Litteratursammanställning marinbiologiska förhållanden - Favonius AB
Litteratursammanställning marinbiologiska förhållanden - Favonius AB
Litteratursammanställning marinbiologiska förhållanden - Favonius AB
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Litteratursammanställning</strong> över de <strong>marinbiologiska</strong> <strong>förhållanden</strong>a i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore<br />
Falkenbergs gamla muddertipplats ligger i<br />
nordöstra delen av utformningsalternativ B. Fiskeriverket<br />
provtog på 21 m djup strax norr om<br />
tippområdet (Smith 1999). En musselart som påträffades<br />
(Macoma calcarea) finns noterat på Art-<br />
Databankens lista över hotade växter och djur<br />
i Sverige (ArtDatabanken 2010). Marine Monitoring<br />
<strong>AB</strong> utförde en slutbesiktning i området<br />
efter tippningen 2004 (Dimming et al. 2009a).<br />
Området är relativt utsatt för strömmar och detta<br />
innebär att sediment med liten kornstorlek och<br />
organiskt material (detritus) inte ackumuleras på<br />
botten utan transporteras vidare (Smith 2002). I<br />
bottenhuggen (Smith McIntyre) återfanns främst<br />
havsborstmaskar följt av snäckor och musslor.<br />
Fördelningen av huvudgrupperna var relativt likartad<br />
stationerna emellan. Medelvärdet på antal<br />
arter per station varierade. Stationerna närmast<br />
tippområdet hyste lägst medelvärden. Faunan<br />
dominerades av slätbuktig trådormstjärna som<br />
hade störst individtäthet närmast tippområdet,<br />
och lägst på den nordligaste stationen, norr<br />
om utformningsalternativen. Individtätheten<br />
på samtliga stationer dominerades av slätbuktig<br />
trådormstjärna, havsborstmasken Pholoe baltica,<br />
samt musslorna Kurtiella bidentata och Nucula nitidosa.<br />
Miljöstatusen var enligt EU:s vattendirektiv<br />
måttlig på alla stationer förutom på en station<br />
placerad strax norr om muddertipplatsen, denna<br />
station hade en god miljöstatus (Dimming et al.<br />
2009a).<br />
Förekomst av bottenfauna i de östra och sydöstra<br />
delarna av utformningsalternativen A, B<br />
och <strong>AB</strong> bestämdes med hjälp av bottenskrapa<br />
och bottenhuggare (van Veen), som användes<br />
på främst lerbotten mellan 18 - 23 m djup under<br />
den <strong>marinbiologiska</strong> undersökningen år 2004<br />
(Hammar & Magnusson 2004). Det makroskopiska<br />
djursamhället dominerades av hjärtsjöborre<br />
(Echinocardium cordatum), slätbuktig trådormstjärna<br />
och fjällig trådormstjärna (Amphiura chiajei),<br />
olika arter av musslor, havsborstmaskar och märlkräftor.<br />
Samma arter var även vanliga sydost om<br />
vindparksområdena på ler- och klapperstensbotten<br />
i djupintervallet 16 - 21 m. Utöver dessa djur<br />
fanns även andra frekvent förekommande arter<br />
som typiskt lever på hårt substrat såsom parallellsidig<br />
sjöpung (Corella parallellogramma) och krusbärssjöpung<br />
(Dendrodoa grossularia), tångsjöborre<br />
(Psammechinus miliaris) och sillbenspolyp (Halecium<br />
halecium) (Hammar & Magnusson 2004).<br />
11<br />
Närmare kusten, i ostlig riktning från utformningsalternativen<br />
A, B och <strong>AB</strong>, ca 2,7 km utanför<br />
Falkenbergs hamn, var artsammansättningen<br />
något annorlunda. På bottensubstratet bestående<br />
av skiftande storlek av sten och sand förekom<br />
främst sträv sjöpung (Ascidiella scabra) och olika<br />
arter av musslor och snäckor på ett djup mellan 9<br />
- 14 m (Hammar & Magnusson 2004). Även längs<br />
bottenkorridoren av det planerade kabelspåret<br />
mellan Falkenberg och utåt mot vindparksområdena<br />
till ett djup på 22 m, var olika arter av<br />
sjöpungar som påväxt på rödalger eller på enstaka<br />
stenar vanligast. På stenarna som sparsamt<br />
förekom på lerbottnarna fanns också nässeldjur<br />
(Cnidaria) och ledsnäckor (Polyplacophora).<br />
Andra ryggradslösa djur (evertebrater) som påträffades<br />
var sjögurkan lergök (Psolus phantapus),<br />
vitfläckig fransormstjärna (Ophiura albida) samt<br />
havsborstmasken Ophiodromus flexuosus (Hammar<br />
et al. 2006).<br />
På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län har<br />
makrobottenfauna på flera stationer längs Hallandskusten<br />
årligen undersökts sedan 1993. Två<br />
lokaler, varav den ena ligger nordost (N14, 31 m<br />
djup) och den andra sydost (N15, 23 m djup) om<br />
utformningsalternativen A, B och <strong>AB</strong>, visar ett<br />
liknande bottenfaunasamhälle som i undersökningarna<br />
gjorda av Marine Monitoring <strong>AB</strong> (Dimming<br />
et al. 2009a, Dimming et al. 2009b). Arterna<br />
med högst individantal på stationerna under<br />
perioden 2006 - 2010 var för N14 slätbuktig<br />
trådormstjärna, fjällig trådormstjärna och snäckan<br />
Hyala vitrea. På N15 dominerade slätbuktig<br />
trådormstjärna, märlkräftan Ampelisca tenuicornis<br />
och musslan Kurtiella bidentata (Göransson 2006<br />
- 2010). På denna station hittades även hotade<br />
arter såsom dvärgsjöborren (Echinocyamus pusillus)<br />
och maskeringssjögurkan (Thyone fusus) (Göransson<br />
2006). Enligt ArtDatabankens rödlista (Gärdenfors<br />
m.fl. 2010) anses båda arter numera vara<br />
livskraftiga i Sverige, men vid Hallands län och<br />
Skånes län är kunskapen om maskeringssjögurkan<br />
fortfarande bristande. Stationerna visar enligt<br />
EU:s Vattendirektiv på en måttlig miljöstatus<br />
(Göransson 2010).