Klicka här för att ladda ned pdf-versionen - Föräldrakraft

Tema Habilitering
Liv
– flickan som fick sitt
namn för att hon överlevde
Hennes liv började med en svår och långdragen syrebrist. Först efter
45 minuters hjärt- och lungräddning tog hon sina första egna andetag.
Sen den dagen har familjen Unevik utan tvekan krävt fulla
insatser för Liv, som fick sitt namn just för att hon valde att leva.
Det är annandag jul 2003.
Malena och Ola väntar sitt
andra barn. Malena har gått
nästan två veckor över
tiden, och de senaste
dagarna har hon känt att bebisen rör sig
mindre än vanligt i magen. De bestämmer
sig för att åka in och kolla om allt är bra.
Efter en ctg-undersökning som visar
normala hjärtljud blir de hemskickade
igen, det är fullt på avdelningen.
Ett dygn senare sätter värkarna igång,
och nu återvänder de till sjukhuset.
Den här gången får Malena en knapp
som hon ska trycka på när hon känner fosterrörelser.
Efter två timmar kommer
barnmorskan tillbaka och frågar varför
Malena inte har tryckt.
Malena förklarar att hon inte känt
något alls.
Nu förstår personalen att något inte
står rätt till. Neonatalläkaren kallas upp
till förlossningen och står redo att ta emot
barnet.
När Liv kommer ut är hon livlös.
Läkaren ventilerar henne och ger henne
adrenalin. Hjärt- och lungräddningen
pågår i 45 minuter, innan hon till slut
börjar andas självmant. Hon får namnet
Liv för att hon väljer att leva.
Men det ska visa sig att livet är mycket
skört. Ganska snart kommer kramper och
34 FÖRÄLDRAKRAFT # 1, 2013
andningsuppehåll. Liv får en cpap-mask
över näsan som ska hjälpa henne med
andningen. Efter tre dagar görs en
hjärnröntgen där man tydligt kan se ett
stort ”hjärnbortfall” som hänger ihop
med den långa syrebrist som ägt rum.
Något som så småningom ska visa sig
innebära en grav flerfunktionsnedsättning
med mycket svårbehandlad epilepsi.
Det finns ingen bitterhet i Malena och
Olas berättelse. Ingen ilska mot de
uppenbara missarna från sjukvårdens
sida, något som kanske hade kunnat
lindra skadan om de agerat snabbare.
Istället säger de samstämmigt att de bara
hängde med, körde på.
– Vi blir inte så där dramatiska. Vi tar
en sak i taget och försöker vara här och nu.
De har utvecklat en speciell humor för
att hantera de svåra stunderna. En torr,
emellanåt på gränsen till syrlig, men i
första hand varm och reflekterande
humor. En slags överlevnadsjargong.
– Läkarna på neonatalen sa att syrebristen
kunde innebära att Liv bara får
problem med en hand. Men som tur är
har hon inte det, inte med någon av
händerna, säger Ola och ler.
Han skrattar också åt minnet att han
tänkte att det skulle bli problem med
körkort med tanke på epilepsin.