(Uppmuntra hälsa och motverka ohälsa) i PDF ... - Arbetsgivarverket

Att bli stärkt genom förändring
Människor som är med om olyckor eller allvarliga tillbud kan drabbas av posttraumatiska
stressreaktioner (PTSD) vilket medför en oförmåga att normalisera och adaptera.
Detta innebär att vi ständigt blir vaksamma, spända och uppmärksamma på nya situationer
som på något sätt påminner om den situation som orsakat traumat. För personer
som drabbas är det viktigt med adekvat psykologisk behandling 21 . På många sätt är adaptationsfenomenet
synonymt med en sorts psykologisk bearbetning där vi på ett emotionellt
plan normaliserar förändringar. Vår anpassningsförmåga fungerar dock inte i
situationer som medför en hög grad av osäkerhet. Det kan exempelvis gälla när vi befinner
oss mitt i en omfattande omorganisation eller väntar på ett betydelsefullt svar från
en läkarundersökning.
På ett inre plan finns många likheter mellan det beskrivna adaptationsfenomenet och
psykologisk bearbetning. Anta att du belastas av skrämmande, obehagliga eller självfördömande
tankemönster. Du kan exempelvis göra ditt bästa för att undvika att tankarna
kommer upp. Ett klassiskt tankeexempel (Hayes och Smith, 2005) kan förstås utifrån
regeln: "Tänk inte på en gul elefant." Eftersom en gul elefant finns i själva regeln så
tenderar vår tankeapparat att mana fram en gul elefant. Psykologen Dan Wegner (2003
och 2004) har i omfattande forskning visat att en obehaglig tanke visserligen dyker upp
lite mindre om vi anstränger oss. Detta är dock ett övergående stadium och snart blir
tanken mer påträngande än någonsin. Generellt är det ett faktum att undertrycka (belastande)
tankar bara gör saker värre. Tankar och känslor kan inte kontrolleras utan bara
upptäckas och erkännas. Psykologisk bearbetning handlar om att etablera ett mer accepterande
och neutralt inre förhållningssätt till belastande känslor och tankemönster. Slutsatsen
är att med ett yttre frihetsperspektiv kan vi ibland välja bort sådant som inte faller
oss i smaken. I förhållande till vårt inre tanke-/känsloliv finns ett helt annat perspektiv
på frihet. Här handlar våra frihetsbetingelser snarare om att ta emot och acceptera - vilket
är sådant som tar tid när vi drabbas av långvarig kronisk stress eller traumatiska
livshändelser.
Posttraumatic growth är ett relativt nytt forskningsområde som berör resiliens. Till
skillnad från posttraumatic stress fokuserar man på hur de flesta människor växer, när
gått igenom förändringar och traumatiska livshändelser (Botond, 2009). Det kan handla
om att man ökar känslan av personlig styrka, upptäcker nya livsmöjligheter, får en ökad
uppskattning av livet, ökar intimitet i nära relationer, förändrade prioriteringar och ett
förändrat sätt att uppskatta möjligheter i livet och personliga egenskaper. Det är inte den
extrema livshändelsen i sig som leder till växande och resiliens utan den kognitiva process
som följer händelsen. Posttraumatic growth innebär att få till stånd nya antaganden
och en omorientering beträffande oss själva och vår omvärld (Calhoun och Tedeschi,
2006). Det handlar alltså inte enbart om att efter en period av (psykologiskt) lidande
återgå till ursprungsnivån utan om en upplevelse av ett förbättrat tillstånd som för vissa
personer upplevs som djupt meningsfullt.
21 Se även Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1999:07 Första hjälpen och krisstöd.
22