Litteratursammanställning marinbiologiska förhållanden - Favonius AB

Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore
Falkenbergs gamla muddertipplats ligger i
nordöstra delen av utformningsalternativ B. Fiskeriverket
provtog på 21 m djup strax norr om
tippområdet (Smith 1999). En musselart som påträffades
(Macoma calcarea) finns noterat på Art-
Databankens lista över hotade växter och djur
i Sverige (ArtDatabanken 2010). Marine Monitoring
AB utförde en slutbesiktning i området
efter tippningen 2004 (Dimming et al. 2009a).
Området är relativt utsatt för strömmar och detta
innebär att sediment med liten kornstorlek och
organiskt material (detritus) inte ackumuleras på
botten utan transporteras vidare (Smith 2002). I
bottenhuggen (Smith McIntyre) återfanns främst
havsborstmaskar följt av snäckor och musslor.
Fördelningen av huvudgrupperna var relativt likartad
stationerna emellan. Medelvärdet på antal
arter per station varierade. Stationerna närmast
tippområdet hyste lägst medelvärden. Faunan
dominerades av slätbuktig trådormstjärna som
hade störst individtäthet närmast tippområdet,
och lägst på den nordligaste stationen, norr
om utformningsalternativen. Individtätheten
på samtliga stationer dominerades av slätbuktig
trådormstjärna, havsborstmasken Pholoe baltica,
samt musslorna Kurtiella bidentata och Nucula nitidosa.
Miljöstatusen var enligt EU:s vattendirektiv
måttlig på alla stationer förutom på en station
placerad strax norr om muddertipplatsen, denna
station hade en god miljöstatus (Dimming et al.
2009a).
Förekomst av bottenfauna i de östra och sydöstra
delarna av utformningsalternativen A, B
och AB bestämdes med hjälp av bottenskrapa
och bottenhuggare (van Veen), som användes
på främst lerbotten mellan 18 - 23 m djup under
den marinbiologiska undersökningen år 2004
(Hammar & Magnusson 2004). Det makroskopiska
djursamhället dominerades av hjärtsjöborre
(Echinocardium cordatum), slätbuktig trådormstjärna
och fjällig trådormstjärna (Amphiura chiajei),
olika arter av musslor, havsborstmaskar och märlkräftor.
Samma arter var även vanliga sydost om
vindparksområdena på ler- och klapperstensbotten
i djupintervallet 16 - 21 m. Utöver dessa djur
fanns även andra frekvent förekommande arter
som typiskt lever på hårt substrat såsom parallellsidig
sjöpung (Corella parallellogramma) och krusbärssjöpung
(Dendrodoa grossularia), tångsjöborre
(Psammechinus miliaris) och sillbenspolyp (Halecium
halecium) (Hammar & Magnusson 2004).
11
Närmare kusten, i ostlig riktning från utformningsalternativen
A, B och AB, ca 2,7 km utanför
Falkenbergs hamn, var artsammansättningen
något annorlunda. På bottensubstratet bestående
av skiftande storlek av sten och sand förekom
främst sträv sjöpung (Ascidiella scabra) och olika
arter av musslor och snäckor på ett djup mellan 9
- 14 m (Hammar & Magnusson 2004). Även längs
bottenkorridoren av det planerade kabelspåret
mellan Falkenberg och utåt mot vindparksområdena
till ett djup på 22 m, var olika arter av
sjöpungar som påväxt på rödalger eller på enstaka
stenar vanligast. På stenarna som sparsamt
förekom på lerbottnarna fanns också nässeldjur
(Cnidaria) och ledsnäckor (Polyplacophora).
Andra ryggradslösa djur (evertebrater) som påträffades
var sjögurkan lergök (Psolus phantapus),
vitfläckig fransormstjärna (Ophiura albida) samt
havsborstmasken Ophiodromus flexuosus (Hammar
et al. 2006).
På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län har
makrobottenfauna på flera stationer längs Hallandskusten
årligen undersökts sedan 1993. Två
lokaler, varav den ena ligger nordost (N14, 31 m
djup) och den andra sydost (N15, 23 m djup) om
utformningsalternativen A, B och AB, visar ett
liknande bottenfaunasamhälle som i undersökningarna
gjorda av Marine Monitoring AB (Dimming
et al. 2009a, Dimming et al. 2009b). Arterna
med högst individantal på stationerna under
perioden 2006 - 2010 var för N14 slätbuktig
trådormstjärna, fjällig trådormstjärna och snäckan
Hyala vitrea. På N15 dominerade slätbuktig
trådormstjärna, märlkräftan Ampelisca tenuicornis
och musslan Kurtiella bidentata (Göransson 2006
- 2010). På denna station hittades även hotade
arter såsom dvärgsjöborren (Echinocyamus pusillus)
och maskeringssjögurkan (Thyone fusus) (Göransson
2006). Enligt ArtDatabankens rödlista (Gärdenfors
m.fl. 2010) anses båda arter numera vara
livskraftiga i Sverige, men vid Hallands län och
Skånes län är kunskapen om maskeringssjögurkan
fortfarande bristande. Stationerna visar enligt
EU:s Vattendirektiv på en måttlig miljöstatus
(Göransson 2010).