förändringar. 

Förändringarna gjordes också ofta för att garantera det gamla 

systemets fortlevand, men kunde då och då syfta till folkets 

bästa. De mäktiga centralmakterna skilde sig från de svaga 

genom att vara relativt oberoende av feodalherrarna och de 

konservativa lokala aktörerna. 

Byråkratin och statsmakten i Ottomanska riket blev under 

1800-talet intresserat av att genomföra reformer som skulle ha 

varit förgäves om de i viss mån inte hade kunnat ersätta de 

borgerliga samhällsklasserna. De hade haft kontakt med 

ryssarna och västeuropéerna genom krigshandlingar och lidit 

nederlag. De upptäckte att förlusterna berodde på dessa 

stormakters teknologiska och socioekonomiska framgångar 

och blev villiga att driva fram reformer för att kunna bevara 

systemet och ge det nytt liv. De statliga förändringarna 

skapade dock nya sprickor och fördjupade de gamla i 

samhällsstrukturen, men detta var bara ett indirekt och 

oavsiktligt resultat av de förändringar som hade syftat till att 

förstärka systemet. 

Sultanerna försökte t.ex. under första hälften av 1700-talet 

imitera arkitekturen i Europa. De ville leva i lugn och ro och 

njuta av livet. Arkitektoniska förändringar genomfördes för att 

de skulle kunna leva som i de omtalade slotten runtom i 

Europa. Men de skapade därmed omvälvningar som ledde till 

djupa och långvariga förändringar i såväl den gamla arkitekturen 

som i det dominerande muslimska levnadssättet. 

Sultanen köpte också den första ångbåt som nådde fram till 

Istanbul. Men med detta ville han knappast förändra 

kommunikationssystemet på Marmarasjön. Han saknade för-


modligen insikt om följderna, men i och med inköpet gav han 

klartecken för en revolution inom kommunikationssystemet. 

Förändringen reproducerades i Istanbul och förde med sig nya 

ångbåtar som trafikerade hamnar i närliggande hav. 

Således kunde moderniseringen i de länder som saknade en 

borgerlig samhällsklass styras och ledas av staten. Men för att 

förverkliga detta behövdes två viktiga aktörer: en mäktig 

centralmakt och en reformvänlig omgivning. Staten kunde 

driva igenom reformerna om de centrala aktörerna förenades i 

förändringsarbetena. Centralmakten i Ottomanska riket hade 

dessa fördelar varför mäktiga ottomanska sultaner i viss mån 

kunde utföra reformer. Detta var också orsaken till att 

ottomanerna var mer framgångsrika än iranierna och även 

kineserna som saknade både borgarklass och en mäktig 

centralmakt som stimulerades av en framgångsrik omgivning. 

I Iran leddes moderniseringen av mindre grupper av 

framgångsrika personer statsmän, intellektuella och delar av 

det begränsade samhällsskikt som bedrev handel Bazaren. De 

fick då och då stöd av shiitiska ledare som utifrån sin religiösa 

syn på statsmakten konkurrerade med shahen. Dessa grupper 

kunde dock tillsammans inte uppväga de strukturella bristerna 

i landet. Därför räckte deras förmågor inte till för att 

understödja moderniseringen på samma sätt som de reformvänliga 

byråkraterna och den centrala statsmakten i 

Ottomanska riket. Iranierna försökte kopiera förändringarna i 

Ottomanska riket, i synnerhet under 1870-talet, men de misslyckades 

varje gång på grund av den mäktiga konservativa 

grupperingen ända fram till 1920-talet, då de byggde en 

mäktig centralmakt som hade som uppgift att driva fram 

reformerna. 

Reformerna i Ottomanska riket saknade de autokratiska 

borgerliga grunder som återfanns i Ryssland. Därför fick


reformerna en mer byråkratisk karaktär 160 . Moderniseringen 

innebar framför allt reformer inom militära, byråkratiska och 

vetenskapliga institutioner. Den byråkratiska moderniseringen 

skapade också en del förbättringar på sociala och ekonomiska 

områden, men dessa förblev begränsade. Borgarklassens 

begränsning präglade i fortsättningen som en grundläggande 

strukturell brist hela moderniseringsprocessen. 

Byråkratin kunde inte (och skulle inte kunna) strida för 

systemskiftet från ett feodalliknande samhällssystem till ett 

borgerligt. Detta gjorde att reformerna inte kunde utvidgas 

från det statliga området till privata, sociala och ekonomiska 

områden. Byråkraternas planer stoppades också lätt när 

sultanen eller hans omgivning tvekade inför de hypotetiska 

konsekvenserna av reformerna. Byråkratin behövde sultanernas 

hjälp och stöd för att vinna över sina konservativa 

konkurrenter, men även när de fick tillräcklig hjälp saknades 

nya borgerliga samhällsklasser som skulle bära moderniseringens 

och förändringens fana. Detta var orsaken till att 

den reformvänliga byråkratin lätt besegras av inhemska och 

utländska konservativa krafter och att deras reformplaner 

stoppades utan att få konsekvenser i samhället. Byråkratin 

övergav också kampen när reformer riskerade att skada deras 

egna ordning. De kunde inte kräva och driva på de reformer 

som skulle ha upplöst det samhällssystem som tryggade deras 

fortlevand och ersatt det med ett kapitalistiskt. 

Ryssland vann kampen mot ottomanerna under 1700- och 

1800-talet på grund av strukturella och institutionella fördelar. 

Där uppmuntrades centraliseringen av den auktoritära statsmakten 

av den ryska aristokratin, samtidigt som utvecklingen 

av autokratiska borgerliga samhällsklasser gav ryssarna större 

möjligheter att genomföra en modernisering och européisering 

161 . 

160 Akyol, s. 213. 

161 Akyol, s. 219-220.


Skillnaderna mellan Ottomanska riket och Iran i organiseringen 

av byråkratin präglade moderniseringen inom alla 

områden och fortsatte under hela 1800-talet. Genomförandet 

av den statliga reformplanen tanzimat gav det ottomanska 

samhället möjlighet att ta ett stort steg framåt, medan 

avsaknaden av en auktoritär centralmakt hejdade iraniernas 

möjligheter att befria sig och sitt samhälle från de 

traditionsbundna hindren. Dessa olika organiseringar av byråkratin 

liksom olika statliga kapaciteter för genomförandet av 

moderniseringen skapade i slutet av reformperioden under 

1800-talet två helt olika samhällen. De skilde sig från varandra 

på olika socioekonomiska, teknologiska och kulturella 

områden. 

Under slutet av 1800-talet var Turkiets export dubbelt så stor 

som Irans. I början av 1900-talet utgjorde landsbygdsbefolkningen 

i Iran 90 procent, och 80 procent av jordbruket 

tillhörde staten, feodalherrarna och nomaderna. Under samma 

period ägdes en stor del av jordbruket i Turkiet av småjordbrukare 

och bara en liten del av byborna saknade egen 

jord 162 . 

Ottomanernas försprång i att genomföra moderna planer 

präglade samhällslivet under sekelskiftet. Tack vare den mer 

utvecklade organisationen av samhället var ottomanerna mer 

framgångsrika än iranierna på alla sociala, industriella, 

politiska och ekonomiska områden. Skillnaderna kvarstod 

under 1900-talet. I början av första världskriget hade Turkiet 

ett 3 400 kilometer långt järnvägsnät, samtidigt som järnvägens 

sammanlagda längd i Iran var mindre än 200 

kilometer 163 . I jämförelse med iranierna ledde turkarna den 

moderna skolutbildningen i olika nivåer med flera decennier 

försprång. Skillnaderna lade grunden för kommande tider 

förändringar och präglade reformplanerna under 1920-talet 

och framåt. Turkarna drog fördel av de relativt framgångsrika 

162 Akyol, s. 216; Issawi, 1982, s. 24, 146, 156; Inalcik, 1993, s. 9. 

163 Issawi, 1982, s. 25.


statliga och byråkratiska satsningarna under ottomanernas tid, 

medan iranierna gång på gång fick betala för de brister som de 

ärvde från Qadjar-tidens svagare, mindre organiserade och 

sämre utvecklade samhälle.

Den islamiska makten – 

lika grunder och olika 

funktioner 

Maktkampen i Iran 

Strid om det shiitiska ledarskapet 

I början av 1500-talet övertog ledarna för shiitiska Tarikatgrupper 

i Azerbajdzjan, safavierna, statsmakten genom att ena 

några viktiga nomadgrupper under sitt ledarskap, som ansågs 

vara heligt. De förklarade för första gången landet som en 

shia-islamisk stat. Sunni-muslimerna tvingades antingen att 

konvertera till den statliga shia-islamiska läran eller nöja sig 

med att leva som andra klassens medborgare. Den shiaislamiska 

rättstraditionen, sharia, infördes och samhällsförhållandena 

reglerades enligt denna. Den shiitiska ulema 

(mullor) som utbildades i religiösa skolor fick en framträdande 

roll i samhället. De propagerade för den shiitiska shahens 

heliga makt utifrån sin religiösa berättelse om de shiitiska

110 Modernisering och Islam i Iran och Turkiet 

imamernas 164 rätt att styra det muslimska samhället. 

Den första shiitiske imamen, Ali, dvs. den fjärde islamiske 

kalifen, hade enligt shiiterna valts av Gud för att styra det 

muslimska samhället, även om hans heliga ställning enligt den 

shiitiska berättelsen hade beslagtagits av de s.k. ”falska 

kaliferna", dvs. profetens tre första efterträdare. Den förste 

imamens heliga rätt skulle enligt den iransk-shiitiska 

traditionen ha lämnats till hans söner och därefter till hans 

ättlingar från far till den förste sonen ända fram till den tolfte 

imamen. Den tolfte imamen, Dagens imam (imam-e Zaman), 

försvann enligt den shiitiska berättelsen när han var fem år. 

Hans öde var att leva vidare i himlen för att återvända till 

jorden när tiden var inne. Han skulle då ta revansch för sina 

fäders lidande och leda sin heliga världsomspännande stat 

ända fram till slutet för allt liv på jorden. 

Berättelsen om imamernas heliga arv slutade dock inte med 

försvinnandet av den siste imamen. Den tolfte imamens 

försvinnande innebar inte att han undgick sin heliga plikt att 

sörja för shiiternas och det shiitiska samhällets bästa. Därför 

behövde han någon eller några som kunde bära hans bud. 

Därigenom skapades en helig hierarki av helgonlika budbärare. 

Den utvalde var förpliktigad att föra fram den tolfte 

imamens budskap. Han skulle vara det shia-muslimska folkets 

vägvisare och ledare. Berättelsen gav dem som trädde fram 

som hans representanter en särskild ställning i såväl religiösa 

som sociala, kulturella och politiska frågor 165 . 

Berättelsen skapade under Safavi-dynastin ett brett stöd 

bland shia-muslimerna för de heligförklarade shaherna. 

"Safavi-shahen påstod sig nämligen vara ättling till den sjätte 

164 Den arabiska ordet för ledare, böneledare för den gemensamma bönen. Inom shiaislam 

benämning på de legitima ledarna efter profeten. De efterträdde (eller måste 

enligt shiiter efterträda) profeten under sin tid. Enligt shiiterna i Iran var de tolv heliga 

och ärvde ledarskapet från far till son. För att skilja dem från andra imamister som 

bara tror på fyra eller sex imamer kallas shiiterna i Iran för tolfteimamisterna eller 

tolvsekten. 

165 Ahmad Kasravi, Shia-geri.

Islam – lika grunder och olika funktioner 111 

imamen" 166 . De besatt det religiösa och politiska ledarskapet 

och representerade både den världsliga och den himmelska 

makten. Eftersom de ansågs vara utvalda av den tolfte imamen 

måste deras beslut lydas av alla shia-muslimer som trodde på 

berättelsen om honom och hans ställning som Dagens imam. 

Försvinnandet av Safavi-dynastin i början av 1700-talet 

skapade förvirring bland de trogna shia-muslimerna. Nadir 

Shah tog hand om av det shiitiska etablissemanget under sin 

korta regeringstid. Han gjorde också förändringar inom den 

shiitiska läran för att ge den islamisk legitimitet hos den sunniislamiska 

majoriteten. Han styrde den islamiska organisationen 

även om han saknade det heliga släktskap, på vilket 

Safavi-shaherna byggde sin makt. 

Efter Nadir Shahs fall hamnade landet i en långvarig maktkamp 

mellan olika nomadhövdingar och andra makthavare. 

Många försökte framställa sig som den utvalde representanten 

för de tolfte imamen, men ingen lyckades vinna maktkampen. 

Den segrande besegrades inom kort av sina konkurrenter som i 

sin tur fick lämna vidare makten till andra. Qadjar-dynastin 

försökte fylla tomrummet och ta över ledarskapet för det 

shiitiska etablissemanget som ett kungligt arv. 

De snabba politiska och militära förändringarna skapade olika 

uppfattningar om den rätte representanten för den tolfte 

imamen. En del ansåg att den som innehade centralmakten 

enligt Koranen var muslimernas islamiskt legitimerade ledare 

(ul-ul-amr) och ägde rätten att representera den tolfte imamen. 

Andra tyckte att positionen skulle tas av shia-islamiska ulema 

(mullor), särskilt då de politisk-militära ledarna saknade 

släktband med profeten och imamerna. Detta lade grunden till 

en kontinuerlig konflikt mellan mullorna och den dominerande 

centralmakten. 

Konflikten aktualiserades också under Qadjar-dynastin, i 

166 Lambton, 1996, s. 258.


synnerhet på grund av bristen på släktband med de heliga 

männen, profeten och imamerna. Detta fördjupade så småningom 

klyftan mellan den religiösa och den politiska makten och 

befriade mullorna från deras religiösa plikt att lyda den 

islamiska centralmakten, dvs. de som var ul-ul-amr. ”En del 

klandrade också det politiska ledarskapet, Qadjar-shaherna, för 

att de hade beslagtagit statsmakten som i grunden tillhörde den 

shiitiske helige tolfte imamen 167 . Som lösning på problemet 

började en del av mullorna hävda att centralmakten skulle tas 

om hand av de shiitiska mullor som så småningom försökte 

uppträda som den tolfte imamens andliga budbärare” 168 . Detta 

var orsaken till att mullorna var mot Qadjar-shahernas makt 

även när de var beroende av deras hjälp och bidrag 169 . 

Mullor som andliga tjänstemän 

År 1785 kröntes grundaren av Qadjar-dynastin i Teheran 

enligt den shia-islamiska traditionen som gällde från början av 

1500-talet. Shahen svor vid kröningen att lyda de islamiska 

reglerna. Därigenom tog han på sig plikten att försvara den 

shia-islamiska läran som statsreligion. Han erkändes i gengäld 

av den shia-islamiska religiösa ledarkåren som en shiaislamiskt 

legitim makthavare. Under dessa förutsättningar 

hade shia-muslimerna enligt föreskrifter i Koranen och de 

gällande traditionerna plikten att lyda den shia-islamiska 

makthavaren (ul-ul-amr) och respektera hans ledarskap och 

beslut. 

De flesta av Qadjar-shaherna var troende muslimer och 

vallfärdade till heliga shiitiska begravningsplatser i Iran och 

Irak. De byggde moskéer och hjälpte till att bygga upp och 

167 

Lambton, 1996, s. 258. 

168 

Üstün, s. 157. 

169 

Akyol, s. 206–211.


renovera de heliga begravningsplatserna 170 . De lät mullorna 

föra in sharia i domstolarna, i synnerhet när det gällde 

familjelagstiftningen, civillagen och förbud mot vissa mat och 

dryck. Qadjar-shaherna ville behålla den shia-muslimska 

identiteten som grund för sin maktapparat. De bröt aldrig mot 

sin ed att behålla shia-islam som statens religion, men detta 

betydde inte att de betraktade sitt kungadöme som en religiösislamisk 

stat 171 . 

Qadjar-shaherna ansåg ofta att det rådde en viss skillnad 

mellan de islamiska grundreglerna och de shia-islamiska 

mullornas åsikter. Att vara troende muslim innebar inte att 

vilja dela statsmakten med mullorna. De avstod också så långt 

som möjligt från att låta mullorna ta del av statliga ärenden, 

men använde mullorna som en del av sin maktapparat. De 

tillät inte mullorna att agera som "shia-islamiska ledare", ett 

ämbete som tillföll shahen åtminstone fram till de sista 

decennierna av 1800-talet. Shaherna erbjöd de lojalaste 

mullorna religiösa tjänster och gav dem möjlighet att betraktas 

som ansvariga i andliga och religiösa ärenden. De finansierade 

mullornas religiösa verksamhet och gav dem möjlighet att be 

om förlåtelse till förmån för någon som råkade ut för 

shahernas och regeringens diktatoriska handlingar 172 . 

Mullorna användes också i de kungliga trupperna under krig 

mot andra länder. De hade en religiös plikt att uppmuntra de 

"muslimska soldaterna" i krig mot såväl de ”hedniska ickemuslimerna” 

som de ”missledda sunni-muslimska fienderna". 

Qadjar-shaherna valde då och då mullorna till att vara med i 

vissa diplomatiska och ceremoniella uppdrag utomlands, men 

detta skedde sällan 173 . Mullorna var också rapportörer och 

spioner, men shaherna försökte hålla dem borta från 

statsmakten. 

170 

Varahram, s. 152, 153. 

171 

Varahram, s. 165. 

172 

Varahram, s.150–151, 154–155, 162. 

173 

Varahram, s. 155.


Qadjar-shaherna behöll också rätten att ingripa i mullornas 

inre konflikter. De hjälpte de utvalda mullorna att behålla och 

utveckla sitt religiösa inflytande. Detta gav dessa större 

möjlighet att propagera för shahens heliga makt 174 . Qadjarshaherna 

kallade sig också under senare tid för kalifer och sin 

huvudstad för kalifens stad (Dar-ul Khalife). Detta sågs som 

en reaktion mot de ottomanska sultanernas försök att 

framställa sig som muslimernas andliga och religiösa ledare 175 . 

De flesta mullorna började 1800-talet som Qadjar-shahens 

lydiga medhjälpare, men de delades så småningom upp i olika 

falanger med olika förklaringar av den religiösa maktfördelningen 

i landet. Olika falanger valde olika strategier och 

metoder för att behandla shahens dominerande statsmakt. En 

del förklarade Qadjar-shahens makt som shia-islamiskt 

legitimerad, medan andra då och då klandrade honom för 

erövringen av den heliga makten som tillhörde den tolfte 

imamen och hans representanter. På grund av att qadjarerna 

saknade släktskapet med någon av de shiitiska imamerna 

kunde de inte utnyttja det heliga arvet på samma sätt som 

Safavi-dynastin gjort. 

Mullorna förnekade dock sitt påstående om sin auktoritativa 

shiitiska roll så länge de kände sig svaga och maktlösa. De 

gjorde Tagje 176 , dvs. förneka och förblev tysta. De långvariga 

politiska och religiösa konflikterna med den sunni-islamiska 

ottomanska statsmakten som också hade kontroll över de 

heliga shia-islamiska begravningsplatserna i arabländerna för- 

174 Varahram, s. 156. 


176 Tagje är en tradition som ger shiiterna rätt att förneka sin tro och sina åsikter när 

det krävs. De har alltså rätten att ljuga om det som kan skada dem på något sätt. 

”Enligt islamiska ideologer (fugaha) kan shiiterna även erkänna en islamiskt ickelegitimerad 

regim så länge som avslöjandet av oppositionella åsikter eller vägran av 

erkännanden riskerar deras liv, ägodelar, ära eller dylikt. ”(Lambton,1996, s. 256- 

258).


stärkte också bandet mellan shahen och de shiitiska mullorna. 

Dessa hade nämligen erfarit att de inte hade någon annan än 

shahen att vända sig till när de utsattes för de sunni-muslimska 

ottomanernas förtryck på de heliga platserna i Irak och Syrien. 

Shahen försvarade mullorna och de heliga begravningsplatserna 

utomlands, i synnerhet i Irak och Syrien. Han fick i 

gengäld legitimitet och kallades för "Skuggan av Gud" 

(Zellullah). ”Shahens beslut motsvarade Guds vilja och 

symboliserade Guds beslut. Den som motverkade honom 

motverkade Gud och kunde därför bestraffas med döden" 177 . 

Detta formulerades och framlades som en shiitisk tradition och 

bekräftades gång på gång av de ledande mullorna. 

Samtidigt sågs mullorna som shiiternas andliga vägledare. De 

hade plikten att utföra religiösa tjänster åt folket. De tog också 

hand om undervisningen i Koranen och den islamiska 

kunskapen. De undervisade i persiska och arabiska i sina 

islamiska skolor, Madrase och Maktab. Mullorna hade också 

informella domstolar som granskade konflikter bland folket 

utifrån sharia, men fick inte blanda sig i statens maktapparat 

som bara tillkom shahen. En del mullor valdes av shahen och 

de lokala statliga aktörerna för att tjänstgöra i de centrala 

moskéerna, medan andra skaffade sitt levebröd genom att 

erbjuda folket religiösa, pedagogiska och rättsliga tjänster. 

Vissa bodde på de heliga shiitiska begravningsplatserna i Iran 

och Irak. De fick också hjälp av den iranska staten när de 

utsattes för den ottomanska statens förtryck. 

I början av 1800-talet delades mullorna in i två falanger, dels 

fundamentalistiska ”esolier” som försvarade mullornas rätt att 

blanda sig i världsliga händelser och dels informationalistiska 

”akhbarier” som förbjöd dem att blanda sig in i icke-andliga 

händelser. Qadjar-shahen hjälpte den förstnämnda falangen att 

177 Lambton, 1996, s. 387.


besegra den sistnämnda 178 , trots att detta öppnade vägen för 

mullornas inblandning i sociala och politiska frågor. Under 

konflikten mellan dessa falanger försökte representanter för 

båda sidor övertala shahen att godta deras synsätt som den 

rätta shiitiska läran 179 . Deras strävan att få stöd av shahen 

byggde på att seger över andra falanger krävde hans hjälp och 

att mullorna var beroende av shahens val och stöd. De flesta 

mullorna respekterade shahens auktoritet över sig själva, 

särskilt vid konflikter inom den egna gruppen. Under denna 

period behövde shahen inte använda maktmedel för att 

inskärpa sin legitimitet inför mullorna. De kände sig som en 

del av "den shiitiska shahens" maktapparat. "De visade t.ex. 

sitt missnöje med shahens beslut genom att lämna sina 

ämbeten och tjänster. Därmed ville de markera att de behövde 

shahens närmare hänsyn och beundran" 180 . 

Under den andra Qadjar-shahen Fathalis tid (1797–1834) 

kunde en del av mullorna använda sitt inflytande för att få 

shahen att avskeda sina representanter och guvernörer i vissa 

regioner, däribland guvernörer från Qadjar-släkten. Under 

andra hälften av 1820-talet fanns mullorna bland dem som fick 

möjlighet att uppmuntra shahen att börja och fullfölja det 

andra kriget mot Ryssland för att få de ”hedniska främlingarna” 

att upphöra ockupationen av det ”shia-slamiska 

territoriet”. De kunde samtidigt leda muslimerna att delta i 

jihad 181 . Under denna period utfärdade mullorna fatwor för att 

få folket att delta i kriget. Shahen eller hans kronprins som bad 

de framstående ayatollorna att utfärda fatwor gällande kriget 

mot Ryssland 182 . Detta visar att de muslimska ledarna ännu 

178 


179 


180 


181 

Religiöst obligatoriskt krig i islamiskt syfte och mot icke-muslimer. 

182 

Varahram, s. 161.


inte kunde handla självständigt och utfärda fatwor när de 

själva ansåg det som nödvändigt. 

År 1834 resulterade för första gången konflikten mellan 

shahen och mullorna i en offentlig strid. Den tredje Qadjarshahen 

(1834–1848) beskylldes för att ha varit anhängare till 

den islamiska sofi-skolan. Sofierna trodde snarare på människans 

rationalitet än på mullornas lära som byggde på absolut 

lydnad inför de heliga föreskrifterna och traditionerna. 

Shahens partiska agerande skapade missnöje bland mullorna, 

var på en mulla ledde en protestaktion vid shahens slott för att 

klaga på bristen på bröd och de ökade priserna av matvaror på 

marknaden. Mullan arresterades och avrättades, men detta 

skapade inte några allvarliga reaktioner inom de religiösa 

kretsarna 183 . Händelsen och dess följder visade än en gång de 

två parallella linjer som mullorna under den första hälften av 

1800-talet följde i förhållandet till statsmakten och folket. 

Å ena sidan hade mullorna börjat få en ny ställning genom 

att leda folkliga protestaktioner, vilket gav dem möjlighet att 

styra de missnöjda muslimerna. De såg det också som sin rätt 

att blanda sig i den shiitiska maktapparaten. Men å andra sidan 

visade händelsen att de fortfarande var tvungna att lyda 

shahen. De respekterade shahens beslut även om det gällde 

avrättning av en av de s.k. "andliga ledarna”. De var nämligen 

medvetna om att deras särställning byggde på shahens makt 

och att de inte ville undanröja grunderna för sin existens och 

position. 

Populära samhällsaktörer 

Förhållandena började under de följande decennierna förändras 

i grunden. Mullornas makt ökade successivt under 

andra hälften av seklet. Qadjar-shaherna hade utnyttjat 

mullorna för sina ändamål, men de hade samtidigt gett dem 

183 Varahram, s. 164.


möjlighet att etablera sig bland folket. Shaherna hade gett dem 

order om utfärda fatwor, men detta gav dem också en ny 

möjlighet att styra folket med sina myndiga uttalanden. 

Shaherna hade länge använt mullorna som sina 

propagandister, vilket skapade stort utrymme för kontakter 

med folket. Funktionen som medlare i olika lokala konflikter 

lade grunderna för utvecklingen av deras religiösa och sociala 

ställning. De breda kontakterna med folket liksom rollen inom 

rätts- och utbildningsväsendet ökade deras popularitet och 

utvidgade deras aktivitetsområden inom olika sociala, 

kulturella, politiska och ekonomiska fält. Shaherna vägrade att 

låta mullorna blanda sig i politiken så länge kunde, men 

mullornas politiska ställning i samhället stärktes successivt. 

Deras religiösa domstolar tog även en stor del av de rättsliga 

ärendena. Även inflytandet vid hovet ökade vilket gav 

mullorna möjlighet att så småningom framträda som en av de 

privilegierade samhällsgrupperna, den s.k. "andliga samhällsklassen" 

(tabage-ye ruhani). 

Frigörelsen från shahen 

De styrande makterna England och Ryssland kontaktade 

mullorna under denna period och hjälpte dem att befria sig 

från shahens förmyndarskap. Stormakternas ökade inflytande i 

landet ändrade balansen mellan dess inre aktörer. Stormakterna 

behövde mullorna för att skapa opinion för sin 

närvaro och sin inflytande i landet. De ville också ge större 

spelrum för de konservativa aktörerna för att kontrollera 

reformvänliga aktörer och frysa utvecklingen. Detta var 

orsaken till att stormakterna, i synnerhet England, gav 

mullorna möjlighet att blanda sig i politiska beslut och 

propagera för deras politiska och ekonomiska intressen genom 

sina religiösa aktioner. 

Mullorna tillhörde de inre aktörer som upptäckte den nya 

maktstrukturen i landet och utnyttjade den framgångsrikt. De


kunde minska sitt beroende av shahen genom att skapa nära 

relationer med de inflytelserika stormakterna. De kunde även 

konkurrera med shahen, genom att använda sig av stormakternas 

immunitet. Så småningom skapades en pro-brittisk 

och en pro-rysk falang bland de ledande mullorna. England 

hade goda erfarenheter av utnyttjandet av de lokala aktörerna 

för egna ändamål. Förbindelserna med utländska makter 

garanterade samtidigt de islamiska ledarnas säkerhet gentemot 

shahens envälde. 

Parallellt med genomförandet av vissa reformer och 

moderniseringar under de sista decennierna av 1800-talet blev 

mullornas motsättning till shahen allt tydligare och starkare. 

Samtidigt minskade de statens makt till förmån för de 

imperialistiska länderna. Mullorna stärktes tack vare förskjutningen 

i sin ambition att så småningom befria sig från shahens 

traditionella förmyndarskap och statens inflytande.Under 

denna period ledde de islamiska ledarna omfattande folkliga 

protestaktioner mot shahen och i början av det nya seklet 

kunde mullorna offentligt hävda att den politiska makten 

tillhörde den tolfte imamen, den s.k. Dagens imam, och att det 

enligt en nyskapad berättelse var deras rätt att som den tolfte 

imamens representanter och budbärare återuppta det heliga 

ledarskapet i landet. Enligt berättelsen hade shahen intagit 

deras rättmätiga position. 

Gamla samhällsgrupper och nya positioner 

Under Qadjar-dynastin delade iranierna upp makten i olika 

områden. Det regerande området utgjordes av shahen, hovet, 

militärer, tjänstemän och administratörer och alla andra som 

verkade inom statsmakten. Det religiösa och vetenskapliga 

området bestod av mullor på olika nivåer och övriga som 

sysslade med religiösa tjänster, alltifrån ayatollorna till 

spåmännen och tiggarna. De tog också hand om rätts- och 

utbildningsväsendet. Under 1800-talet upprättades så småningom 

nya statliga institutioner och detta delade under andra


hälften av seklet det rättsliga och vetenskapliga området i 

statliga och religiösa sektorer. I det tredje området ingick alla 

samhällsgrupper som arbetade med handel, jordbruk och 

tillverkning av varor. De sträckte sig från det högsta skiktet 

inom affärssamhället inom Bazaren till det lägsta skiktet inom 

jordbruket. 

I Teheran inom var arbetet inom de tre områdena 

koncentrerat till tre separata geografiska platser. Den 

regerande makten hade sitt säte vid hovet och andra offentliga 

platser, däribland statskansliet och militäranläggningarna. 

Mullorna och andra som levde av religiösa tjänster hade sina 

arbetsplatser i moskéer och på begravningsplatser sanmt i 

islamiska skolor. Bazaren utgjorde centrum för handel och 

tillverkning. 

Varje område hade sina grupperingar, från de rika och 

mäktiga till de fattiga och maktlösa, samtidigt som alla dessa 

områden var relaterade till varandra enligt en viss 

samhällsordning. Prinsarna och shahens släktingar, qadjarerna, 

var den främsta samhällsklassen med de högsta privilegierna. 

Aristokrater, jordägare, nomadhövdingar och militärbefälhavare 

utgjorde andra samhällsgrupper. Ledarna för det 

islamiska prästerskapet sågs ofta som den tredje samhällsgruppen, 

även om de med tiden klättrade inom den iranska 

samhällspyramiden och blev det mest privilegierade 

samhällsskiktet. De följdes av Bazarens affärsmän på den 

fjärde och småföretagare och jordbrukare samt hushållsarbetare 

och arbetarklass med vissa skillnader på den femte. 

I början tilldelades alla dessa grupper sin makt och sin 

ställning av shahen. Den traditionella klassbindningen 

förändrades radikalt under andra hälften av 1800-talet och 

senare. Under moderniseringen och i samband med relationerna 

till Europa uppstod nya samhällsgrupper, däribland 

borgerliga sådana. Affärsmännen fick genom importen av 

varor och kapital en starkare ställning i städerna. 

Stormakterna förvandlades till framträdande och ibland de


mest framträdande maktfaktorerna. De som kunde bygga upp 

relationer med England och Ryssland steg i hierarkin. 

Därmed, och också som ett resultat av qadjarernas och 

stormakternas satsningar på den religiösa ledarkåren, lyckades 

mullorna frigöra sig. De slutade fungera endast som shahens 

religiösa tjänstemän och i sin nya position representerade de 

den dominerande shiia-islamen gentemot shahens världsliga 

makt. ”Shahen utövade även under det sista decenniet av 

1800-talet rätten att välja en del av mullorna för att ta hand om 

religiösa ärenden i de viktiga moskéerna, men även dessa 

statliga mullorna ville inte förlora sin ställning och 

oavhängighet gentemot shahen” 184 . 

Den konservativa falangen och mullornas ledande roll 

Mullorna var ofta uppdelade i olika falanger och anhängare av 

olika ayatollor. De flesta tillhörde dock den traditionsbundna 

fronten i landet. De var under hela moderniseringsperioden 

mot förändringarna i samhället 185 , detta berodde också på att 

sharia byggde på förhållandena i det gamla feodalliknande 

muslimska samhället. Mullorna försökte också behålla de 

gamla traditioner som gav dem särskilda rättigheter. En del var 

också rädda att moderniseringen som ansågs vara ”den kristna 

världens produkt” skulle konkurrera ut de islamiska traditionerna. 

”De var även emot byggandet av vägar och järnvägar. 

De var nämligen rädda för att detta skulle öppna vägen för de 

icke-muslimska européernas insteg i landet” 186 . 

En del av mullorna hade samtidigt integrerats i 

stormakternas politik i landet eller var medlemmar i deras 

lokala organisationer. De delade intresset att kontrollera och 

begränsa förändringarna i landet. Mullorna kämpade mot 

uppbyggandet av nya och moderna institutioner som hotade att 

184 

Kermani, s. 72. 

185 

Lambton, 1996, s. 262, 274. 

186 

Lambton, 1996, s. 272.


underminera deras kontroll över rätts- och utbildningsväsendet. 

”Regeringar som ville omorganisera samhället och förnya 

den gamla strukturen var impopulära bland både mullorna och 

traditionalisterna vid hovet, medan traditions-bundna statsministrar 

och politiker utvecklade en ömsesidigt vänskap med 

båda sidor” 187 . 

Mullorna var t.ex. emot den reformvänlige premiärministern 

Amir Kabir. Hans försök att bygga upp en välorganiserad 

centralmakt konfronterades med mullornas inblandning i 

regeringsarbetet. Satsningen på uppbyggandet av moderna 

institutioner i landet liksom hans försök att hindra 

kolonialmakterna från att blanda sig i regeringsarbetet, räckte 

för att hela den konservativa fronten, däribland mullorna, 

skulle bekämpa honom. Mullorna kämpade också mot 

moderniseringsanhängaren och statstjänstemannen Sepahsalar 

som regerade landet under 1870-talet. Han stoppade mullornas 

inblandning i regeringsarbetet. Såsom anhängare av 

sekulariseringen av statsapparaten använde han aldrig 

mullorna som medlare i konflikter mellan regeringen och 

folket 188 . 

År 1873 deltog Ryssland i en allians mot premiärministern 

Sepahsalar för att tvinga shahen att avskeda honom. Premiärministern 

klandrades bl.a. för genomförandet av reformer och 

arrangerandet av shahens resa till Europa. Bland de som 

krävde hans avgång fanns två viktiga ayatollor och flera andra 

mullor. Shahen fruktade motståndarnas gemensamma aktion 

och avskedade premiärministern redan när de efter resan i 

Europa anlände till Iran 189 . 

Mullorna förbjöd de flesta nymodigheter som infördes i 

landet. De förbjöd också då och då muslimer att äta de 

importerade matvaror som enligt dem tillverkades av icke- 

187 

Varahram, s. 168–172. 

188 

Varahram, s. 166, 168, 171; Adamiyat, 1972, s. 146. 

189 

Adamiyat, 1972, s. 266, 268.


muslimer och till och med användandet av de frukter och 

grönsaker som var nya i landet och verkade främmande. 

Mullorna var inte alltid motståndare till shahen. De och alla 

andra traditionsbundna aktörer och grupper i landet delade de 

traditionella grunderna med honom. De hade gemensamma 

fiender och deltog i gemensamma krig för att försvara det 

”shiitiska kungariket” och behålla den ”shiitiska statsapparaten”. 

De enades när det s.k. ”shiitiska kungariket” 

hotades av de ”hedniska främlingarna” eller de ”shia-fientliga 

ottomanerna”. "I början av den andra hälften av seklet 

kämpade de tillsammans mot den shiitiska Babi-sekten. 

Sekten och efterföljande rörelser hotade med sin lära både de 

shiitiska ledarnas privilegier och shahens makt. Samarbetet 

fortsatte när shahen och mullorna försökte dämpa folkets 

protestaktioner i Teheran under de senare decennierna av 

1800-talet" 190 . De hotades också lika av de förändringar som 

hade sin källa i den ”icke-islamiska kristna världen”. De 

behöll också sin allians när de nya urbana samhällsgrupperna 

under senare tider hotade med sina krav om samhällsförändringen 

och maktfördelning både shahens och mullornas 

ställning. Mullorna behövde shahen för att behålla och 

utveckla sin ställning och shahen behövde mullorna för att ge 

sitt ämbete en religiös legitimitet. Detta var orsaken till att 

mullorna var tveksamma om de skulle vända shahen ryggen 

även när de vågade berätta om sin religiösa rätt att kontrollera 

shahen och statsapparaten. 

De främmande ländernas inflytande liksom de införda 

förändringarna hade trots allt skapat sprickor i den traditionsbundna 

strukturen. Den gamla balansen mellan de inre 

aktörerna rubbades. Genomförandet av reformer skapade nya 

skiljelinjer mellan staten och mullorna. Processen nådde sin 

kulmen när deras gemensamma utveckling och beroende 



ändrade inriktning, då utvecklingen av den enes maktområde 

minskade den andres och vice versa. 

Maktfördelning och nya konflikter 

Mullornas makt ökade så småningom så mycket att de under 

andra hälften av 1800-talet kunde upprätta fristäder vid vissa 

heliga gravplatser i städerna för de människor som efterlystes 

eller förföljdes av staten. Detta utmanade statens makt och 

befogenheter. 

En del av reformisterna i Iran försökte också utnyttja 

islamisternas prägel på samhället genom att klä moderniseringen 

i islamiska termer och uttryck. De hävdade att 

genomförandet av de ”rätta och sanna” islamiska traditionerna 

hade samma innebörd som det moderna samhällssystemet. De 

försökte blunda för de djupa motsättningarna mellan de 

föråldrade islamiska traditionerna och de nya utgångspunkterna. 

Detta gav islamisterna och mullorna ett gyllene 

tillfälle att genom sin inblandning i samhällsrörelser stoppa 

reformerna och avskeda reformisterna från deras tjänster 191 . 

Den opportunistiska linjen fortsatte även under kommande 

tider. Opportunister från olika delar av den moderna fronten 

försökte använda de islamiska traditionerna eller utmåla sig 

som trogna muslimer för att förtjäna det trogna muslimskt 

folkets tillit och väcka deras intresse för reformer, men 

eftersom mullorna hade kontroll över hela islamiseringsprocessen 

gav dessa försök inga resultat utan förstärkte 

mullornas ställning i samhället. 

Moderniseringen av samhällsinstitutionerna, däribland skol- 

och rättsväsendet, skapade också konflikter mellan staten och 

mullorna. Rättsväsendet var uppdelat i statliga och islamiska 

områden. ”Alla slags ärenden som rörde rättsanspråk, handel 

och civillag prövades enligt sharia och togs om hand av 

191 Lambton, 1996, s. 262.


mullor, de s.k. shiitiska andliga ledarna” 192 och de ärenden 

som skulle prövas enligt iransk praxis och de icke-islamiska 

traditionerna togs om hand av staten och dess representanter. 

Staten hade i princip kontroll över det islamiska rättsväsendet, 

men mullorna kunde befria sig från statens kontroll. De 

islamiska domstolarnas självständighet ökade parallellt med 

mullornas successiva maktövertagande under andra hälften av 

1800-talet. ”Omorganiseringen av rättsväsendet motverkade 

mullornas rättsliga makt och ledde till en långvarig maktkamp 

mellan dem och staten” 193 . Mullorna lärde sig att försvara sig 

och sina institutioner genom att stå emot förnyelser av statliga 

institutioner, vilket minskade möjligheterna till genomförande 

av reformer. 

Ledarskap baserat på folkets missnöje 

Konflikten mellan mullorna och shahen utvecklades genom 

protestaktioner mot statens avtal med och försäljningen av 

ensamrätter till utländska medborgare. Staten kunde under 

andra hälften av 1800-talet inte straffa mullorna för deras 

protester på samma sätt som under första hälften av seklet. 

Protesterna orsakades ofta av mullornas nya ställning och 

deras krav att dela statsmakten med shahen och fick ofta stöd 

av en av de konkurrerande kolonialmakterna, Ryssland eller 

England 194 . 

Uppkomsten av nya samhällsgrupper medförde också nya 

förväntningar i storstäderna. De relativt moderna urbana 

samhällsgrupperna välkomnade moderniseringen av samhället, 

medan de delade andra gruppers rädsla för landets djupa 

förlitan på de kolonialmakterna. Mullorna utnyttjade det 



194 Varahram, s. 164, 172.


urbana folkets rädsla och organiserade protestaktioner mot 

statens kapitulation inför det ena eller det andra främmande 

landets och företagets imperialistiska avtal. Protesterna 

engagerade stora grupper av stadsbor, särskilt när aktionerna 

fick stöd från en av de konkurrerande stormakterna, England 

eller Ryssland. 

Mullorna lyckades under de sista decennierna av 1800-talet 

ta ledningen för protestaktionerna i landet. I detta sammanhang 

spelade olika islamiska falanger och enskilda mullor 

olika roller. Som grupp arbetade de både för och emot centralmakten. 

Därigenom klarade de av att dra fördel av shahens 

maktförlust. En del visade djup lojalitet gentemot shahen 

samtidigt som andra satsade på att vinna sin självständighet 

genom att arrangera protestaktioner mot hans beslut 195 . 

Mullorna utvidgade sin dubbla relation med centralmakten 

till relation med folket genom att med tagje som ursäkt ljuga 

när de ansåg det till sin fördel. De delades vid varje tillfälle i 

olika falanger med olika ställningstaganden. Varje grupp 

försökte driva igenom sin egen politik, medan de alla delade 

den grundläggande respekten för de gemensamma shiaislamiska 

principerna och heliga ledarna. Detta gav dem 

möjlighet att som grupp dela vinsterna av det politiska spelet 

utan att betala för förlusterna. 

Den nakna maktkampen 

Det dubbla handlingsmönstret liksom de olika falangernas 

deltagande i olika politiska aktioner gav mullorna möjlighet att 

i slutet av seklet förvandlas till den mäktigaste samhällsgruppen 

bland de inre aktörerna i landets politik. De kunde då 

utmana shahen och statsmakten och sätta stopp för deras 

planer. De kunde tack vare samspelet med såväl staten som 

stormakterna och affärsmännen omorganisera sin traditionella 

195 Lambton, 1996, s. 285; Akyol, s. 177.


hierarkiska organisation för att skaffa sig större maktbefogenheter 

vid ingången till 1900-talet. 

Shahens slöseri under resorna till Europa vid sekelskiftet 

liksom det finansiella avtalet med Ryssland upprörde såväl 

England som mullorna och affärsmännen. Omorganiseringen 

av tullen genom en grupp anställda från Belgien ledde också 

till gemensamma protester. Mullorna hade redan byggt nära 

relationer både med stadsborna och stormakterna och kunde 

leda folket och folkliga protestaktioner. De hade möjlighet att 

delta i en konstitutionell protestaktion och spela viktiga 

ledande roller i den. 

Inför den konstitutionella revolutionen 19061911 delade 

maktkampen mellan de shiitiska ledarna och shahen mullorna i 

två falanger, en som sympatiserade med den sekulära konstitutionella 

revolutionen mashrote och en annan före-språkarna 

för mashroeh som ville kontrollera shahens makt genom den 

islamiska rättstraditionen. Uppdelningen i olika falanger 

hotade dock varken mullornas gemenskap eller deras gemensamma 

värderingar. 

I revolutionen besegrades shahen och den första falangen 

hyllades av affärsmännen i Bazaren liksom av England som 

vinnare. De fick därigenom möjlighet att dela den nya 

statsmakten och skriva in sin höga ställning i grundlagen. De 

sekulära reformisterna och de intellektuella lyckades inte 

stoppa mullornas ledarskap och kontroll, särskilt som de båda 

falangerna enades efter revolutionen. Grundlagen gav manliga 

iranska medborgare rätten av välja representanter till parlamentet. 

Shahens makt samt adelsmännens, jordägarnas och 

nomadhövdingarnas ställning begränsades. Riket stöptes åter 

om till ett shia-islamiskt land. 

Mullorna fick den första konstitutionella församlingen att 

lagstifta om deras rätt att agera som statens förmyndare. De 

skulle ha möjlighet att granska lagförslag utifrån sina 

föreskrifter och sharia. De blev därmed så mäktiga att de 

regeringar som i början av 1900-talet misslyckades med att


införskaffa mullornas samtycke fick lämna sin plats till andra 

som kunde erhålla deras stöd 196 . 

Under tiden skapade mullorna nya berättelser för att 

heligförklara sitt förhållande till folket. De kunde genom att 

skapa växelverkan imam-ummat (ledare-anhängare) rättfärdiga 

sin position som representanter för den tolfte imamen, alltså 

Dagens imam, leda folket. Enligt berättelsen var det shiamuslimska 

folket bara ansvariga för att använda sin förmåga 

och rationalitet för att välja sin rätta religiösa ledare, dvs sin 

rätta ayatolla. Därefter var det deras plikt att lyda sin islamiske 

ledares beslut i alla frågor som rörde sociala, kulturella, 

ekonomiska och politiska områden utan att själva tänka och 

välja. Växelverkan byggde därmed ett islamiskt hierarkiskt 

maktcentrum som i fortsättningen kunde konkurrera med 

shahens makt och omintetgöra hans legitimitet. 

Enligt berättelsen hörde shahen också till det religiösa lydande 

folket och måste använda den shia-islamiska statsmakten som 

ett redskap för att främja utvecklingen av shiismen. 

Därigenom nådde mullorna toppen av maktpyramiden i landet. 

De fick rätten att avgöra om shahens beslut utifrån de shiitiska 

grunderna var rätt eller fel. ”Shahen och statsapparaten kunde 

leda muslimerna, men det skulle göras i enlighet med de 

ledande mullornas råd”, hette den 197 . Utvecklingen av sagan 

om växelverkan utgjorde så småningom grunden för nya 

allianser och konflikter mellan mullorna och andra samhällsaktörer 

och institutioner, däribland staten och hovet. 

Mullornas oomtvistliga makt över staten fortsatte ända fram 

till uppkomsten av Pahlavi-dynastin från och med 1920-talet, 

då deras aktioner stoppade processen för att avlösa den 

kungliga regimen med en republik. De kunde äntligen diktera 

sina villkor och reproducera det gamla system som 

196 Verahram, s. 172173. 



garanterade både deras och den shia-islamiska lärans existens. 

De hjälpte den nye härskaren, Pahlavi-shahen, till makten men 

tvingades därefter att acceptera förlusten av en del av sina 

privilegier.


Den heliga lydnaden i Ottomanska 

riket 

En annorlunda struktur 

De islamiska grunderna för Ottomanska riket var helt olika de 

i Iran. Den ottomanske sultanen var även rikets högste 

religiöse ledare, en islamisk kalif. Han var formellt chef för 

både regeringen och de sunni-islamiska institutionerna. 

”Under andra hälften av 1700-talet erkändes sultanens 

religiösa ställning också av andra icke-islamiska statsmakter. 

”Genom avtalet 1774 erkände för första gången Ryssland 

sultanens andliga ställning som muslimernas kalif” 198 . Enligt 

ottomanernas officiella och ledande religiösa etablissemang, 

hanafi-muslimerna, vilade sultanens makt på Koranens ord om 

att alla muslimer skulle lyda dagens islamiska makthavare. 

Traditionen bekräftades gång på gång av sunni-islamiska 

ulema, däribland landets högste islamiske ledare, ejhülislamen. 

Han sågs endast som än sultanens utvalde ämbetsman 

i religiösa frågor. I motsats till mullorna i Iran hade ulema 

aldrig haft en oavhängig ställning gentemot sultanen och 

staten. Samtidigt ingick muslimer från olika sunni-islamiska 

skolor och shia-islamiska grupper, däribland alevier och 

fjärde, sjätte och tolfte imamister i sultanens folk. Tvärtemot 

den shiitiska majoriteten i Iran kände sig det hanafi-islamiska 

ledarskapet i Ottomanska riket därför tvunget att respektera 

den islamiska pluralismen. 

Ottomanska riket innehöll också stora icke-muslimska 

grupper. Därför var sultanerna tvungna att bygga sitt ledarskap 

och sin auktoritet på balansen mellan flera religioner. Denna 

balans måste respekteras även på 1870-talet och framåt, då 

sultanerna försökte använda den islamiska religionen som ett 

198 Palmer, s. 50.


medel för att förhindra det pågående sammanbrottet. 

På samma sätt som i Iran skrämde moderniseringen och 

europeiseringen islamisterna i Ottomanska riket. Ulema såg 

sedan länge förändringarna som ett försök från de kristna att ta 

makten inom den islamiska världen. De var också under hela 

perioden rädd att förändringarna i systemet skulle riskera att 

skada deras unika ställning i samhället. De allierade sig gång 

på gång med janitsjar-styrkan och andra konservativa krafter 

för att hindra sultanerna från att driva igenom planer på 

modernisering, samt deltog flera gånger i uppror mot sultanen 

och hjälpte gång på gång till att avsätta honom för att hindra 

moderniseringen av samhället 199 . 

Det var dock inte bara de islamiska utan också kristna och 

judiska präster som under denna period satsade på att 

motverka andra religioner, som ansågs vara intresserade av att 

rekrytera nya medlemmar i deras områden. Den religiösa 

konkurrensen fick också olika skolor inom samma religion, 

t.ex. shiiterna och sunniterna inom islam och katoliker, 

protestanter och ortodoxa inom kristendomen att kämpa mot 

varandra. 

Försvar av de islamiska traditionerna 

1800-talet inleddes med radikala förändringar i Ottomanska 

riket. Sultan Selim III (17881807) hade ett djupt intresse för 

levnadssättet i Europa och försökte efterlikna det vid hovet. 

Hans seriösa satsning på europeiseringen skapade oroligheter i 

de religiösa och traditionsbundna kretsarna i huvudstaden. 

Man talade om att sultanen hade franska dansörer vid hovet. 

Han hade hängt upp europeiska tavlor med människan som 

motiv, något som enligt den muslimska traditionen var strängt 

förbjudet. Selim III anklagades för att inte ha lyssnat på 

ulemas råd och varningar om att stoppa den icke-islamiska 

199 Palmer, s. 43.


processen vid hovet och kritiserades för sitt extrema intresse 

för den kristna västvärlden. Han kallades av islamisterna för 

den ”hedniske sultanen” 200 . 

År 1807 gav sultanen order om genomförandet av en 

reformplan, den nya ordningen, inom militären. Reformen 

innebar också nya kläder som designades enligt franskt mode. 

Soldaterna janitsjar- styrkan, ville inte byta sina traditionella 

kläder mot den ”hedniska designen”. Soldaterna protesterade 

mot sultanens beslut och studenterna i muslimska skolor 

understödde protestaktionerna. Sultanen befann sig i fara och 

hejdade reformerna. eyhülislamen användes som fredsmäklare 

utan att denne beaktade hans agerande mot moderniseringen. 

Sultanen klandrade sina ämbetsmän och vesirer för 

genomförandet av moderniseringen. Han avrättade till och 

med några reformvänliga personer och gav deras platser till de 

konservativa, samt upplöste en del av den nya ordningens 

militärstyrka 201 . 

Sultanen hade anledning till fruktan då de muslimska 

ledarnas allians med byråkratin (divanen) och janitsjar-styrkan 

alltid hade minskat sultanernas makt. Slutligen utfärdade 

eyhülislamen en fatwa om att sultanen genom sina reformer 

motverkade sharian. Den var tillräcklig för att avsätta sultanen. 

Sultan Selim förlorade sitt ämbete 1807 på grund av att han 

hade gått för långt i sina reformer och i sitt förhållande till 

européerna och då särskilt fransmännen. I enlighet med en 

gammal tradition förlorade han också sitt liv strax efter 

avsättningen. 

Ulema använde ofta studenterna vid islamiska skolor som sina 

politiska lakejer. Studenternas deltagande i soldaternas uppror 

mot sultanen gav signaler om att de islamiska ledarna bekräftade 

kuppmännens beslut att avsätta sultanen. Men ulemas 

200 Palmer, s. 7779. 

201 Palmer, s. 78; Akin, s. 8889.


deltagande i upproret 1807 skilde sig från deras tidigare 

deltagande i soldatuppror. Deras aktioner var denna gång mer 

självständiga och hade sina rötter i deras egen rädsla för 

förändringarna. De var rädda att reformerna skulle hota deras 

ställning och undanröja de islamiska traditionerna. Ulema 

föreföll under denna period ha mer makt gentemot statsmakten 

än de shiia-islamiska mullorna i Iran. 

Ett nytt ställningstagande mot den gamla alliansen 

År 1808 upprättade den nye sultanen, Mahmut II en ny styrka 

vilket stod i strid mot janitsjar-styrkans intressen. De 

attackerade statskansliet och dödade sadrazamen. Detta ledde 

till ett inbördeskrig mellan sultanens anhängare och janitsjarstyrkan. 

Ulema ville dock inte längre samarbeta med 

upprorsmännen för att ta makten från sultanen. De fick 

sultanen och janitsjar-styrkan att komma överens med 

varandra. Soldaterna hade erfarit att deras protester kunde 

avsätta sultanen, men de misslyckades denna gång. ”Sultanen 

hade nämligen ulema vid sin sida. Ulemas stöd för sultanen 

hindrade också folket att stödja soldaterna. Uppbyggandet av 

den nya styrkan stoppades, men tack vare ulemas hjälp kunde 

sultanen rädda sitt ämbete och sitt liv 202 . Händelsen visade att 

ulema i början av 1800-talet hade så mycket makt att de kunde 

rädda kvar sultanen vid makten. De utverkade också att 

upprorsmännen från en av de mäktigaste institutionerna 

skonades. 

Sultan Mahmut II gav dock inte upp utan satsade på att 

utveckla sin auktoritet genom att liera sig med ulema. Han 

fortsatte också uppbyggandet av den nya militära styrkan, men 

det tog 15 år innan sultanen hade blivit så mäktig att han än en 

gång gav order om klädreformen inom janitsjar. Soldaterna 

vägrade åter lyda ordern att ta på sig den europeisk inspirerade 

202 Palmer, s. 8283, 101102.


kappan men deras protester var inte längre tillräckliga för att 

stoppa sultanens beslut. Upproret misslyckades eftersom 

sultanen hade ulema vid sin sida. Deras stöd av sultanen 

hindrade också folket från att stödja soldaternas uppror. 

Sultanen besegrade efter en treårig maktkamp janitsjar-styrkan 

och upplöste den 1826. Sultanens framgångar berodde framför 

allt på att ulema hade bytt sida 203 . 

Händelserna visade också att de islamiska ledarna, däribland 

eyhülislam, under perioden 18071826 hade fått stor makt. 

eyhülislamen kunde avgöra sultanens öde genom sitt 

handlande. Hans och ulemas ökade makt ändrade dock inte 

den långvariga traditionen av lydnad och lojalitet gentemot 

statsmakten. 

Ulema hade varit inblandad i avsättningar av sultanerna, 

men deras deltagande hade ofta varit en formell och traditionell 

uppgift. De hade efterföljt befallningar från militären 

eller vesirerna och divanen när de avgav fatwor om sultanens 

missbruk av makt. Deras ställningstagande sågs ofta som en 

plikt gentemot makthavarna som utfördes även när ulema inte 

var enig med militären och de högt uppsatta tjänstemännen 

inom byråkratin. De var ofta lojala mot statsmakten, ibland 

mot sultanen själv och ibland mot militären och den civila 

byråkratin. Sultanens religiösa makt delades inte sällan med 

den civila byråkratin men aldrig med ulema. 

Ulemas maktförlust 

Ulema förlorade sin makt parallellt med sultanens seger över 

janitsjar-styrkan och dess upplösning under 1826, trots att de 

denna gång stod på sultanens sida. Ulema förlorade nämligen 

möjligheten att alliera sig med militären för att visa sitt 

missnöje. Detta öppnade vägen för genomförandet av 

reformer. Såväl janitsarstyrkans försvinnande som moderni- 

203 Palmer, s. 100102.


seringsprocessen i övrigt begränsade vidare den redan i det 

närmaste obefintliga makt som den gamla traditionsbundna 

alliansen hade gett de islamiska aktörerna. Ulema kunde aldrig 

motarbeta sultanen och centralmakten efter 1826. Detta gav 

under kommande tider den moderna fronten i byråkratin 

möjlighet att genomföra sina planer. Processen nådde sin 

kulmen under ungturkarnas 204 regering efter den andra konstitutionen 

1908. Detta beredde också vägen för uppbyggandet 

av en helt sekulariserad statsmakt på de ottomanska grunderna 

med början under 1920-talet. 

Under 1800-talet fick eyhülislamen då och då möjlighet att ta 

plats bland sultanens rådgivare. Under dessa perioder kunde 

ulema påverka sultanen i vissa beslut. De kunde även 

medverka i ceremonin vid avsättandet av sultanen. Men 

sultanens och statsmaktens långvariga ledarskap i religiösa 

frågor hade lagt grunden för framväxten av en helt annan 

tradition. Enligt denna var det de islamiska ledarnas plikt att 

avstå både från att försöka dela statsmakten och från att 

försöka göra sig självständiga. Detta riskerade att betraktas 

som uppror mot den islamiskt legitimerade statsmakten och 

Koranen. De islamiska aktörerna kunde delta i upproret mot 

sultanen, men de kunde inte dela statsmakten eller ärva de 

heliga gestalternas ställning. Detta stod i kontrast till de 

gällande traditionerna bland shiiterna i Iran. 

Traditionerna gjorde också att ulema aldrig konkurrerade med 

sultanen. De krävde inte heller att dela det religiösa ledarskapet 

eller se sig som de enda som skulle ta hand om de 

religiösa ärendena även när de kände sig tillräckligt mäktiga. 

Sultanens oomstridda religiösa ställning liksom statsmaktens 

traditionella kontroll över de islamiska ledarna fortsatte under 

204 Benämning på en sammanslutning av turkisk reformgrupper för att tvinga sultan 

Abdülhamit att återinföra 1977 års avskaffade konstitution och fortsätta reformpolitiken 

(Nationalensyklopedi, 19, s. 52). De fick makten genom andra konstitutionen 

1908 och spelade sin roll genom att genomföra reformer och leda landet i första 

världskriget.


hela moderniseringsperioden. Såväl sultanen som sadrazamen 

och vesirerna kunde fatta beslut om sharian, utan att rådfråga 

ulema. 

Kolonialmakterna genomförde också olika strategier i Iran och 

Ottomanska riket. De lierade sig i Iran med traditionalisterna. 

De hjälpte mullorna att vinna makt och prestige för att dela 

statsmakten och försvaga staten som motverkade moderniseringsplanerna. 

I motsats härtill ville de införa reformer i 

Ottomanska riket för att försvaga de traditionella ottomanska 

grunderna och öka sina vinster. Därför avstod de från att 

understödja den sunni-islamiska ledarkåren i Ottomanska riket 

i dess aktioner mot statens tanzimat. 

Allt detta ledde till att moderniseringen inte ökade de 

islamiska ledarnas roll och inflytande i Ottomanska riket utan 

minskade deras tidigare påverkan på maktsfären i Istanbul. De 

fick inte försvara de islamiska traditionerna gentemot sultanernas 

och statsmaktens heliga auktoritet även om de var 

missnöjda av reformplaner och nya lagstiftningar. Traditionen 

gav också byråkraterna möjlighet att genomföra reformplaner 

planer utan att råka ut för de religiösa aktörernas allvarliga 

motsättningar. Detta skilde sig från utvecklingsprocessen i 

Iran. 

Traditionen medförde att de islamiska ledarna inte försökte 

befria sig från sultanens och statens makt och kontroll eller 

organisera muslimerna under sin ledning. Detta gjorde att reislamiseringen 

i Ottomanska riket styrdes av sultanen och 

byråkraterna, civila organisationer och lekmän, i stället för av 

de formella islamiska aktörerna. Detta var inte heller jämförbar 

med mullornas avgörande roll i Iran. 

Re-islamiseringen 

År 1876 fick ulemas fatwa sultanen Abdülaziz att lämna sitt 

ämbete. Samma år tvingade en annan fatwa sultan Murat V att


lämna sitt ämbete på grund av sinnessjukdom 205 . Dessa fatwor 

öppnade vägen för re-islamiseringens arkitekt sultan Abdülhamit 

II:s makttillträde detta år, men var inte ett tecken på 

ökad auktoritet för ulema. 

Abdülhamit II försökte från första dagen av sitt ämbete reislamisera 

statsmakten. Detta innebar en radikal förbättring av 

ulemas ställning. Han gav order om upprättandet av konstitutionen 

och valde en grupp av de högst uppsatta statstjänstemännen 

för att skriva grundlagen. Tolv personer av de 30 

utvaldes av ulema 206 . 

Abdülhamit reagerade mot ryssarnas satsning på panslavismen 

och -ortodoxismen genom att ge pan-islamismen en 

ideologisk karaktär 207 . Under re-islamiseringen försökte han 

som muslimernas kalif ge sitt religiösa ämbete ett nytt liv. Han 

bar profetens flagga när han 1877 gav order om att inleda 

kriget mot ryssarna. Som kalif avgav han också en fatwa om 

att genomföra jihad. Hans order välkomnades av eyhülislamen 

och andra islamister. Sultanen utvecklade sitt envälde 

efter nederlaget i kriget 18771878 mot Ryssland genom att 

ge ytterligare order om re-islamisering. Abdülhamit valde 

också sina rapportörer och spioner bland ulema 208 . 

Från början av 1800-talet försökte sultanerna modernisera sina 

gamla institutioner genom att europeisera dem, men sultan 

Abdülhamit II stävade mot att islamisera de europeiska framstegen. 

Han gav också araberna en plats närmare makten och 

försökte representera de heliga gestalterna. Det heliga arabiska 

språket ställning stärktes. 

De islamiska ceremonierna gavs nytt liv och nya moskéer 

byggdes. Abdülhamit öppnade nya islamiska skolor och 

205 Palmer, s. 156158. 

206 Palmer, s. 162. 

207 Palmer, s. 167. 

208 Palmer, s. 77.


finansierade Ulemas verksamheter. Hans heliga ställning 

respekterades också av stormakterna och han agerade som 

religiös ledare även bland de muslimer som bodde i de 

områden som hade ockuperats av ryssarna. Pan-islamisterna, 

däribland de som kämpade mot imperialismens nyvinningar i 

Afrika och Asien, såg Abdülhamit som en gudingiven 

ledargestalt 209 . 

Re-islamiseringen som på så sätt började under 1870-talet 

höjde de islamiska ledarnas status i samhället, men detta 

ändrade inte den traditionella maktfördelningen mellan staten 

och ulema. Sultanen var den religiösa ledaren och hans 

religiösa representanter var hans utvalda inom militären och 

byråkratin. eyhülislamen fick i bästa fall, som ansvarig för 

det religiösa ämbetet, sitta i regeringen. Ulema fick bättre 

möjligheter och större befogenheter under re-islamiseringen, 

men de lydde fortfarande under den politisk-islamiska 

centralmakten, sultanen och byråkratin. 

År 1909 upprepades det gamla scenariot om utfärdandet av 

fatwan, men denna gång var de folkvalda parlamentsledamöterna 

som förmådde eyhülislamen att utfärda en fatwa 

för att avsätta sultan Abdülhamit, re-islamiseringens fader. Det 

var första gången som eyhülislamen fann sig stå mot en sultan 

som ville återuppliva de islamiska traditionerna. Denna gång 

angav han inte en fatwa på byråkraternas eller militärens 

begäran. Parlamentet beslutade om sultanens avsättning och 

ejhülislamen kände sig tvungen att efterkomma de folkvalda 

ledarnas beslut. Detta var en ny bekräftelse av den gamla 

traditionen av ulemas lydnad gentemot centralmakten. 

Utan någon framtid 

År 1913 överprövades domen i de islamiska domstolarna av en 

209 Palmer, s. 191, 193.


sekulär domstol. Det teokratiska skiktet förlorade under denna 

process sin makt över domstolarna. Detta gjorde att ungturkarna 

kunde fortsätta att genomföra reformer och sekularisera 

samhället även under första världskriget, som betraktades av 

sultanen Mehmet Reat V (19091918) som jihad. Han inledde 

kriget 1914 med islamiska ceremonier och framträdde 

som den helige kalifen samt avgav en fatwa om plikten att 

deltaga i det heliga kriget 210 . 

År 1916 förlorade eyhülislamen sin plats i regeringen. Han 

förbjöds dessutom att blanda sig i utbildningsväsendet och 

förvalta donationsmedlen. Därmed förlorade de formella 

islamiska ledarna sitt inflytande på alla områden som utgjorde 

grunden för deras ekonomiska och sociala makt. År 1918 hade 

eyhülislamen inte någon annan funktion än att genomföra 

gudstjänster och predika 211 . Samma år beslutade sultanen att 

raka av sig sitt skägg utan att ta hänsyn till ulemas och 

islamisternas råd och protester 212 . Detta var tecken på en 

betydande nonchalans gentemot de islamiska traditionerna. 

De allierade europeiska truppernas framgångar liksom ockupationen 

av Istanbul förstärkte dock de konservativa krafternas 

ställning på olika nivåer. De allierade såg nämligen ulema som 

en viktig grupp som kunde kontrollera opinionen. Engelsmännen 

ville utnyttja sina långvariga erfarenheter i Indien och 

Iran för att organisera de lokala religiösa ledarna. Att ”bemöta 

islamiska präster har alltid varit bättre än att konfronteras 

aggressiva upprorsmän”, tyckte de 213 . De ansåg sig kunna slå 

ner upproren och förhindra uppträdandet av upprorsmakare 

genom att använda de islamiska aktörerna. De hade erfarenheter 

av samverkan med de islamiska mullorna i Indien, Iran 

210 

Yapp, 1987, s. 272; Palmer, s. 150. 

211 

Palmer, s. 258259. 

212 


213 Palmer, s. 272.


och i de av muslimer bebodda områdena i Mellanöstern. 

Ockupationen liksom stödjandet av den icke-muslimska 

befolkningen i huvudstaden skapade ett visst intresse för 

återgången till de kulturella rötterna. Den turkisk-islamiska 

nationalismen liksom pan-islamismen framstod som ett 

alternativt system som kunde leda muslimerna till befrielse 

från de ”kristna ländernas” ockupation. Detta skapade en ny 

bas för uppkomst av folkliga islamiska rörelser utan ledning 

från officiella håll. 

År 1918 kom sultan Mehmet Vahdettin VI (1918-1922) till 

makten. Han gav order om en ny re-islamisering. 

eyhülislamen återfick sin makt och sina gamla uppgifter, t.ex. 

att bestämma över utbildningsväsendet och tolka civillagen 

utifrån sharia, men detta förändrade inte ulemas ställning 

gentemot statsmakten. De hade sedan länge förlorat 

möjligheten att överleva på egen hand. Därför förlorade ulema 

och hela det formella islamiska ledarskapet hela sitt inflytande 

i samhället när den gamla statsmakten föll. 

År 1922 flydde sultanen med hjälp av de allierade länderna till 

utlandet. Utrikesdepartementet använde den sista fatwan för 

att avsätta den frånvarande sultanen 214 . År 1924 försvann 

kalifämbetet och allt det hängde samman med, dvs. 

ejhülislamämbetet, traditionen att utfärda fatwor och de 

islamiska ledarnas position inom i maktsfären. Således 

försvann det traditionella och formella islamiska etablissemanget, 

men det islamiska tänkandet överlevde inom många 

institutioner. 

Den formella islamiska organisationens sammanbrott lade 

grunden för uppkomsten och utvecklingen av informella 

islamiska institutioner. Islamiska partier och politisk-islamiska 

214 Palmer, s. 288.


organisationer fyllde tomrummet i städerna, medan tarikatgrupperna 

med sin etnisk-religiösa struktur var landsbygdens 

svar på den nya situationen. 

De i grunden olika re-islamiseringsprocesserna i Iran och 

Ottomanska riket skapade två olika religiösa och islamiska 

scenarier i dessa samhällen, vilket levde kvar långt in på 1900talet.


Den shia-islamiska maktapparatens 

reproduktion 

Shah-regimens lojala maktapparat 

1800-talets re-islamisering i Iran gav det shia-islamiska prästerskapet 

möjlighet att omorganisera sig och besegra gamla 

och nya konkurrenter och fiender. Detta resulterade i att det 

lyckades stärka sin ställning och från att i början av seklet ha 

varit en samhällsgrupp inom shahens maktapparat i slutet av 

det blev hans kompanjon och konkurrent. 

Grundaren av Safavi-dynastin, shah Ismail, gjorde i början av 

sitt ämbete, år 1502, shia-islam till Irans officiella religion. 

Dessförinnan var shiismen en alternativ islamisk lära med 

delvis mystisk karaktär. Under dynastins drygt 200 år sågs 

shahen som shia-islams helige ledare. 

Safavierna påstod sig vara ättlingar till den sjätte shiitiske 

imamen. De ansåg sig därför ha rätten att styra över folket till 

den ”rätta islamiska vägen”. Detta gav dem en stor makt och 

förstärkte deras legitimitet. Safavi-shaherna styrde landet 

enligt den shia-islamiska rättstraditionen. De som hade 

utbildats i de islamiska skolorna, mullorna, gavs möjlighet att 

organisera sig under shahens överinsyn. 

Mullorna förklarade Safavi-shahernas ställning som 

imamernas arvtagare för folket genom att omtolka den 

shiitiska berättelsen om Guds upphöjelse av imamerna och 

berättade om den tolfte och siste imamens försvinnande, hans 

eviga liv och plikt att sörja för shia-muslimernas bästa under 

sin frånvaro. Safavi-shaherna påstods vara de rätta utvalda för 

att bära den tolfte imamens bud på jorden. 

Processen som ledde till mullornas oavhängighet började


under andra hälften av 1700-talet, sedan Nadir Shah Afshar 

dödats 1747. Mullorna samlades kring olika personer och 

lokala tyranner som fick makten en dag och förlorade den 

nästa dag. Den långvariga krisen med kaos och maktkamp 

mellan olika nomadhövdingar fick mullorna att söka sitt 

levebröd utanför maktens centrum i Iran. Många samlades 

kring begravningsplatserna i Iran och nuvarande Irak. De sålde 

religiösa tjänster till de bofasta shia-muslimerna i landet och 

till pilgrimerna som färdades till de heliga begravningsplatserna. 

De behövde känna sig trygga när de propagerade för den 

shiitiska läran i de sunni-islamiska samhällena. De behövde en 

mäktig iranska centralmakt som kunde ge dem stöd gentemot 

den mäktiga sunni-islamiska ottomanska makten och garantera 

deras säkerhet. Qadjar-dynastins uppkomst och dess framgång 

med att bygga upp en centralmakt över hela landet gav 

mullorna den eftersökta tryggheten. Detta var orsaken till att 

mulloma från början hyllade Qadjar-dynastin och dess 

grymme grundare som fick makten i slutet av 1700-talet. Trots 

mullornas kommande maktbefogenheter och deras kamp för 

att dela statsmakten i Iran förblev de lojala mot shah-regimen i 

Iran fram till uppbyggandet av den islamiska regimen 1979. 

Det fundamentalistiska tänkandets födelse 

Vid sekelskiftet 1800 samlades mullorna kring två olika 

ideologier, det fundamentalistiska ”esoli-tänkandet” och det 

informationalistiska ”akhbari-tänkandet”. Esolierna såg det 

som sin plikt att genomföra de shiitisk-islamiska traditionerna 

på egen hand. Ulema skulle ha rätt att delta aktivt i politiska 

och kulturella tilldragelser. De ville yttra sig i form av fatwor 

som skulle efterföljas av alla trogna shia-muslimer. De krävde 

rätten till inflytande även över de icke-religiösa i samhället. 

Genom deras försorg skulle muslimerna dels ledas till det rätta 

(amr be marof) och dels hindras från att begå synder (nahy az 

monkar).


Enligt den shiitiska berättelsen ärvde imamerna under tolv 

generationer profetens heliga uppdrag att styra det islamiska 

samhället. Den tolfte imamen, en femårig pojke, fick i uppdrag 

att lämna jorden varpå Gud skulle sända honom åter för att 

hämnas sina fiender och genomföra sharia, i sin helhet. Den 

tolfte imamen var dock dagens imam även under den tid han 

var borta från jorden. Han hade i uppgiften att övervaka shiamuslimernas 

samhälle även om han inte kunde yttra sig direkt. 

Därför behövde han någon som kunde verka som hans 

budbärare 215 . Han valde att kontakta Safavi-shaherna på grund 

av deras släktrelation med honom själv och de fick i uppdrag 

att förmedla hans budskap till folket. 

Denna berättelse gav under senare tider esolierna möjlighet 

att framställa sig som den tolfte imamens rätta representanter i 

andliga ärenden. De högst uppsatta mullorna, ayatollorna, 

presenterades så småningom som den tolfte imamens ”andliga 

budbärare” 216 . Därför var deras yttrande, dvs. fatwor, förpliktande. 

Mullorna fick därigenom rätten att avgöra vem och 

vad som representerade hedniska element och måste bekämpas 

och vem och vad som befann sig på den rätta vägen och därför 

måste understödjas. Esoliernas argument förklarade också 

mullornas rätt att behålla kontroll över rätts- och utbildningssystemet 

och leda shia-muslimerna i jihad 217 . 

Akhbari-tänkandet avvisade inte berättelsen om den tolfte 

imamens heliga ledarskap, utan innebar att han skulle styra det 

shia-islamiska samhället genom att direkt kontakta sina 

anhängare, dvs. sin ummat. Akhbarierna ansåg att allting 

skulle följa skrifterna i Koranen och de shia-islamiska 

klassiska föreskrifterna, dvs. akhbar och hadith 218 . De ville 

215 Kasravi, Shia-gari. 

216 De påstod senare, i synnerhet från och med slutet av 1800-talet att ayatollorna var 

den helige Tolfte imamens representanter i både ”andliga och världsliga” ärenden. 

217 Mokhber, s. 230232. 

218 Benämningar på en kort utsaga av eller om profeten eller någon av hans 

följeslagare, vilket avser att fastställa vad som i en viss fråga är normerande sed och 

praxis.


hålla mullorna borta från politiska ärenden och maktapparatens 

världsliga affärer 219 . Detta skulle ge mullorna möjlighet 

att koncentrera sig på sina grundläggande uppgifter; att 

förklara religiösa och andliga spörsmål och erbjuda religiösa 

tjänster. 

Akhbarierna ansåg inte att Koranens skrifter och profetens 

praxis behövdes kompletteras med mullornas förklaringar och 

fatwor. För dem hade alla shia-muslimer, oavsett om de 

tillhörde den religiösa elitgruppen ulema eller inte, samma 

rättigheter och skyldigheter. Alla shia-muslimer hade möjlighet 

att direkt ledas av den tolfte imamen som inte behövde 

någon mellanhand för att utföra sitt uppdrag. Därmed behövde 

shia-muslimerna inte lyda mullorna och deras råd och 

fatwor 220 . 

Dessa tankar, liksom konflikten mellan dessa ideologier, var 

inte nya utan hade sina rötter i diskussionerna under Safavidynastin, 

då de shia-islamiska grundtankarna omskapades och 

omstrukturerades. Men under denna period hade motsättningarna 

inte fått möjlighet att flamma upp, eftersom båda 

sidor hade tvingats lyda ”den heliga centralmakten”. Den nya 

situationen i den muslimska världen inklusive Qadjarshahernas 

icke-religiösa bakgrund förvandlade denna gång 

motsättningarna till allvarliga konflikter. Kampen blev 

långvarig och krävde Qadjar-shahens inblandning. Shahen 

valde att stödja esolierna och konflikterna slutade med 

fundamentalisternas totala seger över akhbarierna både i Iran 

och på de heliga gravplatserna i Irak och närliggande shiitiska 

områden. 

219 

Varahram, s. 175; Mokhber, s. 228. 

220 

Mokhber, s. 230233.


Växelverkan mellan imam och ummat 

Esoliernas seger medförde en omvändning i mullornas historia 

i Iran och dess grannländer. Den öppnade vägen för mullornas 

kommande maktbefogenheter och stärkte deras ambition att 

vara aktiva i sociala och politiska frågor, vilket visade sig både 

när de propagerade för shahernas envälde och när de kämpade 

mot dem för att ersätta det ”oheliga enväldet med ett heligt”. 

Den nya ideologin stärkte mullornas ställning och deras 

kommande hierarkiska maktstruktur i Iran och dess grannländer. 

Esoliernas seger lade grunden för shia-muslimernas 

kommande indelning i två klasser, mullorna som den styrande 

ledargruppen (islamiska ledare) och folket som den lydande 

massan (ummat). Mullorna försökte under kommande tider 

använda växelverkan imam-ummat (ledare-anhängare) för att 

bygga sitt religiösa imperium på shia-muslimernas tro. 

Läran utvecklades så småningom för att förklara denna 

indelning. Den andra klassens muslimer hade plikten att fatta 

sina val i livet efter bästa förstånd, men eftersom alla inte hade 

tillräcklig förmåga för att finna den ”rätta vägen” måste de lära 

sig den av mullor. Den ”nyskapade förklaringen” gav stor 

politisk makt åt ulema från och med slutet av 1800-talet och 

gjorde så småningom mullorna till ”islamiska ledare” 221 . 

Samtidigt gav mullornas heliga rätt att styra samhället shiamuslimerna 

skyldighet att betala skatt till dem i stället för till 

den politiska statsmakten och shahen. I enlighet med tagje höll 

sig mullorna tysta om sin representativa roll inom den nya 

berättelsen under en stor del av 1800-talet. De bekräftade gång 

på gång shahens legitimitet för att undgå konfrontation, 

samtidigt som de försökte utöka sin roll som folkets ”religiösa 

och andliga” och så småningom deras ”rätta och heliga” ledare 

221 Mokhber, s. 232- 233.


i olika sociala, kulturella och politiska sammanhang. 

De kallade shahen för ”skuggan av Gud”, ”shiitiske shahen” 

och ”den tolfte imamens representant” så länge de kände sig 

svaga och beroende av hans makt. De vågade däremot under 

senare decennier av 1800-talet klandra shahen för att han hade 

stulit makten från ”den tolfte imamens rätta representanter”, 

dvs. från ayatollorna och mullorna. 

Den nya berättelsen om mullornas representativa roll fick 

muslimerna att så småningom betrakta det som en religiös 

plikt att vända den centrala makten ryggen och kontakta den 

bara genom sina ”rätta ledare”, dvs. ayatollorna. De rätta 

ledarna hade rätten att säga vilka shaher och regeringar som 

var religiöst legitima och måste lydas och vilka som var 

erövrare och måste motverkas. Qadjar-shaherna utnyttjade i 

början mullornas argument om sin roll roll i ”andliga” ärenden 

för att öka lojaliteten hos folket, men med tiden och parallellt 

med ökningen av mullornas makt fick shaherna möta folkets 

vrede i demonstrationer som leddes av illojala mullor och 

ayatollor. Mullorna fick så småningom centralmakten att köpa 

deras lojalitet genom att belöna dem och dela makten med 

dem. Detta var begynnelsen av mullornas kommande religiösa 

maktbefogenheter och ledarskap. 

Nya segrar för mullorna 

Det shia-islamiska prästerskapets politiska engagemang och 

deras framgångar i att dela statsmakten vilade också på deras 

seger över andra shia-islamiska fraktioner och sekter. De 

segrade över Sheykhier och de kontrollerade under första 

hälften av 1800-talet darvish- och tarikat-grupperna. 

Sheykhiernas lära började växa fram i början av seklet. Deras 

synsätt konfronterades esoliernas berättelse om den tolfte 

imamen. Synsättet stod i strid med mullornas ambition att dela 

den shia-islamiska representativa makten. Mullorna lyckades 

kontrollera utvecklingen av det nya tänkandet, trots att 

konflikten fortsatte under hela 1800-talet och även 1900-talet.


Sheykhierna kunde under sin långa kamp inte stoppa det 

fundamentalistiska tänkandets utveckling 222 . 

Esolierna vann också över darvish- och tarikat-grupperna. 

Safavi-dynastin tillhörde en tarikat-grupp som växte fram i 

Azerbajdzjan. Som grundare av och ledare för den shiaislamiska 

maktapparaten hjälpte Safavi-shaherna mullorna att 

mobilisera sig. De hade plikt att återuppliva de gamla 

ritualerna och omstöpa nya shiitiska traditioner. Tarikatgrupperna 

och det shiitiska prästerskapet tillhörde dock olika 

riktningar inom islam och deras verksamhet utvecklades på 

olika sätt. 

Tarikat-grupperna överlevde liksom mullorna den långa 

oordningen från början av 1700-talet till Qadjar-tidens 

inledning. De började också omorganisera sig i olika grupper 

under den första hälften av 1800-talet. Olika Tarikat- och 

darvish-grupper, däribland zahabier och nematullahier, tog 

åter upp sin verksamhet under denna period, men till skillnad 

från under Safavi-dynastins tid var mullorna denna gång 

tillräckligt mäktiga för att kunna stå emot Tarikat-grupperna 

och kontrollera deras utveckling. 

Tarikaterna såg sina ledare som de rätta representanterna för 

de heliga imamerna och vägrade därmed erkänna mullornas 

religiösa ledarskap. Deras synpunkter hotade den unika 

ställning som mullorna uppnådde under Qadjar-dynastin. 

Konflikterna blev allt hårdare under senare perioder, men 

mullorna vann till slut över Tarikat-anhängarna. De flesta av 

Tarikat-gruppernas ledare dödades av de shaher som godtogs 

mullorna som de rätta andliga ledarna. Kampen fortsatte men 

med mer överseende under andra hälften av 1800-talet. 

Tarikat- och darvis-grupperna kunde leva i mindre sammanslutningar 

så länge de inte försökte konkurrera ut mullorna 

från den religiösa makten 223 . 

222 Mokhber, s. 238243. 

223 Mokhber, s. 243252.


Den heliga alliansen mot den shiitiska förbrytarsekten 

Mullorna besegrade också ”den shiitiska Babi-sekten” och 

kämpade mot dess senare organisering i Bahai- och Azalisekten 

i mitten av 1800-talet och framåt 224 . År 1844 

upprättades Babi-sekten i Iran. Dess ledare påstod sig vara den 

väntade tolfte imamen. Hans yttrande skapade ett öppet krig 

mellan sekten och mullorna. Babi-medlemmarnas kamp 

riktades mot hela det dominerande politisk-religiösa systemet 

och hotade de dominerande aktörerna. Detta fick shahen och 

mullorna att än en gång kämpa tillsammans mot sina gemensamma 

fiender. Mullorna utfärdade en fatwa om sektledarens 

avrättning och shahen och staten förklarade krig mot sekten. 

Shahen underströk därmed sin legitimitet som ”skuggan av 

Gud” och den ”shiitiske shahen”. 

Ledaren för Babi-sekten arresterades och avrättades 1850. 

Avrättningen skulle vara slutpunkten för sektens kamp, men 

kampen fortsatte och anhängarna till sekten försökte ta hämnd 

genom att senare, 1896, mörda Qadjar-shahen Naseraddin. 

Detta resulterade i en omfattande utrensning av anhängarna till 

sekten. De kastades i fängelse och avrättades av shahens 

soldater 225 . 

Babi-sekten påstods vara en modern reaktion mot det föråldrade 

politiska och religiösa etablissemanget i Iran. Ledaren, 

Bab, ville upplösa sharia genom sin heliga skrift. Han ville 

förbjuda polygamin och ge kvinnorna, däribland poeten 

Gorrat-el Ein, möjlighet att sitta i lokala politiska församlingar. 

Hans bok, Bajan, motsäger dock tanken om sektens 

modernitet. Han förbjöd t.ex. män och kvinnor att utbyta mer 

än 28 ord med varandra 226 . Man var också tvungen att införsskaffa 

samtycke från mannens och kvinnans föräldrar för att 

224 Mokhber, s. 238242. 

225 Mokhber, s. 256. 

226 Mokhber, s. 256.


kunna gifta sig 227 . Han representerade i själva verket de gamla 

traditionerna i en ny tolkning. 

Babi-sekten delades sedan in i två sekter. Azali- och Bahaisekten 

styrdes av den avrättade ledarens bror respektive 

halvbror. Bahai-sekten upprättades 1863 i Bagdad. Bahaierna 

sympatiserade i viss mån med de dåvarande värderingarna i 

Europa. Enligt dem måste religionen bygga på dagens 

kunskaper. De strävade mot fred i världen, talade om kvinnans 

frihet och jämlikhet samt ville skapa en sammanhållning 

mellan olika religioner som islam, kristendom och judendom. 

Deras ledare utvisades 1863 från Bagdad av den ottomanska 

makten och sändes i exil 1866. Bahai-sekten vann så småningom 

över Azali-sekten och förde en underjordisk tillvaro 

under statsmaktens och mullornas gemensamma förföljelse 

under senare decennier av qadjarernas tid 228 . De omorganiserades 

och blev allt mer synliga parallellt med kontrollen av 

islamisternas makt under Pahlavi-shaherna. 

Babi-sektens och de följande sekternas kamp och organisation 

i Iran visade än en gång mullorna att de behövde shahen 

för att kunna behålla sin privilegierade ställning. Kampen mot 

sekterna gav också Qadjar-shahen möjlighet att stärka sin 

legitimitet. Mullorna fortsatte att använda sig av shaherna för 

att vinna över sina konkurrenter och fiender. De kunde 

därigenom behålla kontrollen över andra religiösa ideologier, 

falanger och sekter. De delade aldrig sitt religiösa ledarskap 

med någon sedan de hade fått Qadjar-shaherna att gå med på 

deras religiösa ledarskap. 

Kontrollen över den sunni-muslimska minoriteten 

Shiitiska mullor genomförde också en långvarig och osynligare 

kamp mot sunniterna i Iran. Sunniterna sågs länge som 

227 Eyrumlu, 1998, s. 46. 

228 Mokhber, s. 257259.


ottomanernas anhängare och betalade ett högt pris under 

konflikterna mellan Iran och Ottomanska riket. Stridigheterna 

mellan sunniter och shiiter berodde dels på deras religiösa 

uppfattningar och dels på att shiismen användes som ett medel 

för att förena olika samhällsgrupper, däribland shahen och de 

shiitiska ledarna med varandra och med folket. Shiismen 

skapade lojalitet hos folket och gav makthavarna möjlighet att 

utnyttja det i olika sammanhang. Konflikterna med sunniterna 

gav ofta både shaherna och mullorna möjlighet att hålla ihop 

den shia-islamiska nationen under sitt ledarskap. 

Därför organiserade dessa makthavare fientligheter mellan 

sunnier och shiiter, särskilt när fattigdom, hunger, epidemier, 

krig och de hårda exploateringen skördade liv i olika delar av 

landet. Staten och dess allierade hade då inget att ge folket 

förutom shia-islamiska ceremonier och de shiitiska mullorna 

som organiserade det mot den icke-shiitiska befolkningen. 

Mullorna hade plikten att övertyga folket om att de skulle 

komma att belönas för sin kamp mot sunniterna efter döden. 

Enligt berättelserna skulle de shiitiska imamerna reservera 

platser i paradiset för sina trogna. 

Således lyckades mullorna genom att besegra de andra shiaislamiska 

rörelserna och tysta den sunni-muslimska minoriteten 

så småningom inta platsen som ”de shiitiske helige 

imamernas budbärare på jorden”. Deras nya ställning erkändes 

i slutet av 1800-talet av många även inom kungahuset. 

Nya ekonomiska resurser 

Utvecklingen av handeln och uppkomsten av nya samhällsklasser 

i Bazaren gav med tiden mullorna möjlighet att 

rekrytera nya anhängare. Deras ställning förstärktes parallellt 

med handeln och affärsförbindelserna med utlandet. De 

förklarade att muslimernas vinster var islamiskt tillåtna (halal) 

tillgångar och kunde därigenom etablera sig i affärscentrum i 

storstäderna. Bazaren förvandlades så småningom till den


ekonomiska och politiska basen för de muslimska ledarna. 

Affärsmännen betalade i bästa fall sin shia-islamiska skatt 

(khoms) i form av en femtedel av den totala årsvinsten, och 

därtill allmosor (zekat) och imamens andel (mal-e-imam) till 

mullorna för att försäkra sig om deras samtycke till det 

kapitalistiska utnyttjandet av folket. Samarbetet mellan 

Bazaren och mullorna resulterade så småningom i upprättandet 

av en långvarig allians mellan mullorna och affärsmännen. 

Mullorna tog också hand om alla inkomsterna från begravningsplatserna 

samt donationer (vakf) i landet och allt som 

saknade ägare. De fick också höga löner från staten. ”År 1866 

utgjorde utbetalningen av de formella mullornas löner en 

tredjedel av statens hela budget” 229 . 

Mullorna fick även bidrag från de båda stormakterna, i 

synnerhet engelsmännen. De belönades också på olika sätt av 

utländska organisationer. Inkomsterna, liksom deras andel av 

korruptionen inom qadjarernas byråkratiska system, gjorde 

mullorna till en av de ekonomiskt privilegierade samhällsgrupperna 

i landet. De flesta av de islamiska aktörerna och 

ledarna för den nyorganiserade shiitiska hierarkin hörde till de 

mest förmögna i landet 230 . Kapitalbildningen gav mullorna och 

deras ledare möjlighet att befria sig från shahens och statens 

inflytande och att så småningom bygga sitt imperium och 

konkurrera med statsmakten. 

Samröret med de koloniala stormakterna 

Kolonialmakternas inflytande, i synnerhet engelsmännens 

politik att utnyttja de religiösa förhållandena, skapade goda 

möjligheter för mullorna att stärka sin politiska ställning. 

Engelsmännen hade lång erfarenhet av att organisera de lokala 

religiösa ledarna för att använda dem för sina koloniala mål. 

De etablerade nya förbindelser med shiitiska ledare, byggde 

229 Adamiyat, 1972, s. 122. 

230 Eyrumlu, 2000, s. 249250.


relationer med flertalet av de viktiga islamiska aktörerna och 

gav sina islamiska vänner möjlighet att förbättra sin ställning 

inom den religiösa kåren. De kunde också anställa mullor som 

skulle förbereda folkets godkännande av engelsmännens 

närvaro i landet. Vissa blev medlemmar i europeiska organisationer, 

däribland Frimurarorna. 

Engelsmännen upprättade fonder, däribland ”donationen Od”, 

för att köpa mullorna genom tillåtna (halal) betalningar 231 och 

satsade också på att bygga heliga gravar och gravplatser 

(imamzadeh) för att öka folkets islamiska känslor. Vidare 

utbildade de i Indien pro-engelska mullor och islamiska 

agitatorer som skulle uppträda som profetens och imamernas 

ättlingar (seyyed), och skickade dem till Iran och de närliggande 

shiitiska områdena 232 . 

Ryssarna satsade även på att frammana mullornas samtycke. 

Den autokratiska regimen i Ryssland hade samma ställning till 

mullornas politiska aktivitet. Ryssarna var dock inte särskilt 

populära hos folket. De sågs ofta som ockupanter och fiender 

samt saknade engelsmännens politiska skicklighet. 

Stormaktenas närvaro i Iran skapade grunden för mullornas 

maktbefogenheter under de sista decennierna av 1800-talet och 

framåt. Deras hjälp var så avgörande att mullornas nya 

ställning som ”islamiska ledare” under kommande tider sågs 

som ett ”direkt kolonialt arv”. Stormakterna ändrade den 

traditionella balansen mellan olika samhällsgrupper och 

institutioner i landet samt undergrävde shahens absoluta makt. 

Mullorna kunde befria sig från shahens traditionella kontroll 

genom att söka stöd hos stormakterna. Mullorna var med sin 

konservativa inställning en av dem viktigaste samhällsgrupper 

231 Rayin, s. 97110. 

232 Rayin, s. 102105.


som ville frysa utvecklingen i landet just när förändringens 

vindar blåste in i landet från olika håll. Stormakterna gav 

mullorna sitt stöd då de ansåg att förändringarna i det iranska 

samhället skulle hindra deras koloniala herravälde. 

Mullorna utnyttjade sina relationer med stormakterna på olika 

sätt och spelade en tveeggad roll. De agerade som stormakternas 

anhängare och försökte tillgodose den ena eller 

andras intressen i landet, samtidigt som de försökte utnyttja 

”de kristna makterna” för att öka sin islamiska legitimitet. En 

del arbetade för stormakterna och hjälpte den ena framför den 

andra, samtidigt som andra utnyttjade missnöjet med 

européernas inblandning för att stärka den islamiska identiteten. 

Etablerandet av den shia-islamiska centralmakten 

De nya möjligheterna lade grunden för radikala förändringar i 

mullornas traditionella organisering, uppgifter och förhållanden. 

Mullorna beslutade under 1860-talet att välja en 

ayatolla som skulle representera hela kåren. Detta var 

avgörande för centraliseringen av den religiösa makten. Valet 

inledde uppbyggandet av den fundamentalistiska maktorganisation 

som skulle komma att spela en central roll i Iran och 

dess grannländer. 

Så småningom ordnades hela den religiösa kåren i en helig 

hierarkis. Alla tvingades inordna sig och respektera de höga 

ledarna. Processen var långvarig med svåra motgångar, såväl 

under Qadjar-tiden som under Pahlavi-tiden och framåt. 

Organiseringen och mullornas lojalitet mot sina ledare gav 

dem möjlighet att ta ledningen av proterstaktionerna mot 

shahen avtal med utlänningar under kommande decennier. 

Från och med 1870-talet delades mullorna in i falanger och 

fraktioner från de reformvänliga till de mest reaktionära. Mirza 

Djafar Hakimullahi som tillhörde de fötrstnämnda understödde 

publiceringen av nya tidningar. Mulla Sadeg Gomi gav stöd


till byggandet av järnvägen, som skulle förbinda Kaspiska 

havet med Persiska viken. En annan accepterade till och med 

förslaget att byta från det arabiska alfabetet till det persiska för 

att förenkla utbildningen, trots att arabiskan var Koranens 

heliga språk. 

Detta inträffade samtidigt som den reaktionära sidan och 

majoriteten av den islamiska kåren till varje pris ville förhindra 

varje form av förändring i landet. De kritiserade även 

det allmänna kravet på frihet och demokrati i landet. En mulla, 

Ali Akbar Kani, hävdade enväldet och kämpade mot dem som 

krävde respekt för mänskliga rättigheter. I likhet en annan 

framstående islamisk ledare, Sheykh fazlullah-e Nuri, kallade 

han den eftersökta yttrandefriheten för ”den onda friheten”, 

eftersom den riskerade att leda folket att vända ryggen mot 

shia-islam och sharia. Enligt majoriteten saknade människan 

friheten att bestämma över sig och sitt samhälle. ”Allting som 

står i Koranen är obligatoriskt och det finns inget utrymme för 

människans val. Gud har rätt att bestämma över saker och ting 

och människan har plikt att lyda hans order”, hette det 233 . 

Trots mullornas fientliga inställning till folkets yttrandefrihet 

hade de med tiden skapat utrymme för oliktänkande inom sin 

ledargrupp. De respekterade varandras olika åsikter, medan de 

i enlighet med principen om växelverkan mellan imam och 

ummat (ledare och anhängare) krävde att folket (ummat) skulle 

lyda sin religiöse ledare, dvs. sin ayatolla. De shia-muslimer 

som inte valde någon ayatolla som sin religiöse ledare 

räknades som syndare även om de efterlevde de shiitiska 

traditionerna. 

Oliktänkandet mellan mullorna hade dock sina gränser. 

Deras åsikter fick inte stå i strid med grundläggande shiaislamiska 

principer eller gruppens kollektiva vinster. Inga 

233 Adamiyat, s. 159160; Momeni, s. 203207, 281.


kunde bortse från gruppens bästa och dess gemensamma 

värderingar. Olika ledare censurerade sina åsikter när t.ex. 

mullornas ledarskap eller genomförandet av sharia aktualiserades 

eller uppbyggandet av organisationen krävde lydnad 

inför de högst uppsatta ayatollorna. 

Unga mullor framförde ofta radikala åsikter i sociala och 

politiska frågor, men fick till slut böja sig för det konservativa 

ledarskapet. Detta blev tydligt i olika sammanhang, i 

synnerhet under konstitutionsstriden 1906-1911 när de 

radikala och mest folkliga mullorna slutligen tvingades rätta 

sig efter kårens gemensamma vinst och princip. De 

reformvänliga ledarna skrev efter segern in paragrafer i 

grundlagen som tidigare hade krävts av de konservativa. 

Mullornas möjlighet att ändra konstitutionen visade också den 

unika ställning som de hade skaffat sig i det iranska samhället. 

I inblandningen i samhällsfrågor visade att mullorna redan 

under de senare decennierna av 1800-talet hade fått möjlighet 

att påverka och leda politiska och sociala förändringar i 

samhället. 

Ledare för folkliga protestaktioner 

Från slutet av 1800-talet och fram till den konstitutionella 

revolutionen slöt Qadjar-shaherna flera koncessionsavtal med 

européerna. En del framkallade reaktioner hos konkurrerande 

parter och en del resulterade i långvariga protestaktioner i 

landet. Det var första gången som invånarna i storstäderna i 

Iran kunde engagera sig i politiken och reagera mot politiska 

beslut. En ny samhällsgrupp bestående av affärsmän och 

arbetsgivare hade samtidigt växt fram i storstäderna. De 

behövde stimulans från staten och såg förmånsavtalen med 

utlänningarna som ett hot mot sin och landets existens. De 

flesta av avtalen stred emot landets bästa, då de byggde på 

betalning av mutor till shahen och hans korrumperade 

omgivning. Inkomsterna av avtalen slösades bort av shahen


och hans medhjälpare och gav ingenting tillförda till 

statskassan och inte heller till de fattiga som genom bosättningen 

i storstäderna hade fått möjlighet att lära känna statens 

och shahens skandalaffärer. 

Mullorna utnyttjade den nya situationen när de påtog sig 

ledarskapet för protestaktionerna, samtidigt som de fortsatte de 

gamla förbindelserna med shahen och stormakterna. De 

publicerade religiösa skrifter, ledde islamiska skolor samt det 

traditionella utbildningsväsendet. Deras religiösa rättsväsende 

hade vunnit över statens. Det shia-islamiska nätverket var den 

enda folkliga organisation som under Qadjar-shahernas 

diktatoriska styre hade fått överleva i landet. Mullorna var de 

enda som kunde opponera sig mot shahens beslut utan att 

bestraffas hårt. 

Förmånsavtalet med engelsmannen baron Julius de Reuter 

1872 motarbetade av ryssarna och skapade oro bland deras 

anhängare vid hovet och inom den shia-islamiska ledarkåren 

234 . Avtalet betraktades som en kupp mot Rysslands 

intressen i Iran. Det utgjorde också ett långvarigt hot mot 

landets självständighet och påminde om Ostindiska 

kompaniets inblandning i Indien. Avtalet framkallade långvariga 

protestaktioner, även med mullornas inblandning 235 . 

Avtalet med G. F. Talbut 1890 gav honom ensamrätt till under 

femtio år tillverkning och marknadsföring av tobak i Iran. 

Efter avtalet anlände flera utlänningar till Teheran och bosatte 

sig i företagets nya kontor i centrum av staden. Utlänningarnas 

närvaro i det isolerade Teheran var i sig frustrerande 236 . 

Uppbyggandet av kyrkor och sjukhus för de nyanlända 

utländska medborgarna fördjupade misstankarna och skapade 

234 

Varahram, s. 272–273. 

235 


236 

Varahram, s. 272.


en viss fientlighet hos folket i hela landet mot "de kristna 

främlingarna". 

Avtalet stod i direkt strid med handeln med tobak i Bazaren, 

som hade nära band till mullorna. Avtalet påverkade också 

stora grupper av folket negativt, från jordbrukare till 

konsumenter. Allt detta ledde till att många deltog i protestaktioner. 

Staten straffade de missnöjda och skickade också 

några av de oppositionella mullorna i exil 237 . Detta innebar en 

allvarlig utmaning mot mullornas organisation. Därför mötte 

de en kraftig reaktion från de islamiska ledarna. De kände sig 

tillräckligt mäktiga för att konfrontera regeringen och shahen. 

Befolkningen attackerade europeiska ambassader och hotade 

de anställda med döden. Moskéerna förvandlades till centra för 

protestaktionerna och fylldes av missnöjda människor. 

Mullorna hotade de "hedniska utlänningarna" (koffar) med död 

och heligt krig. Ryssland hjälpte och uppmuntrade den 

islamiska oppositionen som kunde utnyttja främlingsfientligheten 

i det instängda och traditionsbundna iranska 

samhället. Den högst uppsatta ayatollan, Mirza Hasan Shirazi, 

utfärdade en fatwa om förbud mot tobak 238 . Enligt uttalandet 

fick ingen muslim konsumera tobaksprodukter. Den som bröt 

mot förbudet eller hjälpte främlingarna skulle ses som en 

förrädare (mortadd) som enligt Koranen skulle bestraffas med 

döden. De skulle inte få tillträde till de allmänna platserna och 

befinna sig bland muslimerna i moskéer, underjordiska 

vattendepåer eller vid hammamer (allmänna turkiska bad). 

Förbudet efterlevdes och folket upphörde med samarbetet med 

företaget och lämnade arbetsplatserna. Shahens hot om att 

bruka det hårdaste straffet mot motståndarna hjälpte inte. 

Militärer bevakade Teheran för att få de protesterande att återvända 

hem. Kvinnorna samlades vid hovet och demonstrerade 

mot shahens beslut. 

237 Varahram, s. 275–277. 

238 Mokhber, s. 236; Varahram, s. 278.


Detta var första gången i modern tid som kvinnor användes 

av mullorna som politiska aktörer i det offentliga rummet. 

Kvinnorna vid hovet vägrade att mala tobak åt shahen. 

Protestaktionerna skrämde shahen och fick honom att upphäva 

avtalet 239 . Händelsen var en stor seger för mullorna. De insåg 

att de hade möjlighet att leda folket även när shahens 

traditionella maktbefogenheter stod på spel. Dessa erfarenheter 

öppnade vägen för den konstitutionella revolutionen. 

Pan-islamismens utmaning 

Mullornas försvar mot "den kristna världens invasion" ägde 

rum samtidigt som uppkomsten av islamiska befrielserörelser i 

andra delar av den islamiska världen. Moderniseringen 

inträffade parallellt med kapitalistiskt exploatering. Båda 

företeelserna väckte reaktioner hos folket. Moderniseringen 

med sina tveeggade karaktär hotade de gamla traditionerna 

och skrämde både de traditionsbundna och nationalistiska 

krafterna i muslimska samhällen. Detta ledde folket att 

återvända till sina rötter. Tanken att "alla muslimer skulle 

alliera sig för att stå emot den kristna världens militära, 

ekonomiska och politiska kontroll och invasion" lockade 

många från olika grupper i den muslimska världen. 

De iranska mullornas intresse för denna uppfattning var 

dock begränsat. En del hade nämligen nära band med de 

imperialistiska makterna. De flesta stödde den moderna 

kapitalistiska exploateringen och kände samhörighet med 

Bazarens affärsmän. Som shia-muslimer kände de sig inte som 

delaktiga i den sunni-muslimska världen. 

Men kontakterna med den kristna världen innebar inte bara 

politiskt och militärt inflytande. De innebar också såväl 

kulturella och sociala som vetenskapliga och teknologiska 

förnyelser. Den kristna världens dubbla roll delade så småningom 

muslimerna och den muslimska intellektuella eliten i två 



fronter. Moderniseringsförespråkarna såg det som rationellt att 

etablera djupa förbindelser med "de kristna européerna". De 

ville utnyttja den europeiska civilisationen på alla områden för 

att främja det muslimska samhällets utveckling. De var dock i 

klar minoritet i Iran. 

Den andra fronten förnekade inte att européernas framgångar 

på det teknologiska området kunde vara nyttiga även för 

muslimerna, men de valde att avstå från att bygga kulturella 

relationer med den kristna världen. De ville växa på sina 

gamla rötter, dvs. islam som ett kulturellt och socialt band som 

kunde förena muslimerna och försvara den mot den kristna 

världen. ”Dessa grupper i olika länder hade dock inte bestämda 

gränser och reagerade på olika sätt på den europeiska 

moderniseringen och européernas moderna kontroll” 240 . 

Pan-islamismen var en konsekvens av muslimernas försök att 

hantera den nya situationen i den muslimska världen genom att 

återgå till rötterna. Pan-islamisterna ville skapa en enad 

muslimsk värld som skulle försvara deras kulturella och 

religiösa grunder. Muslimernas enighet skulle enligt panislamisterna 

ge dem möjlighet att använda den kristna världens 

teknologiska och vetenskapliga uppfinningar utan att fastna i 

deras politiska och militära nät. Den pan-islamiska tanken 

företräddes i Iran bl.a. av Seyyed Djamal-alddin-e Afghani, 

"en aktiv mulla och välkänd ledare för frimurarorganisationen 

i Egypten. Han åkte 1886 till Iran på inbjudan av shahen" 241 . 

Han mottogs med varma hedersbetygelser, men hans kritiker 

kylde inom kort ner relationen. Seyyed Djamal-addin fick efter 

ett år av censurerade kontakter i Teheran lämna landet, men 

återvände tre år senare till landet. Denna gång ville han ena 

mullorna mot shahens affärer med utlänningar. Han bosatte sig 

på en pilgrimsort, Shah Abdulazim, som enligt traditionen gav 

fristad åt dem som riskerade att arresteras av staten, men 

240 Momeni, s. 32. 

241 Momeni, s. 298.


denna gång utvisades han med våld ur landet. 

Seyyed Djamal-addin påverkade de iranska mullorna genom 

sina skrifter och kontakter. Han hjälpte dem att uppfatta 

innebörden av européernas inflytande. Hans kontakter var 

också en av faktorerna bakom upphävandet av ensamrättsavtalet 

om tobak 242 . Seyyed Djamal-addin hade också många 

motståndare bland mullorna i Iran, då hans kritik riktades både 

mot shahen och det shia-islamiska ledarskapet. 

Hans idéer om att förena muslimerna skrämde också 

shiiterna eftersom de var en liten minoritet omringade av den 

sunni-muslimska majoriteten. Seyyed Djamal-addin propagerade 

för den ottomanske sultanens ledarskap. Detta hotade de 

shiitiska ledarnas och den iranska shahens maktbefogenheter 

och auktoritet. Därför fördömde de flesta shiitiska mullorna, i 

synnerhet den formella ledningen i Iran, Seyyed Djamal-addin 

och hans tankar om pan-islamismen. 

Qadjar-shahens soldater arresterade anhängare till Seyyed 

Djamal-addin och hindrade hans skrifter från att föras in i 

landet. Shahen dödades dock 1896 av en iranier som därefter 

erkände att han varit anhängare till Seyyed Djamal-addin. 

”Shahens terror stärkte pan-islamismen och Seyyed Djamaladdins 

inflytande i Iran. En del av mullorna delade också 

tanken bakom pan-islamismen i början av 1900-talet, men den 

lyckades aldrig få den roll som den formella ledningens 

(ayatollornas) fatwor spelade bland shiiterna i Iran” 243 . Iranska 

mullor lyckades också kontrollera Seyyed Djamal-addins panislamism 

och dess påverkan på händelserna. De utnyttjade 

segern över rörelsen för att öka sina maktbefogenheter och 

stärka än en gång sin ställning just när de hade förbättrat sina 

möjligheter att bestämma över shahen och hans islamiska 

legitimitet. 

242 Lambton, 1996, s. 294. 

243 Varahram, s. 305; Momeni, s. 67–72.


Nu kunde mullorna tack vare sina segrar över alla sina 

religiösa och politiska konkurrenter offentligt framställa sig 

som den helige tolfte imamens representanter. ”Den som tror 

på Gud måste tro på hans världsliga representant, dvs. de 

shiitiska ledarna”, hette det 244 . Den som motverkar ayatollorna 

motverkar också den tolfte imamen. Dessa kan inte förvänta 

sig att deras böner och tillbedjanden ska godkännas och 

belönas av Gud”, påstod de 245 . Påståendet spreds via mullornas 

breda propagandakanaler i tusentals moskéer, hosseinier 246 till 

pilgrimsorter och begravningsplatser och överfördes till folket. 

I Iran ökade varje form av re-islamiseringen mullornas makt, 

och deras maktbefogenheter gav dem åter möjlighet att 

kontrollera processen till sin fördel. De kommande händelserna 

visade också att ulema och islamiseringen i Iran utgjorde 

två ömsesidiga fenomen i samma system. Inget kunde skilja 

dem från varandra och ingen kunde dela det shia-islamiska 

ledarskapet med mullorna. De monopoliserade också resultatet 

av de satsningar som under kommande tid gjordes av 

informella islamiska organisationer och islamiska lekmän som 

befann sig utanför den islamiska ledarkåren. 

Övervakare enligt grundlagen 

Den nya situationen återverkade inom det shia-islamiska 

ledarskapet och delade det i olika fraktioner antingen för eller 

emot shahens absoluta makt. De hade dock alla samma mål för 

landets framtid. De ville minska shahens makt och öka sin 

kontroll över statsmakten. Fördelningen i olika falanger gav 

mullorna möjlighet att samtidigt satsa på alla sidor, på shahen, 

ryssarna, oppositionen, engelsmännen och befrielseanhän- 

244 

Martin, s. 127. 

245 

Algar, s. 213. 

246 

De lokaler som är avsedda för årsminnet av den tredje imamens martyrium under 

600-talet.


garna. De kunde därför utnyttja segern hos båda sidorna. 

De lärde sig också att använda sin geografiska spridning för 

att undkomma från shahens eventuella straff. De använde de 

heliga begravningsplatserna i Iran och grannländerna Irak och 

Syrien och kunde därför stå emot centralmakten utan att gripas 

och bestraffas 247 . 

Konflikten mellan England och Ryssland och Englands 

förbättrade ställning gentemot förändringarna i Iran gav i 

början av 1900-talet iranierna möjlighet att ställa krav på 

öppnandet av ett Rättvisans hus (Adalet-khaneh). Mullorna 

hade då sin egen organisation och var så mäktiga att de kunde 

ställa krav för samarbetet med shahen. Minoriteten av 

mullorna samarbetade med konstitutionalisterna som krävde 

en folklig konstitution (mashrote), medan majoriteten krävde 

en återgång till sharia och mullornas styre (mashrueh). 

Falangerna delade samtidigt uppfattning om islamiseringen 

av den kommande lagstiftningen. De ville båda att den inte 

skulle gälla sharia utan bara statsmaktens praxis. Lagstiftningen 

skulle bara gälla de ärenden som tillkom regeringen, 

men inte de som mullorna ansvarade för. Respekten för 

yttrandefriheten skulle inte användas för att begränsa de 

islamiska traditionerna. Dessa måste även fortsättningsvis 

betraktas som heliga, obligatoriska och omöjliga att förändra. 

Jämlikheten mellan medborgarna skulle inte heller göra ickemuslimerna 

jämställda med muslimerna eller beröra den heliga 

ojämlikheten mellan män och kvinnor. Mullorna ville se till att 

Iran förblev ett shia-islamiskt land 248 . 

konstitutionalisterna vann slutligen kampen, men de skrev in 

sharia-anhängarnas krav i grundlagen. Lagstiftningen gav den 

247 Mokhber, s. 236; Eyrumlu, 1994, s. 204–205. 

248 Momeni, s. 34, 215, 279–281.


utövande makten till shahen och de folkvalda, medan den 

erkände ayatollornas rätt att kontrollera lagarna utifrån sin 

uppfattning om sharia den islamiska praxisen. Därmed 

resulterade den konstitutionella revolutionen i formuleringen 

av ett nytt shia-islamiskt system, där mullornas rätt att 

bestämma över shahen och folket samt över folkvalda 

representanter erkändes. 

Olika falanger bland mullorna hade olika uppfattningar om 

regeringsarbetet. Deras hem förvandlades ofta till institutioner 

som dagligen gav ut hundratals remisser i ärenden som ofta 

gällde nära anhängare. Deras inblandning i regeringsarbetet 

omöjliggjorde det och stoppade utvecklingen av ett rättssamhälle. 

Inte bara ayatollorna själva utnyttjade situationen. Deras 

söner och släktingar skapade också sina egna regeringar. 

Trots detta oroade den konstitutionella revolutionen och dess 

följder de flesta av mullorna. Många var inte tillfreds med 

konstitutionalisternas seger över shahen och hovet som tillhörde 

deras traditionella alliansgrupper. Avrättningen av den 

anti-konstitutionella islamiske ledaren Fazullah-e Nuri gjorde 

många illa till mods. Mullornas inblandning i regerings-arbetet 

kritiserades från olika håll och skapade ett djup missnöje bland 

folket. De insåg efter sitt direkta engagemang i politiken att de 

borde vara försiktiga med att delta i det politiska spelet, 

eftersom de kunde förlora hela sin makt och sitt inflytande 249 . 

Missnöjet med mullornas inblandning i politiken möttes efter 

två decennier av en relativt sekulär centralmakt, Pahlavidynastin 

(1925–1979), som ändå måste byggas på den religiöst 

orienterade grundlagen. 

249 Lambton, 1996, s. 383–384

Det hanafi-islamiska 

etablissemanget 


En annorlunda organisering 

Det fanns inte någon berättelse om de heliga imamerna och 

deras politiska rättigheter att styra folket inom den sunnimuslimska 

läran. Enligt hanafi-islamisk lära hade Koranen 

klara föreskrifter som gav muslimerna order att respektera den 

härskande islamiska statsmakten, ul-ul-amr. Muslimernas plikt 

att vara lojala mot den islamiska statsmakten bekräftades 

också genom de gällande traditionerna i Ottomanska riket. 

Detta var en av orsakerna till att ulema i den Ottomanska riket 

inte kunde bjuda allvarligt motstånd när sultanerna 

marginaliserade dem genom att driva fram reformer. 

De ottomanska sultanerna och deras byråkrati, divanen, 

lyckades begränsa sharias giltighet genom att genomföra 

reformarbetet tanzimat och ändra konstitutionen. Detta inträffade 

i Istanbul just när iranierna argumenterade för de 

shiitiska ledarnas heliga rättighet att styra staten genom att 

utvidga sharias räckvidd 250 . Ulema i Ottomanska riket avstod 

under hela processen från att försöka ta makten eller dela den 

med staten. De avstod inte bara från alla former av revolter 

och anstiftan som kunde uppfattas som samhällsomstörtande, 

utan använde till och med de islamiska föreskrifterna för att ge 

staten legitimitet att förtrycka och tysta folket. 251 

Traditionen omvandlade ulema i Ottomanska riket till 

sultanens andliga tjänstemän. De skulle lyda sultanens beslut 

och respektera hans ställning som den islamiske kalifen och 

250 Üstün, s. 185. 

251 Bulut, 1914, s. 687.


lydde statsmakten även när de utfärdade fatwor som skulle 

användas för att få bort sultanen från makten. eyhülislamerna 

deltog flera gånger i avsättningar av sultaner, men detta kunde 

inte heller ses som ett tecken på deras maktbefogenheter och 

självständighet. De styrdes av sin lojalitet mot statsmakten 

även när de allierade sig med byråkratin och militären. 

eyhülislamerna fick då och då större befogenheter och 

resurser, men dessa befogenheter betraktades inte heller som 

permanenta rättigheter. Statsmakten hade rätten att skänka 

eller ta tillbaka de tillgångar som i princip tillhörde Gud. 

Sultanerna representerade Guds vilja och val. Sultanens makt 

delades då och då av den civila eller militära byråkratin, men 

aldrig av ulema. 

Ottomanernas islamiska rötter hade under de första 

århundradena av den ottomanska dynastin skapat grunderna 

för deras framgångar och landets utvidgning. Sultanernas 

heliga ställning gav dem möjlighet att genomföra jihad mot de 

icke-muslimska främlingarna. Därför kunde de kontrollera 

stora områden med icke-muslimska och kristna invånare. Men 

utvidgningen av gränserna i kristna områden förvandlades så 

småningom till ett allvarligt hot mot sultanernas tidigare 

ställning som islamisk ledare. Konflikterna mellan muslimska 

och icke-muslimska medborgare, liksom konflikterna mellan 

olika muslimska grupper, försämrade det ottomanska 

systemets möjlighet att överleva. 

Dessutom delade muslimerna i Ottomanska riket inte 

riktning och uppfattning om islam. De muslimska medborgarna 

kom från olika islamiska skolor och läror. De hade 

också anknytningar till olika etnisk-religiösa grupperingar. 

Detta gjorde att det centrala och formella hanafi-islamiska 

etablissemanget såväl sultan-kalifen som ulema i verkligheten 

bara representerade en del av de muslimska medborgarna. 

Denna verklighet begränsade så småningom den ottomanska 

centralmaktens spelrum, särskilt när den behövde förena folket 

utifrån den gemensamma tron på islam. Den bristande rep-


resentativiteten var också en av de faktorer som hindrade 

ulema från att satsa på sin självständighet. De var medvetna 

om att det var den ottomanska centralmakten som hade gett 

dem möjlighet att tala för hela det muslimska folket, trots att 

de som hanafi-muslimer inte representerade hela den 

muslimska befolkningen. 

Från slutet av 1700-talet uppkom nya tankar i Europa. Dessa 

smittade av sig till de islamiska imperierna, i synnerhet till 

folket i Ottomanska riket och huvudstaden Istanbul. Nya 

sekulära aktörer trädde fram, och de heligförklarade hanafiislamiska 

traditionerna mötte ett aktivt motstånd. För att 

överleva tvingades den ottomanska centralmakten öppna sina 

dörrar för de sekulära aktörerna och ge dem möjlighet att 

genomföra reformer. De sekulära aktörerna delade så småningom 

makten och kontrollerade en del av byråkratin. De 

klandrade de traditionella grunderna och de gällande islamiska 

traditionerna för rikets misslyckande och bristfälliga utveckling. 

Detta begränsade ännu mer de religiösa aktörernas 

möjlighet att behålla sin auktoritet. 

Reformvänliga aktörer genomförde en ständig offensiv mot 

den islamiska maktapparaten. Sultanen styrde reformplanerna 

och eyhülislam måste enligt traditionen lyda hans order även 

om han då och då var missnöjd med förändringarna. Senare 

erkände den ottomanska centralmakten inom ramarna för 

tanzimat 1839 och 1856 de icke-muslimska medborgarnas 

jämlikhet i hela riket 252 . Reformerna islahat och tanzimat gav 

de sekulära medborgarna en ny möjlighet att omorganisera sig 

och begränsa de islamiska rättstraditionernas giltighet. 

År 1826 förlorade det formella religiösa etablissemanget sin 

gamla partner, janitsjar-styrkan, som under lång tid hade gett 

252 Adamiyat, 1972, s. 136; Palmer, s. 141.


ulema möjlighet att deltaga i deras kamp mot sultanen. När 

sultanen denna gång började bekämpa den motsträviga 

militärmakten stod eyhülislam vid hans sida. eyhülislam 

insåg inte att han liksom det formella sunni-islamiska 

etablissemanget därmed förlorade chansen att hota sultanerna 

med sina fatwor. 

Sultan Mahmut II fick inte ulemas stöd gratis. Han byggde 

nya moskéer, öppnade nya islamiska skolor, renoverade 

moskéer, heliga gravar och gravplatser samt använde sin 

reformvänlige eyhülislam som sin nära rådgivare. Hans 

satsning gav på kort sikt den formella islamiska kåren ett nytt 

liv, men hans modernisering, liksom janitsjar-styrkans 

upplösning, undergrävde på lång sikt ulemas begränsade 

traditionella makt och inflytande. Islamisterna fortsatte att 

förlora sin makt och sina befogenheter parallellt med 

genomförandet av reformplanerna. 

Moderniseringens misslyckande, re-islamiseringens 

inledning 

Den västorienterade moderniseringen svarade knappast mot de 

uppskruvade förväntningarna hos folket i huvudstaden. 

Moderniseringsarbetet tanzimat hade redan mot mitten av 

1800-talet skapat en ny miljö i landet och huvudstaden, men 

detta räckte inte för att förhindra Ottomanska rikets nedgång. 

De mäktiga västeuropeiska länderna hade redan från början av 

seklet hjälpt ottomanerna och deras moderniseringsarbete, men 

deras satsning hade inte räddat riket från ekonomisk kollaps. 

Ryssland hotade fortfarande landets suveränitet och 

Ottomanska riket brottades fortfarande med ekonomiska och 

etniska svårigheter. 

Misslyckandet med att nå de förväntade resultaten ledde så 

småningom samhället till en återgång till de islamiska rötterna 

och traditionerna. Såväl hovet och de höga tjänstemännen som 

det missnöjda folket var överens om återgången. Många deltog 

i re-islamiseringsprocessen. Egyptiernas val att samarbeta med


sultanen efter Mehmet Alis död 1848, förstärkte de religiöstkonservativa 

grupperna som ledde folket att kämpa mot 

moderniseringen och "den moderna kristna exploateringen". 

År 1853 avgav de islamiska aktörerna muslimerna skulle 

inleda jihad mot ärkefienden Ryssland. Sultanen bar profetens 

svärd som symboliserade den heliga islamiska makten 253 . 

Frankrike och England hjälpte ottomanerna i deras "heliga 

krig" mot Ryssland. Kriget mot Ryssland avslutades 1856. Då 

fick en representant för ottomanerna möjlighet att efter en lång 

period delta i utarbetandet av ett fredsavtal som innebar en 

relativ framgång för ottomanerna 254 . 

Européernas inblandning, såväl deras positiva som deras 

negativa roller, väckte folket i Ottomanska riket och gjorde 

dem medvetna om sin position. Folket, i synnerhet den 

utbildade elitgruppen i huvudstaden, reagerade mot den 

kontroversiella moderniseringen. De debatterade om behovet 

av inre allianser, dels mellan etniska grupper (ittihad-i anasir) 

och dels mellan islamiska grupper (ittihad-i islam). Nya idéer 

om hur det ottomanska samhället kunde komma över sin 

sämre utveckling lades fram av författare i Istanbul. Tankarna 

spred sig bland folket. Således uppkom nya fundamentalistiska 

strömningar som ville lösa de relativt moderna problemen 

genom att återuppliva de gamla islamiska traditionerna. 

Den informella islamiska fundamentalismen 

Utvecklingen av kapitalismen liksom uppkomsten av nya idéer 

i Europa lade grunden för framväxten av nya generationer av 

ottomanska reformister, ungottomanerna och ungturkarna. 

Dessa fronter och organisationer hade två hörnstenar, den 

turkiska nationalismen och den islamiska identiteten. Tankarna 

presenterades först av enskilda författare och spred sig i sam- 

253 Palmer, s. 136; Akin, s. 131. 

254 Akin, s. 133; Palmer, s. 141.


hället genom hemliga och informella föreningar. Man började 

debattera modeller för utvecklingen av det ottomanska och 

muslimska samhället, den turkisk-islamiska nationaliteten, 

förhållandet till européerna och agerandet gentemot européiska 

teknologiska och sociala framgångar 255 . 

År 1856 formulerades tankarna om att ta upp den islamiska 

nationalismen som ett nytt samhällssystem. År 1863 gav 

ideologen Namik Kemal ut tidningen Mirat. Han framförde 

där nya idéer om omorganisering av det ottomanska systemet. 

Återgången till de islamiska rötterna utgjorde en av de centrala 

frågorna i hans förslag till fortsättning på samhällsreformerna, 

även om hans beskrivning av islam skilde sig från den gamla 

och officiella uppfattningen 256 . Han kritiserade den s.k. ”blinda 

europiseringen” och försvarade den utvecklingsmetod som 

enligt honom var inskriven i Koranen. År 1865 framträdde en 

grupp intellektuella aktivister som sympatiserade med Namik 

Kemal. En annan grupp inom samma front krävde att den 

europeiskt orienterade och relativt sekulära lagstiftningen 

skulle ersättas med sharia 257 . 

Namik Kemal publicerade tidningarna Hürriyet 1868 och 

bret 1872. Han ville upplösa den ”främmande modernismen”, 

men han gick så långt i sina strävanden för reformer av islam 

att han föreslog att det islamiskt legitimerade arabiska 

alfabetet skulle bytas ut mot det latinska 258 . Hans idéer 

skapade reaktioner för och mot. I början av 1870-talet växte 

nya vågor av de ottomanska nationalister, ungottomanerna och 

ungturkarna, fram. De finansierades i början av prinsarna vid 

hovet 259 , trots att de i fortsättningen stod emot sultanernas 

föråldrade system. 

255 

Nateg, 1990, s. 142; Akin, s. 144. 

256 

Akin, s. 143144. 

257 

Lewis, s. 145151; Shaw, s. 130133; Palmer, s. 151152. 

258 Bulut, 1994, s. 685. 

259 Akin, s. 180.


Uppkomsten av den islamiska fundamentalismen ägde 

således rum utanför den formella islamiska kretsen i det 

ottomanska samhället. Ulema befann sig utanför uppkomsten 

av de nya islamiska tankarna och fick inte heller möjlighet att 

delta i formuleringen av dessa tankar till nya samhällsideologier. 

Därför förstärkte den informella re-islamiseringsprocessen 

inte de sunni-islamiska ledarskåren, ulemas, inflytande. Detta 

skedde parallellt med händelserna i Iran, där ulema (mullorna) 

kontrollerade hela islamiseringsprocessen. 

Namik Kemal skickades i exil 1873. Detta gav hans idéer ny 

kraft. Islam och den turkiska nationalismen utgjorde så 

småningom de centrala hörnstenarna i uppbyggandet av en ny 

identitet som skulle upplösa moderniseringens beroende av 

industriländerna. Förhållandet till de mäktiga länderna i väst 

och deras imperialism fortsatte också att skapa vågor av 

nationella och islamiska känslor hos turkarna. 

Denna process utgör än i dag grunden för uppkomsten av 

nya islamiska organisationer. De får fortfarande sin styrka från 

moderniseringens misslyckanden och spelar rollen som 

moderniseringens missnöjespartier. Islamisternas roll aktualiseras, 

i synnerhet när de moderna alternativen inte får 

möjlighet att bära fanan vid ett eventuellt systembyte. 

Statlig re-islamisering 

Re-islamiseringen som genomfördes av sultan Abdülhamit 

utgjorde dels en kulmen på den tidigare reaktionen mot 

europeiseringen och dels ett svar på den krävande situation 

som uppstod efter misslyckandet i kriget mot Ryssland. Under 

denna period satsade sultanen på att bygga sin nya ställning på 

ett enat islamiskt samhälle och pan-islamismen. Detta gav 

honom under flera decennier möjlighet att heligförklara sitt 

envälde. Som ett svar på händelserna i samhället blandades 

pan-islamismen med den turkiska nationalismen och skapade


en ny ideologi för utveckling av det ottomanska samhället 260 . 

Sultanen försökte under sitt envälde fram till 1908 

kontrollera de oppositionella organisationerna i hela riket. 

Hans kontroll gällde också informella islamiska och islamiskturkiska 

organisationer som syftade till att återföra riket till 

tidigare vägar. Han höll sig i spetsen av det formella islamiska 

etablissemanget och hjälpte de aktörer och organisationer som 

ville förena muslimerna under hans ledarskap. Planerna 

innefattade inte bara hanafi- och sunni-muslimerna. Han ville 

också ta kontrollen över de islamiska skolor och samfund som 

han inte kunde besegra med militärmakt. Muslimerna i 

Egypten, Mellanöstern, Mellanasien, Indien och Iran erbjöds 

plats i det stora islamiska riket under hans ledning 261 . 

Under Abdülhamits re-islamisering omorganiserades och 

islamiserades olika institutioner. Skolsystemet islamiserades 

och skolböckerna censurerades. Religiösa ämnen studerades 

på olika nivåer och undervisningen i de islamiska föreskrifterna, 

däribland Koranen, sharia och etiska regler gavs i 

grundskolan. Det blev också obligatoriskt att förrätta bön i 

skolorna 262 . Förändringen av rättstraditionen förhindrades, och 

statens kontroll över händelser i samhället utvidgades så 

småningom från det offentliga till det privata området. Man 

blev till och med tvungen att söka tillstånd för att hålla 

bröllopsfest. 

Sultanens re-islamisering och hans satsning på pan-islamism 

gav ulema en ny möjlighet att försöka kontrollera utbildnings- 

och rättsväsendet i Ottomanska riket. De belönades än en gång 

för sin lojalitet och återfick en del av de förlorade uppgifterna, 

men detta kunde inte göra dem självständiga. De stod utanför 

de processer som ägde rum utanför de formella kretsarna. 

260 Momeni, s. 140141. 

261 Akin, s. 181; Momeni, s. 140. 

262 Akin, s. 182.


Således understödde sultanens re-islamisering indirekt uppkomsten 

av nya informella islamiska organisationer i 

samhället. Klyftan mellan formella och informella islamiska 

kretsar i Ottomanska riket fördjupades. Detta gjorde att de 

informella islamiska organisationerna kunde överleva även när 

den sekulära regimen i Turkiet i början av 1920-talet avlöste 

sultanen och hans formella islamiska etablissemang. 

Byråkratin styr islamiseringen 

Sultanens och byråkratins makt över ulema betydde dock inte 

att de vände de traditionella islamiska grunderna ryggen. 

Processen innebar endast att ulema förlorade möjligheten att 

leda re-islamiseringen i samhället. Re-islamiseringsprocessen 

styrdes dels av byråkratin och dels av de islamister som stod 

utanför den hanafi-islamiska ledningen. Dessa informella 

aktörer och lekmän ledde islamiseringsprocessen såväl under 

resten av den ottomanska tiden som under 1900-talet. 

Islamisterna utanför den formella hanafi-islamiska ledningen 

lärde sig redan under 1800-talet att de kunde leda islamiseringen 

i Ottomanska riket. De urbana islamisterna formulerade 

också nya idéer om re-islamiseringen, formade nya grupper 

och partier och gav ut tidningar och skrifter samt sådde fröet 

till kommande fundamentalistiska aktiviteter. Det blev 

tradition att lekmän skulle styra re-islamiseringsprocessen och 

de trogna muslimerna. 

Pan-islamism grund för re-islamiseringen 

Kolonialmakternas och imperialisternas närvaro i olika muslimska 

regioner och deras metoder att kontrollera lokala 

myndigheter och marknader skapade oro i olika delar av den 

islamiska världen. Moderniseringen med sin tveeggade 

karaktär av förnyelser och koloniala herravälde skrämde 

lokalbefolkningen och skapade olika åtgärder. Pan-islamismen 

svarade på behovet av att förena det muslimska folket genom


att återvända till de gamla traditionerna. Den styrdes 

inledningsvis av den radikale indiern Seyyed Ahmed Khan. 

Rörelsen rättfärdigades utifrån ett annat perspektiv av 

egyptiern Muhammed Abdu. Han samarbetade med och fick 

hjälp av Seyyed Djemal-addine Afghani som var känd för sina 

ledarskap i Egyptens frimurarorganisation. De två sistnämnda 

försökte ge föreskrifterna i Koranen och sharia en rationell 

förklaring 263 och på så sätt alliera muslimerna för att besegra 

de kristna. 

Sultan Abdülhamit bjöd in de lojala islamiska aktörerna i 

olika muslimska länder och gav dem möjlighet att propagera 

för hans pan-islamiska rörelse. Sultanens re-islamisering 

skapade en ny stämning som stärkte idén om islam som en 

samhällsideologi. Fundamentalistiska grupper som hade 

åsikten att återskapa det ursprungliga islamiska samhällssystemet 

i den nya situationen upprättades i olika delar av den 

islamiska världen. 

Pan-islamismen förlorade dock sin politiska styrka parallellt 

med sultanens maktförlust i början av 1900-talet. De tappade 

också mark när olika nationella grupper började tappa sitt 

religiösa förtroende för sultanen. Han var i princip den helige 

kalifen, men många insåg att islam och det islamiska systemet 

inte kunde räddas om de inte kunde förhindra splittringen av 

det Ottomanska riket. Därför valde de flesta islamister att 

alliera sig med de turkiska nationalisterna, ungturkarna 264 . De 

valde att stödja de grupper som ville avlösa sultanens envälde 

med en legal centralmakt 265 . 

Rationalism, modernism och islamiska tänkesätt 

Moderniseringen hade sina rötter i den europeiska renässansen 

och byggde på människornas rationella överväganden. Den 

263 Ertürk, s. 104; Bulut, s. 688; Momeni, s. 46, 125. 

264 ttihat-e Tarakki 

265 Ertürk, s. 104105; Bulut, s. 688689.


förde nya värderingar till de islamiska länderna. Rationalisering 

var i båda samhällena moderniseringens viktigaste 

gåva. Den europeiskt orienterade Rationalismen utvecklades i 

Istanbul vid tiden för genomförandet av tanzimat 1839 och i 

Iran några decennier senare när europeiska böcker under 

Sepahsalars tid på 1870-talet översattes 266 . Processen påverkade 

så småningom dessa samhällen, islamisterna och det 

islamiska tänkandet. 

Försöken att förklara de islamiska traditionerna rationellt gick 

tillbaka på de islamiska rörelserna Mutezile och Ihvan-üs-safa. 

Skillnaden var att de nya strömningarna innebar en vilja att 

integrera de islamiska grunderna med värderingarna från 

Europa och Väst. Islamisternas kamp mot europeiseringen 

hindrade inte islamisterna att påverkas av den västerländska 

kulturen. Under sin kamp mot västländerna började många 

islamister förklara de europeiska rättigheterna utifrån 

islamiska texter. Många försökte också legitimera islamiska 

grunder och budskap utifrån europeiska synsätt. De traditioner 

som inte kunde förklaras genom det europeiska värdesystemet 

förlorade sitt berättigande även för många islamister. 

Diskussioner som utmynnade i att ”islam inte är mot samhällsutveckling” 

var också ett försök att integrera de moderna 

europeiska värderingarna 267 . 

266 Özürman, s. 17; Adamiyyat, 1972, s. 34, 212. 

267 Bulut, 1994, s. 287; Mutezile (700900 e.Kr.) och Ihvan–üs-safa 

(9001000 e.Kr) liksom efterföljande rörelser gav sina muslimska anhängare 

möjlighet att befria sig från de heliga föreskrifterna och ledarnas totalitära 

styre. Mutezile tog liksom andra rörelser på sig rätten att avvisa en del av de 

islamiska föreskrifterna, däribland en del av koranens texter som inte stämde 

med människans rationella förklaringar. De förklarade människan en självständig 

individ och fullt förmögen att skilja mellan rätt och fel även om det 

felaktiga gällde heliga texter och verser. ”Människans ansvar för sitt öde och 

sin framtid har i enlighet med koranens påbud avgjorts av Gud. Människan 

är ansvarig för sina handlanden eftersom Gud har gett henne förmågan att 

finna den rätta vägen. Föreskrifterna kan inte neka människan rätten att fatta


I Ottomanska riket började den islamiska moderniseringsprocessen 

med Salafi-rörelsen. Här var förändringen mycket 

mer grundläggande än i Iran och förvandlades så småningom 

till en långtgående rörelse. Rörelsen delades senare i två olika 

riktningar. Den första gruppen som representerades av Ismail 

Haggi och emseddin Günaltay följde den europeiska 

positivistiska läran. Denna linje utvecklades till en reformvänlig 

sekulärrörelse. Den andra gruppen försökte försvara 

den traditionsbundna islamiska kulturen i ett fundamentalistiskt 

tänkande och representerades av bl.a. Mehmet Aktif 

Ersoy och Babanzade Ahmned Naim 268 . 

beslut, utan endast användas för att förstärka de beslut som hon tagit genom 

sitt rationella tänkande.” 

De tidiga rationella rörelserna uppstod genom muslimernas nära kontakter 

med indiska-iranska och framför allt med romerska filosofiska tankar och 

ideologier och bekämpades av anhängare till de som gav människan tro 

(iman) genom att ge koranens verser ett obestritt företräde. Kampen 

hårdnade när konservativa antirationella tankar användes av islamiska 

härskare för att tvinga muslimerna att lyda utan att ifrågasätta och välja. 

Rationella tankar och filosofier stoppades och deras anhängare straffades 

och slutligen de miste sina marker bland muslimerna när den s.k. tvåhundra 

åriga islamiska civilisationen tog slut under 1000-talet (Meydan Larousse, 

Büyük Lügat ansiklopedi, Meydan yayinevi, Istanbul, 1990, vol 9, s. 106 & 

vol. 4, s. 191-192; Islam Ansiklopedisi, Milli Egitim Basimevi, Istanbul, 

1988, vol. 5-2, s. 946-947 & vol. 8, s. 756-764; E-J- Brill’s, First 

Encyclopaedia of Islam 1913-1936, New York, 1993, vol. 3, s. 459-460 & 

vol. 5, 787-793). Rationalistiska tankar aktualiserades igen i muslimska 

samhällen när dessa samhällen fick ge vika för västvärldens och 

rationalitetens framgång och ”moderna” invasion. 

I vår tid försöker vissa fundamentalistiska islamiska rörelser använda 

rationella förklaringar för sina handlanden, men de använder ofta 

dessa för att förklara de heliga islamiska föreskrifterna och 

traditionerna med det moderna samhällets principer. Dessa rörelser 

har en lång väg framför sig för att som dåtidens rationalistiska 

rörelser, Mutezile, Ihvan-üs-safa med flera, våga ifrågasätta de 

heliga föreskrifterna och lyfta fram människans egen förmåga och 

rationalitet. 

268 Bulut, s. 688.


Mullornas i Iran påverkades också av de nya idéerna vilket 

deltagandet i den konstitutionella revolutionen visade, även 

om tankeförändringen bland dem var mycket liten. Den 

reformvänliga falangen började använda termer som i grunden 

var europeiska. Själva konstitutionbegreppet tillhörde den 

moderna terminologin. 

Det islamiska etablissemanget under den 

konstitutionella revolutionen 

Diskussionerna under den konstitutionella revolutionen 

1908 269 liksom de islamiska ledarnas teoretiska och praktiska 

inblandning i sociala och politiska frågor skapade en ny väg 

för idéerna om islam som samhällsideologi. Under dessa 

debatter diskuterades bland annat grundlagen och dess band 

till sharia, europeisering och dess gränser, den turkiska 

rörelsen och behovet av undervisning på turkiska, behovet av 

undervisning i filosofi, geografi och historia, månggiftet samt 

den islamiska synen på försäkringen, de sköna konsterna och 

användandet av klocka. Dessa frågor debatterades i nya 

islamiska tidningar, däribland Sirat-i Müstakim och därefter 

Volkan. Tidningarna kritiserade den snabba moderniserings - 

och europeiseringsprocessen i landet. Gestalter som Dervish 

Vahdati och Said-i Nursi bidrog också med sina läror till 

utvecklingen av den informella islamiseringsprocessen. 

År 1908 bildade en del av islamisterna det fundamentalistiska 

partiet Islam Partısı. Det allierade sig med det ottomanska 

partiet Demokrat Partısı för att de tillsammans skulle kämpa 

mot den sekulära fronten 270 . Samma visade sig många 

muslimska kvinnor på offentliga platser utan att bära slöja. 

Detta skapade oro bland muslimska fanatiker. De klandrade 

regeringen och dess planer på sekulära reformer. Reaktionen 

269 

Den andra konstitutionen. 

270 

Palmer, s. 228.


gentemot kvinnornas närvaro i det offentliga rummet ledde till 

upprättandet av en ny islamisk organisation, den Islamiska 

allierade församlingen (Islam Birligi Cemiyeti) 271 . 

År 1909 drabbade en del av de sekulariserade soldaterna 

samman med studenter vid de islamiska skolorna i Istanbul. 

Islamisterna organiserade ett uppror och krävde regeringens 

avgång. De ville ha en islamisk regering som skulle genomföra 

sharia i dess helhet och krävde att folket skulle respektera 

sultanens religiösa ställning som muslimernas kalif liksom 

hans politiska ledarposition. Sultanen utnyttjade upproret och 

upplöste regeringen. Han valde en islamist som skulle bilda 

regering 272 . 

Samma år gjorde fundamentalisterna uppror i huvudstaden. 

Upproret leddes av Dervish Vahdati, ledare för en mystisk 

tarikat-grupp. Han ville upplösa den nya konstitutionen och 

bygga upp en islamisk regim. Upproret slogs ned av soldaterna 

och många av anhängarna avrättades 273 , men tanken att 

upprätta en islamisk regim överlevde. 

Det började bli tradition att ledarna för tarikat-grupperna 

skulle ha plikten att göra uppror mot det sekulära systemet. 

Soldaterna lärde sig också att försvara den sekulära 

statsmakten gentemot islamiska upprorsmän. Därefter kom 

utvecklingen i Turkiet att präglas av motsättningen mellan de 

islamiska och sekulära aktörerna, med tarikat-ledarna och 

soldaterna i spetsen. 

De informella islamiska organisationernas fortlevnad 

År 1918, när den nya sultanen tog makten och återupptog reislamiseringen, 

återfick eyhülislam sin makt 274 , men detta 

271 Palmer, s. 231. 

272 Ahmad, s. 3942; Shaw, s. 179; Lewis, s. 212212. 

273 Bayrak, s.129. 

274 Palmer, s. 272.


förstärkte inte de sunni-islamiske ämbetsmännens och ulemas 

låga ställning gentemot centralmakten. 

Den traditionen processen gjorde att den formella hanafiislamiska 

organisationen förlorade möjligheten att överleva 

efter regimskiftet och sultanens fall. De som hade utfärdats 

fatwor när sultanen och hans byråkrati krävde det, utfärdade 

fatwor också när den nya regeringen genomförde systemskiftet 

på 1920-talet och gav order om det formella islamiska 

etablissemangets upplösning. 

Således försvann kalif-sultanen och det formella islamiska 

etablissemanget från det nya Turkiet. Upplösningen av den 

islamiska organisationen innebar dock inte att tron på islam 

som samhällsideologi försvann eller hela det islamiska etablissemanget 

i landet förlorade sin makt. Den formella hanafiislamiska 

ledarkåren förlorade sin ställning, men övergick till 

att under kommande tider uppträda i form av den statligislamiska 

organisation "Diyanet Ileri". 

De islamiska ledarna inom de etnisk-religiösa grupperna, 

däribland tarikat-grupperna överlevde processen. De intog så 

småningom det formella islamiska etablissemangets plats och 

utvidgade därigenom sin makt och sina befogenheter till nya 

områden. De visade senare sin styrka när de försökte stoppa 

den sekulära kemalismens utvidgning och framgångar. 

De etnisk-islamiska ledarna kunde trots hårda straff överleva 

det sekulära trycket, eftersom de levde långt ifrån den centrala 

maktapparaten i storstäderna. Den fundamentalistiska tanken 

aktualiserades gång på gång, särskilt när urbaniseringen 

samlade tarikat-grupperna i storstäderna. Islamiska partier och 

organisationer byggdes och utvecklades parallellt med 

misslyckandet av moderniseringen i städerna och islamisternas 

gemensamma uppdrag blev att styra kampen mot den 

dominerande sekularismen i Turkiet och återupprätta den 

islamiska staten.

Moderniseringen och den 

moderna kontrollen 

Stormakternas tveeggade inflytande 

På grund av historiska och geografiska förhållandena hade 

ottomanerna sedan gammalt täta kontakter med Europa. De 

uppmärksammade förändringarna i Europa innan iranierna och 

de försökte också långt innan dessa imitera och utnyttja 

framstegen i Europa. Den första ottomanska ambassadören 

som hade i uppgift att skaffa nya kunskaper om Västeuropa 

utnämndes 1720, knappt 90 år innan det första iranska 

sändebudet i modern tid skickades till Europa 275 . 

Men tanken på modernisering inom den muslimska världen 

framlades i början som en reaktion mot misslyckandena i 

krigeen mot Ryssland i Ottomanska riket i slutet av 1700talet 

och i Iran i början av 1800-talet. Traditionen att använda 

nya militära medel och reformera organiseringen av militären 

efter mönster av den militära framgången i Europa gick dock 

långt tillbaka. Iranierna började imitera det europeiska 

militärväsendet i början av 1600-talet. Moderniseringen av 

275 Akyol, s. 198199.


militären i det ottomanska samhället började i begynnelsen av 

1700-talet. Iran hamnade i inledningen av 1700-talet i en 

nedåtgående process, och iranierna fick vänta drygt ett sekel 

innan de kunde återuppta sina försök att modernisera sin 

militära organisation och sitt militära medel i början av 1800talet. 

Ottomanernas försök att kontinuerligt satsa på modernisering 

av militären och samhället fortsatte vid ingången till 

1800-talet. Iranierna följde därefter ottomanernas exempel 

med flera decenniers fördröjning inom olika områden. 

Moderniseringen i Ottomanska riket innefattade ett brett fält 

av samhället, medan iranierna fick vänta länge på att kunna 

imitera deras framgångar endast på vissa områden. 

Moderniseringen liksom kontakterna med västeuropeiska 

länder hade emellertid i båda imperierna en tveeggad karaktär. 

Båda samhällen byggde på föråldrade samhällsinstitutioner 

och båda hade förlorat förmåga att ta sig ur de förstenade 

traditionerna. De saknade båda tillräckliga inre krafter att driva 

samhället till att förbättra sin funktion. De hade knappast 

någon möjlighet att genomföra en framgångsrik samhällsförändring 

utan stimulans utifrån. Deras stagnation kunde 

dock inte skönjas förrän de hade fått nära kontakter med 

Västeuropa och Ryssland vid ingången till 1800-talet. 

Samtidigt medförde införandet av europeiska framsteg och 

moderniseringen stormakternas hegemoni och inflytande. 

Genom att modernisera sitt samhälle öppnade dessa länder 

sina dörrar för utländsk och europeisk exploatering. Därmed 

skapades motsatta konsekvenser. Stormakterna stimulerade 

dessa samhällen att vakna från den långa samhällsstagnationen, 

men de fick de nyvaknade samhällena att fastna i 

deras moderna nätverk och kontroll. Européernas påverkan 

liksom genomförandet av den europeiskt orienterade moderniseringen 

medförde därmed negativa och positiva konsekvenser.

Moderniseringen och den moderna kontrollen 183 

De koloniala och imperialistiska makterna försökte också 

frysa samhällsförändringarna i dessa samhällen när dessa stred 

mot deras målsättningar. Detta gjorde att genomförandet av 

moderniseringen på längre sikt ledde Iran och Ottomanska 

samhället in i en process av sammanbrott i stället för att förbättra 

och förnya samhällena. 

Modernisering resulterade i uppkomsten av ett modernt skikt i 

samhället, särskilt i huvudstäderna, och i en långvarig kamp 

mellan de moderna och konservativa fronterna. Detta var ett 

tecken på att den europeiskt orienterade moderniseringen höll 

på att fördjupas, men de moderna västeuropeiska makterna 

skapade samtidigt starka band med de konservativa, i 

synnerhet i Iran. Där föredrog västeuropéerna oftast att bygga 

sitt osynliga imperium genom samarbete med nomadhövdingar 

och mullor framför att samarbeta med och understödja 

de moderna grupperna och personerna. De moderna 

planerna i Ottomanska riket understöddes, men stormakterna 

intressen fick dem att ställa krav för sitt stöd. De moderna 

aktörernas vilja att modernisera sitt samhälle stod nämligen 

ofta i strid med de europeiska ländernas inflytande och 

förmyndarskap i dessa samhällen. De stödde moderniseringen 

för att öka sina vinster. Detta konfronterade dem med de 

lokala reformister som syftade till att genomföra moderna 

planer för att undkomma Västländernas kontroll. 

Detta gjorde också att moderniseringsperioderna i de båda 

muslimska samhällena avbröts vid flera tillfällen och de 

konservativa tog åter makten även när länderna helt och hållet 

präglades av Västländernas politik och beslut. 

Imperialisternas inflytande ändrade också den gamla balansen 

mellan olika politiska och ekonomiska aktörer i dessa länder. 

Nya sprickor uppstod i den förstenade samhällsstrukturen och 

detta minskade den traditionella kontrollen och öppnade 

därigenom vägen för nya förändringar. Men denna process 

blev mycket långsam, eftersom de samtidigt skapade en ny


maktbalans som minskade staternas och reformisternas möjlighet 

att driva fram reformplaner. 

Framstegen kunde inte heller överskrida de gränser som 

stormakternas vinster hade skapat. De europeiska ländernas 

närvaro begränsade samhällsförändringarna. 

Den moderna kontrollen 

1800-talet inleddes med stora överraskningar på olika 

politiska, militära och ekonomiska områden. Iranierna blev 

upphunna av händelser som kom att prägla deras auktoritet 

och suveränitet. De fann sig plötsligt omringade av mäktiga 

länder, samtidigt som de fortfarande brottades med bristerna 

efter det långa inbördeskrig och kaos som uppstått efter 

Safavi-dynastin. Ottomanerna militärmakt räckte inte längre 

till för att försvara sitt territorium. De tvingades gå med 

kapitulaionsavtalen om ensamrätter och koncessioner som 

placerade deras ekonomi under stormakternas kontroll. 

Iran var svagare och kunde lättare kontrolleras av England 

och Ryssland under de första decennierna av 1800-talet. 

Därefter kunde alla viktiga förändringar endast genomföras 

efter dessa länders godkännande. Ottomanska riket var 

däremot större, mäktigare och beläget närmare Västeuropa. 

Riket påverkades också av flera utländska aktörer, England, 

Ryssland och Frankrike samt under kommande decennier av 

Österrike, Italien och Preussen. Det skulle kräva flera krig och 

nederlag under kommande tider för att ottomanerna fullständigt 

kapitulera inför stormakternas krav. Ottomanerna 

hotades gång på gång av de nya krigsmaskinerna medan 

iranierna bara upplevde ett krig inom sitt territorium under 

andra hälften av 1800-talet. Imperierna utsattes för samma 

imperialistiska handlingar, men Ottomanska riket var mest 

intressant i förhållande till den imperialistiska målsättningen.


Från kolonial till imperialistisk exploatering 

Utvecklingen i Europa hade i början ett nära band till 

kolonialiseringen av andra länder och samhällen. Men 

utvecklingen av de ekonomiska grunderna i Europa fick 

européerna att ändra sina metoder för exploatering av 

resurserna i andra länder. De behövde så småningom sälja och 

köpa varor och investera sitt kapital på de besegrade ländernas 

fria marknader när de försökte kontrollera de islamiska 

imperierna vid ingången till 1800-talet. De hade då tillräckligt 

starka ekonomiska grunder för att kunna kontrollera marknaderna 

och ta hem vinster i stället för att ockupera länderna i 

fråga. 

De europeiska länderna ökade sin militära och ekonomiska 

makt tack vare moderniseringen av dessa besegrade 

samhällen, men detta betydde inte att de ville ge dem 

möjlighet att använda upptäckter och kunskaper utan att betala 

ett lämpligt pris som avgördes av stormakterna. Priset för den 

moderna framgången var ofta högt. De muslimska imperierna 

förlorade i de flesta fall på moderniserings- och 

europeiseringsförsöket i stället för att vända sin sämre 

utveckling. Detta liksom de muslimska samhällenas brist på 

inre drivkrafter förvandlade dem så småningom till 

imperialisternas politiska, militära, ekonomiska och kulturella 

resursområden i periferin. 

Stormakternas politik och strategier varierade mellan de båda 

länderna. Det ottomanska samhället befann sig i Europa. Det 

hade en relativt utvecklad samhällsorganisation med maktfördelning 

inom systemet. Det hade goda ekonomiska 

infrastrukturer, vägar och förbindelser samt relativt utvecklade 

marknader, medan grannlandet Iran saknade alla dessa 

geografiska och ekonomiska tillgångar. 

Metoderna var mer koloniala och konserverande i Iran. 

Möjligheterna till förändringar inom det föråldrade systemet 

frystes. Den politiska kontrollen skulle till varje pris behållas. 

Deras strategi och förväntningar i det ottomanska samhället


var helt annorlunda. I ottomanska riket skulle den geografiska 

sociala och ekonomiska kapaciteten användas för att stärka ett 

mer postkolonialt och imperialistiskt utnyttjande. Stormakterna 

ville genomföra reformer inom det föråldrade systemet för 

att höja kapaciteten för kapitalflöde. De ville satsa på marknaderna 

i Istanbul och på andra strategiska platser för att öka sina 

vinster. 

Folket i Ottomanska riket fick möjlighet att konsumera 

utländska varor i städerna redan i början av 1800-talet. De fick 

möjlighet att låna europeiskt kapital i huvudstaden och på sina 

marknader redan under tanzimat-perioden på 1840-talet. 

Iranierna upplevde dessa kapitalistiska förändringar i slutet av 

seklet. Iraniernas begränsade källor och relativt lågutvecklade 

marknader innebar att de imperialistiska makternas intresse för 

landet väcktes senare. 

Trots skillnaderna ockuperades i praktiken både länderna av 

de imperialistiska industriländerna genom att tvingas efterlevas 

deras moderna planer. Trots den tidigare koloniala 

ockupationen var den moderna och ofta icke-militära 

ockupationen knappt märkbar för och kunde därför inte 

motarbetas av lokalbefolkningen. 

Stormakterna försökte under hela 1800-talet frysa förändringar 

i Iran. De stoppade reformer och påverkade shahen att avskeda 

reformvänliga byråkrater. De ockuperade olika delar av landet 

och hotade gång på gång den iranska statens suveränitet och 

hjälpte nomadhövdingarna för att skada landets stabilitet och 

minska statens suveränitet. Mullorna och de reaktionära 

aktörerna vid hovet understöddes för att frysa de potentiella 

förändringarna. Dessa konservativa personer och grupper fick 

den iranska centralmakten att böja sig inför de koloniala och 

imperialistiska makterna. Iranierna kontrollerades inom kort 

av engelsmännen och ryssarna utan att kunna utnyttja 

konflikterna mellan dessa stormakter, åtminstone inte innan 

den sovjetiska revolutionen i Ryssland. ”Dessförinnan var 

engelsmännen eniga med ryssarna om att förändringarna i Iran


skulle frysas så mycket som möjligt” 276 . I Ottomanska riket, 

krävde européerna vid flera tillfällen att få reformera systemet. 

De hotade sultanerna med att använda våld om dessa 

förhindrade genomförandet av reformarbetet tanzimat 277 . 

Så småningom tjänade de europeiska staternas intresse av att 

reformera det ottomanska samhället som en drivkraft för 

moderniseringen. De tvingade den ottomanska staten att driva 

fram reformer när aktuella förändringar förhindrades av den 

föråldrade ottomanska maktapparaten och dess konservativa 

krafter. ”De västeuropeiska länderna ställde t.ex. ett 

gemensamt ultimatum till ottomanerna under 1860-talet. De 

hotade ottomanerna med att de skulle ockupera huvudstaden 

Istanbul om reformer inte genomfördes. År 1867 skrev fransmännen 

ett brev till sultanen och bad honom att ge order om 

att driva fram reformarbetet. England och Österrike stödde 

fransmännens begäran och de ställde ultimatum 278 . År 1878 

slöt England ett avtal med Ottomanska riket och fick därmed 

ansvaret att försvara rikets suveränitet under förutsättning att 

sultanen accepterade reformerna. Därefter räddades den 

reformvänlige premiärministern Mithat Pascha undan sultanens 

straff med hjälp av västländernas påtryckningar 279 . 

276 

Palmer, s. 61; Lambton, 1996, s. 260; Adamiyet, 1972, s. 276. 

277 

Adamiyat, 1972, s. 162. 

278 

Adamiyat, 1972, s. 134, 154. 

279 

Adamiyat, 1972, s. 163.


Den kapitalistiska kontrollen 

Kontrollen i Ottomanska riket 

År 1802, ett år efter segern över fransmännen i Egypten, återupptog 

ottomanerna sin nära förbindelse med dem. Som 

inledning på den nya vänskapen gav de fransmännen viktiga 

handelsfördelar vid Medelhavet och Svarta havet 280 . Detta 

hände på grund av att de ottomanska sultanerna tidigt, redan i 

slutet av 1700-talet, hade förstått att deras makt och existens 

bara kunde byggas på balansen mellan stormakterna. 

Ottomanerna kunde dock inte utnyttja stormakternas konflikter 

för att få dem att respektera rikets självständighet. De skapade 

balans i sina relationer genom att fördela möjligheterna på alla 

parter för att tillgodose allas intressen. Varje avtal om 

rättigheter med en av de mäktiga länderna följdes ofta av 

motsvarande avtal med andra länder. Detta fick så småningom 

ottomanerna att hamna i en ond cirkel av avtal med och 

obalans mellan mäktiga utlänningar under drygt ett sekel fram 

till början av 1920-talet, då förhållandena förändrades. 

År 1812 besegrades Napoleon i kriget mot Ryssland. Detta 

gav England möjlighet att ta fransmännens plats vid östra 

Medelhavet. Engelsmännen utnyttjade också sin roll i 

fredsavtalet mellan Ryssland och ottomanerna och fick rätten 

att utvidga sin ekonomiska dominans över hela området från 

Alexandria i Egypten till Beirut i Mesopotamien. Därigenom 

kunde de bygga upp ett imperium av handel och ekonomiska 

förbindelser i det ottomanska territoriet 281 . 

År 1827 attackerade de tre allierade stormakterna, Ryssland, 

Frankrike och England, Ottomanska riket. Året därpå började 

ett nytt krig mellan Ryssland och ottomanerna. Kriget slutade 

280 Palmer, s. 6. 

281 Palmer, s. 90, 154.


samma år med ett fredsavtal, Adrianopel-avtalet. Enligt avtalet 

tvingades ottomanerna ge upp mark och betala skadestånd som 

var dubbelt så stort som rikets budget 282 . Detta, liksom krigets 

kostnader, minskade ännu mer ottomanernas möjlighet att 

genomföra reformer. 

År 1832 ockuperade egyptiska trupper en stor del av sultanens 

territorium: Syrien, Irak och en stor del av Anatolien. De 

vände sig mot huvudstaden och hotade att ockupera Istanbul. 

Sultanen hade inget annat val än att be ärkefienden Ryssland 

om hjälp för att försvara huvudstaden. Det var första gången 

som ottomanerna fick hjälp av stormakterna att försvara sin 

huvudstad. Den ryska armén skickades till Istanbul. Deras 

truppförflyttning fick andra stormakterna att skicka trupper till 

området. Fransmännen fick slutligen egyptierna att kalla 

tillbaka sina trupper. Som guvernör och regeringschef fick 

Egyptens ledare ny mark och ytterligare maktbefogenheter 283 . 

Händelsen visade ännu en gång att Ottomanska riket inte 

längre kunde överleva utan hjälp från stormakterna. Därefter 

överlevde Ottomanska riket ofta på grund av att dessa såg det 

som fördelaktigt att låta riket finnas kvar. Denna för 

ottomanerna dystra situation övertygade också stormakterna 

om att de kunde föra krig mot ottomanerna när de tyckte sig ha 

behov av detta. 

År 1833 gav ett nytt avtal som slöts mellan ottomanerna och 

ryssarna efter deras satsning på huvudstadens försvar ryssarna 

nya koncessioner vad gällde kommunikationen igenom Marmarasjön. 

Avtalet gav också ryssarna möjlighet att kontrollera 

sultanen i Istanbul 284 . 

År 1838 slöt engelsmännen ett avtal med ottomanerna om 

utveckling av handeln. Avtalet gav engelsmännen nya möjligheter 

att sälja sina varor och köpa lokala råvaror och produkter 

282 Palmer, s. 108109. 

283 Palmer, s. 112113. 

284 Anderson, s. 8186; Palmer, s. 113.


på ottomanernas marknader 285 . Detta gav engelsmännen 

möjlighet att utveckla sin auktoritet i Syrien, Libanon och 

närliggande områden. Tanzimat-reformerna sågs som en förberedelse 

för genomförandet av det aktuella avtalet med 

England om ”den fria marknaden” i Ottomanska riket 286 . 

Stormakterna fick så småningom makten att bestämma i olika 

områden av Ottomanska riket utan att tillfråga den ottomanska 

sultanen och centralmakten. År 1848, ett decennium efter 

början av det europeiskt orienterade moderniseringsarbetet 

tanzimat, samlades stormakternas ambassadörer i Wien för att 

diskutera konflikten mellan Ryssland och Ottomanska riket. 

De fattade beslut om det ottomanksa territoriet utan att bjuda 

in ottomanernas representant till konferensen 287 . År 1852 

seglade franska krigsbåtar igenom Çanakkale i Marmarasjön 

till Istanbul. De ankrade framför sultanens slott och fick 

sultanen och hans premiärminister att godta de franska 

kraven 288 . År 1853 föreslog ryssarna för engelsmännen att dela 

Ottomanska riket i flera mindre stater. Tanken hade funnits i 

stormakternas båda huvudstäder sedan 1839. Förslaget fick 

emellertid inte gensvar då engelsmännen var rädda att detta 

skulle ändra balansen mellan makterna i Europa 289 . 

Ryssarna kallade sedan länge Ottomanska riket för ”den 

äldre mannen” 290 . De hade länge haft tanken att dela riket med 

andra stormakter, men de verkställde inte sitt beslut. De 

fruktade nämligen att detta skulle skapa nära kontakter och 

eventuellt konflikter och krig med stormakterna i Västeuropa. 

Ottomanernas självständighet räddades vid olika tillfällen 

under 1800-talet endast på grund av att stormakterna inte 

285 


286 

Özüerman, s. 18. 

287 

Palmer, s. 134135. 

288 


289 

Palmer, s. 121, 131. 

290 Palmer, s. 132.


kunde komma överens om uppdelningen av det stora riket 291 . 

Efter 1856, då fredsavtalet mellan den allierade länderna, 

England, Frankrike och Ottomanska riket å ena sidan och 

Ryssland å andra sidan slöts, fick ottomanerna krediter av 

europeiska länder. De fick upp till 14 utländska krediter under 

de första 20 åren. Krediterna var mycket dyra och ca 40 

procent av hela summan gick till avgifter innan de hade 

betalats ut 292 . 

Krediterna hjälpte inte rikets ekonomi utan drev landet in i 

en ekonomisk kollaps. De fördjupade också landets behov av 

utländska krediter. År 1863 upprättades Osmanlı Bankası för 

att administrera det engelska och franska kapitalet i landet. En 

ny bank, Crédit Général de l'Empire Ottoman, öppnades också 

1868 av fransmännen. Denna följdes av öppnandet av den 

ryska banken Rus Bankasi. Franskt kapital dominerade under 

ca tio år Ottomanska rikets ekonomi och präglade landets 

handel under hela 1860-talet 293 . 

Under 1870-talet ökade européerna sin kontroll över rikets 

ekonomi och statens finanser. Detta minskade sultanens och 

den ottomanska statsmaktens möjlighet att fritt kunna 

bestämma över rikets ekonomi 294 . Många utländska aktörer, 

däribland William Bulver, den engelske ambassadören i 

Istanbul, klagade över höga utgifter för skulderna. Han rådde 

ottomanerna att ersätta sin liberala ekonomiska politik med ett 

effektivt system för att minska beroendet av utländska banker 

och hindra dem att diktera sina villkor 295 . 

291 Palmer, s. 131,135. 

292 Issawi, 1980, s. 361, 365; Lewis, s. 447. 

293 Palmer, s. 152153. 

294 Palmer, s. 146. 

295 Palmer, s. 152.


Detta betydde dock inte att förstärkningen av sultanens 

auktoritet över den ekonomiska sektorn kunde rädda ottomanernas 

ekonomi. Sultanen brydde sig nämligen inte om landets 

ekonomiska kollaps. Hans slöseri var också en av orsakerna 

till landets bankrutt, som byggde på både utländsk och 

inhemsk exploatering. De utländska och inhemska profitörerna 

var alltid överens om själva utnyttjandet. Detta scenario av 

allians mellan inhemsk och utländsk exploatering utspelades 

också i Iran och blev ett vardagsinslag i båda rikena. 

Den ekonomiska kollapsen berodde också på begränsningen 

av de inhemska marknaderna och den svaga kapitalbildningen 

i riket. Det nationella borgerliga skiktet var svagt och kunde 

inte konkurrera ut de utländska kapitalägarna. Konsekvensen 

av landets dåliga utveckling gjorde att stora delar av de 

utländska lånen fördes tillbaka till de ursprungliga länderna 

och bankerna utan att skapa någon ekonomisk tillväxt och 

kapitalbildning på vägen. 

Den ekonomiska krisen och börsfallet 1873 i Europa slog hårt 

mot den ottomanska ekonomin som var svag och öppen för in- 

och utflöde av kapital. Detta förstärkte den imperialistiska 

kontrollen över riket och fördjupade utnyttjandet av den 

ottomanska ekonomin. Under denna period utbetalades hälften 

av statens inkomst som amortering och ränta på de utländska 

lånen till de europeiska länderna. Sultanens höga utgifter, 

liksom utländska avgifter förbrukade 90 procent av de 

utländska lånen. Bara en tiondel av lånen användes i statens 

budget för investeringar och reformplaner 296 . 

År 1875 fick regeringen i Istanbul be de utländska långivarna 

om att ge dem en längre tidsfrist för att betala 

räntorna. Detta innebar den ottomanska statens erkännande av 

sitt ekonomiska nederlag och sin konkurs 297 . De föregående 20 

296 Palmer, s. 156, 179. 

297 Shaw, 1977, s. 110; Palmer, s. 155.


årens imperialistiska förbindelser liksom sultanens slöseri låg 

till grund för statsfinansens konkurs. Ottomanska rikets 

existens hängde nu på de europeiska långivarnas samtycke 298 . 

År 1877 började seklets fjärde krig mellan Ryssland och 

Ottomanska riket. Kriget slutade 1878 ännu en gång med en 

stor förlust för ottomanerna. De tvingades omedelbart gå med 

på ryssarnas krav på mark och koncessioner samt en stor 

summa i krigsskadestånd som skulle betalas under de 

kommande 100 åren 299 . 

I slutet av kriget hotade ryssarna än en gång att ockupera 

huvudstaden om ottomanerna inte kapitulerade villkorslöst. 

Engelska flottan gick in från Çanakkale i Marmarasjön för att 

försvara huvudstaden, trots att de inte hade ottomanernas 

samtycke för sin truppförflyttning i området. Detta var andra 

gången som engelsmännen ockuperade det ottomanska territoriet 

till havs efter attacken 1807 300 . De behövde inte längre bry 

sig om sultanens samtycke till sin invasion. Således ockuperades 

ottomanernas territorium av både Ryssland och England. 

Enligt fredsavtalet 1878 i Istanbul fick ottomanerna gå med 

på ryssarnas pan-slaviska plan på Balkan. De accepterade 

oavhängighet för Rumänien, Serbien, Karadag och Bulgarien. 

Sultanen kunde inte bjuda motstånd gentemot ryssarnas hot att 

ockupera huvudstaden utan kunde bara hoppas på andra 

stormakters politiska reaktion mot deras geopolitiska planer på 

Balkan. Avtalet med Ryssland innebar att Ottomanska riket 

förlorade två tredjedelar av sitt territorium. Därmed upphörde 

ottomanerna att känna sig som ett folk i ett mäktigt rike 301 . 

298 


299 

Palmer, s. 166, 169, 179. 

300 

Palmer, s. 170171. 

301 

Palmer, s. 172, 181, 244.


Efter fredsavtalet fördjupades den ekonomiska krisen. Staten 

kunde inte betala ut löner till sina anställda i närmare fyra år. 

Priserna ökade stadigt i Istanbul. Nya vågor av flyktingar 

strömmade in i huvudstaden 302 . I slutet av 1870-talet föreslog 

ryssarna än en gång stormakterna att de antingen skulle 

kontrollera hela statsfinansen i Ottomanska riket eller dela 

landet i olika intresseområden 303 . År 1881 gick sultanen med 

på de europeiska bankernas organiserade kontroll över statsfinansen 

304 . Under denna period började tyskarna vinna över 

sina konkurrenter, och så småningom förvandlades de till de 

viktigaste kapitalförvaltarna i Anatolien 305 . 

Avtalen om ekonomiska koncessioner med utlänningar fortsatte 

och utvecklades under Abdülhamits tid 306 . Tyskarnas 

konkurrens med de dominerande stormakterna i Ottomanska 

riket ökade successivt och nådde sin kulmen under 1910-talet. 

Tyskarnas nya position och nära band med ottomanerna 

stoppade dock inte avtalen om ytterligare koncessioner med 

andra länder. Ottomanerna hade nu, efter drygt ett sekel av 

modernisering, europeisering och nära samarbete med européerna, 

förlorat sin storhet, sitt territorium och värdighet. 

Kontrollen i Iran 

Under hela 1800-talet ökade stormakterna sitt politiska och 

ekonomiska inflytande så mycket att andra länder behövde de 

härskande stormakternas samtycke för att sluta avtal med 

iranierna. Tyskland tvingades t.ex. under 1870-talet förneka att 

skicka experter till Iran, då förhållandet till Iran skulle god- 

302 

Issawi, 1980, s. 361; Palmer, s. 180. 

303 

Stratford, s. 49; Palmer, s. 179. 

304 


305 

Lewis, s. 447; Issawi, 1980, s.361365. 

306 Palmer, s. 193.


kännas av Ryssland och England. Landet kunde bara stå på 

egna ben så länge som dessa stormakter samtyckte. Under de 

sista decennierna av 1800-talet inleddes och utvecklades 

koncessionsavtalen också i Iran. Landet hade hamnat under 

stormakternas kontroll i början av 1800-talet, men stormakternas 

intresse för ekonomiska satsningar dröjde och 

började först under de senaste decennierna av 1800-talet. De 

iranska marknaderna var nämligen mer begränsade och fattiga 

än de i Ottomanska riket. Detta, liksom de geografiska 

villkoren och begränsningen av kommunikationen, fördröjde 

framväxten av kapitalismen och den imperialistiska exploateringen 

i Iran. 

Under denna period började européerna intressera sig för de 

ekonomiska möjligheterna i Iran. De ville framför allt ta 

kontrollen över statens ensamrätter på tull, tobak, vägbyggande, 

samt import och export av varor. Den iranska 

shahen och hans omgivning välkomnade det utländska 

intresset och började så småningom sälja allt som kunde dra 

till sig utlänningarnas intresse. Försäljningen av ensamrätter 

utvidgades därefter från handeln till kontroll av landets 

ekonomiska källor. Shaherna arrangerade också sina resor till 

Europa genom att sälja nya ensamrätter till utlänningar 307 . 

Rätten att bygga vägar och järnvägar, kontrollen av 

tullväsendet och produktion och marknadsföring av tobak, 

rätten att öppna banker och bryta malm och även rätten att 

välja utländska experter såldes och köptes på den 

korrumperade öppna marknaden, där shahen och hovet och 

flertalet tjänstemän fick sin del av kakan. Landets svaga och 

begränsade ekonomi präglades av utländska varor och shahen 

saknade pengar för att bekosta sina hundratals fruars 

uppehälle. Fram till den konstitutionella revolutionen i början 

av 1900-talet lånade man pengar på vilka villkor som helst för 

att täcka shahens och hovets enorma utgifter. Resten av 

pengarna förvaltades av korrumperade statsmän för att täcka 

307 Varahram, s. 6465, 265.


statliga utgifter. 

Den första utlåningsbanken, Stegrazi Rus, började sin verksamhet 

i Teheran redan 1852, men det dröjde länge innan den 

första bank som drev en bred bankverksamhet öppnades. År 

1888 öppnande New Oriental Bank ett kontor i Teheran. Två 

år senare lämnade banken sin plats till den engelska Kungliga 

banken (Bank-e shahi) som hade i uppgift att binda den 

iranska ekonomin och penningpolitiken till East India 

Companys verksamhet. Den första iranska banken, Nationalbanken 

(Bank-e melli), öppnades först 1906 308 . I början av 

1900-talet fick Ryssland kontroll över den iranska penningmarknaden 

genom att ta på sig alla utländska lån. Detta 

motverkade engelsmännens ensamrätt att driva bankväsendet, 

och skapade därför reaktioner i landet 309 . Konflikterna hjälpte 

för första gången de iranska samhällsaktörerna att höja sin röst 

gentemot den korrumperade maktapparaten. Den konstitutionella 

revolutionen nalkades. 

Ett gemensamt öde 

Således befann sig ottomaner och iranier trots stora skillnader 

under andra hälften av 1800-talet i samma båt. Å ena sidan 

kunde de inte längre upprätthålla det föråldrade levnadssättet 

och kände sig tvungna att modernisera sina institutioner och 

sitt samhälle. Men å andra sidan kunde genomförandet av 

moderniseringen bara äga rum under imperialisternas hegemoni 

och bevakning. Moderniseringen öppnade vägen för en 

del förbättringar i systemet i de båda muslimska imperierna, 

men den minskade samtidigt ännu mer landets möjligheter att 

stå på egna ben. Den möjliggjorde och fördjupade imperialismens 

exploatering 310 . 

308 Hasanbeygi, s. 400403. 




Detta var orsaken till att många i protest mot den påtvingade 

kontrollen började återvända till sina gamla värderingar, 

däribland de islamiska traditionerna, trots att många var 

medvetna om att dessa kulturella rötter redan var förbrukade. 

De hade varit en viktig orsak till dessa samhällens stagnation 

och långsamma utveckling. Försöket att befria sig från den 

moderna västeuropeiska kontrollen resulterade så småningom i 

uppkomsten av islamiska ideologier i Iran och nationalistiska 

och islamiska ideologier i Ottomanska riket. 

Utländska intressen och inhemska brister 

Européerna bar det nya seklets fana när de fick nära kontakter 

med de muslimska länderna, men deras politiska, militära och 

ekonomiska inblandning ökade inte muslimernas möjlighet att 

genomföra en liknande utveckling av sitt samhälle. I båda 

imperierna började intresset för europeiska produkter när de 

besegrades av de teknologiska krigsmaskinerna. De erkände 

stormakternas överlägsenhet genom att importera militära 

medel, som fungerade som symboler för modernisering. 

Konsumtionen av ryska och europeiska varor utvidgades från 

militära medel till andra områden. De muslimska samhällena 

blev successivt beroende av varor i sitt vardagsliv. 

Man försökte i båda riken erhålla européernas teknologiska 

framgångar genom att dels skicka sina studenter till Europa 

och dels använda utländska experter i europeiskt orienterade 

moderna skolor och institutioner. Försöket var en god början 

för utvecklingen av samhället, men det var ändå mycket ytligt. 

Man försökte lära sig att konsumera och använda den 

europeiska teknologin i stället för att delta i de europeiska 

framstegen och spela en roll i dess utveckling, med andra ord 

hellre konsumera än att försöka förstå och producera något 

eget. Till exempel översattes inte en enda bok om européernas


ekonomiska framgångar till arabiska, persiska eller turkiska 

under hela moderniseringsperioden 311 . Bland de turkiska och 

persiska studenter som skickades till Europa under 1800-talet 

var de studenter som studerade ekonomi mycket få. Bland 

turkiska studenter som 1840-1880 studerade i europeiska 

länder fanns inte en enda som skrev uppsatser om den 

ekonomiska utvecklingen i Europa 312 . De hade i själva verket 

bortsett från den ekonomiska utvecklingens grundläggande 

faktorer i Europa. 

Detta skilde moderniseringsmodellen i de muslimska samhällena 

från den framgångsrika modellen i Japan. De 

muslimska staterna och de nya byråkraterna i dessa länder 

insåg inte vikten av att satsa på ekonomin, medan den 

japanska modellen framför allt byggde på att importera 

kunskaper och använda dem för egna ekonomiska och 

teknologiska framgångar 313 . Skillnaden byggde dels på de inre 

brister som präglade utvecklingen i de muslimska samhällena 

och dels på japanernas mindre påverkan av européernas 

inflytande och förmyndarskap. Japanerna hade fördelen att 

kunna hålla sig utanför den utländska kontrollen, såväl militärt 

som politiskt och ekonomiskt, när de under 1800-talet satsade 

på att utveckla sitt samhälle. 

Metoderna förändras, förhållandena kvarstår 

Under de senare decennierna av 1800-talet skapade det 

utländska trycket, liksom moderniseringens misslyckande med 

att svara mot förväntningarna, skarpa reaktioner i båda iranska 

och ottomanska samhällen. Den moderna kontrollens för- 

311 

Lewis, s. 196. 

312 

Sayar, s. 30. 

313 

Akyol, s. 222.


ödande konsekvenser användes i båda länderna av inre missnöjda 

krafter som en ursäkt för att försvara återgången till 

traditionerna. Nationella reaktioner i Ottomanska riket och reislamiska 

reaktioner i båda länderna skapade en ny politisk 

stämning vid sekelskiftet 1900. Processen präglade inte bara 

det dåtida samhällslivet utan har kastat sin skugga över de 

politiska händelserna fram till idag. 

Fyndet av råolja i den ottomanska staden Mosul och därefter i 

sydvästra Iran förändrade dock stormakternas strategi och 

skapade ett djupt intresse hos engelska och holländska 

företagare för att satsa på den strategiska råvaran 314 . Iraniernas 

förmånsavtal om kontrollen av oljefälten med engelsmannen 

Darsy 1901, blev under hela seklet och ända fram till i dag en 

avgörande och förödande faktor i kontrollen av landets 

ekonomi. År 1908 fann man ett stort råoljafält i sydvästra Iran. 

Detta fick England och andra europeiska länder att omplanera 

sin strategi i Iran och delar av Ottomanska riket. Därefter blev 

oljepolitiken en central faktor i de politiska besluten i 

området 315 . 

Det första världskriget blev förödande för ottomanerna. Det 

ottomanska systemet försvann i ett slag. Kapitulationen 

medförde svåra konsekvenser. Segrarna i kriget dikterade sin 

nya geopolitiska vilja och Ottomanska riket delades för gott i 

olika delar och en ny karta med självständiga länder och 

nationer ritades. De allierade länderna kontrollerade hela 

statsmakten och kunde bestämma över landets ekonomi. De 

blev så starka att de kunde ge den ottomanske kalif-sultanen 

fristad i sitt territorium 1922 316 . Iran upplevde under denna 

period en långvarig maktlöshet och anarki som hade uppstått 

314 

Palmer, s. 193, 212, 230. 

315 

Busch, s. 1819. 

316 

Palmer, s. 233, 288289.


efter den konstitutionella revolutionen. 

Revolutionen 1917 i Ryssland satte definitivt punkt för de 

tidigare relationerna. Med Sovjetunionens tillkomst försvann 

Ryssland som det viktigaste hindret för dessa länders utveckling, 

medan den imperialistiska makten monopoliserades 

av de västeuropeiska länderna, med England i spetsen. Men 

om det gamla systemet i Ryssland delade det centrala ansvaret 

för Irans och Ottomanska rikets misslyckanden under moderniseringsperioden, 

gav det nya socialistiska systemet möjlighet 

till kompensation. När revolutionen fick hela den teknologiskt 

utvecklade världen att brytas i två motstående block, hamnade 

dessa muslimska länder i västblocket. I synnerhet Iran fick 

som den anti-kommunistiska västalliansens främsta front en 

strategisk betydelse. De nya förväntningarna gav i båda 

länderna upphov till en ny ordning och ett nytt politiskt 

system. De gamla systemen ersattes av nya och moderna 

statsmakter under 1920-talet. 

1800-talet och dess reformer och utländska kontroll blev 

således förödande för båda länderna. Satsningarna på modernisering 

liksom de relativa framgångarna och misslyckandena 

med att förnya samhället satte djupa spår på dessa länders 

framtid och präglade även kommande moderniseringsplaner 

under 1900-talet. Den imperialistiska kontrollen fortsatte. Ett 

antal moderniseringsplaner sattes under kommande tider 

igång, men de kunde inte befria länderna från den ställning 

som de hade haft gentemot de europeiska länderna under 

1800-talet. I slutet av moderniseringsperioden på 1800-talet 

hade Iran och Ottomanska riket hamnat i de moderna ländernas 

periferier. Detta förvandlades till ett varaktigt öde och 

fortsatte även under det kommande århundradet.


Tanzimat i Ottomanska riket 

Det ottomanska systemet överlevde långt efter början på sitt 

sammanbrott, eftersom reformerna upprätthöll det sedan de 

traditionella institutionerna och grunderna hade förlorat sin 

funktion 317 . Reformerna var kortvariga, ytliga och begränsade 

till vissa institutioner, men gav ottomanerna möjlighet att förbättra 

sina institutioners funktionssätt och överleva. 

Moderniseringen och europeiseringen av det ottomanska 

samhället går långt tillbaka i ottomanernas historia. De 

genomförde viktiga förändringar och reformer i sina militära 

medel efter modellerna i Europa och Ryssland redan i början 

av 1700-talet. De använde också de europeiska arkitektoniska 

stilarna under samma period. Deras satsning på europeiseringen 

gjorde att ”det redan i slutet av 1700-talet fanns 

etablerade sekulära grupper i samhället, i synnerhet i huvudstaden 

Istanbul” 318 . 

En effektiv modernisering i Ottomanska riket skedde i en ny 

våg under sultan Selim III. År 1791 gav sultanen både 

islamisterna och de sekulära i uppdrag att komma med förslag 

om moderniseringen av militären och riket. Moderniseringen 

skulle öka arméns kompetens till europeisk nivå. Reformen av 

militären var i grunden inte något nytt i Ottomanska riket, men 

hans reformer var betydligt mer långtgående än föregående 

reformer 319 . Omorganiseringen av byråkratin på regional nivå, 

skattereformer och reformer för förbättring av marknadsföringen 

av spannmål, liksom öppnandet av sekulära skolor 

och militärskolor, användandet av främmande språk inom 

317 

Palmer, s. V111. 

318 


319 

Palmer, s. 59.


utbildningsväsendet och upprättandet av diplomatiska förbindelser 

med europeiska länder ingick reformer. 

Man har idag olika uppfattningar om de reformer som 

genomfördes under Selims tid. En del ser dem som en 

förändring som satte djupa spår i olika delar av samhället. 

Lewis Bernard delar den här åsikten trots att han understryker 

att omdaningarnas kärna utgjordes av militära reformer. En 

annan uppfattning uttrycker bl.a. Stanford Shaw som ser 

Selims reformer som mer traditionella än moderna. Enligt 

Shaw utvidgades reformerna inte till ekonomiska och sociala 

områden. Selim försökte göra förändringar i strukturen, men 

han genomförde bara gamla åtgärder för att lösa de gamla 

problemen. Hans ekonomiska omdaningar följdes inte av 

reformer i budgeten. Åtgärderna på detta område syftade bara 

till att minska korruptionen och förbättra de gamla relationerna 

320 . 

Den viktigaste delen av sultan Selims reformer var utvecklingen 

av relationerna med Europa. Dessa skapade i sin 

tur positiva känslor hos folket gentemot européerna och de 

europeiska framstegen. Under denna period tjänstgjorde 

många européer och framför allt fransmän inom olika 

ottomanska militäranläggningar. Det var inte första gången 

som européer fick möjlighet att arbeta som specialister för att 

modernisera militären i Ottomanska riket, men det var första 

gången som ottomanerna inte längre krävde att européerna 

skulle anpassa sig till de gällande traditionerna i Ottomanska 

riket. De fick behålla sin religion och sitt levnadssätt. 

Fransmännen och många anhängare till den franska 

revolutionen propagerade samtidigt för sina nya och revolutionära 

idéer i Istanbul, samtidigt som motparterna på europeiska 

ambassader försökte tillbakavisa deras argument. Dessa motsättningar 

gav också ottomanerna möjlighet att ta del av det 

320 Akin, s. 82.


nya tänkandet i Europa. 

Nya ambassadörer skickades till olika europeiska länder. Det 

var inte heller första gången som ottomanerna skickade 

ambassadörer till europeiska länder, men det var första gången 

som ambassadörerna inte var tillfälliga och hade aktuella 

uppdrag. År 1793 öppnades den ottomanska ambassaden i 

London och därefter i Wien och Berlin. År 1796 öppnades 

ambassaden i Paris 321 . Sultan Selim fortsatte att genomföra 

sina reformplaner och fördjupade dem i början av 1800-talet, 

men han föll själv offer för sina reformer. 

Kontakterna med den moderna kontinenten tvingade dock 

ottomanerna att fortsätta sin omdaning islahat och tanzimat. 

Det reformarbete som hade börjat med sultan Selim 

aktiverades åter under sultan Mahmuts tid. Sultan Mahmut II 

var en trogen reformist. Han var den förste sultanen som från 

första dagen understödde införande av de västländska 

framstegen till riket och tog upp Selims misslyckade 

moderniseringsarbete och försökte utveckla det på alla 

områden. Hans reformer tog fart, särskilt sedan han upplöst 

janitsjar-styrkan 1826 322 . 

Mahmut började sin radikala modeförändring med att raka av 

sig skägget. Han klädde sig i egyptisk kappa. På samma sätt 

som europeiska ledare gav han order om fester på sin 

födelsedag. Han deltog i fester och baler som arrangerades av 

europeiska ambassadörer. Han färdades i Istanbul och de 

närliggande städerna utan att ta på sig traditionella kläder. 

Hans bilder hängdes också på väggarna i statliga kontor, trots 

att de islamiska traditionerna förbjöd att hänga bilder med 

människa som motiv 323 . Att tala på ett europeiskt språk, främst 

321 Akin, s. 82. 

322 Inalcik, 1989, s. 23; Shaw, 1971, s. 6. 

323 Akin, s. 114.


franska, blev ett allmänt krav på kulturellt framgångsrika 

människor under hans tid 324 . 

Sultanen hade ett stort intresse för reformerna i Egypten och 

försökte efterhärma egyptiernas utvecklingsmodell i Istanbul. 

Han försökte locka med sig ulema för att göra det lätt att driva 

fram en omdaning. Mahmut var förmodligen en trogen muslim 

och byggde flera moskéer och reparerade gamla heliga 

byggnader. Han valde en närstående till eyhülislam. Denne 

var också reformvänlig och ville hindra de lokala islamiska 

ledarna att framträda som ”konservativa arroganta” janitsjarchefer. 

Janitsjar-styrkan var då den viktigaste konservativa 

institutionen och stod emot moderniseringen. Sultanen valde 

inte bara de reformvänliga till höga tjänster. Han organiserade 

också dem för att vinna över de konservativa. År 1826 blev 

sultanen informerad om att alla i hans omgivning ville medverka 

i de militära reformerna. Han gav då order om 

upplösningen av janitsjar-styrkan. Den följande fredliga 

perioden som byggde på balansen mellan de nya mäktiga 

ländernas inflytande i landet utnyttjades och fram till 1839 

fördjupades reformerna för att förnya samhället. 

År 1839 fick sultanen Abdülmecit makten och erkände 

behovet av genomförandet av reformarbetet tanzimat. Bakom 

reformen stod Reit Pascha, den f.d. ambassadören i Europa. 

Han var en viktig aktör inom moderniseringsprocessen. Enligt 

ordern garanterade staten medborgarnas liv och egendom. Alla 

från olika religioner och etniska grupper, såväl muslimer som 

kristna och judar, skulle betraktas lika. Jämlikheten mellan 

muslimer och icke-muslimer garanterades. De institutioner 

som hade upprättats under tidigare sultanernas tid fick 

möjlighet att stifta lagar. Moderniseringen av armén och 

324 Akin, s. 82.

marinen fortsatte. 


De flesta av de västeuropeiska stormakterna understödde 

sultanens demokratiska och moderna reformplaner, men 

processen skapade en ny tveksamhet hos ärkefienden 

Ryssland. Både sultanen och hans omgivning var trogna reformister 

även om reformerna verkade vara alltför senkomna. 

Sultanen kunde nämligen inte längre bestämma över sitt rike 

utan att påverkas av stormakternas beslut. Stormakterna ville 

stödja moderniseringen i Ottomanska riket, men de var 

medvetna om att ottomanernas renässans kunde hota deras 

vinster och herravälde” 325 . Detta var orsaken till att förutsättningarna 

för ottomanernas framgång i att reformera och 

modernisera riket under stormakternas inflytande i grunden 

var mycket små. 

Fransmännen föredrog att satsa mer på Egypten och dess 

utveckling än på Ottomanska riket, men England och Österrike 

såg sultanens ökade makt som en kommersiell fördel. Båda 

länderna var rädda att ottomanernas maktförlust kunde ge 

egyptierna möjlighet att hindra deras handel i närliggande 

områden. Därför uppmuntrade dessa stormakter genomförandet 

av reformerna 326 , om endast så länge som deras vinster var 

beroende av dem. 

Premiärministern Reit Pascha satsade under sin tid på att 

genomföra nya reformer och använda de moderna framstegen i 

Västeuropa. Han ville skapa en ny statsmakt som byggde på 

centralisering av makt och omorganisering av maktfördelningen 

mellan olika aktörer och regioner. Han ville också 

förändra den teokratiska strukturen och bygga upp en sekulär 

byråkrati. På samma sätt som vid tidigare reformer hade 

moderniseringen av armén en central betydelse. 

År 1840 klarade ottomanerna av att genomföra lagändringar 

325 Palmer, s. 118119. 

326 Palmer, s. 118–120.


och reformera rättsväsendet 327 . Reit Pascha och andra 

reformister försökte övertyga de islamiska ledarna om att de 

moderna lagarna på samma sätt som den islamiska rättstraditionen 

sharia under tidigare perioder gjorde kunde bygga 

grunden för ett mäktigt muslimskt imperium 328 . Ändå skapade 

reformerna ett brett missnöje bland de konservativa grupperna. 

Reit Pascha mötte t.ex. starkt motstånd när han försökte 

ändra maktstrukturen i regionerna. Reformplanerna möttes av 

motstånd från många håll när de genomfördes. Detta ledde 

successivt till en allmän tveksamhet och flera avbrutna 

moderniseringsplaner. Motstridiga makthavare hindrade 

moderniseringsprocessen att fördjupas i samhället. 

Reit Pascha fick som ledare för reformerna uppleva både 

stark medvind och stark motvind. Han fick också emellanåt 

lägga ner arbetet och syssla med andra statliga verksamheter. 

År 1841 skickades han som ambassadör till Frankrike, men 

återvände 1845 och fortsatte sina reformer. Under perioden 

18461858 utsågs han sex gånger till sadrazam 329 . Det 

betydde att hans reformförsök avbröts många gånger under de 

tolv åren. Trots detta var ottomanernas reformer mer stabila 

och kontinuerliga när de jämförs med de mer kortvariga och 

ytliga reformerna i Iran. Dessa avbröts efter ännu kortare 

perioder och de togs upp igen efter ännu längre perioder av 

stagnation och väntan. 

År 1856 gav sultanen ut en ny skrift för att bekräfta sin 

tidigare order om tanzimat-arbetet. Han ville därmed lugna 

Frankrike och England. Därefter började den andra etappen av 

tanzimat att sättas i kraft. Nya skattereformer genomfördes 

inom jordbruket. Sultan Abdülmacit försökte som föregående 

reformvänliga sultaner inte bara befria sig från de gamla 

traditionerna. Han satsade också på att framstå som en sekulär 

327 


328 

Nateg, 1990, s. 141. 

329 

Palmer, s. 122.


statschef bland de europeiska ledarna 330 . 

Reformerna fortsattes även under sultan Abdülaziz’s styre 

(18611876). Under denna period ökade folkets och framför 

allt den urbana elitgruppens tryck på sultanen och den 

ottomanska centralmakten för att gå med på att införa en 

konstitution. Moderniseringen hade också skapat materiella 

grunder för en återgång till den demokratiska modellen i 

Europa. Konstitutionen dröjde dock ända till Abdülhamit II:s 

upphöjelse till makten1876. Sultan Abdühamit gav order om 

den första konstitutionen och valde en grupp av högt uppsatta 

att skriva grundlagen. Av dessa var 16 tjänstemän, tolv mullor 

och två var militärer. Sultanen godkände grundlagstiftningen, 

trots att han egentligen inte ville skapa en parlamentarisk 

monarki. ”Sadrazam Mithat Pascha var grundlagens arkitekt. 

Han sändes dock i exil året därpå och sultanen styrde 

fortsättningen av demokratiseringen genom sitt envälde. 

Sultanen öppnade parlamentet under ett år, men stängde den 

därefter för de kommande 30 åren fram till 1908” 331 . 

Sultan Abdülhamit började vrida den långa moderniseringsprocessen 

tillbaka genom att re-islamisera staten. Han försökte 

ge en islamisk aura till sin auktoritet och heligförklara sitt 

ämbete. Han satsade på att öppna islamiska skolor och bygga 

moskéer. Han gav eyhülislam tillbaka hans traditionella 

befogenheter och gjorde allt för att bygga sitt heliga envälde 

och utveckla det. Abdülhamit gav order om censur av böcker 

och kontroll av de oppositionella grupper som började växa 

fram inom den utbildade eliten i det ottomanska systemet 332 . 

Men trots allt detta kunde han inte frysa förändringsprocessen 

och sekulariseringen av samhället. Nya moderna statliga 

330 Issawi, 1980, s. 45; Palmer, s. 140141, 145. 

331 Akin, s. 146147; Palmer, s. 165. 

332 Palmer, s. 194.


skolor, en bank för jordbruket, Ziraat Bankası, nya kommunorganisationer, 

nya vägar och gaslampor i städerna var en del 

av de nya framsteg som kom under hans tid 333 . Skolväsendet 

utvecklades, nya fabriker öppnades och kvinnor fick möjlighet 

att komma ut på arbetsmarknaden. 

Från början av 1900-talet ökade trycket på sultanen att 

återvända till ett demokratiskt system. Folket var emot 

sultanens envälde och ville använda sina politiska rättigheter 

och välja sina representanter. Trycket från oppositionella 

grupper, däribland ungturkarna och de nationalister och 

militärer som hade trätt in i de politiska grupperna, fick 

slutligen sultanen att erkänna att ”folket i Ottomanska riket nu 

var redo att leva i ett parlamentariskt samhälle”. 

Således trädde den andra konstitutionen i kraft år 1908. 

Parlamentsledamöterna bjöds in till huvudstaden och den 

bortglömda grundlagen från den första konstitutionen 1876 

genomfördes omedelbart. Politiska fångar och exilottomaner 

fick amnesti och sultanens underrättelseorgan avskaffades. 

Förbudet mot utrikesresor upphävdes, och alla icke-turkiska 

och icke-muslimska medborgare från olika religioner och 

etniska grupper fick samma rättigheter som turkiska och 

muslimska hade. Erkännandet av den andra konstitutionen 

kunde dock inte rädda sultanens makt 334 . 

År 1909 och parallellt med regimskiftet från Abdülhamit II till 

Muhmet V stiftade parlamentet en ny grundlag. Sultanen 

behöll rätten att välja premiärminister och eyhülislam, men 

hans makt begränsades markant på andra områden. Hans rätt 

att välja andra ministrar övertogs av parlamentet. Parlamentet 

kunde enligt lagstiftningen till och med avsätta sultanen om 

333 Issawi, 1980, s. 7275; Palmer, s. 192. 

334 Shaw, s. 267; Palmer, s. 225.


han stod emot genomförandet av grundlagen och sharia 335 . 

Den ungturkiska regeringen fortsatte att genomföra reformer 

och sekularisera samhället under krigstiden 19141918. 

Kvinnornas ställning som jämlika medborgare erkändes 

genom ny lagstiftning 336 . Ockupationen av huvudstaden, 

liksom den nya situation som hade uppstått efter första 

världskriget och den sovjetiska revolutionen, krävde en ny våg 

av utveckling och en ny plan för moderniseringen i samhället. 

Kemalismen var svaret på den nya världens krav. 

Europeiseringen präglade under andra hälften av 1800-talet 

hela det ottomanska samhället och alla inre beslut och planer 

underkastades europeiska villkor 337 . Det importerade moderniseringsarbetet 

hade en tveeggad karaktär. Integrationen med 

Europa kunde å ena sidan räknas till ottomanernas fördel, 

särskilt när deras framgångar i moderniseringen jämfördes 

med det iranska samhällets svaga utveckling. Men integrationen 

kunde å andra sidan utsättas för hård kritik när 

utvecklingen i slutet av ottomanernas moderniseringsprocess 

jämfördes med utvecklingen i de västeuropeiska ländernas. 

Ottomanerna misslyckades i denna mening med att skapa nya 

metoder för förändring även när de vid olika tillfällen satsade 

på att återgå till rötterna. Det ottomanska samhällets behov 

och beroende av industriländerna hindrade också under 

kommande tider turkarna från att skapa sina egna metoder och 

spelregler för samhällsutveckling. 

Som ett arv från den ottomanska tiden fortsatte Turkiet att 

uppleva de dubbla konsekvenserna av moderniseringen. 

Moderniseringen skapade förutsättningar för utvecklingar av 

det turkiska samhället. Turkarna visade också en djup benägenhet 

till integration med Europa, men de kunde samtidigt 

335 


336 


337 

Kunt,s. 64.


aldrig bli jämställda medlemmar av det dominerade västeuropeiska 

maktblocket. Turkarnas försök att modernisera samhället 

hjälpte dem endast att hålla sig kvar vid gränsen till 

Europa och dess ekonomiska, teknologiska och kulturella 

periferi som en bro mellan öst och väst. Frågan är om 

relationen till Europeiska Unionen kan hejda effekterna av det 

förödande arvet i framtiden.


Islahat i det iranska samhället 

Den första moderniseringen av de militära vapnen genomfördes 

i Iran vid ingången till 1600-talet, då engelska 

äventyrare hjälpte iranierna att gjuta nya artilleripjäser. De 

kunde med hjälp av den nya militära teknologin få de ockuperande 

makterna, ottomanerna 1603-1605 och portugiserna 

1622, att lämna det ockuperade territoriet i Iran 338 . Iranierna 

skulle få vänta i 200 år för att i början av 1800-talet åter kunna 

genomföra reformer för att höja sin militära kapacitet och 

bekämpa utländska ockupanter. 

Det nya moderniseringsförsöket började parallellt med 

ryssarnas ockupation av norra delen av Iran i början av 1800talet. 

En modernisering av samma slag hade genomförts i 

Ottomanska riket i början av 1700-talet. Premiärministern 

Mirza Qaem-magam var den första iranske statsman som 

under 1800-talet satsade på att ge det iranska samhället ett nytt 

utseende. Försöket att förnya samhället och övervinna inre och 

yttre hinder avbröts dock efter hans kortvariga tid och togs inte 

upp igen förrän 1848, då premiärminister Amir Kabirs 

allsidiga reformplan trädde i kraft. Amir Kabir föll dock offer 

för sina reformer efter en kort period, år 1852. Därefter lades 

reformplanerna ned förutom för enstaka korta perioder för att 

återupptas av Mirza Hossein Khans (Sepahsalars) deltagande i 

landets politik från början av 1870-talet 339 . 

Moderniseringsperioderna under 1800-talet var betydligt 

kortvarigare än de i Ottomanska riket. Moderniseringen var 

också fördröjd och blev mindre framgångsrik. Iran kunde inte 

vinna över ottomanerna och turkarna i konkurrensen kring 

moderniseringen förrän under 1960-talet, då landet tack vare 

338 Duranst, VII, s. 622626. 

339 Adamiyat, 1972, s. 16.


förändringen av den globala strategin och därefter på grund av 

höjningen av oljepriset fick bättre möjligheter och kunde 

under två decennier genomföra en grundläggande utvecklingsprocess. 

Redan i början av 1800-talet var man i Iran medveten om att 

förnyelsen av de gamla institutionerna i samhället bara kunde 

möjliggöras genom att utnyttja de moderna framstegen i 

Europa. Detta skulle innebära omorganisering av militären, 

staten och byråkratin. Alla dessa områden organiserades i 

början av Qadjar-tiden enligt Safavi-dynastins traditioner. 

Traditionerna hade överlevt inom tillfälliga lokala regeringar 

som hade försökt fylla tomrummet i det sönderfalla landets 

maktstruktur. Detta innebar att qadjarerna saknade en grundläggande 

samhällsstruktur på olika områden. De besökte 

européerna när de ännu inte var färdiga med sin samhällsorganisation. 

Därför ville de i början få hjälp av européerna 

med omorganisering av sitt samhälle. 

Organiseringen av militären hade viss förtur. Reformen av 

militären sammankopplades med behovet av nya och moderna 

krigsmaterial som skulle tillgodoses av ryssarnas relativt 

moderna militära medel. ”I detta sammanhang upptäckte de att 

den vetenskapliga kunskapen i fysik var avgörande och 

utgjorde kärnan för européernas mystiska framgång” 340 . Detta 

väckte tanken att försöka förbättra utbildningen, förnya 

skattesystemet och satsa på kommunikationen. För att lära sig 

de nya teknologiska framstegen anställde iranierna sakkunniga 

européer och skickade sina studenter till Europa 341 . De 

lyckades dock inte göra detta omedelbart. 

Den första gruppen av iranska studenter skickades till Europa 

340 Adamiyat, 1972, s. 1415. 

341 Varahram, s. 181, 185.


1911. Detta var en av de få åtgärder som iranierna vidtog före 

ottomanerna, även om de i fortsättningen tappade mark även 

på detta område. De välkomnade Frankrike, som hade intresse 

av att skapa en militärallians med länderna kring Ryssland. 

Fransmännen ville hjälpa iranierna och lära dem den nya 

militära teknologin. Detta skulle enligt fransmännen hjälpa 

iranierna att klara sig i kriget mot de ryska ockupanterna. 

Fransmännen svek emellertid iranierna genom att sluta avtal 

med Ryssland utan att ta hänsyn till sitt avtal med iranierna. 

Därmed tvingade ryssarna genom sin militära seger iranierna 

att gå med på fredsavtal som erkände ryssarnas ockupation och 

hegemoni över det iranska territoriet. 

Engelsmännen delade makten med ryssarna, och Qadjarshaher 

var tvungna att komma överens med dem för att hindra 

sitt rike från att ockuperas och delas upp i intresseområden av 

stormakterna. Dessa länder understödde den inhemska konservativa 

frontens motstånd mot reformplanerna, varför Iran 

tvingades vänta fram till mitten av 1800-talet för att då åter 

börja reformera landet och dess föråldrade institutioner. 

År 1848 kröntes den femte Qadjar-shahen Naseraddin och den 

reformvänlige premiärministern Amir Kabir började regera 

landet. Det långvariga nederlaget gentemot stormakterna 

fungerade som en väckarklocka för den unga shahen och hans 

premiärminister. De hade ärvt ett sönderrivet land. Den gamla 

samhällsstrukturen fungerade inte längre och nya förändringar 

frystes omedelbart av den konservativa alliansen kring hovet. 

Qadjar-prinsar och nomadhövdingarna bestämde ofta i sitt 

territorium utan reglering eller lagstiftning. De avstod också då 

och då från att hörsamma shahens order. De betalade vanligen 

en årlig skatt till centralmakten som avgjordes efter det 

asiatisk-iranska ägande- och produktionssättet och arrendesystemet 

tiyul, men den var inte alltid garanterad. ”Svält och 

epidemier utrotade då och då en del av befolkningen, även i


huvudstaden Teheran” 342 . 

Både shahen och hans premiärminister hade länge levt i 

landets största stad, Tabriz. Staden var tack vare sitt 

geografiska läge landets viktigaste port mot Ottomanska riket, 

Europa och Ryssland. Detta gav staden ytterligare en 

möjlighet att bli centrum för handeln. Där kunde man också få 

närmare informationer om händelserna i Europa. Man hade 

också större möjlighet att införskaffa tidningar och få nyheter 

om händelserna runtom i världen från resenärer. Den nye 

Qadjar-shahen hade också varit borta från den nedbrytande 

miljön vid hovet i Teheran. Han påverkades sällan av maktspelet 

i huvudstaden när han som kronprins bodde i Tabriz. 

Premiärministern Amir Kabir hade länge arbetat som 

kronprinsens lärare och uppfostrare. Han satte stor prägel på 

kronprinsen. Amir Kabir var välutbildad och informerad om 

förändringarna i världen. Han hade också vistats några år i 

Ottomanska riket på diplomatiska uppdrag och studerat 

förändringarna där, samt hade samlat in upplysningar om 

militärskolan i Ottomanska riket och dess framgångar. Amir 

Kabir hade vidare haft nära kontakt med förändringarna i 

Ryssland och hade samlat kunskaper om européernas framgångar. 

Han hade läst den nyöversatta boken Nya världskartan 

(Jahannoma-ye Djadid) och var medveten om mångfalden av 

studenter i industriländerna. Kunskaperna om samhällsförändringar 

hade förmedlats till den före detta kronprinsen 

som hade blivit varse landets långsammare utveckling och 

dess konsekvenser. Shahen och hans sadrazam var fast 

beslutna att genomföra reformer i landet och omdana 

samhället när de fick sina ämbeten vid hovet i Teheran 1848. 

Utifrån premiärministerns upplevelser och erfarenheter 

verkade hans ambition att omorganisera hela samhället självskriven. 

Han hade långgående planer på att reformera den 

342 Nadjmi, s. 520.


gamla samhällsstrukturen. Han försökte helhjärtat förverkliga 

sina drömmar från första dagen som premiärminister. 

Amir Kabir öppnade nya skolor och publicerade den första 

statliga veckotidningen Vagaye-ye Ettfagiye (Dagsnyheter). 

Han startade den första moderna teknikskolan, Dar-alfenun 

(Centrum för teknik) för att ge utbildning i vetenskap, teknik 

och militära kunskaper. Han anställde europeiska lärare och 

använde de europeiskt utbildade iranierna samt sände 

ytterligare iranska studenter till Europa. Amir Kabir försökte 

kontrollera hovets korrumperade aktörer, däribland shahens 

nära släktingar, kungens mor och Qadjar-prinsarna. Han 

försökte ändra förhållandena till stormakterna och utöka 

självständigheten gentemot dem och deras beslut. Amir Kabir 

var under sin korta tid landets viktigaste politiska arkitekt 

under 1800-talet. 

Under 1800-talet utgjorde västvärlden för de flesta reformister 

i de muslimska länderna en källa till kunskap, teknologi och 

industri. Västvärlden ansågs ha kunskaper som kunde hjälpa 

andra länder och människor att förbättra sina liv. Den positiva 

känslan och beundran inför kunskaperna i Europa förhindrade 

dock sällan medvetenheten hos reformvänliga iranier om 

européernas inflytande och roll i att omintetgöra dessa länders 

strävan att stå på egna ben. Medvetenheten lade grunden till att 

de iranska reformisterna 20 år före japanerna fick tanken att 

satsa på att bygga industriella anläggningar. Men på grund av 

såväl inre strukturella hinder som de koloniala och imperialistiska 

ländernas inflytande lyckades de föga 343 . 

Shahen kunde inte genomföra reformer eller uthärda reformvänliga 

personer då detta hotade hans envälde. Hans utländska 

allierade, Ryssland och England, var också eniga med hans 

inhemska allierade, dvs. nomadhövdingar, adelsmän, feodalherrar 

och shia-islamiska mullor, om att varje reform kunde 

343 Adamiyat, 1972, s. 48.


medföra risker för dem och deras privilegier. Amir Kabirs 

kamp för att föra fram ett självständigt utvecklingsprogram 

stred mot både inre och yttre alliansers intressen. Detta var 

orsaken till att Amir Kabir avskedades och sändes i inre exil 

av shahen 1852, dvs. endast efter 4 år som premiärminister. 

Han avrättades därefter i sitt hem i staden Kashan. 

Avsättandet av Amir Kabir och hans avrättning blev ett stort 

nederlag för reformisterna i landet. De reaktionära krafterna 

förhindrade förändringen i samhället och försökte återskapa 

det gamla konservativa styret. Man försökte stänga teknikskolan 

Dar-alfenun och skicka tillbaka de europeiska lärarna. 

Skolan hade förvandlats till moderniseringens symbol. De 

konservativa ville också förhindra de iranska studenterna att 

resa till Europa och få de studenter som redan befann sig i 

Europa att återvända hem. Men det misslyckade Herat-kriget 

med afghanerna och engelsmännens invasion i söder försvagade 

de reformfientliga aktörerna. Epidemier och brist på 

matvaror och bröd resulterade i revolter i Teheran och hotade 

shahens auktoritet och envälde. Misslyckandena hotade hans 

makt och satte hans ledarskap i fråga. Shahen blev rädd och 

skyllde de nya misslyckandena på de reaktionära krafterna och 

deras försök att förhindra de ekonomiska och politiska 

reformerna. Han fick de konservativa att åter lämna ifrån sig 

makten om dock bara för perioden mellan 1859 och 1862. 

Nya böcker publicerades och flera skrifter som kritiserade 

den då aktuella situationen kom ut. År 1860 förbjöds den 

gamla almanackan som byggde på tron på människans 

förutbestämda öde. Detta betraktades som rationalismens seger 

över gamla vidskepliga tänkesätt. Den första versionen av en 

eventuell grundlag och nya förslag på nödvändiga sociala, 

ekonomiska och politiska lagstiftningar lämnades till shahen, 

trots att inget kunde genomföras eller togs emot med ett 

allvarligt intresse. Reaktionära krafter fick åter makten och 

stoppade reformerna. De återkallade till och med de iranska 

studenterna i Europa för att förhindra att de lärde sig ”farliga

tankar i Europa” 344 . 


Andra hälften av 1800-talet präglades av upprepade försök att 

på olika sätt reformera och omstrukturera landet. Försöken 

misslyckades ofta och förhindrades av de konservativa 

allianserna kring shahen. Shahens makt byggde på balansen 

mellan dessa inhemska och utländska allianser. Kampen 

mellan traditionalister och modernister fortsatte under resten 

av 1800-talet, men det var alltid traditionalister och 

konservativa som vann över modernister och reformister. 

Modernisterna bestod nämligen av mindre grupper och 

enskilda intellektuella, medan hela statsmakten tillhörde den 

traditionsbundna konservativa fronten. 

Trots sina djupa band med denna befann sig shahen då och 

då i brytningspunken. Han var å ena sidan medveten om att 

man inte längre kunde behålla makten utan att förnya 

systemet. Men han var å andra sidan rädd att förändringarna 

skulle sätta hans makt i fara. Detta var orsaken till att han gav 

reformisterna möjlighet att genomföra förändringar, men han 

tog efter ett kort period tillbaka sitt stöd när han kritiserades av 

de konservativa krafterna. Händelseutvecklingen fortsatte 

under andra hälften av 1800-talet och präglade moderniseringsprocessen 

i Iran fram till den konstitutionella revolutionen 

i början av 1900-talet. 

År 1871 kallades Sepahsalar 345 , ambassadören i Istanbul, 

tillbaka till Iran för att genomföra de ottomanska reformerna 

där. Sepahsalar spelade dels som militärbefälhavare, minister 

och premiärminister och dels som shahens rådgivare en viktig 

roll i landets politik och satte sin prägel på moderniseringen 

under ett decennium med början 1871 346 . 

344 

Adamiyet, 1972, s. 76. 

345 

Mirza Hossein Khan. 

346 

Adamiyet, s. 142.


Sepahsalar hade utbildat sig i Frankrike och var bekant med 

den ”nya civilisationen” i Europa. Han talade franska och 

kunde förstå engelska samt läste europeiska böcker och 

tidningar. Han hade gjort tjänsteresor till Kaukasien och Indien 

samt hade nära kontakter med reformplanerna i Ottomanska 

riket och sympatiserade med dem. 

Sepahsalars period som minister och premiärminister utmärktes 

av hans försök att genomföra reformerna i Iran, men 

han fick i fortsättningen godta att det som gjordes i Istanbul 

inte kunde genomföras i Teheran. Det iranska samhället var i 

flera avseende sämre utvecklat än det ottomanska. Traditionerna 

var mer cementerade och shia-islamisternas och mullornas 

prägel på folket ännu djupare. Den konservativa sidan i Iran 

var också betydligt mäktigare än den i Ottomanska riket och 

hade stor påverkan på shahen samt kunde i samverkan med 

folket vid hovet styra hans beslut. Hovet och dess politiska 

atmosfär var inflammerat. Shahen och hans omgivning ville 

bara tysta oppositionella röster när de gav de reformvänliga i 

uppdrag att ändra något. Stormakterna Ryssland och England 

hade också en större kontroll över landet och var i motsatts till 

engelsmännens ställningstagande i Ottomanska riket eniga om 

att frysa förändringen av det iranska samhället. 

Sepahsalar ville genomföra förändringar som skulle leda 

landet att efterlikna de ”civiliserade länderna”. Han ville 

”reformera statsapparaten” och bygga upp en ”välorganiserad 

statsmakt”. Detta krävde enligt honom en ny lagstiftning som 

skulle efterlikna de gällande lagarna i Europa. Hans reformer 

skulle ersätta det gamla byråkratiska systemet med en 

välorganiserad byråkrati. Han syftade till att öka statens 

inkomster genom att ”utveckla industrin och understödja 

handeln” 347 . Sepahsalar ville öppna nya skolor och utbilda 

folket. Han ville använda de nya kunskaperna för att bygga 

upp en ”civiliserad nation”. Att upprätta en armé efter modell 

347 Adamiyet, 1974, s. 142.


från Europa ingick också i hans planer. Han drömde om att 

återskapa de gångna stora tiderna i sin tids Iran. Allt detta 

kallades för Den nya ordningen (Nazm-e Djadid) 348 och påminde 

Den nya ordningen (Nizam-i Cedid) som genomfördes i 

början av 1800-talet i Ottomanska riket. 

I början förmodade de flesta av reformisterna i Iran att de bara 

saknade västvärldens industriella och naturvetenskapliga utveckling, 

men en bredare kontakt med västvärlden, liksom 

översättning och publicering av nya böcker, visade att en del 

av de gamla kunskaper som verkade vara helt korrekta också 

var preliminära och otillräckliga 349 . Det behövdes inte bara en 

industriell revolution utan också en djup förändring av 

dominerande filosofier och värderingar. Denna upptäckt återspeglades 

bland det urbana iranska folket och många inom den 

intellektuella elitgruppen under 1870-talet och framåt sympatiserade 

med den. 

De som befann sig i centrum av dessa förändringar var ett 

nytt skikt av den begränsade urbana medelklassen. De utgjordes 

bl.a. av anställda vid statliga institutioner, men även 

dessa saknade det relativt breda utrymme som de utbildade 

byråkraterna hade i Ottomanska riket. De som var utbildade i 

Europa liksom icke-muslimska minoritetsgrupper som hade 

närmare kontakter med européer och även en del européer som 

var bosatta i Iran agerade som moderniseringens budbärare. 

Under denna period utvecklade importen av kapital samt ryska 

och europeiska produkter och varor nya marknader i Iran och 

Teheran. Detta resulterade i uppkomsten av tätare affärsförbindelser 

med utlandet. Så småningom öppnade man nya 

affärer och byggde upp nya företag, fabriker och arbetsplatser. 

De flesta arbeten var dock beroende av jordbruket, och någon 

industriell produktion hade ännu inte startats och industriali- 

348 Adamiyet, 1972, s. 125136. 

349 Adamiyat, 1992, s. 123.


seringen i Iran var mycket svag och följde industrialiseringen i 

Ottomanska riket med några decenniers dröjsmål. Därigenom 

började nya urbana samhällsgrupper med affärsförbindelser 

med utlandet att växa fram. Dessa grupper bar fröet till 

kommande borgerliga urbana samhällsklasser i sig. Uppkomsten 

av nya samhällsgrupper stimulerade förändringarna i 

landet, framför allt i storstäderna. 

Ett nytt modernt befolkningsskiktet i Teheran och andra 

storstäder skilde sig från de gamla genom sina borgerliga 

grunder och sin europeiskt orienterade kultur. De flesta kom 

från den modernistiska kretsen, dvs. från de som hade nära 

kontakter med Europa. De flesta var utbildade i moderna 

skolor i landet eller utomlands eller hade haft lärare med sådan 

bakgrund. Utbildade i Europa spelade ofta rollen som 

kulturella konsulter och fördjupade folkets intresse för det nya 

livet på den moderna kontinenten. De nya kunskaperna gjorde 

också att en del som hade utbildats i det gamla systemet blev 

aktiva inom moderniseringsprocessen och ställde krav på 

reformer. 

Processen var dock trög och kunde inte jämföras med den 

parallella utvecklingen i Ottomanska riket och Istanbul. Det 

nya levnadssättet i Teheran var mycket begränsat och kunde 

inte överföras till de traditionella samhällsgrupperna i storstäderna, 

medan samma process utvecklade två olika livsstilar, 

europeiska ala-franga och turkiska ala-turka, i Istanbul vid 

ingången till 1900-talet. 

De nya urbana samhällsgrupper som sysslade med tjänster 

och handel ändrade så småningom den traditionella klassbildningen 

i Teheran och andra storstäder. Detta, liksom den 

relativt snabba ökningen av den urbana befolkningen i 

Teheran, skapade nya möjligheter för stadsborna att delta 

aktivt i de politiska och sociala händelserna i samhället. Ett 

nytt skikt av pro-européer bestående av intellektuella, affärsmän, 

frimurare, etnisk-religiösa minoritetsgrupper som hade 

nära band till förändringarna utomlands, utbildade i Europa,


liksom de som hade erfarenheter av rörelser och aktiviteter i 

grannländerna, representerade i fortsättningen det europeiskt 

orienterade levnadssättet i huvudstaden. De sympatiserade 

med reformerna och krävde ändringar i den gamla asiatiskiranska 

strukturen. Kristna europeiska och amerikanska 

missionsskolor understödde också processen genom sin 

satsning på utbildning. 

Men trots förändringarna stod alliansen av inhemska och 

utländska aktörer mot reformprocessen. De lyckades förhindra 

den och tysta folket under hela 1800-talet. Processen 

dröjde till början av 1900-talet, då förändringen av såväl 

relationer inom landet som förhållandena i Europa gav de 

iranska reformisterna möjlighet att höja sina röster. 

I början av 1900-talet ledde förändringen av relationen mellan 

Ryssland och England engelsmännen att ändra sin politik i 

Iran. Engelsmännens stöd gav aktivisterna och de nya urbana 

samhällsgrupperna möjlighet att arrangera protestaktioner mot 

shahens envälde och de konservativa allianserna. De islamiska 

ledare som hade fått makten att konkurrera med shahen fick ett 

gyllene tillfälle att opponera sig mot det föråldrade Qadjarsystemet. 

De krävde en radikal förändring inom det politiska 

systemet, vilken skulle ge dem makten att kontrollera staten. 

Kampen nådde sin kulmen under den konstitutionella 

revolutionen. 

Konstitutionalisterna vann över den konservativa politiska 

makten. Detta öppnade vägen för kommande förändringar och 

genomförandet av moderna planer. Den konstitutionella 

revolutionen och dess relativa seger var den första viktiga 

moderna händelsen i det iranska samhället. Såväl de urbana 

samhällsklasser som deltog i konstitutionen som kraven på ett 

nytt politiskt system och idéerna bakom revolutionen mot 

shahens absoluta makt var moderna och hade sina rötter i 

Europa, men reformisterna utgjorde en liten del av de aktiva 

stadsborna även under den konstitutionella revolutionen och 

hela processen styrdes av mullorna, även om en del av dem


ingick i den konstitutionella alliansen. Detta var orsaken till att 

reformisterna misslyckades med att försvara sina ideal när 

tvingades driva en hård maktkamp mot mullorna. 

Den konstitutionella revolutionen upplöste inom kort den 

traditionella alliansen mellan shahen och de konservativa 

samhällsgrupperna, men den medförde att de konservativa 

grupperna, såväl shahen och markägarna som mullorna, kunde 

leva vidare i den nya situationen. Den moderna elitgruppens 

svaga ställning och den urbana medelklassens begränsning 

hörde till de viktigaste orsakerna till misslyckandet. Mullorna 

och andra konservativa inom det gamla systemet tog hem 

revolutionens seger. Den konservativa sidans prägel på det 

iranska samhället gjorde också att moderna aktörer och 

grupper inte kunde spela centrala roller under kommande 

moderniseringsprocesser. Kommande moderniseringsplaner 

ställdes inför allvarliga hinder. Dagens re-islamiserade iranska 

samhälle och mullornas politiska makt har sina rötter i 

händelserna under Qadjar-tiden och den konstitutionella 

revolutionen. 

Den ryska revolutionen ändrade strategierna i Iran och Turkiet. 

England som hade kontroll över statsmakten i Iran ville stoppa 

utvidgningen av det nya sovjetiska systemet vid gränserna till 

Iran. Detta liksom folkets kamp mot qadjarernas föråldrade 

samhällssystem skapade förutsättningar för uppkomsten av 

Pahlavi-dynastin. Det nya politiska systemet hade plikt att 

bygga upp det iranska samhället till en kapitalistisk fästning 

gentemot den sovjetiska makten. Detta gav iranierna möjlighet 

att kompensera sin historiskt långsammare utveckling genom 

att genomföra intensiva moderniseringsarbeten. Men inte 

heller denna möjlighet kunde på längre sikt uppväga iraniernas 

misslyckande med att modernisera sitt samhälle under Qadjardynastin. 

Iranierna fick under kommande tider betala för misslyckandet 

och kommer att få fortsätta att betala så länge de 

inte lyckas med att befria sig från Qadjar-tidens förödande


konsekvenser: stormakternas imperialistiska kontroll samt 

mollurnas politiska, sociala, ekonomiska och kulturella maktbefogenheter.

Kulturella impulser utifrån 

former och vägar 

Utbildning i Europa 

I Ottomanska riken och Iran var de flesta modernister och 

reformister under 1800-talet eniga om att utbildning utgjorde 

den viktigaste åtgärden för att utveckla samhället. Den 

moderna skolutbildningen verkade vara det ett enda medel 

som kunde öka utvecklingstakten, något som man upptäckte 

genom kontakterna med de framgångsrika europeiska 

länderna 350 . Alla var eniga om att man måste lära sig att läsa 

och skriva. Man måste också tillägna sig europeiska 

kunskaper, genom att anställa europeiska experter eller skicka 

studenter till Europa. Idén fick med tiden allt större betydelse 

och präglade reformarbetet under hela seklet. 

Att sända studenter till Europa var i början ett svar på 

nederlaget i kriget mot de mäktiga länderna, i synnerhet 

Ryssland. Iranierna hade kommit underfund med att de inte 

skulle klara sig gentemot de ryska ockupanterna om de inte 

fick nya kunskaper. De lovades också av fransmännen att få 

350 Nateg, 1996, s. 24, 26.


nya krigsmaterial om de lärde sig att använda dem. Orsakerna 

och argumenten var densamma för ottomanerna. 

Den första gruppen av iranska studenter skickades till 

Europa 1811 351 . De som åkte till Europa var duktiga elever 

som flitigt studerade de program som anordnades av staten. 

Det framgångsrika resultatet uppmuntrade den iranska staten 

att fortsätta sända nya och större grupper av studenter till 

Europa, om än med flera års uppehåll. Det fanns nämligen 

allvarliga motsättningar som hindrade staten att skicka de 

muslimska ungdomarna till det kristna Europa. Den ekonomiska 

bördan påverkade också beslutet. Den andra iranska 

studentgruppen skickades 18151816; denna gång åkte de 

flesta till England. Iranierna hade valt Frankrike som mål i det 

första försöket, men misslyckandet med försvars-avtalet med 

fransmännen och fransmännens förödande svek aktualiserade 

England. 

Ottomanerna började med att sända sina studenter utomlands 

flera år efter iranierna och detta var unikt. Iranierna följde 

nämligen ottomanernas moderniseringsprocess på alla anda 

områden med flera årtionden emellan. Det berodde förmodligen 

på att ottomanerna hade större möjligheter att såväl 

utbilda sina studenter i landet som att använda europeiska 

experter. Trots detta var det ottomanerna som vann konkurrensen 

i fortsättningen. ”Antalet ottomanska studenter i 

Västeuropa uppgick 1827 till 150 personer” 352 , medan de 

iranska studenterna i Europa inte beräknades till mer än 29 

personer 353 . 

I båda rikena agerade de flesta utlandsutbildade som den nya 

världens kulturella konsulter och befann sig ofta bland dem 

som bar förändringen i samhället. Detta var en orsak till att 

den iranska staten skickade nya studentgrupper till Europa när 

351 Lambton, 1996, s. 264. 

352 Lewis, s. 113114, 119. 

353 Fischer, s. 56.

Kulturella impulser utifrån – former och vägar 227 

reformvänliga vindar blåste i samhället och kallade hem dem 

när reaktionära krafter fick makten. De första iranska 

studentgrupperna skickades t.ex. till Europa när den reformvänlige 

premiärministern Qaem-maqam regerade landet. Detta 

stoppades så länge de reaktionära krafterna hade makten i 

landet, fram till 1848, då den andra perioden av reformer 

började genomföras av Amir Kabir. 

Han arrangerade nya studentresor till Europa, men reaktionära 

krafter fick åter makten efter fyra år och stoppade både 

reformarbetet och studentresorna. De reaktionära krafter som 

fick makten i Teheran 1861 återkallade de iranska studenterna 

i Frankrike. De hänvisade till ryssarnas påståenden om att 

studenterna i Frankrike utbildades till republikaner och 

hedningar 354 . Tanken med återkallelsen av de iranska studenterna 

kom från ryssarna och verkställdes av deras iranska 

anhängare i Teheran 355 . Ryssland ville behålla Iran som sitt 

koloniala intresseområde. De ägde redan allt som behövdes för 

att kontrollera grannlandet. De motverkade därför européiseringen 

och varje förändring som kunde riskera deras makt 

och inflytande i det iranska samhället. 

De ottomanska reaktionära krafterna var också rädda att 

studenterna i Europa skulle uppfostras till republikaner. 

Ottomanerna hade drygt 20 år före iranierna fått denna känsla, 

men de hade vidtagit en helt annan åtgärd. De hade planerat att 

upprätta en egen högskola i Istanbul för att ge de ottomanska 

studenterna möjlighet att studera vidare i sitt eget land i stället 

för att behöva åka till de europeiska länderna. 

Trots detta fortsatte intresset i båda länderna för att sända 

studenter till Europa. Satsningen på att sända studenter till 

europeiska länder för vidareutbildning, liksom de europeiskt 

utbildade iraniernas framgång inom den nya byråkratiska organisationen, 

uppmuntrade föräldrarna i de höga samhällsskikten 

354 Adamiyat, 1972, s. 76. 

355 Adamiyat, 1972, s. 77.


att satsa på sina barns utbildning utan att vänta på statens 

bidrag. Rika föräldrar lärde sig så småningom att sända sina 

barn till Europa för att skaffa de kompetens som behövdes för 

en bra karriär i hemlandet. Frankrikes stora kulturella satsning 

under andra hälften av 1800-talet samt fransmännens mindre 

möjlighet att blanda sig i det politiska maktspelet i landet fick 

de flesta reformvänliga iranier att välja Frankrike som sitt 

mål 356 . 

År 1858 skickades 42 iranska studenter till Europa. 

Frankrike mottog en stor andel av de iranska studenterna. 

Studenterna valde att utbilda sig till militärer, läkare och 

kirurger, jurister och diplomater. Några studerade också vid 

tekniska högskolan i Paris. De studerade teknisk framställning, 

bl.a. järnsmältning, malmletning, pappersbruk, väveri och 

stickning. 

En del av studenterna fick efter återkomsten möjlighet att 

spela en central roll inom sina yrken. Läkare arbetade vid 

hovet och diplomater inom den nya byråkratin. De flesta 

sysslade dock efter återkomsten till Iran med andra yrken än 

de som de hade till studerat i Europa. Tack vare sina kontakter 

med centralmakten och sitt släktskap med de politiskt inflytanderika 

i Iran klättrade en del snabbt upp för den militära 

och byråkratiska stegen. Kontakterna med de europeiska 

koloniala makterna liksom medlemskap i europeiska organisationer, 

däribland frimurarorganisationen, gav dem ytterligare 

möjligheter. De som arbetade som diplomater och byråkrater 

lyckades bäst, medan de som hade studerat industri fanns 

bland de mest misslyckade inom sitt yrke. En del drevs också 

under senare tider till politiska och intellektuella oppositionella 

aktiviteter 357 . 

Några iranska studenter gifte sig också med europeiska 

kvinnor och tog med dem till hemlandet. Några av dessa 

kvinnor fick möjlighet att kontakta Qadjar-prinsessorna och en 

356 Varahram, s. 181182. 

357 Varahram, s. 181183.


del t.ex. ”madam Abbas” anställdes vid hovet 358 . Man vet inte 

om dessa personers närvaro vid hovet möjliggjorde för 

kvinnorna där att få nya och närmare informationer om 

kvinnors liv i Europa. Man vet inte heller om det var dessa 

kontakter som påverkade Qadjar-prinsessornas (döttrarna till 

Naseraddin Shah) politiska och feministiska aktiviteter vid 

ingången till 1900-talet. 

Ottomanska rikets välutbildade hade större möjlighet att 

lyckas än de välutbildade iranierna. Byråkratin i Ottomanska 

riket var mer utvecklad och moderniseringsperioderna mer 

långvariga. De moderna institutionerna i Istanbul hade också 

större kapacitet att utnyttja de europeiskt utbildade ottomanernas 

kunskaper i sina verksamheter. Dessa kunde på samma sätt 

som i Iran bygga karriärer som i grunden byggde på föräldrarnas 

och släktens kontakter med centralmakten. 

I både samhällen agerade de flesta utbildade i Europa den 

moderna kontinentens ambassadörer, men de fördelade sig på 

olika grupper, från de som var medvetna och aktiva deltagare i 

samhällsförändringar till de som var mindre medvetna om sin 

roll och agerade passivt. 



Moderna skolor 

Ottomanerna skickade sina studenter till Europa flera år efter 

iranierna men de satsade i stället mer och långt tidigare än 

iranierna på att bygga upp och utveckla moderna europeiskt 

orienterade skolor. ”Ottomanerna byggde sin första moderna 

grundskola redan under Sultan Mahmut I (17301754), dvs. 

drygt ett och ett halvt sekel före iranierna. Då byggde de en 

grundskola vid Ayasofya och ett bibliotek vid Fatihmoskén” 

359 . 

Den första moderna skolan som öppnades för muslimska 

pojkar av en muslimsk iranier var grundskolan Roshdiye i 

staden Tabriz. Namnet på skolan visade bandet med 

skolbyggandet i Ottomanska riket och dess framgångsrika 

Rütiye-skolor 360 . Skolan utsattes för vandalisering liksom hårt 

och våldsamt motstånd från mullorna och de fanatiska 

islamisterna. Grundskolan Roshdiye i Teheran öppnades i 

slutet av 1800-talet 361 . Den första statliga iranska pojkskolan 

som saknade terminsavgift öppnades i Teheran 1871 362 . År 

1889 öppnades de första pojkskolor som styrdes av det 

nyupprättade utbildningsdepartementet Muaref i Teheran 363 . 

Att öppna ett bibliotek var länge ett av de symboliska krav 

som ställdes av reformisterna i Teheran. De kunde dock inte 

upprätta det första biblioteket förrän 1904. Då fungerade det 

som ett centrum för intellektuella refomister i Teheran 364 . 

359 Palmer, s. 44. 

360 Högstadieskolor. 


362 Adamiyet, 1972, 456. 

363 Lambton, 1996, s. 270. 

364 Lambton, 1996, s. 395.


Den nya vågen av omorganisering av utbildningsväsendet i 

Ottomanska riket började på 1830-talet. Sultan Mahmut II 

planerade den första obligatoriska utbildningen i Istanbul även 

om den var begränsad. Under 1830-talet öppnades de första 

högstadieskolorna, Rütiye, för pojkar under namnen Mekteb-i 

Maarif-i Adliyye (1838) och Mekteb-i Ulum-u Ebediye 

(1839). Dessa skolor var en fortsättning på den traditionella 

islamiska skolan. Det tog åtta år innan den tredje högstadieskolan 

öppnades, men denna gång med en helt ny organisation 

och ett nytt innehåll 365 . Iranierna öppnade sin första högstadieskola 

för muslimska elever i början av 1900-talet. 

I början av tanzimat upprättades ett nytt ämbete som 

motsvarade utbildningsdepartementet. År 1840 öppnades sex 

skolor med totalt 870 studenter. Fem år senare upprättades en 

rådgivningsgrupp, Maclis-i Maarif-i Umumiye, av sekulära 

personer för att arbeta fram ett nytt utbildningssystem. År 

1847 öppnades en tredje Rütiye-skola och året därpå en fjärde 

och en femte. Dessa moderna högstadieskolor hade en helt ny 

inriktning. I dessa skolor användes turkiska som första språk 

och arabiska och franska som andra och tredje. Man satsade 

också på undervisning i matematik och teknik, något som 

också var nytt 366 . 

Satsningen på skolorna i Ottomanska riket fortsatte och 

ledde 1858 till öppnandet av 43 Rütiye-skolor med sammanlagt 

3 371 studenter. Utvecklingen av Rütiye-skolorna kunde 

ha varit ännu mer framgångsrik om den inte hade hindrats av 

bristen på utbildade lärare. Frankrike hjälpte senare till vid 

uppbyggandet av skolorna. 

Den inre kraften bakom framgången för den moderna utbildningen 

i Ottomanska riket utgjordes dels av icke-muslimska 

minoriteter och dels av arkitekterna bakom tanzimat-arbetet. 

365 Akin, s. 117. 

366 Akin, s. 129.


Armenier tillsammans med andra icke-islamiska och framför 

allt kristna minoriteter hade i Ottomanska riket vid mitten av 

1800-talet öppnat 803 skolor med drygt 80 000 elever som 

undervisades av drygt 2 000 lärare. År 1852 studerade drygt 

16 000 muslimska elever i de olika traditionella skolorna i 

huvudstaden, medan antalet manliga och kvinnliga ickemuslimska 

elever uppgick till drygt 19 000 367 . Ottomanerna 

var i detta sammanhang flera decennier före iranierna. 

Minoritetsgrupperna var också de första som använde den 

internationella satsningen för att öppna skolor för sina barn i 

Iran. Teheran hamnade i efterkälken i förhållande till de första 

kristna skolorna i provinserna Azerbajdjzan och Esfahan. 

Lazaristerna öppnade Saint Loée, den första pojkskolan i 

Teheran 1862. Hälften av de 15 eleverna var muslimska 

pojkar. Det var första gången som muslimer fick gå i ickemuslimska 

skolor 368 . 

Alliance Francaise öppnade sin första skola i Iran 1889 och 

Alliance Israélite Universelle upprättade sin första skola i Iran 

1898. Det zoroastriska centret i Bombay upprättade 1854 en 

organisation för att förbättra zoroastrernas situation i Iran. 

Deras långvariga kamp resulterade bl.a. i upprättandet av 

skolan för zoroastriska barn 1884 369 . De nya skolorna för 

minoriteterna tjänade tillsammans med de moderna skolor som 

upprättades av missionsgrupper som viktiga förebilder för 

muslimerna i landet. Pojkar och i synnerhet flickor inom dessa 

minoritetsgrupper fick studera vid moderna skolor långt före 

muslimska barn. Deras framgång påverkade därefter shahen 

att ta bort förbudet mot utbildningen av muslimska flickor i 

moderna skolor. 

367 Akin, s. 129; Shaw, s. 211. 

368 Nateg, 1996, s. 180. 

369 Nateg, 1996, s. 182198.


År 1827 öppnades skolorna Tıbhane (läkarutbildning) och 

Cerrahhane-i Amire (kirurgiutbildning) i Istanbul 370 . Under 

1840-talet satsade ottomanerna också på att upprätta ett 

universitet i Istanbul. År 1846 öppnades den första högskolan, 

Istanbul Darülfünün 371 . Högskolan var ett svar på rädslan hos 

centralmakten för att de ottomanska studenterna i Europa 

skulle blanda sig i radikala politiska aktiviteter. Efter ca 20 år 

omintetgjorde iranierna sin rädsla inför studenternas uppfostran 

i Europa genom att kalla hem dem 372 . Detta visade den 

stora skillnaden mellan dessa samhällen vad gällde organiseringen 

av skolväsendet och ambitionen att öppna moderna 

skolor. Mullornas större makt i Iran fördröjde markant utvecklingen. 

År 1848 upprättades de ottomanska lärarskolorna Darülmuallim 

för att utbilda lärare till högstadieskolorna Rütiye 373 , 

medan den första lärarskolan i Teheran öppnades 1904 för 

flickor och 1908 för pojkar 374 . 

År 1863 öppnades Humanistiska fakulteten (Edebiyat 

Fakültesi) vid Istanbul Darülfünün 375 . På grund av diskussionen 

kring profetens liv fick islamisterna högskolan att stängas 

1870 376 . År 1879 öppnades apotekarskolan i Istanbul 377 . År 

1883 startades konstakademin Sanayı Nefise Mektebi 378 och år 

1884 handelsskolan och teknikskolan. De lade grunden för 

fakulteten vid kommande universitet i Istanbul 379 . Iranierna 

370 

Bayrak, s. 98. 

371 


372 

Adamiyat, 1972, s. 77; Palmer,s.105. 

373 

Akin, s. 129. 

374 

Hasanbeygi, s. 192. 

375 Bayrak, s. 114. 

376 Akin, s. 147. 

377 Bayrak, s. 122. 

378 Bayrak, s. 123; Akin, s. 180. 

379 Akin, s. 180.


kunde inte imitera ottomanerna på dessa områden förrän på 

1930-talet, då det första universitetet i Teheran öppnades av 

den första Pahlavi-shahen. 

År 1833 upprättades översättningsbyrån Hariciye Nezareti på 

utrikesdepartementet i Istanbul. Därefter öppnades flera översättningsbyråer 

i olika statliga organisationer i Istanbul 380 . Att 

tala franska förvandlades till ett förutsättning för tjänstgöring 

på högre nivåer i både armén och den civila byråkratin i 

Ottomanska riket redan i mitten av 1800-talet. 

I Iran upprättades den första översättningsskolan, Darultardjumeh, 

med uppdraget att arrangera språkkurser i franska, 

engelska, ryska och turkiska 1888. Under samma period 

upprättade den iranska teknikskolan Dar-alfenun språkkurser 

för allmänheten utan kostnad. Dessa statliga utbildningar 

kopiererade förmodligen den allmänna utbildningen i 

Tyskland 381 . 

År 1859 upprättade ottomanerna Mülkiye Mektebi, den första 

skolan för utbildning av byråkrater och statsanställda. Motsvarande 

skola i Iran, Siyasi limler Mektebi, öppnades 1901 382 . 

År 1868 resulterade fransmännens tryck i öppnandet av 

gymnasieskolan Galatasaray Lisesi i Istanbul. Året därpå 

beslutade ottomanerna att öppna gymnasieskolor i alla 

storstäder i hela riket 383 . Samma år öppnades också skolan 

Mmekteb-i Sultan i Istanbul för att utbilda statsanställda. 

Skolan hade samma målsättningar som Eton and Harrow i 

London och Lycée Louis le Grand i Paris. Lärarna var både 

muslimer och kristna och det första språket var franska. 

380 Akin, s. 117. 

381 Adamiyat, 1992, s. 131. 

382 Fischar, s. 56; Bayrak, s. 111. 

383 Akin, s. 147; Bayrak, s. 117.


Skolan hade samma schema som skolorna i Europa. Man 

undervisade också i latin 384 . 

År 1845 startade militärskolan Kuleli Askeri Lisesi i 

Istanbul 385 . År 1774 öppnades en militärakademi där man 

studerade navigering 386 . År 1793 öppnades den första moderna 

militärskolan, Mühendis-hanei Berriı Hümayun (Sultanens 

landstrids-ingenjörskola), och tre år senare Mühendis-haneyi 

Bahriı Hümayon (Sultanens marinskola) 387 . År 1834 upprättades 

militärskolan Mekteb-i Ulum-u Herbiye 388 . Skolan 

utvecklades till en modern högskola under Abdülhamits tid. 389 

I Iran öppnades en motsvarande militärskola först 1880 390 . 

Moderniseringen av militären i Iran dröjde ännu längre och 

började inte före början av 1900-talet 391 . 

I Ottomanska riket utgjorde de militära skolorna ett viktigt 

centrum för uppkomsten av den turkiska nationalismen. De 

flesta av politikerna under och efter tanzimat-perioden hade 

sin bakgrund i de militära skolorna 392 . 

Den första moderna tekniska högskola, Mühendis-hane-i 

Hümanyun, invigdes i Istanbul 1773 för det marintekniska och 

1796 för det landstekniska kunskaper 393 . I Iran öppnades en 

384 

Palmer, s.151. 

385 


386 


387 


388 Akin, s. 117. 

389 Findly, s. 52. 

390 Fischer, s. 72. 

391 Lewis, s. 296. 

392 Palmer, s. 172. 

393 Palmer, s. 53.


motsvarande teknisk skola (Dar-alfenun) i mitten av 1800talet, 

dvs. drygt sju decennier efter ottomanerna 394 . 

Amir Kabir började byggandet av Dar-alfenun 1849, ett år 

efter sitt arbete som premiärminister i Teheran. Året därpå 

skickade han ett sändebud till Europa för att anställa lärare 

från Österrike. Han ville inte använda lärarna från England 

och Ryssland och inte heller från Frankrike. Detta berodde 

dels på att Österrike var opartiskt i samband med den 

imperialistiska kontrollen av Iran och dels på att han kände en 

närmare sympati för de tysktalande länderna i Europa. 

Teknikskolan startade med 114 elever. Både iranier som var 

utbildade i Europa och européer undervisade vid skolan. De 

sistanställda från Österrike anlände till Teheran två dagar efter 

Amir Kabirs avsked år 1852. Trots hans försvinnande från 

makten fortsatte utbildningen i Dar-alfenun under senare år 395 . 

Uppbyggandet av Dar-alfenun symboliserade det nya tänkandet 

om förändring av samhället och medförde en förändring i 

de sedan gammalt dominerade tankarna i Teheran. 

Skolgången för flickorna i Istanbul började tidigt, i slutet av 

1700-talet, men det dröjde till 1858 innan den första Rütiyeskilan 

för flickor öppnades. År 1872 studerade 1859 flickor i 

18 Rütiye-skolor i Istanbul. Flickorna i Teheran skulle få 

vänta ett halvt sekel innan de kunde börja läsa vid motsvarande 

grundskolor för muslimska flickor 396 . 

Sepahsalar i Iran och Mithat Pascha i Ottomanska riket satsade 

under 1870-talet på utvecklingen av moderna skolor och båda 

såg utbildningen som grunden för samhällsutvecklingen 397 . 

Den ottomanske premiärministern kunde förverkliga sina 

394 Lepidus, s. 574. 


396 Akin,s.129; Nahid, s. 14. 

397 Adamilyat, 1972, s. 153.


drömmar om uppbyggandet av ett modernt skolväsende, men 

den framgångsrika iranska politikern fick nöja sig med vackra 

drömmar som kunde förverkligas först flera decennier senare. 

År 1877 beräknades antalet moderna låg- och mellanstadieskolor 

i Ottomanska riket vara 200 stycken. Studenternas 

antal i dessa skolor uppgick 1898 till ca 19 000 personer. År 

1895 var antalet Rütie-skolor i Ottomanska riket 426 med 

drygt 33 000 elever 398 . I slutet av seklet studerade 40 000 

studenter i 619 högstadieskolor 399 . Under perioden 18761909 

utvidgades de statsstyrda reformerna i Ottomanska riket till 

nya områden. Trots re-islamiseringen studerades både det 

islamiska och det romerska rättssystemen vid skolorna i 

Istanbul 400 . 

Under denna period upplevde iranierna en helt annan process. 

Mullornas islamiska skolor dominerade utbildningssystemet 

och de mäktiga islamisterna kunde hindra öppnandet av 

moderna skolor i landet. Moderna skolor ansågs då av 

mullorna strida mot de islamiska traditionerna. Öppnandet av 

nya statliga skolor var också en utmaning av mullornas 

monopol på utbildning och skolväsende. Därför betraktades 

statens satsning på uppbyggandet och utvecklingen av det 

moderna utbildningsväsendet som en kupp mot de islamiska 

traditionsbundna utbildningarna i skolorna. Dessa skolor 

styrdes av mullorna och var ett viktigt element i deras 

långvariga satsning på att uppfostra nya generationer. 

Öppnandet av de första moderna skolorna möttes därför av 

skarpa protestaktioner från mullorna. De utfärdade fatwor och 

förbjöd de moderna skolorna. De klandrade Bahai-sekten och 

frimurarna för öppnandet av de s.k. "anti-islamiska skolorna" 

och använde olika medel, även våldsamma aktioner, för att 

stoppa uppbyggandet och öppnandet av skolorna. De 

398 Askin, s. 179. 

399 Kodaman,s. 123. 

400 Akyol, s. 114; Issawi, 1980, s. 114.


protesterade också genom att hungerstrejka på de heliga 

gravplatserna och pilgrimsorterna. Reaktionerna var ännu 

kraftigare mot öppnandet av skolor för muslimska flickor. 

Under denna period och fram till början av 1900-talet 

fungerade bara de religiösa missionsskolor som öppnades för 

utbildning av utländska kristna nunnor. Det var länge förbjudet 

för muslimska flickor att studera vid dessa skolor. Missionären 

J. Perkins öppnade de första skolorna för minoritetsgrupper i 

Iran. Deras antal i landet uppgick till 17 stycken 1841. Den 

amerikanska missionen öppnade skolor i Teheran 1872 och i 

andra storstäder. De öppnade också en flickskola i Teheran 

1874. Flickskolorna fick länge inte ta emot muslimska elever 

och först år 1901 öppnade den amerikanska missionsgruppen 

en gymnasieskola för både icke-muslimer och muslimer 401 . 

Utbildningsreformerna i Ottomanska riket var så grundliga att 

de som utbildades under den ottomanska tiden svarade mot 

behovet av utbildade statsanställda under kommande radikala 

reformarbeten under kemalismen. Personerna med utbildning 

från den civila byråkrat-skolan Mülkiye Mektebi och den 

militära skolan Harbiye Mektebi visade att skolreformerna 

under ottomanernas tid inte var förgäves 402 . 

Skillnaden mellan utbildningsreformerna i dessa länder 

fortsatte också under 1900-talet. År 1920 studerade 0,06 

procent av den iranska befolkningen i moderna grundskolor. 

Motsvarande siffra för Turkiet var 3 procent. Fram till 1950 

lyckades Iran öka antalet studenter upp till tio gånger, medan 

antalet turkiska elever i grundskolan inte ökade mer än fyra 

gånger. Trots den stora framgången i Iran var då antalet 

iranska studerande i grundskolan 740 000, medan motsvarande 

siffra i Turkiet var 800 000 elever 403 . Iraniernas möjlighet att 

deltaga i kommande samhällsförändringar präglades av den 

401 

Lambton, 1996, s. 269. 

402 


403 

Akyol, s. 200; Issawi, 1982, s. 114.


begränsade skolbildningen under Qadjar-tiden. Detta gjorde att 

konsekvenserna av den långsammare samhällsutvecklingen i 

Iran blev mer förödande än i Turkiet.


Publicering av böcker och tidskrifter 

Redan under 1400-talet hade judar och kristna tryckerier i 

Istanbul och tryckte skrifter på sina språk. Kontakten med 

Europa i början av 1700-talet gav ett av de ottomanska 

sändebuden i Europa tanken att importera och bygga upp ett 

tryckeri i Istanbul. År 1729 trycktes den första boken på 

turkiska i staden. Tryckeriet var mycket aktivt till en början 

och publicerade 23 böcker under sin 13-åriga verksamhet 404 . 

År 1797 byggdes det andra tryckeriet, Darüt Tibaa, och 1802 

det tredje, Darüt Tibaat-el Cedide 405 . De nya publikationerna 

representerade den djupa kulturella förändringen i Ottomanska 

riket, medan de också satte djupa spår på utvecklingen av 

islahat och tanzimat. ”Redan i början av tanzimat 1839 

koncentrerades översättningsarbetet av europeiska böcker till 

statskansliet Bab-i Ali. Statens satsning ökade markant antalet 

europeiska böcker översatta till turkiska 406 . 

En av de första iranska studenter som skickades till Europa 

1811 skulle lära sig att trycka skrifter. Dessförinnan brukade 

staten anställa utländska tryckare vis behov. Det första 

tryckeriet i Iran byggdes i den då folkrikaste staden Tabriz 

1812 och därefter i huvudstaden. Uppbyggandet av tryckeriet 

öppnade vägen för översättning av böcker från engelska och 

franska. Översättning av böcker utgjorde en av de viktigaste 

kulturella impulserna under Qadjar-tiden. Publiceringen av de 

översatta böckerna markerade början på en ny tid i Iran. 

I mitten av 1800-talet började man översätta böcker vid den 

nya teknikskolan Dar-alfenun. Historiska och därefter filosofiska 

böcker var de första som översattes till persiska 407 . 

404 Lewis, s. 5051; Palmer, s. 40. 

405 Bayrak, s. 93. 

406 Palmer, s. 24. 



Europeiska diplomater hjälpte också till vid översättningen av 

böckerna från sina språk. Fransmännen var de mest aktiva på 

detta område. Översättningarna satte djupa spår i iraniernas 

kunskaper och präglade därigenom de sociala, kulturella och 

politiska rörelserna i Iran. 

Mellan 1850 och 1870 kom det ut flera skrifter i Teheran om 

västvärldens filosofiska, vetenskapliga och politiska teorier. 

De flesta intellektuella förändrade sina gamla tankar i enlighet 

med de nya metodiska vetenskaperna. 

Översättningen av böcker tog fart under senare decennier av 

1800-talet. Descartes filosofiska tänkande och Newtons upptäckter 

liksom Comtes vetenskapliga metod och Darwins rön 

tillhörde de viktigaste impulserna under denna period. En 

sammanfattning av Darwins bok publicerades 1870. Hans bok 

Om Arternas Uppkomst kom ut 1871. Newtons och Darwins 

böcker medförde en radikal förändring i det gamla dominerande 

tänkande som vilade på ödet och de osynliga makternas 

dominans. Man började så småningom tro på människans makt 

över naturen. Detta gav upphov till tanken att försöka ändra 

och förbättra saker och ting, inte bara på den individuella 

nivån utan också vad gällde samhällsfrågor och politiska 

reformer 408 . 

De flesta handskrivna skrifter av iranska författare om 

samhällsförändringen i Iran som därefter kom ut syftade framför 

allt till att ändra shahens och hans medhjälpares syn på 

samhällsförändringen. Författaren till boken Yek Kalmeh 

skickade 1889 den till kronprinsen, och Mirza Malkam 

skickade 1890 sin bok Ketabche-ye Gheybi till shahen. De 

ville båda få shahen och hans omgivning att förbättra 

regerandet av landet genom att stifta lagar och sedan styra i 

enlighet med den 409 . 

408 

Adamiyat, 1972, s. 15-17, 24; Nateg & Adamiyat, s. 23, 32. 

409 

Lambton, 1996, s. 389.


Kontrollen av böcker och censuren av skrifterna hade från 

början olika karaktär i dessa muslimska samhällen. Redan från 

början av 1800-talet censurerades skrifterna i Iran hårt, särskilt 

skrifter av iranska författare. Under andra hälften av 1800-talet 

och parallellt med ökningen av publiceringen av böcker fick 

censuren i Iran en ny statlig organisation. Då den hårda 

censuren stoppade publiceringen av skrifter skrivna av iranska 

författare publicerade man böcker översatta från andra språk, 

framför allt franska och engelska. Dessa böcker krävde mycket 

arbete och finansierades ofta av ambassaderna och de högt 

uppsatta statsmännen. De valdes också ut med stor noggrannhet 

för att inte råka ut för censur och obehagliga påföljder. 

Böckerna fick inte diskutera situationen i Iran. 

Tidskrifter, såväl inhemska som utländska, utsattes för 

samma hårda kontroll. Man kunde inte ge ut tidskrifter som 

debatterade samhällsförändring och samhällsfrågor i Iran. De 

välutbildade var även i huvudstaden mycket få och tryck av 

skrifter mycket dyrt. Därför försökte de fåtaliga iranska 

intellektuella skriva resales (teser) under pseudonym. De 

distribuerade några handskrivna exemplar som ofta skickades 

till shahen och andra personer inom regeringen. 

I Ottomanska riket var situationen helt annorlunda. De 

europeiska tankarna svepte ofta igenom samhället under de 

långa reformperioderna utan att allvarliga kontrollmetoder 

togs i bruk. Dessa olika kontrollmetoder skapade olika 

förutsättningar för inflödet av de nya kunskaper som behövdes 

för genomförandet av moderniseringen i de båda länderna. De 

ottomanska intellektuella hade möjligheter att delta i förändringsprocessen 

redan unde första hälften av 1800-talet. År 

1837 gav Sadeq Rafat, en turkisk intellektuell, ut skriften 

Rasale-ye Tanzimat (Teser om tanzimat) och Sami, en annan 

författare, gav ut Resale-ye Europa (Teser om Europa). Den 

första berättade om rättigheterna och den andra om den


religiösa friheten i Europa 410 . Dessa ämnen, liksom alla andra 

frågor som berörde samhällsförändringen i landet, var det då 

förbjudet att debattera i det iranska samhället. 

De olika traditionerna för kontroll och censur överlevde i 

dessa samhällen även efter 1920-talet. Arvet utsatte iranierna 

under Pahlavi-shahernas och islamisternas envälde för betydligt 

hårdare kontroll och censur än den turkarna under och 

efter kemalismens enpartisystem levde med. 

År 1831 började publiceringen av den första statliga 

tidskriften, Takvimi Vekayi (Dagens nyheter), i Istanbul. Tidskriften 

publicerades fram till 1920 under samma namn 411 . 

Språket var turkiska, men ibland kom den också ut på franska 

under namnet Moniteur Ottoman. Iranierna började publicera 

sin statliga tidskrift på persiska ett decennium senare. 

År 1840 kom också den första privata tidskriften, Ceridei 

Havadis, ut på turkiska 412 . Samma år började William 

Churchills veckotidskrift Ceride-i Havades att ges ut. Staten 

hjälpte till vid publiceringen 413 . De privata tidskrifterna 

Tercüman-i Ahval och Tasvir-i Efkar som började publiceras 

1860 respektive 1862 var de första som publicerades av en 

turkisk utgivare. Namık Kemals tidskrift kom ut 1863 under 

namnet Mirat och Ali Suavis tidskrift Muhbir 1867. Dessa 

spelade viktiga roller i uppkomsten av nya samhällsdebatter 

och politiska tankar 414 . 

De ottomanska författarna utsattes vanligen inte för sultanens 

censur förrän deras tankar hade fått en oppositionell karaktär. 

Traditionen respekterades dock knappast under Abdülhamits 

410 Nateg, 1990, s. 140. 

411 Bayrak, s. 100; Akin, s. 115, 143. 

412 


413 

Akin, s. 143. 

414 

Akin, s. 143.


islamiska envälde. Publiceringen av de tidningar och tidskrifter 

som debatterade samhällsfrågorna i Ottomanska riket 

stoppades under 30 år fram till slutet av Abdülhamits tid, men 

den statliga censuren förhindrade inte heller under denna 

period publiceringen av vetenskapliga tidskrifter. 

Under 1870-talet publicerades en tidskrift under namnet 

Elmiye ve Adebiye (Vetenskap och litteratur). Rozname-ye 

Elmi (Vetenskapliga tidningen) och Entebaat ve Dane 

(Information och vetenskap) publicerades under 1870- 

respektive 1880-talet. De flesta tidskrifter publicerades av 

kända tjänstemän och också av utländska ambassadörer. Vatan 

utgavs på franska av en belgare under 1880-talet, och Sada-ye 

Iran av en fransman 1885 415 . 

Den första iranska tidskriften, Kaghaz-e Akhbar (Nyhetspappern) 

publicerades av en europeiskt utbildad person tidigt 

år 1836 416 . Den publicerades i ytterliggare fem år och var 

fortfarande landets enda tidskrift när verksamheten lades ner. 

Det dröjde nio år innan den första statliga tidskriften Vagay-e 

Ettefagiyeh (Händelser och nyheter) publicerades av Amir 

Kabir år 1851. Därefter publicerades den statliga tidskriften 

med flera uppehåll och censurperioder under andra hälften av 

1800-talet. Den bytte också namn under olika regeringar, men 

var fortfarande i slutet av 1800-talet landets enda tidskrift eller 

tidning 417 . Det var straffbart att ge ut tidningar och tidskrifter 

som debatterade de politiska och sociala frågorna i Iran. 

"Under denna period publicerades några litterära och vetenskapliga 

tidskrifter, däribland Rozname-ye Elmi ve Edebi, 

Rozname-ye Elmi och Danesh, vid olika tillfällen. De stod alla 

under statsmännens kontroll och tillsyn. De debatterade aldrig 

415 Hasanbeygi, s. 408411, 415, 417. 

416 Arienpour, s. 34. 



politiska frågor och existerade så länge som dessa aktörer hade 

makten" 418 . 

Det stränga förbudet mot att publicera tidskrifter och tidningar 

i Iran fick de iranska intellektuella att publicera sina tidskrifter 

i grannländerna, däribland i Ottomanska riket, Indien och 

Egypten. Även de censurerades. Postväsendet stoppade tidskrifterna 

och polisen undersökte mottagarens förbindelse med 

avsändaren. Tidskrifterna skickades till landet med skiftande 

metoder och på legala och illegala vägar för att inte stoppas av 

postens och tullens kontroll. De insmugglade skrifterna var 

den enda möjligheten till upplysningar om händelser runtom i 

världen. Tidskrifter som trycktes utomlands skrev ofta om den 

nya civilisationen och de nya rättigheterna i Europa. 

Även iranska exil-tidskrifter kom ut långt efter de turkiska och 

ottomanska tidskrifterna i Istanbul. Turkistan var namnet på 

den första tidskrift som publicerades på persiska i Istanbul. Ett 

exemplar av den hade tagits till Iran 1864. Turkistan var också 

den första iranska tidskrift som publicerades utomlands. 

Tidskriften Iran började publiceras 1871 i Istanbul och var den 

första iranska exil-tidskrift som skrev om de nya vetenskapliga 

upptäckterna utomlands. Akhtar följde traditionen av publicering 

av de iranska tidskrifterna utomlands och började 

komma ut i Istanbul år 1888. 

Tidskriften Kanun som publicerades av den kontroversielle 

iranske modernisten Mirza Malkam 1890 var den första på 

persiska i London. Tre andra tidskrifter publicerades i slutet av 

seklet utomlands, två med början 1899 och 1901 i Kairo och 

en i Istanbul 419 . De spelade liksom andra tidskrifter som 


419 Varahram, s. 190191; Nateg & Adamiyat, s. 7274; Lambton, 1996, s. 395.


publicerades i Azerbajdzjan och Indien en central roll för 

folkets deltagande i den konstitutionella revolutionen i Iran. 

Den handskrivna skriften resale (tes) var svaret på det hårda 

censuren i Iran. Man brukade skriva den i några exemplar och 

skicka dem till myndigheter och viktiga personer för att 

lämnas vidare till andra. Iranska intellektuella som bodde 

utomlands skrev också resale och skickade dem till de 

utbildade i landet. Dessa skrifter mottogs med stort intresse. 

De lästes för politiskt intresserade som inte kunde läsa och 

skriva. 

Ämnena i dessa skrifter var ofta industrialiseringen i 

västvärlden, frihet, shahens envälde och totalitarism, respekt 

för visdom och människans förmåga. Man diskuterade ofta hur 

islamiska traditioner och europeiska upptäckter skulle blandas 

och om moderniseringsarbetet och de vetenskapliga och 

teknologiska framstegen i Europa behövdes. Behovet av att 

öppna en nationalförsamling, Edalet-khaneh (Rättvisans hus), 

med shia-islamiska mullor och civila pro-européer som 

ledamöter diskuterades också. Revolutionen i Frankrike och de 

lagstiftande organen i europeiska länder liksom de politiska 

rättigheterna behandlades ofta i de skrifter som skickades till 

shahen. Man presenterade förslag om en grundlag som enligt 

författarna kunde rädda landet från fattigdom och beroendet av 

de europeiska främlingarna 420 . 

Vissa skrifter riktade hård kritik mot shahen och hans diktatur. 

Man kritiserade också mullorna för deras samröre med 

reaktionära krafter och deras onödiga välfärd, när folket var 

fattigt och människor svalt ihjäl. En del islamister kritiker 

kritiserade också shahen och ville få honom att återvända till 

de islamiska traditionerna och sharia. Parallellt med reislamiseringen 

i Ottomanska riket fortsatte dessa tankar att 

420 Adamiyat, 1972, 192; Varahram, s. 193194.


sprida sig i Teheran. Tanken om pan-islamismen aktualiserades 

i Iran vid ingången till 1900-talet. Mullorna utmanade 

både shahen och de moderna intellektuella som kämpade för 

en sekulär konstitution. 

Iranierna kunde komma ut med samhällsdebatter först när 

den konstitutionella revolutionen slog sönder censurapparaten. 

Trots skillnader skapade de folkliga konstitutionerna i båda 

rikena förutsättningar för uppkomst av skrifter, böcker och 

tidskrifter om olika samhällsfrågor, men dessa olika censurer 

fortsatte även under kommande tider och skapade olika 

konsekvenser i Iran och Turkiet.


Organiseringen av byråkratin 

I Europa upprättades parallellt med den sociala och 

ekonomiska utvecklingen en ny byråkrati med folkliga 

uppgifter. Byråkratin befriade sig så småningom från feodalherrarnas 

kontroll och byggdes på rättsliga grunder. 

Statsanställda fick inte längre sin lön från feodalherrarnas egna 

egendomar utan från statskassan. De valdes också på 

professionella och rationella grunder i stället för som gammalt 

efter feodalherrarnas personliga intressen. Den nya byråkratin 

skulle också tillgodose medborgarnas behov och förtjäna deras 

tillit. Denna förändring var en konsekvens av samhällsförändringen 

från feodalism till kapitalism. Den medförde en 

grundläggande förändring av den gamla makt- och arbetsfördelningen, 

något som vidare främjade utvecklingen av det 

europeiska samhället. Processen skapade grunderna för 

uppkomsten av nya folkliga offentliga sektorer som styrdes av 

demokratiska och folkvalda personer och statsmän. Detta 

gjorde den nya byråkratin till en viktig del av moderniseringen 

och samhällsutvecklingen. 

Redan i början av 1800-talet började ottomanerna att 

omorganisera sina statliga institutioner. Inom ramen för de 

byråkratiska förändringarna upprättade ottomanerna 

Jordbruks- och handelsrådet (Tarım ve Ticaret Konseyi) i 

slutet av Selims tid. Institutionen skulle styra jordbruket till att 

tillverka kommersiella produkter. Iranierna skulle få vänta 

fram till 1860-talet innan de kunde upprätta en församling som 

hade i uppgift att främja industrin och handeln 421 . De kunde 

inte heller då genomföra kommersiella planer för sina 

jordbruksprodukter. 

421 Mokhber, s. 102.


Under 1830-talet genomfördes nya förändringar i den 

ottomanska byråkratin, och en del av de statliga institutionerna 

fick en ny status som motsvarade ministerier i Europa. År 

1836 omorganiserades den statliga styrande organisationen 

Sadre Kethüdalıı (Högsta styrelsen) till Umur-u Mülkiey 

Nezareti (Tillsynen av landet) och därefter till Nazaret-i 

Dahiliye (Inrikestillsynen, inrikesdepartementet). Samma år 

omorganiserades utrikesdepartementet Nezaret-i Hariciye och 

justitiedepartementet Nezaret-i Deavi. År 1838 omorganiserade 

skatteministeriet Nezaret-i Umur-u Maliye (Skattetillsynen). 

Därefter upprättades olika organisationer som hade 

i uppdrag att ta hand om handel och jordbruk. Premiärministern 

liksom statsdepartementet fick ökade maktbefogenheter 

och sultanens makt begränsades markant. Detta 

år upprättades olika lagstiftande organ som statsdepartementet 

Meclis-i Vükelayı, civildepartementet Dar-i ura-yi bab-i Ali, 

militärdepartementet Dar-i ura-yi Askeri och justitierådet 

Meclis-i Vala-yi Ahkam-i Adliye 422 . 

Omorganiseringen av den iranska byråkratin började tidigt, i 

början av 1820-talet, men processen utvecklades inte i samma 

takt som i Ottomanska riket. Det tog flera decennier innan 

förändringarna i Iran motsvarade den ottomanska byråkratiska 

omorganiseringen under 1830-talet. 

Den första arbetsfördelningen inom ministerrådet i Iran 

började 1823. Behovet av nya tjänster fick shahen att dela den 

administrativa makten i fyra ministerier, utrikesministeriet, 

inrikesdepartementet, sSkatteministeriet och det allmänt inriktade 

departementet. Statsdepatementet utgjordes av sadrazamen 

och fyra vesirer. De valdes samtliga av shahen 423 . 

Förändringarna lades ner fram till mitten av seklet, för att 

422 Akin, s. 116; Nateg 1990, s. 140. 

423 Adamiyat, 1992, s. 90.


återupptas av den reformvänlige premiärministern Amir Kabir 

1848. 

Amir Kabir försökte under sin korta tid reformera hovet och 

omorganisera den ringa statliga byråkratin. Denna betraktades 

som shahens privata egendom och organiserades och 

administrerades efter hans egna intressen. Iranska byråkrater 

delades då också in i två intressegrupper, en pro-rysk och en 

pro-engelsk. Shahens släktingar inklusive hans moder 

blandade sig i statens arbete och qadjar-prinsar och 

nomadhövdingar delade makten inom sina egna territorier. 

Detta ledde till att den reformvänlige premiärministern 

genom sina reformer inom byråkratin inte bara stod emot 

stormakternas och qadjar-prinsarnas intressen. Hans reformer 

ansågs också vara en direkt inblandning i shahens egen 

maktsfär. Därför skapade hans reformer misstankar om att 

hans ambition var att minska shahens makt. Amir Kabir 

avskedades av den misstänksamme qadjar-shahen Naseraddin 

1852 och straffades kort därefter för sina reformer. 

År 1858 genomfördes en ny arbetsfördelning i den iranska 

regeringen och nya statsdepartement och ministerier upprättades. 

De nya departementen var justitiedepartementet, 

inrikesdepartementet, skattedepartementet, handelsdepartementet 

och donationsdepartementet (Ogaf). Alla dessa 

ämbeten hade sitt ursprung i gamla uppgifter som tidigare var 

koncentrerade hos premiärministern eller de andra 

ministrarna 424 . År 1872 upprättades två nya ämbeten, vetenskapsministeriet 

och handels- och industridepartementet. De 

skulle ägna sig åt helt nya uppgifter och behov som hade 

uppstått med moderniseringen. Statsdepartementet bestående 

av premiärministern och de andra ministrarna fick samtidigt 

möjlighet att stifta lagar. Lagarna skulle träda i kraft sedan 

424 Adamiyet, 1972, s. 54; Varahram, s. 9192.


shahen hade godkänt dem 425 . Detta påminde också om 

reformerna inom den ottomanska byråkratin under 1830-talet. 

År 1881 ökades antalet iranska statsdepartementen igen, 

denna gång under nya namn som tjänstgöringsministeriet, 

donations- och postministeriet, jordbruks- och handelsministeriet, 

telegraf- och malmministeriet samt publikations- 

och översättningsbyrån 426 . De flesta av dessa nya benämningar 

representerade de nya tjänster och behov som aktualiserades 

under förändringen av situationen i landet. 

Moderniseringen av byråkratin och dess nya arbetsfördelning 

innebar dock inte att byråkratin befriade sig från shahens makt 

och vilja. ”Den iranska byråkratin levde under hela moderniseringsperioden 

under shahens förmyndarskap. Byråkratin 

sågs som shahens personliga egendom och han kunde 

bestämma om vilken förändring som helst utan att behöva 

följa några regler” 427 . Statliga ämbeten och karriärer såldes och 

hyrdes ut av Qadjar-shahens korrumperade omgivning vid 

hovet till dem som betalade bäst. Släktrelationerna med de 

centrala aktörerna liksom förhållandena med den ena eller den 

andra stormakten spelade också en central roll. Man upplät de 

viktiga tjänsteämbetena i regionerna på arrende eller gav dem 

som belöning till de personer som förtjänade shahens, hovets 

eller andra makthavares tillit. Arrendeavgiftens storlek eller 

den årliga skatten beräknades efter det gamla produktions- och 

arrendesystemet tiyul, där shahens räknades som landets ägare. 

Han kunde i princip återta den privata egendomen och skänka 

den till någon annan. 

Tvärtemot detta byggde byråkratin i Ottomanska riket under 

samma period på rättsliga regler. Byråkratin i det ottomanska 

425 

Adamiyet, 1972, s. 55; Varahram, s. 92. 

426 

Adamiyet, 1972, s. 91. 

427 

Akyol, s. 184.


samhället var i början av 1800-talet befriad från sultanens 

personliga kontroll. Carter V. Findely 428 delar in förändringen 

av byråkratin i Ottomanska riket i fyra huvudperioder: 

1. Den ottomanska byråkratins födelseperiod 13001350. 

2. Utvecklingsperioden 13501600. Under denna period 

upprättades militärstyrkan Kapikulu och en ny organisation 

för insamlingen av skatter. Det muslimska ledarskapet 

omorganiserades under sultanens ledarskap och byråkratin 

utvecklades. 

3. Sammanbrottet 16001789. Under denna period upplevde 

både statsmakten och byråkratin en långvarig maktförlust. 

4. Utvecklingen av byråkratin resulterade i en rättslig och 

rationell organisation från och med 1789. Detta innebar 

samtidigt en sekularisering av statsmakten. Byråkratin och 

statstjänstemännen var inte längre sultanens egendom 429 . 

Findelys periodiska uppdelning, liksom Max Webers tankar 

om att sultanens auktoritet och hans regim byggde på hans 

absoluta makt, kritiseras från olika håll. Den turkiske 

historiken Halil Inalcik har visat att processen för sultanens 

envälde och fadersarv över byråkratin hade brutits under flera 

perioder även före Selim III 430 . ”Många hävdar också att 

byråkratin i Ottomanska riket kunde försvara sitt relativa 

oberoende redan när den styrdes av sultanens egna intressen. 

Sultanen kunde sällan agera tyrann och hans auktoritet 

kontrollerades ofta av vissa traditionella regler och moraliska 

gränser. Byråkratin kunde försvara de traditionella och 

moraliska reglerna mot sultanens vilja även om detta inte 

kunde göras under vissa perioder och regeringar” 431 . Sultanen 

kunde å ena sidan kontrollera byråkraterna och bestraffade de 

högst uppsatta tjänstemännen. Han kunde bestämma över hela 

428 Findely, s. 37; Akyol, s. 181182. 

429 

Findely, s. 3738. 

430 

Akyol, s. 183. 

431 

Inalcik, s. 114121.


statsmakten, men å andra sidan kunde vesirerna avsätta honom 

från makten och döma honom till döden, när han överskred de 

traditionella gränserna. 

Processen fick en ny början från slutet av 1700-talet och 

nådde sin kulmen 1807 då den ottomanska byråkratin kunde 

erhålla sin självständighet gentemot sultanen. Den nya 

byråkratin byggde därefter på regler och lagstiftning istället 

för på sultanens vilja. Byråkraterna och tjänstemännen valdes 

på grund av sin professionella kompetens 432 . 

Byråkratin i Iran var beroende av shaherna och räknades enligt 

det gamla persisk-iranska kulturarvet som deras personliga 

egendom under hela moderniseringstiden. Iranierna kunde 

aldrig, varken under Safavi- eller Qadjar-dynastin, bygga upp 

och organisera en byråkrati som kunde vila på rättsliga 

grunder. Traditionen fortsatte under kommande tider, såväl 

under Pahlavi-dynastin som senare under islamisternas 

regeringstid. 

Regeringen i Ottomanska riket bestod länge av en mäktig och 

professionell organisation av byråkrater som då och då kunde 

bestämma över sultanen. ”Staten i Ottomanska riket utvidgade 

sin makt över hela samhället och samhällsinstitutionerna. Den 

tog också över de religiösa uppgifterna” 433 . Sadrazam och 

vesirerna hade sedan länge betraktats som statens och inte 

sultanens anställda 434 . De tog order av sultanen, men de kände 

också lojalitet gentemot statens traditioner 435 . Detta ledde till 

att den byråkratiska gruppen i Ottomanska riket och utvecklades 

till en elitgrupp, ett privilegierat samhällsskikt, 

redan innan reformperioden på 1800-talet. Det ottomanska 

byråkratiska samhällsskiktet lyckades genom sin relativa 

432 


433 

Yasar, s. 73. 

434 

Kunt, s. 25. 

435 

Ahmad, s. 25; Akyol, s. 183, 186.


oavhängighet gentemot sultanen genomföra reformerna och 

ersätta avsaknaden av borgarklass, även om de då och då 

hindrades av sultanen. 

Iranska byråkrater misslyckade med den nya klassbildningen. 

De kunde inte ta ställning för genomförandet av moderniseringen 

ens vid ingången till 1900-talet, dvs. ett sekel efter 

begynnelsen av de militära och civila byråkraternas styrande 

roll inom moderniseringsprocessen i Ottomanska riket. 

Den ottomanska byråkratin ärvde sedan gammalt sultanens 

religiösa befogenheter och hans rätt att utöva kontroll över de 

islamiska ledarna. De viktiga tjänstemännen från sadrazamen 

till vesirerna fortsatte sin kontroll över islamiska ärenden även 

i början av 1800-talet, då de hanafi-islamiska ledarnas makt 

hade ökats markant. Byråkratins makt över de islamiska 

områdena utvecklades parallellt med moderniseringen. 

Sultan Mahmuts radikala reformer gav staten möjlighet att ta 

kontrollen över den islamiska donationen (vakif). Dessförinnan 

utgjorde donationen ulemas viktigaste resurs. Mahmuts 

reformer genomfördes dock inte i sin helhet på grund av 

sultanens nära band med eyhülislamen och ulema, men han 

lyckades ändå med att utvidga statens kontroll över donationen 

som enligt traditionerna togs om hand av det islamiska 

etablissemanget. Donationsbanken Vakif Bankası upprättades 

för att förvalta inkomsterna av donationen 436 . 

Tanzimat-reformen innebar också en ny organisering av 

byråkratin på olika militära, rättsliga och ekonomiska nivåer 

och resulterade i uppkomsten av en suverän stat som snarare 

byggde på regler och lagar än på sultanens envälde. Tanzimat 

medförde en ny metod för makt- och arbetsfördelning som 

innebar en konstitutionell förändring i den ottomanska 

436 Lewis, s. 8992; Palmer, s. 104.


statsapparaten 437 . Detta inträffade långt innan de formella 

konstitutionella förändringarna under 1876 och 1908. 

Processen var helt annorlunda i Iran. Kontrollen av donationer 

kunde inte förverkligas förrän under 1930-talet. Byråkratin 

ärvde inte heller shahens befogenheter inom det islamiska 

området. Mullorna kunde även befria sig från shahens kontroll 

parallellt med utvecklingen av moderniseringen under andra 

hälften av 1800-talet, medan byråkratins makt minskade i 

förhållande till shahen och de islamiska ledarna. Moderniseringsprocessen 

i Iran hade en motsatt verkan på relationerna 

mellan statstjänstemännen shahen och de shia-islamiska 

mullorna. Parallellt med moderniseringsprocessen förlorade 

shahen och hans byråkrati sin auktoritet gentemot de islamiska 

ledarna. 

Den byråkratiska framgången gav den ottomanska staten 

möjlighet att genomföra flera omorganiseringar inom 

statsapparaten. De byråkratiska reformerna utvidgade sig så 

småningom till andra sociala och ekonomiska områden och 

gav staten möjlighet att spela rollen som moderniseringens 

budbärare. Ottomanerna avskaffade det gamla produktionssättet 

och arrendesystemet systemet timar år 1831 och genomförde 

ett nytt system, iltizam. Motsvarande arrendesystem i 

Iran (tiyul) avskaffades inte förrän på 1930-talet. 

Redan under de byråkratiska reformerna 1838 betalades lönen 

till de utvalda ottomanska tjänstemännen direkt från 

statskassan istället för som tidigare genom jordägarnas 

inkomster och affärsmännens donationer 438 . År 1849 upprättades 

ett beslutsfattande organ, Meclisi Umumi, för att 

åtgärda korruptionen bland de statsanställda. Man beslutade att 

437 

Özüerman, s. 18, 19. 

438 

Akin, s. 116.


alla statsanställda skulle svära vid Koranen att de inte skulle 

begå lagbrott. Det hade symboliskt betydelse att sultanen var 

den förste som svor eden 439 . Iranierna fick vänta till början av 

1900-talet för att få uppleva den första förändringen i 

relationerna inom statsapparaten, men denna fick varken 

shahen eller den härskande ayatollan att se sig som 

statsanställd och ansvarig. 

Skillnaden lade grunden för organisering av olika utvecklingsmodeller 

som genomfördes av den moderna 

byråkratin i dessa länder i början av 1920-talet. Den nya 

byråkratin under kemalismen i Turkiet ärvde den mäktiga och 

professionella ottomanska byråkratin. Den hade också 

ambitionen att göra sig så oavhängig som möjligt. Staten 

kallades för Devlet Baba (den faderliga staten) och motsvarade 

den patriarkaliska heliga makten i samhället. 

Iranierna ärvde shahernas envälde och deras rätt att härska 

och använda byråkratin som sin egendom 440 . Detta visade sig 

under såväl Pahlavi-dynastin som under den islamiska 

Khomeini-regimen och dess arvtagare. Dessa olika traditioner 

för byråkratins organisering och makt- och arbetsfördelning 

präglade inte bara statens roll inom ottomanska och iranska 

moderniseringsarbeten på 1800-talet utan satte också sina spår 

på kommande moderniseringsarbeten och deras eventuella 

framgångar i Iran och Turkiet. 

439 Bayrak, s. 107. 

440 Akyol, s. 294.


Reformer i rättstraditionen 

I Ottomanska riket minskade ulemas makt och inflytande 

parallellt med minskningen av statens makt gentemot 

utländska makter. Ulemas makt reducerades inte när 

statsmakten omorganiserades. Byråkraterna och statsmakten 

genomförde reformer inom olika områden, inom militären 

(ordu), byråkratin (kalamiye) och juridiken (hukuk). Detta 

minskade ännu mer ulemas traditionella inflytande i dessa 

institutioner. Byråkraterna kunde fortsätta sitt tidigare 

ledarskap baserat på islamiska och sedvanliga rättstraditioner 

och driva fram reformerna utan att tillfråga ulema 441 . Det 

ottomanska rättssystemet byggde på den hanafi-islamiska 

rättstraditionen. Denna tradition gav stort utrymme för både 

”det aktuella behovet” och ”statsmaktens inflytande”. Tack 

vare bl.a. den hanafi-islamiska lärans roll kunde Ottomanska 

riket bli den enda muslimska stat som klarade av att reformera 

sitt islamiskt baserade rättssystem 442 . 

Under genomförandet av tanzimat kunde man upplösa de 

gamla traditionerna genom att använda de europeiska 

lagstiftningarna. Ottomanerna färdigställde lagstiftningen om 

handeln i början av andra hälften av 1800-talet. Lagstiftningen 

byggde på medborgarnas rätt och de grundläggande 

sekulära principer som den utvalda franska lagstiftningen 

innehöll. År 1858 instiftades brottsbalken och en del av den 

dominerade islamiska rättstraditionen förlorade sin giltighet. 

Denna lagstiftning kompletterades därefter med lagstiftningen 

om domstolarna 1861. År 1868 stiftades nya lagar om handeln 

och mellan 1869 och 1879 skrevs en ny civillag 443 . 

441 


442 

Inalcik, 1998, s. 232. 

443 

Akyol, s. 197, 198.


Processen nådde sin kulmen på 1870-talet, då det rättsliga 

lagförslaget macelle trädde i kraft. Lagförslaget innehöll 

paragrafer som inte bara grundades på den moderna 

rättsvetenskapen utan också på den nya tidens ”aktuella 

behov” och medborgarnas europeiskt orienterade rättigheter. 

Juristen och reformisten Cevdet Pascha stod bakom 

lagskrivningen. Han grundade nya domstolar, Nizamiye 

Mehkemeleri, på medborgarnas sekulära rättigheter 444 . Denna 

rättsliga förändring sågs av många som ett resultat av den 

relativt liberala hanafi-skolans öppenhet mot den europeiska 

sekulariseringen 445 . 

Cevdet Pascha hade motiverat den sekulära lagstiftningen 

genom att hänvisa till statens rättigheter inom den hanafiislamiska 

läran. Hans initiativ att förklara den religiösa 

rättstraditionen betraktades inte som en felaktig inblandning i 

den islamiska vetenskapskårens område och möttes inte heller 

av islamisternas seriösa motstånd 446 . Cevdet Paschas nya 

domstolar upprättades i hela riket och begränsade de islamiska 

domstolarnas tidigare giltighet. Denna utveckling gjorde att 

hela rättssystemet i Ottomanska riket moderniserades redan 

under ottomanernas tid. De islamiska domstolarna, shariadomstolarna, 

fick då ägna sig åt fall rörande individen och 

familjen 447 , under Sultan Abdülhamits re-islamiseringsprocess. 

Minskningen av ulemas makt och inflytande försvagade inte 

de islamiska grunderna, då byråkratin tog över rätten att 

försvara och utveckla dessa utifrån aktuella behov. Detta 

kastade ulema ännu längre ut i marginalen av religiösa 

bestämmelser. 

444 Akyol, s. 195. 

445 Schacht, s. 91. 

446 Akyol, s. 195. 

447 Akyol, s. 196.


De islamiska ledarnas maktbefogenheter i Iran ökade under 

hela 1800-talet. De kunde inte bara begränsa uppbyggandet av 

de nya statliga domstolarna, utan kunde också utvidga shariadomstolarnas 

inflytande och områden. Staten tilläts inte 

reformera och modernisera det gamla rättssystemet, men 

mullorna nöjde sig inte med detta. De fick staten att gå med på 

islamisering av de rättstraditioner som enligt det iranska 

kulturarvet togs om hand av staten. Därför gav förändringarna 

i rättssystemet i Iran de traditionsbundna shia-slamiska 

domstolarna än större makt och befogenheter 448 . 

Dessa olika processer byggde framför allt på olika islamiska 

läror i dessa riken och shia- och sunni-islams olika syn på 

förhållandet till statsmakten och rättstraditionen. Den hanafiislamiska 

ledningen i Ottomanska riket respekterade enligt 

Koranen statsmaktens religiöst legitimerade auktoritet, ul-ulamr. 

Enligt dem ägde staten rätt att leda folket och stifta lagar, 

medan shiiterna i Iran vägrade ge qadjarernas statsmakt en 

religiös legitimitet. Enligt dem tillhörde rätten att styra det 

muslimska samhället den tolfte tmamen och hans budbärare. 

Dessa skilda läror fick större betydelse särskilt när ökningen 

av de shia-islamiska mullornas maktbefogenhet gav dem 

möjlighet att offentligt presentera sig som den tolfte Imamens 

”andliga budbärare”, och senare även som hans ”andliga och 

världsliga budbärare”. De shiitiska ledarna ansåg att man inte 

ägde rätten att stifta eller skriva ner lagar. Detta skulle strida 

mot sharia och dess legitimitet. Koranen och sharia 

betraktades som heliga lagböcker och mullorna mullorna 

kunde tolka de heliga traditionerna och komplettera dem med 

sina fatwor. De skilda religiösa strukturerna gjorde att 

ottomanerna kunde fortsätta stifta vidare nya moderna och 

även också relativt sekulära lagar, medan iranierna förlorade 

hela seklet fram till 1920-talet i väntan på att få börja gå 

samma väg som ottomanerna. 

448 Momen, 1995, s. 168, 191; Akyol, s. 196.


Ottomanernas lagstiftning under och efter 1870-talet var så 

framgångsrik att den tillsammans med den schweiziska 

lagstiftningen utgjorde grunden för de sekulära lagstiftningarna 

under kemalismen. I Iran försökte man 1880 

stifta motsvarande lagar, men det lyckades inte. Det avbrytna 

arbetet togs upp igen 1899 efter shahens resa till Europa, men 

misslyckades åter. De skilda islamiska och rättsliga 

traditionerna och processerna, liksom iraniernas misslyckande 

att genomföra rättsliga reformer under 1800-talet, fick 

förödande konsekvenser 449 . Den lade också grunden för 

Kemals sekulära lagstiftning i Turkiet och Pahlavis halvsekulära 

och halvislamiska lagstiftning i Iran. 

449 Akyol, s. 197; Varahram, s. 103.


Ledarnas resor och kontakter 

Resor till europeiska länder påverkade moderniseringen i 

ottomanska riket och Iran under andra hälften av 1800-talet. 

Det var första gången som sultanen och shahen besökte andra 

länder och kontinenter utan att föra krig. Resorna visade också 

de muslimska ledarnas nyfikenhet och deras intresse av att 

förstå grunderna för Västeuropas framgångar. Resorna var 

också ett tydligt tecken på reformisternas ökade inflytande. 

Dessa ville få regenterna att upptäcka den nya världen med 

egna ögon. Detta skulle enligt deras och de reformvänliga 

statsmännens förhoppningar öppna vägen för ett mer djupgående 

moderniseringsarbete i landet. Resorna symboliserade 

också den nya politiska relationen mellan väst och öst. 

Ledarna kunde nu besöka varandra över de nationella och 

kulturella gränserna. De kunde lära känna varandra utan att 

hindras av gamla fördomar och förrätter. 

Enligt européernas synsätt var skillnaden mellan den ottomanske 

sultanen och den iranske shahen mycket stor. Sultanen 

ansågs vara en av Europas viktiga statsledare. Ottomanerna 

hade en långvarig kontakt med västeuropéerna bakom sig, 

medan shahen varken var en europeisk ledare eller en stor 

makthavare. Han delade inte heller den gemensamma historien 

med ledarna i Europa. 

Båda regenterna symboliserade den islamiska makten, men 

även här var den iranska shahens roll mycket mindre väsentlig. 

Båda ledarna representerade ett land som mer eller mindre 

stod under de nya stormakternas militära, politiska och 

ekonomiska kontroll. Sultanen hade tvingats erkänna de 

europeiska stormakternas överlägsenhet i sitt territorium, 

medan shahen inte längre sågs som en oavhängig kung i ett 

självständigt land. Sultanen hade alltså ett större politiskt och 

ekonomiskt spelrum än shahen.


Båda regenterna besökte Tyskland med stor nyfikenhet och 

respekt. Tyskarna hade ännu inte skaffat sig inflytande i dessa 

länder. Tyskland betraktades också som en ny nation som hade 

klarat av att stå på egna ben utan att bli fångad av de koloniala 

makterna. Kontakten med tyskarna kunde lära iranierna och 

ottomanerna att befria sig från den koloniala och imperialistiska 

kontrollen. Samverkan med tyskarna kunde också bidra 

till rikenas utveckling. Samtidigt ville shahen och sultanen lära 

känna engelsmännens framgångar på militära och ekonomiska 

områden. De ville också uppleva det moderna livet på slotten i 

Paris. 

År 1867 åkte sultan Abdülaziz till Europa för att besöka 

världsutställningen i Paris. Han besökte också kejsaren av 

Österrike och drottningen av England och mottogs av henne 

med en stor ceremoni i London. Där åkte han med tåget och 

besökte marinen. Hans familj, däribland sonen och kronprinsen, 

Abdülhamit, följde med honom. Det ottomanska 

hovets isolering var nu bruten. Resan ökade sultanens intresse 

för att bygga nya slott och använda de europeiska arkitektoniska 

stilarna. Han påverkades djupt av byggandet av 

krigsfartyg i England och beställde några fartyg. Han upplevde 

också de möjligheter som järnvägarna kunde skapa. Sultanen 

satsade därefter på att bygga järnvägar i sitt land. Det första 

tåget började rulla i Istanbul efter bara några år, nämligen 

1873 450 . 

Efter sultanens resa till Europa besökte brodern till den 

japanske kejsaren de europeiska länderna. Därefter var det den 

iranske shahens tur. Idén om resan framlades i Iran av 

Sepahsalar. Denne försökte uppmuntra Naseraddin att resa till 

Europa för att med egna ögon se framgångarna i de europeiska 

länderna. Man hade förskönade bilder av den ”civiliserade 

450 Issawi, 1982, s. 27; Palme, s. 153154.


världen” och den ”vetenskapliga och industriella kontinenten”. 

Förväntningarna var alltså alltför stora. 

Resan skulle bygga nya förbindelser mellan Iran och Europa. 

Den skulle resultera i erkännandet av Iran som en viktig 

medlem av världssamfundet och befria landet från sin djupa 

isolering. Det förväntades också att resan skulle skapa vänskap 

mellan shahen och ledarna i Europa 451 . Alla iranska modernister 

var nu överens om shahens resa till Europa. Premiärministern 

uppmanade shahen att stå emot de motståndare som 

ville förhindra den. Den kontroversielle modernisten Mirza 

Malkam Khan åkte 1872 till Europa för att förbereda shahens 

besök. Shahen ville dock finna stöd för sin resa i Koranen. 

Han ändrade sitt beslut om resan till Europa när det 

förutspåddes att resan inte skulle bli en framgång, men den 

reformvänlige premiärministern satsade på att övertyga honom 

att resan skulle vara fylld av glada överraskningar. Han 

hoppades att resan skulle ändra shahens politik och hans sätt 

att organisera det politiska systemet. Man hoppades också på 

shahens godkännande av en grundlag. 

Den omtalade resan ägde rum 1873 och Ryssland, Tyskland, 

Belgien, England, Frankrike, Schweiz, Italien och Österrike 

besöktes. Shahen och hans medhjälpare återvände via 

Ottomanska riket och Azerbajdzjan till Iran. Fabriker och 

militäranläggningar och en del sociala institutioner fanns bland 

de besökta institutionerna. Shahen besökte parlamenten i 

Tyskland, England och Frankrike. I Tyskland deltog han i 

diskussionen om Bismarcks försvar av regeringens utvecklingsplan. 

I England väckte diskussionen mellan parlamentens 

majoritet och minoritet shahens och hans medresenärers 

intresse. Trots allt detta gav resan inga resultat vad gällde 

genomförandet av strukturella reformer i landet eller i 

451 Adamiyat, 1972, s. 261.


samband med förhållandena mellan Iran och de europeiska 

länderna 452 . 

De konservativa aktörerna i Teheran utnyttjade shahens 

frånvaro och bestämde sig gemensamt för att stå emot den 

reformvänlige premiärministern som enligt dem bar ansvaret 

för resan. De skrev ett brev i vilket de bad shahen att avskeda 

premiärministern. Det kollektiva yttrandet skrämde shahen och 

fick honom att avskeda premiärministern när han anlände till 

Kaspiska havet. Shahen bjöd senare in den avskedade 

premiärministern till Teheran och använde honom som 

rådgivare i olika statliga frågor, men han hade genom 

avskedandet signalerat att han inte skulle gå med på några 

radikala reformer. Han ville inte vända de konservativa 

inhemska och utländska allianserna ryggen. 

Naseraddin åkte än en gång till Europa 1878 453 , men denna 

resa resulterade inte heller i någon förändring och förbättring, 

varken i det nedbrutna politiska systemet eller på de 

ekonomiska och teknologiska områdena. Shahen sålde en del 

koncessioner och fick landet att träda ännu djupare in i ett 

imperialistiskt förhållande. 

Naseraddins efterträdare, Muzaffaraddin shah, besökte de 

europeiska länderna 1901 454 . Resan finansierades som de 

föregående av nya utländska lån och nya avtal om monopolrätter. 

Muzaffaraddin gav några år efter resan order om 

godkännandet av den första iranska konstitutionen. Det går 

inte att fastställa hur mycket resan till Europa och kontakten 

med de demokratiska och parlamentariska systemen påverkade 

hans avgörande beslut. 

452 Adamiyet, 1972, s. 276277. 

453 Bayrak, s. 118; Lambton, 1996, s. 266. 

454 Bayrak, s. 122.


Den ottomanske sultanen besöktes av europeiska kungar och 

kronprinsar, så ej den iranske shahen. Resorna till Istanbul och 

sammanträffandena med sultanen och hans omgivning var 

viktiga, särskilt när resenärerna var representanter för respekterade 

industriländer. Detta ökade resenärernas påverkan på 

sultanens levnadssätt och hans syn på maktförhållandena i 

landet. ”Besöken ändrade också de gamla traditionerna inom 

hovet och regeringsarbetet. År 1859 besökte den belgiske 

kungen Léopold II Istanbul” 455 . 

År 1862 åkte den engelske kronprinsen Edvard VII till 

Istanbul. Han besökte staden en andra och tredje gång 1868 

respektive 1873 456 . År 1868 besökte den franska drottningen 

Eugénie och året därpå den österrikiske kejsaren Franz Joseph 

huvudstaden och stannade där som sultanens gäster 457 . 

År 1878 besökte den nya världens representant, USA:s 

president Grant, Istanbul 458 och 1885 åkte den svenske kungen 

Oskar II och den engelske prinsen Albert samt den japanske 

generalen Akihito till den ottomanska huvudstaden 459 . Den 

tyske kejsaren Vilhelm II besökte också huvudstaden och 

mottogs vid en stor ceremoni av sultanen 1889. Han besökte 

denne ytterligare två gånger, 1898 och 1917 460 . 

Ottomanerna blev från mitten av 1800-talet mål för européernas 

täta besök. Många bosatte sig också i huvudstaden under 

en längre tid. Deras antal i Istanbul ökade så mycket att man 

ändrade bosättningsplanerna efter deras behov. Redan under 

1860-talet uppstod bostadsområden bebodda endast av 

europeiska medborgare. 

455 Bayrak, s. 111. 

456 Bayrak, s. 113. 

457 Bayrak, s. 117. 

458 Bayrak, s. 122. 

459 Bayrak, s. 123. 

460 Bayrak, s. 124.


De täta kontakterna och västeuropéernas bosättning i 

huvudstaden ändrade det lokala levnadssättet i sådan utsträckning 

att kultur- och vardagslivet i den ottomanska 

huvudstaden under de senare decennierna av seklet delades i 

två livsstilar, en europeisk ala-franga och en turkisk ala-turka. 

Antalet européer i Iran var under hela seklet mycket begränsat. 

De uppgick i början av andra hälften av 1800-talet endast till 

150 personer. Deras antal ökade dock, men översteg inte 900 

under 1890-talet och 1 000 vid sekelskiftet 461 . Antalet ickemuslimska 

invånare i Teheran var också mycket litet och 

kunde inte jämföras med de stora kristna och judiska 

grupperna i den ottomanska huvudstaden. Detta begränsade 

Teherans shia-muslimska invånares möjlighteter att bygga 

nära kontakter med det moderna och europeiskt orienterade 

levnadssättet. 

461 Lambton, 1996, s. 271.


Den moderna kommunikationen 

Ett nytt kommunikationssystem skapades i Europa parallellt 

med moderniseringen och var ett av de viktigaste moderna 

framstegen. Ottomanerna satsade under hela moderniseringstiden 

på 1800-talet på att bygga vägar och göra det möjligt att 

transportera varor och produkter. Detta skulle underlätta 

handeln och ge det kommersiella utbytet med Europa nytt liv. 

Iranierna skulle få vänta till 1920-talet innan de kunde börja 

vägbyggandet i landet. 

År 1820 ankrade den första ångbåten i hamnen Galata i 

Istanbul. Mahmut II köpte omedelbart båten av den engelske 

ägaren. Han betalade också båtens anställda för att lära ut sina 

kunskaper till de lokala arbetarna. År 1837 började ångbåtar 

från England och Österrike och därefter från Ryssland, Italien 

och Grekland transportera människor och varor mellan 

Istanbul och europeiska länder 462 . Detta stärkte utvecklingen 

av handeln. Sultan Mahmuts försök att frakta varor med 

ottomanska ångbåtar förverkligades dock inte förrän fem år 

efter hans död 1839 463 . År 1843 började resekontoret Fevaidi 

Osmaniye (Ottomanska tjänsten) arrangera dagliga resor 

mellan bostadsområdet Kadıköy och öarna kring Istanbul. År 

1844 började den första ångbåten trafikera Istanbul och de 

närliggande städerna 464 . 

Samtidigt saknade iranierna till och med vägar. ”De första 

vägarna började byggas under 1870-talet och framåt. De var 

korta och slutade i Teheran och vissa storstäder 465 . Iranierna 

462 

Issawi, 1980, s. 161; Palmer, s. 105. 

463 


464 


465 

Lambton, 1996, s. 272.


skulle först långt in på 1900-talet utveckla kommunikationsmedlen 

till havs. 

Under Krimkriget mellan Ryssland och Ottomanska riket 

(1853–1856) hjälpte England och Frankrike till vid byggandet 

av en elektronisk telegraf mellan Istanbul och huvudstäderna i 

Västeuropa. År 1855 öppnades det första telegrafcentret i 

Istanbul 466 . Fem år senare utvecklades telegrafförbindelser 

mellan Istanbul och de viktiga städerna på Balkan och i Asien. 

Detta ledde till att den ottomanska centralmakten förbättrade 

sin kontroll över avlägsna regioner. Användandet av den nya 

tekniken skapade också ett nytt förhållande mellan huvudstaden 

och avlägsna städer inom riket 467 . 

År 1862 började uppbyggandet av telegrafsystemet mellan 

Indien och England. Iranierna fick möjlighet att använda 

telegrafförbindelsen 1865 468 . De beslutade 1874 att bygga ett 

telegrafnät mellan olika regioner i landet. Ottomanerna kunde 

börja använda den första telefonförbindelsen i Istanbul 1881, 

dvs. två år efter telefonens uppfinnande 469 . 

Sultan Mahmut II upprättade en modern postförbindelse 

mellan Istanbul och de näraliggande städerna. År 1840 

grundades det första postkontoret, Posthane-i Amire, i 

Istanbul 470 . Detta kunde dock inte utvidgas till rikets alla delar 

förrän nya järnvägar hade byggts 471 . 

Iranierna hade lång erfarenhet av att organisera postförbindelser 

i landet. De klarade detta redan under 1600-talet, 

466 


467 


468 

Lambton, 1996, s. 273. 

469 


470 


471 

Palmer, s. 104105.


men den föregående erfarenheten hjälpte dem inte att upprätta 

postverksamhet under den nya tiden förrän 1849. Dock trädde 

den första europeisk orienterade postförbindelsen i kraft först 

1874. Då trycktes också de första frimärkena i Iran med hjälp 

av europeiska experter. Sex år senare upprättades postministeriet 

472 . 

År 1856 började byggandet av en järnväg från staden Varna i 

Bulgarien vilken fortsatte till södra Anatolien. Detta gav 

ottomanerna möjlighet att exportera jordbruksprodukter till 

Europa. Sultanens resa till Europa 1867 påskyndade byggandet 

av järnvägen. Samma år öppnade engelsmännen järnvägen 

Izmir-Aydın för allmänt bruk. Det första tåget började rulla i 

Istanbul 1873, från stationen Haydar Pascha till staden Izmit, 

en sträcka på 80 kilometer. Järnvägen hade byggts av 

fransmännen. Då fanns det också en annan järnväg mellan 

södra Marmarasjön och staden Basra i dagens Irak 473 . 

Tyskarna visade samtidigt intresse för att bygga järnvägen i 

Anatolien 474 . 

År 1888 nådde det första tåget från Västeuropa Istanbul. Det 

startade i Paris och färdades under tre dagar via München, 

Wien, Budapest och Belgrad. Resandet med tåg och 

uppbyggandet av hotellet Pere Palas Oteli i Istanbul gav 

turister från Västeuropa möjlighet att besöka huvudstaden allt 

oftare. De nya kommunikationerna understödde också utvecklingen 

av handeln med Europa 475 . Två år senare öppnades 

tågstationen i Sirkeci i Istanbul för att användas för tågresor 

mellan Istanbul och Europa 476 . 

472 Adamiyet, 1972, s. 455; Hasanbeygi, s. 225 228. 

473 Bayrak, s. 117; Palmer, s. 153. 

474 Palmer, s. 154. 

475 Palmer, s. 192. 

476 Bayrak, s. 124.


År 1882 fick iranierna möjlighet att åka tåg mellan Teheran 

och en närliggande helig stad, Shahr-e Rey 477 . Iranierna skulle 

vänta fram Reza Pahlavis tid (19211941) för att börja 

använda den första längre tågförbindelsen mellan Teheran och 

en hamnstad vid Persiska viken. 

477 Hasanbeygi, s. 166167.

Modereformer 


Modeförändringar började genomföras i Ottomanska riket 

redan i början av 1800-talet. Under Selims tid inträffade flera 

modeförändringar. Man tog t.ex. för första gången på sig 

kostym. Sultanen klädde sig västeuropeiskt. Utländska 

diplomater såg dock hans klädmode som mer egyptiskt än 

europeiskt. Under tiden byttes också de gamla hattarna sepus 

eller balık ut mot den nordafrikanska fezen. Inom kort hade 

den nya hatten kompletterats med en frackkavaj. Under senare 

decennier fick den nya ottomanska klädseln i Paris och 

London namnet stambouine. Från 1880-talet och framåt kunde 

man ofta se ottomanerna klädda i europeiska kläder och föra 

sig på europeiskt sätt 478 . 

Iranierna började modeförändringen i sin huvudstad sent under 

1870-talet, dvs. sju decennier efter sultan Selims klädreformer. 

Den långa kappan, gaba, förändrades till en kort, sardari, och 

de vida byxorna till smala. Ett antal av Teheranborna bar 

jackor med öppna kragar och använde halsduk. Detta var 

också en kopiering av modet i Europa. 

Resor till Europa och andra kontakter med européer skapade 

under de sista decennierna av seklet förändringar vid hovet. 

Naseraddins hustrur som beräknades till flera hundra kvinnor 

från olika platser och nomadgrupper klädde sig i ett klädmode 

som designades efter de europeiska ballerinornas danskläder. 

Danskläderna hade fångat shahens intresse under hans resor 

till Europa under 1870-talet. Modet spred sig därefter utanför 

hovet bland de välbärgade samhällsklasserna i Teheran och i 

vissa kretsar i andra storstäder 479 (bild 1). 

478 

Bayrak, s. 99; Palmer, s. 193. 

479 

Hasanbeygi, s. 145146.


Bild 1 Källa: Hasanbeygi, s.146 

Förändringen av kvinnans klädsel efter operaballerinornas kläder 

visade att moderniseringen under de senare decennierna av 1800talet 

började påverka den iranska kvinnans levnadssät,t även om 

detta i början bara gällde kvinnorna vid hovet och inom de högst 

uppsatta samhällsgrupperna i Teheran. 

Iranierna började spela europeisk musik långt efter turkarna. 

Ottomanerna deltog i musikfestivaler och europeiska baler 

som arrangerades i Istanbul under Selims och Mahmuts tid 480 . 

Motsvarande inträffade i Iran flera decennier in på 1900-talet. 

I Teheran inrättades den första statliga musikförening som 

spelade europeiska verk, Andjuman-e Muzikal, under ledning 

480 Bayrak, s. 99.


av en fransk musiker 1871. Samma år arrangerades den första 

konserten med europeisk musik. 

Under Selims tid gjorde man andra radikala förändringar i de 

islamiska traditionerna. Man använde sked och gaffel vid 

matbordet. Man inledde för första gången arbetet med 

folkräkning i landet. Europeiska ambassadörer, däribland den 

brittiske, arrangerade baler och statstjänstemän deltog för 

första gången i dem 481 . Sultan Mahmut II började sin radikala 

modeförändring genom att raka av sig sitt skägg 482 , något som 

var tabubelagt i den muslimska världen. 

År 1840 fick de första balettdansörerna uppträda på scenen i 

Galatasaray-området i Istanbul 483 . Efter uppbyggandet av 

slottet Dolmabahçe 1854 byggdes en teater intill den centrala 

byggnaden där pjäser och operetter sattes upp. Sultanen var 

närvarande och utländska ambassadörer inbjöds till 

föreställningarna 484 . År 1856 deltog sultanen för första gången 

i balen på den franska ambassaden i Taksim-området 485 . 

Motsvarande inträffade inte i Iran förrän Pahlavi-dynastin, 

dvs. i vissa fall ett sekel efter ottomanerna. 

Den första filmvisningen för allmänheten i Istanbul ägde rum i 

en ölkällare 1897 486 och den första biografen i Teheran 

inrättades 1904, för att snart tvingas stänga på grund av 

mullornas och de reaktionära krafternas motstånd 487 . Så sent 

som under första hälften av 1930-talet fick män spela 

kvinnorollerna på teatern i Teheran. Klädreformen, den s.k. 

481 


482 

Akin, s. 114115. 

483 


484 


485 


486 


487 

Hasanbeygi, s. 382.


Azadi-e Zanan (kvinnofriheten) 1937 gav kvinnorna möjlighet 

att börja uppträda på teaterscenen i staden 488 . 

Ottomanerna hade i början på 1800-talet moderna sjukhus och 

läkarkliniker i Istanbul. De fick också för första gången gratis 

läkarvård när den första läkarjouren öppnades 1829. År 1845 

byggdes det första sjukhuset för fattiga. Sjukhuset Gureba 

Hastanesi erbjöd gratis vård. Året därpå öppnades ett militärsjukhus, 

Gümüsoyu Askeri Hastanesi 489 . 

Det första sjukhuset öppnades i Teheran under Amir Kabirs tid 

490 och det första moderna sjukhuset byggdes 1868 med hjälp 

av tyskar 491 . År 1873 öppnades Mariz-khane-ye Dovleti 

(Statliga sjukhuset) 492 . Det dröjde innan iranierna kom över sin 

tveksamhet vad gällde användandet av läkarmottagningar. Det 

tog också lång tid innan Teheranborna började köpa mediciner 

från det europeiskt orienterade apoteket i Teheran. 

Den första elproducerande fabriken i Teheran började sin 

verksamhet i början av 1900-talet, men elektricitet intresserade 

inte invånarna i Teheran. År 1934 uppgick antalet abonnenter i 

Teheran till elva personer. Tre år senare blev det obligatoriskt 

för affärerna att abonnera 493 . 

Iraniernas extrema rädsla för att utnyttja de nya framstegen 

och produkterna demonstrerades också i andra sammanhang. 

Konservatismen byggde på flera faktorer, däribland den långvariga 

stagnationen i samhället och de stränga shia-islamiska 

traditionerna. Dessa faktorer i förhållande till kolonialmakternas 

intresse att under hela 1800-talet frysa förändringarna i det 


489 Bayrak, s. 99, 104105. 

490 Adamiyat, 1992, s. 30. 

491 Lambton, 1996, s. 266. 




iranska samhället skapade en ond cirkel som medförde 

allvarliga förseningar av samhällsutvecklingen. Detta präglade 

det iranska samhället under kommande tider och skapade 

allvarliga konsekvenser under moderniseringsförsöken på 

1900-talet.


Nya lagstiftande organ 

De första lagstiftande upprättades i Istanbul två decennier före 

motsvarande organ i Teheran. År 1838 infördes nya lagstiftande 

organisationer. Dessa lagstiftande organ fungerade 

ofta som rådgivande 494 . 

I Iran öppnades Maslahat-khane-i Ammeh (Allmänna Rådet) 

år 1859. Det var faktiskt inte lagstiftande utan rådgivande 

inom de frågor som väcktes av shahen. Rådet kunde under sin 

korta föreslå nya lagar och skicka dem till shahen. Shahens 

godkännande gjorde deras förslag till lag. Medlemmarna av 

det Allmänna Rådet valdes av shahen, men dörren var öppen 

för andra medborgares deltagande i debatten. Enligt shahens 

order inrättades Rådet för att utnyttja människornas visdom, 

ett nytt uttryck som representerade det nya tänkandet inom den 

politiska sfären i Iran. Shahen använde också ordet millet som 

motsvarade orden ”nation” eller ”folk”. 

Medlemmarna i Rådet kom från olika grupper. En utbildad 

grupp med fem eller sex personer som hade rest i andra länder 

varav tre eller fyra som hade besökt Ottomanska riket i 

diplomatiska ärenden gav rådet en modern utformning. Fem 

personer hade varit medlemmar i organisationen Faramushkhaneh 

(Glömskans hus), en församling som tycktes ha 

förbindelse med frimurarorganisationen. 

Trots allt gick Rådet samma bittra öde till mötes som alla 

andra moderna organisationer och personer under Naseraddins 

tid vid makten. Shahen ändrade sig efter tre år på grund av den 

konservativa frontens motstånd och stängde 1861 Rådet för 

alltid. Därefter blåste den reaktionära stormen också bort 

494 Akin, s. 116; Nateg, 1990, s. 140.


församlingen Glömskans hus och fryste reformerna under ett 

decennium fram till år 1870 495 . 

Under andra hälften av 1800-talet lämnades flera gånger olika 

versioner av den första grundlagen och också nya förslag på 

nödvändig social, ekonomisk och politisk lagstiftning till 

Qadjar-shahen, men han godkände aldrig förslagen vad gällde 

skapandet av en lagstiftande organ. Sepahsalar i Iran och 

Mithat Pascha i Ottomanska riket skrev båda grundlagar på 

1870-talet. Sepahsalar lämnade sitt förslag till den iranske 

shahen 1872 och Medhat Pascha till den ottomanske sultanen 

1876. Den ottomanske premiärministerns förslag ledde till 

upprättandet av den första ottomanska konstitutionen. Det 

ottomanska parlamentet underhus och överhus öppnades och 

grundlagen stiftades 1876, medan den iranske premiärministerns 

förslag inte ens mottogs av shahen som ett seriöst 

lagförslag 496 . 

Underhuset (Meclis-i Mebusan) i Ottomanska riket utgjordes 

av 71 muslimer, 44 kristna och fyra judar. De talade 14 olika 

språk och hade tio olika nationaliteter. Överhuset (Meclis-i 

Ayan) öppnades med 26 ledamöter, varav 21 var muslimer. 

Öppnandet av husen var en historisk händelse under 

moderniseringsprocessen, trots att inget av husen fick 

kontrollera sultanens makt eller bestämma över hans beslut 497 . 

Ryssarnas förödande seger över ottomanerna i kriget 

18771878 utnyttjades av sultanen som en ursäkt för att bli av 

med parlamentarismen. Både överhus och underhus stängdes. 

Sultanen stoppade hela den demokratiska reformprocessen 498 . 

Den andra konstitutionen trädde i kraft 1908 och sultanen gav 

folket rätten att välja representanter till parlamentet. 

495 

Mokhber, s. 393; Adamiyat, 1992, s. 126. 

496 

Adamilyat, 1972, s. 153, 162. 

497 

Devereux, s. 110, 400402; Palmer, s. 164, 155166. 

498 Devereux, s. 236248; Palmer, s. 169.


År 1896 dödades den iranske Qadjar-shahen Naseraddin av en 

anhängare till den ottomansk-stödda pan-islamisten Seyyed 

Djemal. Den nya Qadjar-shahen kunde inte förändra i landet. 

Han fortsatte sälja koncessioner och förmåner och allt som var 

handelsbart i landet till utlänningar. Han reste också till 

Europa med pengar han lånade av utlänningar, framför allt av 

Ryssland, och gick därigenom med på flera handelsavtal med 

ryssarna och européerna. 

Under hans tid fortsatte ryssarna att frysa alla förändringar i 

Iran. Engelsmännens politik var emellertid på väg att 

förändras. De ansåg det vara fördelaktigt att hjälpa de nya 

urbana samhällsgrupperna att genomföra vissa politiska förändringar 

i landet. Den gamla tiden var över och den nya tiden 

krävde vinst i periferiländerna. Man behövde satsa på in- och 

utflöde av kapital, försäljning av varor och utveckling av 

konsumtion och handel. Den nya strategin krävde aktiva marknader. 

Detta krävde i sin tur radikala förändringar i politiken 

och inom det traditionella maktcentret i Iran. Engelsmännen 

hade också erfarit, i bl.a. Ottomanska riket och Egypten, att 

köpslående med en folkvald regering var fördelaktigare än 

inflytande över en föråldrad statsmakt. 

Muzaffaraddin shahens resa till Europa i början av seklet och 

hans kontakter med de mäktiga europeiska ledare som byggde 

sin makt på demokratiska grunder var också lovande. Shahen 

var sjuk och döende och ville inte använda det traditionella 

förtrycket för att tysta folket. Teheran hade också utvecklats 

under dessa decennier och en ny borgerlig medelklass och nya 

urbana samhällsgrupper som hade nya behov och förväntningar 

hade uppstått. Den nya maktfaktorn, det shia-islamiska 

ledarskapet, konkurrerade också med staten och dikterade sina 

villkor genom olika folkliga aktioner. Allt detta gjorde att 

shahen godkände den iranska konstitutionen innan han dog 

1906. 

Den nya Qadjar-shahen, Mohammad Ali, accepterade inte 

sin fars godkännande av konstitutionen. Han använda den


ryska armén mot folket i Teheran. Shahens beslut och 

Rysslands absoluta inflytande mötte motstånd från såväl 

engelsmännen, mullorna och de intellektuella som människorna 

i storstäderna. Protestaktionerna förvandlades till inbördeskrig. 

Shahen besegrades och inbördeskriget resulterade 1911 i 

en stor seger för anhängarna till konstitutionen. Parlamentet 

med folkvalda ledamöter öppnades. Shahen avsattes och hans 

minderårige son valdes till ny shah. 

Den iranska konstitutionen styrdes av mullor, affärsmän och 

en grupp av intellektuella, samtidigt som den understöddes av 

England. En del av mullorna deltog i revolutionen på grund av 

att de enligt den shiitiska läran inte erkände shahens 

legitimitet. Mullorna delades under revolutionens gång in i två 

falanger men enades när de skulle stifta grundlagen. 

Genom grundlagens andra paragraf legaliserades slutligen 

mullornas shia-islamiska legitimitet. De fick rätten att stoppa 

den lagstiftning som stred emot den shia-islamiska rättstraditionen. 

Grundlagen med mullornas särskilda rättigheter 

existerade fram till slutet av pahlavismen, men inga av 

Pahlavi-shaherna brydde sig om detta. Efter drygt sex 

decennier utvidgade Khomeini genom sin grundlagstiftning 

mullornas tidigare legaliserade rättigheter till Vilayet-e 

Fagih 499 . 

Enligt grundlagen 1876 i Ottomanska riket erkändes islam 

som officiell och statlig religion, men detta innebar inga 

särskilda rättigheter för ulema att kontrollera eller stoppa 

lagstiftningen. I grundlagen gav man eyhülislamen rätt att 

syssla med religiösa ärenden. Enligt den ottomanska lagstiftningen 

skulle inga religiösa ämbeten eller religiösa grupper 

och personer utanför det demokratiska etablissemanget kunna 

499 De shiitiska mullornas heliga rätt att styra landet utan att väljas av folket, enligt 

mullornas nya berättelse om sin representativa roll och Khomeinis formulering i sin 

bok med denna titel.


kontrollera eller stoppa lagar som ansågs vara icke-islamiska. 

Enligt §64 hade parlamentet (senato) rätten att stoppa den 

lagstiftning som enligt deras egen uppfattning stred emot 

sharia. Sultanen var dock som den högste ämbetsmannen i 

landet och kunde förhindra all lagstiftning 500 . Ottomanernas 

andra konstitution trädde i kraft efter militärens och oppositionens 

krav i början av 1900-talet. Konstitutionen styrdes av 

ett politiskt ledarskikt som var organiserat i politiska partier 

och fronter. Den reformvänliga divanen, lik-som den moderna 

militären, var också politiskt inflytelse-rika 501 . 

I motsats härtill leddes konstitutionsarbetet i Iran inte av 

politiska partier eller byråkratin. De iranska konstitutionalisterna 

styrdes framför allt av shiitiska mullor och Bazarens 

affärsmän, samt av enstaka intellektuella modernister och 

reformister, pro-brittiska personer och organisationer. Trots att 

de sekulära urbana grupperna var viktiga i kampen för 

konstitutionen kunde de inte vinna över den nya traditionsbundna 

alliansen av mullor, markägare och nomad-hövdingar. 

Den moderna fronten var begränsad och oorgani-serad. 

Dessutom stödde de flesta politiskt aktiva, däribland en del 

av de sekulära, länge europeiseringen på villkor att den inte 

skulle strida mot de islamiska rättstraditionerna 502 . ”De iranska 

modernisternas nära band med islamisterna, liksom deras 

försök att förena islamiska traditioner med de moderna förändringarna 

var alltid förödande”. De iranska modernisternas 

dubbla ställningstagande för och emot islamiska traditioner 

och ledare berodde också på stagnationen i samhället. Därför 

byggde den iranska moderniseringen på både traditionella och 

moderna grunder. 

Konstitutionen i Iran stöddes framför allt av koalitionen 

mellan de islamiska grupperna och grupperna med rötter i 

500 Okandan, s. 154. 

501 Yapp, 1991, s. 255257; Cleveland, s. 135. 

502 Lambton, 1996, s. 405.


agrar- och nomadsamhället. Detta begränsade den konstitutionella 

revolutionen i Iran och gav den en islamisk identitet, 

även om många enskilda modernister och pro-européer tog 

plats i det iranska parlamentet. 

Ulema i Ottomanska riket gick med på den första konstitutionen 

och bjöd inget motstånd. Enligt den hanafi-islamiska 

läran hade den islamiske sultanen rätt att bestämma över det 

muslimska samhället. Ulema var mer positiva under den andra 

konstitutionen och betraktade den med stort intresse, trots att 

de skulle motverkade den sultan som länge hade satsat på reislamisering 

av samhället. Ulema utfärdade denna gång fatwor 

som slog fast att totalitarismen stred emot islamiska 

grundprinciper. 

I Iran var det den antidemokratiska falangen av shia-islamiska 

ledare som ledde opinionen inom det shia-islamiska etablissemanget, 

men till slut krävde den reformvänliga falangen 

under grundlagstiftningen detsamma som de reformfientliga. 

”Enligt Sheykh Fazllullah, ledaren för den reformfientliga 

falangen, skulle folket och deras val inte ha någon påverkan på 

sharia, den shia-islamiska rättstraditionen. Detta var den helige 

Tolfte Imamens, den s k Dagens Imam, och hans budbärares, 

ayatollors (enligt den nyskapade shia-islamiska berättelsen) 

rätt att bestämma över dessa frågor” 503 . Samtidigt fastslog de 

högsta hanafi-islamiska ledarna i Ottomanska riket att 

eyhülislamen inte var mer än en statsanställd. Enligt dem 

tillkom alla rättigheter kalif-sultanen; endast han kunde styra 

tolkningen av sharia 504 . 

503 Martin, s. 127; Akyol, s. 181182. 

504 Kara, 1994, s. 60.


De olikartade islamiska etablissemangen blev grunden till att 

de konstitutioner och republiker som uppstod i dessa länder 

var av olika karaktär. Konstitutionen i Ottomanska riket 

innebar ett sekulärt system, medan konstitutionen i Iran 

lagstadgade mullornas rätt att bestämma över det folkvalda 

parlamentet. ”Den viktigaste resultatet av den andra konstitutionen 

i Ottomanska riket var att maktens källa ändrades från 

Gud till folket” 505 . Den konstitutionella tiden i Ottomanska 

riket inleddes med deltagande av 25 politiska organisationer 

och partier, medan Iran styrdes av en liten grupp individer och 

informella och oorganiserade politiska fronter 506 . 

I Turkiet resulterade processen i uppkomsten av den sekulära 

republikanska kemalismen och i Iran i den shia-islamiska 

kungliga pahlavismen. Denna kom slutligen att ersättas av 

khomeinismen, dvs. en fundamentalistisk republik styrd av 

ayatollor och mullor. 

505 Özüerman, 22. 


Moderniseringen av 

huvudstäderna 

Den blandade strukturen 

Teheran var en förstörd stad utan några minnesvärda 

byggnader mot slutet av första hälften av 1800-talet. Den var 

inte heller landets folkrikaste eller mest utvecklade stad, 

medan Istanbul under samma period var bland de vackraste 

huvudstäderna på den europeiska kontinenten. Moderniseringen 

skapade en ny renässans i huvudstäderna Istanbul och 

Teheran. De gick länge i täten för moderniseringen i 

Ottomanska riket och Iran. Teheran började dock sin modernisering 

under andra hälften av 1800-talet, medan Istanbul 

upplevde europeiseringen av sina byggnader redan ett och ett 

halvt sekel dessförinnan. När den muslimska världen 

tvingades anpassa sig till den europeiska utvecklingen och 

stormakternas ekonomiska, politiska och militära inflytande 

förvandlades Teheran och Istanbul till mötesplatser för olika 

koloniala och kapitalistiska intressen. Det kapitalistiska och 

imperialistiska inflytandet hade dock från början en tveeggad 

påverkan på såväl kulturella, politiska och militära som på


teknologiska, industriella och arkitektoniska områden. De 

motsatta rollerna var en av de centrala orsakerna till att det 

under hela moderniseringsperioden i dessa länder levde 

traditionella och moderna krafter och element sida vid sida. 

Det gamla och det nya existerade tillsammans och i samma 

strukturer och institutioner, och detta resulterade i en långvarig 

inre motsättning som även under kommande tider hotade 

systemets utveckling i bestående av den ena eller den andra 

riktningen. Två olika levnadssätt uppstod även i huvudstäderna 

och både Teheran och Istanbul fick på så sätt visa 

dubbel sammansättning av nytt och gammalt i olika arkitektoniska, 

sociala, kulturella och ekonomiska områden.

Utvecklingen i Teheran 

Moderniseringen av huvudstäderna 285 

År 1785 kröntes grundaren av Gadjar-dynastin (1785–1925), 

Aga Mohammad Khan, i Teheran Därmed utsågs Teheran, en 

liten stad bestående av vackra lantegendomar och underjordiska 

försvarskanaler, till Irans huvudstad 507 . Enligt General 

Gardan, Napoleons sändebud i Iran, uppgick antalet invånare i 

Teheran under första hälften av 1800-talet på vintrarna till 50 

000 508 . På somrarna åkte folket vid hovet liksom de flesta 

andra till landet. Européerna Gour Uzeli och James Morier 

som bodde i Teheran några år efter General Gardans besök 

skriver att antalet invånare i Teheran steg till 40-60 000 vid 

mitten av 1800-talet 509 . 

Teherans utveckling började med reformer och moderna 

planer som genomfördes av Amir Kabir i mitten av 1800-talet. 

Teheran förvandlades från andra hälften av 1800-talet till 

landets moderniseringscentrum med början i de byggnader 

som konstruerades under Amir Kabirs regering. Under hans 

korta tid byggdes Teherans första sjukhus en modern 

administration och Teknikskolan Dar-alfenun 510 . Då fick 

Teheran också sin nya vattenledning 511 . Atabaki-ye Bazaren 

och nya moderna torg, däribland Topkhaneh (bild 2) och 

Sabze-Meydan, byggdes. Dessa torg var de första som 

konstruerades europeiskt orienterade arkitektoniska stilar 512 . 

Nya byggnader för industrin, däribland en fabrik för tillverkning 

av vapen och en för tillverkning av kristallvaror och 

porslin, uppfördes och det första industriområdet upprättades. 

507 

Saidneya, 1998, s. 11–13. 

508 

Zavesh, s. 31. 

509 

Zavesh, s. 31–32. 

510 

Ademiyat, 1992, s. 35. 

511 

Adamiyat, 1992, s. 32. 

512 

Saidneya, 1994, s. 26; Adamiyat, 1992, s. 34–35.


Några gångbanor stenlades och den gamla vattenledningen 

renoverades. Det gamla slottet restaurerades och nya hus 

byggdes i slottsområdet 513 . 

Bild 2 Källa: Hasanbeygi, s. 60 

Topkhaneh-torget, Teherans första moderna torg som byggdes i 

början av andra hälften av 1800-talet och därefter vid flera tillfällen 

byggdes om enligt de arkitektoniska stilarna i Europa. 

Enligt de européer som besökte Teheran strax efter denna 

period, däribland Tamson, uppskattades 1862 antalet invånare 

i Teheran till 85 000 personer. Då var Teheran landets näst 

folkrikaste stad efter Tabriz i nordvästra Iran med 110 000 

invånare. Den tidigare huvudstaden Esfahan i centrala Iran 

hade 60 000 invånare 514 . 

Teheran och Istanbul spelade under andra hälften av 1800-talet 

rollen som ländernas viktigaste mötesplatser för olika koloniala 

och imperialistiska intressen. Städerna möttes av olika 

europeiska anbud och sändebud som ville tjäna pengar genom 

513 Saidneya, 1994, s. 26–27. 

514 Issawi, 1983, s. 232, Varahram, s. 76.


att monopolisera olika ärenden i landet. Istanbul började rollen 

som centrum för de importerade europeiska kapitalen ännu 

tidigare, vid mitten av seklet, medan Teheran fick vänta till 

dess slut. Medan olika vågor av européer besökte Istanbul och 

bossate sig där efter Krim-kriget 1853–1856, beräknades 

européernas antal i Teheran 1865 inte till mer än 50 personer. 

Deras antal steg och uppgick 1889 till 500 personer. ”Såväl 

anställda på den ottomanska ambassaden, de sju europeiska 

delegationerna och en amerikansk delegation som olika 

grupper som sökte sin lycka i den nyupptäckta huvudstaden 

ingick i beräkningen 515 . Ökningen fortsatte under kommande 

tider till 900 personer i hela landet under 1890-talet och 1 000 

personer vid ingången till 1900-talet 516 . Detta visade en stor 

ökning av européernas närvaro i Teheran, även om dessa 

siffror i jämförelse med antalet européer i Istanbul var mycket 

små. 

Ökningen av antalet utlänningar i Teheran satte spår på 

stadens utveckling. Nya ambassader byggdes under senare 

decennier av seklet och det europeiska levnadssättet spred sig 

inom det översta samhällsskiktet. 

År 1868 uppskattades antalet invånare i Teheran till drygt 155 

000 personer. Av dem var 8 000 militärer och 17 000 tjänstefolk 

och hembiträden 517 . Samma år började en grupp iranska 

och franska arkitekter att arbeta fram en ny plan för stadens 

utveckling. Stadens murar skulle efterlikna de arkitektoniska 

stilarna på murarna runtom Paris. Stadens yta utvidgades från 

fyra kvadratkilometer till 18 kvadratkilometer och nya torn 

och portar byggdes (Bild 3 och bild 9). Fullbordandet av det 

första steget av utvidgningen av Teherans yta till nya områden 

firades med ceremonier. Därefter kallades Teheran Darul- 

515 


516 

Lambton, 1996, s. 271. 

517 

Saidniya, 1994, s. 28.


kalife-ye Naseri (Kalif Naseraddins huvudstad) 518 . Namnet 

visade den pågående konkurrensen mellan de shia-islamiska 

och sunni-islamiska huvudstäderna, med tanke på att den 

ottomanska sultanen betraktades som islamisk kalif. 


En bild av Darvaze-je Dovlat, en av Teherans portar efter 

ombyggnaden av huvudstaden 1873. Ombyggnaden började i början 

av 1870-talet och pågick i olika faser under drygt ett decennium. 

Ytan av huvudstaden utvidgades och nya murar och portar byggdes. 

Stilarna och arkitekturen i de europeiska huvudstäderna imiterades. 

Darvaze-je Dovlat var den nordliga porten och öppnades mot ett 

område som innefattade de flesta av slotten och de statliga byggnaderna. 

Därför kallades området för Mahalleh-je Dovlat (regeringsområdet) 

och porten Darvaze-je Dovlat (regeringsporten). 

Ombyggnaden av Teheran började 1870 och fortsatte fram till 

1885 519 . Shahens resa till Europa 1878 hade stor betydelse för 

518 

Zavesh, s. 60; Varahram, s. 119. 

519 

Djamalzade, s. 17.


ombyggnaden av huvudstaden 520 . Efter resan började man 

använda hästvagnar i Teheran. Hästvagnarna, som drogs av 

två hästar, skapade förbindelser mellan västra och östra 

Teheran (bild 4). Man använde samtidigt droskor (med en häst 

eller två hästar) som stod för kommunikationen inom staden. 

Olika färdmedel representerade olika nivåer av rikedom och 

olika samhällsgrupper. Dessa färdmedel ersattes från början av 

1900-talet av bilar och bussar, men droska användes ändå som 

ett färdmedel långt in i 1900-talet, särskilt i de fattiga bostadsområdena 

i huvudstadens utkanter. "Den försvann som färdmedel 

från dessa områden i början av 1960-talet" 521 . Förändringen 

av färdmedlen skapade nya krav på förändringar i 

stadens gamla struktur 522 . 

Framgången i landets kontakter med omvärlden fortsatte sätta 

sitt spår på utvecklingen av qadjarernas huvudstad under de 

sista decennierna 1800-talet. År 1884 uppskattades invånarantalet 

enligt H. Schindler till uppemot 198 400 och enligt 

Zolotarov under 1888 till 150 000. Ökningen av antalet 

invånare i Teheran fortsatte i ännu snabbare takt under 

kommande år. Antalet var 1891 enligt Curzon 225 000 

personer 523 . Andra utländska besökare uppskattade Teherans 

invånare i slutet av 1800-talet till 250 000 personer 524 . 

520 


521 

Hasanbeygi, s. 160. 

522 

Hasanbeygi, s. 158–160. 

523 

Varahram, s. 76–78; Curzon, s. 36. 

524 

Zavesh, s. 48.


Bild 4 Källa, Nadjmi, s. 416 

Hästspårvagnen började användas i slutet av 1800-talet som ett 

allmänt färdmedel i Teheran. Den var indelad i manliga och kvinnliga 

sittplatser. Hästspårvagnen drogs ofta med två eller fyra hästar 

och ersatte i stort satt användandet av häst och åsna mellan västliga 

och östliga områden av Teheran 525 . 

År 1889 besökte ord Curzon, den före detta engelske representanten 

i Indien, huvudstaden Teheran. Som journalist för 

tidningen London Times skrev han om Teheran som en ny stad 

med en ny mur, nya grindar, torn och vallgrav, samt en 

statsyta som nyligen hade utvidgats: 

Teheran som sedan 1886 håller på att byggas om är en 

blandning av oförenliga företeelse av nytt och gammalt. 

Gasfabriken är byggd vid de gamla och förstörda 

lerhusen. Hästvagnar rör sig upp och ner för gatorna, 

525 Hasanbeygi, s. 158–159.


medan folk rider på åsnor, hästar och kamler och åker 

droska. Folk har på sig olika slags turbaner, orientaliska 

hattar och europeiska filthattar. Affärerna har skyltfönster 

och bär europeiska namn. Fotogenlampor har 

hängts i de gatustolpar som byggts för gaslampor. De 

tycks förlöjliga den civiliserade världens produkter och 

uppfinningar. 

De nya gatorna visar européernas smak och metod, 

fast de hålls i ett bedrövliga skick, på samma sätt som 

de gamla. Det är också intressant att stadens invånare 

inte blandar avloppsvattnet med dricksvattnet, trots att 

det rinner i parallella bäckar längst gatorna. 

Vi åker på breda och raka vägar som sammanlöper 

med nya gator och stora torg. Det stora centrala torget i 

norr, Topkhane, är omringat av militära anläggningar 

för artilleridivisionen, en vapenfabrik och en bank, 

Bank-e Shahi (Kungliga banken). 

Teherans utseende ger en känsla av att befinna sig i en 

utvecklad orientalisk stad som har börjat få ett 

europeiskt utseende. Den mest trovärdiga uppskattningen 

av antalet Teheranbor ligger omkring 200 000- 

220 000 526 . 

Under de sista decennierna av 1800-talet ändrade de nya 

statliga satsningarna så småningom den gamla asiatisk-iranska 

strukturen i Teheran till en relativt europeiskt orienterad 

struktur. Teheran förändrades från en medeltidsstad med 

samhällsgrupper som byggde på agrarsamhället och det 

feodala systemet till en relativt stor stad med flera olika 

samhällsgrupper. Nya byggnader uppstod och nya gator och 

torg byggdes. Nya tekniska framsteg, däribland telegraf, 

telefon, spårvagn, tåg och gaslampor användes. 

Det första tåg som trafikerade Teheran och en närliggande 

stad var början på en kommande revolutionerande utveckling 

526 Zavesh, s. 49–52; Saidneya, 1994, s. 36.


av de moderna färdmedlen i Teheran. Tåget skapade i början 

stor förvirring bland folket i huvudstaden. De vågade inte åka i 

det, även om det hade delats i manliga och kvinnliga vagnar 

för att tillmötesgå de islamiska traditionerna. Shahens resa 

med tåget minskade så småningom rädslan och det blev ett 

populärt färdmedel vid ingången till och början av 1900talet 

527 . 

År 1892, då den första kartan över Teheran publicerades, 

beräknades antalet hushåll i huvudstaden till 18 000, varav 

hälften var belägna de gamla murarna. Då fanns 47 moskéer, 

35 skolor av traditionellt och modernt slag och 190 turkiskt 

bad (hammam) i staden 528 . 

De första bilen importerades till Teheran av Mozafaraddin 

shah i början av 1900-talet. Han köpte bilar under sin 

europeiska resa. Den första bilen som nådde Teheran väckte 

stort intresse och en stor förvåning bland folket. Den hade en 

begränsad körbana i den nybyggda delen av staden, men 

importen av nya bilar från Fordfabriken fick under kommande 

tider myndigheterna att anpassa huvudstaden till den nya 

importerade teknologin. År 1911 stiftades den första lagen om 

skatt på bilar 529 . 

De flesta av de historiska byggnaderna i Teheran byggdes 

under andra hälften av 1800-talet, en period som efter 

Naseraddin shah kom att kallas för Naseriyye. Byggnaderna 

Hasan Abad, Sepahsalars Palats (Kakh-e Sepahsalar) som 

sedan användes som det första parlamentssätet (bild 5), 

Kungliga banken (Bank-e Shahi) och teknikskolan Daralfenon 

är några av de viktiga arkitektoniska minnesmärkena 

från denna period 530 . Uppbyggnads- och utvecklingsprocessen 

527 


528 

Saidneya, 1994, s. 30. 

529 


530 

Zavesh, s. 61–62; Pakdaman, 1994, s. 63, 67, 68.


fortsatte fram till slutet av 1800-talet (Bild 6). Trots detta var 

moderniseringen i huvudstaden under qadjar-tiden mycket 

begränsad och förändringarna kunde inte förvandla Teheran 

till en modern och europeiskt orienterad stad, något som 

Istanbul hade varit under lång tid. 

Bild 5 Källa: Pakdaman, 1994, s. 67 

Sepahsalars palats (Kakh-e Sepahsalar), en byggnad som symboliserade 

moderniseringen i qadjar-tidens Teheran.


Bild 6 Källa: Irania, 1997 

En målning av qadjar-shahens slott och den nya utsikten över 

slottsområdet i huvudstaden Teheran. Under de sista decennierna av 

1800-talet dekorerades Teheran med vackra byggnader även om 

deras antal var litet och slottsområdet mycket begränsat. De nya 

byggnaderna tillhörde shahen, statsmännen och den översta skicktet, 

samt de europeiska beskickningarna. Därför ändrade de sällan 

stadens struktur och utseende. 

Teherans uppbyggnad stoppades inför och under den 

konstitutionella revolutionen. Efter revolutionen diskuterade 

men till och med att göra en stad i mellersta Iran till 

huvudstad. Teheran behöll därigenom sitt utseende från 

Naseriyye-perioden fram till början av 1930-talet, då Pahlavishahen 

började bygga om staden till en ny och modern 

huvudstad 531 . Teheran kom därefter att utvecklas till en 

mångmiljonstad. 

531 Zavesh, s. 65–66; Saidnya, 1994, s. 39.


De moderna arkitektoniska stilarna i 

Teheran 

Den traditionella arkitekturen i Iran kännetecknades av 

"inåtriktade" byggnadsstilar med främre delen av byggnaden 

riktad mot den inre gården. Byggnaderna var ofta byggda i en 

våning och fönstren vette mot en gård omgärdad av byggnader 

och murar. Tvärtemot moderna byggnader som fick ljuset från 

det yttre rummet fick huset i den traditionella stilen ljuset från 

den inre gården. Det offentliga rummet, som utgjordes av 

smala och krokiga gator och torg låg bakom och inre gården 

framför byggnaderna. 

Stilen präglades av det islamiska synsättet som fäste stor vikt 

vid familjens integritet. Familjemedlemmarna delade en stor 

del av vardagslivet med sina närmaste, sin familj och nära 

släktingar. Kvinnor och barn var helt segregerade från det 

offentliga rummet och bodde i den inre delen av huset 

(anderoni), medan männen som ansvarade för familjen i det 

kollektiva rummet antingen bodde i den yttre delen av 

byggnaden (biruni) och träffade där andra män eller vistades i 

familjens privata. Fattiga använda den privata delen för båda 

syftena. Männen flyttade sina yttre kontakter till tehuset och 

moskén eller så fick kvinnor och barn lämna vardagsrummet 

så länge kontakterna över gränsen till det privata pågick. 

Könssegregationen upprätthölls alltid med stor noggrannhet 

och detta återspeglades i de muslimska samhällenas arkitektur. 

Moderniseringen förändrade den stängda och inåtriktade 

arkitekturen till en öppnare, utåtriktad stil. Härmed fick det 

offentliga rummet stor betydelse, och kontakten med det blev 

betydelsefull för familjemedlemmarna. Under denna period 

vändes byggnadernas centrala del utåt. Raka och breda gator 

och torg som byggdes framför främre delen av byggnaderna


hade sin bakgrund i moderniseringens ideal. De moderna 

arkitektoniska stilarna byggde på en nära förbindelse mellan 

människorna i det offentliga rummet 532 . 

Bild 2 visar Topkhaneh-torget och de omkringliggande 

byggnaderna. Torget byggdes i mitten av 1800-talet och byggdes 

om och renoverades vid olika tillfällen. Alla byggnaderna 

hade byggts riktade utåt och fönstren öppnade husen mot det 

stora torg som planerades med raka linjer och avdelningar. 

Flera byggnader av samma typ byggdes vid denna tid. 

I slutet av Naserriye-perioden och efter uppbyggandet av 

huvudstaden med början 1873, då staden omstrukturerades av 

en iransk och en fransk arkitekt efter modeller hämtade från 

Europa, fick Teheran ett nytt utseende. De gamla murarna som 

hade byggts under 1553 hade ersatts av nya murar, staden hade 

utvidgats till nya områden och invånarnas och byggnadernas 

antal hade ökat. Den traditionella krokiga vägar och gator hade 

också förändrat åtminstone i det centrala området, och nya 

gator och torg symboliserade den nya tiden 533 . Teheran behöll 

detta utseende fram till 1929, då stadens grundläggande ombyggnad 

började. 

Upprättandet av nya tjänster, ämbeten och institutioner 

resulterade i byggandet av moderna hus med europeiska 

arkitektoniska stilar. Privatpersoner i det högre skiktet av det 

urbana samhället tog också intryck av de nya arkitektoniska 

stilarna och använde dem i sina byggnader. Utvecklingen av 

relationerna med Europa gav också upphov till uppförande av 

europeiska ambassader i Teheran. 

De nya stilarna och byggnaderna började ändra den gamla 

inåtriktningen i arkitekturen, även om både stilarnas användning 

och moderniseringens utveckling i Teheran var i jämförelse 

med Istanbul mycket begränsade och långsammare. En 

allmän förändring av husbyggandet krävde kulturell beredskap 

532 Pakdaman, 1994, s. 53. 

533 Pakdaman, 1994, s. 53-54.


och ekonomiska resurser, något som inte förverkligades i 

Teheran förrän på 1930-talet. 

Europa upplevde under 1800-talet den s.k. eklekticismen. 

Stilen byggde på pluralism och gav möjlighet till blandning av 

flera olika arkitektoniska stilar från klassiska till medeltida och 

gotiska samt rokoko och barock. Just denna blandade arkitektur 

började växa fram i Teheran under de senare decennierna 

av 1800-talet 534 . De flesta av de moderna byggnaderna, såväl 

statliga som privata, efterhärmade de europeiska stilarna. De 

nybyggda torgen i Teheran (bild 2) omgärdades t.ex. av 

dekorerade tvåvåningshus. Byggnaderna var också utåtriktade 

och deras fönster öppnades mot torget. I mitten av torget 

utformades också en staty, vilken påminde om de förhärskande 

förebilderna i Europa 535 . Den europeiska dominansen utvecklades 

parallellt med fördjupningen av moderniseringen i 

huvudstaden i slutet av 1800-talet. Därmed blev såväl 

Teherans utseende som den arkitektoniska förändringen så 

småningom ett kännetecken för moderniseringen. 

Arkitekterna i Teheran fick under samma period en viss 

förståelse för de persisk-iranska stilarna. Detta skapade nya 

blandningar av europeisk och persisk-iransk arkitektur. Byggnaden 

Shams-el-Emareh (bild 7) söder om Topkhane-torget 

uppvisade denna blandning; så även byggnaderna närmast 

Topkhane-torget (bild 2) (ombyggt 1883), däribland Bank-e 

Shah-i och Teheran-kommunhuset. 

534 Pakdaman, 1994, s. 54. 

535 Pakdaman, 1994, s. 59.


Bild 7 Källa: Kasraian & Zolfagari, s. 152 

Slottet Sham-el-Emare (byggnadernas sol), byggt 1868, var en av de 

första byggnaderna under Qadjar-tiden som byggde på både iranska 

och europeiska arkitektoniska metoder. Byggnaden representerade 

den traditionella arkitekturen och palatset Ali-Qapu som hade 

byggts under Safavi-dynastin i dåvarande huvudstaden Esfahan, 

samt symboliserade de aktuella arkitektoniska stilarna i Europa. 

De eklektiska arkitektoniska stilarna användes i de flesta av 

byggnaderna inom slottsområdet och i de kommersiella 

byggnaderna i Teheran. Stilarna visade sig också i de flesta 

byggnader som i slutet av 1800- och början av 1900-talet 

byggdes i villaområdena i norra Teheran 536 (bild 8). 

536 Pakdaman, 1994, s. 59, 64–67.


Bild 8 Källa: Marefat, s. 99 

Sardar Assads Hus, en europeiskt orienterat privat hus, byggt i 

slutet av 1800-talet. Huset hade tydliga inslag från den europeiska 

arkitekturen. Huset var utåtriktat och hade delats efter funktionella 

principer. Huset var också indelade efter europeiska stilar. Vardagsrum 

och matsal låg på första våningen och sovrummen på den 

andra. Det byggdes också en balkong och en terrass på den yttre 

kanten. Arkitekten var en iranier som aldrig hade varit utomlands, 

men han lyckades ändå imitera de europeiska stilarna.


Utvecklingen i Istanbul 

Till skillnad från den unga huvudstaden i Iran går rötterna till 

den ottomanska huvudstaden Istanbul långt tillbaka i Bosportraktens 

anrika historia. Istanbul blev under sin långa historia 

centrum för olika civilisationer och maktcentra. Dessa 

civilisationer hade olika uppfattningar om hur stadslivet i 

området skulle organiseras. De hade också olika målsättningar 

för uppbyggandet av staden och genomförde sina egna planer 

och skapade därmed olika arkitektoniska traditioner. Dagens 

Istanbul har en unik samling av arkitektur från olika tider och 

traditioner 537 . Istanbul har samtidigt en unik geografisk ställning 

mellan två kontinenter med olika kulturella, historiska 

och kommersiella territorier och med kommunikationsmöjligheter 

både till lands och till havs. Detta förklarar Istanbuls 

långa historia som en huvudstad för mäktiga individer och 

dynastier och som ett centrum för unika historiska händelser. 

Konstantinopel uppnådde sin internationella storhet under 

det romerska imperiet, då detta delades i två separata riken. 

Staden blev huvudstad i Östromerska riket och hade dessförinnan 

byggts upp av kejsar Konstantin utifrån grekiskromerska 

arkitektoniska stilar och traditioner. Hans staty på 

Çemberlita väcker minnet av denna storhetstid 538 . I enlighet 

med den grekisk-romerska stilen byggdes den nya staden med 

breda gator med höga kolonner på båda sidor. I gatornas 

skärningspunkter byggdes stora torg som dekorerades med 

statyer. Således började Konstantinopel med sina vackra torg, 

breda gator och prydda byggnader sin nya historia utveckling. 

Under den ottomanska tiden (1453–1922) ändrade staden gång 

på gång karaktär och kultur. De nya invånarnas bakgrund som 

537 Belge, s. 1–2. 

538 Belge, s. 1–2.


jordbrukare och boskapsskötare satte spår på stadens arkitektur. 

De flesta av villorna hade stora marker för boskapsskötsel, 

och detta minskade behovet av att bygga gemensamma gårdar 

och parker för allmänheten. Den typiska lantliga stilen som 

existerade fram till mitten av 1800-talet berodde dock inte bara 

på invånarnas bakgrund som boskapsskötare. Rädslan för 

jordbävningar, liksom de ekonomiska funktionerna gav det 

lantliga levnadssättet möjlighet att överleva under tiden. Den 

islamiska tron på livets tillfällighet och familjens religiösa 

intimitet hejdade också förändringen av huvudstadens dominerande 

struktur 539 . 

Ottomanerna ärvde många byggnader från Bysans-tiden. De 

gjorde t.ex. om åtta bysantinska kristna kyrkor till islamiska 

moskéer. Sultan Mehmet utsåg som år 1453 Istanbul ottomansk 

huvudstad ägde i princip hela staden efter ockupationen. 

Han delade ut byggnaderna till sina anhängare, skänkte en 

del av byggnaderna för såväl privat som kollektiv bruk och 

sålde en annan del av staden till turkiska medborgare. Sultanen 

bjöd också det ottomanska folket att flytta till huvudstaden och 

bosatta sig där. De behövde inte betala för att erhålla mark i 

staden. Således fick Istanbul ett helt nytt utseende efter 

ottomanernas ockupation, seger och bosättning 540 . 

Den typiska ottomanska stilen visade sig i de arkitektoniska 

stilar som användes i uppbyggandet av bostadsområden vilka 

kallades külliye. Dessa områden byggdes ofta upp i stadens 

fattiga delar och hade en stängd och inåtriktad karaktär. 

Moskén låg i centrum av området och alla andra byggnader, 

däribland skolor och sjukhus, öppnades mot moskén. Detta 

betydde att staden och den allmänna färdvägen låg på 

byggnadernas baksida. Stilen motverkade stadens harmoni och 

539 

Belge, s. 3, 5; Bayrak, s. 50. 

540 

Bayrak, s. 47–48.


geometri. Den gjorde nämligen det omöjligt att bygga raka 

förbindelser mellan olika delar av staden. Gatorna och vägarna 

fick också göras krokiga och ofta till återvändsgränder 541 . 

Gator och vägbyggande påminde alltså om den traditionella 

stilen som fram till moderniseringen i de muslimska städerna 

dominerade huvudstaden Teheran och flera andra storstäder i 

den muslimska världen. 

Den andra utmärkande egenskapen i den ottomanska 

huvudstaden var stadens indelning i olika distrikt som byggde 

på geografiska grunder och invånarnas etniska tillhörighet. 

Även människornas tidigare boende i området var avgörande. 

Detta hindrade också staden från att bara indelades efter 

invånarnas samhällsklass och förmögenhet. Olika samhällsklasser 

från rika till fattiga var grannar i samma bostadsområde. 

I mitten av bostadsområdena byggdes ofta ett torg 

med viktiga byggnader, bl.a. en restaurang, en speceriaffär och 

andra allmänna lokaler. 

Stilen byggde på olika kulturella, religiösa och politiska 

faktorer. Den islamiska traditionen vad gällde arbetsfördelning 

och segregation med avseende på kön satte under den långa 

ottomanska tiden sina spår på külliye-stilen och omstruktureringen 

av staden. Man återvände till familjens och släktens 

uzlet (segregering, privat) och mahremiyet (konfidentialitet, 

religiöst tillåten intimitet mellan könen) i stället för att tillbringa 

sin fritid i det offentliga rummet. 

Allt detta gjorde att olika områden av staden levde isolerade 

från både varandra och staden centrum, och Istanbul utvidgades 

till en storstad bestående av enskilda byar 542 . Detta 

gjorde att staden och den inre delen av slottet fick en alltmer 

labyrintisk karaktär, även om dessa brister inte kunde hindra 

541 

Belge, s. 3, 4. 

542 

Belge, s. 4.


huvudstaden att under sin glanstid konkurrera med jordens 

vackraste och mest välbyggda huvudstäder. 

Den turkiske forskaren Orhan Bayrak delar i sin bok Istanbul 

Tarihi in den ottomanska huvudstadens utveckling i fyra perioder: 

utvecklingsperioden från och med 1453, 

utvecklingens avstannande 1595–1699, 

återgångsperioden 1699–1792 och 

sammanbrottet 1792–1922. 

Under den första perioden fortsatte ombyggnaden av huvudstaden. 

Staden behöll sin identitet som en utvecklad huvudstad 

som ägde en unik kulturell och geografisk identitet. Huvudstaden 

uppvisade sitt rika arv från gångna tider och sin 

långvariga närvaro i skärningspunkten mellan flera kulturer i 

öst och väst. Under den andra perioden stoppades Istanbuls 

ombyggnad och staden präglades av periodiska ekonomiska 

och politiska kriser och under den tredje perioden led staden 

av krig, flyktingströmmar, ekonomiska kriser och olika epidemier. 

Under den fjärde perioden avlöstes den gamla strukturen av 

en ny identitet som började växa fram under reformarbetet 

tanzimat. Istanbul upplevde den moderna tiden genom nya 

byggnader och när nya planer och omstruktureringar trädde i 

kraft. Genomförandet av de nya planerna kunde dock inte förta 

stadens gamla identitet som en mötesplats för olika kulturer 

och civilisationer och arkitektoniska stilar. Den stod inte kvar 

på samma sätt som förut, men blev inte heller en kopia av 

andra europeiska städer. Istanbul blev en stad med en 

blandning av det nya och det gamla, en blandning av väst och 

öst. Det var en ny identitet som Istanbul under senare tider 

delade med Teheran och många andra städer i periferiländerna, 

en identitet som återspeglade den halvt moderna och halvt 

traditionella samhällsutvecklingen.


Kontakten mellan den europeiska och ottomanska arkitekturen 

började tidigt, efter ockupationen 1453, men den första viktiga 

byggnad som byggdes av ottomanerna i Istanbul efter modell 

från Europa var slottet Sadabad i den asiatiska delen av 

Istanbul. Slottet byggdes 1722 efter den ottomanske ambassadörens 

rapporter om franska byggnader, däribland 

Fontainbleau. Därefter bjöds det in utländska arkitekter till 

huvudstaden. De byggde moderna byggnader i den asiatiska 

delen av Istanbul för höga tjänstemän, som följde kungens 

exempel och imiterade de europeiska arkitektoniska stilarna 543 . 

Man fick dock inte möjlighet att ändra de dominerande 

traditionella stilarna efter modellerna från Europa innan man 

hade befriat sig från tanken om att stå emot den "kristna 

europeiska kulturen". Den västerländska omvandlingen av 

ottomansk konst och arkitektur inträffade sent under 1800talet, 

sedan kulturella förändringar och materiella framgångar 

hade skapat en ny atmosfär för europeiseringen av staden. 

Först dominerade den franska rokokon och därefter infördes 

flera olika stilar 544 . 

543 Palmer, s. 38. 

544 Ödekan, 1990, s. 347–348.

Istanbul under tanzimat 


Utvidgningen av västvärldens industrialisering och dess 

konsekvenser började ändra världens utseende från och med 

mitten av 1700-talet. Industrialiseringen ändrade också den 

traditionella strukturen i storstäderna runtom i världen. Ottomanska 

riket befann sig i början utanför den förödande 

industrialiseringsprocessen. Under 1800-talet upptäckte ottomanerna 

att de var tvungna att ta del av den pågående 

förändringen i de mäktiga europeiska städerna. Tanken öppnade 

vägen för reform- och moderniseringsarbetet och Istanbul 

fick sin del av det. 

Förändringen av Istanbul var under islahat- och därefter 

tanzimat-tiden så djupgående att man bara kan jämföra den 

med ombyggnaden av staden under Konstantins tid. Man 

försökte i de både fallen skapa en ny balans mellan de olika 

geografiska och arkitektoniska faktorer som präglade stadens 

struktur. Det var inte första gången som ottomanska städer 

satsade på att ta på sig den västerländska klädseln, men denna 

gång byggde europeiseringen av den ottomanska huvudstaden 

på praktiska omläggningar 545 . Processen började med sultan 

Mahmut II, då antalet invånare i huvudstaden uppgick till flera 

hundra tusen personer och fortsatte parallellt med utvecklingen 

av moderniseringsarbetet. År 1828-1829 uppskattades huvudstadens 

invånare till uppemot 359 000 personer 546 . 

Det var dock under sultan Abdülmacits tid som Istanbul 

började sin färd mot sin nya identitet. Abdülmacit byggde 

slottet Dolmabahçe. Det var inte bara hans hem, utan 

symboliserade också den nya tiden i huvudstaden. På samma 

545 Belge, s. 5. 

546 Bayrak, s. 99.


sätt som Operan i Paris symboliserade den andra och St. 

Pancras-stationen i London den viktorianska epoken, utgjorde 

Dolmabahçe en symbol för moderniseringen av den ottomanska 

huvudstaden under tanzimat. Dolmabahçe hade samma 

form som Versaille, men arkitekturen efterliknade den i 

Venedig 547 (Bild 9). 

Bild 9 Källa: Akat, s.104–105. 

Dolmabahçe var inte bara en symbol för den arkitektoniska 

moderniseringen av Istanbul under den ottomanska tiden. Det var 

också en symbol för början av europeiseringen av det ottomanska 

systemet inom olika sociala, kulturella, byråkratiska och teknologiska 

områden. 

Sultan Abdülmacits förflyttning till slottet Dolmabahçe inträffade 

parallellt med byggandet av det sista huset i det 

traditionella slottsområdet Topkapı. Avståndet mellan Dolmabahçe 

och Topkapı var inte mer än några kilometer, men 

sultanen flyttade i och med detta från en civilisation i öst till 

en annan i väst 548 . 

547 Palmer, s. 46, 147. 

548 Belge, s. 6.


Byggandet av Dolmabahçe följdes av flera slott, hus och anläggningar 

som byggdes av staten och rika inhemska och 

utländska medborgare nära det nya maktcentret 549 . Sultanens 

byte av bostadshus följdes av förflyttningen av militäranläggningar 

och uppbyggandet av moskéer och polisstationer. 

Det tidigare begränsade Galata-området utvecklades till ett 

stort bostads- och affärsområde. 

Samtidigt förändrades strukturen för stadens kommunikation. 

”År 1845 lät sultan Abdülmacits mor bygga Karaköy-bron 

mellan två viktiga affärs- och arbetsområden, Eminönü och 

Galata” 550 . Den kopplade de traditionella och moderna delarna 

till varandra. År 1846 fick vissa av Istanbuls gator och torg 

gasbelysningar och år 1855 användes överskottet av gas från 

slottet för att belysa en del av gatorna i huvudstaden 551 . Året 

därpå fick sändebudet i London, Bekir Pascha, arbeta fram en 

ny plan för utvecklingen av Istanbul. Han försökte utifrån sina 

erfarenheter i Europa planera uppbyggandet av parker, 

trädgårdar och en tågstation på tomma platser mellan byggnaderna 

552 . År 1849 upprättades företaget irket-i Hayriye för 

att arrangera båtresor och kommunikation inom Boazområdet. 

År 1855 började uppbyggandet av den första järnvägen 

i Istanbul 553 . 

Satsningarna bidrog till inflyttningen till huvudstaden. År 

1844 genomfördes den första folkräkningen i Istanbul 554 . År 

1848 beräknades antalet invånare till 644 000 och elva år 

549 

Ist. Ansi, vol1, s. 45. 

550 

Belge, s. 6; Ödekan, 1990, s. 352. 

551 

Bayrak, s. 105, 109. 

552 

Bayrak, s. 105–106. 

553 

Bayrak, s. 105–106, 109. 

554 

Ist. Ansi, vol 1, s. 46.


senare, inklusive närliggande områden, till drygt 873 000 

personer 555 . 

År 1854 eldhärjades 740 hus i Aksaray. Planeringen för att 

bygga om det eldhärjade området leddes av en italiensk 

arkitekt 556 . Beyolu-området byggdes under denna process och 

Galata-området representerade också europeiseringsprocessen. 

Uppbyggandet av nya ambassader i detta området gav ny fart 

åt områdets omstrukturering. Därefter utvecklades den ottomanska 

huvudstaden inom ramen för en ny uppfattning om det 

urbana livet. 

Uppbyggandet av militära och civila industrianläggningar 

ändrade i mitten av seklet utseendet av Halic- och Tophaneområdet 

(bild 10), medan de ekonomiska företagen i Galata- 

och Karaköy-området och deras kommersiella relationer med 

utlandet förvandlade dessa områden till ett aktivt marknadscentrum. 

Samtidigt fick det ekonomiska slöseriet vid hovet 

ottomanerna att låna pengar från utlandet. Pengarna användes 

framför allt i Istanbul. Det ekonomiska beroendet av utlänningar 

gav trots negativ påverkan på landets ekonomi huvudstaden 

ett nytt liv. Nya regler om byggandet av nya hus i 

huvudstaden trädde i kraft och detta, liksom den nya 

ekonomiska inflödet till huvudstaden gav Istanbul ett nytt 

utseende. 

555 

Milliyet-armagani, s. 162. 

556 

Bayrak, s. 108.


Bild 10 Källa: Istanbul Ansiklopedi, s. 45 

Byggnadernas arkitektoniska stilar och den bebyggda hamnen i 

Tophane-området liksom de moderna artillerierna och soldaternas 

europeiskt orienterade klädsel exemplifierar den breda moderniseringen 

under Abdülmacits tid i Istanbul. 

De icke-muslimska minoriteterna och de utländska medborgarna 

i Istanbul hörde till de grupper som belönades under 

genomförandet av moderniseringsarbetet. Deras ekonomiska 

framgång gav dem möjlighet att införa ett modernt europeiskt 

levnadssätt i den ottomanska huvudstaden och utvidga det. De 

nya samhällsgrupperna utvecklades alltmer och deras moderna 

levnadssätt lockade till sig stora grupper bland de lokala och 

muslimska invånarna att förändra sitt vardagsliv. Det moderna 

levnadssättet avlöste så småningom en del av den traditionsbundna 

och islamiska livsformen 557 . 

Under denna period inspirerade barock, rokoko, empir och 

nygotik vid byggandet av slott, militära anläggningar, privata 

byggnader och moskéer 558 . Förändringarna utvidgades till 

olika områden som målarkonst, design av kläder och dekoration 

av möbler och heminredning. Reformerna och inflödet av 

557 Ist. Ansi., vol 1, s. 45. 

558 Ist.Ansi, vol 1, s. 45.


kapital till huvudstaden upplöste så småningom det gamla 

islamisk-ottomanska värdesystemet och gav utrymme för utvecklingen 

av den europeiska kristna etiken. Processen präglade 

människornas vardagsliv och ledde till vidare förändringar 

i huvudstaden, särskilt för de samhällsgrupper som hade 

bättre ekonomiska resurser 559 . 

Under Krimkriget 1853–1856 befann sig flera européer, 

däribland engelsmän, fransmän och italienare, i huvudstaden. 

De påverkade den urbana befolkning som hade börjat imitera 

det moderna europeiska vardagslivet. Deklarationen om jämlikhet 

mellan muslimer och icke-muslimer 1839 och 1856 

lockade flera minoritetsgrupper till Istanbul. Detta öppnade 

vägen för inflyttning av kristna från bl.a. Polen och Ungern. 

En del valde att konvertera till islam, medan andra behöll sin 

religiösa tro. Många av invandrarna följde det europeiska levnadssättet 

i sitt vardagsliv och många använde de europeiska 

stilarna i sina byggnader. De byggde nya stadsdelar, däribland 

Polonezköy i Ûsküdar-området i Istanbul. Där använde de nya 

metoder för att bruka jord och plantera träd, vilka förbättrade 

växtligheten i huvudstaden 560 . 

Folkflyttningen ökade stadens invånarantal och detta gav i sin 

tur upphov till förändringar av den traditionella livsstilen. 

Utvecklingen av det nya levnadssättet utgjorde grunden för 

den allmänna benägenheten att öka sin konsumtion och börja 

använda lyxvaror. Därefter präglades invånarnas vardag av 

deras försök att organisera sina liv i brytningspunkten mellan 

det europeiska levnadssättet ala-franga och det ottomanska 

ala-turka 561 . 

559 

Ist. Ansi, vol 1, s. 46. 

560 


561 

Ist.Ansi, vol 1, s. 46.


År 1854 avlöste organiseringen av det första borgmästarämbetet, 

sahamini, den gamla organiseringen av stadens ledning 

i Taksim-området. Detta bostadsområde hade då en 

majoritet av utlänningar och icke-muslimska minoriteter. Ett 

nytt hus byggdes för verksamheten och borgmästarens anställda 

fick nya uppgifter. De skulle bygga nya gator och 

gångbanor och ge gatorna lämpliga namn. De verksamma i 

huset skulle också kontrollera de offentliga platserna, bl.a. 

restauranger, hotel och teater. År 1857 började ämbetet få nya 

uppgifter som hade hämtats från de europeiska storstäderna. 

Man imiterade också organiseringen av den franska kommunen 

genom att upprätta Istanbuls kommunfullmäktige 562 . 

Äganderätten i Istanbul reformerades efter dåtidens behov. 

Nya vägar byggdes och gravarna på gravplatserna i Taksim- 

och Tepebai-områdena flyttades. Nya trädgårdar och parker 

och ett sjukhus byggdes också på platsen 563 . 

År 1855 byggdes bron Galata Köprüsü mellan de gamla och 

nya områdena och 1865 byggdes en ny bro i Karaköy. Arbetet 

leddes av en engelsk ingenjör 564 . Allt var modernt. Brobyggandet 

mellan de gamla och nya områdena exemplitifierar 

utvecklingen av kommunikation i staden. De nya broarna 

symboli-serade den snabba utvecklingen av bostads- och 

affärsområdena i den europeiskt orienterade delen av huvudstaden. 

Användandet av moderna framsteg i Istanbul ändrade den 

allmänna livssituationen i staden. År 1872 började det första 

tåget att rulla i huvudstaden 565 och 1873 började man använda 

spårvagnar som drogs av hästar 566 . En station byggdes i den 

562 

Ist. Ansi, vol 1, s. 46; Palmer, s. 144. 

563 


564 


565 


566 

Ödekan, 1990, s. 352; Bayrak, s. 118.


gamla delen, och den utgjorde ett nytt centrum för kommunikationen 

mellan Istanbul och dess kringliggande områden. 

Detta ändrade i sin tur stadens utseende och arkitektur. Det tog 

inte lång tid förrän elektriciteten hade ersatt hästen. 

Tunnelbanan i Istanbul var den första i världen efter London. 

Den byggdes under 1871–1874 mellan bostadsområdet Beyolu 

och arbetsplatserna i Galata och Karaköy 567 . 

Efter bränder utnyttjade myndigheterna möjligheten att 

bredda de traditionellt smala gångbanorna i den gamla delen 

av staden. Gatubelysning ändrade också levnadssättet i staden. 

Den nattliga fritidskulturen började utvecklas. Detta satte 

också spår i förändringen av stadens struktur 568 . 

Under Sultan Abdülaziz tid (1861–1876) upplevde Istanbul sin 

gyllene epok. Uppbyggandet av staden fortsatte och de 

moderna områdena utvidgades. Under denna period var staden 

mer utvecklad och prydligare än någonsin, men detta 

försämrades under kommande sultaners styre. Abdülaziz 

brukade spontant besöka olika delar av huvudstaden. Han 

använde flera slott och åkte mellan dem via olika gator. Detta 

ledde till att alla byggnader och gator alltid hölls i gott 

skick 569 . 

Istanbul fortsatte sin utveckling även under sultan Abdülhamits 

tid (1876–1909), trots att staden under denna period 

upplevde både med- och motgångar 570 . Stadens invånarantal 

ökade under denna period kraftigt på grund av krig, 

flyktingströmmar och ockupation. År 1877 stiftades den första 

lagen om stadens ledning och borgmästarämbete. 

567 Belge, s. 6; Ödekan, 1990, s. 352; Bayrak, s. 119. 

568 Belge, s. 6. 

569 Ist., Ans., vol 1, s. 23. 

570 Ist., Ans., vol 1, s. 39.


År 1878 beräknades antalet invånare i Istanbul till drygt en 

halv miljon. Efter bara sju år var antalet 874 000 personer 571 . 

Trots de dramatiska invandringen till staden och dess konsekvenser 

fortsatte uppbyggandet i de rika och välbärgade områdena 

572 . 

Efter fredsavtalet 1878 med Ryssland och ryssarnas ockupation 

av områden på Balkan flydde tusentals människor till 

Istanbul. Befolkningen i huvudstaden fördubblades inom 

kort 573 och staden utsattes för ökande fattigdom, spridning av 

sjukdomar och epidemier samt kaos i samhällslivet 574 . År 1882 

utfärdades regler för uppförandet av nya byggnader. Reglerna 

syftade till att göra huvudstaden till ett brett kommersiellt 

centrum och en aktiv hamnstad. Den gamla uppfattningen om 

Istanbul som sultanens huvudstad var redan överspelad 575 . 

Istanbul var i början av 1890-talet en stad med en blandning 

av kulturer. Taksim-området uppvisade en ny (europeisk, 

asiatisk och nordafrikansk) identitet 576 , medan de gamla områdena 

fortsatte att utvecklas på sina gamla rötter. Klyftan 

mellan rika och fattiga bostadsområden fördjupades och 

människor från olika samhällsklasser började flytta till olika 

bostadsområden. Under denna period berömdes staden av flera 

europeiska resenärer, däribland fransmannen Paul de Régla 

som 1890 beskrev den så här: 

Det kan inte förnekas att det inte finns många städer 

som kan jämföras med Istanbul. Det gamla Bysans är 

som en triangulär amfiteater som på ett mystiskt sätt har 

omringats av havet- av Marmarasjön och av Bosporen. 

571 


572 


573 


574 

Bayrak, s. 122, 123. 

575 

Ist., Ans.,vol 1, s. 39. 

576 

Palmer, s. 192.


Istanbul kan bara jämföras med det gamla Rom, byggt 

på sju kullar 577 . 

Uppbyggandet av huvudstaden fortgick i början av 1900-talet. 

År 1905 användes de första bilarna i Istanbul. Deras antal 

ökade snabbt liksom användandet av andra nya färdmedel och 

teknologier och de lade grunden för radikala förändringar i 

stadens struktur. Ombyggnaden av bron Galata Köprüsü år 

1912 var en resultat av inflödet av modern teknologi. År 1914 

togs den första elcentralen i Istanbul i bruk. Samma år kunde 

folket använda el i sina hem och den första elektriska 

spårvagnen började rulla över Karaköy-bron 578 . Utvecklingen 

fortsatte och år 1922 köptes den första ångbåten som skulle 

trafikera olika delar av huvudstaden och dess kringliggande 

områden. Detta gav upphov till uppbyggandet av ett nytt 

hamnområde, även om båtresorna i Istanbul hade pågått sedan 

1844 579 . 

Istanbul stod dock inför några dystra år. År 1911 förstördes 2 

400 hus, 3 000 affär och många andra byggnader, däribland 

moskéer, skolor och fabriker i brandkatastrofen i Aksarayområdet. 

Året därpå eldhärjades än en gång drygt tusen hus i 

området kring området Sultan Ahmed 580 . Efter kriget 1912 

med Italien flydde än en gång tusentals människor från Balkan 

till Istanbul. Under 1914–1916 stoppades importen av 

spannmål från Ryssland, Frankrike och Grekland. Bristen på 

matvaror drabbade staden hårt. Flyktingströmmen förvärrade 

bristen. Tyfus och andra epidemier spred sig i huvudstaden 581 . 

577 


578 


579 

Ödekan, 1990, s. 351. 

580 


581 

Palmer, s. 257.


År 1918 ockuperade de allierade stormakterna Bosporen och 

Marmarasjön. Engelska flygplan bombade 1918 huvudstaden. 

Under 1918–1919 var Istanbul en besegrad stad fylld av fattiga 

och sårade människor som hade förlorat hoppet 582 . År 1918 

eldhärjades 7 500 hus och cirka en tredjedel av staden 

förstördes i en brand i Fatih-området 583 . År 1920 ockuperades 

Istanbul i sin helhet. Engelsmännen ledde ockupationen. 

Samma år fick Istanbul än en gång ta hand om flera båtar 

fyllda med flyktingar från Sovjetunionen 584 . Året därpå 

uppgick antalet invånare i Istanbul till 1 300 000 585 . 

Bild 11 påvisar den snabba utvecklingen under andra hälften 

av 1800-talet. Både affärs- och bostadsområdena omkring 

Dolmabahçe och det tidigare glest bebyggda bostadsområdet i 

den gamla delen av Istanbul hade blivit allt mer tätbefolkade. 

Nya bostadsområden hade upprättats i den nybyggda delen av 

Halic-området och i den asiatiska delen. En jämförelse mellan 

bilderna 11 och 12 visar den snabba förändring som huvudstaden 

upplevde i början av 1900-talet. Istanbul redan var en 

metropol i slutet av ottomanernas tid. 

582 

Bayrak, s. 134; Palmer, s. 272; Shaws, s. 329. 

583 


584 

Palmer, s. 278, 279. 

585 

Bayrak, s. 134.


Bild 11 Källa, Bayrak, s. 111 

Istanbul år 1911. De nya områdena har utvecklats och staden har 

utvidgats. Istanbul är nu en metropol med mer än en miljon 

invånare. 

År 1923 befriades Istanbul från främmande soldater. Turkarna 

fick makten igen, men samma år valdes Ankara till ny 

huvudstad. Därefter glömdes den gamla och historiska huvudstaden 

bort 586 . Men den dystra situationen, dvs. krig, belägringar, 

epidemier, flyktingströmmar och uppkomsten av en 

centralmakt som vände staden ryggen, kunde inte hindra 

Istanbul att fortsätta sin utveckling och modernisering. 

Istanbul hade tillräckliga materiella och kulturella resurser för 

att inleda en ny fas i en planerad och homogen modernisering 

(se bild 21) trots att de kommande händelserna visade att dessa 

värdefulla resurser knappt kom till användning. 

586 Palmer, s. 292, 293; Belge, s. 4, 5


Bild 12 Källa: Bayrak, s. 113 

Istanbul år 1919. Utvecklingstakter har blivit snabbare och ökningen 

av ytan och invånarnas antal har gjort huvudstaden till en 

världsstad.


De nya arkitektoniska stilarna i 

Istanbul 

Den arkitektoniska förändringen satte först sina spår på 

offentliga anläggningar, däribland pensionat, gravstenar och 

gravplatser, affärslokaler och vattenkällor 587 . Men européiseringens 

rötter dels i förändringar i Europa och dels i de 

orientalisk-islamiska traditionerna gav den en tveeggad 

karaktär och gjorde att viljan till återgång till det gamla 

existerade sida vid sida med moderniseringsprocesssen. Till 

exempel fortsatte traditionen att bygga nya moskéer under 

1800-talet, men arkitekturen ändrades och byggde på de nya 

moderna stilarna. Moskéernas allmänna sal utgjorde under 

denna period en stor del av moskéns yta, samtidigt som ett 

tvåvåningshus indelat i gästrum, kvinnoförsamling m.m. 

byggdes vid sidan av den centrala byggnaden. Moskén 

Ortaköy Cami som byggdes 1854–1855 i Büyük Macidiye var 

ett exempel på den arkitektoniska förändringen i moskébyggandet 

och de parallella traditionella och moderna processerna 

588 (bild 13). 

Biblioteken Mevlevi Halet Efendi Kütüphanesi (bygget 1828– 

1829) i Galata Mevlevihane, Beyazit (1882) och Hasan Pascha 

(1894) var också symboler för denna modernisering under 

1800-talet. De uppvisade alla byggda empirestil 589 . Det är 

också intressant att renoveringen av Ayasofya-moskén vid 

mitten av 1800-talet genomfördes av en europé, den italienske 

arkitekten Gaspare Fossa. Efter renoveringen öppnades 

moskén åter för bruk 1849 590 . 

587 

Ödekan, s. 392–404. 

588 


589 

Ödekan, s. 402. 

590 

Bayrak, s. 106.


Bild 13 Källa: Ödekan, s. 372 

Moskén Ortaköy Cami byggdes 1854–1855. Moskébyggandet fortsatte 

under moderniseringsperioden på 1800-talet. Ändringen av de 

arkitektoniska stilarna visade att europeiseringen av arkitekturen 

under denna period fördjupades i Istanbul 

Den nya arkitektoniska stilen eklekticism tog fart i Istanbul 

under andra hälften av 1800-talet, när många inhemska och 

utländska arkitekter försökte använda en blandning av flera 

olika stilar från olika länder. Nya industriella byggvaror och 

elektroniska redskap gav möjlighet till framväxten av nyklassicism, 

nygotik och nyrenässans. Parallellt förekom indiska, 

kinesiska och islamiska stilar 591 . 

Dominansen för den europeiska eklekticismen fortsatte fram 

till regimskiftet under 1920-talet. Olika skolor och arkitektgrupper 

presenterade olika metoder och blandningar av 

591 Ödekan, 1990, s. 347–348.


arkitektoniska stilar. Arkitekterna Otto Ritter och Helmuth 

Cuno använde den mellaneuropeiska barockstilen för tågstationen 

Haydar Pascha Garis utformning (bild 14). 

Fransmannen Aléxandre Vallauray, tysken Jachmund och 

italienaren Guilio Mongeri blandade de europeiska stilarna 

med de lokala från Seljuq-tiden till den ottomanska perioden. 

Blandningen av arkitektoniska stilar från Indien och arabvärlden 

med de europeiska och moderna visade sig i flera 

byggnader, däribland Istanbul Erkek Lisesi (Istanbuls pojkskola), 

Düyun-i Ummumiye Binasi (den allmänna skulden, 

bild 15) från 1900 och Tibbiye okulu (Vårdskolan) i Haydar 

Pascha från 1901 592 . 

592 Ödekan, 1990, s. 252.


Bild 14 Källa: Ödekan, s. 372 

Tågstationen Haydar Pascha Gari byggdes på den gamla byggnad 

som hade använts som tågstation från 1872. Byggnaden började 

uppföras 1906 och togs i bruk 1908. Den representerar en viss 

blandning av de dominerande arkitektoniska stilarna från öst och 

väst 

Art Nouveau-stilen presenterades bl.a. av fransmannen 

Raimondo D´Aranaco genom byggandet av gravstenen eyh 

Zafir Türbesi 593 . Frihetsmonumentet Abide-i Hurriyet eller 

Hurriyet Anıtı (bild 16) som byggdes 1909 var det första 

monument över de stupade i kriget i Turkiet 594 . 

593 Batur, s. 103. 

594 Ödekan, s. 252–253.



Düyun-i Umumiye. Avtalet 1881 med de europeiska långivarna gav 

styrelsen för Düyun-i Umumiye (myndigheten för utbetalda lån till 

den offentliga sektorn) i uppdrag att ta hand om återbetalningen av 

lånen. Byggnaden uppfördes 1897 för att användas av den nya organisationen. 

Byggnaden uppvisar den karaktäristiska förändringen 

under de sista decennierna av den ottomanska tiden. 

Ännu en eklektisk stil representerades av lokala arkitekter, 

däribland Mimar Muzaffer Bey, Mimar Kemalettin Bey och 

Mimar Vedat Bey. Deras stilar byggde på lokala arkitekturer, 

samtidigt som deras byggnader bar med sig spår av europeiska 

stilar, från bl.a. Rom, Grekland och renässansperioden i 

Europa. De skilde sig från andra genom att försöka hitta de 

moderna stilarna i lokala arkitektoniska traditioner 595 . Deras 

metod levde vidare under den republikanska perioden fram till 

slutet av 1930-talet. 

595 Ödekan, 1995, s. 510; Ist. Ans. s. 58.



Frihetsmonumentet byggdes över de stupade under det antikonstitutionella 

upproret i Istanbul. Den byggdes av den turkiske 

arkitekten Muzaffar Bey. Byggnaden är ett verk i den eklektiska 

riktningen. Arkitekten fick byggprojektet i konkurrens med flera 

kända inhemska och utländska arkitekter 1909 och monumentet 

avtäcktes vid en ceremoni 1911.

Kön och modernisering 

Könens politiska dialektik 

De geografiska förhållandena och den islamiska rättstraditionen 

utgjorde grunderna för en sträng patriarkalism i de 

muslimska länderna. Mannen var enligt gällande seder och 

islamiska traditioner samhällets och familjens överhuvud. Han 

ägde också kvinnan; hon var en av familjens och släktens 

ägodelar. Kvinnan förpassades i denna mening till samhällets 

marginal och segregerades från det manliga kollektiva livet. 

Hon var mannens ojämlika själsfrände och älskarinna och hans 

barns mor i hemmet. Hon förlorade till och med rollen som 

”mor till mannens barn” när hon sågs vara respektlös gentemot 

familjens makt- och arbetsfördelning. Kvinnan fick så 

småningom bryta kontakterna utanför familjens gränser, och 

hon förlorade sin traditionella plats i det offentliga rummet 

inom närsamhället och släktgruppen när Koranen och andra 

islamiska föreskrifter heligförklarade mannens patriarkaliska 

rättigheter. Mannen kunde länge agera som en traditionell 

patriark och Guds representant inom gruppen och familjen. 

Han tvingade kvinnan att isolera sig i hemmet och lämna hela 

det offentliga rummet till honom. Kvinnan förlorade


därigenom sin tidigare rätt att delta religiösa ceremonier 

tillsammans med mannen 596 . 

Kvinnan såldes och köptes både som hustru och slavinna. 

Traditionen att köpa och sälja kvinnor fortsatte fram till andra 

hälften av 1800-talet, och överlevde därefter genom diverse 

mildare traditioner. Man köpte t.ex. kvinnans och hennes föräldrars 

samtycke till giftermål. Mannen kunde också sälja 

vidare sin rätt till kvinnan när han tog ut skilsmässa. De 

islamisk-orientaliska traditionerna lade grunden för att den 

hårda arbets- och maktfördelningen mellan könen i de 

muslimska samhällena överlevde och reproducerades gång på 

gång under olika perioder av re-islamisering 597 . 

Kvinnans låga ställning och förbudet av hennes befinnande i 

det offentliga rummet blev således ett representativt gemenskap 

i dessa muslimska länder och samhällen. 

Från början av moderniseringen stod den liberala europeiska 

och kristna synen på arbetsfördelningen mellan könen öga mot 

öga med de islamisk-orientaliska traditionerna. Enligt de 

moderna principerna ägde kvinnorna rätten att komma ut i det 

mansdominerade samhället. De kunde dela livet med männen, 

delta i manliga verksamheter och så småningom uppnå relativ 

jämlikhet och oberoende. Kampen blev hård och långvarig. 

Kontrollen över kvinnan i Iran var ännu hårdare och europeiseringens 

framgångar ännu mindre än i Ottomanska riket. 

Den dominerande shiitiska läran var strängare än den sunniislamiska 

hanafi-läran. Patriarkalismen i det iranska samhället 

var helt präglad av nomadlivet och verkade med större 

eftertryck. De moderna krafterna liksom de icke-muslimska 

minoriteterna var i Iran svagare än i det ottomanska samhället. 

596 Eyrumlu, 1994. 

597 Eyrumlu, 1998, s. 4445.

Kön och modernisering 327 

Kvinnans möjlighet att vistas i det kollektiva rummet, liksom 

förändringen av arbetsfördelningen mellan könen, var centrala 

symboler för moderniseringen och europeiseringen. 

De kvinnliga aktörerna vid hoven i dessa muslimska riken 

spelade sedan länge viktiga politiska roller genom att påverka 

kungarnas och sultanernas beslut. Deras ställning stärktes ofta 

när shahen och sultanen var minderåriga eller inkompetenta. 

Då upplevde shahens mor att hon hade rätten att råda sin son 

och göra allt för att påverka hans beslut, trots att detta inte 

skulle avslöjas för allmänheten. Enligt den islamiska traditionen 

ägde kvinnan nämligen inte rätten att efterträda sin far, 

dela makten med mannen eller träda fram som politisk ledare. 

Iranierna hade under gamla tider traditioner som i vissa 

extrema situationer gav kvinnorna möjlighet att dela makten 

med männen, men dessa var bortglömd vid tiden för 

islamisternas maktövertagande. Därefter blev kvinnans formella 

deltagande i maktsfären förbjudet och helt omöjligt. 

Kvinnorna vid hoven i de båda muslimska samhällena anpassade 

sig till det islamiska förbudet och hittade under tiden 

nya osynliga och informella metoder för att påverka männen 

maken och husfadern. 

Sultan Abdülmecit lyssnade i början av sitt ämbete på sin mors 

råd att välja den reformvänlige Reit Pascha till premiärminister. 

Hennes råd och sultanens val spelade en historisk roll 

i början av moderniseringsprocessen 598 . Valet av en annan 

person skulle ha skapat olika konsekvenser och ge genomförandet 

av reformarbetet tanzimat en annan karaktär. 

598 Palmer, s. 119.


År 1876 spelade sultanens mor än en gång en politisk roll i 

Ottomanska riket. Sultan Abdülaziz utsattes för ett uppror av 

militären. Byråkratin och ulema allierade sig den. Sultanens 

liv var i fara och det talades om att han skulle avsättas och 

avrättas. Då trädde hans moder fram och försökte rädda sonens 

liv. Hon medlade mellan sultanen och upprorsmännen och 

rådde sin son att acceptera sin avsättning för att överleva. Man 

kom överens om att skona hans liv sedan han hade lämnat 

makten till sin efterträdare 599 . 

Under moderniseringsperioden i Iran spelade Naseraddin 

shahs mor en viktigare roll för hans framtid. Kronprins 

Naseraddin tvingades konkurrera med flera andra Qadjarprinsar, 

framför allt med sina halvbröder, när hans far dog. 

Han bodde enligt traditionen i Tabriz och det fanns en risk att 

en konkurrent skulle ockupera Teheran och krönas till shah. 

Naseraddins mor var en mycket skicklig person och hade 

sedan gammalt arrangerat hemliga kontakter mellan de 

politiska aktörerna inom och utanför hovet. Efter shahens död 

organiserade hon sina kontakter och fick kontrollen över 

händelserna vid hovet för att ge sin son möjlighet att hinna 

anlända till Teheran. 

Därefter kände sig shahen skyldig att respektera moderns 

deltagande i politiken. Hon delade inte makten med sin son, 

men fick möjlighet att genom sina privata kontakter deklarera 

sina åsikter för shahen. För att styra sonen brukade hon 

arrangerade kungliga fester för honom, en tradition som 

många andra mödrar vid hoven i dessa muslimska riken 

delade. 

Naseraddins mor befann sig i den konservativa alliansen och 

hade en fientlig ställning till de reformvänliga aktörerna. 

Shahen hade valt reformvänlige Amir Kabir till premiär- 

599 Palmer, s. 157.


ministern redan när han som kronprins bodde i Tabriz. Han 

ville stoppa korruptionen vid hovet och kontrollera inblandningen 

av icke-behöriga i regeringsarbetet. Amir Kabir 

reformer hotade direkt moderns ställning och vilja och fick 

henne att kämpa emot honom, trots att denne var gift med 

hennes dotter. 

När tiden blev mogen spred modern ryktet om att statsministern 

ville avsätta shahen och ta över makten i landet. 

Ryktet skrämde shahen och ledde slutligen honom att avskeda 

premiärministern och skicka honom i exil. Men varken 

modern eller andra konservativa aktörer kunde känna sig 

trygga så länge Amir Kabir var i livet. Det fanns alltid en risk 

att shahen skulle kalla honom till huvudstaden för att 

återinsätta honom. Modern satsade än en gång på att övertyga 

shahen om att hans ämbete hotades av den avskedade 

premiärministern. Hon lyckades få shahen att skriva på en 

order om avrättning av Amir Kabir när shahen var berusad 

under en fest som hade arrangerats av modern. Hon gav sina 

underordnade brevet för att verkställa ordern innan shahen 

nyktrat till. Landet förlorade sin viktigaste chans att använda 

sina resurser för att kunna komma över sin sämre utveckling. 

Shahens mor ändrade således med sitt dåd landets öde i 

framtiden. 

Den orientalisk-islamiska traditionen om förhållandet mellan 

könen utnyttjades också av stormakterna för att utvidga det 

koloniala herraväldet. År 1856 skickades iranska trupper till 

Afghanistan för att nedslå upproret i provinsen Herat. Engelsmännen 

stod bakom upproret. Iranska trupper var på god väg 

att vinna över upprorsmännen. Ledaren för upproret behövde 

hjälp och engelsmännen ville hitta en ursäkt för att aktivt delta 

i upproret. Rykten om att shahens svägerska hade sexuella 

relationer med männen vid den engelska ambassaden kunde ge


engelsmännen den eftertraktade möjligheten. Ryktet nådde 

shahen. Han blev arg och gav order om att svägerskan skulle 

arresteras i sitt hem. Ambassadören reagerade och bad shahen 

att låta henne få flytta till sin man som var anställd på den 

engelska ambassaden. Begäran avvisades och ambassadören 

lämnade landet i protest. Engelsmännen utnyttjade konflikten 

och ockuperade iranskt territorium vid Persiska viken. De 

krävde också iranska truppers reträtt från Herat. Konflikten 

löstes slutligen genom ett avtal 1857 som tvingade statsmakten 

i Iran att gå med på engelsmännens planer i Afghanistan 600 . 

Därefter glömdes alla tankar om kvinnans rätt att flytta till sin 

man bort, och alla parter kom överens om att låta den iranskislamiska 

patriarkalismen, där kvinnans heder berörde hela 

släkten, leva vidare. Enligt de patriarkaliska traditionerna 

räknades shahen som Skuggan av Gud (Zellullah) på jorden 

och männen representerade hans heliga makt i sin nomad- och 

släktgrupp. Shahens heliga diktatur återspeglades inom 

släktgruppen och familjen och gav färderna en helig status. På 

samma sätt som mannen ägde marken och kreaturen ägde han 

familjen, kvinnan och barnen. 

De iranska kvinnornas deltagande i politiska frågor inleddes 

först i början av 1860-talet. Under denna period följdes det 

svåra livet och djupa missnöjet i Teheran av revolter och 

folkligt motstånd. Bemötandet av politiska aktioner var 

mycket hårt, men detta gällde framför allt männen. Kvinnor 

sågs inte som helt rationella och ansvarsfulla människor. Man 

straffade ofta männen när deras kvinnliga anhöriga begick 

brott. Det fanns också traditioner som förhindrade shahens 

poliser att fängsla och straffa kvinnor. Från och med 1860- 

600 Zavesh, s. 4243.


talet gav detta människorna i Teheran möjlighet att visa sitt 

vrede genom kvinnliga protestaktioner. Det betydde dock inte 

att kvinnorna hade fått möjlighet att organisera sig eller 

bestämma över protestaktionerna; de gjorde som deras män 

ville. 

De första kvinnoprotesterna började 1861 i Teheran och upprepades 

vid flera tillfällen. Det regnade inte i landet på flera år. 

Det blev torrt och varmt, skördarna uteblev och många svalt 

ihjäl. Kvinnorna i Teheran protesterade mot matbristen. De 

samlades i moskén och planerade upproret, attackerade 

tjänstemän och misshandlade shahens vakter. De plundrade 

brödaffärerna och attackerade den högt uppsatte mullan fredagsimamen, 

för att visa sin vrede mot shahen och hans 

närmaste krets. Gruppen styrdes av en kvinna, men detta 

betydde inte att kvinnorna hade lyckats skapa ett självständigt 

ledarskap. 

Shahen gav order om att straffa deras män för att kontrollera 

upproret, men kvinnorna fortsatte sin kamp och stoppade 

shahen som var på väg tillbaka från en jaktresa. Shahen gav 

order om att stänga stadsportarna för att hindra de fattiga att 

komma in till centrum, men kvinnorna attackerade portarna 

och dödade portvakten. Shahens vakter försökte stoppa 

kvinnorna genom att gå till motattack, men detta förvärrade 

situationen. 

Shahen tvingades slutligen vika sig för kvinnoupproret. Han 

gav order om att avrätta chefen för vaktstyrkan och straffa 

ansvariga tjänstemän för att dämpa upproret. Bristen på bröd 

upphörde dock inte och detta resulterade i nya protestaktioner 

och uppror. Kvinnor organiserade sig i olika grupper och 

vände sig till de ryska och engelska ambassaderna. De tog av 

sig sina slöjor vid porten till ambassaderna för att signalera till 

shahen att han genom sitt felaktiga ledarskap tvingade


”muslimska kvinnor” att vända sig till ”icke-muslimska utländska 

män”. 

Upproret fortsatte i flera månader och återupptogs gång på 

gång under flera år. Kvinnorna blev alltmer våldsamma och 

riktade sin kamp mot alla ansvariga, även mot den högst 

uppsatte mullan och den ryska ambassaden. Shahen gav order 

om att arrestera dem som styrde upproret. Kvinnornas män 

arresterades och fick sina öron avskurna för att kvinnornas 

uppror skulle kunna kontrolleras. Shahen skyllde också 

reformerna och reformisterna för upproret. Han fryste de 

nystartade reformerna och stängde Glömskans hus, som 

fungerade som mötesplats för iranska reformister 601 . 

Som alla andra protester i Teheran gav kvinnornas kamp inga 

konkreta resultat, men kvinnornas deltagande i upproret och 

deras förmåga att driva fram långvariga protestaktioner mot 

shahens diktatur glömdes aldrig. I en annan fas av kvinnornas 

deltagande i politiska frågor utnyttjade mullorna deras möjlighet 

att protestera mot shahen. 

Det fanns islamiska traditioner av kvinnornas deltagande i 

männens krig. Muslimska kvinnor följde så tidigt som under 

profetens tid sina män och hyllade de muslimska krigarna vid 

fronten. De var också aktiva bakom fronten; de skaffade mat, 

de hjälpte de sårade, de uppmuntrade sina söner att offra sig 

för islamiska ändamål och de födde barn för att ersätta de 

dödade och sårade. 

Samtidigt motsvarade termen ”folket” i den iranska kulturen 

bara männen. Kvinnorna räknades inte som jämlika medborgare, 

inte ens kvinnorna inom de mäktiga familjerna i Teheran. 

Deras identitet som jämställda människor legitimerades genom 

601 Ademiyat, 1972, s. 7273.


deras band med familjen och släkten och genom männen, som 

dotter och maka. 

De islamiska traditionerna och kvinnornas tidigare framgångsrika 

protestaktioner i Teheran gjorde att de islamiska männen i 

Iran än en gång upptäckte kvinnornas energi och möjlighet att 

delta i männens politiska protestaktioner. De ville inte längre 

stänga in kvinnorna i hemmen och hindra dem från att fungera 

som ”männens politiska soldater”. Detta blev tydligt vid 

protestaktioner som började 1891, då ayatolla Mirza Hasan 

Shirazi förbjöd konsumtion av tobaksprodukter. Alla följde 

hans fatwa om förbudet, och kvinnorna vid hovet vägrade 

mala shahens tobak 602 . 

Händelsen var det första mötet mellan kvinnorna och de 

islamiska ledarna i Teheran och senare resulterade i uppkomsten 

av växelverkan ledare-anhängare (imam-ummat) 

mellan ”manliga islamiska ledare” (ayatollor) och kvinnliga 

anhängarna. Växelverkan mellan imam och ummat hade 

hittills varit en helt manlig samverkan. 

Kvinnornas deltagande i protestaktionerna skapade grunden 

för två motsatta processer. Å ena sidan öppnade kvinnornas 

deltagande i politisk-islamiska aktioner dörrarna för kvinnors 

aktivitet i det manliga samhället, men å andra sidan förstärkte 

det de patriarkalisk-islamiska förbindelserna inom familjen 

och släkten liksom i samhället 603 . 

Processen skulle nå sin kulmen när mullorna kunde leda 

kvinnorna utan att använda deras män, men detta blev möjligt 

först långt senare, dvs. från början av revolutionen 1979 som 

islamiserades efterhand. 

602 Varahram, s. 290291. 

603 Eyrumlu, 1994, s. 230; 1998, s. 132.


De iranska kvinnornas kamp mot männens patriarkaliska makt 

kunde skönjas först genom kvinnornas deltagande i den 

konstitutionella revolutionen. I slutet av 1800-talet nämndes 

hörde Naseraddin shahs döttrar till dem som misstänktes för 

samröre med hans mördare. De hade nämligen uppfostrats i 

shahens harem, där närmare ett tusen kvinnor delade ett 

omänskligt öde. Dessa döttrar hade samtidigt kontakt med de 

personer som besökte de europeiska länderna. De kunde läsa 

och skriva, och detta gav dem möjlighet att få information om 

det nya livet och kvinnornas ökade rättigheter i andra delar av 

världen. 

Döttrarna jämförde kvinnans situation i Europa med sin 

ställning i den isolerade delen av hovet. De skyllde kvinnans 

dystra öde i Iran på den dominerande shia-islamiska rättstraditionen 

och ville förändra sin egen och andra kvinnors 

situation. 

Shahens dotter, Toran Tadj-el-saltane, tillhörde de intellektuella. 

Hon kunde inte förneka ett visst mått av glädje inför att 

se sin far dödad. Hon var nämligen medveten om sin fars 

grymheter och sympatiserade med sin fars mördare, Mirza 

Reza Kermani, som enligt henne tillhörde dem som hade fallit 

offer för faderns grymhet 604 . 

Mördaren var anhängare till den panislamiske mullan och 

frimurarledaren Seyyed Djamanladdin Afghani, som bodde i 

Istanbul. Han försökte organisera och förena muslimerna i 

olika länder under en ottomansk sultans fundamentalistiska 

ledarskap. Prinsessans ställningstagande visade än en gång 

samröret mellan de islamiska ledarna och kvinnorna i Teheran. 

Prinsessan var dock inte anhängare till de islamiska ledarna. 

Hon påverkades senare av socialismen och sekularismen. Hon 

604 Vahid, s. 10; Varahram, s. 302.


trodde på kvinnans rätt att dela det offentliga livet med 

mannen och stödde de iranska kvinnornas rätt att arbeta 

utanför hemmet. Dessutom var hon en av de första som 

jämförde den iranska kvinnans begränsningar med den 

europeiska kvinnans självständighet och möjligheter 605 . 

De iranska kvinnornas deltagande i samhällsfrågor nådde sin 

kulmen under den konstitutionella revolutionen. Kvinnorna 

upprepade sin tidigare roll som ”männens politiska soldater”. 

De deltog i protestaktionerna, hyllade männen som deltog i 

kriget och arbetade bakom fronten. Det var fortfarande tabu att 

använda kvinnliga soldater, men man enstaka militanta 

kvinnor deltog aktivt i inbördeskriget. Detta blev aktuellt bl.a. 

när männen hade svårt att försvara fronten i den omringade 

revolutionsstaden Tabriz 606 . 

Kvinnornas aktivitet ökade parallellt med den konstitutionella 

revolutionen och när de styrande männen var i färd med att 

stifta grundlagen. Olika kvinnogrupper arrangerade 

protestaktioner, och beväpnade kvinnogrupper tog sig in i 

parlamentet för att få männen att komma överens om 

komplettering av grundlagstiftningen. Kvinnorna var än en 

gång de islamiska ledarnas politiska soldater när de försökte få 

parlamentsledamöterna att gå med på mullornas krav. 

Kvinnorna protesterade också mot stormakternas hot om att 

ockupera huvudstaden. ”År 1910, efter ultimatumet från 

England och Ryssland, stängdes parlamentet. Stormakternas 

hot att ockupera landet fick kvinnorna att en än gång ge sig ut 

på Teherans gator och torg. De samlades på Baharestan-torget 

för att stödja parlamentet. De krävde att parlamentet skulle 

605 Vahid, s. 110. 

606 kasravi, s. 3032.


kunna stifta lagar utan att behöva fråga de mäktiga länderna 

om råd 607 . 

De stödde de nya utländska anställda, däribland den amerikanske 

budgetspecialisten Morgan Schuster 608 . De bojkottade 

ryska och engelska varor, gjorde politiska uttalande och arrangerade 

demonstrationer, samt skänkte sina smycken för att 

hjälpa den iranska staten att upprätta en egen nationell 

riksbank. 

Trots allt detta stod kvinnorna under denna period fortfarande 

under männens absoluta kontroll. ”Även aktiva kvinnor sade 

att de hade fått i uppdrag av männen att genom sina protestaktioner 

kräva en grundlagstiftning. Det var uppenbart att de 

hade lurats av de islamiska männen”, sade en iransk 

parlamentsledamot. Den iranske forskaren Kasravi skrev också 

att en grupp kvinnor som samlades i parlamentet bar slöja och 

chagchur (en sträng islamisk klädsel), trots att de påstod att de 

ville stödja den konstitutionella revolutionen. Motsättningen 

visade att de hade uppviglats av vissa (islamiska) grupper 

inom parlamentet 609 . 

Kvinnornas roll som ”männens och ofta islamisternas politiska 

soldater” var också orsaken till att de inte fick någon utdelning 

vid grundlagstiftningen. Islamiseringen av revolutionen och 

mullornas ledande roll i grundlagstiftningen fördjupade 

kvinnornas utsatthet. De räknades inte som jämlika 

medborgare och fick inte heller delta i de påföljande valen. De 

ansågs fortfarande vara männens, fädernas eller makarnas, 

ägodelar och skulle enligt den islamiserade grundlagen leva i 

607 

Saidniya, 1997, s. 39. 

608 

Schuster, s. 239. 

609 

Turkman, s. 21, 37.


enlighet med den islamisk-iranska patriarkalismens anda och 

dess traditionella förtryck. 

De iranska kvinnorna skickades hem efter revolutionen när 

deras politiska uppdrag var avslutat. De och deras satsning 

belönades inte av de ledande männen, varken av mullorna eller 

den moderna icke-religiösa fronten. Mullornas makt och 

inflytande liksom kvinnornas ställning som männens ägodelar 

fortsatte. Kvinnornas politiska engagemang glömdes än en 

gång bort, och de fick inte deltaga i det offentliga rummet 

förrän under ”frihetsperioden” som började under 1930-talet. 

Samtidigt fanns det ett modernt samhällsskikt med relativt 

moderna familjeförhållanden i storstäderna, särskilt i Teheran. 

Många inom den moderna elitgruppen i Teheran, framför allt 

den nya generationen, fick möjlighet att utbilda sig i hemmet 

eller i de kristna missionskolorna. Aktiva från detta samhällsskikt 

skilde sig från den traditionsbundna majoriteten, 

även om de fortfarande var en liten grupp. De inledde sina 

aktiviteter i början av 1900-talet. De upprättade moderna 

föreningar, öppnade moderna flickskolor och gav ut tidskrifter 

eller skrev om det dystra kvinnolivet i Iran i mansdominerade 

tidskrifter. 

Detta inträffade när kvinnorna i Istanbul organiserade olika 

politiska aktiviteter och aktioner i det offentliga rummet. 

Kända feminister och kvinnliga talare kunde träda fram i det 

manliga samhället, och deras aktivitet, liksom den radikala 

samhällsförändringen, fick även de konservativa i det mansdominerade 

ottomanska samhället att så småningom gå med 

på kvinnornas rätt att ta del i det sociala, politiska och 

kulturella livet. 

De ottomanska kvinnorna hade inte rätt att deltaga i parlamentsvalet, 

men deras ojämlika ställning mötte skarp kritiker 

från olika håll. Aktiva kvinnor krävde kvinnors deltagande i


det politiska livet och människor från olika delar av samhället 

stödde deras kamp för jämlikhet. Kvinnorna fick t.ex. inte 

delta i valet 1919, men manliga väljare i olika vallokaler gav 

ändå sina röster till aktiva och välkända kvinnor. I en vallokal 

gav 20 av 22 valdeltagare sina röster till en kvinna, Halide 

Edib, som gav ut tidskriften Vakit. Dessa aktiviteter beredde 

vägen för erkännandet av kvinnornas politiska rättigheter i 

Turkiet under kommande år 610 , medan den absoluta iranskshiitiska 

könssegregationen i Iran tvingade kvinnorna där att 

vänta flera decennier innan de fick samma möjligheter som 

kvinnorna i Istanbul hade i början av 1900-talet. 

610 Yaraman, s. 4546.


Det manliga samhället i Teheran 

Kvinnans närvaro i det offentliga rummet i de europeiska 

länderna, kallad av iranierna ”kvinnans frihet”, tillhörde de 

märkligaste och mest spännande ämnena för de iranier som 

reste till Europa under Qadjar-tiden. Inte heller Naseraddin 

kunde blunda för de förtjusande kvinnliga modekläderna i 

Europa. Shahen gav order om ny design av ballerinornas 

modekläder vid hovet när han återvände hem 611 (bild 1). 

Teheran kvinnornas klädsel utomhus, oavsett vilken 

sam-hällsklass de tillhör, påminner om gondolen i 

Venedig. De tar på sig för stora byxor i olika färger och 

högklackade tofflor. De tar på den marinblå sjal 

(chador) som täcker hela kroppen. De är mer sminkade 

och lättare klädda hemma. Hemma tar de på sig korta 

kjolar som liknar våra dansösers klädsel, 

skrev Madame Carla, fru till en anställd vid en europeisk 

ambassad, efter modeförändringen vid hovet och dess omgivning 

612 . 

Inför shahens resa till Europa 1873 var hans kvinnor en av de 

aktuella frågorna. Alla frågade sig hur shahens kvinnor skulle 

kunna följa med på resan utan att deras heder tog skada. Till 

sist bestämde shahen sig för att bara ta några av sina kvinnor 

med på resan, men det hela avlöpte inte som planerat. I 

Moskva spreds rykten om att shahens kvinnor ville gå på 

teater. De visade också intresse för att ta av sig slöjan. Ryktena 

skapade oro hos shahen och hans manliga omgivning. Han 

bestämde sig för att skicka alla kvinnorna tillbaka till Teheran 




för att undvika dess besvärligheter och eventuella försök att 

ignorera de grundläggande könsreglerna och shia-islamiska 

traditionerna 613 . 

Under de sista decennierna av 1800-talet kritiserade oppositionella 

tidskrifter som publicerades i grannländerna liksom 

iranska intellektuella och pro-européer de dominerande 

islamiska könsrelationerna. De försökte sprida information om 

det nya levnadssättet i Europa. Man skrev om den europeiska 

kvinnans rätt att delta i det offentliga rummet och jämförde 

hennes fria liv med det dystra kvinnolivet i Iran och krävde 

förändringar. 

Iranska intellektuella i exil, däribland den välkände författaren 

Akhond-Zade, krävde radikala förändringar i lagstiftningen 

om kvinnans rättigheter. Han delade uppfattning med de flesta 

kritikerna, som skyllde den iranska kvinnans lidande på sharia. 

De flesta ville få centralmakten i Iran att stifta sekulära lagar 

som skulle ge iranska kvinnor rätt att delta i det offentliga 

rummet. 

Trots den hårda censuren nådde dessa röster iranierna, särskilt 

det relativt välbärgade urbana skiktet i Teheran. Rösterna 

återspeglades i vissa delar av samhället och påverkade familje- 

och släktrelationerna inom det moderna skiktet. Rösterna 

nådde även hovet och fick missnöjda kvinnor att höja sina 

röster. Den första handskriven resale som diskuterade kvinnofrågan 

utifrån kvinnornas synsätt skrevs av en kvinna som 

tjänstgjorde vid hovet i slutet av 1800-talet 614 . 

Senare gifte sig några iranska studenter i Europa och tog med 

sig sina fruar till Iran. Iranier som hade bott i Europa 

613 Adamiyat, 1972, s. 265. 

614 Astarabadi.


påverkades av förändringarna där och visade benägenhet att 

leva enligt könsarbetsfördelningen i Europa när de återvände 

hem. De uppfostrade också sina barn enligt det liberalare 

synsätt, som de hade upplevt. Det fanns också minoritetsgrupper, 

däribland armenier, assyrier, zoroastrier och judar 

som behöll sina relativt liberala familjeförhållanden. Kvinnorna 

på de europeiska ambassaderna, liksom medlemmarna i 

missiongrupperna, kunde också vara förebilder för muslimska 

kvinnor i Iran. Kontakten med dessa grupper kunde på lång 

sikt mildra kvinnornas situation, men de muslimska kvinnorna 

hölls ofta borta från de moderna grupperna. Döttrarna fick 

sällan studera i de moderna skolor som öppnades för minoritetsgrupper. 

Isoleringen gjorde att de hårda shia-islamiska 

patriarkaliska könsförhållandena i Teheran fortsatte även efter 

den konstitutionella revolutionen. 

Vid ingången till 1900-talet byggdes ett järnvägsspår mellan 

Teheran och en närliggande stad. Tågvagnen hade enligt 

traditionen åtskilda vagnar för kvinnor och män. Kvinnorna 

råkade ofta ut för rån och ofredanden av män 615 . Detta berodde 

bl.a. på att många ansåg att den enda platsen för kvinnor var 

deras hem och att de kvinnor som reste även av förståeliga inte 

behövde respekt och saknade trygghet. Kvinnorna kände sig så 

värdelösa att de knappt kunde försvara sig mot de manliga 

brottslingarna. 

Senare under 1910- och 1920-talet upplevde kvinnorna i 

Teheran och Istanbul helt olika möjligheter. Teheran var en 

könssegregerad stad; kvinnorna var helt isolerade från männen 

och det manliga samhället. De var sällan utanför hemmet, kunde 

inte röra sig på gator och torg och hade plikt att hålla vid de 

stränga shia-islamiska traditionerna om könssegregationen i 

615 Nadjmi, s. 415418.


samhället. ”Även trottoarerna delades i manliga och kvinnliga 

gångbanor. De kvinnor som hade giltiga skäl att färdas i det 

offentliga rummet var tvungna att hålla fast vid de muslimska 

traditionerna. De skulle klä sig islamiskt korrekt och måste 

täcka hela kroppen och ansiktet. Många brukade också 

skymma ansiktet med ruband 616 ” 617 . 

Bild 17 visar hur en kvinna från det rika samhällsskiktet i 

Teheran var klädd. De som inte använde ruband var tvungna 

att täcka hela ansiktet, ofta även ett av ögonen, med resten av 

sin sjal. Det var Qadjar-polisens plikt att varna de kvinnor som 

ville stanna en stund på trottoaren för att se sig omkring. De 

s.k. zaife (hjälplösa) skulle försvinna från männens gaturum. 

Under denna period brukade mannen i Teheran inte nämna sin 

frus namn inför andra män. Han skämdes också för att tala om 

henne. Om det var nödvändigt kunde en man benämna sin fru 

som mor till en av sina söner. Kvinnor med barn kunde åka 

droska, men föraren fick dra ut en skärm för att hindra insyn. 

”Det var förolämpande för en man att åka droska tillsammans 

med en ensam kvinna även om hon var hans fru. Det fanns 

nämligen en risk för att mannen skulle bli misstänkt för att åka 

med en icke-halal (icke-tillåten) kvinna. I den islamiska 

dräkten som skymde hela ansiktet och kroppen såg alla 

kvinnor likadana ut. Kvinnor med barn fick följa sin man på 

gator och torg men de fick inte gå sida vid sida med mannen 

utan bakom denne på några stegs avstånd” 618 . Isoleringen av 

kvinnorna i Iran och det kulturell-islamiska förbudet av deras 

närvaro i det offentliga rummet fortsatte även under delar av 

1900-talet. 

616 

En vanligen svart eller vit duk som täckte hela ansiktet. 

617 

Nahid, s. 18; Nadjmi, s. 33. 

618 

Hasanbeygi, s. 142; Nadjmi s. 428; Nahid, s. 18.



Kvinnoklädsel för utomhusbruk i Teheran vid ingången till 1900talet. 

Hela ansiktet täcktes med det vita tyget när kvinnan lämnade 

hemmet. Detta tyg var betydligt tjockare än det flor som kvinnorna 

använde i Istanbul. Under Gadjartiden och fram till 1930-talet var 

kvinnorna i Teheran helt frånvarande i det offentliga rummet.


Närvaron i det offentliga rummet i 

Istanbul 

Kvinnorna i Ottomanska riket upplevde olika förhållanden och 

utnyttjade olika möjligheter och rättigheter beroende på sin 

geokulturella, etniska och religiösa tillhörighet. Kvinnans liv 

på Balkan påverkades av kristendomens liberala syn på könsförhållandena, 

medan kvinnorna i arabområdet i söder präglades 

av det hårda nomadlivet i det varma och torra klimatet. 

Istanbul hade också sin egen ställning och identitet vad gällde 

synen på kvinnorna och deras deltagande i det offentliga 

rummet. De muslimska kvinnornas liv präglades sharia, 

samtidigt som den hanafi-islamiska skolan hade en liberalare 

syn på kvinnans liv och rättigheter i samhället än den shiaislamiska 

skolan i Teheran. Förbudet mot kvinnans närvaro i 

det offentliga rummet var inte så strängt i Istanbul som i den 

shia-islamiska huvudstaden Teheran. 

Kvinnorna i Istanbul hade länge upplevt den europeiskt orienterade 

arbetsfördelningen mellan könen, då en betydande del 

av Istanbulborna inte var muslimer utan kristna och judar. 

Istanbul hade också besökts av olika västeuropeiska grupper 

från mitten av 1800-talet. Invandrare och flyktingar från den 

europeiska delen av imperiet valde under olika perioder att 

bosätta sig i staden. De medförde den moderna arbetsförhållanden 

mellan könen till Istanbul. Detta ledde till att 

livet för kvinnorna, även de muslimska, började förändras 

långt före förändringarna i Teheran. ”Redan i slutet av 1700talet 

började kvinnorna i Istanbul använda modetyg som den 

reformvänliga sultanen, sultan Selim, förbjöd år 1792” 619 . 

619 Bayrak, s. 91.


Kvinnolivet i Ottomanska riket präglades också av den hanafiislamiska 

rättstraditionen. Även den relativt liberala hanafiislamiska 

läran trodde på kvinnas ”naturliga” ställning som en 

andra klassens människa. Enligt de gällande lagarna under de 

sista decennierna av 1800-talet hade mannen rätt att samtidigt 

vara gift med fyra kvinnor. Mannen kunde också enligt det 

islamiska månggiftessystemet, cariye-traditionen, erhålla 

rätten att skaffa och äga ytterligare hustrur och slavinnor. 

Slavhandeln hade under stormakternas tryck förbjöds under 

första hälften av 1800-talet 620 . År 1847 stängdes marknaden 

för kvinnohandel i Istanbul 621 och några år senare i Iran, men 

den formella marknaden fortsatte även under de första åren av 

andra hälften av 1800-talet 622 . 

År 1856 blev det åter förbjudet att köpa och sälja kvinnor, 

både som slavinnor och som tillfälliga hustrur 623 . Trots detta 

behöll den muslimske mannen länge rätten att enligt de 

islamiska föreskrifterna och Koranens verser köpa och sälja 

slavinnor. Carye-traditionen upphörde i Ottomanska riket 

redan i ottomanernas sekulära lagstiftning, men traditionen 

sigeh-äktenskap 624 överlevde i shiitiska samhällen 625 . 

Könssegregationen respekterades under hela den ottomanska 

regimen, men började i Istanbul mjukas upp under andra 

620 

Berktay, 1994, s. 19. 

621 


622 

Lambton, 1996, s. 275276. 

623 

Kadın Hereketinin Yüzyılı, s. 28, 226. 

624 

Sigeh eller matah: Ett shiitiskt ofta tillfälligt äktenskap mellan en (gift eller ogift) 

man och en (ogift, frånskild eller änka) kvinna. Mannen betalar kvinnan (eller hennes 

förmyndare) och köper rätten att äga henne under en viss period (Eyrumlu, 1988, s. 

401). Traditionen har gång på gång bekräftats av mullorna i Iran sedan 1979. 

625 

Eyrumlu, 1998, s. 53.


hälften av 1800-talet. Förändringen inom de höga samhällsklasserna 

var mer långgående, men även bland dessa måste 

kvinnorna bära slöja, även om den inte var av samma slag som 

användes i Teheran. 

De islamiska påbuden förpassade kvinnan till den osynliga 

delen av familjen. Hon kunde umgås med andra kvinnor och 

måste visa respekt för det könssegregerade samhällssystemet. 

Detta betydde dock inte att de ottomanska kvinnorna inte hade 

rättigheter. De hade äganderätt och kunde behålla sina 

ägodelar, även om deras andel av föräldrarnas arv endast 

utgjorde hälften av den som deras bröder fick. De kunde också 

delta i valet av sin make, och de skaffade sig status inom 

familjen och släkten genom att föda och uppfostra barn 626 . 

Från 1845 fick kvinnorna i Ottomanska riket framföra sina 

åsikter om sitt giftermål vid den islamiska vigseln. År 1847 

beslutades om kvinnornas rätt till lika stor andel av föräldraarvet 

som deras bröder fick. År 1858 hävdades åter kvinnornas 

rätt att få dela arvet lika med sina bröder 627 trots att detta stred 

mot de islamiska heliga föreskrifterna och sharia. 

De islamiskt baserade lagarna i Iran gav aldrig kvinnorna 

rätten att få samma andel av arvet som sina bröder, varken 

under Qadjar-tiden eller under Pahlavi-tiden. 

Samarbetet mellan ottomanerna och de västeuropeiska länderna 

under Krimkriget, liksom fredsavtalet 1856 och de reformplaner 

som följde på detta, ökade antalet europeiska resenärer i 

Istanbul. De kom från olika samhällsgrupper. De var både män 

och kvinnor; soldater, journalister, sjuksköterskor samt statsanställda 

experter som hjälpte till att bygga telegrafförbindelser, 

järnväg etc. De europeiska kvinnorna rörde sig i 

Istanbuls Üsküdar-område utan att bära slöja. Detta fick de 

626 Berktay, 1994, s. 1920. 

627 Kadın Hereketinin Yüzyılı, s. 28, 226.


islamiska fanatikerna att protestera. Samtidigt skakades 

huvudstaden av en jordbävning. Enligt de islamiska fanatikerna 

var detta konsekvensen av att ”kvinnorna visade sina 

intima skatter för främmande män” 628 . 

Protesterna från islamisterna bemöttes kraftfullt av modernisterna, 

såväl utländska som inhemska. Protester och motattacker 

fortsatte och slutligen vann reformisterna kampen. 

Deras makt och inflytande ökade och kvinnorna fick 

möjligheter att komma ut i samhället, åtminstone inom 

moderna områden i Istanbul, utan att bära islamisk klädsel 629 . 

Kvinnorna i Teheran skulle få vänta drygt 70 innan de kunde 

röra sig i det offentliga rummet utan att bära islamiska kläder. 

År 1861 utfärdade sultanen ut en order för att stoppa sexuella 

avvikelser i nöjesparker och på allmänna platser. Man hade då 

skilda tider för män och kvinnor i nöjesparkerna. Kvinnorna 

tilläts befinna sig i nöjesparkerna i Bogaz och Üsküdar bara på 

fredagarna, då männens saknade tillträde. I andra delar av 

staden organiserades könssegregation på ett annat sätt. 

Kvinnorna kunde befinna sig i andra nöjesparker även på 

vardagarna men var inte välkomna på söndagarna. De som 

motverkade könsreglerna straffades 630 . 

År 1863 öppnades en utställning vid Sultan Ahmedstorget. 

Både män och kvinnor kunde besöka utställningen, men på 

skilda dagar 631 . Samma år anställdes de första utbildade 

barnmorskorna av den ottomanska staten 632 . Iranska kvinnor 

måste vänta fram till 1930-talet för att komma upp till samma 

nivå. 

628 


629 

Palmer, s. 143144. 

630 


631 


632 

Kadın Hereketinin Yüzyılı, s. 226.


År 1867 förändrades situationen radikalt och man och kvinna 

fick möjlighet att på nätterna gå sida vid sida i parken 

Belediye Bahçesi i Balarbaı. Kvinnor (från det moderna 

skiktet) som ofta hade på sig den moderna kappan, yeldirmele, 

lämnade sin kalesch vid parken och gick tillsammans med 

välklädda män. Man och kvinna kunde därefter träffas och 

umgås i andra nöjesdistrikt, däribland i Göksu-området. 

Moderna män och kvinnor promenerade eller satt tillsammans 

på gräset under de gröna träden 633 . 

Demokratiseringen av samhället liksom re-islamiseringen 

under Abdülhamit hade olika följder för kvinnans närvaro i 

samhället. Förändringarna fördjupade klyftan mellan islamiska 

och moderna samhällsgrupper och även mellan bostadsområdena 

i huvudstaden. Under de sista decennierna av 1800talet 

och framåt upplevde kvinnorna en snabb förändring, trots 

att både sultanen och eyhülislam fortfarande försvarade den 

Tesettürü Nisvan (att klä sig korrekt och hålla sig utanför det 

manliga samhället) och Taadüdü Zevcat (polygamin) 634 . 

Kvinnorna tvingades på olika sätt att respektera dessa 

begränsningar, men varken islamiska kläder eller polygami 

kunde hålla samhällsförändringarna borta. Både moderniseringsprocessen 

och kvinnans närvaro i det offentliga rummet 

utvecklades. 

År 1882 accepterade regeringen kvinnorna som jämlika medborgare 

och räknade dem för första gången vid en folkräkning 

i Istanbul 635 . Kvinnorna i huvudstaden kunde vistas i det 

manliga samhället, såväl i moskén som i affärsområdena. ”De 

633 

Bayrak, s. 116, 107108. 

634 

Berktay, 1994, s. 19. 

635 

Kadın Hereketinin Yüzyılı, s. 227.


använde sig av tunna tyger och nya klädmodeller som 

demonstrerade moderniseringen av den islamiska klädseln och 

dess integrering med den moderna modedesignen i Europa. De 

klädde sig också i europeiska modekläder” 636 . 

År 1889 gav sultanen en order om kvinnors klädsel. 

Kvinnorna vid hovet måste använda en viss klädsel, yamak 

och ferace, samtidigt som han förbjöd användandet av dessa 

kläder för allmänheten. Folket använde i stället charshaf (en 

stor schal som täckte hela kroppen) och peche (ett tunt tyg som 

täckte ansiktet). Kvinnorna fick därmed sin del av sultanens 

re-islamisering 637 . Hans hårda regler fick dock inte kvinnorna 

att återvända till sina hem och dela det dystra ödet för 

kvinnorna i Teheran. Trots re-islamiseringen trädde kvinnorna 

i Istanbul allt oftare ut i det manliga samhället och började 

arbeta i det offentliga rummet. 

Enligt traditionen arbetade fattiga kvinnor och även slavinnor 

sedan länge som hembiträden hos rika i huvudstaden, men 

under denna period fick kvinnor från medelklassen möjlighet 

att arbeta som lönarbetare. Detta gällde inte bara hemarbete 

utan också arbete på olika arbetsplatser och fabriker utanför 

hemmets väggar. År 1897 utgjorde kvinnliga arbetare i 

tändstickafabrikerna hälften av alla anställda. Kvinnorna i 

textilindustrin utgjorde också hälften av arbetarna i början av 

1900-talet 638 . 

Under denna period kunde Istanbulboende kvinnor uppträda 

på gator och torg och utföra sina dagliga affärer, trots att 

könsdiskriminerande traditioner om kvinnans segregering och 

636 Palmer, s. 192. 

637 Bayrak, s. 124. 

638 Berktay, 1994, s. 18.


mannens månggifte försvarades av sultanen och islamisterna 

639 . 

Den konstitutionella revolutionen 1908 liksom Balkankriget 

19121913 och dess konsekvenser och därefter det första 

världskriget låg till grund för nya förändringar i samhället. 

Nya tankar och ideologier diskuterades, och reformer gav 

kvinnorna möjlighet att dela det offentliga livet med männen. 

Den konservativa fronten fortsatte dock sin kamp för att få 

kvinnorna att respektera sin lägre ställning inom de islamiska 

traditionerna. 

Samma år gick många muslimska kvinnor i huvudstaden ut 

utan att bära slöja. Detta skapade oro bland muslimska 

fanatiker. De klandrade regeringen och dess sekulära planer 

för ”dådet”. Reaktionen gentemot kvinnornas närvaro i det 

offentliga rummet ledde till upprättandet av en ny islamisk 

organisation, Islam Birlii Cemiyeti (Islamiska allierade 

församlingen) 640 . 

I början av 1910-talet offentliggjordes den första statistiken 

om arbetskraften i Ottomanska riket. Statistiken visade 

kvinnornas vikt på arbetsmarknaden. År 1913 utgjorde 

kvinnorna 20 procent av hela arbetskraften inom industrin och 

1915 30 procent (bild 18). Könsdiskrimineringen var 

emellertid mycket hård och kvinnorna fick inte mer än en 

fjärde- eller femtedel av männens lön. Detta var orsaken till att 

kvinnorna var mycket aktiva i arbetarrörelsen. Nio av de 50 

strejker som arrangerades under perioden 18721907 inträffade 

i textilfabrikerna, dvs. fabriker som betraktades som 

kvinnliga arbetsplatser 641 . 

639 Tunaya, s. 72. 

640 Palmer, s. 231. 

641 Kadın Hereketinin Yüzyılı, s. 44.


Bild 18 Källa: Kadın Hareketinin Yüzyılı, s. 45 

Ottomanska kvinnor i Istanbul på en textilfabrik. De flesta är klädda 

på europeiskt sätt. 

År 1913 började de första kvinnorna att arbeta på 

telefonkontoret. De anställda skulle tala franska eller grekiska 

(bild 19). Iranska kvinnor skulle vänta ytterligare några 

decennier till för att som telefonister träda fram med 

europeiska modedräkter på ett kontor. Samma år publicerades 

den första kvinnliga turkiska pilotens bild i en tidning för 

kvinnor. Detta var första gången i den muslimska världen som 

en kvinna kunde utöva detta yrke 642 . 



Bild 19 Källa: Kadın Hareketinin Yüzyılı, s. 45 

Den första gruppen av kvinnliga anställda på telefonkontoret i 

Istanbul med olika kläder, från moderna till blandning mellan 

moderna och islamiska. De var alla utbildade och talade flera 

europeiska språk. 

Under första världskriget vikarierade medelklasskvinnorna i 

Istanbul för männen på postkontoret och i andra offentliga 

branscher. De utvecklade sitt deltagande till yrken som 

sjuksköterska, lärare och tjänsteman 643 . Deras deltagande i 

samhället ändrade hela kvinnosynen i samhället och skapade 

ett nytt värdesystem. Därmed började den höga traditionella 

muren mellan män och kvinnor att raseras. ”Kvinnornas status 

ökade och de fick rätten att utbilda sig till läkare, advokater 

och statsanställda. År 1912 uppträdde de första skådespelerskorna 

på scenen i Istanbuls Shahir Tiyatrosu” 644 . 

643 

Berktay, 1994, s. 18. 

644 

Palmer, s. 243.


Processen resulterade i offentliga debatter om kvinnans 

rättigheter och möjligheter i samhället och inom familjen. 

Människor från olika samhällsgrupper, framför allt från 

överklassen och den urbana medelklassen, kämpade för 

modernisering av könsförhållandena. Dessa grupper hade 

nämligen både tillräckliga ekonomiska resurser och kulturella 

möjligheter att utbilda sig och skaffa information om 

levnadssättet i Europa. De bodde också i bostadsområden som 

gav dem möjlighet att bygga nära kontakter med det 

europeiska och moderna levnadssättet. 

Det var dock inte förvånande att de flesta som förd debatten i 

massmedia och samhälle inte var kvinnor utan snarare 

”moderna och demokratiska män”. De reformvänliga männen 

som stod bakom kvinnornas kamp för jämlikhet hade sina 

rötter i västvärldens demokratiska ideologier. De ville leva 

med kvinnor som var utbildade och ville dela livet med dem 

genom medvetna val. Dessa män ville inte bara vara ottomanernas 

arvtagare utan också jämlika medborgare i ett 

rättssamhälle. Detta var också orsaken till att kampen för 

demokrati och modernisering genomfördes parallellt med 

kampen mot könssegregation och könsdiskriminering. Processen 

nådde sin kulmen när ungturkarna och moderna 

rörelser organiserade sig för att ta makten i landet efter den 

andra konstitutionen 1908 645 . 

Uppkomsten av den turkiska nationalismen understödde också 

processen och gav kvinnorna möjlighet att kräva förbättringar 

i gengäld för sitt deltagande i det offentliga rummet. Nationalisterna 

såg kvinnofrågan utifrån sitt traditionella synsätt, 

som utifrån det feministiska perspektivet var mycket mer 

lovande än de islamiska. Detta gjorde att födelsen av feminismen 

i Istanbul inträffade parallellt med uppkomsten och 

645 Berktay, 1994, s. 18, 21.


utvecklingen av den turkiska nationalismen. Intellektuella och 

framgångsrika ideologer stod genom tidningsartiklar, böcker 

och romaner bakom spridningen av information om behovet 

av förändring av könsförhållandena. Moderna partier hjälpte 

till vid upprättandet av kvinnoorganisationer, medan islamiska 

partier och organisationer fortfarande propagerade för sin 

konservativa hållning. 

Ungturkarna lyckades kontrollera de fanatiska muslimerna och 

få dem att acceptera reformerna som i grunden var sekulära. 

Reformerna gav också kvinnorna jämlikhet. År 1917 stiftades 

den nya civillagen. Enligt lagstiftningen fick förhållandet 

mellan män och kvinnor en sekulär karaktär. Lagen gav 

kvinnorna rätt att ta ut skilsmässa om deras män hade ett 

sexuellt förhållande med en annan kvinna. Kvinnans segregering 

i det offentliga rummet kvarstod dock. Kvinnor fick 

närvara i det offentliga rummet, men kvinnliga avdelningar på 

restauranger, teatrar och konferenser skildes fortfarande från 

de manliga 646 . 

År 1918, när den nya sultanen tog makten och återgick till 

islamiseringen, fick eyhülislamen tillbaka sin tidigare makt. 

Han fick möjlighet att bestämma över utbildningsväsendet och 

familjelagstiftningen 647 , men kunde inte längre tvinga kvinnorna 

att återvända till sin traditionella ställning. 

Kvinnornas ställning förändrades ännu mer under befrielsekriget 

19191923. De fick möjlighet att delta i kriget och 

vikariera för de män som sändes ut i kriget. De kämpade också 

för sina rättigheter. År 1923 deltog kvinnorna i den första 

646 Palmer, s. 259. 

647 Palmer, s. 272.


”ekonomiska kongressen” i Izmir. Kongressen krävde förbättring 

av kvinnornas situation i arbetslivet. Förbud mot 

kvinnornas arbete i malmgruvor, rätt till åtta veckors mammaledighet 

och möjligheten att amma sitt barn på arbetsplatsen 

fanns bland kraven 648 . Detta visade att de ottomanska 

kvinnorna inte längre var lydiga varelser utan aktiva 

människor som kämpade för sina liv och sin status i ett fritt 

samhälle. 

Inför 1920-talet upplevde kvinnorna i Istanbul en helt annan 

miljö än kvinnorna i Teheran. Enligt äldre kvinnor på 

ålderdomshemmet Üsküdar i Istanbul klädde sig kvinnorna på 

olika sätt, europeiska och icke-muslimska. Kvinnor kunde gå 

ut utan att bära sjal eller slöja. Många muslimska kvinnor 

imiterade européer och klädde sig som dem. Kvinnor från 

olika samhällsgrupper gick ut på gator och torg utan att ta 

notis om varningar från eyhülislamen. Han uppmanade 

fortfarande kvinnorna i Istanbul att acceptera den islamiska 

rättstraditionen om polygamin och hålla sig från det manliga 

kollektiva rummet. En äldre kvinna berättar: 

Man hade åtskilda kvinnliga och manliga platser överallt, även 

ombord på båtarna som trafikerade mellan de europeiska och 

asiatiska delarna av Istanbul, men könssegregationen fungerade 

inte så strikt som förut. Inte heller kvinnor som bar slöja 

och ruband behövde isolera sig från männen. Många bytte ut 

den traditionella dräkten mot olika modedräkter och använde 

färgglada tyger. Olika islamiska och icke-islamiska modekläder 

användes utanför hemmet. (bild 20) 



Bild 20 Källa: Martinez, s. 86 

Istanbul år 1919. Kvinnorna i Istanbul tar på sig olika modekläder 

från traditionella och islamiska till europeiska och moderna. De 

befinner sig i det offentliga rummet. De studerar. De arbetar 

utomhus- på fabriker och kontor. De gör affärer och de äter på 

restauranger. De deltar i politiska och kulturella aktiviteter. De går 

även på teater. De har nu vunnit över en del av de gamla 

traditionerna. De lever ett liv som deras systrar i Teheran knappt 

kan drömma om. Allt detta sker dock inom den ram som olika 

samhällsklasser befinner sig i. 

”Det var också vanligt för kvinnorna i Istanbul att ensamma 

eller i sällskap med andra promenera på stadens 

gator och i trädgårdar även om Istanbul var indelat i 

olika bostadsområden med olika traditioner och kulturella 

beteenden”,


berättar den äldre kvinnan i ålderdomshemmet. (bild 21) 

Bild 21 Källa: Martinez, s. 45 

En bild tagen i Istanbul år 1919. Kvinnorna lever nu ett nästan 

modernt liv i dagens mening. Hela bilden, från byggnaderna till 

människornas klädsel, påminner om dagens europeiska storstäder. 

Teheran ligger nu på alla dessa områden flera decennier efter. 

Kvinnorna hade också möjlighet att med sällskap besöka 

Istanbuls stadsteater (ehir tyatrosu). En del utnyttjade 

möjligheten att besöka de moderna danssalongerna i staden. 

Många flickor från olika samhällsgrupper gick i skolor som 

ofta var flickskolor men det fanns också könsblandade skolor. 

Få elever och studenter brukade bära slöja eller islamiska 

dräkter. Vi hade även möjlighet att gå ut med korta strumpor,


säger en turkisk kvinna som gick i skolan i slutet av den 

ottomanska tiden. 

År 1921 firade kvinnorna för första gången kvinnodagen den 

åttonde mars 649 . Kvinnornas deltagande i befrielsekriget 

19181923 och de kända aktiviternas, däribland Halide Edips, 

kamp i det mansdominerade samhället öppnade dörrarna 1923, 

då den nya republikanska regimen erkände kvinnornas rätt att 

verka i det offentliga livet tillsammans med männen 650 . 

649 

Kadın Hereketinin Yüzyılı, s. 52. 

650 

Arat, s. 5.

Flickskolor i de muslimska 

huvudstäderna 


Den första flickskolan i Iran öppnades 1838 av amerikanska 

missionärer för kristna iranska barn (assyrier) i staden 

Orumiyye i Azerbajdzjan 651 . Missionerna fick därefter tillstånd 

att öppna en flickskola för kristna barn i Teheran på villkor att 

de inte skulle undervisa muslimska barn i sin skola 652 . 

Nunnorna inom den franska missionen i Teheran öppnade 

1862 sin första flickskola, Saint Vincent de Paul 653 . Muslimska 

flickor fick inte heller då gå i kristna skolor. 

Kristna, judar och zoroastrer var de första som kunde utnyttja 

den internationella satsningen på minoritetsgrupperna i Iran. 

Den första judiska flickskolan i Teheran öppnades i slutet av 

1800-talet med 150 elever. År 1904 studerade drygt 370 

judiska pojkar och flickor i de två skolor som hade byggts av 

det internationella judiska förbundet i Teheran. Antalet judar i 

staden uppskattades då till 5 000 personer. Detta kan jämföras 

med de drygt 200 000 Teheranboende muslimer som inte hade 

några skolor alls under samma period 654 . 

Minoriteter och missiongrupper hade sedan länge öppnat 

grundskolor för icke-islamiska grupper. De inledde också 

arbetet med att öppna skolor för flickor i Ottomanska riket. 

Ottomanerna öppnade sina flickskolor flera decennier före 

iranierna. Den offentliga debatten om Istanbulflickornas skolutbildning 

blev aktuell i början av 1800-talet. Debatten och 

651 

Nateg, 1996, s. 164; Nahid, s. 14. 

652 

Nahid, s. 14. 

653 

Nateg, 1996, s. 180181. 

654 

Nateg, 1996, s. 117, 130, 132; Zavesh, s. 15, 70.


satsningen på flickskolor tog ny fart efter sultanens skrift om 

inledandet av tanzimat 1839 655 . 

De nya skolorna för minoriteter påverkade under senare tider 

den iranska shahen att häva förbudet mot utbildning av 

muslimska flickor i missionskolorna i Teheran. Den amerikanska 

missionen öppnade en flickskola i Teheran 1874, men 

skolan tog bara emot icke-muslimska elever. ”År 1875 tillät 

shahen muslimska flickor i Teheran att studera i en flickskola 

som öppnades av missionärer från USA, men det dröjde länge 

tills den första flickskolan för muslimska flickor i Teheran 

öppnades 1903 656 . 

Det dröjde 20 år från det att den första rütiye-skolan (högstadieskolan) 

öppnades för pojkar tills den första rütiyeskolan 

för flickor öppnades i Istanbul år 1858. Utvecklingen 

av rütiye-skolor för flickor hindrades av bristen på kvinnliga 

lärare. Manliga lärare undervisade i dessa skolor. Flickorna i 

Teheran skulle få vänta drygt ett halvt sekel innan de kunde 

börja läsa vid motsvarande grundskolor för muslimska 

flickor 657 . 

Den första flickskolan i Teheran öppnades i början av 1900talet. 

Skolan invigdes med en bön i Guds namn och talaren 

tackade Gud som genom de islamiska föreskrifterna uppmuntrat 

kvinnliga och manliga muslimer att utbilda sig. Trots 

detta följdes öppnandet av skolan för muslimska flickor av 

skarpa protester, hungerstrejk, fatwor och fördömande religiösa 

uttalanden från mullorna. Mullornas fanatiska anhängare 

vandaliserade skolan och hotade skolledningen. Bahaier och 

frimurare beskylldes för ”dådet”. 

655 Tunaya, s. 23. 

656 Nahid, s. 14, 19; Nateg, 1996, s. 45. 

657 Akin, s. 129; Kadın Hereketinin Yüzyılı, s. 84.


En högt uppsatta ayatolla, Sheykh Fazlullah Nuri, utfärdade ett 

fatwa om att öppnandet av flickskolan stred mot sharia och de 

shia-islamiska traditionen. Shushtari, en annan islamisk ledare 

i Teheran, inledde en strejk vid den närliggande heliga 

gravplatsen Shah-abdulazim. Han uttalade sig mot öppnandet 

av skolan och hans uttalande lockade många anhängare bland 

Teheranborna 658 . Men den konservativa rörelsen kunde inte 

längre förhindra förändringarna i landet. Den konstitutionella 

revolutionen var på väg och den nya tiden utmanade de 

reaktionära krafterna på alla områden. 

Samtidigt blev andra utbildade kvinnor också aktiva. Det 

öppnades nya flickskolor i olika delar av huvudstaden. Grundskolan 

Parvaresh öppnades 1903. Namus, Shams, Khejrat, 

Omm-ul-madares och Tobi Roshdie öppnades 1908, Efaf 1909 

samt Tarbiat, Hedjab och Sedugi 1910. Flera av dessa skolor 

öppnades av kvinnor som hade utbildat sig i kristna missionskolor 

659 . Hedjab var en av de viktigaste av de europeiskt 

orienterade flickskolorna i Teheran. Skolan upprättades av en 

europeisk kvinna. Att lära ut franska var en av skolans centrala 

uppgifter. Dabestan-e Almadare hade också kurser i franska 

och engelska 660 . 

Så tidigt som 1842 började den första gruppen av kvinnor i 

Ottomanska riket att utbilda sig till barnmorskor. Sex år senare 

fick den första årskullen sina slutbetyg från barnmorskeskolan 

Tibbiye Ebe Mektebi. Under seklets sista år utvecklades 

kursen till en sjuksköterske- barnmorskeutbildning 661 . I 

Teheran började en sådan utbildning flera decennier senare. 

658 Nahid, s. 19. 

659 Nateg, 1996, s. 45. 

660 Nateg, 1996, s. 49. 



Skillnaden gällde också öppnandet av konstskolan för flickor. 

År 1878 och 1879 öppnades konstskolor för flickor i olika 

bostadsområden i Istanbul, däribland Ûsküdar, Aksaray och 

Caılolu 662 . Flickorna i Teheran kunde få utbildas i sådana 

skolor vid 1930-talet. 

År 1868 stiftades den nya lagen om skolans organisationen i 

Istanbul. Flicklärarskolan Dar-ül-muallemat upprättades. Den 

första flicklärarskolan för muslimska kvinnor öppnades 1870. 

Alla kvinnor mellan 15 och 35 år kunde gå i dessa skolor. Tre 

år senare började de första färdigutbildade arbeta vid rütiyehögstadieskolorna 

för flickor 663 . Den första lärarskolan i 

Teheran öppnades 1904 för flickor och 1908 för pojkar 664 . 

År 1874 studerade 294 elever vid 16 högstadieskolor för 

flickor i Istanbul 665 . Deras antal var mycket begränsat i jämförelse 

med de tiotusentals eleverna vid högstadieskolorna för 

pojkar, men även detta visade ottomanernas stora framgångar i 

jämförelse med skolgången för flickorna i Teheran. 

Flickorna i Istanbul kunde studera vidare på gymnasium år 

1913. Därefter öppnades flera gymnasieskolor för flickor 666 . 

År 1914 började de första kvinnliga studenterna att studera 

vidare vid högskolan Dar-ulfunun-e Shahane, som under 

senare tid döptes om till Istanbul Universitesi. År 1921 började 

manliga och kvinnliga studenter studera i samma lärosalar 667 . 

662 


663 

Akin, s. 147; Adamiyat, 1972, s. 137. 

664 

Hasanbeygi s. 192. 

665 

Akin, s. 129. 

666 

Palmer, s. 235; Kadın Hereketinin Yüzyılı, s. 226. 



Flickorna i Teheran började läsa vid det första universitet som 

öppnade i Teheran under 1930-talet. 

Balkankriget och första världskriget hindrade inte öppnandet 

av flickskolor i Istanbul utan gav det ny fart. Man upptäckte 

nämligen att kvinnorna kunde ersätta männen på flera olika 

områden, från utbildningsväsende och samhällsfunktioner till 

fabriksarbete. 

Flickorna i Teheran saknade länge de möjligheter som stod till 

buds för flickorna i Istanbul. Detta gällde såväl möjligheten att 

studera vid skolor som att dela det kollektiva rummet. 

Teheranborna fick vänta fram till 1930-talet då Pahlavidynastins 

reformer i syfte att modernisera landet så småningom 

gav de flesta flickor i Teheran och andra städer möjlighet 

att studera vidare i moderna skolor.


Kvinnoorganisationer 

Kvinnorna i Istanbul och Teheran utsattes under de senare 

decennierna av 1800-talet för hård politisk kontroll och censur. 

Den diktatoriska stämningen i Iran förstärktes av mullornas 

och de fanatiska shia-islamisternas ökade maktbefogenheter. 

Såväl centralmakten som de shia-islamiska ledarna var eniga 

om kvinnans mindre värde. De styrde den heligförklarade 

könsdiskrimineringen och fryste alla möjligheter för kvinnor 

att närvara i det kollektiva rummet och organisera sig. 

I Istanbul pågick ett trettioårigt politiskt envälde från 1877 till 

1908. Sultan Abdülhamits envälde byggde på re-islamiseringen. 

De styrdes av sultanen och hans byråkrater och hade därför 

fått en mer formell karaktär. De flesta inom byråkratin var 

muslimer och en del också troende muslimer men de var inte 

fundamentalister och ville inte föra samhället tillbaka till den 

ursprungliga arbetsfördelningen mellan könen. De gav kvinnor 

möjlighet att studera vid moderna skolor och skaffa nya 

kunskaper. Men kvinnorna utsattes för samma hårda kontroll 

som män, så deras lägre föreningsaktivitet berodde inte bara 

på den traditionella könsdiskrimineringen. Kvinnorna hade 

förmodligen kunnat organisera sig tidigare om den politiska 

situationen hade tillåtit männen att organisera sig i föreningar 

och partier. 

Trots den hårda kontrollen skapade kvinnorna i Istanbul och 

andra delar av riket så småningom sina föreningar. 

Minoriteterna var först med att upprätta kvinnoföreningar, 

men de flesta föreningarna var framför allt hjälporganisationer. 

Det dröjde innan de kunde kämpa för feministiska mål. 

År 1879 bildades en kvinnoförening av några armeniska 

kvinnor för att främja de armeniska kvinnornas utbildning.


Föreningen öppnade 23 skolor i Anatolien under de första 15 

åren av sin existens. År 1887 bildades en annan kvinnoförening, 

Beyolu Rum Cemiyet-i Hayriye-i Nisvaniye, av 

minoritetsgrupperna i Beyolu-området. År 1897 bildades 

föreningen Cemiyet-i Imdadiye av kvinnor som ville hjälpa 

offren i Greklandskriget 668 . 

Organiseringen av kvinnorna i Teheran dröjde till början av 

den konstitutionella revolutionen 1906. Den andra konstitutionen 

i Ottomanska riket 1908 ökade takten i organiseringen 

av kvinnorna i Istanbul. Således gav de konstitutionella 

revolutionerna kvinnorna i de båda huvudstäderna möjlighet 

att från början av 1900-talet organisera sig i föreningar, även 

om situationen i övrigt skilde sig. Kvinnorna i Teheran 

agerade endast som männens politiska soldater även när de 

upprättade kvinnoföreningar, medan kvinnorna i Istanbul 

kunde påverka männens politiska handlingar genom sina 

relativt oavhängiga aktiviteter och organisationer. 

År 1907 upprättades kvinnoföreningen Andjoman-e Nesvan i 

Teheran. Medlemmarna diskuterade den kommersiella utvecklingen 

i landet, framgången för fosterlandet och förbättringen 

av den moraliska och materiella situationen för kvinnor 669 . År 

1908 fördes en långvarig diskussion om stiftandet av en ny 

grundlag i Iran, men de sekulära och islamiska fronterna 

kunde inte komma överens. En grupp kvinnor anlände till 

parlamentet. De protesterade mot konflikterna mellan de 

manliga parlamentsledamöterna och rådde dem att för landets 

skull lösa sina konflikter. Kvinnorna var beväpnade och 

hotade att döda sina barn och begå självmord om parlamentsledamöterna 

inte kom överens om kompletteringen av 

668 


669 

Nateg, 1996, s. 2733.


lagstiftningen. De var alla medlemmar i en informell kvinnoförening, 

Andjoman-e Mokhadderat-e Vatan (Nationella 

kvinnoföreningen) 670 . 

Föreningen Andjoman-e Mokhadderat-e Vatan var den första 

kvinnoorganisation som gjorde sin aktivitet i Teheran 

offentligt. Den omorganiserades 19111912 till en formell 

kvinnoorganisation. Föreningen öppnade under de kommande 

åren flickskolor och deltog i politiska aktiviteter 671 . Syftet med 

bildandet av föreningen var bl.a. att försvara landets självständighet, 

mot avbeta lån av främmande länder, stoppa 

importen av varor och propagera för konsumtion av inhemska 

varor (bl a göra kläder av de tyg som tillverkades i landet) etc. 

Föreningen upprättade en internatskola för fattiga flickor i 

Teheran. Omkring ett hundra elever kunde studera i skolan 

utan att betala. Uppbyggnaden av skolan finansierades genom 

att ett stort gardenparty arrangerades i Teheran. I en stor 

demonstration utanför parlamentet deltog tusentals kvinnor. 

De var klädda i svepningar för att visa sin vilja att dö för 

landets självständighet 672 . 

År 1912 anställde den första parlamentariska regeringen i Iran 

amerikanska rådgivare för att justera statsbudgeten. England 

och Ryssland protesterade mot anställningen som de 

betraktade som en aktion mot deras inflytande i landet. De 

ställde ultimatum till den iranska regeringen för att tvinga den 

att utvisa amerikanerna med kort varsel och hotade med ett 

militär ingripande. Ultimatumet skulle diskuteras i det 

nyöppnade parlamentet och många var rädda att en vägran 

skulle följas av stormakternas invasion. Då kom uppemot 300 

beväpnade kvinnor till parlamentet. De bar svarta kläder och 

670 Nahid, s. 63. 

671 Nahid, s. 107. 

672 Nahid, s. 107108.


dolde sina ansikte med slöjor och ruband, men de tog bort 

dessa inför parlamentsledamöterna och uppmanade dem att 

lämna sina platser till kvinnorna om de inte kunde stå emot 

stormakternas ultimatum. De hotade begå självmord och döda 

sin män och sina barn om parlamentsledamöterna inte 

tillbakavisade hotet från stormakterna. Kvinnorna hade 

organiserats av kvinnoorganisationen Andjoman-e Mokhadderat-e 

Vatan (Nationella kvinnoföreningen) som arrangerade 

stora kravaller i Teheran mot stormakternas inblandning i 

landet 673 . 

Morgan Schuster, chefen för den amerikanska rådgivargruppen, 

skrev senare så här om de iranska kvinnoorganisationer 

som aktivt deltog i landets politiska händelser: 

En av de iranska medhjälparna bad mig att hindra min 

fru från att umgås med dem som var emot konstitutionen 

och motsatte sig mina ekonomiska reformer. 

Han förklarade att hans mor hade berättat om min frus 

umgänge med dessa kretsar. Jag undrade hur hans mor 

visste vem min fru umgicks med och fick till svar att 

hans mor var medlem i en underjordisk kvinnoorganisation 

i Teheran. Detta förvånade mig inte, 

eftersom jag vid olika tillfällen hade kontaktats av 

kvinnogrupperna i Teheran. 

Vid ett annat tillfälle kom många fattiga iranska kvinnor 

till Atabak-parken och kritiserade mig på grund av att 

finanskontoret inte kunde göra utbetalningar. Jag förklarade 

statens finansiella kris och landets hårda 

ekonomiska situation. De som hade blivit nöjda med 

min förklaring lovade att de aldrig skulle opponera sig 

673 Nahid, s. 68, 96.


mot mig. De höll sitt löfte. Detta var mycket viktigt, 

eftersom det var känt att kvinnornas protestaktioner mot 

en regering kunde få allvarliga följder 674 . 

Öppnandet av den första kvinnoföreningen i Teheran följdes 

av andra föreningar. Kvinnoföreningen Andjoman mottogs 

med stort intresse. Femtusen kvinnor ansökte om medlemskap 

under de första veckorna. Föreningen startade två flickskolor 

och publicerade en tidning, Shekofe. Föreningen ville 

propagera för ökad konsumtion av inhemska varor, satsning på 

utveckling av flickornas och elevernas hantverk, hjälp till 

flickor att lära sig konst och utbilda sig inom vetenskaperna 675 . 

Föreningen Andjoman-e Hurriyat-e Nisvan (Azadi-e Zanan, 

Föreningen för kvinnans frihet) upprättades av intellektuella 

utbildade kvinnor. Föreningen tillät de män som var far till 

eller gifta med en kvinnlig medlem att delta vid föreningens 

sammanträden, men det var kvinnor som styrde föreningen. 

Kvinnorna visste nämligen att de kunde besegra de 

fundamentalistiska mansdominerade åsikterna om de kunde 

visa männen sin kompetens. Naseraddins döttrar var också 

medlemmar i föreningen. 

De kvinnoorganisationer som startades under denna period i 

Istanbul hade olika syften. En del var endast hjälporganisationer, 

medan andra hade feministiska målsättningar. 

Den första gruppen av kvinnoföreningar, som var i majoritet, 

gjorde insamlingar till förmån för krigets offer och bidrog till 

hjälpsändningarna. Dessa kvinnoföreningar sysslade inte med 

kvinnofrågor och skilde sig från de icke-kvinnliga bara genom 

674 

Schuster, s. 238, 240; Nahid, s. 95. 

675 

Nahid, s. 108109.


att de bildades och styrdes av kvinnor 676 . Den andra gruppen 

av kvinnoföreningar var mer feministisk och ville hjälpa 

kvinnor att delta i samhällslivet. De ville förbättra kvinnors 

möjlighet till utbildning, förvärvsarbete, modernisering av 

kläder och förändring av levnadssättet. 

Den första formella kvinnoförening som upprättades efter den 

andra konstitutionen i Istanbul hette Cemiyet-i Imdadiye. 

Föreningen syftade till att hjälpa soldater och andra av krigets 

offer. År 1908 grundade kvinnor flera föreningar, bl.a. 

Osmanlı Kadınları evket Cemiyet-i Hayriyesi, Tarraki 

Partısının Kadın Kolu (kvinnoavdelningen av partiet Tarraki), 

Teali-i Nisvan Cemiyeti samt Osmanlı Kadınları 

Terakkiperver Cemiyeti 677 . Förening Teali-i Nisvan Cemiyeti 

upprättades av den välkända Halide Edip för att kämpa för att 

höja kvinnans ställning i samhället. alla dessa föreningar 

syftade till att understödja solidariteten mellan könen i 

samhället 678 . 

Den andra konstitutionen öppnade också vägen för kvinnorna i 

Istanbul att delta aktivt i den feministiska kamp som de delade 

med kvinnorna i Europa. Den gav människorna möjlighet att 

ta till sig den franska revolutionens budskap. Nyckelord som 

”frihet, jämlikhet, broderskap” medförde diskussioner kring 

jämlikheten mellan män och kvinnor. Diskussionerna främjade 

uppbyggandet av flera kvinnoorganisationer och föreningar 

som syftade till att försvara kvinnans rättigheter. Teali-i 

Nisvan Cemiyeti, Osmanlı Cemiyet-i hayriye-i Nissaiye och 

Mudafaa Hukuk-u Nisvan Cemiyeti var bland de föreningar 

676 

Ediz, s. 8. 

677 

Ediz, s. 7; Berktay, 1994, s. 20. 

678 

Ediz, s. 7.


som symboliserade den nya kvinnliga aktiviteten i det 

ottomanska samhället 679 . 

Mudafaa-i Hukuk-i Nisvan var 1913 en av de första kvinnoföreningarna 

som uteslutande sysslade med kvinnofrågor. 

Föreningen syftade till att försvara kvinnornas rättigheter i det 

ottomanska samhället. Föreningen ville understödja förändringen 

av kvinnornas kläder, hjälpa kvinnor att lära känna 

det moderna kollektiva kulturlivet, föra en kamp mot den 

dominerande patriarkalismen och kämpa för kvinnors frihet 

och landets demokrati. Föreningen var också den första som 

upprättades enligt de nya reglerna. Föreningen publicerade en 

tidskrift med namnet Kadınlar Dünyası (Kvinnans värld) 680 . 

Föreningen Asri Kadın Cemiyeti (1918) och Müsülman Kadın 

Birlii (1919) syftade till att hjälpa kvinnor att utveckla sig till 

jämlika parter i arbetslivet. Den förstnämnda satsade på att 

öppna en högskola för kvinnor och den sistnämnda ville ge de 

muslimska kvinnorna möjlighet att samtidigt behålla sin 

muslimska identitet och utnyttja det moderna samhällets 

möjligheter 681 . 

År 1916 upprättades den första kvinnoföreningen som enbart 

syftade till att hjälpa kvinnor att komma ut i arbetslivet. Föreningen 

hette Kadınların Çalıtırma Cemiyet-i Islamiyesi (Den 

islamiska föreningen för kvinnoarbete). Föreningen byggde på 

islamiska värderingar och syftade till att få ogifta kvinnor i 

arbetslivet att gifta sig så snart som möjligt för att behålla sin 

heder. Föreningen arrangerade kvinnornas giftermål. Intresset 

för medlemskap i föreningen var stort och många av 

medlemmarna var män. Föreningen gjorde för första gången 

679 Ediz, s. 10. 

680 Ediz, s. 89. 

681 Ediz, s. 11.


listor över arbetssökande kvinnor. Detta gav olika institutioner 

möjlighet att anställa kvinnorna för att ersätta män som hade 

sänts till krig 682 . 

Under befrielsekriget (19191923) startades också flera 

kvinnoföreningar som syftade till att främja den nationella 

kampen mot utlänningar. Kvinnoorganisationerna utgjorde en 

femtedel av de 50 organisationer som bildade den Nationella 

kongressen 683 . Kvinnor utgjorde majoriteten av demonstranterna 

i Üsküdar den 12 maj 1919. Kvinnor arrangerade den 

19 maj 1919 en stor demonstration i Fatih-området i Istanbul 

mot ockupationen av staden Izmir. De hade svarta schalar 

(chador) på sig. Halide Edip var en av talarna: 

”Idag är det en svart dag för turkar och muslimer, men alla 

mörka nätter avlöses av ljusa dagar”. 

I demonstrationen den 22 maj 1919 talade Halide Edip och en 

annan kvinna, Münevver Saim Hanim. Halide Edip var också 

bland talarna i demonstrationen den 23 maj 1919 som lockade 

200 000 åhörare 684 . Kvinnornas satsning på den nationella 

kampen lade grunden för erkännandet av deras rätt att delta i 

valet till parlamentet. 

Samtidigt upprättade de politiska organisationerna kvinnoavdelningar. 

Dessa, däribland Müdafaa-i Hukuk Kadınlar 

ubesı, hade för avsikt att möjliggöra och organisera 

kvinnornas samarbete med de mansdominerade politiska organisationerna. 

Därmed organiserade kvinnorna gemensamma 

protestaktioner med männen, samtidigt som de försökte få 

682 

Ediz, s. 10. 

683 


684 

Bayrak, s. 135.


större utrymme för arbete och utbildning. Detta var början till 

den nya feminismen i Istanbul. 

Många politiker, från moderna till islamiska, gav kvinnorna i 

Istanbul utrymme för deltagande i det sociala och politiska 

livet. Kvinnornas mötte den nya situationen med en ökad 

benägenhet att organisera sin kamp och dela det offentliga 

livet med männen. Kvinnorna i Istanbul var längre aktiva på 

flera områden i det offentliga rummet. De kämpade för att 

övervinna de svårigheter som hade sina rötter i den islamiskorientaliska 

patriarkalismen. Deras kamp kom att utgöra 

grunden för kemalismens sekulära lagändringar gällande 

könsförhållandena i samhället. Kvinnorna i Istanbul befann sig 

i början av en långvarig kamp för att få männen att se dem 

som jämlika medborgare, men de hade redan fått möjligheter 

som kvinnorna i Teheran inte kunde föreställa sig.

Kvinnomedier 


Under 1860-talet började publiceringen av den första kvinnotidskriften 

i Istanbul 685 , drygt 40 år innan den första skriften av 

en kvinna handkopierades i Teheran 686 . År 1868 kom den 

första kvinnotidskriften Tarakki Gazetesi ut i Istanbul. Den 

följdes av andra, däribland Tarakki Muhadarat 1869 687 . År 

1910 kom den första tidskrift som vände sig till kvinnor ut i 

Teheran. 

År 1872 publicerade den första romanen om kvinnans liv i 

Istanbul. År 1877 utkom den första romanen skriven av en 

kvinna. De tredje kvinnotidskriften publicerades samma år för 

att bevisa att “kvinnorna inte var människor med långt hår och 

kort intellekt”. Publiceringen av skrifter för kvinnor fortsatte 

därefter och nådde sin kulmen vid den andra konstitutionen 

1908. Tidskriften Hanimlara Mahsus Gazete kom ut i slutet av 

seklet och gav under sin trettonåriga existens ut 640 

nummer 688 . Dikter om sociala frågor av en kvinna publicerades 

i en tidning år 1896 och den första roman skriven av en 

kvinna, där kvinnor hade de centrala rollerna i romanen 

publicerades år1909 689 . 

Vid tiden för den andra konstitutionen delade sig de olika 

tankarna om kvinnans liv och hennes rättigheter i samhället av 

tre huvudlinjer, islamiska, turkiska och europeiska. Parallellt 

med detta publicerades flera kvinnotidskrifter av de nybildade 

kvinnoorganisationerna. Tidningen Kadınlar Dunyası som 

publicerades av föreningen Osmanli Mudaffa-i Hukuk-i 

685 

Berktay, 1994, s. 20. 

686 

Astarabadi, s. 47. 

687 


688 

Kadın Hereketinin Yüzyılı, s. 28, 227. 

689 

Kadın Hereketinin Yüzyılı, s. 36, 60.


Nisvan Cemiyeti var den viktigaste och mest radikala organ 

som försvarade de feministiska målen. Den drev en kampanj 

för anställningen av kvinnor på teleföretaget Telefon 

Shirketi 690 . 

År 1913 publicerades den första dagliga kvinnotidningen, 

Kadınlar Dergisi, i Istanbul. Tidningen var också den första 

som använde och debatterade termen ”feminism” 691 . Samma år 

kom Shüküfezar ut. För första gången var en tidnings alla 

redaktörer kvinnor 692 . 

I slutet av seklet vågade en kvinna i Teheran för första gången 

offentliggöra en skrift som kritiserade de gällande islamiska 

traditionerna och de muslimska kvinnornas dystra liv. Skriften 

hette Muayeb-e Redjal (Männens felaktigheter) och handskrevs 

i några få exemplar. Författaren, Bibi Khanom 

Astarabadi, stod i kontakt med hovet. Hon var förmodligen 

hustru till en iranier anställd på den engelska ambassaden. Hon 

ville därmed opponera sig mot en nypublicerad bok som 

klandrade de muslimska kvinnorna för deras allt mindre 

engagemang för make och familj. Författaren avvisade 

kritiken mot kvinnorna och jämförde den iranska kvinnans liv 

med den frihet och de möjligheter som kvinnorna i Europa och 

även i Ottomanska riket åtnjöt 693 . 

Kvinnorna i Teheran skrev inför och under den konstitutionella 

revolutionen i de allmänna (manliga) tidskrifter och 

tidningar som nyligen hade upprättats. Dittills hade censuren i 

Iran förhindrat publiceringen av alla sorters tidskrifter och 

tidningar. De artiklar som skrevs av kvinnorna i tidningarna 

690 

Berktay, 1994, s. 20. 

691 


692 


693 

Astarabadi, s. 5660.


hade framför allt ett kulturellt innehåll. De skilde sig därmed 

från männens skrifter som var präglade av politiska intressen. 

Iranska kvinnor jämförde sig med kvinnorna i andra länder, 

bl.a. i Ottomanska riket. 

”Även den ottomanska regimen upprättade sin konstitution 

genom att satsa på kvinnornas uppfostran och utveckling”, 

skrev de när de klandrade iranska myndigheter och ledare för 

den hårda situation som kvinnorna i Iran drabbades av. 

Kvinnorna diskuterade också skillnaden mellan själva och 

kvinnorna från minoritetsgrupperna: 

Kvinnor från minoritetsgrupper som armenier, kaldéer, 

judar och kristna har också bättre möjligheter än vi 

muslimer. De har åtminstone öppnat flickskolor och 

lyckats med att höja sin moral och förbättra sina 

attityder och beteenden. De har lyckats integrera sig i 

industriarbetet. De är ärliga och rena, men vi stackars 

muslimska kvinnor befinner sig fortfarande i ovisshet 

och elände 694 . 

Prinsessan Toran var en av de första som öppet kritiserade den 

diktatoriska regimen i Iran. Hon krävde att en konstitutionell 

och laglig regering skull upplösa den diktatoriska Qadjarregimen 

som hennes far och bror ledde. Hon jämförde de 

iranska kvinnorna med kvinnorna i Europa och upprördes över 

de djupa skillnaderna: 

Europeiska kvinnor försvarar sina rättigheter. De vill ha 

rätt att delta i valen. De vill delta aktivt i politiken. 

Detta är grunden för deras framgång. Våra kvinnor är 

tvärtemot fångar i sina hem. De är omringade av höga 

murar i sina hus. En del är fattiga och hungriga, medan 

694 Iran Now, nr 34, 1909 enligt Nateg, 1996, s. 36.


andra är fästa i kedjor som fångar. De kan bara vänta 

och gråta. 

De har endast två färger att välja mellan, vitt och svart. 

De klär sig i svart så länge de lever och kläs i vitt när de 

dör. Jag är en av dem som föredrar det vita framför det 

svarta, eftersom jag inser att döden är bättre än att leva i 

svart klädsel 695 . 

Hon tyckte att det var synd att iranska kvinnor hade 

distanserats från ”den civiliserade världen”: 

Iranska flickor får inte studera, eftersom detta anses 

vara mot sharia. Man måste inse att landet inte kan ta 

sig ur den eländiga situationen utan att ge kvinnorna 

möjlighet att kasta bort sin hedjab, den islamiska 

klädseln. Kvinnor måste kunna studera och arbeta för att 

tillsammans med sina män och sina familjer bygga ett 

framgångsrikt samhällsliv. Således är hedjab grunden 

för de flesta skador, moraliska avvikelser och till och 

med den svaga utvecklingen i landet 696 . 

Den första kvinnotidskriften i Teheran, Danesh, började publiceras 

1910. Den gavs ut av en kvinna som hade utbildat sig till 

läkare vid den amerikanska missionsskolan i Teheran. 

Tidningen debatterade kvinnofrågor och kvinnors svårigheter, 

något som dessförinnan togs upp av iranska exiltidningar 697 . 

De olika möjligheterna till utbildning, organisering och 

närvaro i det offentliga rummet, liksom olika möjligheter att 

skriva och läsa om kvinnofrågor i dessa muslimska 

huvudstäder och samhällen satte djupa spår på utvecklingen 

och moderniseringen. Skillnaderna präglade förändringarna i 

695 Nateg & Adamiyat, s. 3137, 43. 

696 Nateg & Adamiyat, s. 3137, 43. 

697 Nahid, s. 119120.


samhället under kommande tider och blev avgörande när 

modernisering och re-islamisering stod öga mot öga.

MODERNISERINGENS 

KÄLLOR 

Europa i centrum 

Öppna dörrar i Europa 

Förändringarna i Europa utgjorde moderniseringens drivkraft i 

både Iran och Ottomanska riket. Renässansen gav människorna 

i Europa möjlighet att använda sin rationalitet och mänskliga 

förmåga för att överskrida traditionerna. Nya upptäckter 

och uppfinningar ändrade så småningom det gamla tänkandet 

och den tidigare synen på livet. Dessa förändringar resulterade 

i en förnyelser av samhällsliv och samhällsorganisering. Nya 

samhällsgrupper uppstod och nya arbetsfördelningar mellan 

olika samhällsgrupper aktualiserades. Det feodala systemets 

långvariga dominans upplöstes så småningom av ett nytt 

samhällssystem, som ledde en omfattande process av industrialism, 

kapitalism, urbanisering, demokratisering och välfärd. 

Allt dessa skedde under de senaste århundradena med början i 

Västeuropa. Men den industriella revolution i Europa bar från 

början inom sig en strävan mot att spridas till hela världen och 

skapa radikala förändringar. Den ekonomiska och teknologiska 

framgången kunde inte begränsas till den västeuropeiska


kontinenten. De nya upptäckterna ägde också från början 

karaktären att utvidgas och globaliseras, även om stormakterna 

ville kontrollera och monopolisera de moderna framstegen för 

att använda dem i koloniala och imperialistiska syften. Ingen 

ägde makten att hålla kvar de europeiska framstegen och den 

nya civilisationen inom Europas gränser. 

Moderniseringen spreds via vägar och förbindelser som var 

okontrollerbara. Mänskliga kontakter och affärsförbindelser 

spelade sin roll i processen. Även de framgångsrika länderna 

tvingades ibland att acceptera genomförandet av reformer i 

andra länder och samhällen för att förbättra sina vinster. De 

stod bakom reformer på olika områden även om de övervakade 

att reformerna inte steg över de gränser som deras 

vinster krävde. 

Konflikterna mellan stormakterna i Europa gav också då och 

då de lågutvecklade länderna möjlighet att skrida över de 

imperialistiska gränserna och även stormakternas imperialistiska 

handlingar och ”moderna kontroll” gav folket i dessa 

länder möjlighet att bli medvetna om sin svaga utveckling och 

väckte de inre krafternas intresse för att försöka förändra det 

dystra ödet av lägre utveckling. Därför sådde nederlaget i 

kriget mot Ryssland frön till förändringar i de båda muslimska 

samhällena. Varje nederlag gentemot stormakterna, Ryssland, 

Frankrike eller England, följdes i båda rikena av reformperioder 

även om de var ytliga och kortvariga. Således 

stimulerade kontakten med de moderna makterna direkt och 

indirekt försöken att förändra organiseringen av den gamla 

samhällsstrukturen. 

Kontakten med de mäktiga länderna förvandlade på längre sikt 

dessa muslimska samhällen till de imperialistiska stormakternas 

kontrollområden. Men trots det gemensamma ödet 

klarade sig det ottomanska samhället, som hade ett närmare 

band med de moderna västeuropeiska länderna, betydligt 

bättre än det iranska. Ottomanerna började moderniseringsprocessen 

långt tidigare. De genomförde ännu djupare

Moderniseringens källor 381 

reformer och de lämnade 1800-talet betydligt framgångsrikare 

än iranierna. Det är därför inte förvånande att påstå att även de 

mäktiga ockupanterna orsakade stämningar som direkt eller 

indirekt uppmuntrade utvecklingen i dessa riken. Ingen kunde 

stänga alla dörrar för samhällsförändringen när tiden var 

mogen. 

Ryssland kunde inte frysa förändringen 

Ryssland var båda rikenas ärkefiende och motsatte sig under 

hela moderniseringstiden på 1800-talet varje form av förändring 

och modernisering av dessa samhällen. Men landet 

kunde inte stoppa de moderna framstegen vid gränsen till 

Ottomanska riket och Iran. Moderniseringen spreds också 

genom vägar och förbindelser som var okontrollerbara. 

Trots att Ryssland var ett av de länder som byggde sitt 

herravälde i dessa muslimska samhällen på de konservativa 

och korrumperade aktörernas bekostnad, väcktes viljan att 

minska den utländska kontrollen även av detta lands handling. 

Rysslands seger liksom ockupation av och kontroll över 

muslimernas territorium gav folken i dessa länder möjlighet att 

bli medvetna om sin bristande utveckling. Därför sådde 

nederlaget i kriget mot Ryssland frön till samhällsförändringen 

i båda samhällena. ”Försöket att lära sig av europeiska länder 

grundades på misslyckandet gentemot ryssarnas invasion och 

ockupation” 698 . 

Under andra hälften av 1800-talet fick ryskt kapital och ryska 

varor kontrollen över marknaderna i Istanbul-området och 

Teheran, men såväl ryssarnas som västeuropéernas imperialistiska 

aktivitet på marknaderna gav kapitalflödet en snabbare 

takt. Försäljningen av importvaror liksom inflödet av kapital 

till huvudstäderna påverkade också båda samhällena och 

698 Kunt, s. 71; Varahram, s. 210.


hjälpte uppkomsten av nya urbana och borgerliga samhällsgrupper. 

Dessa grupper stod bakom kravet att modernisera 

samhället och samhällsrelationerna och möjliggjorde utvecklingen 

av kapitalistiska förhållanden. 

Rysslands roll och påverkan gjorde en radikal omsvängning i 

början av 1900-talet. Det ryska folket hade nu vaknat upp ur 

sin långvariga omedvetenhet. Människorna i städerna fick en 

djup förståelse för sina rättigheter och centralmaktens diktatoriska 

handlingar och exploatering. Nya samhällsgrupper med 

nya förväntningar började styra kampen mot den åldrade 

tsarregimen. Detta gjorde i början av 1900-talet Ryssland till 

en källa för kunskap om samhället och politiska aktiviteter för 

arbetare och resenärer från Iran och Ottomanska riket. 

De intellektuella och revolutionära aktivisterna från grannlandet 

Iran fick kännedom de nya ideologier som skulle hjälpa 

dem att genomföra radikala förändringar i sitt samhälle. I 

synnerhet de iranska arbetarna i Ryssland, framför allt i Baku 

och Tiblisi, lärde känna de nya revolutionära ideologierna och 

publicerade exiltidskrifter på persiska och turkiska. Arbetarna 

organiserade sig för att kämpa mot det härskande föråldrade 

samhällssystemet och shahens envälde. De hade viktiga roller 

under den konstitutionella revolutionen i Iran. Iraniernas 

aktivitet ökade parallellt med revolutionerna 1906 och 1917 i 

Ryssland. 

Ryssland förvandlades i och med revolutionen 1917 till en stor 

möjlighet för Iran och Turkiet. Sovjetsystemet gav ett 

betydelsefull strategiskt värde för de båda länderna. Iran och 

Turkiet fick från och med 1920-talet möjlighet att styras med 

nya moderna statsmakter. De förvandlades under det kalla 

kriget till västvärldens främsta försvarsanläggningar gentemot 

utvidgningen av det kommunistiska systemet. Ryssland hade 

utgjort en av grunderna för den svaga utvecklingen fram till 

1917. Men grannskapet med Sovjetunionen gav nu möjlighet


till understöd från Väst att gå igenom snabba förändringar och 

driva radikala moderna planer. 

England spelade olika roller 

Engelsmännen delade ryssarnas intressen i Iran. Som Sir Gur 

Ozely, den engelska representanten i Indien, erkände senare 

ansåg engelsmännen att ”deras centrala strategiska målsättning 

att behålla sina ockuperade områden i Indien bara kunde nås 

om de kunde hålla Iran svagt och barbariskt” 699 . 

Tvärtemot detta satsade engelsmännen i Ottomanska riket på 

att hjälpa till vid genomförandet av reformerna. De hade 

imperialistiska mål som inte kunde nås utan moderniseringen 

och förändringen av det feodalliknande samhällssystemet till 

ett kapitalistiskt 700 . Tanzimat 1839 var enligt en del forskare en 

resultat av ottomanernas avtal med engelsmännen om frihandel. 

Därigenom öppnade ottomanerna sina marknader för 

europeiska affärsmän. Engelsmännen stod också bakom 

genomförandet av den första konstitutionen i Ottomanska riket 

år 1876 701 . Förhållandet mellan Ottomanska riket och England 

stärktes ännu mer när engelsmännen under andra hälften av 

1800-talet kunde kontrollera de närliggande haven från Medelhavet 

till Stilla havet. 

Engelsmännen lärde sig under den andra hälften av 1800-talet 

att använda politiska och ekonomiska medel för att få del av 

det fallande imperiet. De förhandlade till sig nya koncessioner 

och ekonomiska och politiska fördelar och satsade på att 

kontrollera ottomanska marknader. De deltog i kontrollen av 

ottomanernas ekonomi. De lånade ut pengar till den ottomanska 

staten och tog ut ockerräntor, samt skapade intresse- 

699 

Adamiyat, 1972, s. 165; Lambton, 1996, s. 260. 

700 

Adamiyet, 1972, s. 123124. 

701 Özüerman, s. 18, 22.


områden i vissa delar av det ottomanska området, i synnerhet i 

regionerna i Mellanöstern och kring Egypten. Allt detta skulle 

ge upphov till modernisering och kapitalisering av det ottomanska 

samhället. Därför försökte engelsmännen understödja 

reformerna i Ottomanska riket under hela seklet för att förbereda 

landets utveckling. 

I början av 1900-talet stod engelsmännen med en politisk 

omsvävning bakom den konstitutionella revolutionen i Iran. 

De stödde uppkomsten av den andra konstitutionen i 

Ottomanska riket. De stod bakom genomförandet av regimskiften 

under 1920-talet. De gav Reza Pahlavi i uppdrag att ta 

makten i Teheran och modernisera samhället även om de var 

oftare moderniseringens ”moderna herrar” än som ”moderna 

medhjälpare”. 

Frankrike ett kulturellt centrum 

Ottomanska reformister kunde försöka utnyttja konkurrensen 

och konflikterna mellan de mäktiga länderna i Europa, medan 

iranska reformister länge sökte efter en tredje europeisk 

partner som utan att skada deras självständighet skulle hjälpa 

dem att komma ut ur den svåra situation i vilken de hade 

hamnat. Därför var det naturligt att de båda rikena vände sig 

till en tredje europeisk partner, nämligen Frankrike, i början av 

1800-talet och de tysktalande länderna, under de sista 

decennierna av seklet. 

Den franska revolutionen 1789 skapade å ena sidan 

möjligheter för de muslimska länderna att försvara sin 

självständighet och stå emot ärkefienden Ryssland, men å 

andra sidan förvandlades fransmännen till nya herrar. 

Ryssarnas inflytande och militära aktioner och ockupationer 

aktualiserade fransmännen som en ny medhjälpare. Den 

franska revolutionen inträffade parallellt med uppkomsten och 

organiseringen av Qadjar-dynastin i Iran och inledningen av


europeiseringen av Ottomanska riket under sultan Selim III. 

Båda rikena befann sig i en djup politisk förändringsprocess. 

Qadjar-dynastin var på väg att bygga upp en långvarig 

statsmakt i Teheran, medan sultanen i Istanbul med sin 

europeisering sådde fröet till det kommande moderniseringsarbetet 

tanzimat. Ett nytt sekel av reformer och europeiseringar 

väntade. Revolutionens kulturella signaler nådde ottomanerna 

långt före iranierna 702 . 

Fransmännen förvandlades i båda rikena till moderniseringens 

budbärare i början av 1800-talet, trots att deras tveeggade 

handlingar skickade motsatta signaler: både modernisering och 

ockupation. Processen nådde sin kulmen under Napleon-tiden, 

då fransmännen fick båda statsmakterna att föra krig emot 

Ryssland. Fransmännen höll dock inte sina löften utan svek 

båda rikena genom att sluta fredsavtal med Ryssland 1808. 

Fransmännen lämnade Iran och vände därmed iranierna 

ryggen, medan de försökte få ottomanerna att komma överens 

med ryssarna. Detta gjorde att Frankrike som ett mäktigt 

europeiskt land blev kvar i Ottomanska riket, medan fransmännen 

på en gång förlorade sina möjligheter att delta i det 

kommande politiska och militära livet i Iran. 

Ottomanerna kände länge till det franska klädmodet och 

utformade i början av 1700-talet den franska arkitekturen i 

Istanbul. De hade nära kontakter med fransmännen redan i 

slutet av 1700-talet. Fransmännen lärde ottomanska militärer 

de nya teknikerna och den militära studiehandboken översattes 

till turkiska. Deras tryckeri på ambassaden i Istanbul publicerade 

också böcker som kunde ge sultanen nya idéer om 

samhällsförändringar 703 . 

702 

Kunt, s. 65; Varahram, s. 143. 

703 

Palmer, s. 59.


I början av 1800-talet talade många vid det ottomanska 

hovet franska. Sultan Selim III hade nära band med fransmännen. 

Han förlorade sitt ämbete på grund av genomförandet 

av det franska kulturlivet vid det ottomanska hovet. Fransmännens 

handel i Ottomanska riket var också framgångsrik. 

De gjorde stora affärer i dagens Syrien och den turkiska 

hamnstaden Izmir, där det fanns en relativt stor fransktalande 

befolkning. 

Sultans Selims tragiska öde hindrade dock inte hans 

arvtagare från att fortsätta relationerna med fransmännen 704 . 

Att tala franska blev en viktig kompetens för höga tjänstemän i 

armén och den civila byråkratin i Istanbul. Under senare tider 

fick fransmännen framträdande politiska och militära roller i 

Ottomanska riket, medan de efter avtalet 1808 med Ryssland 

aldrig fick dela den politiska makten i Iran. De försökte under 

andra hälften av 1800-talet kompensera sitt politiska utanförskap 

i Iran genom att satsa på kulturella aktiviteter. De 

öppnade franskspråkiga skolor, stod bakom översättningen av 

böcker och utbildade de flesta av de ottomanska och iranska 

studenterna vid sina högskolor. Detta gjorde att fransmännen i 

de ottomanska reformisternas ögon förvandlades till en del av 

den dominerande maktapparaten, medan bilden av dem i Iran 

förskönades och gavs en kulturell framtoning. Fransmännen 

vann den kulturella konkurrensen i båda rikena och Frankrike 

förvandlades därmed till moderniseringens kulturella källa. 

Sepahsalar uppskattade under 1870-talet den politiska 

modellen i Frankrike. Hans lagstiftning och grundlagsförslag 

var präglade av hans hjärtliga förhållande till det moderna 

samhällssystemet i Frankrike 705 . År 1874 öppnades militärskolan 

Atamadjuri i Teheran. Lärare från Frankrike och Italien 

704 Palmer, s. 61. 

705 Adamiyat, 1972, s. 156, 157.


undervisade 706 . Den första moderna skolan, som öppnades året 

därpå i Teheran för att undervisa i europeiska språk, valde 

franska som förstaspråket. Skolan styrdes också av en 

fransman 707 . Så småningom förvandlades franskan till andraspråk 

efter persiskan i iranska skolor. 

Under denna period berömde de aktiva intellektuella i sina 

skrifter (resales) Napoleon som en symbolisk framgångsrik 

ledare som lydde lagarna och respekterade de folkliga och 

demokratiska institutionerna i sitt land. Frankrike berömdes 

också för sitt stöd till Japans utveckling och modernisering. 

Men det var inte bara politiker från Frankrike som förvandlades 

till moderniseringens förskönade drömbilder. Franska 

filosofer och vetenskapsmän hörde också till de mest populära 

i Iran. Det franskdominerade arvet levde kvar under 1900-talet 

i Teheran och andra storstäder, innan USA:s kulturella 

dominans upplös den franska. 

Fransmännen fick positiva reaktioner i Teheran när iranierna 

under 1872 försökte hitta intresserade européer som skulle 

hjälpa dem att öppna den första banken i Iran. Man fick några 

förslag från medborgare i Frankrike och Österrike. Förslaget 

från fransmannen Morton bedömdes som det mest lämpliga 

och intressanta, även om fransmännens inblandning i processen 

motarbetades både av Ryssland och England. Den 

iranska ambassadören i Istanbul diskuterade fram förslaget om 

att öppna en bank och inleda järnvägsbygget. Han rapporterade 

till Teheran om diskussionerna med Morton. Det var 

också intressant att konstruktionen av banken skulle följa de 

grundprinciper som gällde i det ottomanska bankväsendet 708 . 

Fransmännen fortsatte sin satsning på kulturella aktiviteter 

även under 1900-talet. År 1889 öppnades Alliance Francaise, 

Association Nationale pour la Propagation de la Francaise i 

706 

Adamiyat, 1972, s. 429. 

707 

Nateg, 1996, s. 43. 

708 

Adamiyat, 1972, s. 303.


Iran. Alliansen öppnade sin första skola i Teheran med 80 

elever 1902 709 . År 1901 hade undervisningen i franska blivit 

obligatorisk i statliga skolor i Iran. Det blev också obligatorisk 

för nyanställda i höga statliga tjänster att kunna tala franska 710 . 

Således kunde fransmännen så småningom spela rollen som 

den efterlängtade ”tredje partnern” som hade inget att göra 

med den främmande dominerande maktapparaten i Iran. De 

satsning på kulturella satsning i Ottomanska riket följdes med 

politiska, militära och ekonomiska avtal och inblandningar. 

Där betraktades Frankrike som en viktig källa för både 

modernisering och exploatering. 

Önskvärda tysktalande partner 

Den reformvänlige premiärministern Amir Kabir började 

byggandet av Dar-alfenun 1849. Året därpå skickade han ett 

sändebud till Europa för att anställa lärare från Österrike. Han 

ville inte använda lärare från England och Ryssland och inte 

heller från Frankrike. Detta berodde dels på att Österrike inte 

var aktivt i samband med den imperialistiska kontrollen av 

Iran och dels på att han kände sympati för de tysktalande 

länderna i Europa 711 . 

Österrike hörde liksom Tyskland till de länder som ville hjälpa 

iranierna att modernisera sitt samhälle, men detta var inte 

möjligt innan iranierna hade lyckats befria sig från de 

dominerande stormakterna. Intresset för de tysktalande 

länderna fortsatte i Iran och detta gjorde att det tjugotal 

specialister som Sepahsalar anställde under resan till Europa 

1873 var österrikare. Bland dem fanns Baron De Stain som 

skulle ta hand om omorganiseringen av skattesystemet och 

709 

Nateg, 1996, s. 8384, 95. 

710 

Nateg, s. 47, 48. 

711 

Adamiyat, 1992, s. 34; Varahram, s. 185.


tullen 712 . Österrikarna hade också i uppdrag att bryta malm och 

vara hjälpliga vid omorganiseringen av byråkratin. Österrikarnas 

framgång gjorde att man så småningom också 

anställde österrikiska lärare till militära anläggningar och 

skolor 713 . År 1874 anställdes österrikaren Riederer för att styra 

den nya postverksamheten. Fyra år senare anställdes än en 

gång fjorton lärare från Österrike för att utbilda och omorganisera 

militären i Iran 714 . 

Reformisterna i de muslimska rikena betraktade under senare 

tid Tyskland som den viktigaste ”tredje partnern”. Tyskland 

befann sig utanför maktkampen i de båda länderna. Tyskarna 

hade inte genomfört militära aktioner mot dem eller ockuperat 

deras territorium. De hade också klarat av att bygga upp sitt 

samhälle under senare tid, dvs. under den europeiska imperialismens 

senaste utvidgning. Detta gjorde tyskarna till en 

förebild. ”Tysklands seger i kriget mot Frankrike i början av 

1870-talet gjorde att drömbilden i Iran och Ottomanska riket 

skiftade från Frankrike till det nya framgångsrika landet och 

dess ledare Bismarck” 715 . 

Den första ledande personen inom moderniseringsprocessen i 

Iran, Amir Kabir, hade ett nära band med tyskarna. Han talade 

med européerna på tyska. Ryssland och England hade ett 

avgörande inflytande över politiken och de mäktiga männen 

vid det iranska hovet. Därför försökte de reformvänliga 

kontakta ett tredje land för att hjälpa till att besegra de härskande 

makterna 716 . 

712 

Varahram, s. 312; Adamiyat, 1972, s. 167. 

713 

Adamiyat, s. 320, 428. 

714 

Adamiyat, 1972, s. 455, 431. 

715 

Adamiyat, 1972, s. 418. 

716 

Adamiyat, 1972, s. 297305; Varahram, s. 25.


År 1877 var alla stormakter i Europa i färd med att tillskansa 

sig delar av det ottomanska territoriet. Kontrollen av Egypten, 

Tunisien, områdena kring Medelhavet, Balkanområdet och 

även Mesopotamien, Syrien och Libanon delades mellan olika 

intressen. Europeiska länder konkurrerade med varandra, 

byggde nya allianser och drog ut i krig för att få en större del 

av bytet. Tyskland stod dock utanför plundringen och var inte 

inblandat i den koloniala och imperialistiska exploateringen. 

Detta var också orsaken till att Abdülhamit II valde Tyskland 

till sin partner. 

År 1882 började de nya militära samarbetet mellan Tyskland 

och ottomanerna. Ottomanerna fick militärmaterial som tillverkades 

i Kruppfabriken i Essen. De fick tungt artilleri för att 

säkra ingången till Marmarasjön vid staden Çanakkale. År 

1889 besökte den tyske kejsaren Wilhelm II Istanbul. Då 

hörde de tyska soldaterna till de dominerande västeuropeiska 

trupperna i staden 717 . 

Han besökte Istanbul en andra gång 1898 och året därpå 

öppnandes den första tysk-ottomanska banken, Deutsche 

Palestinanbank, i Ottomanska riket. Tyska finansiella aktörer 

kunde i fortsättningen inte låna ut tillräckligt med pengar till 

Ottomanska riket för att befria den ottomanska staten från dess 

beroende av bankfinansen i London, Paris och Wien, men 

tyskarna gjorde ottomanerna värdefulla militära tjänster som 

inte kunde erhållas från annat håll 718 . 

Upptäckten av råolja i staden Mosul i norra Irak ändrade 

stormakternas strategin i området i början av 1900-talet. Oljan 

skapade ett stort intresse hos engelska och holländska företag. 

Då slöt tyskarna ett avtal med ottomanerna om att bygga en 

järnväg mellan Bagdad och Istanbul, vilket skapade stor 

uppmärksamhet. Byggandet av järnvägen kunde medföra 

717 Palmer, s. 188189. 

718 Palmer, s. 212.


kontroll över oljefälten. Avtalet gav också möjlighet att bygga 

oljeledningar till Västeuropa vid järnvägen. Detta gav tyskarna 

en möjlighet att behålla och utveckla sin handel i Anatolien 719 . 

År 1903 kom tyskarna överens om att bygga järnvägen 

BasreKonya, en sträcka på 2 400 kilometer 720 . 

Ottomanernas import från Tyskland utgjorde år 1897 6 procent 

av den totala importen till Ottomanska riket. Den steg till 21 

procent under 1910. Förhållandet mellan tyskar och panislamister 

var också mycket lovande. Tyskarna hade dessutom 

nära relationer med ungturkarna. Tyskarnas kamp mot andra 

europeiska länder stärkte deras ställning i området. Turkarna 

försökte använda tyskan i sina skolor och byta ut franskan som 

första europeiska språk. Tyskarna koncentrerade sina satsningar 

på tre områden: militären, järnvägen och bankväsendet. 

De satsade också på att bygga Alhidjaz-järnvägen som skulle 

användas för att föra pilgrimer till Mecka 721 . 

Den tyske kejsaren besökte Istanbul tredje gång år 1916. 

Han ville hjälpa sultanen, som deltog i kriget mot de allierade, 

att driva fram reformer. Han hjälpte också ottomanerna att få 

bättre kontroll över landets ekonomi 722 . 

Naseraddin shah besökte Otto von Bismarck under sin resa till 

Europa 1873. Sepahsalar sympatiserade med den tyska 

varianten av konstitution och organiseringen av statsapparaten 

under Bismarcks tid 723 . Framgången för Tyskland hade också 

skapat ett stort intresse i Iran. Shahen besökte tillsammans 

med premiärministern parlamentet och fabrikerna och kunde 

lära känna grunderna för tyskarnas politiska och ekonomiska 

719 Palmer, s. 212. 

720 Palmer, s. 193. 

721 Palmer, s. 210, 215. 

722 Palmer, s. 213, 258. 

723 Adamiyat, 1972, s. 130.


framgång. Under kontakten med Bismarck fick de samma svar 

som den japanska och ottomanska delegationen dessförinnan 

hade fått. Tyskland var villigt att hjälpa iranierna, men ”det 

var iranierna själva som skulle förändra landet. Han uppmuntrade 

shahen att reformera den gamla strukturen. 

”Man kan inte förvänta hjälp från andra, innan man 

själv har satsat allt för att nå sina mål”, sa Bismarck. 

Han skrev sedan samma mening till iranierna och försökte 

övertyga dem om att deras inre krafter räckte för att driva fram 

reformerna. Tyskland skulle hjälpa dem när det behövdes, men 

”varje nation måste ta upp sina nationella intressen på 

egen hand. Alla måste försvara sin självständighet. Det 

är de inre krafternas historiska uppgift att satsa på att nå 

sina mål” 724 . 

Ingen stat kan nå sina mål utan att få hjälp av sitt folk. 

Detta visar sig nu i Ottomanska riket. Deras satsning på 

uppbyggandet av landet har ökat landets inkomster och 

förbättrat deras militära makt, som numera är en av de 

viktigaste faktorerna i uppbyggandet av landet. 

Ni måste genomföra samma reformer och samtidigt 

bygga vägar och förbättra handeln. Ni måste kunna 

använda el- och ångkraften. Ni måste vara beredda på 

att bevara och försvara freden även om detta kräver ett 

nytt krig. Ni måste satsa på att utbilda experter i 

hemlandet och skicka era studenter till europeiska 

länder för att lära sig de nya kunskaperna. 

Om ni ändå behöver experter och kompetenta 

människor kommer vi trots bristen på och behovet av 

sådana människor i hemlandet att på samma sätt som vi 

har gjort för ottomanerna sända dem till Iran. Vi vill 

724 Adamiyat, 1972, s. 168.


faktiskt hjälpa er på alla möjliga sätt. Ni kan följa vår 

väg till uppbyggande av samhället 725 . 

Bismarck ville gärna hjälpa iranierna, men han såg Iran som 

en del av stormakternas intresseområde och ville inte ställa sig 

i vägen för ryssarnas och engelsmännen intressen på samma 

gång. Tyskarnas behov av vänskap med Ryssland ansågs väga 

tyngre och vara viktigare än deras vänskap med iranierna. De 

ville inte riskera sina europeiska relationer för att hjälpa 

iranierna 726 . Shahen slöt t.ex. ett avtal med Tyskland under 

resan till Europa 1873. Detta skapade skarpa reaktioner från 

Ryssland. 

Den engelske författaren A. Arnold som besökte Sepahsalar i 

Teheran skriver att hans förslag till grundlag hade sina rötter i 

den franska grundlagen och inte i den engelska, men han ansåg 

samtidigt att det under senare tid var Tysklands grundlag som 

hade väglett den iranske premiärministerns förslag 727 . 

Kommersiella relationer med de tysktalande länderna 

utvecklades och år 1879 köpte iranierna mängder av kanoner 

från Kruppkoncernen i Tyskland 728 . Under fredsavtalet med 

Ryssland 1887 spelade för första gången tyskarna och deras 

omtyckte ledare en roll i ett fredsavtal som gällde iranierna 729 . 

Efter Sepahsalars död stoppades reformplanerna. Stormakterna 

Ryssland och England behöll sin kontroll över landets politik 

och fråntog iranska reformister möjligheten att bjuda in en 

tredje partner för att delta i landets utvecklingsprocess. Iranierna 

kunde därför inte fördjupa sina relationer till tyskarna så 

725 Adamiyat, 1972, s. 167169. 

726 Adamiyat, 1972, s. 169. 

727 Adamiyat, 1972, s. 193. 

728 Adamiyat, 1972, s. 435. 

729 Adamiyat, 1972, s. 172.


mycket som ottomanerna gjorde. Det dröjde fram till slutet av 

1930-talet, då den nya moderna statsmakten i Teheran ännu en 

gång försökte bygga nära relationer med tyskarna inför och 

under andra världskriget. 

Framtida imperier 

Amerikanerna ansågs också länge som en tredje partner i de 

båda imperierna. De skickade ditt missionsgrupper. De öppnade 

institutioner för vård och utbildning tidigt under 1830-talet i 

Iran. Deras utbildningsgrupper började sitt arbete i Teheran 

1877. Amerikanska sjukhus i Teheran öppnades 1893 och 

detta blev en början för utbildningen av iranska studenter till 

läkare. Amerikanernas satsning i Iran gjorde att de första 

folkvalda regeringarna efter konstitutionsförändringen försökte 

använda dem i sina verksamheter för att skapa en ny 

maktbalans mellan stormakterna. Detta besvarades med skarpa 

protester från de dominerande länderna. 

År 1911 anställdes Morgan Schuster och fyra andra 

amerikaner som sakkunniga för att styra skatteministeriet. Han 

hade i uppdrag att omorganisera skattesystemet och balansera 

budgeten. Den postkonstitutionella regeringens självständiga 

agerande motverkade stormakternas inflytande 730 . 

Amerikanerna utnyttjade så småningom tumrummet i dessa 

länders politiska liv och byggde under kommande decennier 

upp sitt imperialistiska imperium i området. Uppbyggandet 

blev möjligt i slutet av andra världskriget, då engelsmännen 

lämnade sitt territorium till amerikanerna. Detta var förödande 

och förvandlade Iran och Turkiet till USA:s lydstater. 

Japanernas framgångar satte under andra hälften av 1800-talet 

djupa spår i båda länderna och framför allt i Iran. Framgången 

730 Varahram, s. 248249.


för Japans ekonomi visade de reformvänliga intellektuella att 

moderniseringen inte bara var en europeisk företeelse. Den 

kunde också genomföras i andra delar av världen utan att medföra 

en modern imperialistisk kontroll. Japanerna berömdes 

under denna period i båda ländernas tidningar för sin 

framgångsrika utveckling. Man talade ofta om Japan som en 

symbolisk modell för utveckling av icke-europeiska länder. 

Under denna period uppmärksammades det framgångsrika 

skolsystemet i Japan samt med en utbildningsstandard som 

motsvarade utbildningen i England 731 . 

”Flickorna mellan 7 och 21 år studerar helt kostnadsfritt 

och de som studerat färdigt anställs vid statliga 

institutioner. Dessa satsningar inleddes 1871 och bygger 

inte på de gamla traditionerna i Japan”, skrev tidningen 

732 . 

Såsom ett asiatiskt land fick Japan och dess framgång stor 

uppmärksamhet hos exiliranierna. Iranska exiltidskrifter 

innehöll ofta artiklar om Japans förnyelse och industrialisering. 

Japanernas strävanden mot att bygga järnvägar och 

använda gaslampor berömdes gång på gång under de sista 

decennierna av 1800-talet. Japans framgång med att öppna nya 

skolor och utbilda folket med hjälp av fransmännen visade 

också att de asiatiska länderna kunde hitta sina samarbetpartner 

i Europa 733 . 

Trots detta skapade varken iranierna eller ottomanerna nära 

kontakter med japanerna och deras moderniseringsarbete och 

kunde inte inhämta kunskaper om deras samhällsorganisering, 

reformplaner och metoder för utveckling. 

731 Adamiyat, 1972, s. 405. 

732 Adamiyat, 1972, s. 405. 

733 Adamiyat, 1972, s. 347.


Inre kontakter 

En del av provinserna i det ottomanska riket lyckades 

genomföra förändringar på olika politiska, sociala och teknologiska 

områden. Dessa framgångar påverkade också 

utvecklingen av moderniseringen i hela området och framför 

allt i Istanbul. 

Förändringarna i Egypten påverkade både Ottomanska riket 

och Iran. Sultan Selim visade stort intresse för förändringarna i 

Egypten och försökte efterlikna egyptiernas reformer i 

Istanbul. Sultanen klädde sig i europeiska kläder, men 

utländska diplomater såg hans klädmode som mer egyptiskt 734 . 

Sultan Mahmut sina traditionella kläder 1815 och tog på sig en 

egyptisk kappa. Den militära vårdskolan Tibhane öppnades 

1827, en månad efter skolan i Egypten 735 . 

Egyptiernas skickade 1816 sina studenter till europeiska 

länder för att de skulle studera till läkare. Att skicka studenter 

till Europa hade fått skarp kritik från olika håll i Istanbul, men 

trots detta började sultanen 1827 gå samma väg som 

egyptierna. Antalet egyptiska studenter som utbildade sig till 

läkare i Europa uppgick under perioden 18261848 till 300. 

De var dubbelt så många som ottomanska läkarstudenterna 736 . 

År 1828 byttes de gamla hattarna sepus eller balık i 

Ottomanska riket ut mot fezen som brukades i Tunisien, 

Algeriet och Egypten. 

Året därpå publicerades den officiella tidningen Vekayi-i 

Misriyye i Egypten. Sultan Mahmut imiterade detta i Istanbul 

och gav 1831 order om publiceringen av en motsvarande 

statlig tidning, Takvim-i Vakayi 737 . 

734 Bayrak, s. 99; Palmer, s. 193. 

735 Akin, s. 114. 

736 Akin, s. 114. 

737 Akin, s. 114115.


Egyptierna upprättade 1789 divanen som en av de första 

moderna institutionerna i landet. De upprättade också olika 

lagstiftande organ, däribland Macles-e Shora 1826 och 

Macles-e Shora Alnavab 1860 och 1866. År 1866 godkändes 

Egyptens grundlag av Ismail Pascha, Egyptens ledare. Året 

därpå upprättades konstitutionen i Tunisien. Konstitutionen 

publicerades på arabiska och översattes till franska och 

turkiska. Egyptierna inrättade ett nytt lagstiftande organ, 

parlamentet Maclese-e Alazar 1878. De stiftade också nya 

grundlagar 1882 och 1883 738 . Alla dessa förändringar skickade 

effektiva signaler inte bara till Istanbul utan också till Teheran. 

I början av 1870-talet började nya grupperingar av ottomanska 

nationalister att växa fram. De skapade en oppositionsgrupp 

för att förmå sultanen att godta en ny grundlag. Processen hade 

sina rötter i Tunisien och Egypten 739 . Oppositionsgrupperingens 

krav var den samma som hade framförts i Egypten. 

Kravet på att upprätta ett parlament för att stifta nya grundlagar 

liksom kravet att statsmakten skulle överlämnas till 

parlamentet satte djupa spår i de demokratiska förändringarna 

i dessa länder. 

Re-islamiseringen i Ottomanska riket väckte stort intresse i 

Egypten. De förändringar som genomfördes under sultan 

Abdulhamit II hade också tydliga spår av egyptierna. 

Egypten fungerade på flera områden som en bro mellan 

förändringarna i Västeuropa och moderniseringen i Ottomanska 

riket, men detta gällde inte bara ottomanerna. Under 

andra hälften av 1800-talet bodde och arbetade många iranier 

och turkar i Egypten. Iranierna publicerade två exiltidskrifter 

vid sekelskiftet 1900 i Egypten och skickade dem till 

738 Akin, s. 144. 

739 Akin, s. 115.


Teheran 740 . Dessa spelade tillsammans med andra exiltidskrifter 

som kom ut i Azerbajdzjan, Ottomanska riket och 

Indien en stor roll vid uppkomsten av den konstitutionella 

revolutionen i Iran. Den persiskspråkiga tidningen Vatan 

berömde i sina artiklar de framgångsrika reformerna i Egypten 

och manade sina landsmän att lära sig av egyptiernas 

framgång: 

Egyptierna har 100 000 elever i sina grundskolor. 

Andelen elever uppgår där till 192 personer per 10 000 

invånare. Motsvarande siffra i Ottomanska riket är 100 

personer. Egypten har speciella skolor för olika 

kunskaper, däribland militärskolan, läkarskolan, 

ingenjörskolan, industri- och jordbruksskolan 741 . 

Ottomanerna påverkades också av de politiska framgångarna i 

sitt territorium i Europa. Människorna i dessa områden hade 

nära kontakter med förändringarna i Västeuropa. De försökte 

organisera sig i enlighet med västeuropeiska utvecklingsmodeller. 

Redan 18261827 upprättade t.ex. greker lokala 

parlament för att diskutera gemensamma frågor. Dessa 

parlament upprepades i andra delar av den europeiska delen av 

riket och blev under hela seklet tydliga förebilder för 

reformisterna i Istanbul 742 . Från och med 1835 styrdes Serbien 

av en konstitutionell regering. År 1866 öppnades också 

parlamentet i Rumänien 743 . År 1849 uppstod en revolutionär 

demokratisk rörelse i Moldau och Valakiet 744 . Dessa försök att 

upprätta demokratiska institutioner och organisationer fortsatte 

740 


741 


742 


743 

Akin, s. 144. 

744 

Svensk uppslagsbok, nr 29, s. 1218.


på Balkan, medan befrielsekriget mot Ottomanska riket fortsatte. 

De demokratiska förändringarna på Balkan påverkade 

framför allt Istanbul och spred vissa signaler till andra delar av 

riket. Men eftersom de flesta organisationerna och det 

demokratiska etablissemanget på Balkan riktade sig mot 

ottomanernas centralmakt och hegemoni blev förändringarna 

på Balkan, i huvudstaden och bland turkarna inte särskilt stora. 

Förändringarna i Indien påverkade också processen, framför 

allt i Iran 745 . Många iranier bodde under 1800-talet i Indien. En 

del iranska exilpolitiker bodde i Indien. De iranska 

exiltidskrifter som kom ut i Indien skrev om såväl Indiens 

ekonomiska framgångar som radikala förändringar runtom i 

världen. Dessa skrifter mottogs i Iran med ett stort intresse och 

utgjorde tillsammans med andra exiltidskrifter en viktig källa 

för upplysning om moderniseringen. 

De icke-muslimska minoriteterna bar ofta moderniseringens 

fana i de muslimska imperier. De var mest aktiva i Ottomanska 

riket. Parallellt med utvecklingen av de europeiska 

ländernas inflytande i Ottomanska riket fick deras roll en 

alltmer central karaktär. Ottomanerna och den ottomanska 

statsmakten påverkades av minoritetsgruppernas framgång 

inom olika kulturella och ekonomiska områden. De minoritetsgrupper 

som bodde i Istanbul och i de turkiska och muslimska 

delarna av riket hade större möjlighet att förvandlas till 

förebilder i moderniseringsprocessen. De icke-muslimska 

minoritetsgruppernas framgång inom utbildning och vård var 

en viktig förebild för ottomanerna och den turkisk-muslimska 

medborgarna. 



År 1895 studerade t.ex. drygt 76 000 icke-muslimska elever 

i 687 rütiye-högstadieskolor i Ottomanska riket. Knappt 42 

000 muslimska mellanstadieelever studerade år 1895 vilket 

ska jämföras med drygt 82 000 icke-muslimska elever på 

samma nivå, trots att icke-muslimerna enbart utgjorde en 

tredjedel av den muslimska delen av befolkningen 746 . Dessa 

siffror visar att minoritetsgrupperna hade övertag vid organiseringen 

av den moderna utbildningen även i slutet av seklet. 

Deras framgångar var en drivkraft som fick den muslimska 

delen av befolkningen att försöka hinna i kapp de relativt 

framgångsrika icke-muslimska minoritetsgrupperna. 

746 Akin, s. 179.


De muslimska imperierna och den 

förstörda bron 

Den religiösa konflikten tar över 

Framgången för moderniseringen i grannländerna Iran och 

Ottomanska riket hade även betydelse för ländernas inbördes 

relationer. Ottomanerna låg i de flesta fall flera decennier före 

iranierna. Iranska politiker som besökte grannlandet försökte 

upprepade gånger efterlikna de ottomanska förändringarna. 

Många iranier bodde och arbetade i Istanbul och Erzurum och 

andra ottomanska städer och provinser under moderniseringsperioden 

på 1800-talet. Istanbul var också centrum för iranska 

affärsmän och iranska exilpolitiker. Iranska politiker, däribland 

frimurarmedlemmar, shia-islamister och pan-islamister 

i Iran hade nära band med organisationerna i Istanbul och de 

heliga städerna i Irak och Syrien. Iranska exiltidskrifter 

publicerades i Istanbul. De rapporterade för framgången av 

tanzimat i Ottomanska riket. Istanbul var också en mötesplats 

för iranier och europeiska företagare och politiker. Dessa riken 

led ofta av samma utländska exploatering. De genomförde då 

och då parallella reformer och hade möjlighet att understödja 

varandra. 

Trots detta vann alltid konflikterna över samarbetet. De gick 

varsin väg och deras relationer präglades, även när de 

genomförde parallella reformplaner, framför allt av den gamla 

fientliga stämningen. Denna fick också stöd av fanatiska 

islamister på båda sidor. Fientligheten levde kvar under andra 

hälften av seklet dels på grund av den hanafi-sunniska reislamiseringen 

i Ottomanska riket och dels på grund av 

ökningen av mullornas makt i Iran.


Konflikterna fortlever 

Det var en fördel för de kristna länderna i Europa att 

ottomanerna var upptagna i krig mot iranierna just under 

15771638 då Frankrike och därefter Tyskland plågades av 

religiösa inbördeskrig. Ottomanerna valde att utvidga sina 

gränser i öster i stället för att ockupera Wien. På samma sätt 

som man gjorde i Europa använde man i öst religiösa 

skillnader som argument för att föra krig. Ottomanerna hade 

hela makten i de sunni-muslimska områdena och ville infoga 

de shia-islamiska områdena i sitt imperium. De ville också 

göra slut på den shiitiska regeringen i sitt grannland 747 . 

Shiiterna hade fått makten i Iran vid uppkomsten av den 

shiitiska Safavi-dynastin från början av 1500-talet. De hade 

fått icke-shiiterna att antingen konvertera till shia-islam eller 

acceptera diskriminering. Sunniterna tvingades uthärda den 

förnedring de utsattes för av shiiterna som av tradition var 

fientligt inställda till de heliga sunni-islamiska männen, dvs. 

de stora kaliferna. Ottomanerna ville sätta stopp för den 

fientliga stämningen mot sunniterna och befria sunnimuslimerna 

från den fientliga statsmaktens ok. 

Men ottomanernas intresse av att attackera iranierna och 

ockupera deras territorium byggde framför allt på ekonomisk 

vinning. Den ottomanska institutionaliserade krigsmakten 

vann krigen mot de nyupprättade shia-islamiska trupperna 

under hela 1500-talet och kunde så småningom ockupera 

iranska territorier i Mesopotamien och Kaukasien. Den besatte 

två storstäder i området, dvs. Bagdad i sydöstra och Tabriz i 

nordvästra delen av Iran 748 . 

Iranierna reparerade dock sina skador under den mäktige 

shah Abbas Safavi. Med hjälp av modernt artilleri som iranierna 

av engelska äventyrare lärde sig att gjuta, attackerades de 

747 Dorans, vll, s. 611. 

748 Dorans, vll, s. 611.


ottomanska ockupanterna och iranierna tog tillbaka sina ockuperade 

områden i början av 1600-talet 749 . 

Detta var dock inte slutet på den långa konflikten mellan 

grannländerna. De fortsatte att kriga under de kommande två 

århundradena utan att kunna komma till en lösning. De hörde 

inte bara till olika islamiska inriktningar utan fjärmades utan 

fjärmades också från varandra av olösbara geologiska, politiska 

och ekonomiska konflikter. Den religiösa skillnaden lade 

grunden för uppkomsten av extrema islamiska och nationalistiska 

grupper på båda sidor. 

Sultanerna i Ottomanska riket kände sig som den islamiska 

världens ledare. Sultanerna ville under hela perioden få muslimerna 

i Iran att böja sig inför deras religiöst-politiska 

auktoritet. Shaherna i Iran använde också konflikten med ottomanerna 

för att stärka sin ställning som shia-islamiska ledare. 

De heliga shia-islamiska gravplatserna låg i Mesopotamien, i 

städerna Nadjaf och Karbala. Många iranier färdades årligen 

dit som pilgrimer och många andra var bosatta i dessa 

områden, medan den politiska makten i Mesopotamien under 

olika perioder delades av det hanafi-muslimska ottomanska 

ledarskapet. Qadjar-shaherna såg det som sin plikt att 

garantera de shiitiska pilgrimernas och de iranska medborgarnas 

trygghet, medan ottomanerna utnyttjade iraniernas 

behov av att känna sig trygga i de ottomanska områdena. 

”Ottomanerna begränsade iraniernas resande till de shiitiska 

gravplatserna och skapade kaos i shiitiska områden när de ville 

få iranierna att gå med på deras krav på andra områden längs 

den vidsträckta gränsen. Konflikterna började ofta med 

arrestering och förföljelse av iranier 750 . 

749 Dorans, Vll, s. 611612. 

750 Lambton, 1996, s. 4445; Nateg, 1990, 132134; Adamiyat, 1992, s. 73.


De muslimska imperierna befolkades bland annat av 

nomadgrupper, däribland kurdiska nomader, vid sina gränser. 

Nomaderna hade av tradition plundrat områden med bofasta 

och de närliggande städerna. Centralmakterna utnyttjade ofta 

nomadernas benägenhet att plundra de bofasta. Ottomanerna 

uppmuntrade t.ex. de sunni-muslimska kurdiska nomadgrupperna 

att söka sitt levebröd inom områden med bofasta 

shiiter i Iran. Nomadernas plundring resulterade ofta i 

inblandning från Irans sida och uppkomsten av nya konflikter 

och krig. 

Många etnisk-religiösa grupper i Ottomanska riket hade sina 

rötter i Iran och/eller i den shiitiska läran. Från Iran hade under 

de senaste århundradena olika islamiska tarikat-grupper 

strömmat till Ottomanska riket. Molevi-gruppen, som byggde 

på det shia-islamiska tänkandet, kom från Iran tidigt under 

1200-talet. Bekta-gruppen härrörde ursprungligen från 

regionen Khorasan i nordöstra Iran. Ledaren för gruppen 

skapade en turkisk variant av sin islamiska lära i sina nya 

bosättningar efter att ha invandrat till Ottomanska riket. 

Bektaiernas tankar påverkades också av kristendomen. De 

lockade till sig många av de kristna medborgarna i området 

och ombyggdes till en islamisk-kristen tarikat-grupp, Gızılbagruppen. 

”Den fick ett stort inflytande i det kurdiska området i 

Ottomanska riket under andra hälften av 1800-talet och liksom 

andra iransk-shiitiska tarikat-grupper, skapade under 1800talet 

långvariga motståndsrörelser mot den sunni-islamiska 

hegemonin i området” 751 . 

Den iranska centralmakten var sedan länge benägen att 

representera dessa grupper, samtidigt som ottomanerna hade 

samma inställning gentemot sunniterna i Iran. De ottomanska 

icke-sunniska muslimer som hade sina rötter i Iran ansågs ofta 

vara iranska spioner och dessa gruppers etnisk-islamiska 

rörelser uppfattades ofta som fientliga mot Ottomanska riket. 

751 Nateg, 1990, s. 134.


Därför följdes etniska och religiösa rörelser i dessa länder ofta 

av nya konflikter mellan grannländerna 752 . 

Dessa grupper föll offer för grannländernas konflikter. De 

missgynnades ofta på grund av sina rötter hos motparten, 

samtidigt som deras motståndsrörelser lade grunden för den 

långa konflikten mellan dessa grannländer. 

Detta gjorde att länderna inte kunde samarbeta och lära av 

varandra när de från och med början av 1800-talet befann sig i 

samma politiska, militära och ekonomiska situation gentemot 

stormakterna. År 1809 ockuperade iranierna regionen 

Suleymaniye i Kurdistan. Tre år senare gav ottomanerna 

Ryssland fri passage för trupptransporter under kriget mot 

Iran. År 1819 resulterade attacken mot iranierna i ett öppet 

krig mellan iranierna och ottomanerna 753 . 

Under reformarbetet på 1800-talet 

Dessa länders konflikter ändrade dock karaktär under moderniseringsarbetet 

tanzimat. Ottomanerna konkurrerade t.ex. 

med iranierna om transporten av varor från Persiska viken. De 

ville att affärsmännen skulle transportera dem via Bagdad som 

då stod under ottomanernas kontroll. Men de flesta affärsmän, 

framför allt armenier, som plundrades på de ottomanska 

vägarna, färdades istället via den iranska staden Mahmere vid 

Persiska viken. Detta var orsaken till att de försökte arrangera 

plundring av försändelser på varandras vägar och i städer som 

låg nära gränsen vid Persiska viken för att vinna affärsmännens 

tillit 754 . 

Iranierna använde marknader i ottomanska städer för handeln 

med européer. Ottomanerna utnyttjade iraniernas behov 

och tvingade de som handlade på de viktiga marknaderna i 

752 Nateg, 1996, s. 185187. 

753 Nateg, 1990, s. 144; Bishop, s. 272. 

754 Nateg, 1990, s. 145.


gränsstäderna Erzurum och Trabzon att ge bort varor och 

pengar. Denna plundring skedde först under 1830-talet, då 

iraniernas handel med utlandet hade börjat utvecklas. 

Under seklet underblåstes konflikterna av stormakterna. 

Ryssland och England kunde redan under den första hälften av 

1800-talet ta på sig rollen som medlare mellan Iran och 

ottomanska riket. År 1822 slöt dessa länder ett avtal om att 

respektera gällande gränser och använda stormakterna som 

fredsmäklare 755 . År 1842 avstod de från att kriga mot varandra 

genom stormakternas förmedling. Förhandlingarna var ett 

uttryck för Rysslands och Englands inflytande i de både 

länderna och förstärkte deras roll. Därigenom kunde stormakterna 

blåsa upp fientlighten mellan dessa riken när detta 

behövdes. 

Kontakterna mellan Iran och Ottomanska riket avbröts 

upprepade gånger under 1800-talet av konflikter längs den 

långa gränsen mellan länderna. De såg fortfarande varandra 

mer som konkurrenter inom den muslimska världen än som 

samarbetspartner som delade ett dystert öde. Detta gjorde att 

förändringar i ett av dessa länder inte skapade direkta 

aktiviteter i det andra, trots att de båda reformvänliga iranska 

premiärministrarna Amir Kabir och Sepahsalar, liksom flera 

andra reformister, syftade till att efterlikna den ottomanska 

moderniseringen i sitt land. 

Detta kunde dock inte förhindra den indirekta effekten av 

förändringar i dessa länder. Ottomanerna hade under moderniseringen 

ett försprång på flera decennier. Därför påverkades 

iranierna mer av ottomanernas tanzimat än ottomanerna av 

iraniernas islahat. 

Iraniernas kulturella inflytande var samtidigt stort. Persiskan 

hade en stark ställning vid det ottomanska hovet i Istanbul och 

755 Nateg, 1990, s. 144.


användes länge som hovets officiella skriftspråk. Sultanen 

Mahmet II läste persisk poesi när han som segrare red in i 

Konstantinopel. Det persiska språket var länge det officiella 

språket i ottomanska skolor. Den persiska boken ”Historien 

om relationerna mellan Iran och Ottomanska” var en av de tio 

böcker som publicerades av det första tryckeriet som byggdes 

1729 i Istanbul 756 . 

De kulturella förhållandena ändrade kurs under moderniseringsperioden 

på 1800-talet och fick en mer ömsesidig 

karaktär. Det ottomanska hovet använde det ottomanska 

språket som i grunden var en blandning av persiska, turkiska 

och arabiska, medan iranierna använde de turkiska termerna 

för modernisering. Turkiska termer som tanzimat (reform), 

Nizam-i cedid (nyordningen), meshrutiyet (konstitution), 

hürryet (frihet), kanun (lag och lagstiftning) och flera andra 

användes av iranierna under moderniseringsperioden 757 . 

Förhållandena mellan dessa länder förändrades också alltmer 

när båda länderna var upptagna med sina kontakter och 

relationer med den imperialistiska världen. De hann ofta inte 

ta upp sina gamla konflikter. Konkurrensen vid moderniseringen 

av samhället motverkade de väpnade konflikterna 

mellan länderna. ”Ottomanernas byråkratiska reformer och 

deras relativa framgångar på socioekonomiska och militära 

områden var av stor vikt för framkomsten av reformvänliga 

idéer i Iran. Utvecklingsmodellen i Ottomanska riket användes 

ofta som en förebild för förändringarna i Iran” 758 , med detta 

kunde sällan ändra på den gamla negativa bilden av 

ottomanerna. 

Reformarbetet tanzimat 1939 satte djupa spår på iranska 

reformister och intellektuella, om än med flera decenniers 

756 

Nateg, 1990, s. 135. 

757 

Algar, 1980, s. 212. 

758 

Akyol, s. 217.


dröjsmål. Ottomanska riket och Istanbul erbjöd sedan gammalt 

fristad för de iranska intellektuella och oppositionella som 

måste lämna sitt land. Frimurarrörelsen etablerades i 

Ottomanska riket långt före dess organisering i Iran 759 . Efter 

förbudet mot den moderna församlingen Glömskans hus 

(Faramosh-khane) tvingades flera av medlemmarna lämna Iran 

och bosätta sig i Istanbul. Därmed blev Istanbul en fristad för 

iranska exilpolitiker. Detta satte sina spår i relationerna mellan 

Istanbul och Teheran. 

Ändringarna av 1970-talets grundlagstiftning i Ottomanska 

riket användes som en källa till förändringar i Iran. Intellektuella 

försökte kopiera lagstiftning i Ottomanska riket, trots att 

de gång på gång misslyckades på grund av mullornas och 

shahens motstånd 760 . En del reformer genomfördes enligt 

mönster från Ottomanska riket 761 . 

De exiltidskrifter som publicerades i Ottomanska riket var 

länge en viktig källa för upplysning om moderniseringen. De 

tog ofta upp Ottomanska rikets framgångar med att modernisera 

samhället som en förebild för ett muslimskt samhälle. 

Akhtar var den viktigaste som publicerades i Istanbul. Tidskriften 

var en av de viktigaste källorna till information om 

omvärlden i Iran. De smugglades in och nådde de utbildade 

som läste tidskrifterna för andra och förklarade deras 

innehåll 762 . 

Översättningen till persiska av tanzimat-grundarens Fuad 

Paschas testamente berättade om iraniernas intresse för 

ottomanernas framgångar med att genomföra reformer. De 

759 Sadegineya, s. 1824. 

760 Martin, s. 76. 

761 Algar, 1980, s. 212. 



kände att de befann sig i samma situation som Ottomanska 

riket, enligt Fuad Pascha: 

Ottomanska kungariket är i fara. Våra grannars framgångar 

liksom våra förfäders felaktiga handlingar har 

resulterat i det nuvarande svåra läget. Om sultanen vill 

förhindra det dystra ödet måste han avstå från de 

sedvänjor som kommer från de förgångna tiderna. En 

del okunniga medborgare tror att man kan återskapa den 

ottomanska storheten genom att använda de gamla 

metoderna, men detta är felaktigt och ett lurendrejeri. 

Om våra grannar hade stannat på samma nivå som 

under gångna tider skulle de gamla metoderna ha 

fungerat och gjort oss till härskare över hela Europa. 

Men våra grannar har gått framåt och lämnat oss efter 

sig. Detta gör det nödvändigt att reformera hela 

systemet. Vår religion hindrar oss inte från att ta del av 

tanzimat-reformen i Europa. Detta är nödvändigt och 

vår enda väg till framtiden 763 . 

År 1870 vallfärdade Naseraddin shah till de heliga shiitiska 

gravplatserna i Irak. Han såg under resan stor förödelse och 

nöd bland folket i Iran. Detta påverkade shahen starkt. Som en 

första reaktion bestämde han sig för att avskeda regeringen. 

Shahen var sedan länge bekant med det framgångsrika 

tanzimat-arbetet. Nu hade han färdats i en ottomansk region 

och med egna ögon sett resultatet av reformerna. De hade 

resulterat i att statens inkomster i den aktuella ottomanska 

regionen i Irak hade ökat upp till motsvarade hela den iranska 

statsbudgeten. Organiseringen av armén och marinen var 

också framgångsrik. Detta hade gett ottomanerna mod att öka 

sitt inflytande vid Persiska viken och ockupera den iranska ön 

Bahrain. De ottomanska politikerna hade inte höga tankar om 

763 Nateg & Adamiyat, 1989, s. 123124.


regimen i Teheran. De hade finansierat en tidning, Zora, som 

hade i uppgift att skriva om iraniernas misslyckanden med att 

genomföra reformer 764 . 

Den iranske ambassadören i Istanbul, Mohammad Hossin 

Khan (Sepahsalar), besökte shahen under vallfärden. Han 

berättade åter om Europa och ottomanernas framgångar samt 

talade om de nya tidningarna och tryckfriheten i Ottomanska 

riket. Han kompletterade sina tidigare rapporter och redogjorde 

för ”nationalismen”, ”konstitutionen”, ”lagstiftningen”, 

”materiella framgångar”, ”västvärldens tänkande”, ”individens 

rättigheter” och behovet av införandet av den ”västerländska 

civilisationen”. Ambassadören talade om den iranska nationen 

och dess behov och intressen. Han betonade att iranierna inte 

bara måste rädda sig ur den svåra situationen. De behövde 

också genomföra reformer som skulle bygga på framstegen i 

Europa. Han försökte förmå shahen att gå med på nya reformer 

i landet, som skulle motsvara de i Ottomanska riket 765 . 

Shahen påverkades djupt och kallade ambassadören till 

Teheran för att denne skulle bli landets befälhavare 

(Sepahsalar). Sepahsalar fick 1871 i uppdrag att bilda regering 

och genomföra de aktuella reformerna i Iran 766 . 

Några månader efter det att Sepahsalar blev premiärminister 

utnämndes Mithat Pascha till regeringschef i Istanbul. 

Modernisterna, däribland den kontroversielle Mirza Malkam 

Khan, hyllade den parallella framgången i grannlandet. 

Malkam försökte hjälpa Sepahsalar att segra i konkurrensen. 

Detta skulle kunna ge moderniseringen i Iran ny fart. Iranska 

exiltidskrifter berömde Mithat Paschas framgångar. De ville 

ge reformerna i Iran ny styrka 767 . 

764 Adamiyat, 1972, s. 124. 

765 Adamiyat, 1972, s. 135. 

766 Adamiyat, 1972, s. 142. 

767 Adamiyat, 1972, s. 155.


År 1876 publicerade exiltidskriften Akhtar den grundlagstiftning 

som hade föreslagits av Mithat Pascha 768 . Den 

statliga tidningen Rozname-ye Rasmi (Officiella tidningen), 

som under andra hälften av 1800-talet var Irans enda tillåtna 

tidning, citerade Akhtar och även skrifter om de reformer som 

genomfördes av Mithat Pascha i flera sammanhang. ”Därefter 

gav iranska intellektuella ut hand-skrivna teser (resale) som 

påminde om ungturkarnas planer och tankar. Att använda 

namnen Hürryet (frihet) och Kanun (lag och lagstiftning) på 

sina tidningar var också exempel på den ottomanska 

moderniseringens influens på iranska intellektuella 769 . 

Premiärministern Sepahsalar var dock oroad av ottomanernas 

reformer och skrev till shahen att framgången för 

Mithat Pascha kunde medföra risker för landets och iraniernas 

intressen 770 . Detta visade att relationerna mellan länderna 

fortfarande byggde på de tidigare konflikterna. De var rädda 

för varandras framgång och utveckling, och detta hindrade 

deras samverkan just när de behövde varandra för att tillsammans 

kämpa mot gemensamma fiender och ta sig förbi 

likartade yttre och inre hinder. 

Re-islamiserinengen och nya motsättningar 

Sultan Abdülhamits återgång till islamisering skapade nya 

konflikter i ländernas relationer. Re-islamiseringen innebar en 

ny centralisering av den sunni-islamiska maktapparaten i 

Istanbul. Re-islamisering i denna mening uppfattades som en 

ny religiös utmaning mot den shia-islamiska maktapparaten i 

Iran och besvarades med nya konflikter mellan Istanbul och 

Teheran. Konflikterna blev allt hårdare när sultanen understödde 

den pan-islamiska rörelsen i den muslimska världen. 


769 Kevserani, s. 191192. 

770 Adamiyat, 1990, s. 153.


Pan-islamismen hade sina rötter i konflikten mellan de 

ockuperade muslimska länderna och den ”europeisk-kristna 

koloniala och imperialistiska maktapparaten”. Pan-islamismen 

sågs som muslimernas svar på införandet av de moderna men 

främmande element som hotade deras traditionella samhällsrelationer 

och struktur. Pan-islamism representerade i denna 

mening det muslimska folkets rädsla och oro för de ”moderna 

framstegen” som mot den ”moderna exploateringen”. 

Sultanen använde den pan-islamiska rörelsen för att förena 

de inre krafterna mot européernas förenade maktapparat och 

ryssarnas pan-slavism och pan-ortodoxism. Många inom den 

shia-isalmiska hierarkin i Iran delade i denna mening den panislamiska 

synen och understödde den, trots att majoriteten 

vägrade acceptera den ottomanska sultanens ledarskap. 

Sultanen använde pan-islamismen som ett redskap för att 

rekrytera nya grupper av muslimska anhängare. Han bjöd in de 

exil-iranska islamisterna, däribland den kände pan-islamisten 

och frimurarledaren Seyyed Djamaladdin-e Afghani. Denne 

åkte 1892 till Istanbul på inbjudan av sultan Abdulhamit och 

försökte under hans re-islamisering på att ändra den religiöspolitiska 

strukturen i Iran 771 . Han beundrade sultanens reislamisering 

och försvarade tanken att förena den muslimska 

världen under sultanens ledarskap, samt fortsatte sina kontakter 

med mullorna i Iran för att uppmuntra dem att förena sig 

med sina sunni-muslimer bröder i Ottomanska riket. Han 

erhöll närmare 200 brev från shiitiska mullor som uttryckte 

stöd för den nya muslimska sammanhållningen 772 . 

Seyyed Djamaladdin-e Afghani lockade också till sig en del 

av de iranska intellektuella som bodde i exil i Istanbul. Han 

upprättade en pan-islamisk förening som skulle öppna vägen 

för enandet av sunni- och shia-muslimerna. Han ville förena 

771 

Momeni, 48, 66; Algar, 1980, s. 302. 

772 

Algar, 1980, s. 303.


Ottomanska riket med Iran och Afghanistan 773 . Processen 

nådde sin kulmen när Naseraddin terrordödades av en anhängare 

till Afghani. 

Händelsen ledde till olika aktioner i Iran. Mullorna fördömde 

dådet, men de understödde senare sina ”sunni-muslimska 

ottomanska bröder” i kriget mot de icke-muslimska och ”hedniska” 

makterna. 

I motsats till de sunni-islamiska mullorna i Ottomanska riket 

var de shia-islamiska mullorna i Iran tillräckligt starka för att 

sätta sig de ”muslimska brödernas” deltagande i första 

världskriget. Under kriget försvarade den iranska staten sin 

neutralitet, men en del av mullorna försökte organisera folket 

mot de ”kristna ockupanter” som attackerade de ”muslimska 

bröderna i Ottomanska riket”. Många iranska ayatollor utfärdade 

också fatwor för att få folket att betrakta det som sin 

plikt att delta i det heliga kriget (jihad). Många mullor delade 

också oron för att deras heliga gravplatser i arabvärlden skulle 

ockuperas av de kristna makthavarna om ottomanerna förlorade 

kriget. 

De islamiska aktivisterna i Iran gick så långt i sina planer att 

de skapade en islamisk regering i den heliga staden Qom för 

att organisera kampen mot Ryssland och Italien. Den 

informella islamiska regeringen tvingades så småningom att 

flytta till Istanbul 774 . Den pan-islamiska rörelsen hamnade 

under sultanens ledarskap. Därför upplöstes den i sin helhet 

parallellt med sultanens fall. Tanken om globaliseringen av 

islam levde kvar i båda samhällen. 

Ottomanernas försprång liksom deras framför allt indirekta 

påverkan på moderniseringsarbetet i Iran bestod under hela 

perioden och fortsatte fram till 1930-talet 775 . Relationerna 

773 Momeni, s. 66. 

774 Lambton, 1996, s. 403404. 

775 Issawi, 1998, s. 9596.


mellan dessa länder förändrade inte före 1935, då Pahlavishahen 

Reza besökte Turkiet. Han mottogs med hedersbetygelser 

och bestämde sig för att genomföra kemalismens 

reformer i Iran 776 . En ny tid hade inletts. 

776 Clevenda, s. 174177.

Slutord – olika strukturer 

och parallella processer 

Moderniseringens dubbla karaktär 

Moderniseringen hade från början en dubbel karaktär och 

medförde olika och motsatta förändringar. Å ena sidan väckte 

den människorna inom den islamiska världen till att upptäcka 

sin sämre utveckling och att försöka åtgärda denna. Moderniseringen 

medförde nya kunskaper, nya filosofier och ett nytt 

sätt att leva och värdera. Den hade byggts på rationella och 

materiella grunder och fick under sin utvidgning människor att 

förklara och utvärdera saker och ting utifrån vetenskapliga 

upptäckter och rationella grunder. Därigenom öppnade moderniseringen 

vägen för en renässans inom olika fält av de muslimska 

samhällena. 

Införandet av rationella och vetenskapliga framsteg skapade 

en storm av samhällsförändringar. De folk och samhällen som 

kunde ta till sig de rationella grunderna och tillämpa dem i 

sina institutioner och på sina samhällsförhållanden nådde en 

historisk och varaktig framgång. 

Moderniseringen medförde oundvikliga förändringar. Ingen 

nöjde sig längre med den gamla världen och det gamla 

levnadssättet. Alla mötte krav på att ändra sig och sitt samhälle. 

Agrarsamhället och de feodala förhållandena var sedan


länge dömda att avlösas av ett nytt urbant samhällsliv och de 

mer framgångsrika kapitalistiska förhållandena. Industrin och 

tjänstesamhället kom också att upplösa den traditionella 

produktionen av jord och boskap. Nya samhällsklasser som 

byggde på borgerliga och kapitalistiska förhållanden kom att 

upplösa gamla feodala, etniska och traditionella samhällshierarkier. 

Marknader, kapitalbildning och kapitalets in- och 

utflöde liksom nya stater med nya samhällsinstitutioner var 

också konsekvenser av moderniseringen. 

Moderniseringen medförde ett nytt samhällssystem med nya 

sociala, politiska och ekonomiska förhållanden. Moderniseringen 

medförde industrialisering och maskinell tillverkning. Den 

innebar en ny samhällsorganisation. Den krävde respekt för 

människan och hennes rättigheter, för individen och hennes 

möjlighet att leva fritt och yttra sig fritt. Moderniseringen 

krävde respekt för demokratin och demokratiska förhållanden. 

De som inte klarade detta skulle komma att bli tvungna att 

nöja sig med sämre utveckling, välbefinnande och välfärd. 

Moderniseringen gav de muslimska samhällena ett historiskt 

tillfälle till utveckling, reformer och förändring. 

I det ottomanska samhället som hade geografiska, geopolitiska 

samt ekonomiska och kulturella fördelar började moderniseringen 

tidigare än i det iranska samhället, som under denna 

tid brottades med svåra kulturella och historiska brister. 

Ottomanerna kunde genomföra moderna reformer långt före 

iranierna. Deras moderniseringsarbete varade också längre och 

skapade än djupare förändringar i det gamla islamisk-asiatiska 

samhällssystemet. Detta gjorde att Ottomanska riket i början 

av 1900-talet var mer framgångsrikt, modernt och utvecklat än 

det iranska samhället. Tack vare den relativa framgången för 

det ottomanska moderniseringsarbetet hade folket i Ottomanska 

riket möjlighet att klara framtiden mer framgångsrikt 

än iranierna.

Slutord – olika strukturer och parallella processer 417 

Moderniseringen hade från början en inbyggd drivskraft mot 

att utvidgas och globaliseras. Den skapade därigenom ett 

hierarkiskt globalt system, där de som var mer moderniserade 

tjänade bäst. Moderniseringen kom också att ändra de gamla 

och koloniala maktförhållandena och skapade en maktfördelning 

som byggde på den kapitalistiska och imperialistiska 

ordningen, dvs. kontrollen av marknader, kapital, tillverkning, 

kommunikation och konsumtion. Moderniseringen 

medförde samtidigt de moderna ländernas ”moderna kontroll”. 

De människor, folk och samhällen som fastnade i det moderna 

herraväldets nätverk kunde sällan befria sig och sitt samhälle 

från exploateringen. Modernisering innebar från början såväl 

modert framsteg som modern exploatering. 

Detta utsattes båda dessa muslimska samhällen för. De började 

båda som de moderna ländernas mindre betydande partner. I 

synnerhet Ottomanska riket förändrade olika fält av samhället 

för att ta sig ut ur sin långsamma utveckling. Det fick stora 

framgångar, men var ändå i slutet av moderniseringsperioden 

på 1800-talet beroende av europeiska länder. Som ickeindustriella 

länder hamnade de i periferin av industriländernas 

nästan globaliserade nätverk i början av 1900-talet. Det 

gemensamma ödet kvarstår än i dag. 

Sammanbrott och bristande utveckling 

En närmare blick på upplösningen av de muslimska imperierna 

ger vid handen att orsakerna bakom dessa parallella 

processer i grunden kan beskrivas i två delar. Den första utgörs 

av de problem som fanns inom länderna innan de hade fått 

kontakt med stormakterna. Den andra utgörs av problem som 

direkt eller indirekt skapades av stormakternas inflytande och 

påverkan. 

Varken Ottomanska riket eller Iran kunde inleda den utvecklingsprocess 

som européerna befann sig i efter renässan-


sen. Iran led ständigt av sin geopolitiska position. De långa 

och höga bergskedjorna hindrade kommunikationen mellan 

olika städer och marknader. Kontakterna över berggränserna 

var svåra och begränsade och såväl kulturutbytet som 

kapitalbildningen var svagt. Det torra klimatet liksom 

grannskapet med olika folkslag som hade anledning att erövra 

sina grannländer var också förödande. Grannskapet mellan 

höga och låga dalgångar med olika klimat och natur lockade 

under flera tusen år nya nomadgrupper. Detta ledde till att 

städerna i Iran under de senare århundradena plundrades och 

förstördes gång på gång. 

Landet led under lång tid av materiella och mänskliga 

tragedier och förluster. Samhällsutvecklingen avbröts flera 

gånger och utvecklingen av marknaderna samt det urbana livet 

lockade de mäktiga nomadgrupperna i området att ockupera 

landet och förstöra städerna. Detta hindrade den urbana 

utvecklingen och minskade möjligheterna till utveckling av 

nya marknader, utbyte av varor och in- och utflöde av kapital, 

samt kapitalbildningen i landet och uppkomsten av nya 

samhällsklasser. 

Ottomanska riket utgjordes av olika geografiska reservat. Det 

påverkades av geopolitiska nackdelar och fick dela en del av 

det tragiska ödet med Iran åtminstone i vissa delar av riket. 

Men situationen i det stora riket var ändå helt annorlunda. 

Ottomanernas långvariga centralmakt kunde hålla kontroll 

över nomaderna och deras förödande agerande i samhället. Det 

hade också geografiska fördelar av närheten till Västeuropa 

och kommunikationsmöjligheter. 

Trots de stora strukturella skillnaderna led båda de muslimska 

samhällena under en lång period av konflikter och maktkamp 

mellan olika grupper i det egna landet. Iran hade hamnat i 

maktkampen mellan olika nomadgrupper och lokala makthavare. 

Landets utveckling förhindrades av det dominerande 

nomadsystemet och nomadernas negativa påverkan på


samhället. De gav inte städerna möjlighet att växa och utvecklas. 

Ottomanerna drabbades inte så mycket som iranierna av 

nomadlivet, men det fanns andra orsaker till att utvecklingen 

av samhället hindrades. Ottomanska riket utgjordes av olika 

etnisk-religiösa grupper. Detta innebar djup splittring inom det 

omfattande riket. Ottomanerna hindrades därigenom från att 

behålla sin enhet och samla de splittrade krafterna under sin 

centralmakt. De misslyckades också med att kontrollera sina 

regioner och de mäktiga lokala aktörerna. De kunde inte sätta 

stopp för den pågående maktkampen och göra slut på den 

inbyggda anarkin, varken på nationell eller regional nivå. De 

led av en rad konflikter och kontraster i sitt föråldrade 

samhällssystem, vilka spelade samma roll i Ottomanska riket 

som den geopolitiska utvecklingen och det utvecklade nomadlivet 

gjorde i Iran. Den ständiga krigssituationen kunde inte 

heller åtgärdas. Det ottomanska samhället blödde hela tiden av 

krig och minoriteternas ständiga uppror och självständighetsförklaringar. 

Dessutom misslyckades dessa samhällen med att driva igenom 

grundläggande reformer under de senare århundradena. De 

reformer som lades fram var också kortvariga och ytliga. De 

kunde inte förändra den gamla samhällsstrukturen och dess 

funktionssätt, utan skapade nya sprickor i samhället. 

Ottomanerna började moderniseringen i början av 1700talet. 

De kortvariga reformerna under 1700-talet hjälpte inte 

utan fördjupade endast sprickorna i den traditionella maktstrukturen. 

Riket hamnade i brytningspunkten mellan dels det 

gamla och det nya och dels mellan inhemska och utländska 

aktörer. Det gamla samhällssystemet slutade fungera, medan 

det nya systemet aldrig fick möjlighet att institutionaliseras i 

samhället. Den hårda situationen minskade den centrala statsmaktens 

gamla funktioner. Den hindrade också den traditionella 

satsningen på landets utveckling, som enligt det 

”asiatiska produktionssättet” skulle ledas av den ”patriarkalis-


ka centralmakten”. Situationen minskade statens auktoritet och 

förmåga att lösa problemen genom traditionella åtgärder. 

De kortvariga reformerna delade så småningom den ottomanska 

statsmakten i olika moderna och traditionella fronter. 

Detta utlöste under slutet av 1700-talet en ständigt ökande 

maktkamp inom den styrande centralmakten, dvs. mellan 

reformister och traditionalister. Ingendera sidan kunde vinna 

över den andra och till fullo driva igenom sina planer förrän 

landet utsattes för stormakternas totala herravälde och kontroll 

från första hälften av 1800-talet. 

Därefter vann reformisterna och de reformvänliga krafterna i 

Ottomanska riket successivt över de konservativa vid olika 

tillfällen, men det var på grund av stormakternas ökade kontroll 

över riket för sent. 

Ottomanernas täta kontakter med européerna spelade en viktig 

roll under moderniseringsperioden och gav dem en gyllene 

möjlighet att utveckla samhället och förbättra sina institutioners 

funktionssätt. Man måste dock understryka att den 

geografiska fördelen hade kunnat medföra stora nationella 

fördelar för ottomanerna, om de hade kunnat utnyttja dessa 

möjligheter innan de hamnade under européernas politiska och 

ekonomiska inflytande. 

Ottomanerna lämnade 1700-talet och den relativt långa 

fredsperioden under mitten av detta sekel utan någon märkbar 

framgång på något område. De utnyttjade inte den långa 

perioden av fred och välfärd till att utveckla handeln eller 

bygga grunden för industriell tillverkning av varor. De 

försökte flera gånger reformera armén, men de misslyckades 

gång på gång med att genomföra några långvariga reformer. 

Framgången inom militären hade kunnat stimulera reformer på 

andra områden, men de lyckades inte komma underfund med 

detta förrän riket stod under de imperialistiska makternas 

kontroll. 

Ottomanerna började 1800-talet utan förutsättningar att 

lyckas i framtiden. De saknade ett fungerande handelsväsende


och hade gett utländska affärsmän unika möjligheter att 

bedriva handel i olika delar av riket. De kunde inte samla in 

skatter från avlägsna regioner i det vidsträckta riket. De kunde 

inte driva reformplaner som krävde makt och kapital och 

saknade en bred borgarklass som kunde öppna vägen för 

reformernas framgång. Det stora Ottomanska riket och den 

mäktige sultanen betedde sig ofta lika ogenomtänkt som den 

iranske shahen, trots att skillnaderna var stora. De kunde inte 

utnyttja någon av sina geografiska och geopolitiska fördelar 

eller sina långvariga kontakter med de västeuropeiska länderna 

på grund av de strukturella bristerna inom sitt samhälls- och 

maktsystem. 

Dessa grundläggande brister minskade Ottomanska rikets 

möjlighet att föra fram utvecklingsprocessen parallellt med 

förändringarna i Europa. Ottomanerna misslyckades med att 

utveckla drivkrafter i sitt samhälle och blev därför beroende av 

stimulans från utlandet. Såväl brister som behovet av hjälp och 

stimulans från utlandet gjorde att det ottomanska samhället lätt 

hamnade i européernas imperialistiska intresseområde. 

Den långsammare utvecklingen av handel och kapitalbildning 

i dessa samhällen hindrade uppkomsten av borgerliga klasser 

som i den europeiska utvecklingsmodellen kunde genomföra 

moderniseringen i form av en kontinuerlig process och under 

längre tid. Avsaknaden av nya samhällsklasser och 

producenter gjorde moderniseringen i dessa imperier beroende 

av staten, hovet och sultanen/shahen. Detta innebar också att 

reformerna blev avbrutna och kortvariga i båda riken. 

En olycklig upptäckt 

Stormakterna kom i kontakt med de muslimska staternas 

sammanbrott parallellt med sina förödande utvidgningar vid 

ingången till 1800-talet, då dessa muslimska imperier hade 

fastnat i en situation av en långsam utveckling mot samhällets 

sammanbrott. De fann att dessa imperier saknade kraften att


kunna försvara sin självständighet i den nya situationen. Detta 

var inte en tillfällighet utan dessa imperier hade sedan länge 

förlorat de inre drivkrafter som behövdes för att kunna tävla 

med stormakterna på olika militära, ekonomiska och teknologiska 

områden. 

Kontakten med moderna stormakter gav människorna i de 

muslimska samhällena möjlighet att upptäcka sitt underläge. 

De försökte därefter på olika sätt komma ur sin dystra 

situation, men de inre och yttre faktorerna hjälpte inte de 

muslimska samhällena att klara detta. 

Dessa samhällens historia uppvisade dock olika sätt att 

organisera samhället och maken. Det ottomanska samhället 

var mer organiserat, mer utvecklat och mer kapitaliserat än det 

iranska. Trots sammanbrottet hade ottomanerna fortfarande 

förmågan att utnyttja sina geografiska, ekonomiska och 

politiska resurser för att förbättra samhällsstagnationen. De 

hade ett fungerande samhällssystem, medan den nya statsmakten 

i Iran sakteligen höll på att byggas upp traditioner som 

via tillfälliga lokala stater hade utgått från Safavi-dynastin. 

Iranierna hade nyligen fått möjlighet att efter ett långvarigt 

inbördeskrig och en djupgående splittring och laglöshet 

organisera ett nytt maktcentrum i landet. Qadjar-dynastin 

representerade en historisk process av centralisering, men det 

iranska samhället saknade länge de inre krafter som krävdes 

för att bygga upp grunderna för uppkomsten av en ny 

centralmakt som kunde motsvara Safavi-dynastin under dess 

storhetstid på 1600-talet. 

Iranierna var inte färdiga med att utveckla sin auktoritet i 

hela landet, när de fick lära känna de ryska, franska och 

engelska makterna på en och samma gång. Därför fick 

qadjarernas statsmakt bygga sin nya maktstruktur under 

stormakternas hegemoni, bevakning och inblandning. Detta 

gjorde att landets suveränitet i grunden blev beroende av de 

regerande stormakternas beslut och överenskommelser. Såväl 

shahens makt som landets enhet hängde på stormakternas


strategi i området. Därefter kunde landet endast existera som 

en suverän stat så länge England och Ryssland såg det som en 

fördel att inte ockupera och dela landet. 

Ottomanska riket var för stort för att ockuperas av ett enda 

land, men under 1800-talet kunde stormakterna vid flera 

tillfällen dela riket i olika intresseområden med självständiga 

regioner och stater. Ottomanska riket kunde dock fortleva som 

en enhet tack vare de europeiska stormakternas konflikter om 

fördelningen av det som verkade vara ett för stort byte för att 

sväljas helt. ”I början var ryssarna rädda att upplösningen av 

det ottomanska imperiet skulle göra dem till grannar med de 

europeiska stormakterna. Detta innebar ökade risker för nya 

konflikter och nya krig” 777 . Under senare tider, i synnerhet när 

ottomanerna fick dela gräns till havs med flera europeiska 

makter, blev det omöjligt att komma överens med andra stater 

om att dela Ottomanska riket i mindre delar. 

Ottomanska riket liksom grannlandet Iran hade kunnat 

ockuperas och delas i mindre delar om samma situation hade 

inträffat under kolonialtiden, men då var situationen helt 

annorlunda. De kapitalistiska staterna i Europa hade större 

behov av ekonomiskt exploatering och militärt och politisk 

inflytande än av att ockupera och kolonisera andra länder. De 

behövde länge nya marknader och ville få de muslimska 

imperierna att ge dem koncessioner och ekonomiska rättigheter. 

Just dessa behov lade grunden för de europeiska ländernas 

konflikter och krig. Behoven spelade också en roll när 

stormakterna nöjde sig med ett imperialistiskt herravälde i 

dessa muslimska imperier, även om de använde olika metoder 

i olika länder och situationer. 

777 Palmer, s. 72.


Ryssarna kallade under hela andra hälften av 1800-talet Ottomanska 

riket för den “sjuke mannen” 778 . De föreslog vid flera 

tillfällen att de och engelsmännen skulle göra slut på den 

“Sjuke mannen” genom att dela riket i olika intresseområden. 

Men engelsmännen var medvetna om att Ottomanska riket var 

en för stor munsbit, särskilt då de inte behövde ockupera och 

kolonisera ytterligare områden vid denna tid. För England som 

var mer utvecklat och industrialiserat än Ryssland var det 

bättre att utnyttja det muslimska imperiets svaghet och dess 

beroende av stormakterna än att ockupera och försöka regera. 

Stormakternas ockupation av Ottomanska riket under åren 

19191922 visade att engelsmännen hade rätt i sin inställning. 

De skulle inte heller göra samma misstag som ottomanerna 

hade gjort genom den gigantiska utvidgningen av gränserna, 

som senare blev en av orsakerna till Ottomanska rikets 

sammanbrott. 

Islam och det icke-världsliga synsättet 

Den religiösa organiseringen präglade de muslimska imperiernas 

ställning både före och under moderniseringsperioden på 

1800-talet. Islamiska ledare och organisationer spelade olika 

roller i dessa länder. 

Mullorna i Iran började 1800-talet som den shia-islamiska 

Qadjar-shahens andliga tjänstemän. De såg det som en stor 

fördel att av staten tilldelas plikten att tjänstgöra i en viss stad 

eller moské. De tjänstgjorde där staten och statliga representanter 

önskade, och de gjorde propaganda för Qadjarshahernas 

shia-islamiskt legitimerade makt. De ville helst 

bidraga till utveckling av den shiitiska makten för att använda 

den mot den ottomanska sultanens kontroll över de heliga 

gravplatserna. 

Mullorna tillhörde Qadjar-tidens konservativa front som 

motverkade allt som var nytt och främmande. De delade åsikt 

778 Palmer, s. 179.


med andra konservativa, såväl Qadjar-släkten som nomadhövdingar. 

De ville alla hålla landet inom de traditionella 

gränser som sågs som islamiska och shiitiska. 

Organiseringen av statsmakten och moderniseringen i Iran 

genomfördes under Englands och Rysslands hegemoni. Dessa 

länder var eniga om att behålla Iran under sin kontroll genom 

att frysa alla möjliga förändringar i landet och använde en mer 

kolonial politik i Iran åtminstone fram till senare decennier av 

1800-talet. Detta skilde sig markant från den mer imperialistiska 

strategi som stormakterna från den första hälften av 

seklet genomförde i Ottomanska riket. 

Både ryssar och engelsmän allierade i Iran med den konservativa 

fronten. De stödde de samhällsgrupper som delade 

deras intressen. Muslimska ledare och nomadhövdingar var de 

första som stormakterna närmade sig. Dessa grupper hörde 

inte bara till samma konservativa front. De ägde också 

potential att organisera sig gentemot staten. De kunde 

därigenom minska statens makt, vilket var en fördel för de 

koloniala staterna. De kunde användas för att möjliggöra en 

kolonial politik. 

Detta gjorde att mullornas makt ökade parallellt med 

utvecklingen av stormakternas inflytande i landet. De kunde 

därigenom så småningom, i synnerhet under andra hälften av 

1800-talet, befria sig från shahens och statens traditionella 

kontroll samt kritisera shahen och stå emot hans beslut utan att 

straffas. De kunde organisera sig under ett heligt ledarskap, 

och de kunde bygga upp en hierarkisk islamisk organisation. 

Ökningen av mullornas makt i Iran vilade också på ökningen 

av deras ekonomiska vinst. De fick pengar både från staten 

och stormakterna. De tog hand om alla donationerna i landet. 

De samlade in pengar från folket. De sålde också förlåtelse till 

affärsmän för deras icke-islamiska (heram) metoder ör att 

tjäna pengar. De fick också in pengar genom sitt ansvar för 

utbildningsväsendet och de islamiska sharia-domstolarna.


Därmed spred de också sina berättelser och synpunkter i såväl 

religiösa som politiska, ekonomiska och sociala frågor bland 

folket och rekryterade nya anhängare. 

Under andra hälften av 1800-talet byggde mullorna i Iran 

successivt upp ett maktcentrum som konkurrerade med staten. 

Deras organisation utgjorde vid ingången till 1900-talet en 

oavhängig islamiskt legitimerad stat inom qadjarernas ”ickeislamiska 

centralmakt”. De omvandlades i början av 1800-talet 

från de shia-islamiska Qadjar-shahernas ”andliga tjänare och 

tjänstemän” till de som ägde makten att bestämma över shahen 

och lagen i slutet av seklet. Mullorna blev således självständiga 

och mäktiga ”shia-islamiska ledare” som enligt en 

nyskapad berättelse representerade den tolfte imamen. De 

kunde bestämma över såväl religiösa som politiska, sociala 

och ekonomiska institutioner och beslut. 

En så stor och mäktig organisation av islamister som 

fortfarande utgick från sharia, som hade skrivits flera hundra 

år tidigare, hade både makt och välgrundade skäl att försöka 

stoppa förändringarna i det iranska samhället. Iranierna fick 

inte heller följa förändringarna i grannländerna Indien, 

Ryssland och Ottomanska riket. 

Iraniernas försök att reformera det gamla systemet stämplades 

ofta som icke-islamiska och hedniska. Stämpeln sattes också 

på alla nya importerade varor, från teknik till matvaror. Att 

studera vid och öppna moderna skolor, öppna flickskolor, 

bygga vägar, sätta åldersgränser för flickors och pojkars 

giftermål, låta kvinnor befinna sig i det kollektiva och 

offentliga rummet, sitta på stolar, samt att äta okända 

grönsaker, däribland tomater, stämplades som hednisk, ickeislamisk, 

ej önskvärd (mobah) och förbjud (heram). 

Förbudet utvidgades parallellt med moderniseringen i det 

iranska samhället. För de flesta islamisterna var ”mänskliga 

rättigheter”, ”frihet och människans rätt att välja sina representanter 

till parlamentet” helt och hållet ”icke-islamiska”. Dessa 

termer motsade de absoluta shia-islamiska grunderna.


Islamisterna ansåg att shia-islam redan hade heliga lagar och 

traditioner som skulle gälla ”alla personer i alla tider”. 

”Människor är inte fria och äger inte heller makten att 

välja sina ledare. De är tvärtom förpliktade att efterfölja 

Guds och hans budbärares val och beslut”, menade de. 

Förbudet att resa med bil, titta på TV och till och med tala i 

mikrofon fortsatte långt in på andra hälften av 1900-talet. Det 

religiösa förbudet och mullornas oomstridda sociala, kulturella 

och pedagogiska inflytande fick iranierna att dröja med att 

genomföra reformer under flera decennier och i vissa fall 

skedde det mer än ett sekel efter ottomanernas motsvarande 

reform. Iranierna tvingades länge vända alla samhällsförändringar 

som inte väckte mullornas intresse ryggen. 

Qadjar-shaherna delade de shiitiska mullornas intresse av att 

utnyttja alla möjligheter att reproducera skillnader mellan shiaislam 

och sunni-islam. Shia-islam och dess inbyggda konflikt 

med sunni-islam lade grunden för både shahens och mullornas 

legitimitet och maktbefogenheter. Därigenom aktualiserades 

konflikten mellan Iran och Ottomanska riket gång på gång, 

även under moderniseringsperioden. Detta var kostsam för 

iranierna, särskilt när det ottomanska samhället bar moderniseringens 

fana och det långvariga moderniseringsarbetet 

tanzimat ägde rum. 

Iranierna hindrades genom sin starka tro också att lära sig av 

”de hedniska ryssarna”, ”de dels icke-muslimska och dels 

sunni-muslimska indierna” och ”de sunnimuslimska egyptierna”. 

Detta isolerade landet från alla möjliga förändringar 

åtminstone fram till 1920-talet. 

Det ottomanska samhället hade en helt annorlunda religiös 

arbetsfördelning. Islamiska ulema tvingades alltid lyda 

sultanen och den islamiska statsmakten. De sunni-islamiska 

mullorna såg det som sin religiösa plikt att förhålla sig lojala


gentemot sultanen och centralmakten. De bevarade ironiskt 

nog lojaliteten även när de utfärdade fatwor för att avsätta 

sultanerna. 

Ulema fick spela viktiga roller under de första decennierna av 

1800-talet. De avbröt sin traditionella allians med den konservativa 

militären och hjälpte sultanen att driva igenom 

moderniseringen. Detta resulterade också i upplösningen av 

janitsjar-styrkan 1826. Ulema förlorade dock därefter möjligheten 

att uttala sig om maktkampen mellan sultanen och 

militären. De blev allt mer marginaliserade under genomförandet 

av tanzimat. Detta berodde dels på det annorlunda 

islamiska etablissemanget i Ottomanska riket och dels på den 

hanafi- och sunni-islamiska lärans relativt liberala synpunkter i 

jämförelse med shiiternas extrema åsikter. 

Detta berodde också på att stormakterna hade ett annat syfte 

i Ottomanska riket. De ville inte understödja de ottomanska 

islamisternas omorganisering och självständighet, eftersom de 

visste att detta skulle strida mot centralmaktens auktoritet och 

förmåga att genomföra de reformer de ville. Detta var orsaken 

till att ulema i Ottomanska riket förlorade sin tidigare position 

parallellt med fördjupningen av moderniseringen och stormakternas 

imperialistiska inblandning i landet. 

Samma process av fördjupning av moderniseringen och 

utveckling av stormakternas hegemoni hade en annan påverkan 

på det shia-islamiska etablissemanget i Iran. Mullornas 

makt ökade parallellt med utvecklingen av moderniseringen 

och ökningen av stormakternas inflytande och exploatering. 

Detta berodde framför allt på att stormakterna hade ett annat 

syfte och andra metoder för exploatering av situationen i Iran. 

Processen fick de ännu maktlösa islamisterna, ulema, i det 

ottomanska samhället att lämna sin religiösa ställning till 

förmån för den ottomanska byråkratin. Byråkratin blev allt 

mäktigare under moderniseringsperioden på 1800-talet. ”Den 

kunde även fatta beslut om vad som var islamiskt rätt eller


fel”. Därigenom förvandlades ulema till religiösa tjänstemän 

underställda sultanen och byråkratin. Ulemas heliga lydnad 

var sedan gammalt tradition i Ottomanska riket. 

Inte heller re-islamiseringen med början under 1870-talet 

kunde hjälpa ulema att göra sig oavhängiga. De återtog en del 

av sina gamla och nya religiösa uppdrag under senare tid, men 

detta fördjupade snarare deras beroende av staten, sultanen och 

den ottomanska centralmakten och gjorde dem inte mer 

självständiga. 

Ulema kunde inte heller spela någon roll i uppkomsten av 

det nya och informella islamiska nätverket. Politiska partier 

och islamiska aktörer och lekmän utanför det formella 

islamiska etablissemanget styrde i stället den informella reislamiseringen. 

Dessa grupper och personer, liksom religiöstkulturella 

darvish- och tarikat-grupper, fortsatte kampen för 

re-islamisering. 

Ulemas lojalitet mot centralmakten fortsatte även när 

parlamentet öppnades under den första och andra konstitutionen 

1876 respektive 1909. De utfärdade fatwor även när 

parlamentet i egenskap av centralmakt krävde och var i behov 

av dem. 

Således gav den islamiska organisationen liksom makt- och 

arbetsfördelningen de reformvänliga byråkraterna i Ottomanska 

riket en gyllene tillfälle att genomföra sina reformplaner 

utan att hindras av konservativa islamiska ledare och 

traditioner. Ottomanernas stora framgång med att reformera de 

islamiska rättstraditionerna och upplösa dem genom en 

modern och sekulär lagstiftning, redan under de senare 

decennierna av 1800-talet, visade att byråkraterna hade goda 

möjligheter att offentliggöra nya tolkningar av de islamiska 

traditionerna utan att rådfråga islamiska ämbetsmän. 

Detta var en stor fördel som låg till grund för ottomanernas 

mer framgångsrika och djupare modernisering i jämförelse 

med iraniernas kortvarigare och ytligare samhällsförändring 

under Qadjar-tiden.


Kravet på rationalism och protestantism 

Det ottomanska samhällets möjlighet att driva fram reformerna 

utan att hindras av de islamiska ledarna innebar dock inte 

att det islamiska tänkandet i det ottomanska samhället var 

svagare än i Iran. Att det formella hanafi-islamiska etablissemanget 

sin tidigare betydelse under moderniseringen i 

Ottomanska riket betydde inte att den islamiska tron var 

svagare eller hade mindre verkan på människornas vardagsliv i 

det ottomanska samhället. Statens makt över hanafi-islamiska 

ulema betydde inte att islamiska traditioner och grundläggande 

islamisk filosofi och värderingar hade mindre verkan i det 

ottomanska samhället och på den ottomanska statsmakten. 

Den islamisk-orientaliska kulturen dominerade snarare både 

det iranska och det ottomanska samhället. Den hade samma 

effekter på muslimerna i Ottomanska riket som i Iran, vilket 

satte djupa spår på moderniseringen och genomförandet av 

reformer inom olika delar av det ottomanska samhället. 

Olika islamiska Tarikat-grupper i Ottomanska riket hade sedan 

gammalt lärt människorna att nöja sig med minsta möjliga för 

att nå den himmelska lyckan. Islamiska ledare lovade ofta 

folket att de i det himmelska paradiset skulle belönas för sin 

fattigdom, sitt lidande och sin förnöjsamhet. Enligt vissa 

sociologer 779 skapade den nya världen i Europa en egen 

religiös motiveringh, dvs. den protestantiska etiken, där vinst i 

denna världen ledde till vinst i den himmelska världen. Denna 

etik krävdes även för att ett kapitalistiskt värdesystem och 

kapitalistiska förhållanden skulle kunna växa fram i muslimska 

samhällen. 

Ottomanerna behövde en ny religiös motivering för att 

kunna använda de geografiska och strukturella fördelarna för 

att bygga upp en modern kapitalistisk värld, men de saknade 

en sådan. De islamiska rättstraditionerna reformerades gång på 

779 Weber, s. 1821.


gång av staten under reformperioderna, men det gamla 

islamiska motivet, liksom den islamiserade orientaliska 

filosofin, fortsatte att prägla människornas liv och levnadssätt. 

Dessutom var moderniseringen i det ottomanska samhället 

svag och en importerad vara. Den kunde som alla andra 

främmande sociala element inte förändra människornas sätt att 

tänka och värdera, innan den hade blivit assimilerade i 

samhället. Den föråldrade sunni-islamiska läran fick snarare 

människorna att sitta och vänta på belöning i det himmelska 

paradiset, just när de stod inför en historisk och förödande 

förändringsprocess. 

Tillbakagången till de islamiska rötterna skapade gång på 

gång kraftiga reaktioner mot de främmande element som 

kunde skapa nya förutsättningar i samhället. Den svaga utvecklingen, 

liksom den kontroversiella moderniseringen med 

sitt tveeggade innehåll, bidrog också till återgången till 

rötterna. Att leva som muslim och att behålla sitt traditionella 

islamiska levnadssätt fungerade som identitetsskapande, 

särskilt när människorna behövde reagera mot moderniseringens 

förnyelser och dess imperialistiska innehåll. 

Dessa brister gjorde att ottomanerna inte kunde utnyttja den 

relativt liberala hanafi-islamiska synen på förändring. De 

kunde inte heller använda den maktfördelning som gett staten 

rätt att styra islamisterna och de religiösa institutionerna. 

”Utan att modernisera och rationalisera de islamiska grunderna 

misslyckades ottomanerna med att hänga med i den europeiska 

utvecklingen”. De kunde inte heller åstadkomma en annan, 

parallell utvecklingsprocess som passade deras egna villkor. 

Därför var deras samhälle lägre utvecklat, misslyckat och 

besegrat även efter flera decenniers modernisering och 

satsning på europeisering. De delade faktiskt samma öde av 

sämre utveckling med iranierna även om det ottomanska 

systemet hamnade i en betydligt högre nivå.


För att följa med förändringarna i Europa behövde de båda 

muslimska rikena gå samma väg som de kristna hade gått 

innan moderniseringsperioden i Europa. Parallellt med utvecklingen 

av sitt samhälle lyckades européerna skapa nya 

andliga och filosofiska tänkesätt. De skapade protestantiska 

läror inom kristendomen och detta gav upphov till nya 

värderingssystem som underlättade samhällets teknologiska 

och kapitalistiska framgångar. 

Muslimerna i de ottomanska och iranska samhällena 

behövde också skapa en ny filosofi och nya sätt att se på 

samhällslivet och samhällsorganisationen. Detta innebar en 

moderniserad syn på islam och dess grundprinciper. De skulle 

också, på samma sätt som i Europa, driva fram nya oppositionella 

reformer inom islam för att kunna öppna vägen för en 

bred samhällsförändring. Men ingen av de dominerande 

islamiska lärorna och organisationerna, varken sunni-islamiska 

eller shia-islamiska, visade vara mogen för genomförandet av 

en sådan radikal reform. Islamiska protestantiska synpunkter 

framfördes i båda samhällen vid mitten av 1800-talet, men inte 

heller dessa kunde omskapas och fördjupas under senare reislamiseringsprocesser. 

De sunni-islamiska traditionerna inom hanafi-skolan byggde 

på absolut lojalitet mot Koranen och sunna (de ursprungliga 

förebilder och praxis). Detta heligförklarade det gamla 

systemet och stängde dörrarna till rationalisering och nya 

tänkesätt. Sunni-muslimerna hade hamnat i en situation där de 

inte vågade fortsätta de rationella tänkesätten från gamla 

islamiska rörelser, Mutezile och Akhvan-ussafa. De byggde 

sina synsätt på de av Koranens verser som verkade rationella 

eller som kunde förklaras genom argumentation. De behövde 

inte lyda de delar av Koranen som verkade oförklarliga och 

stred mot förnuftet, samt avvisade påståendet om de islamiska 

föreskrifternas obegränsade giltighet i tid och rum. 

Om moderniseringen i Ottomanska riket gav nya förutsättningar 

för moderna förklaringar av den sunni-islamiska


läran, hindrade ökningen av mullornas makt och inflytande 

varje möjlighet till respekt för människans intelligens och 

förmåga. Bland shiiterna i Iran fanns inga möjligheter till 

utvecklingen av proteströrelse. Varje förändring eller kritisk 

syn på shia-islam förtrycktes hårt av shahen, de mäktiga 

mullorna och deras konservativa allians. Under 1800-talet 

förlorade alla oliktänkande grupper och sekter sin kamp 

mot det mäktiga islamisk-statliga maktcentrumet och 

straffades hårt. Mullornas ”nyskapade berättelse” om att 

ayatollorna representerade den tolfte Imamen låg bakom 

uppbyggandet av den absoluta kontrollen över oliktänkande. 

Mullornas upptäckt av principen om växelverkan ”imam och 

ummat” (ledare och anhängare), dvs. ledare som fattar beslut 

och anhängare som följer ledarens beslut, byggde på ”människors 

absoluta lydnad” och deras plikt att låta bli att tänka på 

saker som endast ledarna skulle reflektera över. Således 

förhindrades utvecklingen av rationalismen och avvisades 

människans rätt att söka förklara sin värld och sin närvaro i det 

världsliga livet. 

Detta gjorde att de islamiska konservativa moralreglerna och 

den negativa synen på världslig framgång fick folket i båda 

samhällena att förbereda sig inför livet efter döden. De glömde 

den ”världsliga obehagliga framgången” för att nå ”det 

himmelska liv” som enligt den islamiska läran var det verkliga 

och eftersträvansvärda. Därigenom gjorde det föråldrade 

islamisk-orientaliska kulturarvet det omöjligt att med framgång 

förändra och förnya samhällslivet. Den negativa påverkan 

var kraftigast och mest effektiv i Iran, och den 

förtryckte människornas rationalitet i det strängt bevakade 

shia-islamiska samhället.


Strukturella brister 

Det var inte bara de gamla islamiska filosofierna och traditionerna 

som var lika i dessa samhällen. De var båda fast i det 

gamla asiatiska agrarsamhället och feodala systemet, där 

staten representerade en helig patriarkalism. Individens 

legitimitet och suveränitet avgjordes av hennes deltagande i de 

traditionsbundna släktbaserade kollektiven och hennes karriär 

och roll i de patriarkaliska institutionerna. Allting betygsattes 

oklanderligt av traditionerna och därmed behövde ingenting 

förändras. 

Systemet var i båda samhällena föråldrat och dess existens 

hotades av allvarliga brister. På grund av detta skulle de ha 

besegrats i konkurrens med Europa om de inte också hade 

utsatts för kolonialismen och imperialismen. De skulle ha sett 

sig som misslyckade och outvecklade, när deras föråldrade 

samhällssystem mötte de framgångsrika kapitalistiska makterna. 

De skulle också ha förlorat mycket om de hade handlat med 

västeuropeiska länder även om de inte hade påverkats av 

trycket från koloniala och kapitalistiska intressen. De hade 

nämligen ett produktionssätt som var manuellt och mindre 

utvecklat och deras varor hade en betydligt lägre kvalitet 

jämfört med européernas högteknologiska och maskinproducerade 

varor. Detta medförde att båda samhällen lätt besegrades 

av de teknologiskt framgångsrika staterna i Europa. 

Således brottades de båda muslimska rikena med stora 

strukturella problem innan de utsattes för stormakternas 

imperialistiska aktioner i slutet av 1700-talet och i början av 

1800-talet. De hade olika samhällsstrukturer, men de led båda 

av strukturella brister som hindrade dem från att kunna stå 

emot det kraftiga militära och ekonomiska trycket från de 

moderna europeiska makterna. Detta orsakade trots deras 

skillnader samma marginalisering och en gemensam framtid.


Från kolonialism till imperialism 

Relationerna mellan dessa länder och de europeiska stormakterna 

vilade inte bara på kontakten mellan starka och 

svaga parter. De starka västeuropeiska länderna använde också 

andra metoder för att kontrollera dessa imperier. Det var ett 

faktum att deras svaga ställning gentemot de mäktiga 

imperialistiska länderna förvärrades under seklet, eftersom 

stormakterna såg dem som sina kolonier. Européernas 

kapitalistiska maktapparat, liksom den kapitalistiska etiken, 

medförde att de ansåg sig ha rätt att förstöra och plundra de 

svaga samhällena för egen vinning. 

Européerna bar moderniseringensfana och representerade 

den nya världsordningens demokrati och samhällsutveckling, 

men de kompromissade ofta med sina värderingar när handel 

och vinst krävde hårda handlingar. 

Den första reaktionen mot den utländska ekonomiska invasionen 

kom i Iran tidigt under första hälften av 1800-talet 

från den iranska premiärministern Qaim Makam. Amir Kabir 

var också en av de första i öst som medvetet försökte stoppa 

den påtvingade utvecklingen av den ”fria marknaden” i Iran. 

Han ville försvara den inre marknaden från de imperialistiska 

stormakternas ekonomiska invasion. Han var medveten om 

vad den ”fria marknaden” hade medfört i Indien. Han ville i 

stället satsa på att bygga en oavhängig industri för att tillverka 

varor i landet. Men engelsmännen gjorde allt för att stoppa 

hans planer. De argumenterade för att man kunde köpa och 

importera varorna billigare än man kunde tillverka dem i 

landet 780 . Kampen mot de imperialistiska planerna var en 

viktig orsak till Amir Kabirs avsättning och därefter hans 

avrättning. 

Hade Amir Kabir rätt att stoppa engelsmännen och ryssarna 

från att kontrollera marknaden i Iran, medan iranierna led av 

780 Adamiyat, 1972, s. 298.


kapitalbrist? Var det utländska kapitalet inte det enda tänkbara 

alternativet när den lokala marknaden saknade kapital och 

varor? I varje fall visar hans beslut att det fanns en viss 

medvetenhet hos iranierna om att de imperialistiska makter 

som ville öppna nya marknader i landet hade för avsikt att 

plundra marknaden och föra ut redan bristfälliga resurser ur 

landet. De visste också att imperialisternas inblandning på 

samma sätt som skedde i Indien skulle konkurrera ut den redan 

fattiga lokala industrin. 

Men detta var inte hela argumentet bakom iraniernas försök 

att minska det främmande kapitalets inflöde till deras 

territorium. Deras agerande hade inte bara antiimperialistiska 

grunder. Många konservativa inom det iranska ledarskiktet var 

också rädda för att import av varor och inflöde av kapital 

skulle försvaga det traditionella samhällssystemet. Shahen och 

makthavarna vid hovet samt jordägare, nomdhövdingar och 

mullor var alla eniga om att byggandet av nya vägar skulle 

innebära risk att ge ”icke-muslimska främlingar” möjlighet att 

verka inom det ”muslimska landet”. Detta skulle skada 

islamiska traditioner och solidariteten mellan det regerande 

skiktet och folket. Det riskerade också skada balansen inom 

det patriarkaliska systemet, där de mäktiga färderna representerade 

både Gud och shahen inom sin nomad- och släktgrupp 

samt familj. 

Stormakterna satsade trots allt under den andra hälften av 

1800-talet på att idka handel på marknaderna i Ottomanska 

riket och Iran. Deras satsningar i Ottomanska riket började 

ännu tidigare och hade betydligt större betydelse än i Iran. 

Iranierna hade inte bara en svag och sämre organiserad 

statsmakt och militär. Marknaderna i iranska städer var svaga 

och kapitalbildningen i storstäderna mycket begränsad. De 

borgerliga samhällsgrupperna kunde inte utvecklas från ett 

begränsat samhällsskikt till en viktig samhällsklass även under 

andra hälften av 1800-talet.


Ryssarna var eniga med engelsmännen om att hålla det 

iranska samhället utanför den pågående processen mot 

europeisk modernisering. Den utländska alliansen mellan stormakterna 

hade nära kontakter med den inhemska, bestående av 

hovet, feodalherrar, nomadhövdingar och mullor. De var alla 

eniga om att det s.k. ”shia-islamiska kungariket” skulle stå 

utanför alla de nya relationerna. Detta fördjupade landets 

svaga utveckling och hindrade iranierna från att inte påbörja 

samhällsförändringar inom olika sociala, kulturella, ekonomiska 

och teknologiska fält. 

Iranierna började successivt påverkas av de imperialistiska 

och kapitalistiska förhållandena under de sista decennierna av 

1800-talet, då importerat kapital och varor nådde den iranska 

marknaden. Teheran började utvecklas till en relativt stor stad 

med ny infrastruktur och nya samhällsgrupper som sysslade 

med handel av utländska varor. Iranska marknader väckte 

européernas intresse sent under 1870-talet. Därefter började 

Ryssland och England köpa förmånsrätter till tull, tobak, 

bankväsende och i början av 1900-talet olja. Importen av varor 

och kapital lade grunden för uppkomst och utveckling av nya 

urbana samhällsgrupper med europeiskt orienterad kultur. 

Det ottomanska samhället var mer utvecklat och staten bättre 

organiserad. Ottomanska marknader var rikare och livligare. 

Moderna samhällsgrupper spelade viktiga roller i huvudstaden 

redan vid ingången till 1800-talet och nya borgerliga 

samhällsskikt blev verklighet redan under första hälften av 

1800-talet i storstäderna. Den nyorganiserade militären stod i 

centrum för moderniseringen. Importen av kapital och varor 

till huvudstaden ökade redan i mitten av 1800-talet. De 

sociala, kulturella, teknologiska och ekonomiska förändringar 

som iranierna upplevde vid ingången till 1900-talet 

genomfördes i Ottomanska riket i början av 1800-talet.


Ryssland fortsatte sin tidigare politik att föra krig och tvinga 

ottomanerna till förmånliga fredsavtal, medan de europeiska 

stormakterna, England, Frankrike och Österrike, hade andra 

strategier som skilde sig från deras planer i Iran. De var 

medvetna om de stora möjligheterna i Ottomanska riket och 

satsade på att utveckla de relativt feodala ottomanska 

samhällsförhållandena i kapitalistisk riktning. De hjälpte till 

vid genomförandet av planerna för att stimulera kapitalflödet 

och hade som mål att skapa ekonomiska vinster och 

kontrollera marknaderna i Ottomanska riket. Dessa länder 

öppnade banker och gav lån, satsade på kommunikation och 

tågförbindelser mellan Västeuropa och Ottomanska riket samt 

stod bakom reformvänliga statsmän, något som helt och hållet 

skilde sig från deras, i synnerhet Englands agerande i Iran. 

Trots det ottomanska samhällets betydande utveckling och 

dess ekonomiska, sociala, kulturella och industriella fördelar 

gentemot Iran hjälpte den ”fria marknaden” och inflödet av 

kapital och varor inte Ottomanska riket att hinna i kapp de 

moderna länderna. Den förvandlade snarare landet till 

stormakternas eviga låntagare. Senare sjönk de stater som fick 

låna mer ännu djupare i en imperialistisk sumpmark. 

En stor del av det utländska kapitalet togs ut som räntor och 

utgifter av långivarstaterna själva och resten finansierade 

makthavarnas slöseri och lokala myndigheters korruption. 

Trots det stora kapitalflödet till Ottomanska riket var 

situationen i slutet av seklet densamma som i det iranska 

samhället. Ottomanska riket var efter ett sekel av den 

europeiskt orienterade moderniseringen inte ett industriland. 

Utvecklingen från det gamla agrarsamhället med feodalliknande 

arbetsförhållanden till ett kapitalistiskt samhälle med 

nya borgerliga samhällsklasser gick mycket långsamt. De 

relativt kapitalistiska samhällsrelationerna fungerade i vissa 

delar av huvudstaden, medan stora delar av riket befann sig 

utanför förändringsprocessen. Balansgången mellan Ottomanska 

riket och de industrialiserade europeiska länderna


motverkade också Ottomanska rikets utveckling. Detta fick 

riket att fastna i industriländernas periferi. Det ottomanska 

samhället verkade vara välutvecklat när det jämfördes med 

den iranska samhället, men hela processen verkade vara 

förgäves när det jämfördes med den europeiska utvecklingen. 

Således försämrade kontakten med de imperialistiska länderna 

de strukturella problemen i båda de muslimska staterna. De 

mäktiga länderna utnyttjade sitt inflytande för att fördjupa 

splittringen samhället och därmed förstärka sin kontroll. De 

satsade på mullorna och nomadhövdingarna i Iran och på de 

religiösa, nationella och etniska minoritetsgrupperna i Ottomanska 

riket. 

I Iran satsade engelsmännen på att hjälpa nomadhövdingarna 

och mullorna gentemot centralmakten. De gav en helt ny 

status både åt de lokala myndigheterna och de islamiska 

ledarna. De gav också stöd åt de lokala myndigheterna att 

bryta sig loss från centralmakten. 

I Ottomanska riket använde de också de etnisk-religiösa 

minoritetsgrupperna för att institutionalisera sin kontroll över 

samhället. De bidrog med sina inblandningar till uppkomsten 

av regionala självständighetssträvanden. Detta gällde inte bara 

de kristna europeiska regionerna och länderna och nationerna 

utan även alla etniska och religiösa grupper som sökte att 

förklara sig som självständiga. Detta gjorde den centrala 

makten allt svagare och beroende av stormakternas hjälp. 

Stormakterna fick ett stort inflytande över statsmakten, men 

de nöjde sig inte med att kontrollera centralmakten. De 

försökte också skapa egna maktcentrum som så småningom 

konkurrerade ut statsmakterna. Stormakternas inblandning 

upplöste den gamla balansgången mellan de olika aktörerna. 

De imperialistiska makterna delade samhället i olika delar och 

kontrollerade dem genom att binda dem till sina maktcentrum. 

Det var mycket framgångsrikt att dela samhället i olika statliga


och oppositionella grupper och styra grupperna båda sidor. 

Genom att söndra och härska förvandlades statsmakten och 

hovet, sultanen och shahen samt de lokala myndigheterna, så 

småningom till en del av stormakternas osynliga imperium. De 

satsade på de aktörer som främjade deras lokala intressen. 

De hjälpte de konservativa i Iran för att förhindra samhällets 

förändring. De satsade också på korrumperade aktörer i stället 

för de självständiga moderna reformisterna. De främjade 

personer som hade potential att medvetet eller omedvetet driva 

deras politik. Medlemmar av pro-engelska och pro-europeiska 

frimurarorganisationer, liksom de modernister som var lojala 

mot stormakternas hierarkiska relationer, fick hjälp och stöd. 

Den kontroversielle iranske modernisten Mirza Malkam Khan 

som delade ansvaret för det omstridda Tobaksavtalet, liksom 

den pan-islamiske frimurarledaren Seyyed Djamaladdin-e 

Afghani, representerade imperialisternas val av aktörer. 

De stängde samtidigt vägen för de reformister som ville 

genomföra reformer som kunde motverka deras intressen. 

Både engelsmännens och ryssarnas satsning på att avskeda och 

avrätta den reformvänlige premiärministern Amir Kabir och 

ryssarnas samverkan för att avskeda premiärministern Sepahsalar 

var exempel på deras koloniala vägval. 

Således satte stormakternas val av metoder och strategier 

djupa spår under dessa samhällens modernisering och 

utveckling. Detta minskade möjligheten till framväxten av 

politiker och industrimän som kunde rädda dessa samhällen 

från stagnation och beroendet av stormakterna. 

Dubbla funktioner 

Trots den imperialistiska kontrollen kunde inget hindra de 

moderniseringens vindar som blåste från den europeiska 

kontinenten och som fick människorna i de muslimska 

länderna att utvärdera och åtgärda sin samhällsutveckling. 

Kontakten med Europa innebar inte bara kolonial kontroll och 

imperialistiskt exploatering. Den väckte också människorna i


dessa muslimska samhällen och öppnade vägen för upprättandet 

av nya och moderna skolor i båda länderna. 

Européerna gav studenterna i båda länderna möjlighet att 

studera vidare vid deras högskolor. De hjälpte också länderna 

att bygga upp sin byråkrati och sitt försvar, i synnerhet när de 

ville använda dessa institutioner för att nå sina mål. De satsade 

på förändring och förbättring av dessa samhällen åtminstone i 

den utsträckning som krävdes för att öka vinsterna. 

Europeiska och amerikanska missioner öppnade skolor. 

Fransmännen satsade på utbildning och kulturella aktiviteter 

främst för att de såg det som en möjlighet att utvidga sin 

kulturella och politiska makt och sitt inflytande. De tysktalande 

länderna hjälpte i synnerhet Ottomanska riket på olika 

områden. Deras samverkan nådde sin kulmen under första 

världskriget, då ottomanerna stred sida vid sida med tyskarna. 

Engelsmännen och andra européer gav ofta stöd till de 

reformvänliga ottomanska statsmännen, och även amerikansk 

medborgare förlorade sitt liv i ett försök att främja den 

konstitutionella revolutionen i Iran. Det ottomanska samhället 

tjänade på satsningarna betydligt mer än iranierna. 

Kontakterna med den framgångsrika europeiska kontinenten 

bidrog också indirekt till samhällsförändringen. Resenärer i 

europeiska länder kunde lära känna de nya levnadssätten. De 

berättade för sina landsmän om de framgångsrika förändringar 

de hade upplevt. Såväl information om socioekonomiska, 

kulturella och politiska framgångar som diskussionen om uppkomsten 

av ett samhällssystem som respekterade medborgarnas 

mänskliga rättigheter blåste vid ingången till 1900-talet 

upp en kraftig politisk storm. Ottomanerna hade dessförinnan, 

redan från början av 1800-talet, upplevt flera liknande vågor 

av europeisk modernisering. Detta skapade en ny mentalitet 

och nya politiska och kulturella möjligheter till förändringar 

av de gamla samhällsstrukturerna i båda samhällen. 

De dominerande stormakterna och de lokala reaktionära krafterna 

försökte dock behålla kontrollen över in- och utflödet av


information. Deras dubbla agerande, ena dagen för reformer 

och andra dagen emot, gav den gamla strukturen och de gamla 

förhållandena möjlighet att leva vidare. 

Både Qadjar-shaherna och de lokala nomadhövdingarna fick 

hjälp för att kunna överleva under stormakternas långa 

förmyndarskap. Mullorna ökade också sin religiösa makt med 

hjälp av de ”sekulära europeiska makterna”. Engelsmännen 

hade nämligen i Indien erfarit att ”de religiösa ledarna var mer 

nyttiga för de imperialistiska strävandena och kunde hindra 

dem som kämpade för ett fritt och oavhängigt modernt 

samhälle” 781 . Samma scenario spelades också upp i Ottomanska 

riket, fast med andra aktörer och personer. Den 

föråldrade ottomanska regimen fick av de moderna europeiska 

stormakterna hjälp att fortleva. Det var en stor fördel för 

imperialisterna att en svag sultan och centralmakt styrde det 

gigantiska riket. 

Stormakternas dubbelspel och deras satsning på de gamla 

traditionerna och traditionsbundna aktörerna ledde också till 

att det gamla och det nya i dessa samhällen existerade sida vid 

sida. De gamla krafterna verkade även under moderniseringsperioden 

och under de moderna makternas hegemoni och 

kontroll. De omorganiserade sig gång på gång under 

kommande tider för att förhindra samhällsförändringar. Detta 

medförde att båda de muslimska samhällena upplevde flera 

avbrutna perioder av utveckling och återgång till rötterna. 

Stormakternas dubbelspel medförde att dessa muslimska 

imperier som inte hade kunnat utveckla sig på grund av 

strukturella brister inte heller kunde följa med i den europeiska 

utvecklingsprocessen. De fick chansen att utveckla sig när de 

fick kontakt med den moderna kontinenten, men de förlorade 

781 Palmer, s. 178.


alla förutsättningar för framgång när de utsattes för stormakternas 

”moderna” hegemoni och kontroll. 

Dessa samhällen var mindre utvecklade när konfronterades 

med stormakterna vid ingången till 1800-talet. Kontakten med 

de moderna länderna väckte dem ur den långa historiska 

sömnen. De fick möjlighet att upptäcka sin sämre utveckling. 

De stod inför möjligheten att åtgärda denna. I synnerhet Ottomanska 

riket gick igenom en långvarig moderniseringsprocess, 

men i slutet av seklet befann de sig fortfarande i samma 

underordnande ställning gentemot stormakterna som etthundra 

år tidigare. De delade den marginella positionen i slutet av 

moderniseringsperioden på 1800-talet. 

De muslimska imperiernas nedgång hade börjat långt före 

kontakten med de europeiska länderna vid ingången till 1800talet, 

men deras sammanbrott fick ett nytt fart när de hamnade 

under de imperialistiska ländernas socioekonomiska, politiska 

och kulturella kontroll. 

Ottomanerna hade bättre geografiska, historiska, sociala och 

kulturella möjligheter än iranierna. Dessa förutsättningar gav 

ottomanerna möjlighet att börja moderniseringen tidigare och 

göra den mer djupgående. Ottomanernas framgång med att 

åstadkomma en genomgripande utveckling gav dem en 

betydligt bättre position i jämförelse med andra muslimska 

samhällen, däribland Iran, men inte heller detta kunde avhjälpa 

marginaliseringen i förhållande till de mäktiga i-länderna. 

Framtida processer 

1800-talet och dess händelser har fortfarande betydelse i vår 

tid. Turkiet och Iran lider fortfarande mer eller mindre av 

sämre utveckling och strukturella brister. Båda samhällen 

brottas med samma frågor som under slutet av seklet. Båda har 

också hamnat i brytningspunkten mellan religiösa och sekulära 

krafter och upplever fortfarande den långvariga kampen 

mellan de som vill fördjupa moderniseringen och de som vill 

upplösa den genom att återgå till rötterna. De olika islamiska


etablissemangen i dessa samhällen med olika traditioner och 

organisationer har resulterat i två olika modeller för en ny och 

urbaniserad re-islamisering, den ”nya” islamiska 

fundamentalismen. 

Samtidigt lider det iranska samhället fortfarande av sin 

relativt långsamma samhällsutveckling, medan turkarna trots 

allt fortfarande lever ett mer demokratiskt och friare samhälle. 

Dessa samhällen har under seklet deltagit i olika moderniseringssträvanden. 

De har också under de senaste decennierna 

befunnit sig i olika positioner gentemot den globala marknaden 

och dess arbetsfördelning. Detta har lett dem till olika 

utvecklingsstrategier, utan att någondera har kunnat ta sig ur 

den situation de befann sig i för etthundra år sedan. Dessa 

samhällen förändrades i de riktningar de stakade ut under 

moderniseringsperioden på 1800-talet. Processen visar att 

såväl det gamla arvet som moderniseringens dubbla 

konsekvenser kommer att sätta djupa spår på samhällen. 

Iran och Turkiet befinner sig fortfarande i brytningspunkten 

mellan gammalt och nytt. De måste befria sig från de brister 

som de har ärvt från gamla tider, samtidigt som de måste 

brottas med de problem som den kontroversiella moderniseringen 

har skapat. Deras historia visar att nya problem inte 

kan åtgärdas med gamla metoder eller genom återgång till de 

rötter som orsakat den långvariga stagnationen. Moderniseringen 

innebär fortfarande en stor möjlighet att övervinna 

bristerna, även om den har ett dubbelt innehåll av moderna 

framsteg och ”modern” exploatering. 

Moderniseringens historia i dessa samhällen visar att den 

”moderna” exploateringen bara kan åtgärdas på moderna 

vägar. Detta kräver en långvarig kamp mot ”gamla strukturella 

brister” och ”modern exploatering”.

Bilagor 

Ordlista 

Hadith: En benämning i islam på en kort utsaga av eller om 

profeten eller någon av hans följeslagare, vilken avser att 

fastställa vad som i en viss fråga är normerande sed. (Jfr 

sunna: profetens praxis, normerande sed). 

Divan: Kronrådet i Ottomanska riket och Iran. Under 1800talet 

omvandlades divanen efter europeiska förebilder till den 

styrande civila byråkratin. 

Fatwa: Uttalande av en religiös lärd, ofta en mulla, i en fråga 

gällande den islamiska rätten. Under senare tid ökade 

betydelsen av både uttalandet och dem som fick rätten att ut-

Bilagor 446 

färda uttalandet. Detta gav, i synnerhet bland shiiterna, uttalandet 

en islamiskt förpliktande karaktär. 

Imam: Den arabiska ordet för ledare, böneledare för den 

gemensamma bönen. Inom shia-islam benämning på de 

legitima ledarna efter profeten. De efterträdde (eller måste 

enligt shiiter efterträda) profeten. Enligt shiiterna i Iran var de 

tolv heliga och ärvde ledarskapet från far till son. För att skilja 

dem från andra imamister som bara tror på fyra eller sex 

imamer kallas shiiterna i Iran för tolfteimamisterna eller 

tolvsekten. 

Jihad: Islamiskt heligt krig mot hedniska fiender. 

Janitsjar-soldater, (även Janitsjar-armén och Janitsjarstyrkan): 

Reguljärt infanteri i Ottomanska riket från 1300-talet 

till 1826. 

Sadrazam: Storvesir, den främsta ämbetstiteln i dessa muslimska 

riken fram till 1920-talet. Hans ställning kom från 

1800-talet mer att likna en europeisk premiärministers. 

eyhülislam: Chefen för det formella och statliga islamiska 

etablissemanget, alltså den högsta islamiska ämbetsmannen i 

Ottomanska riket. Tvärtemot ayatollornas ledande roll i det 

shia-islamiska samhället i Iran spelade ejhülislamer sällan 

rollen som ”islamiska ledare”. Ledartiteln tillkom bara 

sultanen och användes då och då av ottomanska regeringar 

under senare tider. 

Shia: "Parti", förkortning av shi'at Ali (alis parti), den gren av 

islam som i motsats till sunni räknar Ali Ibn Abi Talib och


manliga ättlingar till honom och Fatima (profetens dotter) som 

det muslimska samfundets legitima ledare 783 . 

Sigeh eller matah: Ett shiitiskt, ofta tillfälligt äktenskap mellan 

en (gift eller ogift) man och en (ogift, frånskild eller änka) 

kvinna. Mannen betalar kvinnan (eller hennes förmyndare) 

och köper rätten att äga henne under en viss period 784 . 

Traditionen har gång på gång bekräftats av mullorna i Iran 

sedan 1979. 

Tagje: Rätten att förneka och ljuga när det krävs. Tagje är en 

tradition som ger shiiterna rätt att förneka sin tro och sina 

åsikter när det är tillrådligt. De har alltså rätten att ljuga om det 

som kan skada dem på något sätt. ”Enligt islamiska ideologer 

(fugaha) kan shiiterna även erkänna en islamiskt ickelegitimerad 

regim så länge som avslöjandet av oppositionella 

åsikter eller vägran att erkänna riskerar deras liv, ägodelar, ära 

eller dylikt” 785 . 

Ulema: vetenskapsmän, alltså de islamiska prästerna. Ordet 

användes både i Ottomanska riket och Iran för att understryka 

de sunni-islamiska och shiitiska mullornas islamiska vetenskap, 

trots att dessa grupper under 1800-talet fick olika 

uppgifter i dessa samhällen. 

Ummat: Shiitisk anhängare. Enligt en berättelse som under 

senare tid har framförts av mullorna har shia-muslimer en 

religiös plikt att välja sin samhällsledare bland de shiitiska 

ayatollorna. De belönas annars inte av Gud för sina goda 

handlingar. Enligt principen om växelverkan mellan imam och 

783 

Nationalencyklopedin, band 16, s. 407. 

784 

Eyrumlu, 1988, s. 401. 

785 

Lambton,1996, s. 256258.

Bilagor 448 

ummat, dvs. ledare och anhängare, måste anhängarna följa de 

shia-islamiska ledarnas (ayatollornas) råd och inte fatta beslut 

utifrån sin egen bedömning. 

Vesirer: De högsta tjänstemännen, alltså ministrarna, i Ottomanska 

riket och Iran. Ordet används fortfarande i dagens 


Vilayet-e fagih: De shiitiska mullornas heliga rätt att styra 

landet utan att väljas av folket, enligt mullornas nya berättelse 

om sin representativa roll och Khomeinis formulering i sin bok 

med denna titel.


Salim III, sultan 17891807 

Mahmut II, sultan 17081839 

Abdülaziz, sultan 1861-1876 

Abdülhamit, sultan 18761909 

Nasraddin, shah 18481896 

Tidsperioder 

Mozafarraddin, shah 18961906 

Amir Kabir, premiärminister 18481852 

Tanzimat 1839, 1861 

Den konstitutionella revolutionen i Iran 1906 

Den första konstitutionen i Ottomanska riket 1876 

Den andra konstitutionen i Ottomanska riket 1908 

Sepahsalar, Mirza Hossein Khan Moshir-aldovleh,: 

befälhavare, premiärminister och rådgivare 18711880 

Qadjar-dynastin 18851925 

Safavi-dynastin 15021736

Litteratur 

Adamiyat, F. (1972): Andyshe-ye Taraggi ve Hekomat-e ganon dar 

esr-i Sepahsalar, The Politics of Reform In Iran 1858- 1880, 

Kharezmi, Teheran. 

– (1992): ”Amir Kabir ve Teheran” i Ketab-e Teheran (Teherans 

Bok), nr2, Roshangaran, Teheran. 

Adle, c. Et Hourcade, B. (dir.)(1992): Téhéran, Capitale 

Bicentreraire, Inst. Francais de Recherche, Paris. 

Ahmad, F. (1993): The Making of Modern Turkey, London 

Akat, Y. (1998): Istanbul, keskin Color Cartpostacilik, San ve Paz, 

Istanbul 

Akin, S. (1997): ”Siyasal Tarihi (1789- 1908)”, in Türkiye tarihi, 3, 

Osmanli Devleti 1600- 1980, Cem, Istanbul. 

Akyol, T. (1999): Osmanli’da ve Iran’da Mezhep ve Devlet, Milliyet 

Yay. stanbul. 

Algar, H. (1996): ”Iran’in Dini Düsücesinde Degisim ve Devrim”, 

Islam,da Gelenek ve Yenileme Sempozyumu, TDV Yay. Istanbul. 

– (1980): Din ve Dovlet dar Dore-ye Qadjar (Religion och stat under 

Qadjar-dynastin- Ulemas roll), över.: Serri, A., Tos, Teheran 

Arat, N. (1986): Kadın Sorunu, Say yayinlari, Istanbul. 

Arienpour Y. (1354): Az saba ta Nyma (From Saba to Nima), vol 1, 

Kharezmi, Teheran. 

Astarabadi, B. (1993): Moaye-be Redjal (Männens felaktigheter), 

Nadjmabadi (ed.), Baran, Sverige. 

Baussani, A. (1971): The Persians, London. 

Baykan, A.(1990): "Women between Fundamentalism and 

Modernity", in Theorities of Modernity and Postmodernity, London. 

Bayrak, M.O. (1996): Istanbul Tarihi, nkilap Kitabevi, Istanbul. 

Behbahani, S. (1991): kitab-e Tehreran (Tehran bok ), nr 1, 

Roshangaran, Teheran. 

Belge, M. (1995): Istanbul Gezi Rehberi, Ekonomik ve Toplumsal 

Tarih Vakfi yayinlari, 4 v., Istanbul.

452 

Berkes, N. (1987): Türkiye'de Çadalama, Dogu-Bati Yay., 

Istanbul. 

Berktay, F. (1994):”Türkiye’de Kadın Harakati”, Kadın Hereketinin 

Kurumlaması, Metis yay. Istabul 

Bishop, I.L.B. (1891): Journeys in Persia and Kurdistan, 2vols, 

London. 

Bulut, T. (1994): slamci Örgütler, Tüm yayincik, Istanbul. 

Bush, B.C. (1976): Britain and the Persian Gulf 1894-1914, London. 

Cleveland, W. (1994): A History of Modern Middle East, Western 

Press, Oxford. 

Curzun G.N. (1966). Persia and the Parsian Question, Rerinted, 2 

vols, London & Entesharat-e Elmi, Teheran. 

Dephanol, X. D. (1970): ”Geografhical Setting”, in ed Holt, P.M., 

The Cambridge History of Islam, vol2b. Cambridge. 

Devereux, R. (1963): The First Ottoman Constitutional Period, 

Baltimore. 

Djamalzadeh, M (1992): ”Teheran” i Kitab-e Teheran (Teherans 

bok), No: 2, Roshangar. 

Durants, V. & A. (1992): Tarikhe-Tamaddun (Story of Civilization), 

över.: Dovlatshahi m fl, Vol 6, Teheran. 

Ediz, Z. (1994): Cumhuriyet Döneminde Tükiye’de Kadın Örgütleri, 

1923- 1993, Doktra tezi, Istanbul Univ. Atatürk lkeleri ve nklap 

Tarihi Ens., Istanbul. 

Eyrumlu, R. (1982): Iran,da köyden Shehire Göc Olgusu , Istanbul 

Universitesi, Edebiyat Fakültesi, Turkiye. 

– (1984): ”Mahadjerat ve shahr-nishini dar Iran (Mıgratıon and 

urbanisering in Iran)”, in Journal of the Faculty of letters and 

Humanities, nr 2&3, Tabriz University, Iran. 

– (1985): Mardom-shinasi-ye Ilat ve Ashayer (Antropoligy of 

nomadena i Iran), Faculty of Letters and Humanities, Tabriz 

University, Iran. 

– (1986): ”Mabani-e Mahadjerat dar Iran (Grundläggande Regler 

och modeller av migrationen och urbaniseringen i Iran), Amirkabir, 

Teheran. 

– (1987): Neokolonial Strategy- Changes & Crises, Arash, 

Stockholm.

453 

– (1994): "Från slöja till baddräkt", i Björnborg, U. m fl (red.): Janus 

och Genus, Moderna tider, Stockholm. 

– (1997): Iranier möter Sverıge- (bakgrund, mottagning och 

anpassning)-, Carlssons Bokförlag,. 

– (1998): Iranska Familjer i Sverige- Ett nordeuropeiskt samhälle, 

Invand-Lit, Göteborg, Sverige. 

– (1998): ”Gender, Islam and Modernization- Istanbul and Teheran 

the 1920s to the 1990s”, in Richard Larsson and others (Editors), 

Boundaries of Europe, FRN, Swedish Council for Planning and 

Coordination of Reasearch. 

– (1999): The Iranian Utopia- From the Savior to the Savior, Invand- 

Lit, Göteborg, Sweden. 

Findley, C.V. (1994): Osmanlı Devletinde Bürokratik reform, z 

Yayıncılık, Istanbul. 

Fischer, M.M.J. (1980): Iran From Religious Dispute to Revolution, 

Harward University Press. 

Hasanbeygi, M. (1989): Teheran-e Gadim (The Old Teheran), 

Gagnos, Teheran. 

Heper, M. (Ed.) (1993): Turkey and the Westchangning Political and 

Cultural Identities, I.B. Tours, London. 

Holt, P.M. and others (1970). Cambridge History of Islam, 

Cambridge. 

Inalcık, H. (1993): Osmanlı mparatorluu, Eren Yay., Istanbul. 

– (1998): Essays in Ottoman History, Eren Yayıncılık, Istanbul. 

Irania (CD), Picturs and Documents of Historical building in Iran, 

farhangsaray-e Yasali, Teheran. 

Istanbul 1914-1923, Capitale dúnmunde Illusione, Ou Lágoine des 

Vieux Empires, Les E´ditions, 4, Rue dÉngheim, 1992, Paris. 

Istanbul Ansiklopedi (1993), Kulturbakanlıı ve Tarih Vakfi’nin 

Yayınları, Istanbul. 

Issawi, Ch. (1980): The Economic History of Turkey 1800- 1914, 

Chicago. 

– (1982): An Economic History of The Middle East and North 

Africa, Columbia Unv.Press. (Tillhör Akyol) 

– ( 1998): "Egypt, Iran and Turkey, 1800-1970: Patterns of Growth 

and Development", in Bairoch, P. & Levy-Leboyer, M. (Ed.):

454 

Disparities in Economic Development Since the Industrial 

Revolution. 

Kadın Hareketinin Yüzyılı (2000): 2000 Ajandası, Kadın Eserleri 

Kütüphanesi, Vakif Yay. No. 17.ö Istanbul 

Kaıtcıbaı, C. (1985): "Intra-Family Interaction and Model of 

Chang" , in Family in Turkish Society, Turkish Social Science 

Association, Ankara, Turkey. 

Kara, I. (1994): Islamcıların Siyasi Görüleri, z yayıncılık, Istanbul 

Kasraian, N. & Zolfagari, H. (1994): Teheran, Kasraian, Teheran. 

Kasravi, A. (1978), Tarikh-e mashrote- ye Iran (Hıstorıen av 

konstıtutıonen), Amir Kabir, Teheran.. 

Keddie, N. R. (1981): ”Socioeconomic Change in The Middle east 

Since 1800”, in ed. Udovitch, A. L., The islamic Middle East 700- 

1900, Princeton. 

Kermani, N.I. (1978): Tarikhe Bidari-ye Iranian (The Iranian 

Wakefulness): vol 1, Amir Kabir, Teheran. 

Khomeini, R.: Velayet-e Fagih (Islamisk regering), Azadi, Qom, 


Kinross, L. (1987): The Ottoman Centuries, The rise and fall of the 

Turkish empire, London. 

Kodaman, B. (1991): Abdülhamit Devri Egitim sistemi, TTK Yay. 

Ankara.. 

Korzen , L. (1984): Iran ve Qaziye- ye Iran (=Iran och dess frågor), 

över. Mazandarani, V., vol2, Tardjomeh ve Nashr, Teheran. 

Kunt, M. (1997): ”Siyasal Tarih (1600- 1780)”, Akın, S. (red), 

Türkiye Tarihi, 3, Osmanli Devleti 1600- 1908, Istanbul. 

Lambton, A. K. S. (1983): ”Ilat-u Ashayer dar Iran” (Historien av 

Ilat in Iran), Trans. Tabrizi, in Ilat-u Ashayer, Agah, Teheran. 

– (1963): ”Persian Political Societies”, in Middle East N. 3, London. 

– (1996): Iran dar Asr-e Qadjar (Iran During the Qadjar Dynasty), 

trans. Fasihi, Gothenberg, Teheran. 

Lepidus, I. (1988): A History of Islamic Societies, Cambridge 

University Press. 

Lewis, B. (1968): The Emergence of Modern Turkey, Oxford. 

Marefat, M. (1992): ”The Protagonists who Shaped Modern 

Teheran”, in Adle, C. Et Hourcarde, B. (Red.): Téhéran Capitale 

Bincentenaire, Institut Francais de Recherche en Iran.

455 

Martin, V. (1989): Islam and Modernism, The Iranian Revolution of 

1906, London. 

Martinez, R. (1996): Istanbul 1919: Images D’Occupation (Archives 

de Romeo martinez), Servicé Photographique et Cinématographique 

de 1’Armér Francaise, Tarih vakfi Yurt yayinlari, Istanbul. 

Marx (1975): Asiatiska produktionssättet, Ö. Pavell, Stockholm. 

Milliyet Armaani: Osmanlı ehirleri, stanbul,1985. 

Mir, Hosein (1992): Tashkilat- e Frimasoneri dar Iran, (Frimasonary 

in Iran), Entesharat Elmi, Teheran, Iran. 

Mokhber, A. (1992): Selsele- ye Pahlavi ve Nyruhay-e Mazhabi 

(Pahalvi-dynasty och islamiska grupper) Över. från Avery Peter and 

others (Ed.): The Cambridge History of Iran, vol. 7, Förlaget Tarh-e 

Now, Teheran 

Momen, M. (1995): Shi’i Islam, Yale University Press. 

Momeni, B. (1993): Din ve Dovlet dar Asré Mashroutiat (Religion 

och stat under konstitutionen i Iran), Baran, Stockholm. 

Nahid, A. (1989): Zanan-e Iran dar Djunbesh-e Mashrotiat (Iranska 

kvinnor under den konstitutionella revolutionen i Iran), Nawid, 

Saabrücken, Germany. 

Nadjmi, N. (1992): Tehran-e Gadim (The Old Teheran), Djanzadeh, 

Teheran. 

Nateg, H. ( 1990): Iran dar Rahyabi Farhangi (Den kulturella 

utvecklingen i Iran under perioden 1834-1848), Khavaran and Pagah, 

Paris. 

– ( 1996): karname-ye Farhangi-e Farangi dar Iran (Les Francais en 

Perse, les écoles religieuses et séculiéres (1837- 1921), Khavaran, 

Paris. 

Nateg, H. & Adamiyyat, F. (1989): Afakare Adjtemaji ve Siyasi ve 

Agtsadj dar Dovre-ye Gadjar, (Sociala, politiska och ekonomiska 

tankar under Qadjar-tiden), Nawid, Germany. 

Nowshirvani, V. F. (1981): ”The Beginningns of Commercialized 

Agriculture in Iran”, in Vdovitch, A. L. : The Islamic Middle East, 

700- 1900, Princeton. 

Okandan, R. G. (1959): Amme Hukukumuzun Ana hatlari, IÜ 

Hukuk Fak. Yay., Istanbul.. 

Pakdaman, B. (1994): ””Negahi Kotah beh Shive-ha ve Garayeshhaye 

Memari dar Teheran (En kort blick på arkitektoniska stilar och 

linjer i Tehetan”, I, in ketab-e Teheran (Teherans bok), nr 4, Teheran

456 

Pakdaman, B. (1997): ”Negahi Kotah beh Shive-ha ve Garayeshhaye 

Memari dar Teheran (En kort blick på arkitektoniska stilar och 

linjer i Tehetan ”, II, in ketab-e Teheran (Teherans Bok), nr 5-6, 

Teheran. 

Palmer, A. (1997): The Decline and Fall of the Ottoman Empire, 

trans. Çorakçı Dibudak, B., Sabah, Istanbul. 

Quataert, D. (1994): ”The Age of Reforms”, in ed. Inalcık, H., 

Economic and Social History of the Ottoman Empire, Cambridge. 

Rayin, I. (1973): Hogug Begiran-e Inglis dar Iran (engelsk-anställda 

iranier), Djavid, Teheran. 

Saidneya, A. (1994): ”Dvistmin Sal-e Payetekht-e Iran” (Tvåhundra 

år efter valet av Teheran till Irans huvdstad), Ketab-e Teheran, 4, 

Roshangaran, Teheran. 

Saidneya, A. (1997): ”Teheran Paytakht” (Tehran som huvudstad), 

ketab-e Teheran, no 5-6, Roshangaran, Teheran. 

Sayar, A. G. (1986): Osmanlı ktisat Düüncesinde Çadalalaması, 

Der yayın.ö Istanbul. 

Schacht, J. (1998): An Introduction to Islamic Law, Oxford Univ. 

Press. 

Shaw, S. J. (1971): Between old and new: The Ottoman Empire 

under Sultan Selim lll, Cambridge. 

– (1977): History of Ottoman Empire and Modern Turkey: Empire of 

the Gazis, Cambridge.. 

Schuster, M. (1972): Ekhtenag-e Iran (The dictatorship in Iran), 

Över. Shoshtari, Safialishah, Teheran. 

Stratford, D. R. Z.. (1981): The Eastern Quetion, Kondon. 

Tabari, A.(1986): "The Women Movements in Iran- A Hopeful 

Prognosis", Feminist Studies 12. 

Therborn, G.(1989): Social steering and Houshold Strategies, 

Göteborgs universitet. 

– (1995): "Routs to/through modernity", i M. Feathertone et a. (eds.), 

Global modernities, London (under tryckning). 

Tunya, T. (1991): Islamcılık Akımı, Simavi yayınları, Istanbul. 

Toprak, Z. (1988): ”Osmanli Kadınları Çalistirma Cemiyeti, Kadın 

Askerler ve Milli Aile”, Tarih ve Toplum, sayi 51, Turkiye.

457 

Tuncay, M. (1995): ” Siyasal Tarih (1908- 1923)”, in Akin, S., 

Türkiye Tarihi, 4, Cagdas Türkiye 1908- 1980, Cem yayın.ö 

Istanbul. 

Turkman, M. (1989): ”Nazaret-e Modjtehedin” (Ayyatollors 

Övervakning) in Tarikh-e Moaser-e Iran, Teheran 

Üstün, I. S (1994): mamiye Siasında Otorite Problemi ve Ayatullah 

Humeni’nin Velayet-i Fakih Kavramı, Milletlerarası Siilik 

Sempozyumu, Isav yayın.ö Istanbul. 

Varahram, G. R (1980): Tarikh-e Siasy ve Sazman-haye Edjtemayi-e 

Iran dar Esr-e Qadjar (Den sociopolitiska historien av Iran under 

Qadjar-dynastin) , Moin, Teheran. 

Weber, M. (1991): Den protentantiska etiken och kapitalismens 

anda, över. Lundqvist, A., Argos, Lund. 

Yapp. M.E. (1987): The Making of the Modern Near East, London 

– (1991): The Near East Since the First world War, London. 

Yaraman, A. (1999): Türkiye'de Kadınların Siyasal Temsili, Balam 

Yay., Istanbul. 

Zanjani, H. (1992): ”Téhéran et sa Population: deux siécles 

d’historie”, in Adle, C. et Hourcade, B. : Téhéran, capitale 

bicentenaire, Institut Franvais de Recherche en Iran, Paris- Téhéran. 

Zavesh, H.M. (1991): Teheran dar Gozargah-e tarıkhe Iran (Teheran 

under den iranska historien): Nashr-e Ishare, Teheran 

Ödekan, A. (1990), ”Mimarlık ve Sanat Tarihi ”, i Turkiye Tarihi 3, 

Osmanlı Devrimi 1600-1908, Cam yayınevı, Istanbul. 

– (1995): ”Mimarlık ve Sanat Tarihi (1908- 1980)”, i Türkiye Tarihi 

4, Cada Türkiye 1908-1980, Cam yayınları, Istanbul. 

Özüerman T. (1988): Türkiye’nin Batılama ve Demokratileme 

açmazi, Dokuz Eylül yayın., Izmir.

Modernism och islam i Iran och Turkiet Hela boken

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?