(Uppmuntra hälsa och motverka ohälsa) i PDF ... - Arbetsgivarverket

Denna skrift handlar om faktorer som vi behöver för att må bra, som stärker hälsa
och motivation. Dessutom belyses organisatoriska förutsättningar för ett uthålligt
förändringsarbete.
Arbetsmiljöarbetet delas här upp i tre inriktningar: främjande, förebyggande och rehabiliterande.
Det traditionella arbetsmiljöarbetet, som är reglerat i arbetsmiljölagstiftningen,
handlar om att förebygga ohälsa och olycksfall samt bedriva arbetslivsinriktad rehabilitering.
Här handlar det om att systematiskt med ett patogent perspektiv synliggöra,
fånga upp och minimera risker och de faktorer som kan leda till ohälsa. I senare forskning
har man fastslagit att det blir allt svårare att särskilja den påverkan som arbetslivet
har på vår hälsa från inverkan från livsstil och i övrigt på fritiden. Mot bakgrund av detta
har det blivit viktigare att betona det tredje hälsofrämjandeperspektivet, som är huvudfokus
i skriften. Det handlar om att uppmuntra sådana (salutogena) friskfaktorer
som gör att vi behåller eller förbättrar hälsan.
Andra perspektiv som belyses handlar om motivation och resiliens. När man integrerar
frågor om motivation och arbetsmiljö blir det mer angeläget att etablera ett systematiskt
arbetsmiljöarbete parallellt med styrsystem för kvalité och ekonomi. Resiliens handlar
om individens eller organisationens förmåga att återhämta sig och motstå olika störningar.
Risk- och rädsloreaktioner
Olika sociala grupper, familjer, klaner eller stammar av jägare och samlare har utgjort
den primära överlevnadsenheten alltsedan den människliga tillvarons gryning. Genom
ett av evolutionens senaste utvecklingssprång i form av vår förstorade pannlob (prefrontal
cortex) kunde urtidsmänniskan med hjälp av symboler planera för framtiden, kommunicera
och genom språket utveckla tankar med varandra. Paradoxalt nog verkar just
denna del av hjärnan ha funktionen att förstärka våra stressreaktioner genom att den gör
det möjlig att förutse framtida problem (Pinker, 2006).
Rädsla, ilska, ängslan och oro har varit en evolutionär tillgång för att hantera risker.
Genom ändamålsenliga känsloreaktioner kunde urtidsmänniskorna uppmärksamma och
reagera på faror såsom att bli attackerade av fientliga individer, stammar eller rovdjur,
bli bitna av giftormar, giftspindlar eller smittade av skadedjur. Därigenom kunde de
överleva tillräckligt länge för att reproducera sig och ta hand om avkommorna på ett sätt
som länge varit gynnsamt för artens överlevnad. Vid riskfyllda situationer kopplas vår
förmåga till komplext tänkande tillfälligt bort till förmån för mer evolutionärt ”ändamålsenliga”
(stress) reaktioner. Den förstorade pannloben har därmed möjliggjort att
förutse risker och skapa en särställning bland andra arter på jorden.
Nutidsmänniskan står inför ett helt nytt spektrum av risker som är helt annorlunda än
det som urtidsmänniskorna stod inför (Sundqvist, 2011). Vår hjärna har ännu inte genom
evolutionen hunnit anpassa sig till de risker som vår samtid möter. Evolutionen
verkar på lång sikt. Våra stressreaktioner är därmed i stort sett desamma. Vår hjärna är
alltså främst inställd på att reagera på situationer där det finns ett direkt eller avsiktligt
samband mellan handling och konsekvens. Vårt riskmedvetande har formats genom
4